Europeisk arbetskraftsinvandring till Sverige

Kurs: Europa efter andra världskriget

Moment: Grupparbete 2

Alla Jönsson Lanevska

Allison Östlund
Claudia Halas
Veera Kanerva Sulva
 Innehållsförteckning

1. Inledning…………………………………………….…………….……..3
2. Historisk bakgrund………………………………….…………………....4
3. Europeiska unionen……………………………………………………....6
4. Dagens inomeuropeiska arbetskraftsinvandring till Sverige.......……..….7
5.1 Reglerad eller oreglerad svensk arbetsmarknad?.......................…..........9
5.2 LO:s perspektiv……………………………………………………..…..9
5.3 SAF:s perspektiv………………………………………………………11
6. Sammanfattning…………………………………………………………11
7. Käll- och litteraturförteckning……….………………………………….12

2
1. Inledning

Syftet med denna diskussion är att diskutera arbetskraftsinvandringsfrågan utifrån ett

svenskt perspektiv.
I denna analys har vi avgränsat oss till de europeiska länderna. Frågan om
arbetskraftsrörlighet är idag en högst aktuell fråga, och den gäller inte bara länderna inom
EU, utan också länder i Europa som potentiellt skulle kunna inlemmas i EU och vars
arbetskraft skulle kunna få tillgång till fri rörlighet inom EU.
Det historiska perspektivet tillhör inte analysen, utan är till för att ge oss själva och
läsaren kunskap om arbetskraftsinvandringens historia. De aspekter av
arbetskraftsinvandringen som vi kommer att ta upp är följande: juridiska, demografiska
och ekonomiska perspektiv.

3
2. Historisk bakgrund

Torbjörn Lundqvist börjar sin artikel om arbetskraftsinvandringen och facket med att
notera hur dagens debatt kring de demografiska problemen, försörjningsbördan och
arbetskraftsinvandring som eventuell lösning har många paralleller till den diskussion
som fördes under 1960-talet. Lundqvist understryker att det är mycket man kan lära sig
av arbetskraftsinvandringens historia. Och eftersom vi kan bara dela hans åsikt bestämde
vi oss att börja med tillbakablick och kortfattad redovisning för arbetskraftsinvandring till
Sverige i historiskt perspektiv.
Från andra världskrigets slut och till mitten av 1970-talet rådde ett strukturellt
efterfrågeöverskott på arbetskraft i Sverige. Då det krigshärjade Europa behövde
återuppbyggas, ökade produktionen inom den svenska exportindustrin nästan oavbrutet
fram till oljekrisen 1974. Den inhemska arbetskraften räckte inte till och den s.k.
arbetskraftskommissionen fann lösningen i att rekrytera arbetare från andra länder. Enligt
1955-års arbetskraftskalkyler var den önskvärda årliga nettoinvandringen 10 000
personer1. För att möjliggöra detta behövdes stora institutionella förändringar i
invandringspolitiken, som skulle omorganiseras i liberal riktning. Liberalisering var en
trend för hela Europa, där bl.a. OECD: s rekommendationer spelade en stor roll. En
öppnare arbetsmarknad sågs som en central del i utvecklingen2.
När det gäller Sveriges politik under perioden 1955-1967 kan tre stora förändringar
anges:

• 1946 föreslogs det att regeringen skulle kollektivt överföra arbetskraft från
utomnordiska länder. Redan nästa år slöts det avtal om arbetskraftsöverföring med
Italien och Ungern.

• 1954 slöts överenskommelsen om den gemensamma nordiska arbetsmarknaden.

1
Lundh, Christer; Ohlsson, Rolf. Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring. 1994 s. 67-68
2
Lundqvuist, T s.114

4
• 1954-års utlänningslagstiftning ledde till att vägen för fri ”turistinvandring” från
Europa öppnades. Bosättningstillstånd och uppehållstillstånd utan begränsningar
infördes för invandrare som vistas i Sverige i minst 5 år.

