Paulina- J1, Elaka gubben/Försäljaren

Kerstin-Katarina (monolog)
Jonas- Kejsaren
Louise- Klara Gulla, J2
Tyra- J3, Notbindaren

DANS 1 POLSKA 1
DANS 2 POLSKA 1
KLARAGULLA AVSKED Polska 1-in i något annat HULDRA MI
KLARAGULLA DANS- OVERTONE + HÅRGALÅTEN som kommer och går i vad och som
övergår in i HANGING?

EVIG VÄNTAN + FÖRHOPPNING - STARTBILD

Individen och gruppen. Alla växlar mellan att se på J och att se ut i fjärran. Någon snorar. Alla
reagerar men inte Jan. Han ställer sig. Han sätter sig.

J: Hon kommer. Jag vet att hon kommer. Det var bara inte idag.

J går och lägger sig bak på scenen.

K: Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig

tröttna på att berätta om den dagen då den lilla ickan kom till världen.

J3
Jo men så lät det inte först! Nej först då…

J1
När vi gifte oss, Katarina å jag, så var det för att vi hade tröttnat på å gå som dräng å piga å ville
sätta fötterna under eget bord, men inte för detta!

J2/K

Nej inte för detta!

J3

Inte för att hon skulle gå och få barn

J1

Hu!

J3: Fruntimmer!

J2
Han gick utanför, vankade av och an.
fl
 J3
Utkörd.

K
Kallt och jäkligt

J2
Ska det inte vara kommet nu?

J1
Jag säger bara det, att om jag hade vetat den gången, när Erik i Falla
erbjöd mej å få bygga på hans mark å gav mej lite skräptimmer te å
sätta den här stugan, om jag hade vetat då, att detta här skulle bli
följden,

J3
Då hade jag hellre sagt nej te alltsammans å bott kvar på
stallkammarn i Falla i all min tid.

K
Å nu måtte jag väl i Guds namn få slippa in i stugan å värma mej.

J3
Ja, det är två fruntimmer, utom Mor i Falla där inne hos Katarina, nån av dom
kunde väl ändå komma å säja om det är pojke eller tös.

J2: Om jag nånsin mer får komma in i stugan, så ska jag inte så mycket
som se åt barnungen.

J3: Jag ska bara gå fram te spisen å ställa mej där å värma mej utan å säja ett ord.

J2
Jag ska bara gå in i den där stugan och jag ska visa katarina och de aura fruntimmren där inne att
jag minsann…

J1: Men nu! Var så goda att gå in till Katarina!

J2: Det är nt och uppstädat härinne.

J1: Ka epannan står på yttersta hällen för att svalna,

J3: och på bordet vid fönstret är det dukat med ka ekoppar på en snövit duk.

J1: Katarina ligger i sängen och ser på Jan med mild blick,

J3: som vill hon fråga om han är nöjd med henne.

J1/J3 Haha

J2: Två andra hustrur som hjälpt till står och trycker sig mot väggen för att Jan ska ha fri utsikt
över alla anordningarna.

J1: Kom in nu Jan och se på jäntan!

ff
fi
ff
J1: Jan?

J3: Jan?

J1: Jan du kan komma in nu!

J1
Jan, kom nu!

J3
Jan

All

Hjärtslag?

J: Kära ni, lägg hanna här, å känn efter! Jag tycker att hjärtat slår så
konstigt.

J2: Kanske att ni brukar ha så ibland?

J: Nej, jag har aldrig haft det förr, aldrig på detta sättet.

J1: Jag ska i alla fall ta barnet ifrån er.

J: Nej! Låt mig ha henne kvar!

J3: Har Jan aldrig förr tyckt så mycket om nån, så ni fått hjärtklappning
fördenskull?

J2: Och i samma stund började han ana vad som varit felet
med honom i hela hans liv.

J1: För den, som inte känner av sitt hjärta varken

i sorg eller i glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig
människa.

K: Ja, han blev allt en annan människa då den lilla ickan blev lagd i
armarna på han.

J3: Ja han blev allt en annan människa, Jan Andersson i skrolycka!

Dans runt stol

J: KLARA FINA GULLEBORG!!

Alla stannar upp

J: HON SKA HETA KLARA FINA GULLEBORG! Och jag ska ta solen som hennes gudmor.

Dans fortsätter med jan i. Barnet vandrar i gruppen. Blir till skurhörna.

K: Vi hade fått marken av Falla och vi hade byggt vår

stuga. Vi bodde inte i barackerna. Jan stod på gården i det
skarpa januariljuset. Jag vet inte, kanske började det redan då, när han gick ut på vägen
och mötte solen. Kanske skall vi fattiga inte få det
vackraste, kanske är det så att våra fattiga huvuden inte
klarar av att omfatta en sådan gåva, kanske är det så att våra
fl
 huvuden då gå sönder lite, så att vi tror att vi är kejsare,
att vi tror att vi är värda något. För är det inte att trotsa
själva skaparen att ge barnet solen till gudmor?

