Reglemente

Armé Taktik

2023
 Reglemente
Armé Taktik

R AR TAKTIK

1
© Försvarsmakten har upphovsrätt till detta verk.
Bilder på omslaget: Felix Sundbäck
Grafisk bearbetning: Stefan Eriksson
Produktionsid: 230531023
Produktionsformat: Word, G5
Publikationsområde: Arméchefens publikationer
Förrådsbeteckning: M7739-353050
Tryck: FMLOG Försörjning Grafisk produktion

2
 REGLEMENTE

VIDAR-handling: FM2023-6980:1

Beslut om fastställande av Reglemente Armé Taktik

2023
Reglemente Armé Taktik (R AR TAKTIK) version 2.0 Ä0 fastställs
att gälla från och med 2023-07-01.
Publikationens registrerade M-nr är M7739-353050.

Följande upphävs 2023-07-01:

Reglemente Armé Taktik, gällande från och med 2017-12-24.

Publikationen tillgängliggörs genom publicering på intranätet

Emilia. Publikationen ska lagerhållas vid FMCL/FBF.

Detta beslut är fattat av generalmajor Karl L E Engelbrektson. I den

slutliga handläggningen har brigadgeneral Rickard Johansson och
överstelöjtnant Stefan Eriksson deltagit, den senare som
föredragande.

Karl L E Engelbrektson
Arméchef

Rickard Johansson
C MSS

3
 REGLEMENTE

Ändringar
Version Ändring Gäller från Vidarhandling Anmärkning
nr
1.0 0 2013-06-01 -
1.1 1 2017-12-24 FM2016-14195:2
2.0 0 2023-07-01 FM2023-6908:1

Förslag på ändringar och förtydliganden etc. sammanställs

publikationsområdesvis insänds linjevägen till mss-publikationer@mil.se.
Upptäckta felaktigheter i handboken avvikelserapporteras i PRIO. Se
FM2023-6980 vem som är huvudhandläggare.

4
 REGLEMENTE

Arméchefens förord
Arméns reglemente för taktik omsätter den militärstrategiska doktrinen och
doktrin för gemensamma operationer till taktisk nivå. Reglementet uttrycker
min inriktning för arméförbandens strid och taktik.
Reglementet riktar sig främst till arméns befälskår och ska användas vid
utbildning, från grundläggande utbildning av officerare, specialistofficerare
och reservofficerare till högre officersutbildning. Reglementet riktar sig också
till alla övriga som verkar tillsammans med arméförbanden i markdomänen.
När detta förord skrivs, ska den svenska armén fira 500 år – ett halvt
årtusende då kompanier, skvadroner, fänikor och regementen har tjänat
konungariket Sverige väl både i krig och i fred. Samtidigt pågår det mest
omfattande kriget i Europa efter andra världskriget, vilket återigen sätter
fokus på vikten av välutrustade och vältränade arméförband. I detta
reglemente sammanför armén båda dessa perspektiv i form av en grund
baserad på svensk tradition anpassad till det moderna slagfältets påverkan.
Reglementet beskriver den operationsmiljö som är dimensionerande för det
samtida stridsfältet och hur armén integreras med övriga försvarsgrenar och
stridskrafter i en nationell eller multinationell gemensam operation.
Reglementet uttrycker också arméns inriktning att genomföra
markoperationer i enlighet med Natos principer med fokus på högre förband:
brigader i divisions ram inordnat i en överordnad armé- eller kårstruktur.
Under hela arméns 500-åriga tillvaro har vi strävat efter att uppnå en balans i
vår krigföringsförmåga mellan fysiska, moraliska och konceptuella faktorer,
där den fysiska förmågan i form av arméns storlek alltid varit en utmaning.
Detta reglemente utgör grunden för våra konceptuella faktorer avseende
krigskonst och taktik. Det ger också en vägledning för våra moraliska faktorer
där grunden för vårt ledarskap är uppdragstaktik, såväl i genomförandet av
operationer som när vi skapar arméns förmåga. Reglementet anger också hur
vi ska öva och träna för det moderna stridsfältet.
Efter hand som militärstrategisk doktrin och doktrin för gemensamma
operationer utvecklas ska även detta reglemente revideras.
Publikationen gäller i alla konfliktnivåer.
Innehållet i denna publikation omfattas inte av sekretess.

5
 REGLEMENTE

Läsanvisning
Försvarsmaktens doktrin utgör ett inriktande dokument för Försvarsmakten
och består av Militärstrategisk doktrin, Doktrin för gemensamma operationer (DGO)
och doktrintillägg för ledning, underrättelse- och säkerhetstjänst, logistik och
militärstrategisk kommunikation.
Reglemente Armé Taktik är arméns inriktande dokument för markoperationer
och taktik med högre förband (division och brigad). Det ska vara ett stöd för
försvarsplanering och genomförande av markoperationer och taktik.
Reglementet ger en inriktning för det nationella försvaret men är samtidigt en
tydlig anpassning mot Nato så att vi kan genomföra markoperationer med
allierade förband.
Reglementet kommer att kompletteras med en särskild handbok med fokus
på arméns ledning.
Reglementet ska läsas tillsammans med aktuella förbandshandböcker för
tillämpning vid specifika typförband.

6
 REGLEMENTE

Bild 0.1 Hierarkin av Försvarsmaktens doktriner, reglementen och handböcker.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

7
 REGLEMENTE

Innehåll
1. Armén ............................................................................................ 11
1.1. Doktrinens innebörd .............................................................................11
1.2. Ett aktivt försvar ....................................................................................12
1.3. Arméns förband .....................................................................................13

2. Uppdragstaktik ............................................................................. 17
2.1. Inledning .................................................................................................. 17
2.2. Stridens natur ..........................................................................................17
2.3. Ledningsfilosofi ......................................................................................18
2.4. Uppdragstaktik i armén .........................................................................19
2.5. Förtroende, ansvar och initiativ ...........................................................20
2.6. Sammanhang ...........................................................................................22
2.7. Tillämpning .............................................................................................22
2.8. Övning, träning och utbildning............................................................24

3. Krigskonst .................................................................................... 27
3.1. Kriget, striden och konsten .................................................................. 27
3.2. Manövertänkande ...................................................................................28
3.3. Flexibilitet ................................................................................................29
3.4. Kombinerade vapen och system i samverkan ................................... 31
3.5. Principer för krigskonsten .................................................................... 33

4. Operationsmiljön ......................................................................... 35
4.1. Grunder ................................................................................................... 35
4.2. Den fysiska miljön..................................................................................35
4.3. Den civila dimensionen .........................................................................61
4.4. Motståndaren ..........................................................................................68
4.5. Övning och träning ................................................................................77

5. Striden .......................................................................................... 79
5.1. Inledning .................................................................................................. 79
5.2. Sammanhang ...........................................................................................79
5.3. Stridens grunder .....................................................................................79
5.4. Målsättningar och syfte .........................................................................81
5.5. Ambition .................................................................................................. 82

8
 REGLEMENTE

5.6. Omfattning ............................................................................................. 83

5.7. Stridsuppgifter ........................................................................................ 84
5.8. Stridssätt .................................................................................................. 87
5.9. Stridsteknik ........................................................................................... 101

6. Taktik .......................................................................................... 102

6.1. Inledning ............................................................................................... 102
6.2. Taktikens grunder ................................................................................ 103
6.3. Taktiskt tänkande................................................................................. 108
6.4. Taktiska stridssituationer .................................................................... 111
6.5. Risktagning ........................................................................................... 120
6.6. Arméförbandens indelning ................................................................ 120
6.7. Divisionens taktik ................................................................................ 122
6.8. Brigaden ................................................................................................ 128

7. Gemensamma operationer .......................................................... 129

7.1. Inledning ............................................................................................... 129
7.2. Operativa och taktiska målsättningar ............................................... 129
7.3. Integration mellan domäner ............................................................... 131
7.4. Territoriell verksamhet i markdomänen........................................... 133

8. Markoperationer ......................................................................... 134

8.1. Inledning ............................................................................................... 134
8.2. Olika typer av markoperationer ........................................................ 135
8.3. Genomförande ..................................................................................... 137
8.4. Nationella markoperationer ............................................................... 149
8.5. Markoperationer i Nato ...................................................................... 160

9. Ledning ....................................................................................... 167

9.1. Definitioner .......................................................................................... 167
9.2. Chefen ................................................................................................... 173
9.3. Utövande av ledning ........................................................................... 175
9.4. Lednings- och lydnadsförhållanden .................................................. 179
9.5. Samordning av stridsrummet ............................................................. 180

9
 REGLEMENTE

10. Arméns funktioner ...................................................................... 189

10.1. Inledning ................................................................................................189
10.2. Ledning ..................................................................................................191
10.3. Underrättelse- och säkerhetstjänst.....................................................192
10.4. Indirekt bekämpning ...........................................................................195
10.5. Luftförsvar ............................................................................................197
10.6. Fältarbeten .............................................................................................200
10.7. Logistik ..................................................................................................204
10.8. Personaltjänst ........................................................................................206
10.9. Ledningssystem ....................................................................................208
10.10. CBRN-skydd ....................................................................................210
10.11. Telekrig ..............................................................................................212

Begrepp ............................................................................................... 214

Bilaga 1 Arméns planeringsmodell...................................................... 220

Redaktionell information .................................................................... 224

Bildförteckning.................................................................................... 228

Källförteckning .................................................................................... 230

10
 REGLEMENTE

1. Armén
1.1. Doktrinens innebörd
Doktrin för gemensamma operationer anger operationaliseringen av det
militärstrategiska konceptet. För armén innebär det att det över tiden behöver
finnas gripbara förband. Arméns förband ska bestå av brett användbara och
väl balanserade förmågor, som sammansatta på olika sätt, som kan användas
för att lösa uppgifter i olika sammanhang.
Armén strider och verkar i hela konfliktskalan och i ett sammanhang av den
gemensamma operationen och dess strategiska syfte. Inom ramen för den
gemensamma operationen löser armén uppgifter i hela landet eller i
närområdet. Armén utgör kraftsamlingsriktning i markdomänen i ett tilldelat
markoperationsområde.
Armén är den enda stridskraft som kan ta och behärska terräng under en
längre tid. Armén kan behöva föra striden i en efterhandssituation och med
ett numerärt underläge. Genom ett effektivt defensivt agerande kan vi
uthålligt föra striden tills det uppstår gynnsamma tillfällen för ett offensivt
agerande. Gynnsamma tillfällen kan uppstå lokalt eller genom förstärkningar
från tredje part.
Armén ska kunna uppträda både okonventionellt och konventionellt, både
offensivt och defensivt, Vi ska också kunna söka lösningar och möjligheter
aktivt, och inte bara ta dem som ges. Det är växelverkan och
oförutsägbarheten som ställer en motståndare inför svåra dilemman.
Den högintensiva striden mot en kvalificerad högteknologisk motståndare är
dimensionerande för huvuddelen av arméförbanden. Samtidigt har den
faktiska hotbilden förändrats och hybrida hot och metoder utgör en del av
normalbilden i samtida konflikter. Armén behöver därför kunna agera i hela
konfliktskalan.
Armén kan med högre förband (division och brigad) behöva föra strid
utanför svenskt territorium där våra förband ingår i andra nationers eller
organisationers kommandostrukturer.
Arméns taktik anlägger ett brett perspektiv på militära insatser och inte
ensidigt mot en typ av insatser eller för en kontext. Det är sannolikt att
armén, under överskådlig tid, kommer att användas såväl i normalläge och vid

11
 REGLEMENTE

insatser utomlands som för att hantera hotet från ett militärt angrepp mot vår
egen nation, något av våra grannländer eller någon av våra allierade.

Armén ger aldrig upp!

1.2. Ett aktivt försvar

Vi kan inte ta vår demokrati, fred och frihet för given. Den måste försvaras
och vinnas varje dag. Försvarsmakten måste därför bedriva ett aktivt försvar i
såväl normalläge och säkerhetspolitisk kris som vid ett väpnat angrepp. Med
ett aktivt försvar försvaras Sverige ständigt mot yttre aktörers åtgärder och
aktiviteter som hotar svenska intressen och som ytterst syftar till att betvinga
vår nation.
I normalläge har armén tillgängliga förband och förmågor som kan bidra till
avskräckning året runt. Förbanden i armén är trovärdiga genom att de är
välövade och samtränade med förband från andra nationer. Arméns förband
skapar redan i normalläge förutsättningar, bl.a. genom planering och övning,
för att snabbt kunna höja beredskap, aktivera, mobilisera och tidigt möta
initiala hot.
Armén ska synas. Vi har en aktiv roll i normalläge och det är tydligt för oss
alla i vardagen att vi är ett säkerhetspolitiskt instrument. Vår
övningsverksamhet ska vara tydlig, inte bara inom Försvarsmakten utan i
media och hos befolkningen i allmänhet.
Arméns förband ska genom aktiva handlingar, t.ex. övningar och operationer,
visa att vi besitter handlingskraft och handlingsfrihet och tack vare det en hög
förmåga att använda våra unika förbands förmågor på ett flexibelt sätt.
Arméns förband ska öva på ett sätt som gör att vår förmåga uppfattas som
trovärdig.

12
 REGLEMENTE

Bild 1.1 Armén som en del av ett aktivt försvar. Foto: Antonia Sehlstedt, Försvarsmakten.

1.3. Arméns förband

Högre förband

Inledning

Arméns förband utgörs av arméstab, division, brigader, fristående bataljoner

och kompanier. Division, brigader och Stridsgrupp Gotland utgör högre
förband. Stridsgrupp Gotland likställs i detta reglemente med brigad.

13
 REGLEMENTE

Division

Divisionen utgörs av
• divisionsstab
• brigader
• divisionsförband.

Tabell 1.1 Divisionsförband.

Divisionsförband Uppgift
Artilleriförband Understödjer manöverförband eller
bekämpar mål med indirekt eld.
Ingenjörförband Utför fältarbeten och kan även
understödja andra förband med
fältarbeten.
Ledningsförband Upprättar, betjänar och bevakar
ledningsplatser.
Luftvärnsförband Skyddar förband och verksamhet
mot olika hot från luften.
Militärpolisförband Understödjer övriga förband med
rörlighet, säkerhet och
polisfunktionalitet.
Telekrigförband Genomför elektronisk attack,
elektroniskt stöd och elektronisk
defensiv och kan understödja andra
förband.
Underhållsförband Understödjer övriga förband med
logistik.
Underrättelseförband Inhämtar information om
motståndaren och delger
underrättelser till divisionschefen.

14
 REGLEMENTE

Brigad

Brigaden utgörs av
• brigadstab
• manöverbataljoner 1
• brigadförband.

Tabell 1.2 Brigadförband.

Brigadförband Uppgift
Artilleriförband Understödjer manöverförband eller
bekämpar mål med indirekt eld.
Ingenjörförband Utför fältarbeten och kan även
understödja andra förband med
fältarbeten.
Ledningsförband Upprättar, betjänar och bevakar
ledningsplatser.
Luftvärnsförband Skyddar förband och verksamhet
mot olika hot från luften.
Sambandsförband Upprättar och möjliggör samband
mellan staber och förband.
Spaningsförband Inhämtar information om
motståndaren.
Transportförband Understödjer andra förband med
transporter.
Underhållsförband Understödjer övriga förband med
logistik.

1Manöverbataljoner utgörs av pansarbataljoner, mekaniserade bataljoner och

motoriserade skyttebataljoner som genomför strid i brigads ram.

15
 REGLEMENTE

Fristående arméförband

I armén finns fristående förband för verksamhet på främst taktisk nivå (dvs.
armén), men även för understöd till andra försvarsgrenar, stridskrafter och
militärregioner eller till chefen för operationsledningen.
Tabell 1.3 Fristående arméförband.
Fristående arméförband Uppgift
Ammunitionsröjningsförband Genomför ammunitionsröjning och
militär söktjänst.
CBRN-förband och CBRN-enheter Inhämtar information om CBR-
ämnen och kan stödja andra förband
med sanering.
Förbindelseförband Understödjer övriga förband med
förbindelser över vattendrag.
Jägar- och norrlandsjägarförband Genomför främst strid på djupet för
att störa motståndaren eller bekämpa
högvärdiga mål.
Luftvärnsförband Skyddar förband och verksamhet
mot olika hot från luften.
Militärpolisförband Understödjer övriga förband med
rörlighet, säkerhet och
polisfunktionalitet.
Skytteförband Fristående infanteriförband med
strid som huvuduppgift.
Säkerhetsförband Genomför säkerhetsoperationer och
militär söktjänst och kan stödja
övriga förband med säkerhet.
Underrättelseförband Inhämtar information om
motståndaren och delger
underrättelser till understödd chef.

16
 REGLEMENTE

2. Uppdragstaktik
2.1. Inledning
Arméns ledningsfilosofi är uppdragstaktik. Uppdragstaktik tar sin
utgångspunkt i stridens natur och ska möjliggöra arméns verksamhet i strid.
Uppdragstaktiken bygger på att armén har en tillåtande kultur och välutbildad
personal samt att våra chefer och soldater lär känna varandra och kan bygga
upp förtroende och tillit.
Uppdragstaktiken leder till att vi tar ansvar och vågar ta initiativ.

2.2. Stridens natur

Strid är i grunden en kamp eller duell på stridsfältet mellan minst två parter
som med dödligt våld försöker påtvinga varandra sin vilja. Stridens natur
präglas av att striden är en mänsklig aktivitet fylld av osäkerheter, friktioner
och påfrestningar.
Osäkerheter innebär att stridens förlopp är svårförutsägbart p.g.a. dynamiken
i duellen mellan oss och motståndaren. Den största osäkerheten utgörs av
motståndaren och motståndarens agerande. Människan på båda sidor i striden
bidrar också till osäkerheten genom att den enskilda individens reaktion på
striden inte går att förutse och genom att individens agerande kan vara
baserat på mod eller rädsla.
Oförutsedda händelser som helt eller delvis omintetgör det önskade eller
förväntade händelseförloppet benämns friktioner. Friktioner är det
oförutsägbara som inte går att planera bort. De uppstår ofta överraskande
under militär verksamhet och på alla nivåer.
Påfrestningar kan vara antingen fysiska eller psykiska. De fysiska kan utgöras
av väder, hunger, fysisk trötthet, burna bördor eller liknande påfrestningar.
De psykiska kan utgöras av rädsla, utmattning, stress eller liknande.
Påfrestningarna påverkar såväl enskilda personer som förband.

17
 REGLEMENTE

Andra fenomen som utgör delar av stridens natur är

• asymmetri som skapar obalans mellan oss och motståndaren och som
medför både hot och möjligheter till åtgärder
• komplexitet som försvårar överskådligheten för att förstå orsakssamband
inom striden
• tiden som är både en resurs och en begränsning med hänsyn till en
motståndare och som kan innebära krav på samtidighet eller sekvenser.

Genom att vi accepterar osäkerheter, friktioner och påfrestningar som en

naturlig del av striden kan vi hantera dem genom uppdragstaktik och
flexibilitet och träna våra krigsförband att verka i osäkerhet.

2.3. Ledningsfilosofi

Grunden i vår ledningsfilosofi uppdragstaktiken är att förtroende och tillit ska

göra att vi kan ge och ta ansvar. Med ansvaret följer möjligheter att ta initiativ
och en acceptans för att vi tar initiativ. Uppdragstaktiken kräver kreativitet
och självständighet i tanke och beslutsfattning.

Uppdragstaktiken är därmed ett förhållningssätt till andra människor som gör

att de känner trygghet i att hantera och utveckla sitt uppdrag. Tryggheten och
att våga pröva leder till att vi utvecklar en förmåga att agera med ordning i ett
kaos.
Uppdragstaktiken sätter uppdraget med dess målsättning och syfte i centrum
och utgår från stridens natur. Genom att chefer på alla nivåer har förståelse
för överordnade målsättningar och syften samt har mandat att agera kan vi ta
initiativ på stridsfältet.
Uppdragstaktiken syftar till att skapa förutsättning för befattningshavare och
chefer att dra nytta av individens kreativitet och kompetens för att skapa och
ta tillvara fördelaktiga situationer. Genom delegering av mandat och
decentraliserad beslutsfattning främjas initiativ, tempo och flexibilitet.
Uppdragstaktik som ledningsfilosofi är en central värdering inom den militära
professionen och för befälskårens, och därmed förbandens, förmåga att
utvecklas och genomföra strid.

18
 REGLEMENTE

För att kunna använda uppdragstaktik som ledningsfilosofi krävs att

befälskåren är välutbildad, har helhetsförståelse och har en vilja att ta ansvar.
Framför allt krävs förtroende mellan chefer och förband. Uppdragstaktiken
kräver därför rätt uttagning av chefer, utbildning, självständigt tänkande,
förtroende, tillit, erfarenhet och mod. Uppdragstaktiken kräver också
uppdragsdisciplin med förståelse för uppdragets och stridens syfte, och därtill
positiv rapportering.

2.4. Uppdragstaktik i armén

Bild 2.1 Chefen för uppdragsdialog med sin direkt underställda chef.
Foto: Josef Björnetun, Försvarsmakten.

Ett uppdrag är en ömsesidig överenskommelse mellan den chef som ger

uppdraget och den mottagande chefen 2. Uppdragstaktiken utvecklar våra
chefer att agera handlingskraftigt i kaosartade situationer på begränsat
beslutsunderlag med förståelse för det taktiska sammanhanget. Den sätter
varför uppdraget ska lösas (syftet) i centrum tillsammans med målsättningar

2 För en fördjupning se kap 9.2.2 Uppdrag och uppdragsdialog

19
 REGLEMENTE

som förtydligar vad som ska uppnås. Både enskilda och förband måste alltid
förstå uppdragets sammanhang, eftersom det är sammanhanget som kommer
att förändras under lösandet av uppdraget. Den chef som har fått uppdraget
väljer hur uppdraget utförs, beroende på sammanhanget, uppdragets syfte
och målsättningar och givna riktlinjer.
En väl utvecklad uppdragstaktik ger underställda chefer möjlighet att utveckla
sitt uppdrag i ett skyndsamt och dynamiskt händelseförlopp och vid behov ta
sig en ny uppgift som bär mot syftet med striden.
När chefer och underställda utväxlar sina uppfattningar av läget och utvecklar
uppdraget, kallas det uppdragsdialog. Uppdragsdialogen måste fullföljas över tid,
framför allt i genomförandet. Chefer i sida och djup måste kunna förhålla sig
till givet uppdrag och behoven av att justera uppdraget utifrån
händelseutvecklingen.

2.5. Förtroende, ansvar och initiativ

Inledning

Uppdragstaktiken präglas av ömsesidigt förtroende mellan chefer och

personal, individuellt ansvarstagande och individuell initiativkraft. Dessa tre
fenomen är beroende av varandra.

Förtroende

Förtroende skapas av en tillit till motpartens förmåga. Tilliten byggs upp

genom att yrkes- och reservofficerare får växa upp i ett krigsförband och får
möjlighet att öva och träna tillsammans för att på så sätt lära känna över-,
under- och sidoordnade chefer.
Förtroende och att känna varandra underlättar den dialog som behövs för att
förklara ett uppdrags målsättningar och syfte.
Förtroende är starkt förknippat med ledarskap och viljan att utsätta sig för
fara tillsammans med sitt förband.
En chef som har förtroende för sina underställda vågar ställa uppdrag till dem
och ge dem det ansvar som behövs för att de ska kunna fatta beslut och lösa
uppdraget på egen hand.

20
 REGLEMENTE

Förtroende går även åt andra hållet så att den underställda litar på att chefen
har kunskap om det underställda förbandet och dess förmågor.

Ansvar

Alla i armén ska ta det ansvar som situationen kräver för att uppfatta och lösa
problem mot det övergripande syftet.
Ansvar finns både uppåt och nedåt i organisationen. Ansvar ser till att beslut
fattas och initiativ tas med förståelse för och hänsyn till helheten i
sammanhanget. Den chef som får ett uppdrag ska känna ansvar för uppdraget
och ta initiativ för att nå uppdragets syfte och målsättningar. I ansvaret ligger
även att identifiera när hela eller delar av uppdraget inte längre kan lösas och
att självständigt kunna ta initiativ för att nå högre chefs mål och syfte.
En del av ansvar är att chefer följer upp och kontrollerar de underställda
under uppdraget. Uppföljning syftar till att bibehålla ordning i helheten och
att visa intresse för och omsorg om de underställda.

Initiativ

Initiativ är, tillsammans med företagsamhet, det som driver striden eller
annan verksamhet åt rätt håll. Arméns chefer och soldater ska vilja och våga
agera genom att ta de initiativ som krävs. Grunden till det är en tillåtande och
lärande kultur där vi tillåts misslyckas och lära oss av misstagen.
För att kunna ta de initiativ som krävs ska arméns chefer kunna hantera
stridens dynamik och aktivt söka lösningar, utnyttja framgång, analysera
möjligheter och begränsningar och välja okonventionella lösningar.
I framgångssituationer tas initiativ för att använda uppkomna möjligheter,
t.ex. för att snabbare nå syfte och målsättningar, påverka motståndaren eller
utnyttja andras framgång. I motgångssituationer vidtas åtgärder istället
antingen för att återta initiativet, t.ex. genom överraskande motanfall, eller för
att undvika ytterligare motgångar, t.ex. genom omgruppering.
Ett initiativ kan innebära att ta sig en annan uppgift, om det är till större nytta
för syftet och målet än om den ursprungliga uppgiften hade fullföljts. Om
initiativet är till större nytta eller inte avgörs av den aktuella situationen.

21
 REGLEMENTE

2.6. Sammanhang
Den chef som får ett uppdrag ska ha god kännedom om och förståelse för
det större sammanhanget som uppdraget ska lösas i. Det omfattar t.ex.
• överordnad chefs målsättningar och syfte 3
• hur striden förs av överordnat förband
• vilka uppdrag sidoförbanden har
• vilka resurser som finns

En uppgift kan behöva överges på grund av händelseutvecklingen på

stridsfältet. Med utgångspunkt i kunskapen om sammanhanget och högre
chefs syfte, behöver chefen då ta sig en ny uppgift efter eget bedömande och
på så sätt sträva efter att nå det övergripande syftet. Chefen rapporterar detta
till högre chef eftersom högre chefs stridsplan kan påverkas och kräva
revideringar. Högre chef kan också utnyttja den lägre nivåns initiativ genom
att förstärka framgång på stridsfältet med t.ex. reserver.

2.7. Tillämpning
Uppdragstaktikens praktiska tillämpning är bland annat beroende av
• uppdragets innebörd
• sammanhanget
• tidsförhållanden
• tillgänglig information
• behovet av samordning och samverkan
• regelverk och andra handlingsregler.

Uppdragstaktiken tillämpas fullt ut när en chef som fått ett uppdrag får stor
handlingsfrihet och tilldelas alla resurser som behövs för att lösa uppdraget
självständigt. Tillämpningen förändras när en chef ges ett begränsat uppdrag
som ska lösas i ett större förbandssammanhang och där resurser fördelas och
omfördelas efter hand.

3Lämpligt är att ha förståelse för detta två nivåer över egen förbandsnivå. En
kompanichef bör alltså ha kännedom om och förståelse för brigadchefens
målsättningar och syfte.

22
 REGLEMENTE

Uppdragstaktiken utgår från uppdragsstyrning som styrform.

Uppdragsstyrning innebär att högre chef anger målsättningar för vad

underställda chefer ska uppnå men det är den underställde chefen som
väljer medel och metoder.

Militärstrategisk doktrin 2022, s. 48

Vid uppdragsstyrning ger chefen ett uppdrag till underställd chef och lämnar
handlingsfrihet avseende hur uppdraget ska lösas. Inom ramen för
uppdragstaktiken kan även direktstyrning tillämpas.
Direktstyrning (eller kommandostyrning) innebär att högre chef ger mer precisa
och avgränsade uppgifter till underställda chefer. Direktstyrning kan även
innefatta styrningar om hur underställda chefer ska använda sina tilldelade
resurser och lösa tilldelade uppgifter.
Uppdragstaktiken kan ta sig andra uttryck för funktioner och
funktionsförband än för ett manöverförband. Funktionsspecialister i staber
måste t.ex. kunna biträda chefen så att ledningsfilosofin också kan få
genomslag i funktioner som chefen själv inte behärskar till fullo.
En del funktioner, t.ex. ammunitionsröjning eller CBRN, som i regel stödjer
olika chefer under längre eller kortare perioder, har andra förutsättningar för
att bygga förtroende med understödd chef. De kan också behöva lösa
uppdrag på olika ledningsnivåer och i olika stridskrafter. Det ställer särskilda
krav på att de chefer som får denna typ av uppdrag förstår den aktuella
situationen.

Exempel
Ett särskilt perspektiv för funktionsförband är förhållandet mellan en understödd chef och
en understödjande chef, t.ex. en chef för ett fältarbetsförband som under viss tid understödjer
en annan chef. Där är förmåga till dialog och samverkan mellan dessa två chefer en viktig
del för att skapa samsyn på det överordnade uppdraget och samordna genomförandet.

23
 REGLEMENTE

2.8. Övning, träning och utbildning

Behovet av en tillåtande och lärande kultur

För att möjliggöra att våra chefer och soldater vågar ta de initiativ som krävs
behöver armén en lärande kultur där det är accepterat att pröva, misslyckas
och få göra om, vilket utvecklar ett ömsesidigt förtroende inom
organisationen.
Att veta att det är tillåtet att våga pröva nya metoder och att misslyckas så
länge vi håller oss inom angivna riktlinjer och regelverk är en viktig del i att
utveckla förtroendet och förmågan att ta ansvar.
Efter ett genomförande ska det kunna utvärderas. Dessa utvärderingar ska
genomföras utan en dömande attityd hos den som delger och utan prestige
hos den som tar emot. Det är bara med den kulturen som kan vi utveckla oss
själva och förtroendet mellan oss.
En tillåtande och lärande kultur förutsätter att vi inom armén uppmuntrar
och tar tillvara initiativ från underställda chefer. Vi ska främja chefers egna
lösningar, även om de inte blir helt rätt, för att undvika passivitet och en
rädsla för att göra fel.

Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än
misstag i fråga om val av medel.

Arméreglemente II Taktik, 1964

24
 REGLEMENTE

Öva och träna mot uppdragstaktik

Förtroende mellan chefer och mellan chefer och soldater är en förutsättning

för att kunna tillämpa uppdragstaktiken. Armén behöver skapa möjligheter
för att bygga förtroendet och tillit, t.ex. genom samträning i fred. Vi ska
därför låta chefer och deras underställda chefer träna tillsammans i så rätt
struktur som möjligt så att de lär känna varandra bättre.
Våra övningar måste skapa rätt förutsättningar för våra officerare att träna sig
i att tillämpa uppdragstaktiken. Exempel på detta kan vara att
• chefer i större omfattning kan övas och tränas i en dynamisk miljö mot
en tänkande motståndare
• övningarna kan behöva vara längre och mer sammanhängande utan att
delas upp i moment
• övade chefer och förband behöver få träna på att hantera konsekvenser
av fattade beslut.

För att skapa utmanande situationer som förstärker behovet av vår

ledningsfilosofi bör övningar genomföras i större förband, där alla funktioner
samordnas mot en kvalificerad motståndare som kan verka från flera
domäner.

KOM IHÅG!
Arméns chefer ska tränas för beslutsfattning på oklart underlag i situationer
där förutsättningarna ständigt förändras.

Utbilda mot uppdragstaktik

Arméns utbildning bör redan tidigt genomsyras av uppdragstaktik, så att

befälseleverna får ett stort ansvar tidigt i sin utbildning, utifrån verksamhetens
syften. Detta gäller alla nivåer av utbildning, med början i
värnpliktskategorierna.
Chefens och personalens utbildningsståndpunkt är avgörande för att kunna
tillämpa uppdragstaktik. Att kunna sitt instrument (dvs. förbandet), ha
kunskap om motståndaren och förstå innebörden av arméns taktik är en
grundläggande framgångsfaktor, under både officersutbildningen och våra
övningar.

25
 REGLEMENTE

Det gemensamma språket och kunskapsbasen kring uppdragstaktik behöver

fortsatt utvecklas. Våra längre utbildningar, både nivåhöjande och icke
nivåhöjande, behöver därför innefatta delar som höjer deltagarnas kunskap
om armén som en samlad helhet. Inom officersutbildningen bör det även
läggas stort fokus på att utveckla chefers vilja och förmåga att fatta beslut på
bristfälligt underlag.
Arméns chefer behöver också utbildas inom taktik. I taktiska situationer
måste chefer kunna identifiera vad i den aktuella situationen som kan leda till
framgång. De måste också kunna förstå om det egna initiativet leder mot
syftet eller om det snarare är motstridigt med högre chefs målsättningar.

26
 REGLEMENTE

3. Krigskonst
3.1. Kriget, striden och konsten
Kriget och striden är en kamp mellan olika viljor och deras natur präglas av
osäkerheter, påfrestningar och friktioner. Det innebär att arméns förband
löser sina uppdrag i komplexa och kaosartade situationer. För att hantera
striden i en sådan miljö, behöver vi betrakta genomförandet av taktik och
strid som en konst.
Utövandet av denna konst bygger på att utnyttja den samlade kunskapen om
och färdigheten i taktik och strid som finns i förbanden. Kunskapen,
tillsammans med erfarenhet och förståelse, omsätts av ansvarig chef i ett fritt,
kreativt taktiskt tänkande som spänner över tid och rum och innefattar flera
tids- och rumsperspektiv samtidigt.
Doktrinen för gemensamma operationer beskriver utövandet av operationer
som en konst: operationskonst. Operationskonst definieras som den
tankeprocess som omsätter militärstrategiska och operativa målsättningar till
handling 4. Operationskonsten binder samman militärstrategiska målsättningar
med taktisk verksamhet i gemensamma operationer och bygger på
manövertänkande, uppdragstaktik, flexibilitet och integrationstänkande.
Arméförbandens strid kan med samma resonemang som ovan beskrivas som
en konst: krigskonst. Inom armén är vår ledningsfilosofi, dvs.
uppdragstaktiken, en förutsättning för krigskonsten, som i sin tur bygger på
manövertänkande, flexibilitet och strid med kombinerade vapen och system i
samverkan.
Under utövande av krigskonst kompletteras manövertänkande, flexibilitet och
strid med kombinerade vapen och system i samverkan med resonemang kring
principer för direkt och indirekt metod samt offensiv och defensiv.

4 Doktrin för gemensamma operationer 2020 s 27

27
 REGLEMENTE

Bild 3.1 Arméns krigskonst. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

3.2. Manövertänkande
Manövertänkande utgår från att vi ska kunna vinna strider utan att vara
beroende av numerär överlägsenhet eller överlägsenhet avseende eld. Det
innebär även att motståndarens vilja och sammanhållning är lika viktiga mål
som fysiska objekt, dvs. motståndarens förband.
Manövertänkande innebär att tänka och handla med stor mental och fysisk
rörlighet. Den mentala rörligheten innefattar allt från att kunna förstå och
fatta beslut snabbare än motståndaren till att presentera vilseledande
information för motståndaren. Motståndaren ska försättas i en situation med
upplevelsen av att vara utan handlingsfrihet och möjligheter. Den fysiska

28
 REGLEMENTE

rörligheten på stridsfältet kan antingen syfta till att manövrera sig till mer
fördelaktiga positioner än motståndaren eller till att chocka motståndaren
med ett genombrott.
Manövertänkandet innebär att vi riktar våra styrkor mot motståndarens
svagheter och försöker utsätta motståndaren för dilemman, t.ex. med
kombinerade vapen. Vi skyddar också våra egna svagheter så att
motståndaren inte kan angripa dem.
För att få effekt av manövertänkande behöver vi ett förhållningssätt präglat
av uppdragstaktik, så att chefer tar ansvar och initiativ och på så sätt kan
utnyttja gynnsamma tillfällen. En del i manövertänkandet är att förstå sin roll
i det större sammanhanget för att kunna ta rätt initiativ och utnyttja sina
framgångar ytterligare.
En del i manövertänkandet är förståelsen för tiden som en faktor. Tiden kan
vara en vän och en fiende och det är i regel mer gynnsamt att ha gott om tid
till förfogande än tvärtom. Tiden kan ge oss fördelar gentemot en
motståndare om vi kan komma före motståndaren på något sätt. Vi kan
komma före motståndaren till ett visst terrängparti eller fatta beslut innan
motståndaren gör det. Att kunna uppnå denna tidsmässiga fördel innebär att
vi kan agera med ett högre tempo än motståndaren.

3.3. Flexibilitet
Inledning

Flexibilitet innebär att vi är anpassningsbara, föränderliga och mångsidiga.

Flexibilitet är också en del av svaret på den osäkerhet som karaktäriserar
kriget och striden. Flexibilitet är en förutsättning för att kunna återta
initiativet i en efterhandssituation och för att kunna använda möjligheter på
stridsfältet.
Flexibiliteten förutsätter att arméns förband har en strukturerad och
standardiserad förmåga att dra lärdomar av genomförd strid och sprida denna
kunskap inom och mellan förband.
Arméns beskrivning av flexibilitet utgår från Doktrin för gemensamma operationer
men är begreppsmässigt anpassad till arméns behov.

29
 REGLEMENTE

Mental flexibilitet

Mental flexibilitet bygger på att vi skapar en atmosfär som uppmuntrar

kritiskt tänkande och där arméns personal på alla nivåer vågar pröva nya
lösningar. Mental flexibilitet förutsätter den lärande kulturen, där chefer vågar
pröva och misslyckas och kan få göra om.
Vi kan inte förutse hur striden kommer att utvecklas och hur motståndaren
kommer att agera. Därför måste vi kunna möta situationer genom att
uppträda flexibelt, t.ex. genom att växla mellan offensiv och defensiv
beroende på den aktuella situationen. Den som snabbast kan anpassa sig efter
stridens förändringar har störst möjligheter att nå framgång på stridsfältet.

Organisatorisk flexibilitet

Organisatorisk flexibilitet åstadkoms dels med en balans mellan gemensamma

funktioner, dels med mångsidiga och meranvändbara förband och system.
Balansen mellan de gemensamma funktionerna möjliggör ett samspel där
situationen avgör vilka funktioner som används, t.ex. olika tyngd på manöver
och verkan eller manöver och uthållighet.
En flexibel organisation har balans mellan olika typer av förband, som kan
komplettera varandra med kombinerade vapen. Det behöver också finnas en
utbytbarhet där olika vapensystem kan ersätta och komplettera varandra.
Med en organisatorisk flexibilitet kan vi tillfälligt organisera våra förband i
stridsgrupper efter situationens behov och t.ex. avdela reserver. Detta
förutsätter kunskap och förståelse om både egna och övriga förband och
förmågor. Den organisatoriska flexibiliteten byggs upp genom att vi
regelbundet övar och tränar att genomföra tillfälliga stridsindelningar på alla
förbandsnivåer.
Organisatorisk flexibilitet innebär också att kunna växla mellan att uppträda i
små utspridda enheter och i större förband.

30
 REGLEMENTE

Ledningsflexibilitet

Ledningsflexibilitet har sin grund i den mentala flexibiliteten eftersom det är

genom att ha en flexibel syn på användandet av metoder som vi kan tillämpa
flexibel ledning.
Ledningsflexibilitet innebär ett behov av att utifrån situationen kunna växla
mellan olika sätt att fatta beslut och olika grader av samordning. Hur en chef
fattar beslut bör utgå från problemets art och tillgänglig tid. Vid enkla
problem kan ett intuitivt beslutsfattande baserat på erfarenheter tillämpas,
medan komplicerade och komplexa problem kräver ett analytiskt
beslutsfattande med stöd av en stab. I situationer då vi själva står för
huvuddelen av eventuella friktioner, t.ex. vid genomförandet av en marsch,
behövs en hög grad av samordning med stora inslag av detaljstyrning. När det
istället är motståndaren som skapar huvuddelen av friktionerna kan en lägre
grad av samordning och ett stort inslag av uppdragsstyrning vara mer lämplig.
För att uppnå ledningsflexibilitet måste det vara balans mellan kritiskt och
kreativt tänkande. Chefers måste kunna granska fakta kritiskt och med det
som utgångspunkt kunna definiera situationen. På samma gång är chefers
kreativa förmåga att kunna hitta nya lösningar i den uppfattande situationen
avgörande för att nå framgång.

