Ludwig Wittgenstein ‘ spraket, utan sjtlva existensen av spriket i sig. Men vad innebar det da att vara medveten om detta mirakel vid ett tillfiille och inte vid ett annat? Allt jag har sagt - genom forskjutningen av uttrycket. for det mirakulosa frdn ett uttryck med hjélp av spraket till négot som uttrycks genom sjilva existensen av spriket— ar nimnligen att uttrycka vad vi vill uttrycke, och att allt vi kan siga om it miralurlésa &r nonsens. Svaret kommer nu att verka kart for manga av er. Ni kommer att sige: Névil, om vissa upplevelser stindigt lockar oss att tillskriva dem en kvalit som vi siger ha absolut eller etiskt virde och betydelse, trots allt menar med att siga att en upplevelse har absolut varde Gr ett faktum i lika hig grad som andra, och vad detta innebar ar att vi inna inte har lyckats tanka ut en korrekt analys av vara etiska och religiésa uttryck. Nar denna iriviindning framférs mot mig ser {ag genast Klar, som i ljuset av en blit, inte enbart att ingen be- skrivning som jag kan tinka mig ar tillricklig fér att beskriva vad jagmenar med absolut virde, utan ocksé att jag omedelbart skulle forkasta varje meningsfull beskrivning som nagon kan tanks fre- slé pa grund av dess meningsfullhet. Det vill sign att jog nu ser att . For allt jag ville gra med dem iden och det ar att g& bortom det meningsfulla enderar att gGra — och deta giller, tor jag alla de minniskor ym ndgonsin érsoktskriva eller tala om etik eller religion ~ ar att muse sprikets grinser. Detta rusande mot var burs viggar ar verkligen, absolut hopplist. Etiken kan ~ sé lange den harror frin beget att siga nigonting om den yttersta meningen med livet, det absolut goda, det absolut vardefulla— inte vara en vetenskap. Vad den siger Mgger 6verhuvudtaget ingenting meningsfull till varkunskap. Men den pavisar en tendens inskliga tinkan- det, som jag personligen inte kan lita bli att djupt respektera, och jag salle inte for mitt liv forl6jiga den, Oversatt av Lars Hertcherg och Aleksander Motturi RUSH RHEES Nagra anmiirkningar om Wittgensteins syn pa etik rrpacTarvs (6.42) SAGER WITTGENSTEIN att "det inte han anger tind att det ar . Han har precis innan sagt: ett sidant uttryck som "ett virde som har varde” ir nonsens och har sict ursprung i en grammatisk férvillelse som en logisk analys skulle ersitta med nigonting annat. Istallet siger han att "om det 9 varde, sé maste det ligge bortom allt (Och det ar pa grund av vad omdémen ‘om det ar lonldst att ska deras bety- skeenden eller fakta som kan upptiickas av veten- skapen. "Det finns inga skillnader i absolut virde” betyder inte "Satsen ’‘skillnader i absolut virde’ betyder ingenting’ "Det finns inga etikens satser" var en kommentar tll 6.4: "Alla satser &r likwtirdiga’. Detta betyder i férsta hand att alle logisha 3‘Mush hees satser fr licvirdiga, Det finns inte ndgon enskild logisk princip eller nigon speciell uppsittning logiska prineiper som utgér grun- den och kiillan till alla de dvriga. Ingen intar en "enastiende stall- ning’. Men nar han vrider 6.4 mot “etikens satser” syftar han > inte alla logiska satsers likvardighet utan alla faktautsagors likvir- dighet. Kanske slaille ingen uppfatta ett etiske omdéme som ett havdande av en logisk princip, men man kunde se det som ett slags beskrivning av vad som hande. Aven hae vigleds Wittgen- stein av vad vi menar med dessa omdomen. Jmftir"det absolutavardet ligger utanftevarlden av fakta" och "den logiska nédvandigheten ligger utanfr virlden av fakta”. Ingen- dera kan utsigas, men den logiska nédvindigheten kan visas pa ett sitt som det absoluta virdet inte kan. Vikan visa de logiska prin- ciperns nédviindighet genom att skriva tautologier och kontradik- sanningsvirdetabellen. Satningsvardetabellen dren logisk ite en férkdaring, och det ar en tabell ivilken vi ocksé kan. ‘Iva vajeannan form av st, Dt e abl vilken devs ‘vara satser. Den visar bade hur logiska principer skiljer sig frin andra satser och hur de ar relaterade till satsens form - till vad dt ar att vara en sats