J: Skall vi längst där nere inte få älska något över allt

annat?

SKURKOREOGRAFI

Paulina kastar sin trasa, går för att bli till köpman. Går in i rollen.

J3
Den lilla ickan var sjutton år fyllda när en av de där köpmännen som
går omkring med stora säckar på ryggen hade letat sej fram te
Askedalarna.

J1
Här ska goa frun få se på ett tyg som aldrig förr skådats i Askedalarna.

Jo nog är det grannt.

J1

Stryk mä hanna å känn, de ä nästan som siden. Tänk sej det, frun, på dottern. Hur gammal är hon nu?

K
Sjutton år. Jag förstår nog att det är likaså dyrt som vackert.

J1
Jo nog kostar det en slant, men vilken klänning skulle det inte bli åt
tösen.

K
Det kan så va, men det nns ingen möjlighet för oss att köpa tyget.

J1
Jag har sett många granna töser men ingen som skulle bära en
klänning av det här tyget bättre än er dotter.

K
Vi har inga pengar, hur gärna jag än ville.

J1
Hör nu frun, jag ska ge er ert bra pris.

K
Det kvittar hur bra det är, vi har inga pengar att avvara.

J1
Men snälla frun, ickan måste ha en klänning av tyget.

Men hör han då inte vad jag säger, vi har inte råd.

J
fl
fl
fi
 Nog ska ickan ha tyget

K
Vi har inte råd

J
Det löser sig nog

Flickan kläs i tyget

J3
Passar det sig verkligen att klä en fattig jänta i ett så vackert rött klänningstyg? Vad ska de säga i
kyrkan?

J
Om den lilla flicka skulle vara klädd på ett passande sätt, då skulle ho vara fin som sola, för e sol å e
glädje har ho vart för oss, alltsedan ho föddes. En flicka som har solen som gudmor, för henne kan
inget tyg bli för vackert.

KG dansar i tyget.

J3
Men säg den lycka som varar.

VÄNDNING, polskasteg bakåt

K
Lars Gunnarsson i Falla.

L
Sitter som en hök och väntar ut småfåglarna

T
Han kommer hitåt

P
Han säger att här i stugan har ni det allt bra trivsamt

L
Att han kan tänka sig att vi är tacksamma

T
Han säger att nog var väl Erik så förståndig att att han gav er papper på att marken, som stugan
står på, skulle bli er tillhörighet?

L
Han säger att jag har nog hört att det inga papper ska nnas, men jag kan väl inte tro att det står
så illa till.

P
Han säger att för då är det möjligt, att hela stuga tillfaller den, som äger marken.

K
Men säg något Jan

L
Varför säger du inget Jan
fl
fi
P
Ja ni ska väl ha tid på er å fatta ert beslut.

Men antingen flyttar ni första oktober,

Eller också ska ja ha hundra riksdaler för tomten!

K:
Hundra riksdaler? Erik i Falla har gett oss den här tomten, som stuga ligger på, å den kan ingen
ha rätt å ta ifrån oss!

L
Men säg något Jan

K
Varför säger du inget Jan

STOCKHOLM

KF: Låt mig fara till Stockholm.

J: Till stockholm?

J1/J3: Till Stockholm?

KF: Till Stockholm

K: Åka härifrån?

KF: Ja, jag reser till Stockholm och tar tjänst.

J1/J3: Tar tjänst?

J: Nej nej nej, vad som helst men inte det.

K: Det ska väl inte vara omöjligt.

KF: Jag kan försöka. Pappa.

J: Stockholm. Nej det går inte. Nej nej.

K: Tror du inte hon klarar av det?

J3: Han tror inte hon klarar av det.

J: Klart du klarar av det. Du är min dotter. Men jag vill inte att du ska åka.

KF: Den första oktober skulle jag komma tillbaka. Jag och pengarna. Som vi behöver

J1/J3: Som ni behöver

K: Vad är det Jan?

J: Jag kan inte vara utan henne.

K: Jan. Hon kan rädda oss.

J: Jag kan inte.

K: Jag hjälper dig att packa.

J3: Vad är det Jan?

J: Jag kan inte.

K: Jag hjälper dig att packa

J1: Vad är det Jan?

J: Jag tror att jag…

J3: Vad?

J: Jag tror att jag…

J1: Jan?

J3: I tre månader ska hon vara borta.

J1: Om tre månader får du ju hålla om henne igen.

J: Jag tror att jag dör

J3: Ska ni ha en sup?

J: Nej tack

J1: Ta en nu!

J: jag har aldrig druckit.

J3: Då ska ni verkligen ta en sup.