3.4. Kombinerade vapen och system i

samverkan
Arméns förband måste kunna uppnå verkan mot motståndaren genom strid
och bekämpning. För att maximera effekten av vår verkan och minska risken
för våra förband, strävar vi efter att samordna vapensystem och andra
verkanssystem så att de samverkar med varandra mot samma mål. Detta
benämns kombinerade vapen. Principen för kombinerade vapen är att utsätta
motståndaren för vapen- och verkanssystem som kräver olika skyddsåtgärder.
Kombinerade vapen finns i regel tillgängliga inom en brigad eller stridande
bataljon.
Kombinerade vapen förutsätter tillgång till system med olika räckvidder och
olika verkansformer. Kombinerade vapen kan användas på olika sätt med
olika resultat. Genom att samtidigt bekämpa ett mål från olika attityder med
både direkt och indirekt eld och minor, kan vi ställa motståndaren inför ett
antal dilemman avseende vilka skyddsåtgärder som behöver vidtas. I bästa fall

31
 REGLEMENTE

måste motståndaren välja att skydda sig mot ett vapen och kan då blotta sig
för verkan av ett annat vapensystem. På en annan nivå kan vi strida mot ett
fientligt förband med både pansarförband och infanteriförband, vilket skapar
dilemman för motståndaren genom att striden kan föras på olika avstånd, i
olika terräng och med olika vapensystem.
Kombinerade vapen innebär också en redundans i vår bekämpningsförmåga.
Om ett vapensystem skulle slås ut kan vi fortfarande bekämpa motståndaren
med andra system, t.ex. att bekämpning med artilleriammunition kan ersättas
med beväpnade UAV 5 eller patrullrobotar 6.
För att uppnå samordnad verkan med verkanssystem som inte ingår i det
egna förbandet eller armén, genomförs strid med system i samverkan inom
ramen för gemensamma operationer. Systemen kan utgöras av vapen eller
sensorer på stridsflygplan eller fartyg, eller av telekrigsystem för verkan i det
elektromagnetiska spektrumet.
Systemen samordnas av ledningsstödsystem så att digital målinformation kan
överföras från t.ex. ett arméförband till ett stridsflygplan som bekämpar ett
prioriterat mål. I syfte att underlätta vår verksamhet, kan vi även genomföra
strid i samverkan med understödjande system som verkar mot mål i
cyberdomänen eller sjödomänen.
Genom att föra strid med system i samverkan i gemensamma operationer kan
vi angripa motståndaren från flera domäner och på längre avstånd än med
kombinerade vapen. Detta ställer motståndaren inför ytterligare dilemman
och ökar möjligheten till överraskning och verkan.

5 Unmanned Aerial Vehicle eller obemannad flygande farkost. UAV används som
begrepp i detta reglemente.
6 Patrullrobot är en fjärrstyrd flygande farkost innehållande en verkansdel som kan

styras in i ett mål av operatören eller med automatik. Benämns loitering munition på
engelska.

32
 REGLEMENTE

3.5. Principer för krigskonsten

Direkt och indirekt metod

Direkt och indirekt metod är tankemodeller som bidrar till vårt

manövertänkande. Direkt metod innebär att vi angriper motståndarens
styrkor, medan indirekt metod innebär att motståndarens organisation, moral
och övriga sammanhållande faktorer är viktigare mål än förbanden i sig.
Armén använder både direkt och indirekt metod, och kombinationen av
dessa skapar dilemman för motståndaren. Valet av metod baseras bl.a. på
målsättningar, tillgängliga förband, eget stridsvärde, uthållighet och
styrkejämförelser med motståndaren. Båda metoderna kan användas
samtidigt, genomförs i regel av olika förband eller förmågor.
Direkt metod innebär att vi möter motståndaren i direkt strid för att slå
motståndaren, begränsa motståndarens förmåga till strid eller ta viktig
terräng. Förband som kan bidra till direkt metod är t.ex. mekaniserade
förband med understöd av fältarbeten och indirekt bekämpning. Resultatet av
en direkt metod kan begränsa motståndarens förmåga och skapa möjligheter
för oss att ta initiativet.
Indirekt metod innebär att vi undviker motståndarens styrkor och istället
påverkar svagheter som är avgörande för motståndarens förmåga. Dessa
svagheter kan anges som högvärdiga mål som är väsentliga för att
motståndaren ska kunna genomföra sin verksamhet.
Jägar-, underrättelse- och spaningsförband är exempel på förband som
tillsammans med indirekt bekämpning kan bidra till indirekt metod. Effekten 7
av verkan genom att bekämpa högvärdiga mål, störa gränssättande
funktioner, inhämta information och bestrida motståndarens handlingsfrihet
kan förväntas vara långsiktiga och skapa förutsättningar för framgång för
andra egna förband inom ramen för högre chefs plan, även på stora avstånd
från det område där förbanden verkar.
Direkt metod kan också användas för att möjliggöra indirekt metod. Detta
kan t.ex. innefatta att mekaniserade förband bryter igenom motståndarens
försvar och möjliggör infiltration på djupet av motståndarens gruppering.

7 Förändringar av ett system i operationsmiljön. Effekter eftersträvas som resultat av

en eller flera aktiviteter. Effekter kan vara direkta, indirekta, önskade eller oönskade.

33
 REGLEMENTE

Offensiv och defensiv

I striden behöver armén, och främst de högre förbanden (division, brigad),
vara mentalt flexibla och kunna växla mellan ett offensivt och defensivt
agerande.
Ett offensivt agerande innebär att vi tar och behåller initiativet eller når ett
avgörande och bryter motståndarens förmåga till strid. Det är ett viktigt
medel för att påverka utgången av en markoperation, eftersom det ofta är
nödvändigt att ta initiativet och handla offensivt för att vinna en seger.
Genom att ta och behålla initiativet ökar den egna handlingsfriheten samtidigt
som motståndaren tvingas parera.
Ett defensivt agerande innebär att armén uthålligt försöker skapa bättre
förutsättningar eller förhindra att situationen förvärras, främst genom att
begränsa motståndarens operationsfrihet eller försvåra för motståndaren. Ett
defensivt agerande kan syfta till att söka tillfällen att återta initiativet.
Inget agerande är absolut: ett framgångsrikt offensivt uppträdande kräver
defensiva inslag och en effektiv defensiv förutsätter offensiva aktiviteter. En
defensiv är inte passiv och avvaktande. Striden måste alltså genomföras som
ett växelspel mellan defensivt och offensivt agerande.
Valet mellan offensiv och defensiv ska balanseras med krav på uthållighet och
stridsekonomi. Den taktiska och operativa offensiven och defensiven
balanseras därför på flera nivåer och i flera tidsperspektiv. Med en
växelverkan mellan stridssätt, ambitioner, risktagningar och vilseledning
återtas initiativet i de områden som är avgörande för stridens fortsättning.
Vi måste ta tillvara varje tillfälle att skada, oroa, vilseleda eller bekämpa
motståndaren. Framgångsrikt offensivt agerande är också viktigt för
stridsmoralen, eftersom det ökar självförtroendet. Omvänt gäller att trupper
som ständigt tvingas på defensiven har svårt att hålla moralen uppe.
Risken med ett alltför offensivt uppträdande är risken för kulmination.
Kulmination är när ett förband förlorar möjligheten till att ta initiativ och inte
längre har kraften att söka avgörande eller att nå sina målsättningar. En
defensiv kan tvinga motståndaren till kulmination och på så sätt möjliggöra
återtagande av initiativet.

KOM IHÅG!
Viljan att aktivt söka lösningar och vilja vinna – den kognitiva offensiven – är
central.

34
 REGLEMENTE

4. Operationsmiljön
4.1. Grunder
Operationsmiljön är ett sammanhängande system av fysisk miljö, aktörer och
informationsmiljö. En viktig del av operationsmiljön är det elektromagnetiska
spektrumet. Arméns förband verkar i denna operationsmiljö och vi behöver
därför ta hänsyn till miljöns krav vid förberedelser inför och under
genomförande av markoperationer och strid.

Bild 4.1 Operationsmiljön. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Den fysiska, yttre operationsmiljön står i växelverkan med en rad inre,

kognitiva, moraliska, fysiologiska och känslomässiga processer i enskilda och
förband.

4.2. Den fysiska miljön

Inledning

Den fysiska miljön utgörs av fem domäner: mark, sjö, luft, cyber och rymd.
En domän är ett tematiskt avgränsat område där strid mellan militära styrkor
kan bedrivas. För armén utgör även civilbefolkningen och det civila samhället
en parallell civil dimension i markdomänen.
Den fysiska miljöns domäner omsluts av informationsmiljön och i
domänerna breder det elektromagnetiska spektrumet ut sig.

35
 REGLEMENTE

Arméns förband löser i huvudsak sina uppgifter i markdomänen, men är

samtidigt beroende av och kan påverkas av verksamhet i övriga domäner.
Detta gäller särskilt luftdomänen. Arméns förband kan också stödja insatser i
andra domäner från markdomänen för att påverka en motståndare.

Markdomänen

Beskrivning

Bild 4.2 Markdomänen. Foto: Jimmy Croona, Försvarsmakten.

Markdomänen är komplex och karaktäriseras av geografi, terräng, väder- och

klimatförhållanden, befolkning och infrastruktur samlade i olika typer av
naturmiljöer.
Striden i markdomänen syftar i huvudsak till att upprätta eller vidmakthålla
kontrollen över territorium och att skydda de människor och de ekonomiska
och kulturella värden som finns i detta territorium. I markdomänen finns
nationens viktigaste komponenter: befolkning, naturresurser, nationens
ledning, infrastruktur och tätorter. Dessa komponenter skapar en komplex
miljö att försvara mot angrepp och risken för sidoeffekter på icke-
kombattanter, egendom och livsmiljö är stor.

36
 REGLEMENTE

Det unika för markdomänen är den civila dimensionen som finns i hela
markdomänen över tiden. Det är där befolkningen lever och verkar, och där
finns den infrastruktur som möjliggör det civila samhällets tillvaro och stödet
till Försvarsmakten. Strid i markdomänen innebär strid i närhet till
befolkningen.
Försvarsmaktens verksamhet i samtliga domäner utgår från markdomänen.
Kontrollen på marken är därmed avgörande för Försvarsmaktens möjligheter
till verksamhet i övriga domäner, där samtliga stridskrafter och samarbeten
inom hela totalförsvaret bidrar på olika sätt. Kontroll på marken uppnås när
arméns förband tar och försvarar terräng och möjliggör t.ex. rörlighet och
uthållighet i ett område.
I markdomänen påverkar vi motståndaren genom att hindra eller begränsa
motståndarens rörlighet eller bekämpa motståndarens förband i syfte att
förneka motståndaren att nå sina målsättningar. Här blir terrängkännedom
och folkförankring särskilt viktiga.
Strid på marken kan leda till utdragna stridsförlopp med risk för sekundära
effekter av fysisk eller mänsklig karaktär. Det fysiska kan innebära att
ohälsosamma miljöer skapas, t.ex. genom bränder eller radioaktivt nedfall.
Den mänskliga karaktären kan innefatta flyktingströmmar, kriminalitet och
epidemier.

Klimat-, väder- och siktförhållanden

Klimatförhållanden påverkar verksamhet i markdomänen på lång sikt och

påverkar hur arméns typförband utformas. Ett exempel är att
vinterförhållandena i norra Sverige dimensioneras av djup snö och kyla, vilket
leder till att våra förband måste anpassas för att klara de förutsättningarna.
Väderförhållanden påverkar den aktuella verksamheten och omfattar t.ex.
nederbörd, vind, temperatur, lufttryck och dimma. Stark vind kan innebära att
motståndaren inte kan genomföra en landstigning eller luftlandsättning, att
artillerigranater påverkas i sin bana eller att C-stridsmedel sprids i
vindriktningen. Låg temperatur kan påverka kvarliggningstiden för C-
stridsmedel och stridsvärdet hos soldater. Omfattande nederbörd påverkar
framkomligheten vid sidan av väg. Väderförhållanden är ett utgångsvärde för
planering och genomförande av strid i markdomänen.
Mörker och begränsade ljusförhållanden påverkar verksamheten under en
stor del av dygnet. Mörker bidrar till skydd genom att försvåra upptäckt och

37
 REGLEMENTE

identifiera vår verksamhet. Mörker begränsar möjligheterna att verka med

vapensystem och att framföra fordon. Detta kan delvis kompenseras med
tekniska system för strid och verksamhet i mörker och med omfattande
övning och träning.

Öppen terräng

Den öppna terrängen karaktäriseras av jordbruksmark, gårdar, samhällen och

ett rikt vägnät. Det finns ofta skogspartier som kan avgränsa olika
terrängavsnitt. Terrängen är öppen och lättöverskådlig, vilket innebär
• god observation och möjligheter till verkan
• god framkomlighet på grund av rikt vägnät
• möjligheter till skydd mot direktriktad eld genom att nyttja höjdskillnader.

Framkomligheten vid sidan av väg, särskilt i bördig jordbruksmark, påverkas

starkt av markens fuktighet.
Det finns områden med betäckt terräng, men möjligheten att framrycka och
gruppera dolt är begränsad. För att vi ska kunna inta dold gruppering måste vi
kunna utnyttja bebyggelsen. Det måste alltid vägas mot den risk det innebär
för civila.
Terrängen är vanligtvis inte kanaliserande och det är svårt att hejda eller styra
en fientlig framryckning.
Det finns i regel många övergångar över vattendragen, vilket innebär att det
alltid kommer att finnas några kvar efter bekämpning. Huvuddelen av alla
broar ligger i de låglinjer där vattendragen rinner fram, och det gör att
broarna är svåra att observera på avstånd från marken.
Terrängen korsas ofta av större vägar och järnvägar, vilket begränsar
rörligheten. Därför blir trafikplatser och annan infrastruktur för rörlighet
nyckelterräng i striden. Många av dessa knutpunkter ligger i samhällen med
bebyggelse, och civilläget blir därför en viktig faktor för var och hur vi kan
föra striden.
I öppen terräng är det är svårt att lokalisera och lägesbestämma motståndaren
på längre avstånd från marken. Det ställer krav på underrättelseinhämtning på
djupet och från luften för att möjliggöra indirekt bekämpning.

38
 REGLEMENTE

Småbruten terräng

Småbruten terräng innebär att terrängen är omväxlande öppen och betäckt.

Den karaktäriseras av jordbruksmark, skogspartier, gårdar, samhällen och ett
relativt rikt vägnät. Terrängen genomkorsas ofta av järnvägar, landsvägar och
vattendrag. Skogspartierna avgränsar tydligt de öppna områdena från
varandra. Vattendrag och sjöar kan innebära större områden som är sanka
och svårframkomliga.
Möjligheten till observation och verkan på längre avstånd är begränsad, men
det finns goda möjligheter att undgå upptäckt. Möjligheterna till rörlighet är i
regel goda med anledning av vägnätet, men kan vara begränsad i den betäckta
terrängen.

Betäckt terräng

Den betäckta terrängen karaktäriseras av större skogsområden, mindre öppna

partier med jordbruksmark, gårdar och samhällen samt ett begränsat vägnät
för tyngre trafik. I områden med skogsbruk finns i regel vägar för
terränggående trafik. Vattendrag och sjöar är vanligt förekommande och det
kan finnas större myrområden som begränsar rörligheten vid sidan av vägen.
Terrängen är skogbevuxen och möjligheten till observation och verkan på
längre avstånd är mycket begränsad. Samtidigt är möjligheterna att undgå
upptäckt goda. Möjligheterna till rörlighet är oftast begränsade och vägar kan
vara kanaliserande.
Den betäckta terrängen innebär generellt begränsningar i att kunna observera
och verka med direkt eld på längre avstånd. Den innebär också begränsningar
för att kraftsamla direkt eld med större förband.

Urban terräng

Urban terräng utgörs i huvudsak av bebyggelse och infrastruktur såsom vägar,

järnvägar och broar. Urban terräng innefattar hela spektrumet från byar och
mindre städer till storstäder som Stockholm och Göteborg. Det kan vara stor
variation i olika områden i samma stad, i vissa områden dominerar äldre
stenhus medan andra områden består av industri- eller lagerlokaler. Vägnät,
trafikplatser och planfria korsningar är dimensionerande objekt i den urbana
terrängen.

39
 REGLEMENTE

Urban terräng kan innehålla öppna ytor och grönområden såväl som
vattendrag eller sjöar. Möjligheten till observation och verkan på längre
avstånd är i regel begränsad, medan möjligheterna att undgå upptäckt och
söka skydd är goda. Möjligheterna till rörlighet är vanligen begränsade om
området är påverkat av strid och bebyggelsen är i ruiner.
Järnvägar, vägar och trafikplatser i den urbana miljön har ofta en höjdskillnad
gentemot den omgivande terrängen, vilket begränsar möjligheten till
observation, verkan och rörlighet tvärs vägar och järnvägsbankar.
Möjligheterna till rörlighet begränsas om vägbanor är påverkade av strid och
den omkringliggande bebyggelsen är i ruiner.

Miljötyper i markdomänen

Inledning

Markdomänen utgörs av olika miljötyper, som består av den fysiska terrängen

och övriga delmängder, t.ex. befolkning, djur och infrastruktur. Miljötyperna
har stor påverkan på hur arméns förband genomför strid och annan
verksamhet. I detta reglemente beskrivs de två miljötyper som har störst
påverkan på arméns strid: subarktisk miljö och urban miljö.

40
 REGLEMENTE

Subarktisk miljö

Bild 4.3 Subarktisk miljö. Foto: Antonia Sehlstedt, Försvarsmakten.

Den subarktiska miljön är den dimensionerande naturmiljön i de nordligaste

delarna av Sverige, Norge och Finland. Den karaktäriseras av klimatet, gles
befolkningstäthet och begränsad eller obefintlig infrastruktur. Även om det
finns större orter och städer, förekommer det betydligt mindre bebyggelse än
i andra delar av Sverige.
Terrängen är i grunden täckt av barrskog med stora inslag av vattendrag, men
stora sankmarker och kalhyggen medför att terrängen stundtals är småbruten.
I fjällvärlden, främst ovanför trädgränsen, är terrängen öppen.
Den befintliga infrastrukturen för rörlighet, t.ex. vägar och broar, är
begränsad och blir kanaliserande. Det innebär att motståndarens rörelser med
större förband är lätta att förutse. Det begränsade vägnätet innebär också att
striden kommer att stå om den nyckelterräng i form av knutpunkter och
övergångar som finns, t.ex. för att begränsa motståndarens rörlighet. Vid
tjällossning begränsas framkomligheten ytterligare.
Subarktisk miljö karaktäriseras vintertid av extrema klimatförhållanden,
framför allt när det gäller kyla och snödjup. Det innebär att verksamhet tar

41
 REGLEMENTE

lång tid att både förbereda och genomföra, vilket vi måste ta hänsyn till.
Sommartid kan rörligheten vara begränsad vid myrar och vattendrag.
På vintern kan motståndaren genomföra längre framryckningar i väglös
terräng med delar av förband. Dessa genomförs i regel inom räckvidd för
förstärkande artilleri som kringgångar för att ta nyckelterräng på vårt djup.
Motståndaren kan även använda luftmanöver för att besätta nyckelterräng
med helikopterburna förband. Detta innebär att våra förband behöver
bibehålla handlingsfrihet för att kunna möta oförutsedda
händelseutvecklingar.
I vintermiljö nedgår verkan av indirekt bekämpning samtidigt som
förbrukningen av drivmedel ökar. Detta, tillsammans med det begränsade
vägnätet, innebär begränsningar för våra förbands uthållighet och stridsvärde.
Det förutsätter förtänksamma åtgärder för förhandslagring av förnödenheter,
trafiktjänst, grupperingsplatser och fältarbeten för rörlighet.
Den subarktiska miljön kan innebära extremfall avseende siktförhållanden.
Vintertid är det mörkt stora delar av tiden, medan det sommartid är ljust
dygnet runt.

42
 REGLEMENTE

Urban miljö

Bild 4.4 Urban miljö Foto: Björn Westerdahl, Försvarsmakten

Den urbana miljön är den dimensionerande naturmiljön i södra och mellersta

Sverige och i vårt närområde i norra Europa och Baltikum. Den omfattar
både den urbana terrängen i form av städer och samhällen och den
infrastruktur som omger bebyggelsen, t.ex. ringvägar, trafikplatser, civila
logistikområden, järnvägar, friluftsområden och hamnområden.
I mellersta och södra Sverige och i övriga Europa finns områden där flera
städer eller samhällen i praktiken är sammanknutna, men där det finns
områden av öppen och betäckt terräng med vägar och järnvägar däremellan. I
ett taktiskt sammanhang ingår även de mellanliggande områdena i den urbana
miljön.
Den urbana miljön karaktäriseras av att människor bor och verkar där och att
omfattande samhällsresurser är koncentrerade till dessa områden. Dessa
resurser utgörs av sjukhus, förnödenheter, förädlingsindustri och viktig
infrastruktur för rörlighet, t.ex. broar, vägar, järnvägsknutpunkter och
hamnar.

43
 REGLEMENTE

För militära operationer utgör urban miljö en särskild utmaning när det gäller
strid, t.ex. vid val av mål eller medel. En militär operation i urban miljö kan
därför få stora konsekvenser för samhället och befolkningen. De många civila
bostäderna, t.ex. i form av gårdar och byar, innebär att varje eldöppnande
med direkt eller indirekt eld kräver ett medvetet beslut baserat på bedömda
konsekvenser för civilbefolkningen.
Urbana miljöer utgör ofta viktiga symbolvärden för en nation, t.ex.
huvudstäder, kulturvärden och ekonomiska centrum. I vår huvudstad finns
den politiska, administrativa och ekonomiska ledningen, som alla är
avgörande för vår nations fortlevnad.

Terrängvärdering

En viktig del av taktiken är förmågan att använda terrängen. För att använda
den på rätt sätt behöver det göras en terrängvärdering under planeringen av
ett uppdrag. Terrängen är det som ger förutsättningar för eld, rörelse och
skydd. 8
Terrängen är konstant till sin form och förändras endast av väder och då
främst avseende framkomlighet och siktförhållanden. Terrängen kan även
påverkas genom fältarbeten så att vi kan skapa fördelar för vår egen strid, och
därmed även nackdelar för motståndaren.
Terrängen värderas utifrån både våra förband och motståndaren.
Terrängvärderingen ska leda fram till slutsatser om vad terrängen innebär för
oss och motståndaren, och vilken terräng som kan ses som avgörande för
framgång, så kallad nyckelterräng. Slutsatser från terrängvärderingen används
också för att tidigt identifiera var bäst effekt nås av fältarbeten, så att de kan
sättas igång i tid.
Terrängvärdering genomförs genom att studera fältkartor med olika skalor
och information, t.ex. jordartskartor, eller genom rekognoseringar i den
aktuella terrängen. Terrängvärderingen kan även använda olika typer av
geografisk information, t.ex. 3D-modelleringar av terrängen.

8 Se kap 5.3 Stridens grunder.

44
 REGLEMENTE

I terrängen finns möjligheter och begränsningar som skapar många alternativ

till taktiska lösningar med våra förband. Terrängen ger även alternativ för att
välja okonventionella lösningar som i sin tur medför nya möjligheter att ta de
initiativ som krävs.
Terrängen ska analyseras så att vi kan hitta alternativa framryckningsvägar 9
som möjliggör
• kringgångar, omfattningar och var fältarbeten för rörlighet kan utföras
för att möjliggöra vår rörlighet
• anfallsstråk
• stridsställningar
• grupperingsplatser.

Terrängen ska även analyseras så att vi kan hitta möjligheter att begränsa
motståndarens rörlighet 10, vilket i sin tur ger möjligheter till
• fördröjande fältarbeten
• stridsställningar eller områden för fördröjning eller försvar
• grupperingsplatser
• motanfall.

Genom att värdera terrängen och analysera dess möjligheter och

begränsningar kan vi utveckla vårt användande av rummet och därmed skapa
oväntade taktiska lösningar som motståndaren får svårt att hantera.
Utöver den specifika terrängen ska även den inverkan som väder-, sikt- och
klimatförhållanden har på våra och motståndarens möjligheter värderas inom
ramen för terrängvärdering.

9 T.ex. vägslut till vägslut, kraftledningar, järnvägar, myrkanter, skiftesgränser, vita

vägar och streckade vägar.
10 T.ex. sjöar, höjder, vattendrag och myrar.

45
 REGLEMENTE

Markdomänens betydelse för armén

Sverige har en stor yta som ger våra förband möjlighet att framrycka och
gruppera dolt och utspritt. Den stora ytan innebär också att vi har svårt att
lokalisera och påverka en motståndare. Vår stora fördel är möjligheten att
känna den terräng vi kan behöva strida i och att utnyttja de fördelar detta ger,
t.ex. i form av fredstida förberedelser.
Den svenska militärgeografin skapar möjligheter till ett operativt djup för
både oss och en motståndare. Det ställer krav på vår förmåga att åstadkomma
verkan på djupet.
Markdomänen är omfattande till ytan. Det ställer särskilda krav på att
arméförbanden har en god förmåga till rörlighet för att kunna samla förband i
syfte att kunna påverka motståndaren vid rätt tid och på rätt plats.
Arméns förband kan behöva föra strid i urban miljö i syfte att skydda
huvudstadens funktion som politiskt och ekonomiskt centrum och dess
invånare. Den striden kan behöva föras med en mycket hög ambition för att
hindra motståndaren från att nå ett avgörande i kriget genom att de erövrar
vår huvudstad.
Efter att det genomförts strid eller bekämpning finns det skadliga fysiska
miljöer. Detta gäller framför allt i den urbana miljön. De skadliga miljöerna
kan utgöras av utsläpp av industrikemikalier eller andra ämnen, men också av
B- och C-stridsmedel. Dessa skadliga miljöer hanteras genom att de undviks i
den fortsatta striden eller genom att förbanden vidtar anpassade
skyddsåtgärder mot aktuellt hot. Svårigheten att upptäcka B- och C-
stridsmedel ställer krav på våra förband avseende informationshantering,
planering och taktiskt uppträdande.
Arméns förband behöver kunna anpassa sitt agerande och gradera sin verkan
vid strid i den urbana miljön för att inte skapa oönskade sekundära effekter,
fysiska eller mänskliga.
Arméns förband ska kunna bibehålla sin uthållighet för att lösa uppgifter
även vid påfrestande klimat eller väderförhållanden.

46
 REGLEMENTE

Luftdomänen

Beskrivning

Bild 4.5 Luftdomänen. Foto: Joel Thungren, Försvarsmakten.

Luftdomänen karaktäriseras av snabba förlopp och möjligheten till

övervakning och verkan över stora geografiska områden och på långa
avstånd. Operationsmiljön inom luftdomänen sträcker sig långt utanför vår
nations territoriella gränser.
Att utnyttja luften ökar i takt med teknikutvecklingen, där användningen av
obemannade luftfarkoster i olika storlekar blir allt vanligare på lägre höjder.
Dessa kan användas för egna militära ändamål, men kräver också motåtgärder
och skydd när motståndaren använder dem.
Luftdomänens angränsning till mark-, sjö- och rymddomänen gör luftoperativ
kontroll till en förutsättning för militära operationer. Operationer i

47
 REGLEMENTE

luftdomänen innebär korta tidsförhållanden och snabba beslutscykler, vilket

ställer höga krav på korrekt luftlägesinformation och uppdaterade
underrättelser om motståndaren..
I luftdomänen vill vi begränsa eller förvägra motståndaren kontroll av
luftrummet för att förhindra bekämpning av våra resurser från luften och för
att försvåra motståndarens lufttransporter och underrättelseinhämtning. Egen
luftoperativ kontroll blir viktigt för att behålla vår handlingsfrihet och
samtidigt skydda våra resurser. När egen luftoperativ kontroll kan
upprätthållas, understöds gemensamma operationer i andra domäner genom
luftburen transport, inhämtning, mark- och sjömålsbekämpning och
undsättning.
Luften, och rymden, karaktäriseras av att de sträcker sig över hela jorden och
därmed över både land och hav. Dess grundläggande egenskaper medger
transparens, hinderfrihet och lågt motstånd. Med sin utsträckning i höjd över
jordytan medger den inte bara möjligheten att obrutet agera över ytan, utan
även att skapa sig en överblick över stora volymer och ytor.
Möjligheten att använda luften som utgångspunkt för påverkan på de övriga
delarna i operationsmiljön ger stora fördelar. Luften kan användas för snabba
förflyttningar. Luftmiljön medger också att resurser snabbt kan kraftsamlas i
nya riktningar.

Luftstridskrafter i luftdomänen

Luftstridskrafter är den samlade benämningen på de förband som utgör

förmågan till luftoperationer. Det omfattar inte bara flygvapenförband utan
även förband ur andra försvarsgrenar och förband på gemensam nivå som
används till luftoperativa uppgifter under flygvapenchefens ledning.
Huvuddelen av förbanden med flygande plattformar kan lösa mer än en
uppgift parallellt. Ett stridsflygförband kan t.ex. lösa luftförsvarsuppgift
samtidigt som det genomförs viss inhämtning och har en beredduppgift för
attack. Ett helikopterförband kan genomföra en luftburen transport av
materiel och samtidigt ha beredduppgift för undsättningsuppdrag.

48
 REGLEMENTE

Luftvärn utgörs av mark- eller sjöbaserade sensor- och vapensystem avsedda

för luftmålsbekämpning. Luftvärnsvapen är idag antingen robot- eller
kanonsystem som i framtiden kan kompletteras med lasersystem. Sensorer
utgörs av aktiva, passiva och optiska system. De parametrar som skiljer de
olika typerna av luftvärnssystem åt är:
• räckvidden
• rörligheten, dvs. burna, fordonsmonterade, dragna eller fartygsbaserade
system
• förmågan att verka mot olika typer av luftmål, dvs. UAV:er,
artillerigranater, bemannade luftfarkoster, helikoptrar, flygplan,
kryssningsrobotar och ballistiska robotar.

Det finns inget luftvärnssystem som är utformat eller optimerat för att kunna
bekämpa alla typer av luftmål.
Luftvärnsförband kan befinna sig länge i ett geografiskt område med ständigt
hög beredskap och bibehållen hög responsförmåga. Uthålligheten är
luftvärnsförbandens främsta egenskap, och deras uthållighet är betydligt
bättre än flygförbandens. Genom sin höga responsförmåga reducerar
luftvärnet motståndarens handlingsfrihet, samtidigt som det ökar
handlingsfriheten för de egna flygförbanden.
Luftstridskrafternas viktigaste uppgift är luftförsvar 11 som skapar
förutsättningar för all annan militär aktivitet i Försvarsmakten, på land, till
sjöss och i luften. Luftförsvaret inom luftstridskrafterna genomförs som
defensivt luftförsvar eller offensivt luftförsvar och stärks genom det internationella
samarbetet.
För att kunna möta olika typer av lufthot och för att kunna visa upp reell
luftoperativ förmåga, måste förband och enheter kunna fungera tillsammans i
ett gemensamt nätverk under en gemensam luftoperativ ledning. Det innebär
att många olika delar behöver integreras för att gemensamt kunna möta
motståndarens kränkningar och provokationer, fjärrstridsmedel och offensiva
flygföretag.

11Luftförsvar är både en uppgift för luftstridskrafterna och en funktion i armén, se

kapitel 10.

49
 REGLEMENTE

Det handlar om delar som:

• markbaserade sensorer
• luftburna sensorer
• stridsflygenheter i både offensiva och defensiva uppgifter
• markbaserade luftvärnsförband
• ytstridsfartyg med luftvärnsförmåga
• stridsledningscentraler
• flygbasförband.

De offensiva och defensiva delarna kombineras, t.ex. kombineras aktivt

luftförsvar med passiva luftförsvarsförsvarsåtgärder inom den defensiva
delen. Strävan mot en integrering gäller både inom Försvarsmakten och med
motsvarande förband från våra samarbetspartner.
En uppgift som faller inom den offensiva luftoperativa verksamheten är
attack. Attack innebär att motståndaren på marken eller på och under ytan
påverkas av vapenverkan från luften i syfte att hindras, bekämpas eller
stoppas. Attack genomförs som stöd till markoperationer, i form av
markattack eller direkt flygunderstöd.
Uppgiften inhämtning delas in i spaning, övervakning och
underrättelsesamverkan. Inhämtning genomförs med olika typer av metoder,
med aktiva eller passiva sensorer och genom informationsutbyte.
En annan av luftstridskrafternas uppgifter är luftburen transport.
Flygvapenchefen disponerar flera olika typer av flygsystem som kan användas
till transporter. Flygplan används för transport av personal och materiel,
medan helikoptrar används för transport av personal och materiel, både i
helikoptern och som hängande last.

Luftdomänens betydelse för armén

Armén påverkas av och påverkar verksamhet i luftdomänen. Kunskap om

och förståelse för luftdomänen och lufthotet är därför väsentlig för
arméförband och bör finnas ner till lägsta nivå.
Motståndarens goda underrättelseinhämtningsförmåga innebär att vi måste
utgå från att vår verksamhet kan upptäckas från luften eller rymden. Arméns
förband kan utnyttja detta genom att presentera information som vi vill att
motståndaren ska få, t.ex. i syfte att vilseleda eller styra motståndaren.

50
 REGLEMENTE

Lufthotet innebär att arméförbanden, oavsett gruppering på stridsfältet,

behöver vidta passiva luftförsvarsåtgärder för att undgå upptäckt och
begränsa verkan av bekämpning från luften. Luftlägesbilden kombinerat med
rymdlägesbilden är ett underlag för hur arméförbanden kan röra sig på
marken.
Arméförbandens egen förmåga att inhämta underrättelser från luften med
UAV ger även oss möjligheter att upptäcka, lokalisera, identifiera och
bekämpa motståndaren. Luftdomänens karaktäristik ger då oss samma
fördelar som motståndaren. Genom UAV möjliggörs också lokalt
informationsöverläge och bekämpning, vilket möjliggör viss kontroll av
terräng med minimal risktagning för egna förband.
Arméns förmågor kan förstärkas med transporthelikoptrar.
Transporthelikoptrar är ett mångsidigt verktyg som kan förflytta förband eller
materiel snabbare än vanlig marktransport och i överraskande riktningar.
Detta kan användas för att innästla mindre spanings- eller eldledningspatruller
och för att genomföra luftmanöver med förband, t.ex. för att besätta
oförsvarad terräng på djupet eller i vårt bakre område. Transporthelikoptrar
bidrar till arméförbandens uthållighet genom transport av reservdelar och
förnödenheter samt genom sjuktransport.
Helikopterförband kan även användas för att understödja arméförbanden
med rekognosering, sambandsflygning, ytövervakning och trafikövervakning.

51
 REGLEMENTE

Sjödomänen

Beskrivning

Bild 4.6 Sjödomänen. Foto: Mats Nyström, Försvarsmakten.

Sjödomänen börjar vid kustlinjen och består av såväl öppna havsytor som
kust- och skärgårdsområden. Striden i sjödomänen syftar inte primärt till
erövring eller skydd av territorium, som den gör i markdomänen, utan snarare
till att kontrollera sjöförbindelser för både militära och kommersiella
ändamål. Havet har mycket stor betydelse för svensk handel, som
transportväg och som källa för naturresurser. Sjötransportlederna är viktiga
för både Sveriges och angränsande länders försörjning, och skyddet av dem är
därför av stor betydelse för Sveriges uthållighet och därmed för totalförsvaret.
I sjödomänen vill vi försvåra eller förvägra motståndarens sjökontroll och
rörlighet på och under ytan. Detta uppnås genom att förneka motståndaren
möjlighet till förstärkning och försörjning av sina resurser. Försvarsmakten
eftersträvar egen sjökontroll och skydd av våra resurser genom hög närvaro
och tillgänglighet. Kunskap om sjödomänens operationsmiljö i de egna
territorialvattnen ger Försvarsmakten ett övertag, vilket försvårar
motståndarens möjlighet att upprätta och utöva kontroll till sjöss.

52
 REGLEMENTE

Marinstridskrafter i sjödomänen

Marinstridskrafterna karaktäriseras av att de främst består av stående förband

och har hög tillgänglighet.
Marinen genomför tre typer av operationer: sjöövervakningsoperationer,
sjöfartsskyddsoperationer och kustförsvarsoperationer.
En sjöövervakningsoperation genomförs för att upprätthålla en maritim
lägesuppfattning. Den genomförs ständigt av marinförbanden och bidrar till
den operativa lägesbilden. I uppgiften ingår även hävdande av territoriell
integritet, som vid behov förstärks med beredskapsanpassningar.
Vid en sjöfartsskyddsoperation bidrar marinen inte bara till operativ
uthållighet, utan oftast även till bredare strategisk och samhällelig uthållighet
och nytta. En sjöfartsskyddsoperation kan också bidra till operativ effekt
genom att stödja annan parts etablering och genom att försörja en
multinationell gemensam operation.
Vid kustförsvarsoperation bidrar marinförbanden med att påverka
angriparens förmåga att landstiga och försörja sina styrkor över hav. Inom
den här typen av operation, bestrider marinen även motståndarens marina
styrkors yt-, luft- och undervattensstridsförmåga.
Den huvudsakliga marina striden genomförs utanför svenskt territorium,
vilket bidrar till ett operativt djup i striden, förvarning om motståndarens
avsikter mot svenskt territorium och möjligheter till verkan i motståndarens
baser och stödjepunkter.

Sjödomänens betydelse för arméns förband

Sjödomänens betydelse för armen är tydligast i områden där sjö möter land.
Arméns strid på marken påverkas delvis indirekt av händelser och lägen inom
sjödomänen. I gränsområdet mellan markdomän och sjödomän måste vi
kunna möta angrepp samt svara för underrättelser och i vissa fall luftvärn. Vi
måste kunna försvara hamnområden som utgör införselpunkt för arméns
behov vid en strid på marken måste kunna försvaras och vi måste kunna
skydda hamnens förmåga.
Sjödomänen kan bidra till rörlighet för armén eller för att möjliggöra stöd
från tredje part.

53
 REGLEMENTE

Cyberdomänen

Beskrivning

Cyberdomänen består av digitala informationssystem och elektroniska

kommunikationstjänster samt de data som lagras i, bearbetas med eller
förmedlas genom dessa system och tjänster. I domänen ingår bland annat
• ledningsstödsystem
• stridslednings- och verkanssystem
• intranät
• styr- och reglersystem
• telekommunikationssystem
• inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster
• internet i sin helhet.

Ledningsstödsystemen är en grundförutsättning för arméns verksamhet

alltifrån stridsledningssystem på enskilda stridsfordon till lägesbildstöd för
brigad och division. Ledningsstödsystemen möjliggör samordning av eld och
rörelse på lägsta nivå och integrering av stridskrafter på arménivån.
Cyberdomänens fysiska delar befinner sig inom de övriga domänerna. Delar
av cyberdomänen är en del av Sveriges kritiska infrastruktur. Effekterna av ett
cyberangrepp kan därmed få stora konsekvenser för samhällsviktiga
funktioner och påverkar Försvarsmaktens förmåga att verka i samtliga
domäner.
Cyberoperationer utgör ett militärt maktmedel som kan användas i samtliga
konfliktnivåer. Det finns två typer av cyberoperationer: defensiva och
offensiva. Defensiva cyberoperationer syftar till att försvara
informationssystem, inklusive elektroniska kommunikationsnät, för att
förhindra motståndare att påverka information, informationssystem, datorer
och nätverk. Offensiva cyberoperationer syftar antingen till att försvåra för
eller förhindra motståndaren att använda sina system eller till att skydda vår
egen verksamhet genom att tvinga motståndaren att avbryta angrepp mot
svenska system.
En förutsättning för ett starkt cyberförsvar är att alla aktörer i totalförsvaret
har en god informations- och cybersäkerhet. Detta inkluderar armén, som
över tid behöver säkerställa att vi har ett tillräckligt skydd av våra egna system

54
 REGLEMENTE

och funktioner för att förhindra att motståndaren påverkar den övriga
krigföringsförmågan genom cyberdomänen.

Cyberdomänens betydelse för armén

Digitaliseringen av armén innebär att vi utvecklar vår förmåga att leda genom
att använda cyberdomänen och det elektromagnetiska spektrumet. Den
utökade ledningsförmågan stödjer chefer med bl.a. lägesbilder och stöd för
stridsledning.
Digitaliseringen av armén innebär också att arméns ledningsförmåga
exponeras för påverkan i cyberdomänen genom olika angrepp och att
förmågan att skydda våra ledningsstödsystem måste utökas.
Arméförbanden behöver förmåga att fortsätta verka även med begränsad
tillgång till cyberdomänen och genom att använda alternativa
överföringsvägar för avgörande information.
Motståndaren har telekrigförmågor som kan påverka och begränsa vår
tillgång till det elektromagnetiska spektrumet. Motståndaren har även
förmågor som kan påverka våra informationssystem ner på förbandsnivå och
därigenom reducera vår förmåga till ledning, underrättelseinhämtning och
verkan.
De fysiska delarna av cyberinfrastrukturen i Sverige kan komma att utgöra
mål för en motståndare och arméförband kan behöva skydda denna typ av
infrastruktur. De fysiska delarna av cyberinfrastrukturen kan vara av sådan
kritisk art att vi begränsas i vårt agerande för att undvika att skada de
ingående delarna.
Arméförbanden i fält ska använda sina ledningsstödsystem utifrån en
genomtänkt emitterkontroll och ett varierat utnyttjande av medel och
metoder.
Arméförband ska kunna understödjas av telekrigförband och integrera deras
förmåga till underrättelseinhämtning och bekämpning i egen strid.
Arméförband ska även kunna understödjas av cyberförsvarsförband för både
förebyggande skydd och hantering av pågående cyberattacker på förbandets
informationssystem.