Gverhuvudtaget. Men sanningsvirdetabel- Jen ar inte tll nigon hjalp vid etiska omd6men; y ni det frelig- gerett absolut virdeomdame, har fdgan "Ar det sant eller falske?” ingen mening, ‘Om jag kunde uttrycka ett etiskt omdéme, skulle du kanske fémeka det, och det skulle forstds vara meningslist att siga at vi Dada har rétt. Men i Tractatus, och i stora delar av”En forelisning om etik’, tinker Wittgenstein pa "sant och falskt” i den betydelse i vilken en forutsigelse i vetenskapen kan visas vara sann eller falsk. Det skulle inte vara meningsfullt att friga om ett absolut virdeomd&me belraftats av négonting som inteéffat eller upp- taickts. Detta kan vi inte heller friga om logiska principer; men sanningsvairdetabellen tar med det i berikningen, och den ar adek- vat fr logiska principer,eftersom dessa ir (com han senare skulle kalla dem) grammatiske regler for satser som kan bestyrkas eller: falsifieras BR Nagra anmérkningar om Witigensteins syn pa etik Ferldaringen (av skillnaden mellan logisk ntvindighet och ab- solut virde) med hinvisning tll sanningsvardetabellen ar fermod- finns etiska usagor, men de uttycks pd samma infér formuleringen av en etis "Och dn sedan, om jag inte gir de —som om den vore ett relativt virdeomdtime. I samband med ett absolut virdeomdome ar den frdgan inte meningsfull. Utan vi Jkunde nstan frdge: "Enligt vilken logik?” 14 maste vinklarna vara lika’, finns det inget siga, “altemativet” betyder ingenting. Om jag Hiller han kanske forncar de ag sade: det Kan vara el tat sige, "Det finns inget ‘bar’ héx”. Men om han avser det som en "Du bor se till si bora.” "Och én sedan, om jag inte gbr det>" Nar jag férldarar for dig vad som hinder om du inte gbr det, si firstar du vad jag me- Men: "Du bor vlja bete dig battre." "Och an sedan, om jag inte gor det?” Vad mer kande jag stiga dig? And& betyder "Det fis inget alternati’ inte vad det betyder i Togik. "Om triangelns ben ar lika, s& mdste basvinklarna vara lika.” ‘Antag att min forsta tanke var: “Och tin sedan, om jag gir en med cexakt lika ben och basvinklarna inte ar ike?” Du siger, hhanget, ven om den skulle ha det i andra. Men frign om den logiska slutsatsen, sé var det inte en friga 6verhuvud- taget. (Jag tror inte att "indirekta bevis”? gir nigon skilnad hi.) 33Kush Khees Vi uttrycker (eller forsdker uttrycka) virdeomdémen, inte nér som helst, utan under omstindigheter dé det ar meningsfullt att ‘g6ra det. Di finns det vissa svar man kan ge, och vissa frdgor man kkan stilla, och andra som inte skulle betyda nigonting. Detta ir atminstone underférstatt i Tractatus. Det ar inte utarbetat, och det kunde knappast vara det med tanke pa den uppfattning han di hade om sprak och om mening. Han hade indrat uppfsttning vid tiden for etikfbrelisningen. Han ansg inte att man kunde ge en allman redogorelse for satser { termer av sanningsfunktioner. Varje sats hor till ett system av satser, och det finns flera sidana system. Ett system har inte sama formella regler eller interna relationer som ett annat. Han talade om dem som ‘mittsystem” och som “oberoende koordinater for beskaivning’. Flera kommer att figurera vid besksivningen av ‘ettoch samma saklage: beshrivninigen bestims av flera koordinater. Han unde inte pé samma sitt tala om ett system av etikens satser eller virdeomdémen, som om.vi kunde bestimma ett féremils virde liksom vi bestiimmer dess vikt och termperatur, Och han tankte sig fortfzrande spraket primirt som beskrivning. Men "En forelisning om etik’ utgér i storre utstrickning fri exempel in vad Tractatus gor. ‘Nir nfigon tll exempel siger, "Jag vet att jag ar men jag bryr mig inte om att spele battre”, sku Jkunde siga vara, Jaha, men da sé”. Han, — han upplyser inte inigon om vad han sett. Och ordet "kunde” uttrycker en grammatisk regel. Sedan, nar ndgon stiger, “Jog vet att jag beter mig lla, men jag bryr mig inte om att bete mig battre’, frigar Wittgenstein huruvida man kunde ge samma svar hir och. svarar “sannerligen inte’, vilket betyder att ett sidant svar skulle ‘vara meningslést.? Detta har ingenting att gira med vad som skulle vara begripligt i en beskrivning ev fakta. Det ar en fréga om vad som skulle vara begripligt i detta spel med etiska omdémen. Mot slutet av firelasningen visar han hur vi, i vara uttryck fér virde- ‘omdomen, kan ta ett vanligt ord som "tryge’” och férena det med “absolut” — vilket innebéir att man. fGrvringer eller férstér dess 34 [Nagra anmirkningar om Wittgensteins syn pa ett betydelse. Men det exe snom vilket han forst visade vad han menade med ett absolut virdeomdéme ~ “Du ber vilja bete dig battee” ~ ar en naturlig anmarkning att falla i det samman- hhanget. I sjalva verket den enda anmarkningen man kunde fla. rmissbruk av spraket. att han skalle Forkasta varje vielden och det ar att g& bortom det meningsfulla spriket”* Jag tror att detta sammanhinger med synen pi virdeomdsmen som viljeuttryck. ‘Tractatus skiljer mellan den vlja som dr god el vilja jog upplever (det ar en grammatisk dist slaivit i Tagebitcher att "vijan ar subjektet viitlden” (eller han launde ha sagt, “til livet’). Jag vet endast att "jog mdste gi den riktningen”. Det finns vissa saker jag inte kan can att kana skam. Det ér en del av hur jag ser pa live, vad 4g inser att jag mste hefatta mig med. PA samma sétt kan jag se problem dir andra inte skulle gira det — eller situationen ar kan- ske den omvinda, Jag berdmmer den karaktarsstyrka en miinniska t betydelsen av det hon sade "gir bortom” dessa omstan- ter. Lite tidigare i Tagebiicher sade Wittgenstein att "det goda livet ar varlden sedd sub specie acternitatis ... Det vanliga betrak- telses betraktelsestittet sub specie acternitatis utifrain. S@ att de har hela vrlden som bakgrund.”* Jog antar att han ogillade denne formule- ring, och formuleringen i Tractatus fi sgora ndgonting for att visa varfér han faltautsagor, och vad han menar nar uttryckas, Han kritiserade den har sortens a har sagt vad det.ir som inte ka detta att uttrycka det skulle skilja t ser tingen liksom frin en punkt mitt ibland dem, siger att de inte kan snare. Om du vi undra hur nat sign vad det 35Hush Khees Noaturligtvis kunde jag'siga, "Det finns ingen enskild sats som unde uttrycka allt jag:menade niir jag tackade honom’. Fér att forsta ett vardeomdéime miste vi veta ndgonting om kulturen, anske om religionen, i vilken det uttrycks, iksom ngot om de stirskilda omstindjgheter som frammanade det; vad personen hade sjort, vad frdgan gillde nic jag talade till honor, och si vidare. Men anta att jag hade forklarat allt detta, di kunde vi nda fréga huruvida jag sagt négonting som, for mig och ndgon som horde det, har en betydelse som "gir bortom’ alla omstindigheter. Vad slaulle det innebiira om jag sade att det hade en sidan berydelse? ‘Btt svar dr: att jag verkligen menar goes deep with me] nar jag siger det; att det ar allt annat dn en trivial anmackning. Detta kommer i synnerhet att visa sig i det site p& vilket jag beter mig efter att jag tala; tll exempel i mitt beteende mot den man jag tilltalade och den han férorittade. (Aterigen: det maste vara ett tillflle vid vilket en anmrkning Runde ba den betydelsen. Att bete sig pa detta satt skulle ennars vara bade léjligt och ferargande.) Om du siger att den moraliska tillrittavisningen, i den man den air berattiged, har en betydelse bortom alla omstindigheter, skulle manga forst§ dig, Och om vi beslariver den skillnad det gor nir anmarkningen ar av detta slag, vet v vad som menas med att beskriva den som "glende bortom’” 4 denna punkt ar Tractatus okdar eftersom den inte namner de tillfillen eller de problem i samband med vilka en minniska kan falla ett sidant omdéme. Vi betraktar int som vi gor da vi filler ett virdeomd&me, Tract problem”. Men Wittgenstein frdgar inte dir —vilket han gjorde senare ~ ir, eller under vilka omstindigheter, négon skulle tala om livsproblem, En ging (under 1942) nit jag hade frigat négot om studiet av etik, sade Wittgenstein att det var mickligt att man Kunde finna etikbiicker som inte tog upp ett enda