J: Lägg hanna här, jag tror hjärtat har stannat?

J3: Nu går vi och tar en sup

Jan släpas ut.

KLARA FINA KOREOGRAFI, hon reser

K: Och tala inte med främmat om det inte är helt nödvändigt

J3: Ta väl hand om dig

K: Fick du med dig smörgåsarna

J1: Tala inte med främmat

K: Ta väl hand om dig

 J3: Du ck väl med dig smörgåsarna

J1: Tala inte med främmat

K: Om det inte är nödvändigt

J3: Du ck väl med dig smörgåsarna

J1: Var försiktig

K: ta hand om dig och tala inte me främmat

Tyget kastas i vattnet.

VÄNTAN 2

PENGARNA KOMMER

K: Jan! Flickan har skickat pengarna,

J1: Flickan har skickat pengarna,

J3: Jan!

J2 Jan!

J1 Pengarna!

K: Hör du, vi kan behålla stugan!

J3: Det var riksdagsman Karl Karlsson från Storvik, han kom med brevet

J2: Och där låg 200 riksdaler från Klara Gulla.

K: Hon har skickat pengarna till riksdagsman för att han ska göra upp a ären ordentligt med Lars
Gunnarsson i Falla, så han inte ska kunna komma mä någe nytt krångel efteråt.

J1: Hon skriver att det inte varit någon möjlighet för henne å tjäna ihop
alla dessa pengar på bara ett par månader.

J2: Men hon har fått en plats hos en snäll fru som har lämnat henne en del i förskott,

J3: Å där får hon nu lov å stanna, te dess att hon har gjort rätt för sej.

J: Hon kommer inte hem tebaka då?

K: Nej inte just nu…

J1: Men hon skriver säkert snart.

Jan vänder sig om i sängen. Tiden går. Han blir liggande.

MUSIK till gång och fosterställning

FOSTERSTÄLLNING
fi
fi
ff
 Någonstans här börjar vansinnet. Han hör en historia och han börjar dikta upp en annan verklighet.
Om att det måste ah hänt henne något som gör att hon inte kommer tillbaka. Något stort. Hur
skapar man en fantasi som stillar ens sorg över verkligheten?

J2: Det är med trånsjukan som med andra sjukdomar, den får ha sin tid
innan den går över.

K: Men nu har du inte kommit iväg på dagsverke på fjorton dar, hur länge ska du bli liggande på
detta sättet? Ända till jul? Kanske hela vintern?

N: Men du, Jan, det kan ju ha hänt ́ na någe roligt så att hon hade fått någe nytt att
skriva om.

K: Vad skulle det vara?

N: Det kunde ju ha hänt att Klara Gulla hade mött e människa på gatan. Det kunde ju ha hänt, att
den, som hon mötte, var e gammal fru, som var dålig å som just föll omkull, när Klara Gulla gick
förbi. Å kanske Klara Gulla stanna å hjälpte upp henne, å den gamla frun blev så glad över
hjälpen, så hon tog opp plånboken på äcken å gav ickan en hela tio riksdaler! Det skulle väl
ändå vara nånting!

K: Det kunde det nog, om det vore sant, men nu är det ju bara sånt, som
ni sitter å inbillar er.

N: Jo, men en kan väl göra sig lite kalas i tankarna.

K: Adjö

N: De smakar bättre, än de riktiga.

K: Adjö.

N: Adjö

J: Var det inte en konstig ton, som han hade, när han tala om
ickan. Skulle han kunna sitta och laga ihop en så lång ramsa bara för
att ha något att säga? Kanske har han hört någe? Kanske att han också
har fått brev från Klara Gulla?

DRÖMBILD

Pappret saxen
Arbetet
Låten bönen

ARBETE OCH KULNING I SKOGEN

BÅTEN

J: Vänta, kapten, det är en till som ska av!

fl
fl
fl
 J1: Nej här nns ingen mer.

K: Kom nu Jan, så går vi hem

J: Dra inte in landgången. Det är en till som ska av färjan.

J1: Gå hem!

K: Jan, kom nu!

J: Hallå! Vänta!

N
Jasså Jan, du ä uppe på benen nu?

J
Jag har tänkt på det där, som ni berätta ́ om Klara Gulla,

N
Det var ju bara ett lite påhitt åv mej, ett kalas i tankarna så att säja.

J: Det vore ändå bra roligt å höra. Ni kanske kunde ha haft mer te å tala
om, ett brev kanhända, ifall inte Kattrina hade varit så misstrogen?

N: Åh, det där är så ́ na förnöjelser som en kan ha råd å bestå sej mä här i
Askedalarna.

J: Jag har tänkt mej att det kanske inte var slut med historien mä det, att
den gamla frua gav Klara Gulla tieriksdalern. Kanske att ho också
bad, att ho skulle komma och å bo hos ́ na?