55
 REGLEMENTE

Rymddomänen

Beskrivning

Rymden är en global allmänning utan gränser där ingen stat utövar territoriell
kontroll. Domänen karaktäriseras av vakuum, strålning och stora
temperaturskillnader. Förutom att farkoster i form av satelliter, raketer,
robotar, rymdfärjor och rymdstationer färdas i rymden, finns det även mycket
rymdskrot som utgör en påtaglig fara i rymddomänen.
Det är rymdmiljön och de fysiska lagarna som begränsar och skapar
förutsättningar för vad vi kan göra med rymdbaserade förmågor. Satelliter rör
sig i specifika banor runt jorden och omloppsbanan är optimerad för
satellitens funktion. Beroende på banan kan rymdbaserade sensorer ha en
global räckvidd och upptäcka händelser och förändringar i normalbilden långt
bortom våra gränser.
Rymddomänen används främst för fjärranalys, satellitkommunikation och
satellitnavigering. Dessa tjänster bär upp många samhällskritiska funktioner
och avsaknaden av dem kan få allvarliga konsekvenser för totalförsvaret och
samhället. Det civila samhällets användande och beroende av rymdbaserade
tjänster ökar i takt med teknikutvecklingen. Kostnadseffektivitet och
teknikutveckling gör att allt fler aktörer, både statliga och civila, verkar inom
rymddomänen genom att utveckla, bygga, sända upp och operera egna
satelliter.
Ett antal länder utvecklar olika sorters vapen för att störa eller slå mot
rymdrelaterad infrastruktur i rymden och på marken. Vapen som används
mot satelliter går under benämningen ASAT (antisatellit) och utgörs t.ex. av
laser som bländar sensorer, satelliter som lägger sig i vägen för andra
satelliter, elektromagnetisk strålning, cyberattacker och överföring av kinetisk
energi via ballistiska robotar.
Kommunikationslänken mellan marken och satelliter kan också störas eller
slås ut, vilket gör att rymdsystem är särskilt beroende av cybersäkerhet,
cyberförsvar och skydd mot telekrigsåtgärder för att motstå en motståndares
angrepp.
Beroendet av rymden för Försvarsmaktens verksamhet i samtliga domäner
ställer stora krav på att Sveriges och Försvarsmaktens tillgång till dessa system
säkerställs.

56
 REGLEMENTE

Rymddomänens betydelse för armén

Motståndaren har förmåga att spana, lokalisera och identifiera med

spaningssatelliter dygnet runt och även delvis vid sämre väder, såsom dimma,
regn och snö.
Arméns förband kan utnyttja motståndarens förmåga till
underrättelseinhämtning från rymden genom att presentera information som
vi vill att motståndaren ska få, t.ex. i syfte att vilseleda motståndaren.
Arméförbanden behöver kunna vidta åtgärder för att undgå upptäckt, t.ex.
utspridd dold gruppering, maskering av materiel, fordon och soldater,
signatutanpassning, vilseledning och skenåtgärder. Vi ska ta tillvara
möjligheter att gruppera i bebyggelse eller betäckt terräng.
Arméförbanden kan genom ett rörligt uppträdande och omgrupperingar
försvåra för en motståndare att fullfölja en kedja från upptäckt från
rymdbaserade sensorer via beslut till verkan av bekämpning.
Rymddomänen kan genom kommunikationssatelliter medge samband över
långa avstånd och med ökad överföringskapacitet. Däremot kan våra
möjligheter till långräckviddigt radiosamband påverkas av väderförhållanden.

Det elektromagnetiska spektrumet

Beskrivning

Det elektromagnetiska spektrumet (EMS) omfattar frekvensområden för all

typ av elektromagnetisk vågutbredning och utgör ett stridsrum inom
operationsmiljön, där en militär styrka med olika medel kan förneka sin
motståndare tillgång till de möjligheter och utmaningar spektrumet erbjuder.
Åtgärder för att förneka en motståndare detta kan omfatta telekrig och
signaturanpassning.
Spektrumet utgör samtidigt en grund för operationer i alla domäner eftersom
det skapar förutsättningar för radiosamband, signalspaning, satellitnavigering,
radar och laser för olika ändamål. För samtliga tillämpningar finns även
motmedel som också använder spektrumet eller effekterna i det.
Inom hela elektromagnetiska spektrumet finns lokala elektromagnetiska
operationsmiljöer som benämns elektromagnetisk miljö (EME, Electromagnetic
environment).

57
 REGLEMENTE

Utöver de direkta militära tillämpningarna tillkommer ett stort antal civila

tjänster. De civila tjänsterna kan även användas av militära styrkor, vilket
medför att dessa tjänster kan utgöra mål för angrepp.
Telekrigföring är en militär disciplin som utnyttjar elektromagnetisk energi i
syfte att skapa egen lägesuppfattning och nå olika effekter i den
elektromagnetiska miljön. Telekrigsinsatser kan även komma att förstärka
effekten av kinetiska vapeninsatser inom andra domäner.
Telekrig är en nyckelkomponent inom elektromagnetiska operationer (EMO,
Electro Magnetic Operations) som tillsammans med funktionerna ledning,
bekämpning och underrättelser bidrar till aktuell chefs lägesuppfattning och
förmåga till strid i den lokala elektromagnetiska miljön.

Det elektromagnetiska spektrumets betydelse för armén

Det elektromagnetiska spektrumet har betydelse för våra förbands förmåga

till allt från upptäckt och identifiering av en motståndare till att överföra
information som möjliggör bekämpning.
Den elektromagnetiska miljön möjliggör ledning genom att våra
sambandssystem överför information i den. Det innebär också att
motståndaren kommer att försöka ta del av vår information eller störa
överföringen av information. Det finns även risk för att motståndaren kan
försöka påverka och förändra informationen. På samma sätt kan vi försöka ta
del av motståndarens information och vid behov även störa och förvanska
den.
I den elektromagnetiska miljön integreras telekrig, både som
underrättelsesensor och bekämpningsfunktion, med spektrumhantering,
underrättelser och kinetisk bekämpning.
Alla typer av emittering i det elektromagnetiska spektrumet kan leda till att
enheter och förband kan lokaliseras, identifieras och bekämpas.
Arméns förband behöver skydda sin egen information och kunna ta del av,
och påverka, motståndarens information. Vi behöver därför ha förståelse för
hur vi anpassar och skyddar våra egna förbands emittering samtidigt som vi
försvårar motståndarens användande av spektrumet.
Arméns förband behöver ha kunskap om och förståelse för hur vi kan
begränsa motståndarens möjligheter att upptäcka eller identifiera oss genom
att anpassa vår signatur i det elektromagnetiska spektrumet.

58
 REGLEMENTE

Informationsmiljön

Beskrivning

I informationsmiljön hanterar Försvarsmakten data och information när vi

samlar in, bearbetar och analyserar, sprider eller agerar på information. För
alla militära operationer är tillgång till aktuell, korrekt och användbar
information en förutsättning för att skapa ett informationsöverläge.
Informationsmiljön kan schematiskt delas in i två dimensioner:
informationsdimensionen och den kognitiva dimensionen 12.
Informationsdimensionen består av all information som hanteras i olika
former och de olika bärare som används för att nå bestämda mottagare. Den
kognitiva dimensionen avser hur mottagarna uppfattar och agerar på den
information som skapas och sprids, med avsikt att påverka mottagarnas
inställning eller agerande. Avsikten kan vara att skapa förvirring, vilseledning
eller påverkan för att uppnå ett specifikt syfte, antingen strategiskt, operativt
eller taktiskt.
Med förberedande åtgärder i informationsmiljön strävar Försvarsmakten efter
att uppnå en kognitiv tröskeleffekt genom att upprätthålla eller öka egen
försvarsvilja.
En konsekvens av informationssamhället är att informationsmiljön får en allt
större betydelse och utgör en naturlig del av alla typer av militära operationer
och verksamheter. God uppfattning om informationsmiljön bidrar till
situationsförståelse, och ytterst informationsöverläge och ett ägande av
narrativet.
Det finns en växelverkan mellan den fysiska miljön och informationsmiljöns
två dimensioner, där verksamhet i domänerna och det elektromagnetiska
spektrumet kan skapa, förändra och förstöra information. En operation i
cyberdomänen kan förhindra att en aktör får tillgång till information när den
behöver den som mest, t.ex. genom att förändra funktionaliteten i ett system.
Från mark-, sjö- och luftdomänen kan kinetisk verkan slå ut anläggningar där
information lagras och genom det elektromagnetiska spektrumet kan
informationsförmedling genom radiosamband förhindras under kortare eller
längre tidsperioder.

12 Militärstrategisk doktrin 2022 s 58

59
 REGLEMENTE

Informationsmiljöns betydelse för armén

Informationsmiljön används för aktiva åtgärder från olika aktörer redan i

normalläget, vilket arméns förband behöver vara medvetna om. Vi och andra
aktörer kan följa verksamheten i informationsmiljön för att identifiera
förändringar i normalbilder.
Armén behöver samverka med andra myndigheter och representanter för det
civila samhället för att skapa en korrekt lägesbild, särskilt under en eventuell
gråzonsproblematik. Vi ska också över tiden kunna samordna vår verksamhet
med Försvarsmaktens kommunikationstjänst och med representanter för
oberoende press och media.
Förmågan att värdera sanningshalt och riktighet av information behöver
finnas på alla ledningsnivåer inom armén.
Arméns förband behöver ha kunskap om och förstå motståndarens
informationsmiljö, dvs. vad motståndaren kan upptäcka av vår verksamhet
och i vilket skede det kan upptäckas. Vi kan då genom att visa på vår förmåga
att utföra viss verksamhet, t.ex. fältarbeten i en infallsport, påverka
motståndarens vilja att genomföra ett väpnat angrepp.
Motståndarens underrättelseinhämtningsförmåga ökar våra möjligheter att
vilseleda eller genomföra skenåtgärder samordnat med övrig planerad
verksamhet.
Arméns förband behöver ha kunskap om och förmåga till
informationssäkerhet för att möjliggöra operationssekretess. Det handlar t.ex.
om att aktivt värdera vilken information som delges internt och externt för att
uppnå aktuella målsättningar.

60
 REGLEMENTE

4.3. Den civila dimensionen

Beskrivning

Den civila dimensionen av markdomänen omfattar

• civilbefolkningen och den civila infrastrukturen
• statlig och kommunal verksamhet
• kommersiell verksamhet
• ideell verksamhet.

I den civila dimensionen finns även den civila delen av totalförsvaret: det
civila försvaret.
Militär verksamhet som kan påverka den civila dimensionen regleras av den
internationella humanitära rätten. I övrigt regleras förhållandet mellan arméns
förband och det civila samhället av svensk lagstiftning.

Civilbefolkningen

Civilbefolkningen bor och verkar i markdomänen. Människan har i regel en

stark koppling till sitt hem och kan i stor utsträckning förväntas stanna där så
länge som möjligt, även under kris eller krig.
Civila kommer att befinna sig i det aktuella operationsområdet även om det
genomförs organiserade utrymningar.
En stor del av den statliga, regionala och kommunala verksamheten ska
bedrivas även efter ett väpnat angrepp. Det kommer att innebära att
personalen kommer att vara kvar och lösa ordinarie uppgifter inom t.ex. vård,
skola och omsorg.
Befolkningens storlek i ett visst område påverkar också den fysiska miljön,
eftersom en hög befolkningstäthet innebär en tätare bebyggelse.
Strid i markdomänen innebär strid nära befolkningen. Arméns förband måste
därför i alla situationer alltid värdera civilläget och dess påverkan på vår
verksamhet och hur vår verksamhet påverkar den civila dimensionen.

61
 REGLEMENTE

Civil infrastruktur

Den civila infrastrukturen är i huvudsak dimensionerad för att möjliggöra den

civila verksamheten i normalläge. Förutom bostäder omfattar den civila
infrastrukturen allt från vägar, broar, hamnar, skolor, sjukhus och
förvaltningsbyggnader till energiförsörjning, men också infrastruktur för
kommersiell verksamhet såsom lagerlokaler och bensinstationer. En stor del
av den civila infrastrukturen kommer att användas av civila även i
säkerhetspolitisk kris och vid ett väpnat angrepp.
Armén och Försvarsmakten är beroende av den civila infrastrukturen för
rörlighet och försörjning av vissa förnödenheter, t.ex. livsmedel och
drivmedel.

Civila verksamheter

Det svenska samhället är sammansatt av ett antal verksamheter som bedrivs i

olika regi och med olika drivkrafter.
Statlig och kommunal verksamhet är reglerad i lag och finansierad genom
skatter. En stor del av verksamheten ska genomföras även efter ett väpnat
angrepp. Försvarsmakten genomför samverkan på central, regional och lokal
nivå med myndigheter, länsstyrelser och kommuner.
Kommersiell verksamhet har ekonomiska drivkrafter och styrs av marknaden.
Den kommersiella verksamheten kan lösa uppgifter åt stat och kommun och
inom det civila försvaret.
En tredje typ av verksamhet är civilsamhället som innefattar grupper och
organisationer som agerar tillsammans för gemensamma intressen. Detta kan
innefatta föreningar, organisationer (nationella och internationella) och
trossamfund som i vissa fall har gränsytor mot det militära försvaret.

62
 REGLEMENTE

Civilt försvar

Det civila försvaret omfattar hela samhället, där många aktörer samverkar och
arbetar utifrån gemensamma mål. Aktörerna utgörs av statliga myndigheter,
kommuner, regioner, näringsliv och frivilligorganisationer.
Det civila försvaret ska bland annat bidra till att
• värna civilbefolkningen
• säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna
• upprätthålla en nödvändig försörjning
• bidra till det militära försvarets förmåga vid väpnat angrepp eller krig i
vår omvärld
• upprätthålla samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar och
bidra till att stärka försvarsviljan.

Civilläget

Civilläget är en sammanfattande benämning på läget i det civila samhället och

hur detta påverkar genomförandet av arméförbandens verksamhet. Civilläget
bidrar också till att vi i arméförbanden kan förstå hur vår verksamhet
påverkar det civila samhället och det civila försvaret. Arméns förband
behöver kunna göra en civillägesbedömning inom ramen för sin taktiska
planering. Civillägesbedömningen utgår från fastställd civillägesbild och utgör
tillsammans med den taktiska planeringen en konsekvens- och riskanalys för
civilbefolkningen. Civillägesbedömningen är en viktig del i beslutsunderlaget
för arméns chefer.
Civilläget kan omfatta alla eller delar av nedanstående punkter:
• civilbefolkningen
− sammansättning
− geografiska positioner
− utrymningar
− stämningar
− social oro
− extern påverkan
• civilsamhället
− skyddade objekt
− samhällsviktig infrastruktur

63
 REGLEMENTE

− infrastruktur som innebär risker vid påverkan

− kulturvärden
• samverkansläget
− ansvar
− uppgifter
− kontakter
• läget avseende samhällsviktig verksamhet
− energiförsörjning
− finansiella tjänster
− handel och industri
− hälso- och sjukvård
− omsorg
− information och kommunikation
− kommunalteknisk försörjning
− livsmedel
− offentlig förvaltning
− skydd och säkerhet
− socialförsäkring
− transporter
• stöd och hänvisningar.

Civillägesbedömningen ska innefatta en värdering av följande:

• Vilken påverkan har våra förband på civilbefolkningen och civilläget?
• Vilken påverkan har civilbefolkningen och civilläget på våra förband?
• Vilken påverkan har motståndaren på civilbefolkningen och civilläget?
• Vilken påverkan har civilbefolkningen och civilläget på motståndaren?

Rättsliga aspekter

Grunder

Oavsett konfliktnivå ställer markoperationer höga krav på kunskap om de

regelverk som styr verksamheten. Krigets lagar och andra regelverk påverkar i
hög grad hur militära medel kan användas och skiljer sig åt beroende på om
verksamheten bedrivs under fred, höjd beredskap eller krig. Det finns också
särskilda regler som gäller vid internationell verksamhet.

64
 REGLEMENTE

Regelverket ser olika ut bland annat vad avser vålds- och tvångsanvändning.
Valet av medel och metod för att lösa uppgifter måste därför alltid anpassas
till gällande regler. Överträdelser av det regelverk som gäller kan medföra
straffansvar och få långtgående och allvarliga konsekvenser på politisk och
strategisk nivå, samt medföra att verksamhetens folkliga stöd förloras.
Förståelse för gällande begränsningar och överväganden kommer att
underlätta beslutsfattningen hos chefer och förband. En begränsad förståelse
eller kunskap kommer att försvåra beslutsfattningen i situationer med etiska
dilemman eller där det inte är uppenbart vad som gäller avseende regler eller
lagar. Vidare kan en begränsad förståelse eller kunskap göra oss sårbara i
informationsmiljön.

Mänskliga rättigheter

De grundläggande mänskliga rättigheterna reglerar bl.a. rätten till liv, förbudet

mot tortyr och annan grym och förnedrande behandling och förbud mot
summariskt frihetsberövande. De mänskliga rättigheterna medför
internationella begränsningar i staters rätt att utöva offentlig makt över
enskilda individer, såväl i fred som vid väpnad konflikt, eftersom de inte kan
upphävas av stater ens vid väpnad konflikt. I väpnad konflikt värnar
grundläggande mänskliga rättigheter, i likhet med krigets lagar, om liv och
hälsa för personer som inte tar aktiv del i fientligheterna.

Krigets lagar

Krigets lagar innefattar folkrättsliga regler vid internationella väpnade

konflikter (mellanstatliga) och icke-internationella väpnade konflikter
(inomstatliga). Lagarna reglerar formerna för hur väpnade konflikter får föras.
Merparten av krigets lagar är knutna till internationella väpnade konflikter.
Till de viktigaste principerna i krigets lagar hör:
• Distinktionsprincipen: kravet på att skilja på civila eller civil egendom å
ena sidan och kombattanter och militära objekt å den andra sidan, och att
anfall enbart får riktas mot militära mål.
• Proportionalitetsprincipen: skyldigheten att undvika oproportionerliga
skador på civila och civil egendom.
• Försiktighetsprincipen: skyldigheten att vidta försiktighetsåtgärder för att
minimera skador på civila och civil egendom.

65
 REGLEMENTE

• Förbud mot att åsamka onödigt lidande och överflödig skada: skyldighet
att inte åsamka överdrivna eller onödiga skador på stridande.
• Martensklausulen: om befintligt regelverk har brister ska parterna förhålla
sig till vad som anses vara aktuell sedvanerätt och humant.

Krigets lagar syftar till att minska övergrepp och mänskligt lidande i samband
med krigföringen, för både soldater och civila.

Den civila dimensionens betydelse för armén

4.7 Den civila dimensionen. Foto: Bezav Mahmod, Försvarsmakten.

KOM IHÅG!
Det är hos civilbefolkningen som landets reella försvarsvilja finns. Arméns
samexistens, dialog och kommunikation med den civila dimensionen är viktig
för att bibehålla och förstärka försvarsviljan.

All verksamhet i markdomänen måste förhålla sig till den civila dimensionen
över tiden. Vi kommer alltid att behöva bedöma och hantera civilläget i
tilldelad uppgift. Alla chefer och förband ska vara medveten om stridens

66
 REGLEMENTE

konsekvenser för civilbefolkningen och vara beredda på att göra moraliska

ställningstaganden.
Arméns förband måste kunna hantera och förstå en civillägesbild och kunna
göra civillägesbedömande för all verksamhet. Vi ska också ha förståelse för
totalförsvaret och behovet av civil-militär samverkan.
Vi måste alltid räkna med att det finns civila kvar i alla stridsområden måste vi
räkna med att det finns civila kvar. Arméns förband bör undvika att strida i
bebyggelse där civila och civil verksamhet finns kvar om målen och syftet kan
uppnås genom strid på annan plats. När vi måste gruppera eller strida i
bebyggelse är det ett chefsbeslut som ska värderas utifrån risken för
uppdraget jämfört med risken för de civila.
Vi måste välja lämpliga metoder utifrån krigets lagar och hur metoderna
påverkar den civila dimensionen. Att använda oobserverad indirekt eld eller
lämna kvar fördröjande fältarbeten är exempel på verksamhet som kan
påverkas av det. Andra exempel är att olika verkanssystem, t.ex.
luftvärnsrobotar och stridsvagnsammunition, kan påverka marken långt
bortanför de mål som bekämpas.
Vägnätet kommer att behöva användas av militära förband, av
civilbefolkningen och för det civila samhällets behov, vilket kräver
samordning genom samverkan. Om infrastrukturen för rörlighet skadas
påverkas både militära och civila delar.
Motståndaren kommer att ha städer som mål, och då specifikt hamnar,
flygplatser och knutpunkter för rörlighet. Det innebär att vi med största
sannolikhet kommer behöva strida i städer. Förbandschefer i armén kommer
därför efter en civillägesbedömning vara tvungna att fatta beslut om var och
hur vi genomför strid i urban miljö.
Arméns förband kommer att understödjas av delar av det civila försvaret,
men vi kan också få hänvisningar till kommersiella företag. När vi använder
dessa resurser behöver vi värdera vilken risk det kan innebära för dem när
våra förband t.ex. grupperar vid dem.
Att verka i en miljö med många civila kommer att innebära att arméns
förband får tillgång till information från civila om t.ex. motståndaren, och det
måste vi lära oss att hantera. På samma sätt kommer de civila att vilja ha
information från oss, vilket vi måste tillgodose inom ramen för
kommunikationen.

67
 REGLEMENTE

Alla ledningsnivåer i armén måste samverka med civila aktörer och

myndigheter för att få rätt underrättelser i realtid och för att skapa en
gemensam lägesuppfattning som möjliggör att vi kan stödja varandras
verksamhet effektivt.

KOM IHÅG!
Befäl och soldater i armén ska ha kunskap om svensk lagstiftning och
internationell humanitär rätt.

4.4. Motståndaren
Operativt sammanhang

Vid ett väpnat angrepp mot Sverige kan vi initialt vara i en

efterhandssituation strategiskt, operativt och taktiskt. Det är motståndaren
som väljer tid, plats och syfte för angreppet och som definierar
stridssituationen i samtliga domäner och med ett stort inslag av vilseledning.
Motståndaren kommer däremot att befinna sig i ett främmande land utan
detaljerad kännedom om terräng eller naturmiljöer. Motståndaren kommer
också att stå inför ett komplext genomförande som kräver samordning mellan
försvarsgrenar i olika domäner. Genomförandet kommer att påverkas
negativt av olika typer av friktioner.
För att vi ska vinna striden måste vi agera för att begränsa motståndarens
förmåga i de områden och de domäner där vi bedömer att vi kan nå
framgång.

68
 REGLEMENTE

Hybridkrigföring

Beskrivning

Hybridkrigföring är en kombination av reguljär och irreguljär krigföring.

Avser en samordnad användning av en stats samtliga maktmedel, ett
militärt och icke-militärt operativt agerande, för att uppnå politiska
målsättningar.

Nomen Op 2021

Motståndaren kan, med utgångspunkt i sin egen nationella strategi, samordna

olika maktmedel för att skapa en kraftig systempåverkan, inte bara mot
Försvarsmakten utan genom att påverka ekonomi, politik, infrastruktur och
olika sociala och samhälleliga förhållanden. En angripare med en hög grad av
centrala mandat för att direkt styra olika maktmedel medger ett högt tempo
och hög följsamhet i påverkan mot Sverige eller andra länder.
Olika delmängder av och förutsättningar för en sådan påverkan kan ha
förberetts under mycket lång tid. Intensiteten kan öka och minska och
innefatta högre eller lägre grad av direkta fysiska aktiviteter samt icke-militära
och militära maktmedel.
Militära maktmedel kan användas antingen öppet genom manöver eller
beredskapshöjningar, framtvingade av incidenter eller skärmytslingar eller dolt
och förnekbart genom specialoperationer, cyberoperationer eller
underrättelseoperationer. De dolda eller förnekbara aktiviteterna kan anta
formen av subversion, sabotage, stöd till ombud eller direkta åtgärder såsom
likvideringar. Verkan med en kombination av militära och icke-militära medel
brukar kallas hybridkrigföring.
Utöver aktiviteter direkt utförda av olika specialförband och specialtjänster
kan en hög grad av förnekbarhet nås med aktiviteter genom ombud, t.ex.
kriminella grupperingar, extremister, miliser eller privata militära företag.
Genom att avsiktligt utnyttja de gränsdragningsproblem som uppstår mellan
myndigheter i alla länders förvaltningsmodeller försvåras ett nationellt
gemensamt svar på aktiviteterna, liksom identifiering och kartläggning av
deras ursprung, omfattning och syfte. Motståndaren kan förstärka dessa

69
 REGLEMENTE

svårigheter med olika åtgärder som syftar till att påverka information från
media eller sociala medier, alternativt reaktionerna på dessa uppgifter.
Motståndaren gynnas av att det är svårt att skilja avsiktligt och koordinerat
agerande från brottslighet, slumpartade händelser eller olyckor, samt att det är
svårt att avgöra om det är interna eller externa drivkrafter som ligger bakom
olika händelser.
Syftet med denna typ av påverkan kan vara att
• försvåra och fördröja centralt beslutsfattande
• skrämmas
• skada mellanstatliga relationer och förtroenden
• försämra svensk lägesuppfattning
• utmana och kraftsplittra resurser
• minska allmänhetens förtroende för myndigheter och medier
• påverka tilliten medborgarna emellan.

Det är viktigt att inse att hybridkrigföring eller en mildare form av samordnad
påverkan med olika medel pågår även i ett normalläge och inte bara i en
konfliktsituation. Det önskade slutläget kan vara ett tillstånd som medger
goda förutsättningar för eskalering eller för ett väpnat angrepp, mot Sverige
eller en annan stat, inklusive inom Nato-samarbetet.
Doktrin för gemensamma operationer benämner de strategiska otydligheter som
uppstår mellan normalläge och väpnat angrepp för gråzonsproblematik, något
som ofta sammankopplas med hybridkrigföring . Gråzonsproblematik utgörs
inte endast av motståndarens åtgärder, utan också av vad vi gör och inte gör.

Hybridkrigföringens betydelse för armén

Redan nu utsätts Sverige för hybridkrigföring och all vår verksamhet, även i
form av övning och träning, ska genomföras inom ramen för ett Aktivt
Försvar i syfte att förebygga angrepp. Gråzonsproblematik och
hybridkrigföring är inte knutna till ett visst skede utan kan pågå från
normalläge till väpnat angrepp. Beredskapskontroller och samverkan med
civila myndigheter är exempel på verksamheter som därför ska vara en
naturlig del av arméförbandens vardag.
Hybridkrigföring innebär nya utmaningar där armén måste förstå sin roll och
hur resurser kan användas på andra sätt än i väpnad strid. Armén måste ha en

70
 REGLEMENTE

förmåga att kunna möta hela spektrumet av icke-linjära och linjära hot inom
hela konfliktskalan, från normalläge till väpnat angrepp.
Ammunitionsröjnings-, CBRN-, säkerhets- och militärpolisförband är
exempel på förband som möter dessa hot redan i normalläge.
Samtliga arméförband ska kunna agera i en gråzon och kunna möta hybrida
hot och metoder i alla konfliktnivåer. Chefer i armén ska ha en god förmåga
att kunna agera enligt Handbok IKFN 13 med sina förband i normalläget.
Ett grundläggande skydd mot hybrida metoder är en väl fungerande
säkerhetstjänst.

Väpnat angrepp mot Sverige

Ett väpnat angrepp inleds sannolikt med bekämpning av basområden,

elförsörjning, kommunikationsnoder och annan kritisk civil och militär
infrastruktur. Bekämpningen kan genomföras med kryssningsrobotar,
ballistiska robotar och attackflyg mot mål på hela djupet, men också genom
cyberattacker och sabotage. Om motståndaren strävar efter strategisk chock
och ett snabbt avgörande, kan taktiska kärnvapen komma att sättas in tidigt i
konflikten.
Indikationer på angreppsförberedelser ger oss möjligheter att besluta om
motåtgärder, t.ex. beredskapsanpassningar. Därmed minskar också det
handlingsutrymme motståndaren har skapat i gråzonen och begränsar
möjligheter att framgångsrikt genomföra ett väpnat angrepp.
Operativa luftlandsättningar och landstigningar kan komma att genomföras
på stort djup och stor bredd. De kan också samordnas med flygbekämpning,
insatser med kryssnings- och markrobotar, specialförband och övriga
markstridskrafter.
Motståndaren kommer att genomföra skenåtgärder för att binda våra resurser
och därefter framrycka eller anfalla mot områden där ett avgörande kan nås
tidigt. En framgångsrik vilseledning kan bilda huvudanfallsriktning vid
framgång. Motståndaren kommer att prioritera att ta och försvara områden
som har betydelse för att nå sina målsättningar.

13 Handbok IKFN Hävdande av vårt lands suveränitet och territoriella integritet 2016

71
 REGLEMENTE

Motståndaren kommer att vilja behärska terräng där långräckviddiga

luftvärns- och bekämpningssystem kan grupperas. Dessa system kommer att
påverka samtliga svenska stridskrafter i alla domäner.
Motståndarens markförband har en hög rörlighet och god
bekämpningsförmåga och försöker i första hand utnyttja eldkraften hos
artilleri och attackflyg för att nedkämpa stridskrafter.
Motståndaren har en god förmåga avseende underrättelseinhämtning
kombinerat med långräckviddiga system för bekämpning med precision och
verkan. Motståndaren kommer att sträva efter att verka mot våra mest
kritiska vapensystem tidigt.
Understöd med flyg kommer att genomföras som direkt understöd
samordnat med manövern vid kontakt mellan våra och motståndarens
markförband. Samtidigt med detta kommer det också att ske markattack mot
avgörande funktioner inom våra förband eller som målbekämpning på djupet
inom ramen för markoperationens bekämpningsplaner. Spaning och
målangivning kommer att ske från både bemannade och obemannade
flygfarkoster. Transporter av personal, materiel och förnödenheter inom
operationsområdet kommer främst att ske med helikopter.
Motståndaren kommer att ha begränsningar i egen uthållighet, vilket innebär
att vi ska försöka påverka motståndarens underhållsförband och resurser.
Motståndaren har begränsade resurser för att röja minor och bygga
förbindelser och är därför sårbar inom denna funktion, särskilt om angreppet
sker över hav.
Motståndaren har möjligheter att använda massförstörelsevapen som kan
förväntas riktas mot mål i markdomänen. Hur det påverkar oss i armén
varierar beroende på vilka stridsmedel motståndaren väljer att använda.
Sekundära effekter, t.ex. brand eller beläggningsfält, kan skapa begränsningar
att använda terrängområden, vilket påverkar vår möjlighet till manöver.

72
 REGLEMENTE

Motståndarens strid i markdomänen

Motståndarens förband i markdomänen organiseras och leds i regel i arméer.

I en armé organiseras olika förbandstyper som normalt utgörs av
• stridsvagnsförband
• mekaniserade förband
• motoriserade förband
• artilleriförband
• ingenjörförband
• luftvärnsförband
• övriga understödjande förband.

Manöverförbanden används för att ta terräng. I första hand väljer

motståndaren anfall i oförsvarad terräng för att kunna anfalla mot
oförberedda försvar och på så sätt slå kvarvarande motstånd. Syftet är att ta
terräng och bryta motståndskraften hos våra förband. Kraftsamling sker
främst med flyg, luftlandsättningsförband, de modernaste
markstridsförbanden, markrobotar, raketartilleri, eldrörsartilleri och
attackhelikoptrar. Störning med telekrigförband är en naturlig del av en
indirekt bekämpning.
Uppträdandet på taktisk nivå baseras på ett antal standardförfaranden för
olika stridssituationer. Detta förenklar genomförandet, ger ett högt
anfallstempo och skapar förutsättningar för flexibilitet och manöverförmåga
på operativ nivå. Motståndaren kan avregla ett större landområde eller
terrängavsnitt för att begränsa vår handlingsfrihet och göra oss gripbara för
insatser med artilleri, attackhelikoptrar och attackflyg. En sådan avregling kan
t.ex. göras med fjärrutlagda mineringar, C-stridsmedel eller nukleära
stridsmedel.
Grunden i motståndarens operationer är sammandrabbningen.
Sammandrabbningen är den kraftsamlade striden som med stöd av t.ex.
telekrigföring, flygunderstöd och indirekt eld slår en försvarande styrka.

73
 REGLEMENTE

Motståndaren i luft- och rymddomänen

Inhämtning och kartläggning mot våra förband, från luften och från rymden,
genomförs redan i normalläge och inriktas och prioriteras under
säkerhetspolitisk kris och inför ett väpnat angrepp. Inhämtning sker med
olika typer av sensorer, förband och metoder och utförs bland annat från
plattformar i luften och med satelliter från rymden. Med hjälp av inhämtning
från luften och rymden kan underrättelser inhämtas via elektrooptik, radar,
signalspaning och värmesensorer. Vid väpnat angrepp kan detta kompletteras
med flygspaning och UAV-spaning inne i svenskt luftrum.
En motståndare använder resultatet av inhämtning som ett underlag för sin
egen planering av kommande verksamhet och insatser.
I luftdomänen kan motståndaren använda fjärrstridsmedel, som är luft-,
mark-, eller fartygsburna attackvapen som kan avfyras mot mål på stora
avstånd. Motståndarens fjärrstridsmedel, t.ex. kryssningsrobotar och
ballistiska markrobotar, har möjlighet att med kort förvarning påverka
strategiska funktioner och infrastruktur som är av betydelse för
Försvarsmaktens ledning, dess förband och samhället i övrigt.
Fjärrbekämpning med kryssningsrobot eller ballistisk markrobot kan ske mot
stationära mål, t.ex. förbindelser och kritisk infrastruktur, eller mot
högvärdiga militära mål, t.ex. armébaser, garnisoner eller förråd för
kvalificerad armémateriel eller kvalificerad ammunition.
Offensiva flygföretag med stridsflyg kan riktas mot mål på marken eller havet.
Olika typer av attackrobotar och bomber används. Bekämpning med
fjärrstridsmedel och offensiva flygföretag föregås och efterföljs som regel av
en inhämtningsfas inom ramen för angriparens verkansprocess.
Motståndarens offensiva stridsflygförband kan bekämpa våra förband genom
markattack eller med direkt flygunderstöd. De är utrustade med system för att
möjliggöra verkan mot markmål inom ett stort höjdintervall anpassat till
aktuell hotbild från vårt luftvärn och stridsflyg. Både ytmål och punktmål kan
bekämpas, där varje enskilt stridsflygplan kan fälla ca 3-8 ton attacklast. Även
bombflyg med stor lastförmåga kan användas för understöd av en
markoperation.
Kapaciteten att genomföra attack med strids- och bombflyg varierar över tid.
Om militärgeografi och logistikförsörjning medger kan robusta
splitterskyddade attackflygplan baseras frontnära på tillfälliga baser, vilket ger
kortare omloppstid och en högre insatsfrekvens.

74
 REGLEMENTE

Attackhelikoptrar och beväpnade understödshelikoptrar verkar doktrinärt

från framskjuten helikopterbas för direkt understöd. De stödjer
markförbanden med direkt eldunderstöd, eskort och stridsspaning eller löser
egen bekämpningsuppgift, t.ex. i flankerande manövrar mot stridsfordon.
Transporthelikoptrar används för transporter och luftlandsättningar.
Motståndarens obemannade luftfarkoster (UAV) är operativa i flera storlekar
och viktklasser från handburna system och tyngre katapultstartade
terrängfordonsburna till tunga system som kräver rullbana för start och
landning. UAV används främst för tidskritisk spaning, signalspaning,
målbelysning och sambandsstörning, medan patrullrobotar kan användas för
precisionsbekämpning. Beväpnad UAV är bestyckad med lätta attackrobotar
eller styrda bomber.
Fjärrbekämpning med kryssningsrobot eller markrobot kan ske mot
stationära mål, t.ex. förbindelser, kritisk infrastruktur eller högvärdiga militära
mål.

Motståndarens betydelse för armén

Arméns befäl och soldater måste ha god kunskap om motståndarens

organisation, materiel och taktiska eller stridstekniska uppträdande. Med
sådan kunskap kan vi vidta rätt åtgärder och ta rätt initiativ i striden.
Arméns förband kommer att behöva kunna agera i efterhandssituationer, där
vi behöver återta initiativet i en otydlig situation med ett oklart läge och där
våra förband inte är färdigmobiliserade.
Arméns förband behöver också ha god förmåga att undgå upptäckt och
minska verkan av bekämpning. Åtgärder för detta är
• spridning
• maskering och skenåtgärder
• rörligt uppträdande
• fältarbeten för överlevnad.

Vi ska genom egen vilseledning påverka motståndaren att kraftsamla där vi

vill att motståndaren ska lägga sina resurser.
För arméns förband i fält finns det inga säkra områden för gruppering eller
verksamhet, utan alla förband måste kunna bevaka och skydda sig själva.

75
 REGLEMENTE

Arméns förband behöver ha förmåga att överleva en CBRN-insats och med

vissa begränsningar lösa sin uppgift i CBRN-miljö.
Våra förband behöver också ha en väl fungerande underrättelsetjänst.
Kunskap om motståndaren och en god lägesbild möjliggör relevanta
styrkejämförelser så att vi kan identifiera rätt tid och plats för att nå lokal
överlägsenhet.
Armén behöver med vissa förband kunna föra strid uthålligt och med tydliga
syften på stort djup. Striden på djupet förs utifrån att vi väljer tid, plats och
metod, och riktar striden mot motståndarens understödjande förband och
förmågor för att långsiktigt påverka motståndarens anfallskraft och
uthållighet. För att striden på djupet ska bli framgångsrik krävs förmåga till
långräckviddig bekämpning.
Arméns förband ska samordna egen underrättelseinhämtning med t.ex. UAV,
telekrigförband och truppspaning. Syftet med det är att upptäcka och
lokalisera motståndarens förband eller verksamhet för att kunna påverka
motståndaren genom t.ex. indirekt bekämpning i form av indirekt eld, telekrig
och flygunderstöd.

OBSERVERA!
En telestörd miljö är att betrakta som en normalbild som dimensionerar
metoder för informationsspridning och ledning.

Större fördröjande fältarbeten kan upptäckas av motståndaren från luften

innan ett förband på marken fysiskt nått själva fältarbetet. Vi kan ändå få
effekt av större fördröjande fältarbeten, men vi måste vara medvetna om att
effekten kan bli att motståndaren fattar beslut om t.ex. omfattning eller
kringgång tidigare och på en högre ledningsnivå. Motståndarens goda
underrättelseinhämtningsförmåga och strävan efter högt tempo innebär att vi
måste kunna utföra t.ex. försvarsförberedelser eller fördröjande fältarbeten så
sent som möjligt, dolt och snabbare i syfte att kunna komma innanför
motståndarens beslutscykel.

KOM IHÅG!
Terrängen ska alltid utgöra en fördel för oss i striden, genom att vi känner
den från fredstida förberedelser och övningar. Därmed har vi en fördel
jämfört med motståndaren.

76
 REGLEMENTE

4.5. Övning och träning

Armén behöver genomföra övningar på ett sådant sätt att operationsmiljöns
påverkan blir tydlig redan i fredstid. Det innebär att låta förbanden öva i olika
miljöer och terrängtyper. Alla förband behöver t.ex. genomföra viss övning
och träning i urban miljö och grundläggande vinterutbildning. Armén bör
identifiera vilka förband som särskilt ska genomföra övningar i den aktuella
miljön. Armén bör säkerställa att övningarna tydligt påvisar luftdomänens
betydelse för våra förband och att samövning med t.ex. helikopterförband är
en naturlig del av arméns verksamhet.
Arméns chefer behöver få öva i olika terrängtyper och få genomföra
terrängvärderingar som de kan omsätta i sina taktiska lösningar. När
övningsmöjligheter på civil mark begränsas, kan det istället genomföras
muntliga stridsövningar, fältövningar eller ledningsträningsövningar.
Arméns övnings- och träningsverksamhet bör över tiden innefatta
omfattande inslag av verksamhet och strid i mörker. Den bör också ha
omfattande inslag av den civila dimensionen. Det kan innebära allt från civil-
militär samverkan till att genomföra övningar i urban miljö med stort inslag
av civila och civil verksamhet.
Den främsta påverkan från operationsmiljön utgörs av motståndaren och det
bör tydligt påverka utformningen av våra övningar. Exempel på detta är
• avdelade motståndarstyrkor som agerar enligt Handbok Markstrid
Motståndaren
• realistiska styrkeförhållanden där motståndaren tillåts vara överlägsen
• en motståndare som disponerar underrättelseinhämtningsförmåga,
omfattande understöd av artilleriförband, telekrigsresurser och t.ex. C-
stridsmedel för att öva mot realistiska friktioner
• en tydlig påverkan på arméförbanden från luftdomänen genom stridsflyg,
målflyg och fientliga UAV.

Arméns övningar bör vara dubbelsidiga och genomföras under längre

sammanhängande stridsmoment som omfattar både dagsljus och mörker. De
övade cheferna ska behöva hantera konsekvenser av fattade beslut och av
motståndarens agerande, och vi ska låta våra chefer fatta beslut och ta
initiativ.

77
 REGLEMENTE

Att hantera underhållstjänstens möjligheter och begränsningar liksom att

hantera stridens konsekvenser bör vara ett naturligt inslag i arméns övnings-
och träningsverksamhet.
Begränsningar i form av tillgängliga grupperingsplatser, anfallsterräng och
miljöhänsyn kommer alltid att finnas, men bör integreras i övningen med
hjälp av taktiska styrningar.

78
 REGLEMENTE

5. Striden
5.1. Inledning

Striden är grunden för arméns verksamhet.