genuint etiskt eller mora- liskt problem. Hen ville tala om ett problem endast nar man Inde férestalla sig eller se en losning, tror jag. Nar jog tog upp frdigen ‘huruvida Brutus néir han knivhégg Caesar utférde en adel hand- 36 Nagra anmarkningar om Wittgonsteins sym pd et ling (vilket Plutarchos ansdg) eller en synnerligen ond handling (ilket Dante ansig), sade Wittgenstein att deta inte ens varndgot man kunde diskutera. "Du skulle aldrig i livet kunna bilda dig en uppfattning om vad som férsiggick i hans tankar innan han beslu- tade ta livet av Caesar. Vad skulle han varit tvungen att iu skulle saga att det var adelt av honom att déda ‘namnde frigan ien av Kierkegaards essier? ‘ig bringas om livet for sanningens detta inte ens ett problem. Jag vet inte hur det skulle vara att vilket sinnestllstind hon skulle befinna sig, och s& vidare. Detta kan komma til en punkt da hela problemet birjar ge vika och upphor att alls vara ett problem. Som att Frége vilken av tv’ kiip- pat som ait den lingre nar de ses genom luften som ‘dallrar’ ver cen het trottoar. Du siger, ’Men en av de bida méste vil ind vara Tangre’” viforsta detta?” Jag foreslog det problem. 4&2 Hur ken jog 44 verge min forskning?” Dé han siger det kan det vara si att han gor det ltt for sig: han vill ju fortsitta det dar arbetet i alla fall. (Jog kan ha pAmint honom om att det finns andra som kan fortsiitta erbetet om han ger upp det.) Och han kan vara beniigen att ta Litt pa féljderna fr sin fru: "Det kommer nog inte att vara Odesdigert for henne. Hon kommer ver det, gifter sig nog pa nytt’, och sé vidare. A andra sidan behiver det, inte vara pa det suttet. Han kanske hyser djup karlek tll henne. Och Sndé kan han anse att om han ger upp arbetet si skulle han. inte var en god make for henne. Det ar hans liv, och om han ger 7Rush Rhees upp det sé kommer han att dra henne i fordarvet. Har kan man siiga att vi har alla tragedins bestandsdelar; och vi kunde bara siiga: "Gud hjalpe dig’. Vad han an gr till slut, kan det site pa vilke avldper paverka hans instilllning. Han kanske att jag ldmnade henne:'p& det hela’ taget Kanske, "Gudskeloy att jag héll mig till he inte alls stiger "Gudskelov’, utan just det motsatta. tta dr Iisningen pé ett etiskt problem. ‘sd for en minniska som inte har ndgon ‘ga, den kristne etiken, da kanske han hhan maste sta vid hennes sida vad som problem annorlunda. Det ir: hur han ska agra det basta av situationen, vad han borde gira for att vara en anstindig make under dessa helt oxtindrade omstandigheter, och sf vidare, Frigan "Borde jag lamna henne eller inte?” utgii hit inget problem. fidga pal ritt site eller inte, ‘meningsfull, Den miinniska som frigar de : "Antag at jag betraktar hans problem utifein en annan etik—kanske Nietzsches och siger: ‘Nej, det dr inte klart att han miste halla sig till henne; m,... och s& vidare.’ Férvisso maste ett ay svaren vara det iste vara méjligt att avgéra vlket som ar det ritta och ar fel.” Men vi vet inte hur detta avgtirande skulle se ut —hur det skulle nis, vad fér slags kriterium som skulle anvindas, och si vidare. Jamfbr detta med att stiga att det maste vara mojligt att’avgira vilket av ivi Krav pa exakthet som tr det rétta, Vi vet inte ens vad on som stiller den frigan ar ute efter. genstein dterkom till denna frdga om "den ritta etiken" senare. Han giorde det en gang (1943) nix han diskuterade rela- tionen mellan etik och psykologi och sociolog. Manniskor har haft idén om en etisk teori — tanken att finna sgodhetens eller pliktens sanna natur. Platon vile gora det —styra 38 [Nigra anmarkningar om Witigensteins syn pi etik den etiska undersékningen iriktning mot att finna godhetens sanna natur —fér att uppnd objektivitet och undvika relativisering. Han ‘ansig att man till var pris maste undvika relativisering, eftersom det skulle forstca moralens imperativa karaltér. ‘Antag att du bara olika stammars Sitten und Gebrituche (seder och bruk): inte vara etik. Att studera seder och bruk skulle inte vara samma sak som att