N: Ja, kanske det.

J: Kanske att ho var så rik, att ho ägde ett helt

stenhus?

N: Det var inte så dumt påhittat, du Jan!

J: Kanske att den rika frua betalar Klara Gullas skuld?

N: Kanske det, kanske det.

J: Kanske Klara Gulla får ärva hela härligheten, gull å silver å att den
gamla damen upphöjer henne te höghet!

N: Höghet?

Jan viskar: Det kan var drottning, det kan till å me vara kejsarinna.

N: De va inte dåligt, de.

J: Tack Tack min vän, nu känner jag mig bättre. Och det är ni som har
botat mig! Nu känner jag att jag fått arbetslusten tillbaks. Den lilla
ickan ska då inte mötas av den smäleken, när hon kommer hem i sin
fl
fi
 härlighet, att föräldrarna hennes har sjunkit ner till fattighjon.

DANS

KEJSARBILD

I Portugallien nns solen som inte bränns, som inte sticker, som gör att man inte svettas, för att den
är så mild och god. Solen som är som min dotter. Kejsarinnan Klara Fina Gulleborg.

Utfrysning av Katarina, fniss och visk.

3: Hur kunde ho få ihop den summan på så kort tid?

2: Hon ska ha trä at på samma köpman som gav henne det röda tyget, på gatan.

1: På gatan?

3: Klädd i siden

2: På gatan?

1: Vad kan det vara för plats som ger så stor förtjänst, på så kort tid?

3: Ja vad kan det vara för en plats?...

2: Ja vad kan det vara för en plats?

K
Jan, jag såg ett par pojkar på kyrkbacken, som varit åt Stockholm på byggnadsarbete i höst och
jag tänkte att de kanske hade några upplysningar om Klara Gulla att ge. Men när jag kom så
tystnade de…

Så de talte om kejsarinnan.

Vad tänker du på? Du har en sån konstig min på dej om darna. Du kan
väl aldrig ha reda på vad det var di mente?

J
Nej det vet jag visst inte, men så mycken tillit får vi väl ha te den lilla
icka att vi tror, att allt går, som det ska.

Gänget nickar

Jag blir så ängslig, jag …

J
Det är inte tid å tala än varken för dom eller för mej. Det är Klara
Gulla själv som har bett dom å inte säja någe te oss, å vi ska hålla oss
fl
fi
ff
lugna, du Kattrina, ja det ska vi.

Gänget nickar

J
Goddag

Gänget
Goddag

K
Goddag

Gänget
Goddag

J
Jag får lov att vara obegripligt vaksam nu sedan storheten kommit över mig så att inte
högmodet får insteg. Alla är vi människor, alla är vi gjorda av en och samma materia. Svaga
och syndiga är vi alla, den ena har ingenting att berömma sig av framför den andra. Men det
är inte så lätt att hålla sig vid den rätta ödmjukheten, för mig som blivit så upphöjd att det
numera inte finns någon i socknen som är min like. Den som jag får vara mest varsam med
är Kattrina. Det hade varit en stor lättnad och glädje om det kommit något budskap om
upphöjelse också till henne, men Klara Gulla begriper väl att det inte går att göra någon
kejsarinna av Kattrina.

Goddag

Gänget

Goddag

KEJSARKOREOGRAFI, blomman

Där går han.

Klädd som en vanlig arbetare i slitna vamallskläder, med en hög grön kaskett,

sådan som ingen annan brukar

och som därtill är prydd med en plym av rågax.

Över bröstet hänger dubbla rader stjärnor av silverpapper uppträdda på rågstrån.

Det måste vara den stackars jan i skrolycka

Som har upphöjt sig själv till kejsare för att trösta sig över sin förlorade dotter

Goddag kejsaren
J

SÅNGEN

Ja det är bra! Det är bra mina snälla grevar och generalskor, mina snälla generaler och biskopar
och landshövdingar. Tack tack mina baroner och fröknar.

VÄNTAN 2

J1: Det är förfärligt, jag kan inte vara med om det längre. Jag kan inte se på när stackars jan
utsätts för all denna drift. Det måste få ett slut.

J3: Du är nykommen i församlingen annars hade du sett annorlunda på saken. Så länge han får
springa omkring från gård till går och visa sina papperstjärnor och medaljer på rocken så är han
lycklig.

J3: Men hur han blivit så här?

J2: Vår herre har satt en skärm för ögonen på honom så att han inte ska behöva se det som han
inte tål vid att se.

J1
Jasså du springer här efter dottern din i dag också. Vet du då säkert att hon kommer? Hon måtte
ha gett orätt besked förut.

J: Å nej, det har hon väl inte. Inte har hon gett oriktigt besked, inte.