Strid är en kamp eller en duell på stridsfältet mellan minst två parter som med
dödligt våld försöker påtvinga varandra sin vilja. Striden genomförs för att
uppnå bestämda målsättningar och syften . Den förs i regel tills en av
parterna inte längre kan eller bedömer sig kunna fortsätta den aktuella striden
på grund av uttömda resurser eller för höga kostnader. En strid kan även
upphöra när den ena sidan är slagen och besegrad.

5.2. Sammanhang
Stridens övergripande syfte är att påtvinga motståndaren vår vilja eller
förneka motståndaren att nå sina målsättningar.
Striden genomförs i en hierarkiskt ordnad struktur där de lägre
förbandsnivåerna använder dödligt våld för att nå de målsättningar och syften
som angivits av högre förbandsnivåer. För att nå överordnade målsättningar
och syften ges stridsuppgifter till förband t.ex. pluton, kompani eller bataljon.
Striden förs genom att kombinera flera olika vapensystem för att uppnå
avsedd verkan. Strid förs även med system i samverkan mellan försvarsgrenar
och stridskrafter i gemensamma operationer.

5.3. Stridens grunder

Stridens grunder utgörs av eld, rörelse och skydd.

Eld utgörs av direkt eld, indirekt bekämpning och minor och är det viktigaste
medlet för att åstadkomma verkan på motståndaren. Eld innefattar även
understödjande eld, t.ex. nedhållande eld, som bidrar till rörelse och skydd.
Rörelse är förflyttningen på stridsfältet.

79
 REGLEMENTE

Skydd skapar förutsättningar för eld och rörelse och syftar till att undgå
upptäckt och att minska verkan av bekämpning. Skydd skapas med luftvärn,
materiel, rörlighet, metoder (t.ex. spridning) och användande av terrängen.
Genomförandet av striden bygger på en samordning av eld, rörelse och skydd
för att åstadkomma verkan på motståndaren samtidigt som vi själva överlever
på stridsfältet. Dynamiken mellan dem är en förutsättning för att nå framgång
i striden. Elden är ofta en förutsättning för och möjliggör rörelsen, och på
samma sätt är rörelsen ofta en förutsättning för och möjliggör elden. Skydd
bidrar till att möjliggöra både eld och rörelse samtidigt som eld och rörelse i
sig kan möjliggöra skydd.
Stridens genomförande förutsätter ett ledningssystem som möjliggör
samordning, underrättelser om motståndaren och uthållighet för att kunna
lösa den aktuella uppgiften.

Bild 5.1 Stridens grunder utgörs av eld, rörelse och skydd.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

80
 REGLEMENTE

5.4. Målsättningar och syfte

Målsättningar

En målsättning är en tydlig och realistisk beskrivning av vad som ska

uppnås för att bidra till slutläget.

Nomen Op 2021

Målsättningarna anger vad ett förband ska uppnå för att uppdraget ska vara
löst. Målsättningar ska vara tydliga, definierade och uppnåeliga. De kan anges
med koppling till terräng, motståndaren eller egen verksamhet.
Målsättningar kan anges enligt följande exempel:
• ”… divisionen ska ha fördröjt motståndarens framträngande under
minst …”
• ”… divisionen har reducerat motståndarens bekämpningssystem till
hälften …”
• ”… brigaden ska ha upprättat minst två förbindelser över …”

Målsättningar för striden identifieras från överordnade taktiska målsättningar

och från eget uppdrag. De taktiska målsättningarna delges från operativ till
taktisk nivå, och den taktiska nivån delger i sin tur högre förband, dvs.
division, brigad och stridsgrupp. När ett förband når sina målsättningar bidrar
det till att de taktiska och operativa målsättningarna kan nås. 14
Målsättningar dialogiseras över tid med högre chef för att omhänderta
dynamiken i stridens förande. Dialogen utgår från fastställd uppgift, syfte och
ambition. Denna uppdragsdialog är en väsentlig del av uppdragstaktiken.
Beroende på den aktuella situationen och ledningsbehovet väljer chefen hur
målsättningarna formuleras och presenteras. De kan antingen anges som
något som ska uppnås under ett genomförande eller som ett slutläge.

14 Se även kap 7.2 Operativa och taktiska målsättningar

81
 REGLEMENTE

På brigad och bataljon kan begreppet målbild användas för att beskriva vad
som ska uppnås för att uppdraget ska vara löst.

Syfte

Syftet förklarar varför striden ska genomföras. Det anges av högre chef till
underställd chef och bidrar till att öka förståelsen för det sammanhang som
striden ska föras i. Syftet kan bidra till att förtydliga ambitionsnivåer i striden.
Stridens syfte ska uttryckas tydligt och enkelt.
Den enskilda stridens syfte anges specifikt enligt följande exempel:
• ”…i syfte att begränsa motståndarens utbredning …”
• ”…i syfte att slå motståndaren vid …”
• ”…i syfte att skydda…”.

5.5. Ambition
Beroende på syftet och målsättningarna kan chefen behöva förtydliga
ambitionsnivåer i striden. Ambitionsnivån anpassas till utgångsvärden som
tiden, eget stridsvärde, styrkeförhållanden eller terrängen. Ambitionsnivåer
kan inte anges i fasta skalsteg, utan behöver värderas utifrån utgångsvärdena
och uppdraget.
Chefen ska vid behov kommunicera ambitionsnivåerna till sina underställda
chefer. Ambitionsnivåer kan förtydligas genom val av stridssätt och genom
att
• ange målsättningar, syfte, stridsuppgifter och riktlinjer
• ange inom vilken tidsram uppdraget ska lösas
• genomföra spel tillsammans med underställda chefer under planeringen

För lägre förband, som pluton och kompani, förtydligas i regel ambitionsnivå
endast med syfte och stridsuppgifter.
En högre ambition innebär att vi använder huvuddelen av våra förband och
resurser för att nå ett avgörande i striden. Vi tar risker och kan acceptera
förluster och att vårt stridsvärde nedgår. En hög ambition kan kopplas till
vissa stridsuppgifter, t.ex. att slå eller avvärja en motståndare. Högre
ambitionsnivåer kan förutsätta att förbandet understöds av resurser från
högre chef.

82
 REGLEMENTE

En lägre ambition innebär att vi använder delar av vårt förband eller våra
resurser eller att vi använder alla resurser men under en begränsad tid. En
lägre ambition innebär som regel inte att vi når ett avgörande i striden, men
den kan t.ex. skapa gynnsamma förutsättningar för ett annat förband som
genomför strid med hög ambition. En lägre ambition kan kopplas till vissa
stridsuppgifter, t.ex. att störa.

5.6. Omfattning
För att beskriva en bedömd omfattning av en planerad strid används
begreppen liten, medelstor och stor strid. Begreppen kan användas för att
ange ambitionsnivå: en hög ambition innebär att stridens omfattning blir stor
medan en lägre ambition innebär att omfattningen blir liten. Begreppen för
stridens omfattning ligger till grund för underhållsprognoser för t.ex.
förnödenhetsförbrukning, skadeutfall, teknisk tillgänglighet och stridsvärde.
De kan också vägleda chefer på olika nivåer rent ledarskapsmässigt om vad
som kan förväntas med den planerade striden avseende risktagning,
stridsekonomi, skadeutfall m.m.
Innebörden av de olika nivåerna bygger på
• den egna stridsuppgiften
• motståndarens numerär och stridsvärde
• hur stor del av det egna förbandet som sätts in i striden
• övriga påverkande faktorer, t.ex. väderförhållanden och tillgängligt
understöd.

Liten strid innebär att ett förband löser en uppgift som är mindre omfattande
än förbandets dimensionerande huvuduppgift enligt de fastställda
målsättningarna 15. Striden genomförs under gynnsamma förhållanden vad
gäller t.ex. väder och sikt. Motståndaren har en begränsad numerär och ett
lågt stridsvärde med begränsningar i personal och materiel. Det är normalt
bara delar av det egna förbandet som används och striden kan genomföras
utan understöd från högre chef och sidoförband. Liten strid innebär
begränsad påverkan på eget stridsvärde.

15 Ramvillkor typförband (RVT) för division, brigad, stridsgrupp och fristående

bataljon. Typförbandsmålsättning (TFM) för förband ingående i brigad eller
stridsgrupp.

83
 REGLEMENTE

Medelstor strid innebär att ett förband löser en uppgift som motsvarar
förbandets dimensionerande huvuduppgift enligt de fastställda
målsättningarna. Striden genomförs under normalt förekommande
förhållanden vad gäller t.ex. väder och sikt. Motståndaren har en definierad
numerär och ett gott stridsvärde. Normalt används hela det egna förbandet
och striden genomförs med normalt förekommande understöd från högre
chef och sidoförband. Medelstor strid innebär att förbandet kan vidmakthålla
eget stridsvärde.
Stor strid innebär att ett förband löser en uppgift som är mer omfattande än
förbandets dimensionerande huvuduppgift enligt de fastställda
målsättningarna. Striden kan genomföras under svåra förhållanden vad gäller
t.ex. väder och sikt. Motståndaren kan vara numerärt överlägsen och har ett
gott stridsvärde med möjlighet att tillföra förstärkningar och förnödenheter.
Hela det egna förbandet används och striden genomförs med utökat
understöd från högre chef och sidoförband. Stor strid kan innebära en ökad
risk avseende eget stridsvärde.

5.7. Stridsuppgifter
Stridsuppgifter är gemensamma begrepp som på ett konkret sätt uttrycker
vad som ska göras för att nå målsättningar och syften. Stridsuppgifter anger
vilken uppgift ett förband ska lösa och syftar till samordning av förband och
verksamhet. Förutom stridsuppgifter finns det andra generella uppgifter, t.ex.
marschera, och specifika funktionsuppgifter.
Chefer som delger stridsuppgifter väljer själv vilken stridsuppgift som ges till
vilket förband. Chefer som får stridsuppgift väljer själv vilken metod
(stridssätt) som används för att lösa uppgiften.
Stridsuppgifter kan kompletteras med styrningar för samordning i tid
(t.ex. minst intill …) och rum (t.ex. inom tilldelat område …). De kompletteras
också vid behov med förtydliganden av ambitionsnivåer, vilket förutsätter
dialog mellan de aktuella cheferna.
Stridsuppgifter är underordnade målsättningar och syften och kan utgå och
ersättas av ny uppgift när förutsättningarna ändras. Ny uppgift dialogiseras
när det finns möjlighet till det. Om det inte finns samband med överordnad
chef, tar sig aktuell chef ny uppgift inom ramen för målsättningarna och
syftet.

84
 REGLEMENTE

För högre förband (division och brigad) kan uppdragsord 16 användas istället
för stridsuppgifter. Uppdragsorden har en något vidare betydelse än
traditionella stridsuppgifter.
Det finns ett antal generella stridsuppgifter som gäller för många olika typer
av förband. De anges i tabellen nedan. Det finns även andra stridsuppgifter
som kan användas av specifika typförband. Dessa uppgifter förtydligas i
respektive förbandshandbok.
Tabell 5.1 Stridsuppgifter.
Stridsuppgift Innebörd Kommentar
Avskära Förhindra motståndaren att utnyttja
viss väg, förbindelse eller
terrängområde under viss tid eller
för viss verksamhet.
Avvärja Förhindra motståndaren att på Avvärja innebär en hög
marken tränga fram över viss linje, ambition.
att landstiga eller att luftlandsätta.
Bekämpa Begränsa motståndarens Bekämpa innebär en
stridsförmåga så långt de lokala lägre ambition än slå.
förutsättningarna medger. Uppgiften ska ange vad
som ska bekämpas.
Binda Begränsa angiven motståndares
handlingsfrihet i viss terräng.
Fördröja Begränsa motståndarens Fördröja har en lägre
framryckningshastighet och ambition än hindra.
utbredning genom att tillfoga Uppgiften ska ange
förluster eller tvinga motståndaren vilken motståndare som
till ökad samordning. ska fördröjas och under
hur lång tid.
Försvara Förhindra motståndaren att ta och
utnyttja angiven terräng eller
anläggning.
Hindra Förvägra motståndaren att Hindra har en lägre
genomföra angiven verksamhet. ambitionsnivå
än avvärja.
Rensa Lokalisera och nedkämpa (eller
tillfångata) samtliga motståndare
som finns i ett angivet område eller
objekt.

16 Enligt Doktrin för gemensamma operationer 2020.

85
 REGLEMENTE

Slå Försätta motståndaren ur stridbart Slå innebär en hög

skick genom att nedkämpa eller få ambition. Uppgiften ska
motståndaren att ge upp. ange vilka delar av
motståndaren som ska
slås.
Skydda Möjliggöra egen verksamhet genom
att förhindra motståndaren att
ingripa mot angiven terräng,
verksamhet eller anläggning.
Störa Försvåra motståndarens verksamhet Störa har en lägre
i visst avseende eller inom visst ambition än fördröja och
område. bekämpa.
Ta Besätta angiven terräng eller objekt
i visst syfte.
Understödja Åtgärder av ett förband för att
underlätta för ett annat förband att
lösa en stridsuppgift.
Öppna väg Göra det möjligt att utnyttja väg
eller förbindelse under viss tid eller
för viss verksamhet.

I multinationella sammanhang används mission task verbs enligt aktuell version

av STANAG 2287 Mission Task Verbs for use in the planning and dissemination of
orders 17. Svenska förband som underställs chef från annan nation eller som får
ett utländskt förband underställt sig behöver kunna hantera mission task verbs.
Innebörden av mission task verbs ska inte likställas med svenska stridsuppgifter
även om det finns likheter. Mission task verbs används enligt definitioner på
engelska och innebörden dialogiseras mellan aktuella chefer.

17 Benämns även Allied Tactical Publication ATP-112 Mission Task Verbs for the use in the

planning and dissemination of Orders

86
 REGLEMENTE

5.8. Stridssätt
Inledning

Stridssätt är de metoder som används för att genomföra strid med förband
och omfattar anfall, försvar, fördröjningsstrid och avvärjningsstrid.
Stridssätten stödjer tanken vid planeringen och genomförandet av strid. De
används för att förklara taktisk verksamhet och för att inrikta och prioritera
funktioner.
Stridssätten utgör delmängder i den taktik som tillämpas när ett förband löser
ett uppdrag. De möjliggör för en chef att växla mellan ett offensivt och
defensivt agerande samt att justera sin ambitionsnivå.
Stridssätten kan i vissa fall behöva kompletteras med andra metoder för strid,
t.ex. jägarstrid och fria kriget.

Anfall

KOM IHÅG!
Endast genom anfall kan avgörande nås.

Anfall är en offensivt inriktad metod som bygger på att förband med eld och
rörelse förflyttar sig mot en motståndare eller ett angivet terrängparti. Anfallet
syftar i regel till att ta och behärska viktig terräng eller till att komma fram till
terräng varifrån en motståndare kan bekämpas med eld. Det kan genomföras
med olika syften och ambitioner.
Anfall kan förekomma som en del av andra stridssätt, t.ex. motanfall i
fördröjningsstrid. Det kan användas för att utnyttja uppkommen framgång
och för att förfölja en motståndare.
Anfall genomförs med kraft och bibehållen rörelse framåt för att hela tiden
engagera motståndaren. Det kan genomföras i nära anslutning till egen
utgångsgruppering eller in på djupet av motståndarens gruppering.
Möjligheten att lyckas med anfall ökar när anfallet genomförs med högt
tempo och överraskning eftersom motståndaren då får svårare att vidta
motåtgärder. Anfall gynnas av en styrkemässig lokal överlägsenhet.

87
 REGLEMENTE

Bild 5.2 Anfall bygger på att förband med eld och rörelse förflyttar sig mot en motståndare
eller ett angivet terrängparti. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Anfall kan genomföras enligt ett antal anfallsmanövrar.

88
 REGLEMENTE

Anfallsmanövrar

Frontanfall

Ett frontanfall är en manöver som i huvudsak riktas mot motståndarens

front. Syftet med frontanfallet kan vara att
• angripa en motståndare med lågt stridsvärde
• söka eller bibehålla stridskontakt
• hitta luckor i motståndarens försvar
• bibehålla initiativet.
• binda motståndarens förband som understöd till en annan del av striden.

När anfallet träffar motståndaren på en plats där motståndaren är förberedd

på strid, måste vi kunna utveckla stor eldkraft.
Frontanfall som genomförs i syfte att binda motståndaren förutsätter
tillräckligt gynnsamma styrkeförhållanden och samordning med övriga
manövrar.

Bild 5.3 Exempel på frontanfall. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

89
 REGLEMENTE

Genombrottsanfall

Ett genombrottsanfall är en manöver som genomförs i syfte att bryta igenom

motståndarens försvar. Ett genombrottsanfall ska även påverka det
sammanhängande försvar som motståndaren etablerat på djupet, genom att
anfalla med högt tempo på smal bredd mot mål på djupet av motståndarens
försvarsgruppering. Ett genombrott har störst möjlighet att lyckas när
motståndaren är svag och saknar tillgängliga reserver eller när motståndarens
flankförband är bundna.
För att åstadkomma ett genombrott, behöver den anfallande styrkan i regel
kraftsamla anfallet till en begränsad bredd och helst mot en svag del i
motståndarens gruppering. Genombrottsanfall kräver djärvhet och
beslutsamhet hos chefer och understöd i form av indirekt bekämpning och
underhåll.

Bild 5.4 Exempel på genombrottsanfall.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

90
 REGLEMENTE

Flankanfall

Ett flankanfall är en manöver som riktas mot motståndarens ena flank. Det
syftar till att angripa motståndaren samtidigt som vi undviker den försvarande
styrkans kraftsamlingsriktning. Flankanfall träffar istället motståndarens sida,
där motståndarens eldförberedelser och möjligheter att ta upp strid är
begränsade. Ett flankanfall kan kräva att motståndaren är bunden i sin front.
Flankanfall kräver goda underrättelser, men möjligheterna att överraska en
motståndare är stora.

Bild 5.5 Exempel på flankanfall. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Omfattning

En omfattning är en anfallsmanöver som innebär att passera förbi

motståndarens försvar för att ta mål på djupet eller anfalla mot motståndaren
flank eller rygg. Syftet med omfattningen är att ta terräng eller nedkämpa mål
som gör motståndarens position oförsvarbar. En omfattning innebär alltså att
vi kan bekämpa motståndaren från ett läge som är gynnsammare för oss. En
omfattning kan även användas för att tvinga motståndaren att omgruppera
sina förband för att undvika att bli innesluten. Omfattning har goda
möjligheter att överraska en motståndare om den genomförs utan att
motståndaren kan observera manövern.

91
 REGLEMENTE

Bild 5.6 Exempel på omfattning. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

En omfattning kan även genomföras som en dubbel omfattning för att

innesluta motståndaren och hota från flera riktningar. En lyckad dubbel
omfattning kan leda till att motståndaren innesluts och besegras. Dubbel
omfattning innebär dock en viss risktagning och kräver generellt en högre
grad av samordning.

Bild 5.7 Exempel på dubbel omfattning.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

92
 REGLEMENTE

Infiltration

Infiltration är en manöver där mindre förband framrycker igenom eller förbi

motståndarens förband. Syftet med infiltration är att oupptäckt nå in på
djupet av motståndarens gruppering. Infiltration kan genomföras längs en
eller flera riktningar.
Efter infiltrationen kan förbanden ta nyckelterräng, nedkämpa svagt
försvarade grupperingar eller störa motståndarens verksamhet på djupet.

Bild 5.8 Exempel på infiltration. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

93
 REGLEMENTE

Kringgång

En kringgång är en anfallsmanöver som innebär att passera förbi

motståndarens huvudstyrka för att ta nyckelterräng eller avgörande anfallsmål
på djupet av motståndarens gruppering. Kringgången syftar till att helt
undvika stridskontakt med motståndarens förband. En mindre del kan
avdelas för att binda motståndaren och därmed begränsa motståndarens
möjlighet att påverka kringgången.

Bild 5.9 Exempel på kringgång. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Försvar

Försvar är en defensivt inriktad metod som bygger på att förband möter

motståndarens anfall och hindrar motståndaren att ta viss terräng.
Försvar har flera olika syften:
• hålla angiven terräng och förhindra motståndaren att använda terrängen
– motståndarfokuserat försvar
• hålla angiven terräng för att möjliggöra egen verksamhet – egenfokuserat
försvar

94
 REGLEMENTE

• binda en motståndare så att motståndaren blir gripbar för anfall från

annan riktning
• begränsa motståndarens rörlighet och handlingsfrihet.

Försvar innebär en hög ambitionsnivå i striden och kan genomföras även i ett
numerärt underläge. Försvar ska kunna fortsätta även när motståndaren
passerat förbandets gruppering.
Försvar genomförs genom att samordna direkt eld från stridsställningar i
sammanhängande eldsystem med indirekt bekämpning och fördröjande
fältarbeten. En försvarsgruppering innehåller ett djup, vilket ökar
motståndskraften mot motståndarens anfall. Det genomförs rörligt och aktivt
så att förbanden växlar mellan ordinarie stridsställning, växelstridsställning
och alternativa stridsställningar. Försvar kan kombineras med motanfall.
Försvarande förband avdelar en säkerhetsstyrka som ger förvarning, en
huvudstyrka som genomför försvar och vid behov en reserv, t.ex. för
motanfall.
Förmågan att genomföra försvar ökas genom förberedelser i form av
rekognosering, eldförberedelser och förövning samt genom åtgärder för
skydd i form av maskering och fältarbeten för överlevnad.

Bild 5.10 Försvar bygger på att förband möter motståndarens anfall och hindrar denne att ta
viss terräng. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

95
 REGLEMENTE

Fördröjningsstrid

Fördröjningsstrid är en defensivt inriktad metod som innebär att begränsa

motståndarens anfall med en kombination av stridssätten anfall och försvar
med stöd av fördröjande fältarbeten och indirekt bekämpning.
Fördröjningsstrid genomförs i regel för att uppnå något av följande syften:
• vinna tid för egna förberedelser eller skapa förutsättningar för annan
verksamhet, t.ex. ett motanfall
• begränsa motståndarens utbredning i terrängen och göra motståndaren
gripbar för motanfall
• tillfoga motståndaren förluster.
• binda en motståndare så att motståndaren blir gripbar för indirekt
bekämpning eller anfall från annan riktning.

Vid fördröjningsstrid bör ambitionen i striden tydligt kopplas till uppgiften

och syftet med striden.
Fördröjningsstrid förutsätter ett djup i det aktuella området och att förband
efter hand kan ge upp terräng för att vinna tid.
I öppen och lättöverskådlig terräng och i de fall tiden endast medger
begränsade förberedelser, genomförs fördröjningsstrid i regel som en
kombination av försvar av stridsställningar och anfall. I betäckt och
småbruten terräng genomförs den genom att föra striden inom tilldelade
områden med ett stort inslag av fördröjande fältarbeten och indirekt eld.
Fördröjande fältarbeten som utförs i rätt tid och i rätt terräng har, kombinerat
med indirekt bekämpning, en viktig roll i genomförandet av fördröjningsstrid.
Fördröjningsstrid ska kunna fortsätta även när motståndaren har passerat in
på djupet av det egna förbandets gruppering.

96
 REGLEMENTE

Bild 5.11 Fördröjningsstrid bygger på att begränsa motståndarens anfall med en kombination
av stridssätten anfall och försvar med stöd av fördröjande fältarbeten och indirekt
bekämpning. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Avvärjningsstrid

Avvärjningsstrid är en defensivt inriktad metod som bygger på att hindra

motståndarens anfall med en kombination av stridssätten anfall, försvar och
fördröjningsstrid med stöd av fördröjande fältarbeten och indirekt
bekämpning.
Avvärjningsstrid genomförs främst i syfte att under längre tid
• hindra en motståndare att framrycka över en viss linje
• genomföra luftlandsättning
• ta ett landstigningsområde.

Avvärjningsstrid mot en motståndare som framrycker på marken genomförs

genom att fördröja motståndarens framryckning med en del av förbandet och
försvara terräng i den linje som motståndaren inte får passera med en del. En
del av förbandet kan utgöra reserv för att genomföra motanfall och möta
oväntade händelseutvecklingar.

97
 REGLEMENTE

Avvärjningsstrid mot luftlandsättning och landstigning genomförs främst

med anfall och försvar och syftar främst till att vara avskräckande så att
motståndaren väljer att luftlandsätta eller landstiga på andra platser. Om
motståndaren luftlandsätter påverkar vi tidigt genom att anfalla och ta terräng
varifrån luftlandsättningen kan bekämpas. Vid en landstigning försvarar vi
nyckelterräng för att begränsa motståndarens utbredning från
landstigningsområdet. Pågående urlastning bekämpas genom anfall med
begränsad ambition och genom indirekt bekämpning. Motanfall förbereds
mot terrängpartier där motståndaren förväntas framrycka ut ur
landstigningsområdet.

Bild 5.12 Avvärjningsstrid bygger på att hindra motståndarens anfall med en kombination av
stridssätten anfall, försvar och fördröjningsstrid med stöd av fördröjande fältarbeten och
indirekt bekämpning. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

98
 REGLEMENTE

Andra metoder för strid

Jägarstrid

Jägarstrid sammanfattar det taktiska uppträdande, de metoder och den

stridsteknik som jägarförbanden använder. Syftet med jägarstrid är att
bekämpa högvärdiga mål eller störa motståndarens kritiska eller gränssättande
sårbarheter, resurser och specificerade funktioner för att skapa effekter på
högre taktisk eller operativ nivå. Jägarstriden genomförs i regel avskilt i rum
från andra markstridsförband men samordnat i tid med dessa och inom
ramen för högre chefs målsättningar.
Jägarstriden genomförs med hög variationsgrad i valet av medel och metod.
Insatserna kan antingen ske samordnat med andra enheter eller självständigt.
Jägarstriden genomförs normalt med mindre enheter inom ett område som
kontrolleras av motståndaren under längre tid. Den genomförs ofta i
otillgängliga eller svårframkomliga områden eller där det är svårt att utveckla
effekt av manöverförband.
Jägarstriden är okonventionell i betydelsen att medel, metoder, terräng och tid
väljs och tillämpas fritt från regelbundenheter och normerande synsätt. Detta
medför att förutsägbarheten minimeras och effekten av motståndarens
motåtgärder reduceras, vilket i sig utgör en del av jägarförbandens skydd.

Fria kriget

Strid som syftar till att störa och försvåra motståndarens verksamhet på
djupet i områden där denne har etablerat operativ kontroll och som
genomförs när ordinarie ledningsförhållanden och förbandsstruktur har
upphört att fungera samt när tidigare uppgifter inte kan lösas. Striden
genomförs i mindre enheter, eventuellt tillfälligt organiserade.

Nomen Op 2021

Avskurna förband som inte har kontakt med högre chef och inte kan lösa sin
ordinarie uppgift övergår till fria kriget. Det fria kriget präglas av strid för att
störa motståndaren i mindre enheter med en låg grad av risktagning i
områden som bebyggd, betäckt och starkt kuperad terräng med resurser som

99
 REGLEMENTE

tagits från motståndaren. Målvalet för striden är bl.a. motståndarens chefer,

ledningsförmåga, indirekta bekämpning och logistik.
Det fria kriget syftar till att verka mot motståndarens svaga delar för att
kompensera för egen underlägsenhet i personal eller materiel. För att uppväga
för asymmetrin i styrkeförhållandet används indirekt metod. Stridstekniken
omfattar olika typer av eldöverfall med eller utan minor, med en anpassad
ambition direkt kopplad till eget stridsvärde, begränsningar i stöd och
lägesinformation. Striden förs så att egna förluster minimeras. Vid val av mål
måste risken för repressalier mot civilbefolkningen beaktas. Under fria kriget
måste enheter på alla nivåer säkerställa att folkrätten efterlevs.
Det sammantagna syftet med det fria kriget är att fortsätta påverka
motståndaren – den svenska armén ger sig aldrig. Om de avskurna förbanden
fortsätter striden tvingas motståndaren att ta hänsyn till dessa. Genom att inte
ge upp striden, utsätts motståndaren för ett taktiskt dilemma med ett konstant
hot på djupet, oavsett var det uppstår. Motståndaren måste då antingen ta en
risk eller avdela förband för att skydda sig.
Motståndarens kraftsplittring eller kulmination i sin offensiva kraft skapar tid
för den egna strategiska nivån, och därmed kan kriget dra ut på tiden. Ju
längre krigföringen fortsätter, desto mer tid skapas för egna manövrar och
politiska beslut. Det fria kriget understödjer sammantaget den
militärstrategiska och operativa nivån genom att ta tid och kraft från en
motståndare.

100
 REGLEMENTE

5.9. Stridsteknik
Stridsteknik 18 är definierade metoder för att samordna eld, rörelse och skydd
som främst används vid lägre förband. Stridsteknik för respektive
förbandstyp beskrivs i aktuella förbandshandböcker.

Bild 5.13. Exempel på stridsteknik vid pansarskyttekompani: växelvis framryckning.

Bild: Stefan Lindquist, Försvarsmakten. Ur FH PSKKOMP-PLUT 2021.

18 Se även kap 6.1.2 Förhållandet mellan taktik och strid

101
 REGLEMENTE

6. Taktik
6.1. Inledning
Definition

Taktik är främst ett sätt att tänka kring hur förband, förmågor, resurser,
metoder och tid kan användas och sedan välja hur de används för att nå
bestämda målsättningar och syften. Taktik innefattar också det praktiska
genomförandet i och med att tanken omsätts i praktisk handling efter beslut
genom att ge order och ordna sina resurser för strid.
Chefer måste ha kunskap om och förståelse för sina egna förbands resurser
och förmågor för att kunna optimera dem i tid, rum och ordning. På samma
sätt behöver chefer ha god kunskap om motståndarens resurser, förmågor
och uppträdande.

Förhållandet mellan taktik och strid

Striden är den grundläggande verksamhet som genomförs av förband för att

nå angivna syften och målsättningar 19. Taktiken anger vilka strider som
behöver genomföras och använder de framgångar som striden leder till.
Gränsen mellan strid, stridsteknik och taktik kan vara flytande och skilja
mellan olika typer av förband. Bataljon, brigad och division använder i regel
taktik för att lösa sina stridsuppgifter och uppdrag.
Vid genomförande av taktik har funktioner och funktionsförband en större
betydelse jämfört med genomförandet av stridsteknik.

19 Se kapitel 5 Striden

102
 REGLEMENTE

Taktiska beslut
För att kunna fatta taktiska beslut utgår chefen från de slutsatser som dragits
från utgångsvärden i planeringen, bland annat
• tidsförhållanden
• tillgängliga trupper – våra och motståndarens förband och förmågor
• terrängen.

Dessa slutsatser kombineras sedan med det aktuella uppdraget, det

överordnade syftet, taktikens grunder och taktiska idéer till ett beslut i stort
över hur striden ska föras.

6.2. Taktikens grunder

Inledning
För att uppnå angivna mål och syften i striden behöver en chef skapa
tillräckligt gynnsamma förutsättningar jämfört med den aktuella
motståndaren. Detta gynnsamma läge benämns lokal överlägsenhet. Den lokala
överlägsenheten kan skapas genom att på ett balanserat sätt använda
principerna kraftsamling, överraskning och handlingsfrihet. Principerna kan vara
antingen samverkande eller motverkande, och kan innebära risktagning.
Bibehållen handlingsfrihet kan t.ex. motverka möjligheten till kraftsamling.
Det finns ingen inbördes rangordning mellan principerna och de kan ha olika
betydelse beroende på situationen.

Bild 6.1 Kraftsamling, överraskning och handlingsfrihet skapar lokal överlägsenhet.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

103
 REGLEMENTE

Lokal överlägsenhet

Lokal överlägsenhet skapas genom att i en bestämd situation ha tillgång till

rätt förmågor samt tillräckligt med förband och andra resurser för att nå
angivna målsättningar och syften i tid och rum. Dessa förmågor, förband och
resurser samordnas i terräng som är gynnsam för oss för att nå verkan mot
motståndaren.
Denna lokala överlägsenhet avseende verkan kan utgöras av
• en numerär överlägsenhet
• ett teknologiskt övertag
• en överlägsen disponering av förbanden.

En överlägsen disponering av förbanden innebär att vi genom manövern på

stridsfältet lyckas hamna i en situation där de egna systemen har en
överlägsen verkan jämfört med motståndaren. Det är som regel våra
vapensystem och deras eld som gör oss överlägsna, men även verkan inom
det elektromagnetiska spektrumet bidrar.
Lokal överlägsenhet förutsätter förmåga att samordna striden, underrättelser
om motståndaren, uthållighet hos egna förband och förmåga till rörlighet så
att överlägsenheten kan uppnås i rätt terräng vid rätt tidpunkt.
För att kunna uppnå lokal överlägsenhet krävs val och beslut avseende
principerna kraftsamling, överraskning och handlingsfrihet.

Kraftsamling

Kraftsamling innebär att förband, förmågor och resurser samlas för att nå
stridens målsättningar och syften. Kraftsamling kan ske till tid, rum, förband
eller typ av mål.
För att undvika motståndarens motåtgärder ska kraftsamling genomföras
snabbt och inte bibehållas under längre tid än vad som krävs för att nå det
avsedda syftet.
För att kunna kraftsamla i en riktning måste en chef ta risker och våga vara
svag i andra riktningar. Det är chefens uppgift att fatta beslut om var
kraftsamlingen ska ske. Förband och förmågor som inte ingår i
kraftsamlingen ska vid behov kunna understödja.

104
 REGLEMENTE

Överraskning

Grunder

Överraskning förstärker effekten av kraftsamling och innebär att

motståndaren inte kan vidta motåtgärder mot oss innan vi kan åstadkomma
verkan. Överraskning har i regel en kortvarig effekt.
Överraskning förutsätter goda kunskaper om motståndaren och en förmåga
till underrättelseinhämtning för att kunna fatta beslut snabbt.
Vi kan överraska motståndaren genom att åstadkomma verkan med våra
system från oväntade riktningar och genom att använda oväntade
verkanssystem. Överraskning kan också åstadkommas oavsiktligt eller
oväntat. Då måste vi kunna utnyttja den uppkomna situationen.
Överraskning kan uppnås med högt tempo, genom att framrycka i oväntad
terräng eller från oväntade riktningar och genom att utnyttja andra metoder,
t.ex. luftmanöver. Överraskning underlättas om vi kan dölja våra grupperingar
och vår verksamhet för motståndaren eller vilseleda motståndaren om våra
avsikter.

Vilseledning

Vilseledning utgörs dels av aktiva planerade åtgärder för att vilseleda, dels på
rutinmässiga signaturanpassnings- och skenåtgärder för att försvåra upptäckt.
Aktiva vilseledningsåtgärder genomförs i regel på order av chef för högre
förband, medan rutinmässiga signaturanpassnings- och skenåtgärder
genomförs på order av aktuell chef.
Vilseledningens mål är att förleda motståndarens beslutsfattare om tid, plats,
styrka eller tillvägagångssätt för vår verksamhet.
Den syftar till att vinna fördelar genom att påtvinga motståndaren en felaktig
uppfattning om verkligheten. Därmed påverkas motståndarens
lägesuppfattning och förmåga till beslutsfattning. De fördelar vi kan uppnå är
t.ex. att motståndaren omgrupperar förband från försvarsställningar eller
sätter in reserver i riktningar som är gynnsamma för oss. Vilseledning är
beroende av motståndarens förmåga att uppfatta vår vilseledning och
resultatet kan inte garanteras.

105
 REGLEMENTE

Vilseledning genomförs främst för att möjliggöra överraskning och kan bidra
till att möjliggöra lokal överlägsenhet. Den kan även bidra till en bevarad
stridsekonomi, t.ex. genom att skydda vår egen verksamhet. För att kunna
vilseleda motståndaren behöver vi planera och samordna genomförandet av
vilseledningen med huvudoperationen. I planeringen behöver vi identifiera
vilken fientlig chef det är som ska vilseledas. Under genomförandet behöver
vi kunna bekräfta om vilseledningen lyckas eller inte.
För att uppnå en vilseledning kan vi använda olika metoder beroende på mål
och syfte. Metoderna behöver vara anpassade till situationen och
motståndarens tankesätt och underrättelseförmåga.
Vilseledning förutsätter kunskap om motståndarens organisation och
förmågor och en förståelse om hur vi kan ge motståndaren den information
vi vill och hur vi ska begränsa motståndarens möjlighet att ta del av annan
information. Vilseledningen omfattar alltså både att kunna framhäva något
som är falskt och dölja det som är sant.
Att framhäva det som är falskt görs enklast genom att imitera annan befintlig
materiel och därmed förändra upplevda styrkeförhållanden. Ett annat
alternativ är att skapa helt falska skenmål, genomföra falsksignalering eller
avleda motståndaren genom att skapa övertygande falska alternativ, t.ex.
genom skenanfall eller annan skenverksamhet.
Att dölja det som är sant omfattar främst att maskera sig genom att gömma
sig eller avskärma sig från motståndarens sensorer. Ett annat alternativ är
modifiera sig genom att förändra egenskaper och ändra, lägga till eller
avlägsna kännetecken på vår materiel. Vi kan också sträva efter att förvirra
motståndaren genom att agera slumpmässigt eller med onormala
handlingsmönster.

106
 REGLEMENTE

Handlingsfrihet

Grunder

Handlingsfrihet bidrar till lokal överlägsenhet genom att möjliggöra

kraftsamling vid rätt tillfälle med rätt förband, förmåga eller resurs. Det
innebär att en chef har förband, förmågor eller resurser som kan användas
direkt eller inom en angiven tid och som inte är bundna i strid eller annan
verksamhet.
Handlingsfrihet ger en generell möjlighet att ta initiativ. Den gör det möjligt
att utnyttja framgångar på stridsfältet och att utnyttja eller möta oväntade
händelseutvecklingar.
Handlingsfrihet skapas genom förtänksamhet, ett långsiktigt tänkande och en
god uthållighet. Den kan uppnås genom att avdela reserver eller genom att
anpassa ambitionen i striden för vissa förband.
Handlingsfrihet främjas av ett gott underrättelseläge och tillgång till
efterfrågad information.

Reserver

En chef kan avdela reserver för att öka sin handlingsfrihet. Reserver avdelas
främst på bataljon och uppåt. Reserver syftar ofta till att kunna möta
oväntade händelseutvecklingar, men kan även användas för att kunna
förstärka framgång. En chef kan även skapa viss handlingsfrihet utan att
avdela en dedikerad reserv, t.ex. genom att använda bereduppgifter,
beredskapsgrader, val av gruppering eller stridsgrupperingsform.
Reserver kan utgöras av förband eller av resurser. Exempel på reserver är
• förband som kan sättas in vid behov
• mineringsreserv som utgörs av förband som kan utföra mineringar samt
av minmateriel
• sambandsreserv som kan utgöras av sambandsenheter eller andra
sambandsförband och sambandsmateriel
• reservförbindelser som utgörs av förberedda eller byggda förbindelser
• underhållsreserv som kan utgöras av olika slag av förnödenheter eller
andra resurser.

107
 REGLEMENTE

För att få bäst effekt av en reserv bör den ha fått givna beredduppgifter,
förövat och förberett materiel.
När en reserv sätts in, bör chefen värdera behovet av att efter hand skapa en
ny reserv beroende på uppdragets art.

6.3. Taktiskt tänkande

Inledning

Taktiskt tänkande ska betraktas som något fritt och kreativt. Det taktiska
tänkandet bygger på den aktuella chefens och stabens kunskap om och
färdighet i taktik och strid, och behöver innefatta flera tids- och
rumsperspektiv samtidigt. 20
Vårt taktiska tänkande anpassas till den aktuella situationen och uppdragets
målsättningar och syften. Taktiken påverkas också av om den övergripande
inriktningen är offensiv eller defensiv samt av ambitionsnivån med striden.
Förutsättningarna för att nå framgång och segra i strid utgörs bl.a. av tidlösa
faktorer som
• ledarskap
• mod
• initiativ
• beslutsamhet
• möjligheten att uppnå lokal överlägsenhet.

Nå framgång i strid

De generella faktorerna för att nå framgång i strid är att

• kunna föra striden på flera platser samtidigt i det geografiska rummet
• föra striden utifrån flera tidsperspektiv
• utnyttja terrängen och kombinerade vapen samordnat.

20 Se även kapitel 3 Krigskonst

108
 REGLEMENTE

Genom att vi för striden samtidigt i flera olika områden som vi själva valt,
utsätts motståndaren för fler dilemman. Vi bör föra striden både i omedelbar
närhet till våra egna förband och på djupet av motståndarens gruppering.
Genom att strida på djupet, utsätter vi motståndaren för en risk att bli
avskuren, vilket kan leda till att motståndaren tvingas omgruppera. Anfall på
djupet kan även leda till att vi kan innesluta motståndaren och skapa
situationer där vi uppnår lokal överlägsenhet. Striden kan föras på flera
platser samtidigt även i en mer defensiv strid, t.ex. genom att hålla
stridskontakt med motståndarens anfallstät samtidigt som vi fortsätter striden
med kvarlämnade förband i den terräng som motståndaren tar efter hand.
Striden kan föras utifrån flera olika tidsperspektiv genom att vi bekämpar mål
som är av betydelse för den pågående striden samtidigt som vi bekämpar mål
som innebär att vi skapar gynnsamma förutsättningar för efterföljande strider.
Det sistnämnda kan t.ex. innefatta strid på djupet som syftar till att begränsa
motståndarens styrketillväxt eller uthållighetsförmåga. Det kan också vara att
bekämpa anfallsförband i motståndarens nästa echelong för att skapa mer
gynnsamma styrkeförhållanden inför nästa dygns strid.
Med stöd av terrängen kan vi förstärka verkan av våra förband och system.
Terrängen kan begränsa eller kanalisera motståndarens rörlighet, vilket
tillsammans med fördröjande fältarbeten styr motståndarens förband till
områden där vi kan bekämpa med både direkt eld och indirekt bekämpning.
Genom att utnyttja terrängen på det sättet kan vi i vissa fall använda färre
förband och välja de vapensystem som ger mest effekt i striden jämfört med
om motståndaren har en obegränsad rörlighet. Vi kan även använda
terrängen som skydd i en flank eller frontalt eller för att möjliggöra en dold
framryckning.