Dessa åtgärder resulterade i att arbetskraftsinvandringen blev nästan helt fri fram till
mitten av 1960-talet3. Men den fortsatte även därefter och nådde sin höjdpunkt 1969-70.
Den nordiska invandringen under 1960-talet motsvarade ¾ av den totala invandringen till
Sverige, finländarna var klart dominerande delen4. När det gäller den kollektiva
arbetskraftsöverföringen skedde den från Västtyskland, Österrike, Italien, Belgien och
Ungern. Det också pågick en omfattande invandring av greker, turkar och jugoslaver.
Arbetarna rekryterades till metallindustrin, skogsindustrin, textilindustrin samt hotell och
restaurangnäringen5.
Den sammanlagda invandringen under 60-talet var 424 000 personer.
Efterfrågan på arbetskraft från den svenska industrin var fortfarande mycket stor i mitten
av 60-talet, men fackföreningarna började ifrågasätta om fortsatt arbetskraftsinvandring
verkligen var nödvändig. Under slutet av decenniet började konjunkturen minska och
”turister” var inte längre säkra på att få arbete. Många tvingades att acceptera sämre
villkor än de inhemska arbetstagarna skulle gå med på.
År 1968 antog riksdagen riktlinjer för invandringspolitiken som innebar att den inhemska
arbetskraftsreserven (gifta kvinnor, äldre, handikappade) skulle utnyttjas i första hand.
Den nya invandringspolitiken innebar att alla immigranter från utomnordiska länder
måste ha arbete, arbetstillstånd och bostad ordnade före ankomsten till Sverige.
År 1970 invandrade cirka 17 000 personer. Efter detta upphörde arbetskraftsinvandringen
i stort sett helt och hållet. Detta skedde på grund av svårare ekonomiska villkor som en
följd av oljekrisen. Efterfrågan på arbetskraft inom industrin ebbade ut och de nya
arbetstillfällena tillkom inom den växande offentliga sektorn. Under andra delen av 1970-
talet bara ett tusental personer per år beviljades arbetskraftstillstånd i Sverige. Under 80-
talet har antalet sjunkit ännu mer. Mellan åren 1984-1992 fick i genomsnitt 200 personer

3
Lundh & Ohlsson; Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring s. 67-72, 74
4
Utrikesdepartementets skrift Migration 2002
5
Lundh & Ohlsson; Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring s. 72

5
per år uppehållstillstånd i egenskap av arbetskraft, vilket är mindre än 1 % av den totala
utomnordiska invandringen6.

3. Europeiska unionen

Europeiska unionens grundläggande målsättningar om frihet, demokrati och välfärd har

inspirerad unionens politiska liv och tankeutbyte mellan medlemsländerna och
medborgare. Unionen strävar efter omgivningar i vissa tankar och produktionsfaktorer
kan röra sig fritt och bidra till fruktbar utveckling. EU:s princip att personer, varor,
tjänster och pengar kan röra sig fritt inom gemensamma marknaden ökar möjligheterna
till ekonomisk tillväxt och förbättrad levnadsstandard för alla medborgare. Europeiska
unionen agerar på de flesta områden i dagens samhälle och detta har klargjort att behovet
till reglering på en allmän europeisk nivå finns. Unionens strävan att förenhetliga
verkställandeomständigheterna kan man observera till exempel i förhållandet till
sysselsättningspolitik. På 1990-talet yrkandet på mer aktiv sysselsättningspolitik blev
verklighet. Arbetslösheten var drygt 10 % (1997, EU15).
I Luxemburg 1997 skapades det en gemensam strategi för effektivisering av
sysselsättningspolitik på nationell nivå, som reglerar yrkesutbildning, nya företag,
sysselsättningsutsikter etc. Strategin fördjupades senare i Lissabon 2000 och unionens
ambitiösa mål artikuleras: ”att göra EU [inom tio år] världens mest konkurrenskraftiga
och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt
med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning”7.
Arbetskraftens fria mobilitet är en av EU:s grundtanker och arbetarna har samma
grundläggande rättigheter i alla medlemsländerna. EU befordrar möjligheterna att arbeta i
ett annat EU land genom att garantera sociala förmåner oberoende av från vilket EU land
man kommer från. Efter utvidgningen (2004) finns det dock temporära begränsningar för
de tio nya medlemsländerna och deras medborgares rätt att arbeta och vistas i EU15-
länderna.
Utvidgningen medför en ny situation, politiskt, ekonomiskt och socialt. EU:s geografiska
område och folkmängd har vuxit med ca 20 % så att total befolkning är över 450
6
Lundh & Ohlsson, Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring s.85
7
Pascal Fontaine, Europa på 12 lektioner, Europeiska kommissionen, 2004, s.26