J1: Men vad menar du? Du har väntat dag efter dag i ett halvår, utan att hon kommer, å hon skulle
inte ha gett orätt besked?

J: Nej, hon har inte gett något besked alls.

J1: Har ni inte haft något brev?

J: Inte sen i fjol den första oktober. När hon skickade pengarna Lars skulle
ha för stugan.

J1: Men varför går du då hit ner? Här sitter du alla förmiddagar utan att
göra något, istället för att gå på dagsverke på Falla och förtjäna till födan.

J: Ja, det är väl illa gjort av mej, men det blir väl bra med den saken.

J1: Men är det möjligt att du är ett sådant nöt, att du sitter här och väntar
utan orsak? Du borde sättas på dårhus! Men de e klart, jag undrar inte på att du vill möta e så n
dam, som hon lär ha blitt. Hela socknen vet det så det är på tiden att föräldrarna
också får reda på hur det står te. Jag kan inte tåla längre att du sitter är vecka efter vecka å väntar
på en ho

Alla kastar sig över honom

J: När kejsarinnan kommer...

J1: Kejsarinnan, vad är de för en?

fi
 J: När kejsarinnan Klara av Portugallien står här på brygga mä gullkrona
på huvudet, å sju kungar går omkring henne å bär opp hennes mantel,
å sju lejon ligger tama vid hennes fötter, å sju å sjuttio krigsöverstar
går före henne med dragna svärd i hanna, då får vi se om du törs säga
detsamma te henne själv, som du sagt te mej idag.
Go middag.

J1: Alla skrattar, men han förstår inte. Klara Fina Gulleborg. Hur skulle hon annars kunnat tjäna
ihop pengar sådär snabbt. Jag har sett henne. Nere vid båtarna. Jag minns det konstiga namnet.
Den röda klänningen.

K: bry dig inte om dem Jan!

J1: En hora

J3: Det måste vara en annan

J2: Gå hem du Jan!

J1: Han ska väl få veta hur det är? Ska han inte höra sanningen?

J2: Gå hem nu Jan.

J1: Hon var full

J2: J: Det måste ha varit en annan

J1 : Klara Fina Gulleborg sa hon

J: Jag kan inte lyssna mer till erat prat nu. Jag ska upp tidigt imorgon till båten.

J3: Varför gjorde du så?

J1: Det är förfärligt, vi kan inte vara med om det längre.

LÄGGNING AV KEJAREN

Nu sover han. Nu är han lugn. Nu är han Jan.

Men när han vaknar stiger kejsaren in i honom, då nns jag inte mer.
Då ackar hans blick, då kan han inte vara stilla, då måste
han rusa och tala och så är han iväg, till bryggan. Och de
skrattar åt honom. De skrattar åt oss. Han vet att de
skrattar, han vet och det stärker honom. Han sätter sig längst
fram i kyrkan om söndagen. Han är kejsaren och h an stiger in
sist i kyrkan och går hela vägen fram medan alla ser. Jag
säger: se Jan, de skrattar åt oss. Ja, för de vet inte svarar
han, för de vet inte. Och när psalmen skall sjungas, reser han
sig och sjunger högst av alla och jag vill vända mig bort, men
kan inte.

Men jag kan se, i ögonblick är det som en spricka i

vansinnet, plötsligt blir han lugn och det är som att han
skulle börja gråta, för i vansinnet nns inga tårar, men då i
sprickan öppnas oerhörd övergivenhet och sorg sig och ur det
nns ingen räddning, inte på denna jord. Då stänger vansinnet
smärtan och han skrattar och rusar igen mot bryggan.
fi
fl
fi
fi
PSALM

K
Han är gammal, å han har haft mycket sorg de sista åren. Han kan behöva en liten frihet, då han har
gått i hårdarbete ett helt liv. Jan är inte stollig. Men vår herre har satt en skärm för ögona på honom,
så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för.

J1

Ja men då är allt bra då.

K
Går du till bryggan?

J
Ja, kanhända hon kommer mä båten idag.

K
I arton år fick du äga ́na i ditt hem och glädja dej åt ́na och närapå likaså lång tid har du måst sakna
́na.

J
Hon kommer tebaka, den lilla flickan, jag vet att hon kommer tebaka.

TRYCKA NER I SMUTSEN

HON KOMMER HEM

J3: Den stora kejsarinnan kom inte i någon guldkaret och några sju kungar gick inte omkring
henne och bar upp hennes mantel. Hon hade tagit skjuts från järnvägsstation och hon satt inte en
gång upp i kärran och åkte. Hon och skjutskarln gick på varsin sida om åkdonet och höll emot för
ett par stor ko ertar som hon hade uppstaplade bakom sitsen inte skulle skakas ner i diket.

J1: Hon har blivit ful. Det är inte så att håret vitnat vid tinningarna eller att pannan är full av rynkor,

J3: men det är något tjockt och grovt

J1: omkring munnen

J3: under ögonen hänger skinnet ut i stora påsar.