Segra i strid

För att kunna nå avgöranden och påtvinga motståndaren vår vilja måste vi
kunna besegra motståndaren i striden. Förmågan och viljan att segra
grundläggs i vardagen och i våra fredstida övningar.
Våra soldater, chefer och förband ska karaktäriseras av en kontrollerad
aggressivitet där viljan att vinna ska vara större än rädslan att förlora.
Seger i strid förutsätter att motståndarens förmåga att strida organiserat i
förband har upphört och att vi kan nå ett avgörande i den aktuella striden.
Detta uppnås bl.a. genom följande principer:

109
 REGLEMENTE

• Vi har ett gynnsamt startläge i form av en utgångsgruppering som medger

skydd av egna förband och handlingsfrihet inför fortsatt strid.
• Vi har en aktiv och aggressiv underrättelseinhämtning för att möjliggöra
egen manöver och bekämpning av motståndaren. Detta kombineras med
att aktivt förhindra och försvåra motståndarens underrättelseinhämtning.
• Vi kan utmanövrera motståndaren i tid och rum och mentalt genom att
ha korta beslutsprocesser, agera före motståndaren och använda våra
egna styrkor mot motståndarens svagheter.
• Vi använder uppkomna möjligheter för att snabbt manövrera med
förband in på motståndarens djup genom att utnyttja luckor och
gynnsamma situationer på stridsfältet.
• Vi genomför överraskande anfall mot motståndarens bakre förband och
andra oförberedda förband.
• Vi utnyttjar och följer upp framgång efter överraskande anfall för att
chocka motståndaren. Chock följer ofta av att en inledande överraskning
snabbt kan följas upp med verkan mot en överraskad motståndare.

I en strid som förs för att förhindra att motståndaren besegrar oss kan dessa
principer användas i tillämpliga delar. De kan också användas för att
identifiera vad motståndaren inte får tillåtas göra.

110
 REGLEMENTE

6.4. Taktiska stridssituationer

Inledning

Taktiska stridssituationer är beskrivningar av principer för stridens förande i

olika sammanhang. De taktiska stridssituationerna ger en vägledning i hur vi
kan tänka för att nå olika ambitioner eller syften med striden. De taktiska
stridssituationerna förklarar främst strid med högre förband och är
• strid för att möjliggöra egen verksamhet
• strid för att störa motståndarens verksamhet
• strid för att begränsa motståndarens utbredning och handlingsfrihet
• strid för att bryta motståndarens förmåga.

Strid för att möjliggöra egen verksamhet

Utgångsgruppering

För att ett förband ska kunna lösa en uppgift bör förbandets delar kunna inta
en fördelaktig utgångsgruppering. Utgångsgrupperingen ska dels bidra till att
kunna genomföra förberedelser för fortsatt verksamhet skyddat, dels till
handlingsfrihet och minska risken för friktioner genom att geografiskt placera
förbanden på lämpliga platser inför den fortsatta verksamheten. Det är
lösandet av huvuduppdraget som ska styra tilltransportordning, slutpunkter
och grupperingsområden.
För att skydda förbandet bör utgångsgrupperingen ske i ett område som
• ligger utanför räckvidd för huvuddelen av motståndarens artilleriförband
• medger gruppering i betäck terräng eller bebyggelse
• omfattar tillräcklig yta och vägnät för att medge spridd gruppering
• kan skyddas av luftvärn
• medger sken- och vilseledningsåtgärder.

Underrättelseinhämtning påbörjas tidigt mot huvuduppdraget. Förbanden

lämnar utgångsgrupperingsområdet efter hand när lösandet av
huvuduppdraget så kräver.

111
 REGLEMENTE

Bild 6.2 Exempel på utgångsgruppering.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

För att nå en utgångsgruppering kan förbandet genomföra marsch. Marsch är

en förflyttning under ledning av förbandschefen som syftar till att röra
förbandet mellan olika stridsfält eller utgångslägen så fort som möjligt med
bibehållet stridsvärde. Marsch genomförs när hotet bedöms som lågt och leds
i regel med en hög grad av direktstyrning för att minimera egengenererade
friktioner.
Övergången mellan marsch och strid ska gå så snabbt som möjligt. När ett
förband övergår direkt från marsch till anfall kallas det anfall ur
marschgruppering.

112
 REGLEMENTE

Strid för att ta terräng

Vi kan behöva genomföra strid för att ta terräng som ska användas i ett
senare skede i striden. Terräng tas genom anfall och beroende på vad
terrängen ska användas till, kan den försvaras eller användas som utgångsläge
för fortsatt anfall.
Terrängen kan tas för att möjliggöra gruppering av egna förband för indirekt
bekämpning, egna fältarbeten eller egen fortsatt verksamhet. Den tagna
terrängen kan även användas för att senare kunna fördröja ett fientligt
framträngande.
Om terrängen bedöms vara oförsvarad eller försvaras av en motståndare med
begränsad förmåga, genomförs anfallet med låg grad av samordning jämfört
med om terrängen försvaras av förband med gott stridsvärde.

Bild 6.3 Strid för att ta terräng. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

113
 REGLEMENTE

Strid för att störa motståndarens verksamhet

Strid för att störa genomförs för att försvåra motståndarens verksamhet i ett
visst avseende eller inom ett visst område. Striden genomförs med en låg
ambition där vi över en längre tid påverkar motståndarens förband så att de
tvingas till återkommande motåtgärder och till att förbruka gränssättande
förnödenheter så att de inte når sina målsättningar.
Denna typ av strid är beroende av att uppdrag, målsättningar och syfte är
tydligt definierade och ger riktlinjer avseende risktagning, ambition och
stridsvärde.
Striden ska kunna föras över lång tid med begränsad risktagning och i regel
med bevarat stridsvärde och handlingsfrihet. Striden har ett tydligt
motståndarfokus. Arméns förband ska skapa möjlighet att välja tid och plats
och ska ha stor frihet i val av metoder. Lägre förband kan under begränsad
tid genomföra t.ex. anfall med hög ambition för att störa motståndaren.
Striden kan också bedrivas med delar av förband som strider med hög
risktagning och ambition på bekostnad av sitt stridsvärde, men till fördel för
det övriga förbandets stridsvärde.
För att föra striden på ett effektivt sätt ska vi identifiera vilka mål striden ska
riktas mot. Då kan vi störa motståndaren med begränsade insatser. Vi
behöver välja ut de mål som ger effekt, och därefter lokalisera dem och
genomföra verksamhet som påverkar dem. Striden ska planeras så att
förbanden får den tid som behövs för att genomföra dessa verksamheter.
Målen kan vara av olika karaktär: vi kan antingen påverka underhållskapacitet
för att begränsa motståndarens långsiktiga handlingsfrihet eller
nyckelkomponenter i ett specifikt verkanssystem. En mer indirekt metod kan
innebära att vi tar strid med motståndarens reserver för att ytterligare
begränsa handlingsfriheten och tvinga motståndaren att förbruka
förnödenheter.
Motståndaren ställs inför fler dilemman och blir mer störd när vi kan använda
kombinerade vapen eller strid med system i samverkan. För att möjliggöra
detta på lägre förbandsnivåer bör tillfälliga stridsindelningar användas.
Striden förs både på djupet och i det nära manöverområdet. Chefer tilldelas
tillräckligt stora områden för att ha handlingsfrihet i genomförandet av
striden. Striden på djupet förs med indirekt bekämpning och jägarförband.
Den indirekta bekämpningen samordnat med underrättelseinhämtning och

114
 REGLEMENTE

riktas antingen mot identifierade mål eller för att störa förband som tvingas
omgruppera. Striden i det nära manöverområdet förs med lägre förband som
med en kombination av anfall, försvar och indirekt eld stör motståndarens
främre förband.
Striden kan också föras med rädföretag, då manöverförband förstärkta med
andra förmågor anfaller in på djupet av motståndarens gruppering.
Rädföretag avgränsas i tid och rum och med tydliga mål. De genomförs under
så gynnsamma förhållanden som möjligt eftersom de i sig innebär en hög
risktagning. Gynnsamma förutsättningar innebär att
• målen är lokaliserade
• terrängen är gynnsam för oss
• styrkeförhållanden medger framgång.
Rädföretag kombineras med andra anfall som genomförs i syfte att binda
motståndarens reserver.
Med understöd av transporthelikoptrar ökar en chefs möjlighet att föra strid
på flera platser samtidigt och därmed utsätta motståndaren för olika
dilemman.

Bild 6.4 Strid för att störa motståndaren.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

115
 REGLEMENTE

Strid för att begränsa motståndarens utbredning och

handlingsfrihet

Strid kan genomföras för att begränsa motståndarens utbredning och

handlingsfrihet. Denna typ av strid kan föras för att möjliggöra övergång till
strid med högre ambition i ett senare skede. I det fallet är det viktigt att
bevara den egna uthålligheten och handlingsfriheten på sikt. Strid för att
begränsa motståndaren kan också behöva föras under lång tid.
Strid för att begränsa motståndarens utbredning och handlingsfrihet innebär
också att vi undviker avgörande kraftmätningar samtidigt som vi påverkar
motståndarens försörjningslinjer och bekämpar prioriterade mål. Att undvika
avgörande kraftmätningar innebär också att chefen behöver ange med vilken
ambition striderna ska föras och föra ett resonemang om hur stora förluster
vi kan tillåtas ta.
Motståndarens utbredning begränsas främst med fördröjningsstrid eller
avvärjningsstrid. Terrängen och fördröjande fältarbeten har en avgörande
betydelse för våra möjligheter att begränsa motståndarens utbredning i
markdomänen.
Motståndarens handlingsfrihet begränsas genom vi försvarar nyckelterräng
och genomför motanfall. Försvar av nyckelterräng begränsar motståndarens
rörlighet. Motanfall tvingar motståndaren att sätta in sina reserver. Vi kan
också genom anfall eller försvar binda vissa av motståndarens förband och
därmed ytterligare begränsa handlingsfriheten. Vår indirekta bekämpning
bidrar också till att begränsa motståndarens handlingsfrihet genom att
ständigt påverka motståndaren på hela sitt djup. Vi kan även utnyttja tempo
och frekvens i striden för att motståndaren hela tiden ska ha en upplevelse av
att vara i stridskontakt med oss. Vi ska undvika att motståndaren kan påverka
oss på motsvarande sätt.
Motståndarens försörjningslinjer påverkas genom anfall in mot mål på djupet
och genom strid på djupet. Anfall genomförs som rädföretag med begränsad
ambition i tid och rum riktade mot underhållsförband eller underhållsvägar.
Strid på djupet riktas mot upplag, underhållsförband och underhållsvägar.
Den genomförs främst med indirekt bekämpning, men också som jägarstrid.
Underrättelseförband och indirekt bekämpning samordnas för att lokalisera
olika typer av mål som bedömts vara av betydelse för motståndarens
operationsfrihet. Målen behöver kunna lokaliseras och följas tills vi kan
bekämpa dem. Om vi samtidigt kan påverka motståndarens

116
 REGLEMENTE

underrättelseinhämtningsförmåga, bidrar det till att begränsa motståndarens

handlingsfrihet.
Strid för att begränsa motståndarens utbredning och handlingsfrihet innebär
att en chef måste prioritera och ta risker för att kunna bibehålla sin egen
handlingsfrihet, t.ex. för att kunna avdela reserver. Prioriteringar och risker
kommer att behöva ändras under genomförandets olika skeden. Understöd
av helikopterförband kan öka chefens handlingsfrihet genom att medge
snabba omgrupperingar av förband och materiel till viktig terräng, t.ex. för att
möta oväntade händelseutvecklingar.

Bild 6.5 Strid för att begränsa motståndarens utbredning och handlingsfrihet.
Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

117
 REGLEMENTE

Strid för att bryta motståndarens förmåga

Strid för att bryta motståndarens förmåga är strid med en hög ambition där vi
ska nå ett avgörande och där motståndaren kan behöva försättas ur stridbart
skick. Detta uppnås när vi brutit motståndarens förmåga till strid i den
aktuella situationen, vilket kan ske genom att
• motståndaren får tillräckligt stora förluster av personal och nyckelmateriel
• motståndaren ger upp
• motståndarförbandet inte längre kan lösa uppgifter och påverka oss i
ordinarie förbandsstruktur
Ett motståndarförbands förmåga till strid bryts även när det ger upp efter att
t.ex. ha blivit inneslutet.

Striden för att bryta motståndarens förmåga till strid bygger på en

kombination av indirekt bekämpning av prioriterade mål och strid där vi slår
motståndarförband. Striden förutsätter att chefen fastställer vilka delar av
motståndaren som ska nedkämpas eller slås för att vi ska kunna lösa
uppdraget. Chefens beslut bygger på en bedömning av motståndarens
förmågor, styrkor och svagheter.
Striden ska inledas med att hitta den motståndare som ska nedkämpas eller
slås. Att hitta motståndaren innefattar att inhämta underrättelser både för att
fatta beslut om manöver med förband och för att lokalisera mål.
Informationen ligger till grund för att välja tid och terräng där motståndaren
ska slås, vilket innebär att underrättelseinhämtning bör påbörjas tidigt.
Stridens dynamiska förlopp kan också innebära att vi kan fatta beslut om att
slå ett motståndarförband efter att vi fått stridskontakt.
Därefter ska motståndarens handlingsfrihet begränsas, och då främst
möjligheten till rörlighet för de förband eller förmågor som ska slås. Det görs
genom att vi väljer eller tar terräng som är gynnsam för vår strid och
använder fördröjande fältarbeten för att forma slagfältet till vår fördel. Vi
hindrar motståndaren att förstärka de förband som ska slås och binder t.ex.
reserver genom strid. Att begränsa handlingsfriheten innebär även att
motståndaren mentalt upplever sig vara bunden och utan handlingsfrihet.
Därnäst ska de identifierade prioriterade målen nedkämpas. Målen är de
förband eller förmågor som utgör motståndarens kritiska sårbarheter och
som identifierats leda till att vi bryter förmågan till strid. Vi nedkämpar målen
med direkt och indirekt eld efter manöver till terräng varifrån eld kan avges.

118
 REGLEMENTE

Underrättelser fokuserar på lokalisering av mål och uttag av

mållägesinformation. Indirekt bekämpning, inklusive telekrig, används också
för att möjliggöra manövern.
I slutskedet ska resultatet fastställas: om motståndaren är slagen och om vi
kan utnyttja tillfället för att nå ytterligare framgångar som bär mot de
övergripande målsättningarna och syftena.

Bild 6.6 Strid för att bryta motståndarens förmåga.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

119
 REGLEMENTE

6.5. Risktagning
Risktagning är en naturlig del av all militär verksamhet och ett återkommande
arbete. Det påverkar vår taktiska planering och det taktiska genomförandet.
Utan att ta kalkylerade risker kan det vara svårt eller omöjligt att få ett övertag
över motståndaren.
Risk är en variabel mellan defensiv och offensiv, där vårt offensiva agerande
begränsar motståndarens handlingsalternativ och ökar vår egen
handlingsfrihet för att reducera risker.
Risker har en stark koppling till osäkerhet, vilket innebär att osäkerheter alltid
medför risktagande. Risktagning påverkar bevarandet av vår egen
handlingsfrihet och stridsekonomi. Graden av risktagning är relaterad till den
aktuella hotbilden och det aktuella uppdraget, vilket leder till behov av
skyddsåtgärder och prioriteringar. Det finns situationer där chefer behöver ta
beslut om risker som en följd av det uppdrag som getts av högre chef.
Risker analyseras och hanteras under planering, och därmed ställs riskerna
mot stridens sammanhang. Det är i detta sammanhang som chefen avväger
om risken är acceptabel i förhållande till uppdraget. En acceptabel risk är
resultatet av en värdering mellan risken och den möjliga vinst som kan
uppnås. Acceptabla risker delas upp i två grupper: risker kopplade till att nå
uppdragets målsättning och risker för vår personal och materiel.
Det kan vara en fördel att genomföra en gemensam planering där
underställda chefer kan delta i diskussionen om risker. Vissa risker i ett
genomförande kan minskas med hjälp av förebyggande åtgärder, t.ex.
samordning, förståelse och erfarenhet. Risker begränsas också genom att vi
har en situationsförståelse för både eget läge och stridsvärde och
motståndarens läge, och att vi anpassar vår verksamhet till detta.

6.6. Arméförbandens indelning

Med högre förband avses division och brigad. Under den högsta taktiska
ledningsnivån organiseras arméstridskrafter enligt följande hierarki:
• armékår (internationellt army corps, finns inte nationellt i Sverige)
• division
• brigad
• bataljon
• kompani
• pluton.

120
 REGLEMENTE

De högre förbanden skiljer sig från övriga förband avseende

• sin roll och sitt ansvar för att bidra till att uppnå taktiska och operativa
målsättningar
• de längre tidsförhållanden och fler tidsperspektiv som gäller för att
planera och genomföra uppdrag.

En division har ett ansvar att skapa förutsättningar för de ingående

brigadernas strid och att stödja och förstärka brigaderna med de
divisionsresurser som finns tillgängliga.

Brigad, och nedåt har som huvuduppgift att vinna striden på stridsfältet - att
vinna duellen!

Bild 6.7 Armén och divisionen skapar förutsättningar för att brigader, bataljoner och
kompanier ska vinna sina dueller på stridsfältet.
Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

121
 REGLEMENTE

6.7. Divisionens taktik

Övergripande beskrivning

Divisionen leds nationellt av arméchefen, som utgör den högsta taktiska

ledningsnivån i markdomänen, divisionen kan ingå i en armékår. Divisionen
samordnar strid, övrig verksamhet, funktioner och resurser i arméns
kraftsamlingsriktning. Den utgörs av brigader och funktionsförband för
divisionsnivån.
Divisionen är en ledningsnivå och förbandsstruktur som kan ta emot
understödjande eller underställda förband från tredje part eller allierade upp
till brigads storlek.
Divisionens roll är att
• skapa förutsättningar för brigadernas strid genom att forma stridsfältet
och säkerställa uthållighet
• inrikta och samordna brigadernas strid för att lösa divisionens uppdrag
och nå angivna målsättningar
• samordna rörlighet, uthållighet och skydd inom eget bakre område
• planera och samordna striden i flera tidsperspektiv och flera geografiska
områden.

Divisionens verksamhet beskrivs utifrån en begreppsapparat som är

gemensam med Nato. 21

Divisionens taktiska sammanhang

Divisionens taktik bygger på användandet av ett operationellt och ett

geografiskt ramverk. Det operationella ramverket uttrycker vilka olika
åtgärder divisionen behöver vidta för att lösa sitt uppdrag och det geografiska
ramverket kopplar åtgärderna till operationer i olika rum.
Ramverken kan betraktas som ett stöd för att strukturera divisionens
verksamhet i tid och rum.

Se AJP-3.2 Allied Joint Doctrine for Land Operations Ed B ver 1 FEB 2022 och
21

ATP-3.2.1 Conduct of Land Tactical Operations Ed C, ver 1 FEB 2022

122
 REGLEMENTE

Divisionens verksamhet definieras av en geografisk indelning av stridsfältet i

ett område på djupet, ett manöverområde och ett bakre område. Det
geografiska områdets utsträckning och indelning förändras över tiden.
I de olika områdena genomförs operationer som innefattar åtgärder för att nå
aktuella målsättningar.
Operationer på djupet omfattar de åtgärder för att forma stridsfältet som
bidrar till att skapa gynnsamma förutsättningar för brigadernas strid.
Divisionens huvudoperation genomförs med brigaderna i manöverområdet
Det är här brigaderna når avgörandet i striden eller förnekar motståndaren
detsamma.
I det bakre området genomför divisionen operationer som fokuserar på
åtgärder för uthållighet och skydd för att upprätthålla handlingsfrihet,
rörelsefrihet och försörjning så att vi kan genomföra huvudoperationen och
operationer på djupet.

Bild 6.8 Divisionens taktiska sammanhang.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

123
 REGLEMENTE

Divisionens operationella ramverk

Det operationella ramverket (operations framework) beskriver syftet med ett

antal aktiviteter eller åtgärder som bidrar till att nå aktuella målsättningar. Det
operationella ramverket utgörs av:
• avgörande åtgärder (decisive actions)
• formande åtgärder (shaping actions)
• åtgärder för uthållighet (sustaining actions).

Avgörande åtgärder är de som är avgörande för att lösa uppdraget. De kan

utgöras av en enskild avgörande aktivitet eller av en sammanhängande kedja
av aktiviteter under en längre tid.
Formande åtgärder syftar till att skapa eller vidmakthålla gynnsamma
förhållanden inför en avgörande åtgärd. Vid divisionen kan formande
åtgärder genomföras inom ramen för operationer på djupet. Formande
åtgärder kan innefatta strid som riktar sig mot motståndarens vilja till fortsatt
strid genom att angripa lednings- och uthållighetsförmågor eller delar av de
stridande förbanden. I grunden ska en formande åtgärd skapa gynnsamma
förhållanden för de avgörande åtgärderna, men den ska inte betraktas som en
enskild aktivitet begränsad i tid. Att forma operationsmiljön pågår över tiden.
En viktig del i att forma operationsmiljön är informationsaktiviteter, särskilt
avseende vilseledning och skenåtgärder.
Åtgärder för uthållighet syftar till att säkerställa uthållighet, handlingsfrihet
och rörlighet, och möjliggör avgörande och formande åtgärder. Åtgärder för
uthållighet innefattar bl.a. logistik, fältarbeten för rörlighet, personaltjänst,
skydd och säkerhetstjänst. På divisionen genomförs åtgärderna genom
operationer i det bakre området.
Formande åtgärder, avgörande åtgärder och åtgärder för uthållighet
kompletterar varandra och kan genomföras samtidigt och samordnat. De
möjliggör också att divisionen kan påverka motståndaren över ett stort djup
samtidigt på flera platser.
Genom att samordna avgörande åtgärder, åtgärder för att forma stridsfältet
och åtgärder för uthållighet och skydd kan divisionen uppnå en ökad verkan
jämfört med om åtgärderna genomförs utan sammanhang.

124
 REGLEMENTE

Divisionens geografiska ramverk

Det geografiska ramverket (geographic framework) innefattar en indelning av

stridsområdet i tre principiella områden för divisionen: djupet,
manöverområdet och det bakre området. I alla områden genomförs den strid
som krävs för att lösa uppdraget.
Syftet med indelningen är att möjliggöra en samordnad samtidig strid mot
flera echelonger av motståndare som är separerade i rum. Indelningen
underlättar verksamhet som ger effekt senare i tiden.

Bild 6.9 Exempel på divisionens geografiska ramverk.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Det finns i regel ett sammanhang mellan det operationella ramverket och det
geografiska ramverket. På djupet genomförs främst formande åtgärder, i
manöverområdet genomförs de avgörande åtgärderna och i det bakre
området genomförs åtgärder för uthållighet.

125
 REGLEMENTE

Operationer på djupet (Deep operations)

Operationer på djupet omfattar samordnade åtgärder för att forma stridsfältet

inför kommande operationer i manöverområdet. Operationer på djupet
påverkar motståndarens förmåga att kraftsamla och begränsar motståndarens
samordning och tempo. Därigenom kommer våra operationer i
manöverområdet att kunna genomföras med lägre intensitet i striden och
med minskad risk för egen kulmination. Operationer på djupet innefattar
också att bekämpa de prioriterade mål som identifierats kunna bidra till att vi
kan nå våra målsättningar.
Operationer på djupet genomförs på ett stort avstånd och över en längre tid.
De riktas mot de motståndarstyrkor som ännu inte engagerats i
manöveroperationerna. Det innebär som regel att motståndarens förband
befinner sig på ett geografiskt djup framför brigadernas områden. De kan
även befinna sig vid sidan av brigaderna eller geografiskt nära, men
avskärmade av terrängen.
Operationer på djupet kan innefatta understöd av transporthelikoptrar för
luftmanöver så att vi har rätt förband i rätt terräng vid rätt tidpunkt.

Operationer i manöverområdet (Close operations)

Operationer i manöverområdet omfattar verksamhet som genomförs av

brigaderna i divisionen, inom räckvidd av eget artilleri och i det nära
tidsperspektivet. De innefattar direkt strid med motståndarens förband och
syftar i regel till att vara avgörande för att vi ska nå de aktuella
målsättningarna.
Operationer i manöverområdet genomförs på korta avstånd och bygger på
användandet av direkt eld och indirekt bekämpning. Rörelsen på stridsfältet
är av stor betydelse.
Operationerna är beroende av att operationer på djupet formar
motståndarens förband innan de når manöverområdet. De är även beroende
av den uthållighet som bakre operationer bidrar med.

126
 REGLEMENTE

Operationer i det bakre området (Rear operations)

Syftet med operationer i det bakre området är att möjliggöra för divisionen att
skapa och vidmakthålla handlingsfrihet för operationer på djupet och
operationer i manöverområdet. Detta uppnås genom att
• skydda förband och verksamhet
• underhålla operationerna
• upprätthålla rörligheten.

Operationer i det bakre området kan även innefatta strid mot en motståndare
som bryter igenom eller luftlandsätter i vårt bakre område.
Huvuddelen av operationerna genomförs i det bakre området. Ett bakre
område kan delas upp mellan armén och divisionen. Brigader har egna bakre
områden som kräver särskild samordning, men genomför i regel inte särskilda
operationer i det bakre området. Det bakre området omfattar allt område
mellan underställda förbands bakre gränser till egen bakre gräns. Det bakre
området är inte statiskt utan utvecklas efter hand, t.ex. genom att justera dess
utsträckning.
Operationer i det bakre området förutsätter en viss grad av handlingsfrihet
med förband och möjligheter att snabbt sätta in dem i rätt riktning, t.ex.
genom helikoptertransport.
Ledning av operationer i det bakre området och samordning mellan t.ex.
brigader och divisionsförband men också civil-militär samverkan är av
avgörande betydelse för divisionens lösande av sitt uppdrag

Divisionen och de gemensamma funktionerna

De gemensamma funktionerna 22 är en tankemässig modell som kan stödja

divisionens planering och genomförande av sin strid. De gemensamma
funktionerna samordnas för att uppnå gemensam verkan på motståndarens
förståelse, förmåga och vilja. Den gemensamma funktionen Bekämpning
fokuserar då vår egen underrättelsetjänst och indirekta bekämpning mot de
prioriterade mål som är viktigast att påverka för att uppnå divisionens
målsättningar.

22 Se kap 8.3.3 Gemensamma funktioner

127
 REGLEMENTE

Men divisionen kan också använda den gemensamma funktionen Skydd för
att identifiera egna sårbarheter och samordna verksamhet i olika funktioner
för att åstadkomma de skyddsåtgärder som behövs i form av t.ex. luftvärns-,
CBRN- , ammunitionsröjnings- samt militärpolisförband.
De gemensamma funktionerna kan också bidra till att identifiera vilka
åtgärder som behöver vidtas enligt det operationella ramverket. Den
gemensamma funktionen uthållighet kan då bidra till att identifiera vilka
åtgärder för uthållighet som behöver vidtas.

6.8. Brigaden
Brigaden leds nationellt av divisionschefen eller arméchefen. Brigaden
samordnar eld och rörelse, funktioner och resurser för att vinna striden med
motståndaren. Brigaden utgörs av manöverbataljoner och funktionsförband
för brigadnivån.
Brigaden är en ledningsnivå och förbandsstruktur som kan ta emot
understödjande eller underställda förband från tredje part eller allierade upp
till bataljons storlek. Brigaden kan underställas chef från annan nation.
Brigadens roll är att
• samordna manöverbataljonernas strid med indirekt bekämpning
• inrikta och samordna funktionsförbanden för att lösa brigadens uppdrag
och nå angivna målsättningar
• samordna verksamhet i sitt eget bakre område med divisionens
operationer
• planera och samordna striden i flera tidsperspektiv.

128
 REGLEMENTE

7. Gemensamma operationer
7.1. Inledning

Operation är en sammanfattande benämning på militära insatser,

handlingar, eller genomförandet av uppdrag eller uppgifter som oavsett
ledningsnivå syftar till att nå en bestämd målsättning inom ett område.

Doktrin för gemensamma operationer 2020

I en gemensam operation samordnas flera stridskrafter för att uppnå

operativa målsättningar.
Syftet med gemensamma operationer är att få högre effekt än enskilda
stridskrafter, förband eller funktioner kan åstadkomma.
Den operativa nivån leder gemensamma operationer genom att inrikta och
samordna den taktiska nivåns genomförande av markoperationer, marina
operationer, luftoperationer och andra operationer (t.ex. specialoperationer
och underrättelseoperationer). I Sverige är det chefen för operationsledningen
som är operativ chef.
Markoperationer är en samordnad militär insats som genomförs under
arméchefens ledning inom ett avdelat markoperationsområde för att nå
taktiska målsättningar.

7.2. Operativa och taktiska målsättningar

En målsättning är en tydlig och realistisk beskrivning av vad som ska

uppnås för att bidra till slutläget.

Nomen Op 2021

De operativa målsättningarna framgår av uppdraget till chefen för

operationsledningen och beskriver vad chefen ska uppnå för att lösa sitt
uppdrag i form av en specifik operation.

129
 REGLEMENTE

Taktiska målsättningar framgår av den operativa nivåns uppdrag till de

taktiska cheferna och beskriver vad arméchefen ska uppnå för att lösa sitt
uppdrag inom ramen för en gemensam operation.
De taktiska målsättningarna är länken mellan den operativa och den taktiska
nivån. De syftar till att samordna markoperationen med den gemensamma
operationen så att de taktiska cheferna tillsammans bidrar till att operativa
mål nås. De taktiska målsättningarna är tänkta att fungera som ledstänger
under striden för att nå de operativa målsättningarna på sikt.
De taktiska målsättningarna bryts inom armén ned till målsättningar eller
övergripande syften för förband.

130
 REGLEMENTE

7.3. Integration mellan domäner

Bild 7.1 Integration mellan domäner. Foto: Joel Thungren, Försvarsmakten.

Beskrivning

I den gemensamma operationen utgör integrationstänkande en grund i

operationskonsten och syftar till att skapa synergier mellan stridskrafter.
Strävan ska vara att finna synergier på alla nivåer och över domängränser så
att verksamheten blir multidomän.
Armén behöver ha förmågan att skydda sig mot hot från samtliga domäner
och det är en framgångsfaktor att vi inom ramen för en gemensam operation
kan påverka motståndaren i flera domäner samtidigt.

Integration mellan förband i mark- och luftdomänen

Olika typer av förband som använder mark- och luftdomänen kan på olika
sätt användas tillsammans i syfte att nå ökad effekt. Detta gäller ett antal
förband, t.ex. stridsflyg i attackroll, luftvärn, helikopterförband samt
arméförband som använder obemannade eller fjärrstyrda luftfarkoster.

131
 REGLEMENTE

Exempel på integration:
• Arméförband använder luften för underrättelseinhämtning med UAV.
• Transporthelikopterförband understödjer arméns förband med bl.a.
trupp- och materieltransport men även uthållighet genom luftburen
försörjning.
• Arméförband och helikopterförband samordnar basering inom ett
markoperationsområde.
• Arméförband lägesbestämmer prioriterade mål som därefter kan
bekämpas av stridsflygförband.
• Stridsflygförband kan genom sin strid tvinga motståndarens
luftvärnsförband att använda sina radarstationer, vilka kan lokaliseras
genom underrättelseinhämtning och bekämpas genom anfall på marken.

Integration mellan förband i mark- och sjödomänen

Exempel på integration:
• Arméförband tar och försvarar terräng varifrån sjömålsbekämpning kan
genomföras.
• Arméförband och amfibieförband samordnar strid i kustområden och
arméförband kan understödja amfibieförbanden med t.ex. indirekt
bekämpning.
• Marinförband påverkar en motståndare som är grupperad nära kusten
och tvingas att omgruppera och görs därmed gripbar för arméförbandens
verkan.

Integration mellan förband i mark- och

cyberdomänen
Exempel på integration:
• Arméförbandens strid understöds av telekrigförband som inhämtar
underrättelser och bekämpar motståndarens förband och förmågor.
• Arméns förband kan även stödjas av särskilda förband med cyberförsvar
mot motståndarens påverkan i cyberdomänen.
• Fysiska delar av cyberinfrastrukturen kan behöva skyddas av
arméförband.
• Arméförbandens möjlighet att använda ledningsstödsystem och sensorer
samordnas utifrån en överordnad emitterkontroll.

132
 REGLEMENTE

7.4. Territoriell verksamhet i markdomänen

Den territoriella chefen i Sverige är chefen för operationsledningen. Den
territoriella verksamheten i markdomänen 23 bedrivs av cheferna för
militärregionerna och chefen för Gotlands regemente (P 18). Territoriell
verksamhet är områdesbunden militär verksamhet, i samverkan med
myndigheter och andra civila aktörer, i syfte att stödja t.ex. markoperationer 24.
Den omfattar den verksamhet som militärregionen normalt genomför, t.ex.
samverkan, totalförsvarsplanering och skydd och bevakning av objekt.
Territoriella operationer syftar till att upprätthålla territoriell kontroll över
svenskt territorium i sådan grad att vår handlingsfrihet att genomföra
operationer vidmakthålls eller uppnås och att motståndarens möjligheter till
påverkan är begränsade.

23 För en fördjupning se kap 9.5 Samordning av stridsrummet

24 FM ArbO s 151 (FIB 2022:6)

133
 REGLEMENTE

8. Markoperationer
8.1. Inledning
Markoperationer är samordnade militära insatser som genomförs under
arméchefens ledning inom ett avdelat markoperationsområde för att nå
taktiska målsättningar.

Markoperationer genomförs inom ramen för en gemensam operation vid

normalläge, säkerhetspolitisk kris eller väpnat angrepp. Markoperationen
bidrar till att nå operativa och strategiska målsättningar.
Markoperationen genomförs inom ett avdelat markoperationsområde som är
så omfattande att det ger arméchefen handlingsfrihet i genomförandet.
Markoperationsområdet innefattar även ett djup. Djupet omfattar
motståndarens innevarande eller framtida möjliga områden som kan påverka
vårt operationsområde och som inte behärskas av våra egna manöverförband
eller direkt syftar till våra manöverförbands strid.
Andra operationer än markoperationer kan genomföras i markdomänen.
En markoperation innefattar samordning av förflyttningar,
uthållighetsaktiviteter och strid mot ett eller flera fientliga förband inom ett
bestämt område. Den genomförs samordnat med operationer i de övriga
domänerna.
Markoperationer kan ha skiftande karaktär och genomföras i större eller
mindre skala. Oftast består de av flera taktiska verksamheter som syftar till att
nå en övergripande taktisk målsättning, dessa kan utgöras av t.ex.
underrättelseinhämtning, strid eller transporter. Markoperationer kan också
innefatta förband ur andra stridskrafter.

OBSERVERA!
Armén kan genomföra nationella markoperationer eller delta i multinationella
markoperationer, främst inom ramen för Nato. Arméns inriktning är att
nationella markoperationer i Sverige i stort följer Natos principer för
genomförandet 25.

25Se AJP-3.2 Allied Joint Doctrine for Land Operations Ed B ver 1 FEB 2022 och ATP-
3.2.1 Conduct of Land Tactical Operations Ed C, ver 1 FEB 2022.

134
 REGLEMENTE

8.2. Olika typer av markoperationer

Inledning

Markoperationer genomförs som en balanserad kombination av olika

aktiviteter beroende på operationens tema och motståndaren.
Markoperationens typ bestäms av det överordnade syftet, målsättningarna
och den typ av aktiviteter som dominerar genomförandet. De delas generellt
in i tre typer:
• offensiva operationer
• defensiva operationer
• stabiliserande operationer.

De olika typerna av operationer är ofta beroende av varandra, t.ex. så att en

defensiv operation möjliggör en efterföljande offensiv operation.

Offensiva markoperationer

Det övergripande syftet med en offensiv operation är att påtvinga

motståndaren vår vilja genom att besegra motståndaren med våld eller hot
om våld.
Detta uppnås med manöver så att motståndaren placeras i en ofördelaktig
situation där vi begränsar handlingsfriheten och försvarsförmågan. Detta
förstärks med informationsaktiviteter. Manövern kan vara både fysisk och
mental och kan inkludera vilseledning. I ett längre tidsperspektiv omöjliggörs
därmed motståndarens möjlighet till fortsatt strid.
Offensiva operationer gör att vi kan ta och behålla initiativet, och därmed
styra den fortsatta händelseutvecklingen.

Defensiva markoperationer

Det övergripande syftet med defensiva markoperationer är att begränsa

motståndarens offensiva agerande och möjligheter att uppnå sina
målsättningar.

135
 REGLEMENTE

En defensiv operation inriktas mot att

• försvara mot en anfallande motståndare
• vinna tid
• bevara stridsvärde
• skapa gynnsamma förutsättningar för en offensiv operation.

Den genomförs genom att

• begränsa motståndarens utbredning
• försvara terräng
• slå delar av motståndarens förband
• möjliggöra för andra att kunna agera offensivt.

En defensiv operation kan innehålla alla dessa delar, antingen samtidigt eller
sekventiellt.
Defensiva operationer möjliggör för chefer att kompensera för numerär
underlägsenhet genom att utnyttja terrängen eller styra motståndarens
utbredning. Chefen bibehåller då möjligheten att reagera på motståndarens
åtgärder och sätta in t.ex. reserver vid behov.
Defensiva operationer kan behöva användas för att undvika kulmination.
Defensiva operationer som syftar till att försvara terräng eller objekt kan
styras av överordnade taktiska, strategiska eller politiska överväganden.

Stabiliserande markoperationer

Stabiliserande markoperationer genomförs i syfte att skapa förutsättningar för

myndigheter eller andra organisationer att verka. Den stabiliserande
operationen ska vidmakthålla eller skapa förutsättningar så att risken för en
konflikteskalation minskas till acceptabla nivåer och så att situationen blir
säker och mindre hotande.
En stabiliserande operation kan vara
• huvuduppgiften för arméförband
• uppföljning till en föregående offensiv eller defensiv operation
• stöd till en pågående offensiv eller defensiv operation.

136
 REGLEMENTE

Arméförband som genomför stabiliserande operationer stödjer civila

myndigheter genom att skapa säkerhet. I extrema situationer kan förbanden
behöva stödja civilbefolkningen direkt.
Stabiliserande operationer kan sträcka sig från att vara konfliktförebyggande
till att utgöra en grund för att utveckla en ny stat.

8.3. Genomförande
Inledning

Markoperationer genomförs över hela djupet i det marktaktiska

operationsområdet. Förband som för strid på djupet bidrar uthålligt och med
anpassad risktagning till att påverka motståndarens sårbarheter och
gränssättande resurser och till att begränsa motståndarens handlingsfrihet.
En markoperation innefattar flera olika taktiska aktiviteter, t.ex. strid
förflyttningar och logistik, på förbandsnivå. Generellt omfattar
genomförandet av markoperationer:
• tilltransport av förband till operationsområdet
• förberedelser, t.ex. underrättelseinhämtning, stridsindelning,
utgångsgruppering och förbindelsearbeten
• förflyttningar inom operationsområdet
• strid och bekämpning
• åtgärder för att höja eller vidmakthålla stridsvärdet.

Samordning

Markoperationer leds av arméchefen med stöd av arméstaben. I

kraftsamlingsriktningen samordnar divisionen arméförband på uppdrag av
arméchefen. Brigad, särskilt avdelad stridsgrupp eller fristående arméförband
kan genomföra verksamhet i annan riktning.
Arméchefen tilldelar divisionschef, brigadchef eller annan chef ett uppdrag
som omfattar målsättningar, syfte, uppgifter, resurser, område och
tidsförhållanden. Uppgifter och resurstilldelning justeras vid behov efter hand
som operationen fortlöper.
En förutsättning för att genomföra en markoperation är att det finns
definierade och fastställda lednings- och lydnadsförhållanden inom armén

137
 REGLEMENTE

och mellan arméförband, militärregioner och andra stridskrafter. Striden i

markdomänen förväntas vara kaosartad, svårförutsägbar och föränderlig, och
därför bör lednings- och lydnadsförhållanden präglas av tydlighet och
enkelhet.
Genomförandet av markoperationer samordnas genom målsättningar till
förband, gemensamma funktioner och markoperativa ramverk.
Arméstaben samordnar markoperationen med den gemensamma
operationen, bl.a. genom att delta i chefen för operationsledningens processer
(t.ex. verkansprocessen) inom ramen för de gemensamma funktionerna.