6
miljoner. Samtidigt genomsnittliga BNP har sjunkit med ca 13 %. ”Ut av de nya
medlemsländernas 75 miljoner invånare bor drygt 67 miljoner i regioner som i dag har en
BNP som är lägre än 75 % av genomsnittet i det utvidgade EU” 8. Även om
arbetslöshetssiffror i de nya medlemsländerna är i stort sätt på samma nivå som i EU15,
kan levnadsstandards lägre nivå och arbetsmarknadens strukturella olikheter härleda till
förändringar. Lockelse att flytta från utvecklingsområden efter arbete kan leda till
kunskapsbristen i områdena, men samtidigt kan man konstatera företagens möjligheter att
flytta sina produktionsenheter till områden med lägre lönenivå. Strukturförändringar finns
att motse. I de nya medlemsländerna är sysselsättningen i jordbruket (22 %) fem gånger
högre än genomsnittet i EU15 (4,5 %), men servicesektorns anmärkningsvärde ökar.
Samtidigt är arbetsproduktiviteten lägre än i EU15 och effektivisering måste genomföras.
Allmänt taget kan man förvänta sig stimulering av den ekonomiska tillväxten och
förbättring av den politiska stabiliteten. En större gemensam marknad erbjuder
affärsmöjligheterna på nya områden för konkurrenskraftiga EU-företag. Arbetstillfällen
kommer att skapas och EU:s centrala mål om största möjliga rörlighet och personliga
frihet kommer att närmas sig. Oro för sysselsättningsminskning i EU15 kan konstateras
vara överdriven, erfarenheter från tidigare utvidgningar har visat att relativt få arbetare
emigrerar.

4. Dagens inomeuropeiska arbetskraftsinvandring till Sverige

Idag finns det olika krav på att få arbetstillstånd och uppehållstillstånd till Sverige som
framför allt uppmuntrar arbetsinvandringen från EU-länderna. Man ska ha en skriftlig
arbetserbjudande från någon arbetsgivare i Sverige, man ska ha ordnad en boende i
Sverige, man ska ha en minimilön på 13000 sek/månaden, det ska inte finnas något annat
EU medborgare som skulle ha sökt jobbet och att man är helt inställt på att lämna Sverige
när arbetet är klart9. Om alla dessa krav är uppfyllda så kan man få uppehållstillstånd och

8
Ett utvidgad EU, morgondagens Europa- nyckelfrågorna, Europeiska kommissionen, 2004
9
Rauhut, D. (2002) Var hittar Sverige sin arbetskraft? En översikt av tänkbara sändarländer. Institutet
för tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:013, Östersund, s. 76-91. och www.migrationsverket.se

7
arbetstillstånd för Sverige mellan tre månader och fyra år10 och har samma rätigheter som
en svensk medborgare.
Det finns olika scenarier om vad kommer att hända i framtiden.
Med tillsyn att Sveriges befolkning minskar och att antalet ålderspensionärer kommer att
bli större och större i de näst kommande årtionde11, skulle det behövas rekrytering av
arbetskraft från andra länder, framför allt till de okvalificerade arbetena från den
offentliga sektorn12. Man på nytt börjar fråga sig: är en ny arbetskraftsinvandring ett
måste, vad har EU: s politik för roll och vilka länder kan den högutbildade arbetskraften
komma ifrån?
De nya EU länderna och kandidatländerna har samma demografiska problem. I de gamla
EU medlemsstaterna har det inte skett mycket arbetsrörlighet mellan staterna. En
förklaring till detta kan vara att kvalifikationerna är olika i EU-länderna; en akademisk
utbildning i ett land är inte acceptabel i ett annat. Folk vill inte flytta om de förlorar på så
sett.
Migrationsströmmarna till de gamla EU länderna13 handlade framför allt om ekonomiska
skäll. Exemplen som vi har av Spanien och Portugal visar att när de kom med i EU det
hände precis motsatsen till vad man trodde. Många gästarbetare återvände till deras
hemländer eftersom de var lockade av de nya möjligheterna som erbjöd den snabba
utvecklingen.
Rent praktiskt i dagens läge, ligger skillnaden mellan medborgarna i de nuvarande EU
länderna14 och medborgarna i de andra europeiska länderna framför allt i att man kan bo
och arbeta i ett annat land upp till tre månader innan man behöver ansöka om
uppehållstillstånd. Medborgarna i de andra europeiska länderna måste ansöka om
arbetstillstånd och uppehållstillstånd till ambassader i deras hemländer, innan de åker hit.
5.1 Reglerad eller oreglerad svensk arbetsmarknad?