J1: Din far har väntat på bryggan varje dag i femton år.

KG: Jag har behövt ska a fram pengarna!

J3: Har du varit borta såhär länge hade du lika gärna kunnat stanna där du va!

KG: Jag ville inte skicka hem några småsummor. Jag vill spara så jag kunde ska a mig ett riktigt
hem och kunde ta mor och far till mig!

KG: Mor varför blir du så förskräckt? Känner du inte igen mig?

K: Nog känner jag igen dig. Men varför har du inte skrivit?
ff
ff
ff
KG: Mor jag ville vänta tills jag hade pengar.

K: Vi har inte behövt pengarna. Det hade varit nog för oss om du bara
hade skrivit.

KG: Inte ska ni förstöra den här stunden för mig mor! Nu är jag ju här
igen. Och jag har ska at mig en lägenhet. En riktigt n en. Med centralvärme och vattenklosett.
Dit ska jag ta er. Nu ska jag ta in ko ertarna och packa upp dom! Jag har mat med miG! Vi ska
ställa till kalas till dess att far kommer hem från arbetet.

K:
Så du har ingenting hört?

KG: Nej, vad är det jag skulle hört?

K: Jag trodde du visste ́ t ́ .

KG: Visste vad? Är far sjuk? Vad är det ni håller inne med?

Kejsaren entre

KG: Men vem är det? Vad är det för konstig gur? Är det far? Har han blivit tokig?

K: Vår herre ställde det så av barmhärtighet.

KG: Är det för min skull?

K: Han såg, att han hade det för svårt.

KG: Jag vill inte se ́ n.

KEJSARSÅNGEN

VI RESER

KG
Mor, i Stockholm behöver ni aldrig mer träla för födan. Ni ska bli en n stadsfru! Och far får det
bra här, notbindaren har plats på sin gård och jag har redan betalat för han.

Mor, inte kan jag ta med en galen människa till en främmande stad och inte kan jag stanna här.
Vart jag går ropar barna ”Kejsarinna” efter mej och i kyrkan i söndags höll jag på å bli
omkullsprungen, så ivriga var folk att få glo.

Mor Är ni rädd att han ska komma? Jag skickade honom på ärende till handelsbon i Bro, så han
inte skulle se att vi åker. Dit är det långt.

K
Det känns, vet du, som om jag skulle ha gjort någe ont. Jag tror, att jag får lida för detta i hela mitt
liv.

KG
Se på era händer mor, ni kan inte arbeta längre. Ni måste härifrån!
ff
ff
fi
fi
fi
Nu, mor, lägger båten ut. Nu går det nog bra för oss ändå, så att vi får komma iväg.

J3
Vem är det?

J1
Det är Jan som kommer springande!

KG
Kom, så går vi över te andra sidan.

J3
Hur har han hunnit hit?

J1
Så liten och eländig han ser ut,

J3
Rent förtvivlad.

J1
Han springer ut på bryggan

K
Jan!

KG
Lugna er mor, vi hann ju komma iväg.

K
Jag vill kliva av.

KG
Men vi är redan ute på vattnet.

K
Då stiger jag av vid nästa brygga å går hem igen. Du får resa själv.

KG
Ni får göra, som ni vill, mor.

J3
Vad tar han sig till!?

J1
Vad gör han?

K
Nej!

KG
Far!

SLUTTEXT

J1
 Jag stod ute på gårn å satte för en häst, när jag ck se
kejsarn komma springande framåt vägen. Han stanna å fråga om
kejsarinnan rest förbi å det kunde jag inte neka till, å då kom tårarna
störtande ur ögona på honom. Han hade varit påväg till handelsbon i Bro,
sa han, men känt en sån oro, så han hade vänt om. Å när han kom hem,
var stuga tom. Katarina var också borta. Han förstod att de skulle säkert fara mä
ångbåten, å han visste inte hur han skulle komma ner te bryggan i tid,
innan de var resta.

K
Jag skulle aldrig försökt å fara ifrån honom.

J3
Han grät som ett barn hela tiden, som han satt i kärra. ”Vi
Hinner nog Jan”, sa jag ”du ska inte gråta så”. Då la han sin hand
på min arm å fråga om jag trodde att de skulle bli hårda å svåra mot
kejsarinnan, de, som hade fört bort ́ na.

KG
De, som hade fört bort mej?

J3
Jag blev förvånad, jag med å jag fråga ́ n vilka han mena. Jo dom som
hade legat på lur omkring kejsarinnan, medan hon var hemma. Så hon
inte hade vågat sätta på sej sig gullkrona eller så mycket som tala om
Portugallien, å som nu hade kastat sej över Klara Gulla å fört bort ́ na i
fångenskap.