Gemensamma funktioner

Inledning

De gemensamma funktionerna är en tankemässig modell som tillsammans

utgör ett ramverk och därmed stödjer den operativa nivån att samordna
insatser i gemensamma operationer 26. De gemensamma funktionerna är en
grund i utformningen av operationsplanen, som beskriver hur insatser och
annan verksamhet används tillsammans. På den operativa nivån skapas
synergier genom att de gemensamma funktionerna samordnas.
De gemensamma funktionerna används i anpassad form även inom armén
för att samordna markoperationen. Samordningen kan uppnås genom att
beskriva verksamhet som ska genomföras inom en viss funktion för att
åstadkomma påverkan på motståndaren. De gemensamma funktionerna i
anpassad form kan också användas som tankemodell och analysverktyg vid
planering av markoperationer.

OBSERVERA!
Gemensamma funktioner motsvarar det som i Nato benämns Joint functions,
Nato använder Joint functions även på taktisk nivå för markoperationer. Armén
använder gemensamma funktioner i anpassad form främst på arméstabs- och
divisionsnivå.

26 Doktrin för gemensamma operationer 2020

138
 REGLEMENTE

På arméstabsnivå används de för att möjliggöra samordning mellan den

gemensamma operationen och markoperationen, och för att samordna
markoperationen. Division och fristående brigad behöver kunna förstå och
vid behov använda gemensamma funktioner.
De gemensamma funktionerna ska inte likställas med arméns traditionella
funktioner 27. De sistnämnda är en indelning som används för att inrikta och
funktionsleda funktioner och funktionsförband. Arméns funktioner bidrar till
en eller flera av de gemensamma funktionerna. De gemensamma
funktionerna påverkar arméns funktioner, men ersätter dem inte.
De gemensamma funktionerna är:
• ledning (command and control)
• underrättelser (intelligence)
• manöver (manoeuvre)
• bekämpning (fires)
• information (information)
• civil-militär samverkan (CIMIC)
• uthållighet (sustainment)
• skydd (force protection)

De gemensamma funktionerna bidrar till gemensam verkan (joint action). I

gemensam verkan samordnas manöver, bekämpning, information och civil-
militär samverkan för att påverka motståndarens förståelse, förmåga och vilja.
Den gemensamma verkan styrs av ledning och underrättelser, och understöds
av uthållighet och skydd.

27 Se kapitel 10 Arméns funktioner.

139
 REGLEMENTE

Bild 8.1 De gemensamma funktionerna samordnas för att uppnå gemensam verkan på
motståndarens förståelse, förmåga och vilja.
Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Definitioner

Ledning (Command and control)

Ledning syftar till att inrikta och samordna tillgängliga resurser så att de
åstadkommer det som krävs för att uppnå gemensam verkan, lösa uppdraget
och nå målsättningarna. Ledning inkluderar all samordning och samverkan
med internationella organisationer, civila organisationer eller andra aktörer.

140
 REGLEMENTE

Ledning omfattar utövandet av befäl och styrning av utsedda militära chefer

över tilldelade förband. Det innefattar i detta perspektiv valet av
ledningsplatser för chefer.
Ledning förutsätter information för att kunna fatta beslut, vilket innebär ett
beroende av underrättelser och information.
Inom armén fastställs lednings- och lydnadsförhållanden för att möjliggöra en
effektiv ledningsstruktur.

Underrättelser (Intelligence)

Underrättelser syftar till att kontinuerligt och koordinerat ge en förståelse för

operationsmiljön.
Funktionen stödjer chefen genom att identifiera de förhållanden som krävs
för att nå aktuella målsättningar, undvika oönskade effekter och förklara hur
motståndaren påverkar vårt genomförande. Funktionen ger chefen möjlighet
att värdera en motståndare och ger svar på vilken påverkan vår verksamhet
har under genomförandet. De är alltså ett stöd för beslutsfattning och för att
skapa situationsförståelse.
Underrättelser driver markoperationen genom att förse chefen och staben
med noggrant utformade och situationsanpassade produkter i rätt tid. En del
är bedömandet av framtida händelseutvecklingar, vilket har sin grund i
information om hur aktörer har agerat tidigare.
Underrättelser bidrar till bekämpning genom att identifiera lämpliga
högvärdiga mål och lokalisera dessa.

Manöver (Manoeuvre)

Manöver syftar till att våra förband ska uppnå fördelaktiga positioner i
förhållande till motståndaren. Det utgörs av våra förbands användande av
kombinationer av eld och rörelse (eller hot om eld och rörelse) på stridsfältet.
Fysisk och mental manöver påverkar både den fysiska och moraliska delen av
motståndarens krigföringsförmåga och påverkar motståndarens vilja till
fortsatt strid
Manöver ska leda till att motståndaren blir oförmögen till fortsatt motstånd
genom att inte längre kunna verka som ett sammanhållet förband.

141
 REGLEMENTE

På arménivå är manöver ett medel för att välja tid och rum för strid eller välja
att avstå från strid. Det kan också vara ett medel för att utnyttja en framgång.
Manöver innefattar att välja eller byta t.ex. spridd eller samlad gruppering, tid
mot rum eller bredd mot djup. Manöver innehåller därför en viss risktagning.
Arméns förband kan understödjas av helikopterförband för att öka förmågan
till manöver i luften.
Manöver bidrar till att kunna projicera ett hot för motståndaren där det kan
ha en avgörande effekt för den gemensamma operationen.

Bekämpning (Fires)

Bekämpning syftar till att påverka ett mål. Ett mål är ett utvalt geografiskt
område, objekt, förmåga, förband eller system inklusive deras vilja,
fattningsförmåga, och beteende.
Med påverkan avses såväl direkt som indirekt påverkan, och effekten kan vara
antingen fysisk eller psykisk.
Bekämpning ger chefen en möjlighet att påverka den fysiska och moraliska
delen av motståndarens krigföringsförmåga, och därmed påverka viljan till
fortsatt strid.
Bekämpning kan både understödja manöverförbandens strid i det nära
området och för att bekämpa mål i operationer på djupet. Det utgörs av
direkta och indirekta system ur armén och andra stridskrafter (inklusive
telekrigföring) som är primärt utformade för att nedkämpa eller nedhålla en
motståndare.
För att samordna bekämpning används på operativ och taktisk nivå särskilda
verkansprocesser (i Nato joint targeting och land targeting) som väljer och
prioriterar de högvärdiga mål (high-value targets)som behöver bekämpas.
Högvärdiga mål är mål som är väsentliga för att motståndaren ska kunna
genomföra sin verksamhet eller lösa vissa uppgifter. Förlust av högvärdiga
mål förväntas begränsa motståndarens möjligheter att verka under viss tid.
Förlust av vissa högvärdiga mål kan också innebära stora fördelar för våra
förband. Denna typ av mål benämns i Nato high pay-off targets.
I den taktiska verkansprocessen (land targeting) vid arméstab och division
samordnas funktionen bekämpning för att åstadkomma verkan på
prioriterade mål. Prioriterade mål är de högvärdiga mål som är viktigast att
påverka för att vi ska nå våra egna målsättningar med markoperationen.

142
 REGLEMENTE

Målen kan utgöras av motståndarens kritiska sårbarheter eller av förband och

förmågor som bekämpas för att forma stridsfältet inför kommande strider.
Arméns taktiska verkansprocess (land targeting) omfattar att
• besluta vilka mål som ska bekämpas och vilka sensorer som ska användas
för att lokalisera målen (decide)
• lokalisera målen med avdelade sensorer (detect)
• bekämpa målen med tillgängliga resurser (deliver)
• utvärdera resultatet (assess).

Bekämpning i markdomänen påverkas av aktuellt civilläge och kan begränsas

med anledning av insatsregler eller krigets lagar.

Information (Information)

Den gemensamma funktionen information syftar till att inrikta och samordna
tillgängliga kommunikationsresurser så att vi kan uppnå gemensam verkan på
motståndarens förståelse och vilja.
Funktionen tas i huvudsak omhand av militärstrategisk kommunikation,
kommunikationstjänst och informationsoperationer. På den taktiska nivån
genomförs det främst i form av informationsoperationer och
kommunikationsaktiviteter.
Markoperationer måste planeras, genomföras och utvärderas utifrån deras
önskade effekter i aktuella målgrupper. All militär verksamhet, inklusive
markoperationer, är kommunikativ. Markoperationer genomförs i en
komplex och omtvistad del av informationsmiljön. Arméns förband
genomför sin verksamhet i direkt kontakt med olika aktörer och målgrupper,
vilket ger möjligheter att sprida information.
För att påverka motståndarens förståelse och vilja genomförs
informationsoperationer och kommunikationsaktiviteter som bidrar till att
försvaga motståndarens stridsmoral samt försvåra och skapa osäkerheter i
motståndarens lägesuppfattning. Arméns förband bidrar till att samla in
information som kan användas i militärstrategisk kommunikation.
Information har också betydelse för att kunna stärka vår egen försvarsvilja
genom att påvisa våra egna framgångar och motståndarens
tillkortakommanden.

143
 REGLEMENTE

Information bidrar till egen lägesuppfattning och att skapa lägesbild vilket
möjliggör beslutsfattning. Detta förutsätter inhämtning, bearbetning och
delgivning av information så att chefen får rätt information i rätt tid.
Chefer behöver värdera betydelsen av informationsflöden inom egna
förband, motståndarens förband och de lokala delarna av civilsamhället, och
hur de påverkar möjligheterna att nå målsättningarna.

Civil-militär samverkan (CIMIC)

Civil-militär samverkan är en funktion för samverkan mellan civila och

militära aktörer med målsättning att skapa förhållanden som stödjer
genomförandet av en militär operation eller skapar förhållanden som stödjer
civila insatser. 28
Civil-militär samverkan har en särskild betydelse för verksamhet i
markdomänen eftersom det är där befolkningen lever. Chefer har ett
moraliskt och legalt ansvar gentemot civilbefolkningen som bara kan
upprätthållas genom samverkan med civila aktörer.
Civil-militär samverkan syftar till att bidra till gemensam verkan så att
målsättningarna nås. Civil-militär samverkan har avgörande betydelse oavsett
om markoperationen genomförs i Sverige eller i en annan nation. Ansvar för
och genomförandet av civil-militär samverkan kan se olika ut mellan
nationella markoperationer och operationer i andra nationer.
Försvarsmaktens samverkan nationellt med civila myndigheter och
totalförsvarsaktörer på högre regional, regional och lokal nivå leds av
militärregionen. Att upprätthålla en samlad lägesbild över det civila och
militära läget är avgörande för en effektiv samverkan.
Civil-militär samverkan möjliggör för chefen att delta i verksamheter med
olika civila aktörer så att vi kan skapa och vidmakthålla förhållanden som är
gynnsamma för den fortsatta markoperationen. Dessa förhållanden kan
innebära moraliska, materiella, terrängmässiga eller taktiska fördelar för våra
förband, vilket endast kan uppnås genom ett nära samarbete med
civilbefolkningen och civilsamhället. Dessa fördelar ska också förnekas
motståndaren.

28 Nomen Op 2021

144
 REGLEMENTE

Funktionen stödjer chefen med kunskap om civilläget i samhället och hur det
påverkar markoperationen, hur markoperationen påverkar samhället och hur
samhällets stöd till Försvarsmakten ser ut vid höjd beredskap.

Uthållighet (Sustainment)

Uthållighet syftar till att upprätthålla handlingsfrihet i genomförandets alla

faser. Funktionen är dimensionerande för vår förmåga att fullfölja
markoperationen och direkt avgörande för att nå våra målsättningar.
Uthållighet förutsätter flera funktioner och tjänstegrenar som är nödvändiga
för att upprätthålla uthållighet över tiden, t.ex. underhållstjänst, personaltjänst
och fältarbeten.
Uthålligheten bidrar också till att skjuta upp kulminationen så länge som
möjligt. Den är därför en avgörande funktion som påverkar planeringen och
genomförandet av varje del av markoperationen.
Uthållighet bibehålls genom återfyllnad, återhämtning och reorganisation av
förbanden för att återställa förlorat personellt och materiellt stridsvärde.
Uthållighetsaktiviteter påverkar tempot, tidsutsträckningen och intensiteten i
all strid. Detta inkluderar även formandet av markdomänen genom
fältarbetsfunktionens stöd för att möjliggöra rörlighet och bygga och
vidmakthålla infrastruktur.

Skydd (Force protection)

Skydd syftar till att minska sårbarheten för vår personal, materiel och
verksamhet från de hot motståndaren riktar mot oss och därigenom bevara
handlingsfriheten för den fortsatta markoperationen.
Inom ramen för skydd identifieras egna kritiska resurser och sårbarheter, och
därefter utvecklas och anpassas skyddsåtgärder för dessa i en skyddsplan.
Generellt ska arméns förband alltid minska risken för upptäckt och begränsa
verkan av bekämpning.

145
 REGLEMENTE

Åtgärder inom ramen för skydd kan omfatta:

• säkerhetstjänst
• fältarbeten för överlevnad
• ammunitionsröjning
• sökverksamhet
• luftförsvar
• CUAS 29
• preventivmedicin
• CBRN-skydd
• undsättning (personnel recovery).

Skydd uppnås även genom riskhantering, områdesansvar och förmåga till

återhämtning samt genom aktiv vilseledning eller mer passiva åtgärder för att
dölja vår verksamhet för motståndaren.

Markoperativa ramverk

Inledning

Med hjälp av markoperativa ramverk 30 (conceptual frameworks) kan

genomförandet av markoperativ verksamhet förtydligas. Ramverken delas in i
operationellt ramverk (operations frameworks) och geografiskt ramverk (geographic
frameworks) 31.

OBSERVERA!
Armén använder de markoperativa ramverken även i nationella operationer.

29 Counter Unmanned Aerial System, motverkan mot UAV och andra obemannade
flygande system.
30 Se även kap 6.7 Divisionens taktik.
31 Nato använder även funktionellt ramverk (functional frameworks), men armén har valt

att inte använda det för markoperationer.

146
 REGLEMENTE

Operationellt ramverk (Operations framework)

Det operationella ramverket beskriver syftet med ett antal aktiviteter eller
åtgärder som bidrar till att nå aktuella målsättningar. Det operationella
ramverket utgörs av:
• avgörande åtgärder (decisive actions)
• formande åtgärder (shaping actions)
• åtgärder för uthållighet (sustaining actions).

Avgörande åtgärder är de som är avgörande för att lösa uppdraget. De kan

utgöras av en enskild avgörande aktivitet eller av en sammanhängande kedja
av aktiviteter under en längre tid. Avgörande åtgärder finns som regel inte i
stabiliserande operationer.
Formande åtgärder syftar till att skapa eller vidmakthålla gynnsamma
förhållanden inför en avgörande åtgärd. Formande åtgärder kan innefatta
strid som riktar sig mot motståndarens vilja till fortsatt strid genom att
angripa lednings- och uthållighetsförmågor eller delar av de stridande
förbanden. I grunden ska en formande åtgärd skapa gynnsamma förhållanden
för de avgörande åtgärderna, men den ska inte betraktas som en enskild
aktivitet begränsad i tid. Att forma operationsmiljön pågår över tiden. En
viktig del i att forma operationsmiljön är informationsaktiviteter, särskilt
avseende vilseledning och skenåtgärder.
Åtgärder för uthållighet syftar till att säkerställa uthållighet, handlingsfrihet
och rörlighet, och möjliggör avgörande och formande åtgärder. Åtgärder för
uthållighet innefattar bl.a. logistik, personaltjänst, skydd och säkerhetstjänst.
Formande åtgärder, avgörande åtgärder och åtgärder för uthållighet
kompletterar varandra och kan genomföras samtidigt och samordnat. De
möjliggör också att vi kan påverka motståndaren över ett stort djup samtidigt
på flera platser.

147
 REGLEMENTE

Geografiskt ramverk (Geographic framework)

Det geografiska ramverket innefattar en indelning av stridsområdet i tre

principiella områden: djupet, manöverområdet och det bakre området. I alla
områden genomförs den strid som krävs för att lösa uppdraget.
Syftet med inledningen är att möjliggöra en samordnad samtidig strid mot
flera echelonger av motståndare som är separerade i rum. Indelningen
underlättar verksamhet som ger effekt senare i tiden.
Det finns i regel ett sammanhang mellan det operationella ramverket och det
geografiska ramverket. På djupet genomförs främst formande åtgärder, i
manöverområdet genomförs de avgörande åtgärderna och i det bakre
området genomförs åtgärder för uthållighet.

Operationer på djupet (Deep operations)

Operationer på djupet omfattar samordnade åtgärder för att forma stridsfältet

inför kommande operationer i manöverområdet. Operationer på djupet
påverkar motståndarens förmåga att kraftsamla och begränsar motståndarens
samordning och tempo. Därigenom kommer våra operationer i
manöverområdet att kunna genomföras med lägre intensitet i striden och
med minskad risk för egen kulmination. Operationer på djupet innefattar
också att bekämpa de prioriterade mål som bidrar till att vi kan nå våra
målsättningar.
Operationer på djupet genomförs på ett stort avstånd och över en längre tid.
De riktas mot de motståndarstyrkor som ännu inte engagerats i de nära
manöveroperationerna. Det innebär som regel att motståndarens förband
befinner sig på ett geografiskt djup framför våra förband.

Operationer i manöverområdet (Close operations)

Operationer i manöverområdet omfattar verksamhet som genomförs av

aktuell huvudstyrka, t.ex. division. De innefattar direkt strid med
motståndarens förband och syftar i regel till att vara avgörande för att vi ska
nå de aktuella målsättningarna.
Operationerna är beroende av att operationer på djupet formar
motståndarens förband innan de når manöverområdet. De är även beroende
av den uthållighet som bakre operationer bidrar med.

148
 REGLEMENTE

Operationer i det bakre området (Rear operations)

Syftet med operationer i det bakre området är att skapa och vidmakthålla
handlingsfrihet för operationer på djupet och operationer i manöverområdet.
Detta uppnås genom att
• skydda förband och verksamhet
• upprätthålla förbandens stridsvärde
• upprätthålla rörligheten.

Operationer i det bakre området kan även innefatta strid mot en motståndare
som bryter igenom eller luftlandsätter i vårt bakre område.
Huvuddelen av operationerna genomförs i det bakre området. Det bakre
området omfattar allt område mellan underställda förbands bakre gränser till
egen bakre gräns. Det bakre området är inte statiskt utan utvecklas efter hand,
t.ex. genom att justera dess utsträckning.
Operationer i det bakre området förutsätter en viss grad av handlingsfrihet
med förband och möjligheter att snabbt sätta in dem i rätt riktning.

8.4. Nationella markoperationer

Inledning

I Doktrin för gemensamma operationer beskrivs operativa tillämpningar vid

genomförandet av gemensamma operationer. I nedanstående text beskrivs
arméns generella omsättning av detta till markoperationer i en gemensam
operation.

Förebygga väpnat angrepp

Inledning

Armén genomför förebyggande och förberedande verksamhet och

operationer i normalläge och säkerhetspolitisk kris tills ett väpnat angrepp
sker. Syftet är att skapa fördelar för oss och att avhålla och försvåra för andra
stater, organisationer och nätverk från att inhämta underrättelser, angripa eller
utöva påtryckningar mot Sverige.

149
 REGLEMENTE

Verksamheten innefattar
• nationell och multinationell planering
• övningsverksamhet
• operationer
• beredskapsverksamhet
• samverkan med övriga inom totalförsvaret
• deltagande i internationella insatser och övningar.

KOM IHÅG!
Bilden av arméns förmåga ska vara krigsavhållande.

Bild 8.2 Gemensamma operationer för att förebygga väpnat angrepp.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Militärt problem

Armén ska över tiden bidra till Försvarsmaktens förmåga att förebygga
väpnat angrepp, bl.a. genom beredskap, operationer och större övningar.
Motståndaren använder påverkansoperationer, hybridkrigföring och
samordnad påverkan mot det svenska samhället i normalläge och under
säkerhetspolitisk kris för att störa våra förberedelser och påverka arméns
förmåga. Motståndaren disponerar även fjärrstridsmedel, inklusive

150
 REGLEMENTE

massförstörelsevapen, vilket innebär hot mot våra fredstida grupperingar,

förråd, verkstäder, mobiliseringsområden och liknande platser.
Över tiden genomför motståndaren underrättelseinhämtning och annan
säkerhetshotande verksamhet mot arméns olika verksamheter. Svenska
åtaganden inom Nato kan innebära att armén behöver gruppera förband i
andra nationer.

Taktiskt koncept

Arméns sammantagna förmåga att möta ett väpnat angrepp ska ge en

krigsavhållande effekt.
Armén har förmåga till samordnad strid i högre förband (division, brigad och
stridsgrupp) i markdomänen. Detta visas främst genom att öva högre förband
enskilt eller tillsammans med andra nationer.
Arméns beredskapskoncept möjliggör hög tillgänglighet med stående förband
som finns fördelade i hela landet. Armén anpassar kontinuerligt sin beredskap
och agerar både synligt och dolt med stående förband i normalläge.
Arméns stående delar indelas, grupperas och organiseras som förband så att
de kan sättas in för att snabbt möta väpnat angrepp och nå framgång.
Säkerhets-, underrättelse- och jägarförbanden stödjer i normalläge
säkerhetsunderrättelsetjänsten offensivt för att förebygga väpnat angrepp och
skapa tidig förvarning.
Förbanden på Gotland har en särskild betydelse för att förebygga väpnat
angrepp och möjliggöra förberedelser i fredstid.
Armén har stående förband för luftförsvar, transporttjänst och för
totalförsvarssamverkan avseende ammunitionsröjning och CBRN-skydd.
En stor del av armén utgörs av mobiliseringsförband som är en förutsättning
för genomförande av markoperationer. Mobiliseringsförbanden har
differentierad mobiliseringstid, så att vissa förband har hög tillgänglighet och
kortare mobiliseringstid för att möta operativa krav.
Arméns verksamhet syns och kommuniceras lokalt och centralt, men även i
ett internationellt perspektiv.
Armén samverkar och samarbetar över tiden med internationella
samarbetspartner i syfte att möjliggöra ett gemensamt uppträdande i högre
konfliktnivåer.

151
 REGLEMENTE

Bild 8.3 Armén ska förebygga väpnat angrepp genom ett aktivt försvar.
Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

152
 REGLEMENTE

Snabbt möta väpnat angrepp

Inledning

Armén ska kunna genomföra markoperationer för att möta ett överraskande
väpnat angrepp i normalläge. Syftet är att möjliggöra återtagande av initiativet
och ge beslutsunderlag och förutsättningar för fortsatta nationella eller
multinationella markoperationer.
Armén genomför operationer med tillgängliga förband. Inledningsvis
genomförs markoperationen autonomt enligt förberedda uppdrag. Efter hand
ökar graden av samordning i den gemensamma operationen.
De eventuella beredskapshöjningar som har hunnit genomföras kan öka
tillgängligheten på förband och förmågor. Därmed ökar den operativa
handlingsfriheten.

Bild 8.4 Ett väpnat angrepp med kort militär förvarning sker vid normalläge och armén
reagerar omedelbart med gripbara förband (röd streckad pil) Då endast begränsade
beredskapshöjande åtgärder har genomförts kommer styrketillförsel och mobilisering (blå pil)
att ske parallellt med operationen för att möta angreppet.
Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

153
 REGLEMENTE

Militärt problem

Det väpnade angreppet kan vara överraskande avseende tid, rum och målval
och innehålla vilseledning, vilket innebär att arméns förband kan behöva
agera i efterhand.
Påverkan sker på djupet och i alla domäner samtidigt för att skapa kaos som
försvårar t.ex. vår lägesuppfattning, ledningsförmåga, mobilisering och
koncentrering.
Angreppet ställer arméns förband inför ett dilemma där risktagning vägs mot
säkerhet. Att ta risker med tillgängliga förband skapar möjlighet att nå stora
taktiska framgångar men det kan också få långtgående konsekvenser för
arméns möjligheter till en uthållig nationell försvarsoperation.
Parallellt med att angreppet möts i en eller flera riktningar ska övriga förband
kunna mobilisera och därefter koncentrera, utgångsgruppera och förbereda
kommande markoperationer.

Taktiskt koncept

Armén möter snabbt det väpnade angreppet med tillgängliga stående förband
enligt förberedda uppdrag i syfte att möjliggöra efterföljande
markoperationer. Genom att tidigt påverka motståndaren påvisar vi
försvarsvilja och motståndskraft.
För att möta det väpnade angreppet kombineras de stående förbandens
inneboende förmåga till rörlighet med arméns transportförmåga.
Armén skapar gynnsamma förutsättningar genom att de stående förbanden är
organiserade i allsidigt sammansatta strukturer som inledningsvis snabbt kan
sättas in som enskild bataljon och därefter verka i brigadstruktur.
Våra möjligheter till framgång är störst innan motståndaren hunnit övergå till
ett förberett försvar. Striden inriktas mot att försvåra motståndarens
etablering på svenskt territorium och begränsa motståndarens utbredning.
Gynnsamma tillfällen utnyttjas för att ta initiativ till att bekämpa
motståndaren och påverka motståndarens etablering och styrketillväxt.
Armén möter det väpnade angreppet parallellt med att förbereda fortsatta
markoperationer genom att genomföra mobilisering och utgångsgruppering.

154
 REGLEMENTE

Om vi inte kan nå verkan mot motståndaren, undandrar sig arméns insatta

förband motståndarens bekämpning för att utnyttja nya tillfällen eller
förbereda sig för fortsatta operationer.
Förbindelsearbeten förbereds i syfte att säkerställa rörlighet för såväl arméns
förband som för övriga stridskrafter och tredje part.
Spärrning, blockering och förstöring i infallsportar förbereds eller genomförs
enligt förberedda planer. Fördröjande fältarbeten i prioriterade områden
förbereds och utförs när motståndarens angreppsriktning kan fastställas.
Armén bibehåller stridsvärdet genom avvägning mellan ambition avseende
verkan i nuläget och uthållighet för fortsatta operationer. Luftvärnet
koncentreras till områden som prioriterats av högre chef och används för att
skydda försörjningslinjer, infallsportar och baser för marinen och flygvapnet.
Militärbaser aktiveras tidigt och möjliggör övriga förbands verksamhet.

Bild 8.5 Armén möter väpnat angrep snabbt. Omedelbart gripbara resurser bekämpar
angriparens kritiska sårbarheter så tidigt som möjligt samtidigt som mobilisering och
utgångsgruppering genomförs.
Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

155
 REGLEMENTE

Uthållig defensiv markoperation

Inledning

Armén ska efter ett väpnat angrepp kunna genomföra defensiva

markoperationer inom ramen för en uthållig gemensam försvarsoperation i
Sverige eller inom ramen för Nato i närområdet.
Syftet med markoperationen är att nationellt försvara svensk suveränitet,
förneka motståndaren att uppnå sina målsättningar och möjliggöra framtida
offensiva operationer.
Markoperationen genomförs med beaktande av stridsekonomi och fokuserar
på att försvåra motståndarens styrketillväxt och att bestrida motståndarens
kontroll i markdomänen. Striden ska kunna föras över hela djupet.

Bild 8.6 Genomförande av en nationell defensiv markoperation. Efter beslut om inriktning kan
en nationell markoperation övergå i en multinationell markoperation.
Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

156
 REGLEMENTE

Militärt problem

Motståndaren genomför fortsatt bekämpning med långräckviddiga system av

vissa förband, ledningar och anläggningar men även rent civila mål angrips,
vilket skapar kaos och försvårar vår lägesuppfattning och beslutsförmåga.
Angrepp mot de mellersta och södra delarna av Sverige, inklusive Gotland,
kan inledningsvis omfatta en kombination av luftlandsättningar och
amfibieoperationer som riktas mot områden på svenskt territorium där man
med mekaniserade förband besätter terräng för att kunna upprätta en
försvarszon som skyddar långräckviddiga system såsom mark-, luftvärns- och
kustrobotar.
Angrepp mot norra Sverige omfattar en kombination av luftlandsättningar
och anfall med markstridsförband genom Finland.
Angrepp mot närområdet kommer att omfatta anfall med markstridsförband.
Motståndaren kraftsamlar indirekta bekämpningssystem från mark- och
luftdomänen för att uppnå verkan, särskilt i urban miljö. Detta kommer att
innebära stora konsekvenser för civilbefolkningen och det civila samhället.
Motståndaren förväntas bedriva sin operation under lång tid för att skydda
och vidmakthålla uppnådda målsättningar.
Stridens genomförande, främst i urban miljö, kommer att innebära stora
konsekvenser för civilbefolkningen och det civila samhället.
Motståndaren kan använda massförstörelsevapen.

Taktiskt koncept

Markoperationer genomförs under lång tid inom ramen för den gemensamma
försvarsoperationen i en eller flera riktningar. Markoperationer inriktas mot
att försvåra för motståndaren att få kontroll i markdomänen genom att
begränsa motståndarförbandens utbredning och etablering och genom att
begränsa styrketillväxt.
Huvuddelen av arméns förband är mobiliserade och utgångsgrupperade.
Armén bestrider motståndarens kontroll i hela operationsmiljön. Våra
förband tillämpar ett rörligt uppträdande och växlar mellan att agera med
mindre enheter för att försvåra motståndarens bekämpning, och kraftsamling
av förband för att uppnå maximal verkan.

157
 REGLEMENTE

Armén kan i en huvudoperationsriktning med division föra strid med hög

ambition. Division kan tillsammans med förband från annan nation och med
stöd från övriga stridskrafter återta förlorad terräng. Armén kan i övriga
operationsriktningar föra strid med brigad och fristående bataljoner med mer
begränsad ambition.
Armén påverkar motståndaren i alla områden, och över hela
operationsdjupet, för att påvisa vår förmåga och försvarsvilja.
Även i en efterhandsituation, med begränsad ambition i striden, strävar
arméns förband efter att återta initiativet för att skapa förutsättningar för en
bibehållen handlingsfrihet där vi själva väljer metod och medel för att nå
verkan.
Arméns förband möter motståndaren för att begränsa motståndarens
utbredning. Striden förs med ett stort inslag av fältarbeten och indirekt
bekämpning i terräng som är gynnsam för oss.
Arméns förband begränsar motståndarens styrketillväxt. Striden förs då
främst på djupet med en kombination av förband och långräckviddig
bekämpning.
Striden förs omväxlande offensivt och defensivt samt på ett stort djup
samtidigt som uthålligheten på sikt inte begränsas. Striden bygger på att vi
• upptäcker och lokaliserar motståndaren
• begränsar eller hindrar motståndarens utbredning
• uppnår verkan på motståndaren genom indirekt och direkt bekämpning.

Armén uppnår verkan genom system i samverkan över domängränser och

kombinerade vapen inom armén. Högre förband samordnar sensorer och
kraftsamlar system till tid och rum för att uppnå verkan mot prioriterade mål.
Förberedd underrättelseinhämtning genomförs i prioriterade riktningar med
fokus på fientlig styrketillväxt. Underrättelseinhämtning fokuseras i övrigt på
att lokalisera motståndarens utbredning och gruppering i syfte att möjliggöra
bekämpning eller strid för att begränsa motståndarens utbredning och
styrketillväxt.
Vi försvårar motståndarens underrättelseinhämtning genom bekämpning av
spaningsförband, maskerings- och skenåtgärder och vilseledning.
Fältarbeten för rörlighet för såväl arméns förband som för övriga stridskrafter
genomförs. Prioriterade underhållsvägar hålls öppna.

158
 REGLEMENTE

Strid i markdomänen är en komplex och svåröverskådlig verksamhet.

Lednings- och lydnadsförhållanden ska vara enkla och tydliga. Armén strävar
efter principen ett uppdrag – ett område – en chef.
Arméns förband undviker upptäckt genom att gruppera dolt i skydd av
terräng och infrastruktur och genom att vidta maskerings- och skenåtgärder.
Förbanden begränsar verkan av bekämpning genom spridning, ett rörligt
uppträdande och fältarbeten för överlevnad.
Armén möjliggör markoperationer under lång tid och med hög uthållighet
genom att över tiden vidta noggranna passiva luftförsvarsåtgärder. Luftvärnet
understödjer arméförbanden genom att skydda prioriterade objekt eller
verksamheter.

Bild 8.7 Armén genomför en uthållig markoperation under lång tid inom ramen för en
gemensam operation. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

159
 REGLEMENTE

Fortsatt motstånd

Militärt fortsatt motstånd är en sammanhållande benämning på de

verksamheter, metoder och tekniker som möjliggör överlevnad,
reorganisation, förbandsproduktion och uthållig strid med svenska enheter
om en initial kulmination inträffat. Det militära motståndet genomförs på
hela djupet av Sveriges territorium.
Försvarsmakten ska som helhet eller i delar kunna övergå till fortsatt
motstånd, på order eller om läget så kräver, i syfte att enskilt och under lång
tid kunna störa motståndarens operativa kontroll av områden i Sverige.
Fortsatt motstånd ska kunna inledas omedelbart efter att en motståndare
tilltvingat sig någon del av svenskt territorium och inbegriper alla de metoder
och verksamheter som används för att bidra till politisk handlingsfrihet att
aldrig behöva ge upp för motståndarens påtryckningar.
Genom att övergå till fortsatt motstånd ska Försvarsmakten minska risken
för samlad kulmination och därmed öka möjligheten till uthållig påverkan av
motståndaren, en förmåga som inte mäts i dagar utan i månader, kanske år.
Förberedelser och planering sker över tiden.

8.5. Markoperationer i Nato

Inledning

Grunden för armén är att markoperationer alltid genomförs enligt Natos

principer. Graden av anpassning kommer att skilja sig mellan en nationell
markoperation och en multinationell land operation i Nato.
Detta kapitel förtydligar vissa aspekter av multinationella markoperationer i
Nato.

Markoperativa teman - Operations themes

I Nato beskrivs markoperationer i ett tematiskt sammanhang som är

beroende av aktuella konfliktnivåer. 32

32 Se AJP-3.2 Allied Joint Doctrine for Land Operations Ed B ver 1 FEB 2022

160
 REGLEMENTE

Nato anger konfliktnivåer enligt följande:

• samarbete (Cooperation)
• konfrontation (Confrontation)
• rivalitet (Rivalry)
• väpnad konflikt (Armed conflict).
I en väpnad konflikt är markoperationerna en del av krigföringen (warfighting).
Beroende på läget kan de då variera från att vara fokuserade på strid (combat
operations) till att vara en del i en nationell eller internationell krishantering
(major crisis response operations).

Bild 8.8 Koppling mellan konfliktnivåer och markoperativa teman i Nato.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

I en lägre konfliktnivå, konfrontation, är markoperationerna

säkerhetsskapande (security) för att kunna möta olika hot i syfte att avskräcka
och begränsa aktörer. Säkerhetsskapande teman innefattar öppen militär
verksamhet, resilienta förmågor och dold domänöverskridande verksamhet.
Markoperationen kan också genomföras som en del av fredstida militär
verksamhet (peacetime military engagement), både i den här och lägre
konfliktnivåer. Detta kan innefatta en hel mängd olika verksamheter som
syftar till att forma operationsmiljön på medellång eller lång sikt.
Markoperationer med detta tema kan genomföras inom Nato eller
tillsammans med partnerländer eller andra aktörer. De omfattar allt från
övnings- och träningsverksamhet till humanitära insatser.
I de lägsta konfliktnivåerna är markoperationer fredsbevarande (peace support).

161
 REGLEMENTE

Markoperationer - Land operations och tactical

activities

Nato delar in markoperationer enligt samma principer som beskrivs i detta

reglemente:
• offensiva operationer (offensive operations) som syftar till att påtvinga
motståndaren sin egen vilja
• defensiva operationer (defensive operations) som syftar till att förneka
motståndaren att uppnå sina målsättningar
• Stabiliserande operationer (stability operations) som syftar till att skapa
förutsättningar för myndigheter och andra organisationer att fungera eller
förutsättningar för att konflikter bryter ut, eskaleras eller återupptas.

Nato använder begreppet tactical activities 33 för de verksamheter som

genomförs inom ramen för de olika typerna av markoperationer. Armén
bedömer att det i nuläget inte är lämpligt att implementera tactical activities,
men det behöver finnas en förståelse för och kunskap om dem vid våra högre
förband och förband som ska genomföra operationer i Nato.
Tactical activities kan beskrivas som en kombination av vissa av våra
traditionella stridssätt och mer konkreta metoder för att lösa specifika
uppgifter. Tactical activities delas in i fyra grupper.
Offensive activities innebär att anfalla motståndaren för att bekämpa eller slå
motståndaren eller på annat sätt påverka motståndarens förmåga. De kan
också fokusera på att ta och behärska terräng. Exempel är attack, exploitation
och pursuit.
Defensive activities innebär att försvara sig mot motståndarens offensiva
åtgärder för att förneka motståndaren att nå sina mål. De kan också inriktas
mot att tillfoga motståndaren förluster eller att försvara terräng. Exempel är
defence och delay.
Stability activities innebär att fokusera på att upprätthålla eller etablera en säker
situation i ett visst område. Exempel är route control och cordon and search.
Enabling activities innebär att stödja eller skapar förutsättningar för övriga typer
av aktiviteter. Exempel är security och march.

33 Se ATP-3.2.1.1. Conduct of Land tactical activities, Ed C ver 1 FEB 2022

162
 REGLEMENTE

Multinationella markoperationer

Inledning

Multinationella markoperationer kan genomföras i Sverige eller i ett annat

land och kan i regel genomföras med en högre ambitionsnivå än vid
nationella markoperationer. Multinationella markoperationer kan innefatta att
svenska förband ingår i Natos kommandostruktur i en markoperation på
annat lands territorium. I armén ska division och brigad kunna underställas
eller leda underställda eller understödjande utländska förband.
Försvarsmakten kan ge eller ta emot militärt stöd från andra nationer, vilket
även inkluderar värdlandsstöd.
Värdlandsstöd kan lämnas vid övningsverksamhet, transitering eller
operationer. Värdlandsstödet leds av chefen för operationsledningen genom
uppdrag till berörda militärregionchefer och omfattar både militärt stöd och
stöd från civila aktörer. För arméns förband kan värdlandsstöd innefatta att
understödja med transporttjänst, fältarbeten, skydd och bevakning samt bistå
med understöd och hänvisningar.

Multinationalitet och operationer på annat lands territorium

Strid i ett annat lands territorium ställer särskilda krav på lokal samverkan och
hantering av civillägesbilden. Vi behöver lägga särskild vikt på att förstå
terrängens betydelse och behovet av att kunna analysera andra terrängtyper
än de i Sverige.
Olika nationer har olika kultur och kan tillämpa ledningsfilosofi och doktrin
på olika sätt. Det ställer krav på att de gemensamma förutsättningarna för
markoperationen förtydligas och förklaras. Även de legala förutsättningarna
för förband kan variera mellan nationer.
Operationer i ett annat land kan skapa logistiska utmaningar genom längre
försörjningslinjer och försörjning i flera riktningar när vi befinner oss på
annat lands territorium. Logistiska behov från andra nationer kan leda till
ökade påfrestningar för oss när det är vi som lämnar värdlandsstöd, vilket kan
påverka våra egna nationella logistikbehov.
Samträning, förberedelser och planering tillsammans med andra förband är
avgörande. Om det uteblir, behöver vi sänka ambitionen för samordning och
strid med system i samverkan.

163
 REGLEMENTE

Principer för multinationell verksamhet och interoperabilitet

Tyngdpunkten bör ligga på att komplettera varandras svagheter och uppnå

synergier. De svenska förband som ska delta i en multinationell
markoperation måste ha kunskap om vilka förmågor som förbanden från de
andra nationerna har.
Arméns förband kan ingå i annan nations (eller multinationell) kår, division
eller brigad.
Grunden för samordning är samordning genom separation i tid eller rum.
Samordning genom separation i rum kan ske med gränser eller genom att
tilldela separata områden. Separation med gränser kan kompletteras med
möjligheter att understödja med t.ex. indirekt bekämpning över
förbandsgränser. Separation i rum kan ersättas med separation i tid vid
genomförande av transporter eller annan verksamhet.
Grundläggande framgångsfaktorer för att en multinationell markoperation
ska fungera så väl som möjligt är:
• Goda relationer. Arméns personal på alla nivåer, i synnerhet chefer, ska
sträva efter att skapa och vidmakthålla goda personliga relationer med
motsvarande personal hos våra allierade.
• Respekt och tillit. Ömsesidig tillit för den professionella militära förmågan
samt respekt för andra nationers kultur (historia, religion, sedvänjor och
värderingar). Respekt och tillit tar tid att vinna.
• Kunskap om allierade. Det är lika viktigt att ha god kunskap om allierade
som om motståndaren. Tiden det tar att sätta sig in i de andra
nationernas doktrinära bevekelsegrunder, militära förmågor och
begränsningar kommer att löna sig.
• Tålamod. Ett nära och effektivt samarbete tar tid att utveckla. Att enas om
åsikter och perspektiv kräver tid och tålamod.
• Effektiv kommunikation. God kommunikation hjälper oss att tillsammans
förstå de gemensamma utmaningarna och ta avgörande beslut.