studera regler eller lagar. En regel ar varken en hefallning eftersom det inte finns négon som ger befallningen ~ eller en erfarenhetssats om hur majorite- ten av minniskor beter sig. Bids tolkningarna ignorerar de olka ‘grammatikera, de ol inte som befallnin finner en uppsiittning regler pa insidan a "Plecera férst ut pjaserna pa det och det sit det en befall- ning? Ar det en beskivning — ett pistiende att ndgon ndgonsin har handlat eller nigonsin kommer att handla pé det sittet? ‘Nagon kunde siiga, "Det finns éndd en skillnad mellan sanning och falskhet. Ett etiskt omdéme i vilket system som helst kan ” blott betyder “p’. sdga att en av dessa fysiska teorier méste vara den ritta. Det sitt pA vilket en verklighet stimmer dverens ~ eller star i konflikt ~ med en fysisk teori har ingen motsvatighet har. Om du siger at det finns olikaetiska syatem sige du inte att Dessa utdrag (kanske inte val valda) fran hans senare diskus- sioner visar paralleller med hans senare diskussioner om sprik 39‘Rush Rhees ‘och om logik och matematik. Det finns inget enskit system ivilket ‘man kan studera vad etiken i sin renhet och ti anvinder termen"etik’ f6r manga olika system, oct denna mAngfald viktig. Uppenbart olikaetiska system har gemen- samma drag. Det méste finnas skal att saga att minniskor som stein brukede siga att vad vi kunde klla “den-antropa rmetoden” hade visat sig vara sérskil fruktbar i Glosofin siga, att forestilla sig “en stam i vilken man gir pi detta Och en ging nar jag nimnde Gérings "Recht ist das, eft" sade Wittgenstein att “iven det ar ett slags etik. Det kan anviindas for att tyste invindningar mot en viss instillning, Och det horde tas ibeaktande tllsammans med andra etiska omdomen och diskussioner i det antropologiska studiet av etiska dislassio- ner som vikan behéva tigna oss dt’ Under perioden som ledde fram till Undersokoingar.forsbkte hhan komme till ritta med hur han hade tankt pa logik i Tractats. ‘Till exempel: “I logik har vien teori, och denna maste vara enkel ‘och snyer, ty jag vill ni kunskap om det varigenom sprik ar sprik. Ast alle det vi kallar sprak har fel och brister hller jag med om, ‘men jag vill né amskap om det som har ffalskats. Det varigenom jag ar formogen att siiga ndgonting.” Vad Tractalus siger om “det cegentliga tecknet” eller “den egentliga satsen” skulle illustrera detta. Och det finns en liknande tendens i vad den siger om etik. "Det Etiska”, som inte kan uttryckas, tir det varigenom jag ar f8r- ‘igen att tinka pi gott och ont éverhuvudtaget, iven i de orena och nonsensartade uttryck som jag maste anvinda. 1 Tractatus betraktade han olike sitt att siga nigonting for att finna vad som ar visentligt for dessa uttryck. Eftersom vi kan se vad de olka sitten att uttrycka det har gemensamt, kan vise vad som dr godtyckligt i vart ach ett av dem och skilja det frin vad som ar nédvéndigt. Nara borjan av "En férelisning om et’ siger han: "om ni ser genom den rad av synonymer som jag lagger fram. 40 [Nagra anmairkningar om Witigensteins syn pas etik kommer ni forhoppningsvis att kunna se de utmarkande drag de har gemensamt, och dessa tir etikens utmarkande drag Nar han di siger att varje givet sprikspel eller minsklgt kom- munikationssystem ar “ullstindigt", menar han att man skapar forvirring om man férsdker fa fram perfeke system for vad som kan stiga i dite nya delse som de fir oss att tinka pa istllet for att se pa vad man gtr med uttrycken dir. Wittgenstein niimnde L’homime est bon och La femme est bonne. ‘Tank pa lockelsen att to att detta egentligen maste betyda att ‘mannen har en manlig och kvinnan en kvinnlig godhet. Det kan finnas en mycket stark lockelse att tro det. Och anda ar det inte vad fransmannen sager. Vad de egentligen menar ar vad de egent- ligen siger: "Thomme est bon’ och "la femme est bonne". Da man tanker pé ett annat etiskt system kan det finnas en stark lockelse att tro att vad som for oss forefaller uttrycka rattfardigandet av en. handling méste vara vad som egentligen rattfirdigar den dar,