KG
Far var en gammal stolle.

J1
Jag vet just inte om Jan var så tokig. Jag sa till honom, att jag inga
fångvaktare hade sett omkring Klara Gulla. ”Såg inte min snälla Ola
hur di gick vakt omkring ́ na, när hon for här förbi?

KG
Nå?

J1
Jag svara honom att de enderna hade jag också sett.

”Å bed Gud, min snälla Ola, att jag må kunna frälsa den
lilla ickan från allt ont! Det gör detsamma hur det går mä mej, bara
ho blir hjälpt”.

J3
Ja, det blev liksom hans avskedsord, detta. Klara Gulla ska aldrig tro,
att Jan sprang i sjön för å komma ifrån sin egen sorg. Det var bara för
å rädda Klara Gulla.

J1
Han grät inte, därför att han hade blitt övergiven och lämnad ensam, utan därför att han trodde,
att Klara Gulla var i fara.
fl
fi
fi
 SCEN 22

(Kattrina som) Notbindarn till publiken

Det är allt märkligt att Klara Gulla har blivit tvungen att stå dag efter
dag på bryggan å vänta på en som allri kommer.

Klara Gulla

Nu är det slut med fars kärlek, nu vill han dra ner mej i dödens mörka
land som stra för allt jag förbrutit. Där nere sitter han, på en sten
med händerna knäppta över knäna och ögonen stirrande in i det
grågröna vattnet och väntar på att jag ska komma till honom. Jag vet
hur de döda som inte begravts i kyrkogårdsmull jagar efter sina
ender. Jag måste ha upp honom ur vattnet och lagd i kista, annars får
jag aldrig ro.

Notbindarn till publiken

Di ville sluta å dragga i slutet åv november men hon övertala dom att
fortsätta, hela sjön ska genomsökas, säjer hon. Där står hon, hela
dagarna och kvällarna mä, ensammen, i regn och blåst. Det är inte
utan att jag tycker det är rätt åt ́ na. Det har vart mycken ovilja mot
Klara Gulla, att hon var orsak te att kejsarn drunkna. Å jag för min del
har inte hållit henne värd att få höra sin fars sista ord å tankar. Men nu
tror jag det är dags.
Notbindarn går fram till Klara Gulla
Notbindarn

Klara Gulla, jag skulle med rätta ha talt ett par ord.
Klara Gulla utan att släppa sjön med blicken

Goddag.

Notbindarn

Jag tror inte Klara Gulla vet, att jag var den sista, som talte ve Jan,
kejsarn som vi bruka kalla ́ n.

Klara Gulla blick ut

Nej det visste jag inte.

Notbindarn

Jag stod ute på gårn en dag i höstas å satte för en häst, när jag ck se
kejsarn komma springande framåt vägen. Han stanna å fråga om
kejsarinnan rest förbi å det kunde jag inte neka te, å då kom tårarna
störtande ur ögona på ́ n. Han hade varit påväg te handelsbon i Bro,
sa ́ n, men känt en sån oro, så han hade vänt om. Å när han kom hem,
var stuga tom. Kattrina var också borta. Di skulle säkert fara mä
ångbåten, å han visste inte hur han skulle komma ner te bryggan i tid,
fi
ff
fi
innan di var resta.

Klara Gulla blick ut

Det gick väl så att han ck åka med er?
Notbindarn

Ja. Det var kanske illa gjort åv mej, att jag hjälpte ́ n påväg?

Klara Gulla blick ut

Nej, allt felet ligger hos mej. Det var jag som aldrig borde ha försökt å
fara ifrån honom.

Notbindarn

Han grät som ett barn hela långa tiden, som han satt i kärra. ”Vi
Hinner nog Jan”, sa jag ”du ska inte gråta så”. Då la han sin hand
på min arm å fråga om jag trodde att di skulle bli hårda å svåra mot
kejsarinnan, di, som hade fört bort ́ na.

Klara Gulla tittar på notbindarn

Di, som hade fört bort mej?

Notbindarn

Jag blev förvånad, jag med å jag fråga ́ n vilka han mena. Jo dom som
hade legat på lur omkring kejsarinnan, medan ho var hemma. Så hon
inte hade vågat sätta på sej si gullkrona eller så mycket som tala om
Portugallien, å som nu hade kastat sej över Klara Gulla å fört bort ́ na i
fångenskap.
Klara Gulla förstår, att hennes far inte grät, därför att han hade blitt
övergiven och lämnad ensam, utan därför att han trodde, att Klara
Gulla var i fara.

Klara Gulla blick ut igen

Far var en gammal stolle.