10
www.migrationsverket.se
11
Nilsson, Å. (2002) ”Arbetskraftsinvandring – en lösning på försörjningsbördan?” i VälfärdsBulletinen, nr
3, 2002.
12
Rauhut, D. (2002) Var hittar Sverige sin arbetskraft? En översikt av tänkbara sändarländer. Institutet för
tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:013, Östersund, s. 76-91.
13
Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike,
Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland
14
Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern

8
Följande diskussion om arbetskraftsinvandringens ekonomiska och politiska följder
bygger på två situationer. Det ena är ett scenario där låglöneländer i teorin är inlemmade i
EU och rätten till arbetskraftens fria rörlighet inom EU lika tillgänglig för låglöneländer
och höglöneländer.
Det andra scenariot bygger på ett svenskt demografiskt perspektiv. Som tidigare nämnts
står Sverige inför en utveckling i åldersstrukturerna, där andelen medborgare i arbetsför
ålder förväntas sjunka i förhållande till pensionärerna. Den ökade mängden pensionärer
sammantaget med mängden barn och ungdomar förväntas bli en ohållbart tung
försörjningsbörda. Det som uppstår är alltså en arbetskraftsbrist, men bristen behöver inte
mätas i förhållande till den faktiska efterfrågan utan den står främst i förhållande till
andelen medborgare som skulle behöva försörjas både ekonomiskt och praktiskt (i form
av skola, vård och omsorg). Om till exempel arbetslösheten i Sverige är fortsatt hög eller
i varje fall existerande, innebär detta en möjlighet till att på samma gång ha problem med
arbetslöshet och med arbetskraftsbrist.
Dessa två antaganden om Sveriges och EU: s framtid utgör grunden för diskussionen om
två olika alternativ för svensk lönesättningspolitik och invandringspolitik. Vi kan se
framför oss hur den fria rörligheten ger möjlighet för medborgare i lågavlönade länder att
söka sig till Sverige i hopp om att få högre lön. Vi kan också tänka oss att Sverige vill
rekrytera utländsk arbetskraft i framtiden för att fylla behovet av försörjning av de äldre.
En mycket komplicerad fråga vi måste ställa oss är då; vilken mottagning får invandrarna
från den svenska arbetsmarknaden? Vilken behandling av frågan kan tillfredsställa både
arbetsgivarna och fackförbunden? Vilket system kan accepteras av både marknaden och
den inhemska arbetskraften?

5.2 LO: s perspektiv

Fackföreningen LO har en specifik uppfattning om lönesättning och invandring som de

delar med många av sina underorganisationer, och med många liknande
fackorganisationer, t ex Metall. Resonemanget bygger sammanfattningsvis på att
oreglerad arbetskraftsinvandring till Sverige från länder med lågavlönade arbetare får en
negativ effekt på den svenska arbetarens levnadsstandard samt på fackföreningens makt.

9
Eftersom den utländska arbetskraften i värsta fall (enligt fackförbunden) kan erbjuda sig
att arbeta utan kollektivavtal och utan fackförbundsmedlemskap, till lägre löner än
svenskarna, på sämre villkor eller arbetstider, och till och med bryta en strejk, skulle detta
kunna medföra en sänkning av arbetarlönerna, eftersom många arbetsgivare hellre vill
anställa på ovanstående villkor. Detta skulle också föra med sig att fackförbundets makt
försvagade.

Därför förespråkar LO till exempel att arbetskraften inte får arbeta för en lägre lön än
minimilönen på 13000 kronor15. LO vill alltså reglera villkoren för invandringen och
arbetet i Sverige så att invandrarna inte får möjlighet att erbjuda sig att jobba på villkor
som konkurrerar ut svenskarna ur arbetsmarknaden eller sänker lönerna16. Under historien
har LO aktivt jobbat för att reglera arbetsmarknaden för invandrarna, både genom
ovanstående krav, och genom att försöka motverka beviljandet av uppehållstillstånd17.