164
 REGLEMENTE

Dessutom ökas effekten ytterligare när vi samarbetar inom följande områden

• Ledningssystem. Armén bör ha procedurer, regler samt materiel som är
kompatibla med internationella samarbetspartner, för att skapa goda
förutsättningar till effektiv samordning av förband och resurser. Brigad
och lägre leds enligt svenska procedurer, med möjlighet att övergå till
ledning av förband ur annan nation när så krävs.
• Övningar skapar förtroende och säkerhet mellan parterna i den
multinationella markoperationen. Övningar i multinationell kontext bör
eftersträvas och vara en naturlig del för armén i normalläge.
• Planer. Gemensamt framtagna samt förövade planer skapar tempo vid
lösandet av en multinationell markoperation.
• Förmågeutveckling. Att ha en samsyn på förmågeutveckling samt likheter
och skillnader i doktriner är viktiga förutsättningar i en multinationell
markoperation.

Multinationella markoperationer måste anpassas utifrån den grad av

interoperabilitet som finns vid operationens inledande. Armén måste sträva
efter att ha tillräcklig förmåga att kunna nyttja de förband som tillförs i syfte
att nå maximal effekt.
Armén tillämpar svensk metod för planering och ledning på brigadförband
även vid en multinationell markoperation. Chefer och stabsmedlemmar bör
dock vara väl förtrogna med andra nationers metoder och vilka skillnader och
likheter som finns. Med en hög utbildningsnivå och kunskap om dessa
åstadkoms också en högre interoperabilitet, då samverkansofficerare kan
förstå och föra dialog med annan part.
Multinationella markoperationer kräver omfattande koordinering och
samverkan. Procedurer för att omhänderta underställande av annan nations
förband är centralt i detta avseende. Samverkansofficerare utbyts mellan olika
förband och är avgörande, för att möjliggöra koordinering och samverkan.
Lednings- och lydnadsförhållanden ska vara enkla och tydliga. Natos
lednings- och lydnadsförhållanden tillämpas enligt aktuell utgåva av AJP-3
Allied Joint Doctrine for the Conduct of Operations.
För att vi ska kunna ge och ta emot stöd måste vi öva och planera
tillsammans med staber och förband från andra nationer. Samövningar i
fredstid är en förutsättning för att möjliggöra interoperabilitet i en

165
 REGLEMENTE

multinationell markoperation. Samträning minskar risken för friktioner under

en multinationell försvarsoperation.
Armén behöver över tiden vidmakthålla förmågor, såsom att leda direkt
flygunderstöd och understödja annan nations förband med indirekt eld, för
att kunna utnyttja tillförda förmågor effektivt.

Bild 8.9 Multinationell verksamhet. Foto: Antonia Sehlstedt, Försvarsmakten.

166
 REGLEMENTE

9. Ledning
9.1. Definitioner
Inledning

Ledning syftar till att inrikta och samordna verksamhet för att genomföra
tilldelat uppdrag.

Militärstrategisk doktrin 2022 sid 60

Ledning är inriktning och samordning av tillgängliga resurser så att de

åstadkommer de effekter som krävs för att lösa tilldelat uppdrag eller uppgift,
samt uppföljning och värdering av genomförd verksamhet.
Ledning är det som möjliggör det praktiska genomförandet av taktiken när
tanken omsätts i handling. Ledning utgår från uppdragstaktiken.
Utövandet av ledning omfattar planering, genomförandeledning, uppföljning
och värdering. Den utövas av utsedda militära chefer med befogenhet att som
befäl leda annan militär personal i tjänsten. Att ha befälet innebär rätt att ge
order till underställda och underlydande inom ramen för uppdraget.
Ledning i detta reglemente beskriver främst ledning från bataljonsnivå och
uppåt. Principerna för ledning används i tillämpliga delar för ledning av
kompani och nedåt.
Ledning och ledarskap
Ledning och ledarskap är två parallella verksamheter som är nära förknippade
med varandra. Ledning är processen som ansvarar för vad som ska göras,
medan ledarskap är förmågan som får det att ske.
Ledarskap hanterar relationen mellan människor i en organisation kopplad till
den verksamhet som ska genomföras. Ledarskap är alltså en del av
ledningsförmågan, som grundar sig på uppdragstaktik. Syftet med ledarskapet
är att motivera och inspirera sin omgivning så att förbanden når avsikten med
striden, oavsett vilken komplexitet som råder i situationen.
Ledning och ledarskap utövas parallellt och samtidigt i symbios av chefen och
är i praktiken ofta svåra att skilja åt.

167
 REGLEMENTE

Olika typer av ledning

Det finns fler olika typer av ledning som berör armén 34:
Taktisk ledning avser den inriktning och samordning av förband som
respektive taktisk chef, t.ex. arméchefen, genomför.
Regional ledning avser den inriktning och samordning som chef för
militärregion utövar avseende markterritoriell verksamhet. Det omfattar
regional säkerhets- och underrättelsetjänst samt ledning av
lokalförsvarsförband, hemvärnsförband och tilldelade krigsförband.
Förbandsledning avser inriktning och samordning av resurser inom ett förband,
från division och nedåt. Förbandsledning innefattar stridsledning.
Funktionsledning avser fackmässig inriktning och samordning av funktioner,
tjänstegrenar och sakområden. Funktionschefer inriktar och samordnar sin
funktion så att funktionen stödjer uppdraget.

Inriktning

Att inrikta är att på ett övergripande sätt styra och sätta målsättningar för
verksamheten. Det görs genom att bestämma vad som ska åstadkommas
(målsättningar), varför det ska åstadkommas (syfte) och hur det kan
åstadkommas.
Chefen inriktar förbandets verksamhet. Inriktningen beskriver chefens avsikt
och uttrycks i form av beslut i stort, funktionsvisa inriktningar och riktlinjer.
Beslut i stort är det övergripande beslut som chefen fattar om hur uppdraget
ska lösas. Det utgörs av en måldel, en syftesdel, och en genomförandeidé.
Måldelen anger vilka målsättningar som ska nås och vid behov hur slutläget
ska vara när uppdraget är löst. Syftesdelen anger varför uppdraget ska lösas.
Genomförandeidén beskriver hur chefen avser lösa uppdraget.
Genomförandeidén delas vid behov in i skeden.
De funktionsvisa inriktningarna är funktionernas genomförandeidéer och
uttrycks i samma skeden som chefens genomförandeidé. De syftar till att
beskriva funktionernas verksamhet för att lösa uppdraget.

34 Militärstrategisk doktrin 2022 s 61

168
 REGLEMENTE

Samordning

Inledning

Att samordna är att optimera utnyttjandet av resurser i tid och rum så att
uppsatta målsättningar kan nås på avsett sätt. 35 Detta åstadkoms genom att
samordna verksamhet i tid och rum enligt inriktningen, främst genom
stridsledning och funktionsledning.
Samordningen sker genom att staben på chefens uppdrag ger order där
uppgifter, gränser, anfallsmål och liknande styrningar anges. Samordning kan
även innefatta att verksamhet styrs till tid eller rum och genom prioriteringar.
Samordningen kan variera mellan låg och hög grad. Graden av samordning
anpassas till aktuell situation.
Samordning sker genom befäl eller samverkan. Befäl utövas över underställda
chefer och förband, medan samverkan genomförs med sidoordnade förband
eller aktörer.

35 FM Arbetsordning (FM ArbO) ( FIB 2022:6)

169
 REGLEMENTE

Bild 9.1 Samordning sker genom befäl eller samverkan.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Samordning genom befäl

Chefen samordnar verksamheten mellan underställda och understödjande

chefer och förband genom befäl.
Samordning genom befäl, bl.a. avseende lednings- och lydnadsförhållanden
och geografiskt ansvar, regleras i order. Uppgiften att genomföra viss
samordning kan delegeras till underställd chef.
Stridsledning och funktionsledning är olika former av samordning genom
befäl. Stridsledning är samordning av förband efter hand, främst avseende eld
och rörelse. Funktionsledning är samordning av funktioner, tjänstegrenar och
sakområden. Funktionsledning innefattar inriktning och prioritering av
funktionens resurser, ledning av förband knutna till funktionen och
uppföljning av funktionens användande.

170
 REGLEMENTE

Samordning genom samverkan

Samordning med sidoordnade chefer, myndigheter och civila organisationer

genomförs genom samverkan. Samverkan kan genomföras direkt mellan
chefer eller genom att avdela samverkansbefäl eller samverkansgrupp ur
staben. Samverkan ska alltid ha ett syfte.
I de fall chefen inte är personligt närvarande, ska samverkan ske utifrån
mandat fastställt av chefen.
Samverkan mellan flera sidoordnade chefer bör ledas av överordnad chef.

Samverkansofficerare

När en chef har behov av att över tiden kunna genomföra samordning
genom samverkan med en annan chef på den chefens grupperingsplats,
avdelas samverkansofficerare. Samverkansofficerare representerar sin egen
chef och har ett bemyndigande från chefen avseende vad
samverkansofficeren kan fatta beslut om inom ramen för samverkan.
Samverkansofficerare ska vara väl insatta i eget uppdrag och ha god förståelse
för det egna förbandets verksamhet. De behöver ha tillgång till samband med
egen chef, vilket antingen kan tillgodoses av den chef officeren samverkar
med eller av egna sambandsresurser.

Ledningsformer

Ledning måste alltid anpassas till situationens krav och den aktuella chefens
ledningsbehov. För att möjliggöra olika grader av samordning används
ledningsformerna uppdragsstyrning och direktstyrning. 36 I vissa situationer är
uppdragsstyrning mest lämpligt, medan direktstyrning är att föredra i andra. I
många fall kombineras de.
Uppdragsstyrning innebär att högre chef ger ett uppdrag till underställd chef
och lämnar handlingsfrihet till den underställde chefen avseende hur
uppdraget ska lösas. Chefen formulerar målsättningar, syfte, inriktning och
riktlinjer för de uppgifter som underställd chef ska lösa och tilldelar resurser

36 Doktrin för gemensamma operationer 2020. Se även kap 2 Uppdragstaktik.

171
 REGLEMENTE

för detta. Uppdragsstyrning får mest effekt i situationer med ett litet behov av
samordning.
Direktstyrning innebär att högre chef ger detaljerade anvisningar som helt
eller delvis reglerar hur underordnade chefer ska använda sina tilldelade
resurser och lösa tilldelade uppgifter. Detaljstyrning kan även innebära att ge
kommando för den verksamhet som ska utföras. Detaljstyrning är lämplig när
det finns ett stort behov av samordning mellan förband och system eller vid
korta tidsförhållanden.

172
 REGLEMENTE

9.2. Chefen
Chefens roll

Bild 9.2 Chefen. Foto: Stefan Eriksson, Försvarsmakten.

Chefen fattar beslut och anger inriktning för hur förband, förmågor, metoder
och tid ska användas för att nå bestämda målsättningar och syften med
striden. Chefen fattar vid behov beslut på osäkert underlag.
Chefen har en aktiv roll i att omsätta tanke till handling i det praktiska
genomförandet, bl.a. genom kontinuerlig uppföljning och dialog med sina
underställda chefer. Under striden uppehåller sig chefen nära sina
underställda chefer för att kunna möta dem och genomföra uppföljning och
dialog på plats i terrängen.
Chefen fattar personligen de beslut som är avgörande för genomförandet av
uppdraget. Det kan innefatta att fastställa en plan, förändra en plan eller
ändra ambitionsnivå. Chefen genomför inte all samordning personligen, utan
ska vid behov ge befogenhet åt sin ställföreträdare, stabschef eller annan

173
 REGLEMENTE

stabsmedlem att fatta beslut rörande samordning inom ramen för chefens
inriktning.
Chefens ska över tiden föra en nära dialog med sina närmaste
befattningshavare, t.ex. funktionschefer och stabsjurist. Detta bidrar till att
stödja chefens förståelse för den aktuella situationen och stödja
beslutsfattningen.
Det är chefens ansvar att skapa ett ömsesidigt förtroende mellan sig och sina
underställda chefer och personal. Förtroendet ska präglas av öppenhet.
Chefen ska också aktivt verka för att skapa en anda som präglas av att
underställda chefer tar ansvar och initiativ.

KOM IHÅG!
Värdet av att personligen möta sina underställda och kunna se och tolka deras
kroppsspråk samtidigt som man med sitt personliga ledarskap stärker
motivationen och beslutsamheten på ett sätt som är svårt att överskatta.

Uppdrag och uppdragsdialog

Utgångspunkten för ledning bildas av uppdraget och läget. Ett uppdrag är en

ömsesidig överenskommelse mellan chef som ger uppdraget och mottagande
chef 37. Uppdraget anger målsättning och syfte, och den som får uppdraget får
aldrig förlora det ur sikte. Ett uppdrag ska fånga huvudsaken och inte avleda
uppmärksamheten genom t.ex. för många konkurrerande uppgifter.
Uppdraget ska uttrycka
• vem som får uppdraget
• vad som ska uppnås (målsättningar)
• varför uppdraget ska lösas (syftet)
• när uppdraget ska vara löst (tid)
• var uppdraget ska lösas (rum)
• vilken uppgift som ska lösas.

37 Doktrin för gemensamma operationer 2020 s 101

174
 REGLEMENTE

Uppdraget ska också ange tilldelade resurser och handlingsregler i form av

riktlinjer och insatsregler. Resurser innefattar förband och förmågor (t.ex.
understödjande artilleriförband), hur lång tid som disponeras för uppdraget
och vilket rum som disponeras.
Den chef som tilldelar underställd chef ett uppdrag ska föra en dialog med
den underställda chefen i syfte att säkerställa en gemensam uppfattning om
uppdragets omfattning och innebörd. När ett uppdrag innefattar att
åstadkomma ett visst resultat eller göra något med en viss ambition måste
innebörden av detta särskilt tydliggöras av den chef som ger uppdraget i en
dialog med mottagaren. Chefer som ger uppdrag till underställda chefer ska
ha kunskap om vad det aktuella förbandet klarar av och ha förståelse för
förbandets situation. Uppdragsdialogen ska vid behov pågå under lösandet av
uppdraget.
Om ett uppdrag inte längre är aktuellt pga. den dynamiska utvecklingen i
striden, ska den pågående uppdragdialogen leda fram till ett förändrat
uppdrag. Om uppdragsdialogen inte kan föras ska den aktuella chefen ta sig
ett nytt uppdrag med utgångspunkt i tidigare uppdrag och den aktuella
situationen.

9.3. Utövande av ledning

Inledning

Ledning omfattar planering, genomförandeledning, uppföljning och

värdering. Utövandet av ledning är inte sekventiellt, utan vissa delar
genomförs parallellt och andra är regelbundet återkommande.
Ledningen av aktuellt uppdrag ska kunna utföras kontinuerligt under lång tid
med bibehållet stridsvärde. Planering och ordergivning inför nästa uppdrag
ska kunna genomföras samtidigt som ledning av pågående uppdrag.
Ledningen ska medge att förbanden inriktas samlat, dvs. att funktionernas
inriktningar följer chefens genomförandeidé för att uppnå chefens
målsättningar och syften.

KOM IHÅG!
I krig är endast det enkla möjligt.

175
 REGLEMENTE

Planering

Planering syftar till att utforma inriktning och skapa förutsättningar för
genomförandeledningen utifrån högre chefs order och inriktning. Det görs
genom att formulera och förmedla beslut om
• vad förbandet ska uppnå (målsättning)
• varför förbandet ska uppnå detta (syfte)
• hur förbandet kan uppnå detta (genomförandeidé).

Planering genomförs av chefen med stöd av staben och ska leda fram till en
plan för hur uppdraget kan lösas och underlag för order till egna underställda
förband. Med hänsyn till tidsförhållanden och tillgängliga resurser ska
planering genomföras så att underställda förband ges bästa möjliga
förutsättningar för förberedelser.
Själva planeringen omfattar ett bedömande av tidsförhållanden,
utgångsvärden, motståndarens handlingsmöjligheter samt utformning av eget
eller egna handlingsalternativ. Under planeringen fattar chefen ett beslut i
stort som beskriver avsikten. Förbandets verksamhet inriktas genom beslut i
stort och funktionsinriktningar.
Planering ska endast vara detaljerad för det inledande skedet och ska anpassas
till operationsmiljöns osäkerheter och stridens dynamiska förlopp. För
efterföljande skeden genomförs en övergripande planering för att möjliggöra
inriktning av förbanden.
Planering kan genomföras enligt arméns planeringsmodell för förband
(Planering under tidspress, PUT) 38 eller enligt Natos Tactical Planning for Land
Forces 39. Brigad och bataljon använder i regel PUT. Arméstab och division ska
kunna använda Tactical Planning for Land Forces.
Planeringen ska möjliggöra en effektiv genomförandeledning, bl.a. genom att
utforma underlag för stridsledning och identifiera initiala beslutsbehov.
Planeringens omfattning i tid styrs av hur lång tid de underställda cheferna
behöver för sin planering och sina förberedelser.

38Se Bilaga 1 Arméns planeringsmodell

39Allied Procedural Publication APP-28 Tactical Planning for Land Forces Ed A ver 1 NOV
2019

176
 REGLEMENTE

Genomförandeledning

Genomförandeledning syftar till att, utifrån chefens inriktning, samordna

strid och verksamhet för att lösa uppdraget och nå målsättningar och syfte.
Genomförandeledning utförs i huvudsak av staben.
Genomförandeledning innefattar
• ordergivning
• stridsledning
• funktionsledning
• övrig samordning.

Övrig samordning omfattar bl.a. luftrumssamordning och samverkan med

sidoförband.
Inom genomförandeledning genomförs även fortsatt planering av pågående
uppdrag utifrån den dynamiska händelseutveckling som motståndarens
agerande och operationsmiljöns natur innebär.

Uppföljning

Uppföljning syftar till att stödja genomförandeledning med att skapa

situationsförståelse och en gemensam lägesuppfattning inom staben. Detta
görs genom kontroll av verksamheten under genomförandet. Chefen
genomför personligen en viktig del med sin uppföljning av verksamheten hos
de underställda cheferna.
Uppföljningen ska ge chefen ett tillräckligt bra underlag för beslutsfattning.
Den ska också ge olika ledningsplatser inom förbandet en gemensam
lägesuppfattning. Uppföljningen bidrar även till chefens beslutsstöd genom
att efter hand identifiera behov av beslut och när beslut behöver fattas.

Värdering

Värdering syftar till att bedöma hur det går i lösandet av uppdraget, om
uppdraget lösts eller om en motståndare är slagen genom att återkoppla till
målsättningarna och syftet. Det syftar också till att utvärdera
genomförandeledningen och genomförandet samt att implementera
erfarenheter i planeringen och genomförandet av nästa uppdrag, t.ex. i form
av taktikanpassning.

177
 REGLEMENTE

Ledningssystem

Definition

För att utöva ledning behövs ett ledningssystem. Ett ledningssystem består av
doktrin, organisation, personal, teknik och metoder som sätts samman för att
stödja ledning av verksamhet på de olika ledningsnivåerna. Chefen med sin
stab utgör en del av ledningssystemet.
Doktrin utgörs av styrande dokument för det aktuella förbandet.
Organisation utgörs av de aktuella ledningsförbanden 40 och personal av den
specifika ledningssystempersonalen.
Den teknik som ingår i ledningssystemet och stödjer utövandet av ledning och
olika ledningsfunktioner benämns ledningsstödsystem. Ledningsstödsystemet
innefattar informationssystem, sambandssystem och ledningsplatsernas övriga
tekniska system.
Metoder utgörs främst av ledningsmetoden för det aktuella förbandet.
Ledningsmetoden beskriver vilka ledningsaktiviteter som genomförs, hur de
genomförs och vem som genomför dem. En ledningsaktivitet är en
verksamhet som bidrar till ledning, t.ex. ordergivning.

Arméns ledningssystem

Arméns ledningssystem består av flera sammanlänkade ledningssystem, både

på operativ ledningsnivå och olika ledningsnivåer inom armén, som
tillsammans bildar en kommunicerande kommandokedja.
Ledningsförbandens utformning, indelning och de ingående tekniska
ledningsstödsystemen är anpassade till den ledningsnivå och det förband de
verkar i. Ledningsförbanden har en inbyggd förmåga att skydda chefers och
stabers utövande av ledning i hela operationsmiljön. Med stöd av förmågor ur
it-försvars- och säkerhetsförband förstärks skyddsnivån. Ledningsförbanden
har egen förmåga till signalskyddstjänst och IT-säkerhet enligt gällande
regelverk.

40 Ett förband som upprättar, betjänar och bevakar ledningsplatser; upprättar och

möjliggör samband mellan staber, förband och enheter samt stödjer stabens
informationshantering. Ledningsförband inkluderar stabs- och sambandsförband.

178
 REGLEMENTE

Högre chef ansvarar för anslutningsmöjligheter för underställd chef. Det

innebär att den högre chefen ansvarar för att underställd chef har möjlighet
att ansluta i gemensamma sambandsnät och därigenom få tillgång till
gemensamma tjänster.

9.4. Lednings- och lydnadsförhållanden

Inledning

Lednings- och lydnadsförhållanden är ett hierarkiskt förhållande som

beskriver befälsrätt. Lednings- och lydnadsförhållanden ska göras så enkla
som möjligt. Principen är: ett uppdrag – en chef – ett områdesansvar.
När svenska arméförband leder eller leds av utländska förband tillämpas
Natos lednings- och lydnadsbegrepp vid de svenska förband som deltar i
operationen och på de nivåer som krävs. Natos lednings- och
lydnadsförhållanden anges i AJP 3 Allied Joint Doctrine for the Conduct of
Operations.
Grunden för att uttrycka lednings- och lydnadsförhållanden i armén är
begreppen underställa, understödja och lyda under.

Underställd

Att vara underställd innebär att en chef med sin enhet i alla avseenden ställs
under annan överordnad chefs befäl. Underställandet kan begränsas i något
avseende, t.ex. vid marschunderställande. Ett förband kan endast vara
underställt en chef.

Understödja

Att understödja innebär att förband tillfälligt stödjer angiven chef med åtgärder
för att lösa en viss uppgift. Den chef som understöds för befälet över
understödjande enhet avseende angivna uppgifter. Den understödjande
chefen är ansvarig för eget underhåll under lösandet av understödsuppgiften.

179
 REGLEMENTE

Lyda under

Att lyda under innebär att en chef med sitt förband, avseende en särskilt
angiven verksamhet, ställs under annan chefs befäl. Lydnadsförhållandet kan
gälla under en begränsad tid eller tills vidare. En chef med förband kan lyda
under flera andra chefer i olika avseenden.

Exempel
Ett funktionsförband är grupperat i ett manöverförbands område men är underställt en
annan chef. Funktionsförbandet lyder under manöverförbandet avseende strid för att
försvara sitt grupperingsområde.

Understödd och understödjande chef

Begreppen understödd chef och understödjande chef (Nato-begrepp:

supported commander och supporting commander) används när prioriteringen mellan
sidoordnande chefer behöver förtydligas. Begreppen används främst mellan
taktiska chefer, t.ex. arméchefen och marinchefen. Dessa två uttryck är ett
komplement till lydnadsförhållanden. Användningen av uttrycken syftar till
flexibel samordning utan direkt inblandning från högre chef.

9.5. Samordning av stridsrummet

Inledning

För att möjliggöra en effektiv ledning av våra förband och nå angivna

målsättningar och syften behöver vi samordna användandet av stridsrummet.
Stridsrummet utgörs av de delar av operationsmiljöns olika domäner,
inklusive cyberdomänen och det elektromagnetiska spektrumet, som behöver
användas för att genomföra uppdraget. För arméns förband handlar det
främst om samordning inom markdomänen, luftdomänen och det
elektromagnetiska spektrumet.
Vid genomförande av operationer i Natos kommandostruktur tillämpas
Natos principer för battlespace management enligt t.ex. AJP 3 Allied Joint Doctrine
for the Conduct of Operations.

180
 REGLEMENTE

Territoriellt ansvar

Chefen för operationsledningen är territoriell chef. Under chefen för

operationsledningen är det militärregionchefer och chefen för Gotlands
regemente, P 18 som är ansvariga för den territoriella ledningen och
territoriella operationer inom sin militärregion. Det innebär att
militärregionchefen har territoriellt områdesansvar över sin militärregion och
leder territoriell verksamhet och regional underrättelse- och säkerhetstjänst i
alla konfliktnivåer. Det territoriella ansvarsområdet utgörs av län, inklusive
öar med och utan landförbindelser. Ansvarsområdet omfattar inte
luftdomänen.
Territoriellt områdesansvar syftar till att bibehålla territoriell kontroll inom
den egna regionen och skapa förutsättningar för att genomföra och stödja
militära operationer. Det innebär bl.a. samordning av civila och militära
resurser för skydd av t.ex. viktig infrastruktur och befolkning samt att
möjliggöra samhällsvitala funktioners fortsatta drift.

Operationsområde

Inledning

Vid genomförandet av en operation tilldelas taktisk chef ett

operationsområde. Strävan ska vara att operationsområdet sammanfaller med
civiladministrativa gränser, såsom län eller kommun eftersom det underlättar
samordning med civila totalförsvarsaktörer.
Arméchefen kan tilldelas ett eller flera markoperationsområden för att
genomföra markoperationer.

181
 REGLEMENTE

Militärregionen

När ett operationsområde avdelas till armén stödjer militärregionen armén

med bl.a. lägesbild och civil-militär samverkan. Territoriell lägesbild omfattar
• indelning, gruppering och uppgifter för militära förband inom
militärregionen
• civillägesbilden 41, inklusive infrastruktur och resurstillgångar.

Vidare klarläggs detaljsamordning av gränser och behov av samordning av

underrättelseinhämtning och annan funktionssamordning.
Ett markoperationsområde bör vara så stort så att det medger handlingsfrihet
i lösandet av det aktuella uppdraget.
Militärregion kan t.ex. stödja armén med
• skydd av försörjningslinjer, t.ex. hamnar, flygplatser, vägar och järnvägar
• civila hänvisningar avseende bl.a. vatten, verkstäder och sjukvård
• stöd med krigsgravtjänst och krigsfångtjänst, inklusive fångförhörstjänst
• lokala överenskommelser med civila aktörer för att få tillgång till resurser,
t.ex. förnödenheter eller transportkapacitet
• militärgeografisk information, t.ex. möjliga vattenövergångar, alternativa
framryckningsvägar och platser för reorganisering
• stöd till samhällets funktionalitet och robusthet, för att möjliggöra
samhällets stöd till taktisk chef
• grupperingsområden utanför operationsområdet
• vägar till hänvisningar utanför operationsområdet

Vid upprättande av ett markoperationsområde ska tidigare grupperade

förbands indelning och befälsförhållanden om möjligt behållas.
Militärregionens territoriella ansvar kvarstår även när ett
markoperationsområde har upprättats, vilket innebär att militärregionchefen
är understödjande chef till arméchefen med bl.a. bibehållen civil-militär
samverkan och territoriell lägesbild. Underställande av hemvärnsförband och
territoriella förband kan övervägas vid särskilda fall, och måste i så fall
klargöras särskilt.

41 Se kap 4.3.6 Civilläget

182
 REGLEMENTE

Om ett markoperationsområde inte upprättats, utgörs militärregionens stöd

främst av stöd i planering och övning. Militärregionens lokalkännedom om
terrängens beskaffenhet, infrastruktur och samhällets administrativa indelning
är exempel på delar som behöver värderas vid upprättandet.

Områdesansvar

I arméns operationsområden avdelar arméchefen ett angivet område till

divisionschef eller brigadchef som då får områdesansvar för det området.
Syftet med ett områdesansvar är främst att ge möjligheter för chefen att lösa
tilldelat uppdrag. Den aktuella chefen kan i sin tur delegera områdesansvar
för hela eller delar av området till sina underställda chefer.
Chef med områdesansvar samordnar strid, bekämpning,
underrättelseinhämtning, skydd, bevakning, rörlighet och gruppering av
samtliga förband samt vilseledande åtgärder inom tilldelat område. Om en
områdesansvarig chef ska ytövervaka hela det avdelade området ska detta
särskilt anges i uppdraget. Division och självständigt uppträdande brigad kan
genomföra luftrumssamordning inom tilldelat luftrum inom hela eller delar av
sitt område.
Områden anges med förbandsgränser, underställda chefer lämnar förslag på
gränser till högre chef som fastställer dem. Gränserna dras så att ansvaret för
verksamheten framgår klart och tydligt. De dras också med hänsyn till
motståndarens handlingsmöjligheter för att minska risken för att
motståndaren kan anfalla längs gränser mellan förband. Förbandsgränser
mellan brigader och i vissa fall bataljoner bör inte dras längs större vägar eller
vattendrag, då det försvårar ansvarsfördelning och samordning i anslutning
till dessa terrängföremål. Om en gräns behöver överskridas sker samverkan
med områdesansvarig chef. Gränserna ändras vid behov och efter hand,
När ett förband övertar ett område klarläggs indelning, gruppering, uppgifter,
detaljsamordning av gränser, civilläge och behovet av samordning av
underrättelseinhämtning med överlämnande områdesansvarig chef. Vid
övertagande av områdesansvar ska tidigare grupperade förbands indelning
och befälsförhållanden om möjligt behållas. När förband lämnar områden där
de varit grupperade, samordnar områdesansvarig chef bevakningen och
ledningen inom dessa områden.
Områdesansvarig chef planerar och avdelar grupperingsområden för
förstärkande och understödjande förband.

183
 REGLEMENTE

Att tilldela ett förband områdesansvar måste vägas mot förbandets

möjligheter att lösa sin uppgift. Detta ska särskilt övervägas när det gäller
funktionsförband.

Begränsat områdesansvar

Inom område där armén för rörlig strid tilldelas chef för anfallande eller
fördröjande förband ett anfalls- eller fördröjningsområde med begränsat
områdesansvar. Ett anfallsområde bör vara så stort så att chefen får
manöverutrymme och handlingsfrihet i lösandet av sitt uppdrag. Ett
fördröjningsområde ska inte vara större än vad förbandet är dimensionerat
för, främst avseende indirekt bekämpning och samband.
Inom området samordnar chefen strid, bekämpning,
underrättelseinhämtning, rörlighet och gruppering av samtliga förband under
den tid området används för att lösa uppdraget.
Chef som tilldelats begränsat områdesansvar kan av högre chef ges ansvar att
genom befäl samordna förband som tidigare är grupperade inom området.
Förändringar av ansvar för underhållstjänst och förändringar av samordning
med civila aktörer bör undvikas.

Samordning mellan förband

Vid behov tilldelas områdesansvar och anges gränser för att möjliggöra
samordning mellan förband. Samordning ska kunna genomföras som
samverkan.
Divisionen samordnar operationer på djupet i det område som finns framför
brigaderna utan att tilldela områdesansvar till underställda chefer. Dock kan
särskilda områden avdelas, t.ex. i form av inhämtningsområden.
Divisionen samordnar operationer i sitt bakre område mellan brigadernas
bakre områden och divisionens bakre område. Detta innefattar även
gruppering av förband ur brigaderna. I divisionens bakre område tilldelas i
regel inte områdesansvar till underställda chefer.
För att underlätta samordning kan armégemensamma förband tilldelas
områden för att lösa sina uppgifter. Ett sådant område innefattar som regel
inte områdesansvar, vilket ställer särskilda krav på samordning med
sidoförband.

184
 REGLEMENTE

Gruppering utanför eget ansvarsområde

Förband med områdesansvar kan behöva gruppera delar av förbandet i ett

annat område. Om det handlar om högre chefs område hemställer förbandet
om grupperingsområde och inväntar order för detta. Om behovet istället
finns i ett sidoförbands område samverkar förbandet med sidoförbandet.

Övriga områden

I syfte att underlätta samordning och ge underställda chefer handlingsfrihet,

delas operationsområdet in i olika typer av områden. Uppgiften att samordna
i dessa områden är delegerad till de chefer som har uppgift i området.

Underrättelseområde

Underrättelseområde är det geografiska område inom vilket en chef ansvarar

för att bedriva underrättelsetjänst med disponibla resurser. Inhämtning inom
underrättelseområdet kan omfattas av restriktioner från högre chef. Sådana
restriktioner ska framgå av order.
Underrättelseområdet motsvarar, om inget annat anges, den aktuella chefens
områdesansvar, vilket medför att högre eller sidoordnade nivåers
underrättelseområde kan vara överlappande.
Överlappande underrättelseområden innebär att inhämtning som genomförs
av förband som lyder under olika chefer måste samordnas, främst avseende
rapportering och bearbetning.

Intresseområde

Intresseområden omfattar i regel områden i anslutning till eget

underrättelseområde, men även andra områden utanför underrättelseområdet
där aktörer, verksamhet eller händelser kan påverka nuvarande eller
kommande uppgift. Intresseområden tas normalt fram som ett resultat av
stabens bedömande och planering. Underrättelsebehov i ett intresseområde
tillgodoses främst genom framställan till högre eller sidoordnad chef eller
genom samverkan. Vid behov kan framställan avse disposition av eller rätt att
inrikta visst spaningsmedel.

185
 REGLEMENTE

Inhämtningsområde

Ett inhämtningsområde är en specifik plats, förbindelse eller område där en

indikator förväntas kunna observeras eller detekteras 42. Inhämtningsområdet
används för att inhämta information om troliga grupperingar av högvärdiga
mål.
Inom armén används begreppet inhämtningsområde på samma sätt som
Nato-begreppet Named Area of Interest (NAI). Ett inhämtningsområde kan
övergå till att utgöra ett bekämpningsområde.

Bekämpningsområde

Ett bekämpningsområde är ett område som möjliggör bekämpning av

högvärdiga mål. Bekämpningsområdet ska ge goda möjligheter att påverka
motståndaren så att vi kan forma stridsfältet och uppnå det vi vill.
Ett bekämpningsområde kan geografiskt sammanfalla med ett
inhämtningsområde.
Inom armén används begreppet bekämpningsområde på samma sätt som
Nato-begreppet Target Area of Interest (TAI).

Trafikområde

Ett trafikområde är ett geografiskt område där ett högre förband (division,
brigad) ansvarar för ledningen av trafiktjänsten. Trafikområdet motsvarar i
regel det område där förbandet har områdesansvar, men det kan också ha en
annan utsträckning.
För att kunna leda trafiktjänsten i trafikområdet krävs en aktuell lägesbild av
vägläget inom området, hotbilden och civilläget. Med hjälp av lägesbilden ges
order och anvisning så att angivna vägar kan användas och trafikstockningar
undviks inom trafikområdet.
För att länka ihop informationen mellan trafikområden måste sidoförband
samverka, bl.a. när det gäller transportenheter och vägläge. Det måste också
genomföras samverkan med den civila trafikledningen genom militärregionen.

42 Reglemente Underrättelsetjänst 2022 s. 85

186
 REGLEMENTE

Övrig samordning

Samordning av det elektromagnetiska spektrumet

En förutsättning för dagens militära operationer är tillgång till det

elektromagnetiska spektrumet. Vårt ökande behov av att snabbt delge
information och leda geografiskt utspridda och rörliga förband kräver att
Försvarsmakten kan upprätthålla en tillräcklig spektrumtillgång.
Motståndarens utveckling av offensiva telekriginsatser och
informationskrigföring riskerar att begränsa vår tillgång till
radiofrekvensspektrum och därmed förmågan att genomföra militära
operationer. Samtidigt ökar kräver civila kommersiella bredbandiga mobila
kommunikationssystem mer spektrumutrymme för att få ännu högre
mobilitet och datakapacitet. Dessa konkurrerande behov av tillgång till det
begränsade spektrumutrymmet innebär att verksamheten behöver samordnas.
Samordningen omfattar bl.a. frekvensplanering och frekvenstilldelning, men
också emissionskontrollplanering som syftar till att leda och kontrollera
användandet av emitterar och nyttosignaler under genomförandet av en
operation.

Bekämpningssamordning

Bekämpningssamordning innebär koordinering och prioritering av

bekämpningsresurser i tid och rum. Det syftar till att öka effekten av den
egna verksamheten eller försvåra för motståndaren att genomföra sin
verksamhet.
Bekämpningssamordning genomförs samordnat med övriga funktioner.

Luftrumssamordning

Luftrumssamordning är ett begrepp som innebär att åtskilja luftrumsvolymer

avsedda för flygoperationer från luftrumsvolymer avsedda för mark- och
sjöförbands verkan med olika vapensystem. Syftet med luftrumssamordning
är att behålla handlingsfrihet med flygande enheter och skjutande system, och
samtidigt undvika vådabekämpning och kollisioner i luften. Vid höjd
beredskap och efter förfrågan från Försvarsmakten, kommer
bestämmanderätten för hela eller delar av luftrummet att överföras från
Transportstyrelsen till Försvarsmakten. I Försvarsmakten har chefen för

187
 REGLEMENTE

operationsledningen delegerat mandatet till flygvapenchefen att utöva

bestämmanderätt i luftrummet. Detta innebär ansvar för samordningen av all
verksamhet i luften inom operationsområdet, militär såväl som civil.
Samordning av luftrummet innehåller flera metoder. Luftrummet kan t.ex.
delas in i olika områden där olika regler gäller beroende på planerad
verksamhet, t.ex. för artilleri, luftvärn eller obemannade eller fjärrstyrda
luftfarkoster. Ett annat sätt är att styra in- och utflygningar till särskilda
korridorer eller flygvägar. Områden och korridorer har en given utsträckning i
sida och höjd. Luftrumssamordning genomförs för all verksamhet som
påverkar luftrummet.
Flygvapenchefen kan avdela en del av luftrummet till annan taktisk chef, som
då får mandat att genomföra lokal luftrumssamordning inom avdelat luftrum.
I armén genomför chefer för högre förband egen luftrumssamordning. Chef
som tilldelas luftrum ansvarar själv för att separera och samordna
flygverksamhet och vapenverkan inom tilldelad luftvolym, som då benämns
lokal luftrumssamordning (LLS).
Vid aktivering av t.ex. en High Density Airspace Control Zone (HIDACZ) eller
Restriced Operations Zone (ROZ) ska egen verksamhet, t.ex. artilleri och flygning
med UAV, koordineras. Om luftoperativa resurser, t.ex. stridsflyg eller
helikoptrar, tilldelas, ska även dessa koordineras inom samma luftvolym.
Koordinering och samordning sker av särskilt avdelade och utbildade
befattningshavare.

188
 REGLEMENTE

10. Arméns funktioner

10.1. Inledning
Arméns funktioner används för att inrikta och funktionsleda funktioner och
funktionsförband. Funktionerna påverkar också hur staber organiseras. Med
arméns funktioner skapas en sammanhållen förmåga att stödja den
överordnade stridsplanen. En funktion kan delas in i delfunktioner och flera
olika tjänstegrenar. Arméns funktioner är:
• ledning
• underrättelse- och säkerhetstjänst
• indirekt bekämpning
• luftförsvar
• fältarbeten
• logistik
• personaltjänst
• ledningsstödsystem
• CBRN-skydd
• telekrig

Funktionschefen inriktar och samordnar sin funktion så att den stödjer

uppdraget. Funktioner är i regel understödjande och bidrar till det större
sammanhangets framgång, t.ex. genom att möjliggöra strid med kombinerade
vapen. De har inget självändamål utan bidrar till det högre förbandets lösande
av uppdrag.
I staber representeras funktionerna av funktionschefer och särskilt avdelade
stabsmedlemmar. Funktionsförband är fristående kompanier eller bataljoner
som i huvudsak genomför verksamhet inom ramen för en funktion.
Inom funktionerna samordnas de medel och metoder som står till förfogande
för att understödja den övergripande taktiken. Detta benämns
funktionstaktik.
Funktionsinriktning utformas parallellt med förbandschefs beslut i stort. De
funktionsvisa inriktningarna är funktionernas genomförandeidéer och
uttrycks i samma skeden som chefens genomförandeidé. De syftar till att
beskriva funktionernas verksamhet för att lösa uppdraget. Samordning av

189
 REGLEMENTE

funktioner kan omfatta uppgifter till förband, funktionsorder,

funktionsrapportering och funktionsberedning.
Arméns funktioner ska inte likställas med gemensamma funktioner. De
sistnämnda är ett ramverk av sammanhängande förmågor och aktiviteter som
stödjer chefer för högre förband med att integrera och samordna olika
verksamheter. Arméns funktioner bidrar till en eller flera av de gemensamma
funktionerna. De gemensamma funktionerna påverkar arméns funktioner på
samma sätt, men ersätter dem inte. 43

Bild 10.1 Förhållandet mellan gemensamma funktioner och arméns funktioner. Den
gemensamma funktionen Skydd möjliggörs genom verksamhet inom ett antal funktioner och
med funktionsförband. Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

43 Se kapitel 8.3.3 Gemensamma funktioner

190
 REGLEMENTE

10.2. Ledning
Inledning

Funktionen ledning är chefens inriktning och samordning av verksamhet för

att genomföra tilldelat uppdrag. Ledning bidrar till den gemensamma
funktionen ledning.
Funktionen ledning inriktar funktionen ledningssystem.
I våra staber vid högre förband ansvarar funktionen ledning för att
sammanställa chefens ledningsbehov och utforma chefens ledningsplan.
Funktionen leds av stabschefen och ansvarar för informationsledning inom
förbandet samt för samverkan med t.ex. sidoordnade förband.