Notbindarn (sårad)

47

Jag vet just inte om Jan var så tokig. Jag sa te ́ n, att jag inga
fångvaktare hade sett omkring Klara Gulla. ”Såg inte min snälla Ola
hur di gick vakt omkring ́ na, när ho for härförbi? Det var Högfärda å
Hårdheta, det var Last å Lusta, det var alla di, som hon har te å kämpa
emot där borta i sitt kejsarrike”.

Klara Gulla vänder sig helt mot notbindarn

Nå?

Notbindarn (barskt)
Jag svara ́ n att di enderna hade jag också sett.
Klara Gulla skrattar till, vänder sig ut igen.
Notbindarn

Men jag ångra strax, att jag hade sagt detta, för nu börja Jan gråta rent
förtvivlat. ”Å bed Gud, min snälla Ola, att jag må kunna frälsa den
fi
fi
 lilla ickan från allt ont! Det gör detsamma hur det går mä mej, bara
ho blir hjälpt”.
Klara Gulla stirrar ut, säger inget.
Notbindarn

Ja, det blev liksom hans avskedsord, detta. Klara Gulla ska aldrig tro,
att Jan sprang i sjön för å komma ifrån sin egen sorg. Det var bara för
å rädda Klara Gulla.
Klara Gulla tiger
Vi håller reda på varandra här i byn och vi tycker om, att Klara Gulla
har stått här nere på bryggan å väntat på ́ n så länge.
Klara Gulla direkt till notbindarn

Jag har inte väntat på honom av kärlek. Det är för att jag är rädd,
oresonligt rädd, att han ska dra ner mej. Jag måste se med mina egna
ögon att han kommer upp och blir lagd i jord.
Notbindar Ola

Klara Gulla har aldrig velat göra sig bättre än hon är. (rörd) Vi har
också haft föräldrar. Å vi har inte handlat rätt mot dom, vi heller. Men
det är inte mycket man kan göra för en som är död. Nu behöver ni inte
stå här längre, å vänta, när ni vet att Jan bara ville er väl.

Alla som står här på bryggan vet det. Kärringen han med. Det är på tiden att han får reda på hur
det står te. Jan är en bra karl, jag kan inte tåla att han sitter här, sommar efter sommar och väntar
på en hora!

tumult

Det måtte inte nnas något hjärta i kroppen på dig

Ska jag slå till dig

Jag ska hjälpa kejsaren hem

Hon har kommit. Kejsarinnan har kommit.

Kan det vara sant? Att hon kommit tillbaka?

Det lär väl visa sig, men har hon varit borta såhär länge hade hon lika gärna kunnat stanna där
hon va så sant som jag heter boerns

Ska man rycka skärmen från jans ögon?

För ett ögonblick såg han allt med vidöppna ögon, så ydde han på nytt in i sin fantasivärld. Den
dan han skulle vakna helt, gud skydda honom för det. Då orkar han inte leva längre.

Den stora kejsarinnan kom inte i någon guldkaret och några sju kungar gick inte omkring henne
och bar upp hennes mantel. Hon hade tagit skjuts från järnvägsstation och hon satt inte en gång
upp i kärran och åkte. Hon och skjutskarln gick på varsin sida om åkdonet och höll emot för att
par stor ko ertar som hon hade uppstaplade bakom sitsen inte skulle skakas ner i diket. Katarina
hade just fått upp farstudörrn när kärran stannade utanför grinden, on kände helt hastigt en sådan
tyngd över bröstet att hon inte mäktade med att ta ett steg. Det var klara gulla som kom det visste
hon.
fl
ff
fi
fl
Men kära ni mor ni ska väl inte blir så förskräckt. Känner ni inge igen mig?

Jo det är ju du men ändå är det inte riktigt du

Det har ju gått några år och ni får slå av på prestationerna

Du skulle allt ha skrivit du skulle allt ha skickat oss en hälsning

Ja, men jag råkade illa ut i början, det var därför jag ko. Av mig med skrivningen. Men tänk inte på
det där nu mor. Jag har fått det riktigt bra. Jag sköter om mathållningen på en stor ångbåt och nu
har jag lyckats få ett boende i Malmö. Jag borde ha skrivit men jag ville vänta tills dess att jag
kunde ta dig och far till mig. Och nu när jag har ordnat allt så jag kan ta emot er så tyckte jag att
det var roligare att komma hit än att skriva

Du har ingeting har hört om oss?

Jag visste att ni skulle få hjälp om det var illa. Här nns snälla människor.

Dina händer skakar

Jag ville inte skicka hem några småsummor. Jag vill spara så jag kunde ska a mig ett riktigt hem
och kunde ta er till mig!

Vi har inte behövt pengar. Det hade varit nog för oss om du bara hade skrivit

Inte ska ni förstöra den här stunden för mig mor. NU är jag ju här. Jag vill ställa till kalas till dessa
att far kommer hem

Den här länga väntan har gått far djupare till sinnes än mig. Ja det är svårt att säga det.
fi
ff