Denna lönereglering, som ännu idag tillämpas, har många effekter, varav två jag vill
understryka. För det första hamnar en mängd löner på en högre nivå än sitt potentiella
marknadsvärde, vilket enligt klassisk ekonomisk analys bidrar till ökad arbetslöshet 18 och
lägre efterfrågan på arbetskraft. Dessutom bidrar den begränsade möjligheten för
invandrarna att underbjuda lönerna m.m. till den enormt stora arbetslösheten bland
invandrare, eftersom de har sin etniska identitet till nackdel på den diskriminerande
svenska arbetsmarknaden. Två tredjedelar av Sveriges invandrare är idag arbetslösa19.

15
Rauhut, D. (2002) Var hittar Sverige sin arbetskraft? En översikt av tänkbara sändarländer. Institutet för
tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:013, Östersund, s. 76-91. och www.migrationsverket.se
16
Lundqvuist, T, Arbetskraftsinvandringen och facket, s.114
17
Lundqvuist, T, Arbetskraftsinvandringen och facket
18
Lundborg, P, Avreglering och arbetskraftsinvandring i ett utvidgat EU, s 498
19
Lundborg, P, Avreglering och arbetskraftsinvandring i ett utvidgat EU

10
5.3 SAF: s perspektiv

Svenska Arbetsgivarförbundet, SAF, tycker ungefär motsatsen i de frågor som berör

arbetskraftsinvandring och lönesättning.
SAF skyller arbetslösheten bland både invandrare och svenskar på marknadens reglering.
De anser att man endast kan komma åt problemen med hjälp av att avreglera
arbetsmarknaden, eftersom detta skulle leda till underbjudning av löner, eventuellt sänkta
löner och sämre villkor för arbetarna, och därför en större efterfrågan på arbetskraft då
den är villig att jobba på dessa villkor. Dessutom skulle man ge invandrarna tillgång till
att konkurrera med svenskar till större grad ifråga om anställning, eftersom de ställer
lägre krav på löner, kollektivavtal och arbetsvillkor20. Kort sagt, till fördel för de den
svenska industrin och marknaden .
Sammanfattningsvis står EU-länderna och Sverige inför ett dilemma ifråga om den fria
rörligheten i ett utvidgat EU. Genom den avreglerade inomeuropeiska rörligheten riskerar
länder med hög levnadsstandard att göra ett val; antingen att acceptera underbjudning av
lönerna och försämrade villkor för ”arbetarklassen”, eller att ytterligare reglera
lönesättningen och kraven på fackdeltagande, vilket i sin tur kan driva upp arbetslösheten
och ha en negativ effekt på marknadsekonomin.

6. Sammanfattning
Sammanfattningsvis har vår diskussion visat att beroende på vilken infallsvinkel man har,
kan EU:s bestämmelser om fri arbetskraftrörlighet kan ha både negativa och positiva
konsekvenser.

20
Lundqvuist, T, Arbetskraftsinvandringen och facket

11
6. Käll- och litteraturförteckning

Lundborg, P. (1998) ”Avreglering och arbetskraftsinvandring i ett utvidgat EU” i

Ekonomisk Debatt 1998, årg 26, nr 7.
Lundh, C. (1999) Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring. SNS, Stockholm, s. 55-
73 och 124-149.
Lundqvist, T. (2002) ”Arbetskraftsinvandringen och facket. Debatt och historia i
framtidsperspektiv” i Malmberg, B. & Sommestad, L. (red.) Befolkning och välfärd.
Perspektiv på framtidens välfärdspolitik. Institutet för framtidsstudier, Stockholm.
Nilsson, Å. (2002) ”Arbetskraftsinvandring – en lösning på försörjningsbördan?” i
VälfärdsBulletinen, nr 3, 2002
Rahut, D. (2002) Arbetskraftsbrist och arbetskraftsinvandring: Hot eller möjlighet för
ekonomisk tillväxt? Institutet för tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:010,
Östersund, s. 56-66.
Rauhut, D. (2002) Var hittar Sverige sin arbetskraft? En översikt av tänkbara
sändarländer. Institutet för tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:013, Östersund, s.
76-91.

www.migrationsverket.se
Pascal Fontaine, Europa på 12 lektioner, Europeiska kommissionen, 2004
Ett utvidgad EU, morgondagens Europa- nyckelfrågorna, Europeiska kommissionen,
2004
Vägen till rörlighet över gränserna, Europeiska kommissionen, 2001
Större enhet och ökad mångfald, Europeiska kommissionen, 2004

12