Syfte

Ledning syftar till att utföra den inriktning och samordning som behövs för
att tillgodose chefens ledningsbehov.

Genomförande

Utövandet av ledning stöds av staben och omfattar planering,

genomförandeledning, uppföljning och värdering. Funktionen
ledningsstödsystem är en förutsättning för utövandet av ledning.
För en fördjupning, se kapitel 9 Ledning.

191
 REGLEMENTE

10.3. Underrättelse- och säkerhetstjänst

Underrättelsetjänst

Inledning

Funktionen underrättelsetjänst besvarar chefens underrättelsebehov genom

att producera underrättelser som har en tydlig koppling till beslutstillfällen
eller annan avgörande information för att kunna lösa uppgiften. Den bidrar
till den gemensamma funktionen underrättelser.
Ett underrättelsebehov är en beskrivning av de underrättelser som krävs för
planering, beslut eller genomförande av beslut. En underrättelse är en
produkt av bearbetad data och information om motståndarens förmåga,
kapacitet och avsikter.

Syfte

Underrättelsetjänsten syftar främst till att besvara chefens underrättelsebehov,

dvs. de underrättelser som chefen behöver för att planera och genomföra sitt
uppdrag. Dessa underrättelsebehov omfattar aktörers avsikter, förmågor och
handlingsmöjligheter eller förhållanden i operationsmiljön.
Våra möjligheter att bedöma vad motståndaren kan eller inte kan göra ökar
om vi har god kunskap om motståndaren och väl fungerande
underrättelsetjänst.

Ledning

Funktionen underrättelsetjänst ansvarar för att samordna planering,

inhämtning, bearbetning och delgivning av underrättelser. Den ansvarar för
funktionsledning av underrättelse-, spanings- och sensorförband och
funktionen underrättelsetjänst vid övriga förband.
Funktionen samverkar med andra funktioner, såsom strid och bekämpning,
för att t.ex. möjliggöra bekämpning av rätt mål. Underrättelsetjänst ansvarar
även för bedömd lägesbild över motståndarens läge och stridsvärde.

192
 REGLEMENTE

Genomförande

Underrättelsetjänst är en förutsättning för att vi ska kunna använda eld och

rörelse på rätt sätt. För att vi ska kunna verka krävs att motståndaren är
lokaliserad och identifierad, och för att kunna använda rörelsen rätt krävs att
vi vet var vi kan röra oss utan motståndarens påverkan. Underrättelser som
ger chefer tillräckligt beslutsunderlag är en förutsättning för att hålla ett högt
stridstempo.
Underrättelsetjänstens genomförande delas in i delmomenten planering,
inhämtning, bearbetning och delgivning. Genomförandet formaliseras i en
funktionsplan.
Planeringen omfattar:
• underrättelsebehov
• underrättelse-och säkerhetsläge
• inhämtningsplan
• bearbetningsplan
• delgivningsplan.

Inhämtning utförs i regel av underrättelse-, spanings- eller sensorförband,

men kan också genomföras i form av strid eller stridsspaning. Vid inhämtning
samlas den data och information som behövs in för att kunna tillgodose
underrättelsebehoven.
I bearbetning värderas och tolkas resultatet av inhämtningen tillsammans med
redan tillgänglig information och omvandlas till specifika underrättelser.
Dessa delges därefter chefen som svar på ställda underrättelsebehov.
Beabetningen är systematisk och består av delmomenten registrering,
värdering, analys och sammanställning, tolkning och konfidensgrad.
Delgivning syftar till att information och underrättelser når rätt mottagare i
rätt tid, med rätt kvalitet och anpassad till och användbar av mottagaren.

193
 REGLEMENTE

Säkerhetstjänst

Inledning

Funktionen säkerhetstjänst samordnar den verksamhet som förebygger,

upptäcker och motverkar säkerhetshot genom att t.ex. identifiera
skyddsvärden. Säkerhetstjänsten består av säkerhetsunderrättelsetjänst och
säkerhetsskyddstjänst 44.
Säkerhetstjänst bidrar till den gemensamma funktionen skydd.

Syfte

Säkerhetstjänsten syftar till att förebygga, upptäcka och motverka

säkerhetshot riktade mot vår verksamhet.

Ledning

Funktionen säkerhetstjänst ansvarar för funktionsledning av sök-,

militärpolis- och säkerhetsförband och funktionen säkerhetstjänst vid övriga
förband. Funktionen samverkar med andra funktioner, t.ex. ledningssystem,
avseende bl.a. signalskyddstjänst.

Genomförande

Säkerhetsunderrättelsetjänst identifierar skyddsvärden och säkerhetshot som

riktas mot våra förband, och skapar därmed beslutsunderlag för
säkerhetskyddsåtgärder.
Säkerhetsskyddstjänst hindrar eller försvårar säkerhetshotande verksamhet
och resulterar i säkerhetsskyddsåtgärder. Den är indelad i tre områden:
informationssäkerhet, personalsäkerhet och fysisk säkerhet.
Säkerhetstjänsten stödjer chefen med beslutsunderlag som är nödvändiga för
att kunna skydda förbandets säkerhetsintressen mot säkerhetshotande
verksamhet.

44I arméns funktioner utgör signalskyddstjänst en del av funktionen ledningssystem

även om den formellt ingår i säkerhetstjänst.

194
 REGLEMENTE

Säkerhetsintressen kan omfatta både sådant som är skyddsvärt, t.ex. personal,

materiel, information, verksamhet, och anläggningar som är av betydelse för
lösandet av det aktuella uppdraget. Med säkerhetshot avses hot från
motståndaren, främst underrättelseverksamhet, sabotage och subversion.
Säkerhetsskyddsåtgärder vidtas inom områdena informationssäkerhet,
personalsäkerhet och fysisk säkerhet och ska skydda våra säkerhetsintressen.
Säkerhetstjänsten bedrivs som en stabsfunktion och av t.ex. sök-, militärpolis-
och säkerhetsförband.
Order till militärpolis i fråga om polistjänst får endast ges av den som
militärpolisen lyder under i denna tjänst 45.

10.4. Indirekt bekämpning

Inledning

Funktionen indirekt bekämpning samordnar bekämpning med indirekt eld

(artilleri och granatkastare), telekrig, flyg och fartygsartilleri. Den bidrar till
den gemensamma funktionen bekämpning. Funktionen kan vara
domänöverskridande och kan genomföras med understöd ur flygvapnet och
marinen.

Syfte

Den indirekta bekämpningen syftar till att bekämpa motståndaren och

möjliggöra vår egen rörelse på stridsfältet. Den utgör en del av elden i
stridens grunder och bidrar till att genomföra strid med kombinerade vapen.
Funktionen förutsätter samordning med funktionen underrättelsetjänst
avseende underrättelser, sensorer (t.ex. eldledningsgrupper) och vapensystem
för att uppnå nödvändig effekt.

45 10 § Förordning (1980:123) med reglemente för militärpolisen

195
 REGLEMENTE

Ledning

Funktionen indirekt bekämpning ansvarar för funktionsledning av artilleri-,

granatkastar- och telekrigförband och funktionen indirekt bekämpning vid
övriga förband. Funktionen samverkar med andra funktioner, t.ex.
underrättelser och telekrig för att möjliggöra bekämpning.
Ledning av den indirekta bekämpningen syftar till att samordna verkan av
olika vapensystem och undvika vådabekämpning. För att samordna eld och
rörelse krävs att mandatet för att använda indirekt bekämpning är fördelat på
rätt ledningsnivå. Samordningen av indirekt bekämpning med direkt eld och
fältarbeten kräver särskilda överväganden och förberedelser.

Genomförande

Den indirekta bekämpningen kan antingen integreras med manöver och

direkt bekämpning eller användas självständigt mot prioriterade mål. Chefen
leder och samordnar eld och rörelse inom ramen för egen stridsplan, med
stöd av sin bekämpningschef.
Den indirekta bekämpningsfunktionen är sammanlänkad i en funktionskedja
där sensorer, beslutsfattare och bekämpningsförband behöver kommunicera
över långa avstånd med korta tidsförhållanden.
Indirekt bekämpning kännetecknas av korta ledtider och hög tillgänglighet
över stora ytor kombinerat med en momentan eldkraft. Indirekt bekämpning
i form av indirekt eld (artilleri och granatkastare) är ett yttäckande vapen som
omfattar spräng-, lys-, rök- och hårdmålsgranater samt förmåga till
precisionsbekämpning med spränggranat.
Telekrig bidrar med elektronisk attack (EA) som omfattar användandet av
elektromagnetisk energi för offensiva syften och inkluderar förmågor som
medger störning, vilseledning och bekämpning 46.
Flygvapenförband kan understödja med direkt flygunderstöd eller markattack.
Direkt flygunderstöd utnyttjas för att ge eldunderstöd till egna förband. Det
är ofta tidskritiskt och i nära samordning med markförbandets egen eld och
rörelse. För att undvika vådabekämpning av de egna markförbanden och
oönskad sidoverkan på t.ex. infrastruktur eller civila, krävs direkt samverkan.

46 Se även kap 10.11 Telekrig.

196
 REGLEMENTE

Direkt flygunderstöd kräver planering och särskild utbildad personal som

leder bekämpningen.
Markattack är flygunderstöd på sådant avstånd från egna förband att det inte
behövs någon samverkan mellan stridskrafterna för att undvika
vådabekämpning. Markattack omfattar bekämpning av luftlandsättning,
landstigning och motståndarens markförband samt avregling av
stridsområdet.

10.5. Luftförsvar
Inledning

Funktionen luftförsvar samordnar arméförbandens skydd mot motståndarens

verkan från luftdomänen. Funktionen luftförsvar samverkar med flygvapnet
vilket innebär att verksamheten ofta är domänöverskridande i ett integrerat
luft- och robotförsvar 47.

Syfte

Luftförsvar syftar till kontroll i luftrummet, vilket bidrar till att skapa
förutsättningar för luft-, mark- och sjöoperationer inom ramen för en
gemensam operation. Inom ramen för en gemensam operation är luftförsvar
flygvapnets viktigaste uppgift.
I en markoperation skapar luftoperativ kontroll handlingsfrihet för egna
operationer, samtidigt som en motståndare begränsas att genomföra
luftburen underrättelseinhämtning, attack, ledning eller flygtransporter.
Eftersom luftoperativ kontroll inte är ett statiskt tillstånd, kommer
handlingsfriheten att vara avgränsad till ett geografiskt område och graden av
kontroll variera över tid. Kontroll måste aktivt upprätthållas med flyg eller
luftvärn.

47 Integrated Air and Missile Defence (IAMD)

197
 REGLEMENTE

Graden av kontroll definieras i tre nivåer:

• fördelaktigt luftläge
• luftöverlägesenhet
• luftherravälde.

För egen handlingsfrihet i ett operationsområde krävs minst

luftöverlägesenhet. För full handlingsfrihet krävs luftherravälde.

Ledning

Funktionen luftförsvar ansvarar för funktionsledning av luftvärnsförband och

funktionen luftförsvar vid övriga förband. Funktionen ansvarar även för
samverkan med flygvapnet för att göra resurser ur flygvapenförbanden
tillgängliga för arméns förband, t.ex. i form av direkt flygunderstöd eller
helikopterförband. Funktionen luftförsvar samordnar helikopterverksamhet
efter samverkan med t.ex. logistikfunktionen. Funktionen ansvarar även för
luftrumssamordning och luftlägesbild.

Genomförande luftförsvar

Bild 10.2 Luftförsvarets komponenter.

Illustration: Anna-Karin Wetzig, FMLOG Grafisk produktion.

Luftförsvaret är flygvapnets övergripande ansvar och luftstridskrafternas

viktigaste uppgift. Luftförsvar bedrivs både offensivt och defensivt.
Flygvapnet genomför det offensiva luftförsvaret både med offensivt

198
 REGLEMENTE

uppträdande jakt och med attack mot motståndarens luftstridskrafter på

marken. Armén ingår i det defensiva luftförsvaret tillsammans med
luftstridskrafternas jakt och luftvärn. Defensivt luftförsvar delas in i aktivt
luftförsvar och passivt luftförsvar. Det aktiva defensiva luftförsvaret har
förmågor som påverkar en motståndares flygstridskrafter, UAV och
fjärrstridsmedel i luften. Arméns defensiva aktiva luftförsvar består av
luftvärn, truppluftvärn och C-UAS-system för verkan mot obemannade
flygande system. Flygvapnet skyddar med jakt och luftstridsleder.
Det passiva luftförsvaret kan ha två huvudsyften: luftförsvarsåtgärder för
överlevnad (damage limiting) och vilseledande luftförsvarsåtgärder (attack
avoidance). Ett framgångsrikt luftförsvar i armén består av en kombination av
aktivt och passivt luftförsvar.

Genomförande helikopterverksamhet

Utifrån det aktuella luftförsvarsläget inriktas helikopterverksamheten inom

förbandet. Helikopterverksamheten stödjer i regel andra funktioner, t.ex.
underhållstjänst eller strid.
Helikopterverksamheten kan omfatta:
• transport av personal, materiel eller förnödenheter
• sambandsflygning med t.ex. förbandschefer
• övervakning av områden eller verksamheter.

199
 REGLEMENTE

10.6. Fältarbeten
Inledning
Funktionen fältarbeten delas in i fältarbeten för rörlighet, fördröjande
fältarbeten, fältarbeten för överlevnad och övriga fältarbeten. Funktionen
samordnas med andra funktioner för att möjliggöra manöver och strid.
Fältarbeten bidrar främst till de gemensamma funktionerna manöver, skydd
och uthållighet.

Syfte
Fältarbeten omfattar åtgärder för att förändra terräng och infrastruktur i syfte
att
• öka vår egen rörlighet
• fördröja och begränsa motståndarens rörlighet
• förbättra våra egna förbands eller systems verkan, uthållighet och
överlevnad.

Med fältarbeten förändrar vi stridsfältet för att passa våra behov och tvinga
motståndaren att anpassa sig till vår vilja.

Ledning
Funktionen fältarbeten ansvarar för funktionsledning av ingenjör- och
pionjärförband och funktionen fältarbeten vid övriga förband. Funktionen
ansvarar även för samverkan med civila resurser för att genomföra vissa
fältarbeten. Funktionen samverkar med funktionen logistik om
genomförande av transporttjänst.

Genomförande

Grunder
Alla förband utför, utan order, de fältarbeten som krävs för att lösa egen
uppgift, till exempel maskering, truppbefästningar och brytning för egen
överlevnad. Om det är nödvändigt, får även förbanden spärra väg och
stridsvagnsminera (minspärr) i anslutning till egen gruppering.

200
 REGLEMENTE

Fältarbeten för rörlighet

Fältarbeten för rörlighet omfattar förbindelsearbeten, minspaning samt

stridsfältsröjning av oexploderad ammunition, minor och improviserade
laddningar. Fältarbeten för rörlighet syftar till att öka eller bibehålla
förutsättningarna för vår egen rörlighet.
I första hand utnyttjas befintliga förbindelser. När det inte längre är möjligt,
eller för att skapa egen handlingsfrihet, upprättas förbindelser.
Motståndarens mineringar kringgås om möjligt. När det inte är möjligt kan
minbrytning genomföras.
Fältarbeten för rörlighet i form av upprätthållande av operativa förbindelser
möjliggör handlingsfrihet att verka med och kraftsamla armén i olika
operationsområden.

Fördröjande fältarbeten

Fördröjande fältarbeten omfattar spärrning, blockering eller förstöring av

infrastruktur, samt utförande av mineringar och hinder i terräng 48.
De fördröjande fältarbetena syftar främst till att påverka motståndarens
rörlighet och handlingsfrihet, såväl fysiskt som psykologiskt.
Chef för högre förband fattar beslut om fördröjande fältarbeten. Rätten att
besluta om fältarbeten ska delegeras tidigt. Bataljonschef eller motsvarande
chef får besluta om minering, spärrning, blockering och förstöring, om
kontakt med högre chef saknas.
Mineringar genomförs främst i svårframkomlig och kanaliserande terräng.
Mineringar samordnas med direkt och indirekt eld som en del av striden med
kombinerade vapen i form av tredimensionell pansarvärnsstrid. Minfria
områden fastställs i områden som ska användas av våra förband i ett senare
skede. I minfria områden får det inte finnas några minor och det får inte
utföras några skenmineringar.
Tidigt utförda operativa fördröjande fältarbeten vid infallsportar, t.ex. hamnar
och flygfält, och vid landgräns kan ha direkt avgörande betydelse och bidrar
till vår förmåga att skapa tröskeleffekt.

48 För innebörd av begreppen spärrning, blockering och förstöring, se Begrepp.

201
 REGLEMENTE

Fältarbeten för överlevnad

Fältarbeten för överlevnad omfattar maskering, skenmålsarbeten och

befästningsarbeten, och syftar till att öka våra förbands uthållighet,
överlevnad och möjligheter att komma till verkan.
Maskering utförs regelmässigt av alla förband och syftar till att försvåra för
motståndaren att upptäcka, klassificera, identifiera och avge riktad eld mot
våra förband, materiel och anläggningar.
Skenmålsarbeten avser att vilseleda motståndaren. Utnyttjande av skenmål,
som samordnas med andra vilseledande åtgärder och beordras av chef för
högre förband. Kvalificerade eller svårersättliga objekt samt fasta eller
försvarsgrupperade förband bör alltid kompletteras med skenmål.
Befästningsarbeten syftar till att minska verkan av motståndarens yttäckande
och splitterbildande vapen. Möjligheter att skydda trupp, materiel och
anläggningar med befästningar utnyttjas så långt det är möjligt och bör
kombineras med maskeringsarbeten och skenåtgärder.

Övriga fältarbeten

Inledning

Övriga fältarbeten omfattar byggnads- och anläggningsarbeten, geografisk

support, ammunitionsröjning och militär söktjänst.

Geografisk support

Geografisk support omfattar inhämtning, bearbetning, analys och delgivning

av anpassade geografiska underlag, i utskrivna och digitala format, och syftar
till att stödja planering, samordning och genomförande av verksamhet.

Ammunitionsröjning

Ammunitionsröjning genomförs för att hantera ammunitionsrelaterade hot

mot de skyddsvärden, operationer och infrastruktur som Försvarsmakten
prioriterat samt samhällsviktiga funktioner som är av betydelse för den
samlade försvarsförmågan.

202
 REGLEMENTE

Ammunitionsröjning syftar till att återställa handlingsfrihet och rörelsefrihet

inom ett specificerat område, där närvaro av eller misstänkt närvaro av
ammunitionshot påverkar verksamhet, installationer, personal och materiel.
Ammunitionsröjning kan även genomföras i syfte att säkra spår, t.ex. för att
identifiera aktörsdrivna hot eller säkra ammunitionsteknisk information.
Ammunitionsröjning genomförs av kvalificerade ammunitionsröjningsenheter
med materiel och metoder utformade för att hantera ammunitionshot.
Farorna för röjande personal, tredje man, skyddsvärden och miljön
omhändertas med beordrad risktagning.

Militär söktjänst

Militär söktjänst utgör en del av Försvarsmaktens hantering av säkerhetshot.

Med militär söktjänst avses lokalisering av specifika objekt med hjälp av
underrättelsebedömningar och systematiska tillvägagångssätt som är
anpassade till uppgiften. Specifika objekt kan omfatta människor, information
och materiella resurser. Alla förband i Försvarsmakten ska ha viss förmåga
inom grundläggande söktjänst. Vid säkerhets- och fältarbetsförband finns
särskilt utbildade sökgrupper på mellannivå och avancerad nivå.

203
 REGLEMENTE

10.7. Logistik
Inledning

Funktionen logistik samordnar de ingående delfunktionerna med övriga

funktioner. Logistiken på stridsfältsnivån genomförs som underhållstjänst,
sjukvårdstjänst och transporttjänst. Underhållstjänst omfattar
förnödenhetsförsörjning och teknisk tjänst. Logistik bidrar till den
gemensamma funktionen uthållighet.

Syfte

Logistik syftar till att vidmakthålla eller höja egna förbands stridsvärde och
uthållighet. Underhållstjänsten, tillsammans med sjukvårdstjänsten och
transporttjänsten, bidrar till förbandens stridsvärde och att bibehålla chefens
långsiktiga handlingsfrihet med förbandet. Transporttjänsten bidrar till
rörlighet och att underlätta förflyttningar av förband.

Ledning

Funktionen logistik ansvarar för funktionsledning av underhålls- och

transportförband och funktionen logistik vid övriga förband. Funktionen
samverkar med andra funktioner, t.ex. fältarbeten för rörlighet och
personaltjänst för uthållighet.

Genomförande underhållstjänst och sjukvårdstjänst

Förnödenhetsförsörjning omfattar den verksamhet som genomförs i

tjänstegrenarna materieltjänst, ammunitionstjänst, livsmedelstjänst,
vattentjänst, drivmedelstjänst, sjukvårdsförnödenheter 49, bränsletjänst,
karttjänst, fältposttjänst, kassatjänst och förnödenhetstransporter.
Teknisk tjänst är verksamhet som syftar till att säkerställa tillgänglighet på
materielsystem genom materielunderhåll och tekniskt systemstöd.
Sjukvårdstjänst är en sammanfattande benämning på hälso- och sjukvård,
tandvård, hälsoskydd och veterinärmedicin.

49 Sjukvårdsförbrukningsmateriel, läkemedel, blod och blodprodukter.

204
 REGLEMENTE

All verksamhet och logistiken är beroende av transporter, främst transporter

av förnödenheter till stridsfältet och avtransporter av skadade och skadad
materiel från stridsfältet. Förbanden leder egna sjuk- och
materieltransportresurser och försöker undvika omlastningar.
Logistikresurserna på stridsfältsnivån organiseras i allsidigt sammansatta
underhållsförband på alla nivåer. Förbanden innehåller underhållsresurser för
att säkerställa initial effekt och uthållighet.
För att bibehålla förbandens stridsvärde och uthållighet i operationsmiljön
tillförs underhållsförbanden kontinuerligt ersättningsförnödenheter från den
bakre nivån eller förstärks med tillförda militära och civila resurser.
Förbandens uthållighet är beroende av fungerande försörjningskedjor som
säkerställs av funktionsledningen.
Förbanden ska kunna genomföra återhämtning för att höja de egna
förbandens stridsvärde och uthållighet. Om stridsvärdet inte kan återställas
med återhämtning kan förband efter beslut reorganiseras.

Genomförande transporttjänst

Transporttjänsten omfattar transporter, marsch, transportledning och

trafiktjänst.
Transporter genomförs för att förflytta förband. De kan genomföras som
operativ transport under ledning av operativ nivå och med stöd av operativa
resurser.
Taktisk transport genomförs som marsch eller transport beroende på om
transportresurser tillförs eller inte. Understödet kan bl.a. omfatta
transportförband. Marsch är en förflyttning under ledning av förbandschef
(divisionschef, brigadchef eller bataljonschef) och genomförs med egna
resurser.
Transportledning omfattar planläggning, genomförande, uppföljning och
utvärdering av transporter.
Trafiktjänsten syftar till att underlätta förflyttningar och omfattar
vägrekognosering, trafikövervakning, trafikreglering och lotsning samt
samverkan och trafiksäkerhetsåtgärder.
Armén kan understödjas av flygvapnet avseende flygtransporter. Understödet
kan utgöras av flygtransport av förband, personal, materiel eller

205
 REGLEMENTE

förnödenheter. Transporterna utförs av transporthelikopterförband eller

transportflygförband ur flygvapnet eller från annan nation.
Helikopterförband bör avdela samverkansofficer till understött arméförband.
Flygtransport samordnas med övrig luftrumssamordning.

10.8. Personaltjänst
Inledning

Funktionen personaltjänst tillgodoser chefens och förbandets behov av

personal i ett långsiktigt perspektiv. Funktionen bidrar främst till den
gemensamma funktionen uthållighet.

Syfte

Personaltjänsten syftar till att skapa och vidmakthålla handlingsfrihet för

chefen på kort och lång sikt. En väl fungerande personaltjänst optimerar
individens och chefens möjligheter att lösa uppgifter med hänsyn till
förbandets stridsvärde.

Ledning

Funktionen personaltjänst ansvarar för funktionsledning av personaltjänstens

ingående delar vid samtliga förband. Funktionen samverkar med logistik för
uthållighet.

Genomförande

Personaltjänsten omfattar personalledning, personalrapportering,

personalplanering, personalersättning, stridsvärdeshöjande åtgärder,
krishantering, krigsgravtjänst och krigsfångtjänst.
Personalledning inriktar och samordnar personaltjänsten i syfte att vidmakthålla
det personella stridsvärdet.
Personalrapportering genomförs för att möjliggöra högre chefs personalledning.
Personalplanering genomförs för att skapa handlingsfrihet och uthållighet.
Personalersättning genomförs för att vidmakthålla stridsvärde på förband.

206
 REGLEMENTE

Stridsvärdeshöjande eller stridsvärdesbevarande åtgärder vidtas för att skapa

förutsättningar för långsiktig uthållighet och vidmakthålla ett högt personellt
stridsvärde. Det personella stridsvärdet är ett mått på personalens förmåga att
lösa uppgifter och det påverkar det totala stridsvärdet, både direkt och
indirekt.
Stridsvärdeshöjande eller stridsvärdesbevarande åtgärder kan utgöras av
återhämtning, reorganisation och personalvård. Personalvård omfattar
insatser som syftar till att stärka och vidmakthålla stridsvärdet t.ex. själavård.
Krishantering är ett samlingsbegrepp för krisledning, krisstöd och
kriskommunikation. Vid arméns förband handlar det om förmågan att
förebygga och hantera konsekvenserna av allvarliga händelser.
Krigsgravtjänst innebär Försvarsmaktens omhändertagande av döda. Armén
hänvisas till militärregionen för omhändertagandet av döda. I undantagsfall
ska chef för högre förband kunna upprätta samlingsplats för döda.
Krigsfångtjänsten omfattar omhändertagande, undanförande, internering och
repatriering av krigsfångar. Att ta krigsfångar (oavsett hur eller när det sker)
kan ge Sverige och Försvarsmakten fördelar.
Alla krigsförband kan få uppgiften att leda krigsfångtjänsten inom tilldelat
område, och ska kunna administrera krigsfångar. Alla krigsförband ner till
bataljon eller fristående kompani ska kunna upprätta samlingsplats för fångar.
Chef för högre förband ska på order kunna upprätta fångplats.

207
 REGLEMENTE

10.9. Ledningssystem
Inledning

Funktionen ledningssystem samordnar förbandets ledningsförband, metoder

för ledningssystem, ledningsstödsystem 50 och den information som ska stödja
chefens ledningsförmåga under operationen. Funktionens övergripande
uppgift är att ge chefer möjlighet att utöva ledning och kunna kommunicera
med högre chef och sidoordnande.
Funktionen bidrar till den gemensamma funktionen ledning och är
förutsättningsskapande för alla övriga funktioner.

Syfte

Funktionen ledningssystem syftar till att möjliggöra chefens utövande av

ledning och tillgodose chefens ledningsbehov.

Ledning

Funktionen ledningssystem ansvarar för funktionsledning av ledningsförband

och funktionen ledningsstödssystem för alla ingående förband. Funktionen
reglerar förbandets metoder för lednings- och stabsplatser, driftledning,
administrativ ledning av tekniska system, sambandstjänst, signalskyddstjänst
och expeditionstjänst.
Funktionen samverkar med andra funktioner, t.ex. underrättelser, indirekt
bekämpning och luftförsvar, för att samordna emittering i det
elektromagnetiska spektrumet. Funktionen stödjer även informationsledarens
samordning av hur information hanteras i våra ledningsstödsystem.

Genomförande

Ledning av ledningssystemfunktionen syftar till att samordna användandet

och skyddet av hela förbandets ledningsförmåga, vilket även inkluderar
underställda förbands lednings- och sambandsförband.

50 Informationssystem, sambandssystem och ledningsplatsers övriga tekniska system.

208
 REGLEMENTE

Planering av ledningssystemfunktionen utgår från chefens ledningsbehov i tid

och rum, ingående förband och funktioners behov av t.ex. samband. Andra
styrningar utgörs av behov av att ansluta i högre chefs sambandsnät eller
behov av att ansluta tillfälligt underställda förband i egna sambandsnät.
Genomförandet anpassas efter hand till utvecklingen av chefens
ledningsbehov med hänsyn till stridens förande. Funktionen samordnar
användandet av egna och underställda ledningsförband och
ledningsstödsystem för att tillgodose prioriterade ledningsbehov. Gruppering
samordnas t.ex. av ledningsplatser ur både ett sambandsperspektiv och ett
skyddsperspektiv.
Sambandssystem och informationssystem anpassas efter de
informationsutbytesbehov som finns inom förbandet, men även mot högre
och sidoordnade chefer och förband.
Ledningsstödsystem är tillsammans med t.ex. radar- och telekrigsystem direkt
beroende av det elektromagnetiska spektrumet. Ledningssystemfunktionen
ansvarar för samordning av eget användande av det elektromagnetiska
spektrumet, så kallad spektrumsamordning, som sträcker sig bortom
traditionell frekvensplanering.

209
 REGLEMENTE

10.10. CBRN-skydd
Inledning

Funktionen CBRN-skydd samordnar åtgärder före, under och efter CBRN-

händelser. Funktionen bidrar främst till den gemensamma funktionen skydd.

Syfte

CBRN-skydd syftar till att skapa handlingsfrihet, vilket uppnås med åtgärder
som reducerar hot och ökar förbandens skydd.
Genom spridning av information utan tidsfördröjning varnas förbanden vid
CBRN-händelse vilket minimerar effekten av denna. CBRN-enheterna bidrar
med information och underrättelser och kan även stödja med återställande
åtgärder.

Ledning

Funktionen CBRN-skydd ansvarar för funktionsledning av CBRN-förband

och funktionen CBRN-skydd för alla ingående förband. Funktionen
samordnar verksamhet med funktionen underrättelsetjänst om hotbild och
med funktionen fältarbeten avseende viss ammunitionsröjning.

Genomförande

Arméns förband ska kunna verka i CBRN-miljö vid alla typer av operationer
Och därför måste alla förband kunna lösa sin huvuduppgift i CBRN-miljö.
CBRN-enheter (grupp eller pluton) finns organisatoriskt vid bataljon, brigad
och division. De kan stödja eget förband eller indelas för att stödja lösandet
av stridsuppgift. CBRN-grupp kan genomföra utförlig personsanering och
begränsad materielsanering samt upptäcka CBR-ämnen genom indikering.
CBRN-pluton kan genomföra CBRN-indikering, CBRN-identifiering,
CBRN-övervakning och avståndsindikering. CBRN-pluton kan även sanera
väg eller yta och utföra sanering av personal, fordon och materiel.

210
 REGLEMENTE

Försvarsmaktens CBRN-skyddskoncept baseras på tre principer som

tillsammans skapar förmågan att verka i CBRN-miljö:
• hotreducerande åtgärder för att upptäcka och aktivt eliminera, begränsa
eller undvika CBRN-hot
− kräver tillgång till information och underrättelser som underlag för
beslut
− måste ske integrerat med underrättelse-, lednings-, verkans- och
logistikprocessen
• skyddande åtgärder för att förbanden ska kunna lösa sina uppgifter vid
CBRN-hot och CBRN-händelse
− omfattas främst av taktiskt uppträdande, indikerings-, varnings- och
rapporteringsförmåga samt tillgång till fysiskt skydd
• återställande åtgärder för att återhämta förbandets stridsvärde efter
CBRN-händelse, dvs. åtgärder för att
− bestämma omfattningen av händelsen
− begränsa spridning
− genomföra sanering och sjukvård
− ersätta materiel och utrustning.

Bild 10.3 Grundläggande principer för Försvarsmaktens CBRN-skydd. Hotreducerande

åtgärder, skyddande åtgärder och återställande åtgärder.
Illustration: Martin Ek/Eken Produktion. Ur H CBRN GRUNDER 2021.

211
 REGLEMENTE

10.11. Telekrig
Inledning

Funktionen telekrig samordnar bekämpning och skydd i den

elektromagnetiska miljön. Funktionen bidrar också till lägesuppfattning
genom inhämtning av data om motståndaren.
Telekrig bidrar till den gemensamma funktionen bekämpning. Funktionen är
domänöverskridande och kan genomföras med understöd ur andra
försvarsgrenar och stridskrafter för att genomföra strid med system i
samverkan.

Syfte

Telekrig syftar till att skapa egen lägesuppfattning och nå olika effekter i den
elektromagnetiska miljön.

Ledning

Funktionen telekrig ansvarar för funktionsledning av telekrigförband och

funktionen telekrig för alla ingående förband. Funktionen samverkar med
funktionen indirekt bekämpning och ledningssystem för att möjliggöra
bekämpning, och med underrättelsetjänst för att samordna
underrättelseinhämtning.

Genomförande

I den elektromagnetiska miljön integreras telekrig, både som

underrättelsesensor och bekämpningsfunktion, tillsammans med
spektrumhantering, underrättelser och kinetisk bekämpning.
Telekrig består av tre funktioner: elektronisk attack (EA, Electronic Attack),
elektroniskt stöd (ES, Electronic Support) och elektronisk defensiv (ED,
Electronic Defence).
Elektronisk attack (EA) omfattar användandet av elektromagnetisk energi för
offensiva syften och inkluderar förmågor som kan begränsa motståndarens
möjligheter att operera i den elektromagnetiska miljön. Elektronisk attack har
också förmågan att påverka motståndaren fysiskt i den elektromagnetiska

212
 REGLEMENTE

miljön. Förmågor inom elektronisk attack inkluderar störning, vilseledning

och bekämpning.
Elektroniskt stöd (ES) används ofta i syfte att övervaka användandet av
elektromagnetisk energi, antingen passivt eller aktivt. Elektroniskt stöd
använder insamlad data från den elektromagnetiska miljön för att skapa egen
lägesbild och bidra till den egna underrättelseprocessen. Data från
elektroniskt stöd ger chefen grunden för egen stridsindelning av
telekrigförband 51 och beslutsunderlag för egna vidare insatser i den
elektromagnetiska miljön.
Elektronisk defensiv (ED) inkluderar användandet av elektromagnetisk energi i
syfte att skydda t.ex. egna styrkor och förmågor samt för att möjliggöra det
egna användandet av det elektromagnetiska spektrumet. Förmågorna
störning, vilseledning, påverkan och bekämpning kan också användas inom
ramen för elektronisk defensiv i form av egenskydd, signaturanpassning och
för att skapa skenmål.
Telekrig och cyber (Cyber and Electromagnetic Activities, CEMA) är två
närliggande områden som båda kan användas för bekämpning av digital
kommunikation.

51 Electronic Order of Battle (EOB).

213
 REGLEMENTE

Begrepp
I denna publikation definieras flera begrepp i den löpande texten.
Uppställningen är gjord i bokstavsordning.
Begrepp Betydelse
Avregla Stänga av del av stridsfältet.
Bekämpningsområde Ett område som möjliggör bekämpning av
högvärdiga mål. Bekämpningsområdet ska ge goda
möjligheter att påverka motståndaren så att vi kan
forma stridsfältet och uppnå avsedd effekt.
Inom armén används begreppet bekämpningsområde
på samma sätt som Nato-begreppet Target Area of
Interest (TAI).
(Ändrad innebörd jämfört med AH Ledning 2016)
Blockering Blockering utgörs av åtgärder som syftar till att under
begränsad tid hindra en motståndare att utnyttja en
väg, anläggning eller ett terrängavsnitt. Åtgärderna
kan omfatta såväl kontrollerbara och flyttbara, som ej
kontrollerbara eller flyttbara, mineringar och hinder.
Förstöring av objekt kan ingå. Röjningsskydd får
användas.
Direktstyrning Direktstyrning används vid tidskritiska insatser när
det krävs hög grad av samordning. Direktstyrning
innebär att fokusera mot det som ska åstadkommas
på kortare sikt, eller under en begränsad del av
sammanhanget.
(DGO 2020)

214
 REGLEMENTE

Begrepp Betydelse
Effekt Förändring(ar) av ett system i operationsmiljön.
Effekter eftersträvas som resultat av en eller flera
aktiviteter. Aktiviteter och effekter leder till
avgörande förhållanden och/eller målsättningar.
Effekter kan vara direkta, indirekta, önskade eller
oönskade.
(DGO 20)
Funktionsledning Fackmässig inriktning och samordning av funktioner,
tjänstegrenar och sakområden.
(MSD 22)
Förbandsledning Inriktning och samordning av resurser inom ett
förband, från division och nedåt.
(MSD 22)
Förstöring Förstöring utgörs av åtgärder som syftar till att under
lång tid hindra en motståndare att utnyttja väg,
anläggning, transportmedel, maskiner, materiel eller
förnödenheter. Förstöring omfattar ofta minering i
direkt anslutning till det förstörda objektet. Minor
med röjningsskydd används regelmässigt.

Högvärdiga mål Mål hos motståndaren eller annan aktör som är

väsentligt eller kritiskt för att motståndaren ska kunna
genomföra sin verksamhet eller lösa vissa uppgifter.
Förlust av högvärdiga mål förväntas begränsa
motståndarens möjligheter att verka under viss tid.
[Eng/Nato: High Value Targets]
(Nomen OP 2021)

215
 REGLEMENTE

Begrepp Betydelse
Inhämtningsområde En specifik plats, förbindelse eller område (geografisk
eller logisk) där en indikator förväntas kunna
observeras eller detekteras.
(R Undtj 2022)
Inom armén används begreppet inhämtningsområde
på samma sätt som Nato-begreppet Named Area of
Interest (NAI), som definieras som en plats för att
inhämta information om troliga grupperingar av
högvärdiga mål.
Inrikta Syftar till att på ett övergripande sätt styra och sätta
målsättningar för verksamheten.
(Nomen Op 2021)
Kulmination När ett förband förlorar möjligheten till att ta initiativ
och inte längre har kraften att söka avgörande eller nå
sina målsättningar.
(utgående från Nomen Op 2021)
Ledning Inriktning och samordning av tillgängliga resurser så
att de åstadkommer de effekter som krävs för att lösa
tilldelat uppdrag eller uppgift, samt uppföljning och
värdering av genomförd verksamhet.
(Nomen Op 2021)
Målsättning En tydlig och realistisk beskrivning av vad som ska
uppnås för att bidra till slutläget.
(Nomen Op 2021)
Patrullrobot En fjärrstyrd flygande farkost innehållande en
verkansdel som kan styras in i ett mål av operatören
eller med automatik. Benämns loitering munition på
engelska.

216
 REGLEMENTE

Begrepp Betydelse
Samordna Att optimera utnyttjandet av resurser i tid och rum så
att uppsatta målsättningar kan nås på avsett sätt.
Samordning kan ske antingen genom att överordnad
chef ger uppdrag, order och direktiv till underställda
eller underlydande chefer (samordning genom befäl),
eller genom samverkan.
(FM ArbO, FIB 2022:6)
Spärrning Åtgärder som syftar till att tillfälligt hindra en
motståndare att utnyttja väg, anläggning eller
terrängavsnitt. Åtgärderna kan omfatta kontrollerbara
eller flyttbara mineringar och hinder. En spärr ska
kunna öppnas på kort eller angiven tid.
Röjningsskydd får inte användas.
Stridsteknik Definierade metoder för att samordna eld, rörelse och
skydd vid främst lägre förband.
Taktik Främst ett sätt att tänka kring hur förband, förmågor,
resurser, metoder och tid kan användas och sedan
välja hur de används för att nå bestämda
målsättningar och syften.
(Ändrad innebörd jämfört med R AR Taktik 2013)
Territoriell Områdesbunden militär verksamhet, i samverkan
verksamhet med myndigheter och andra civila aktörer, i syfte att
stödja t.ex. markoperationer.
(FM ArbO, FIB 2022:6)
UAV Unmanned Aerial Vehicle, obemannad flygande
farkost. Används i detta reglemente som
samlingsnamn för obemannade flygande farkoster
oavsett om de är autonoma eller fjärrstyrda.

217
 REGLEMENTE

Begrepp Betydelse
Uppdrag En ömsesidig överenskommelse mellan chef som ger
uppdraget och mottagande chef. Uppdraget är ett
koncist uttryck av det som måste lösas för att uppfylla
syftet. Uppdraget ska uttrycka:
• vem (stridskraft)
• vad (målsättningar och uppdragsord)
• när (tid)
• var (rum)
• varför (syftet med operationen).
[Eng/Nato: Mission] (DGO 2020)
Uppdragsstyrning Att ge eller få detaljanvisningar och fokusera mot det
som ska åstadkommas på längre sikt och/eller det
övergripande sammanhanget. Uppdragsstyrning
används när det inte krävs eller är möjligt med en hög
grad av samordning från högre chef.
(DGO 2020)
Uppgift Anvisning för vad som ska göras i ett visst avseende.
En uppgift kan vara delmängd av ett uppdrag eller
delmängd av en aktivitet för att åstadkomma effekt.
(Nomen Op 21)

218
REGLEMENTE

219
 REGLEMENTE

Bilaga 1 Arméns planeringsmodell

Armén genomför planering på förbandsnivå enligt modellen Planering under
tidspress (PUT) 52. Arméstabs- och divisionsnivå kan använda Natos taktiska
planeringsmetod enligt APP-28 Tactical Planning for Land Forces.
Planeringsmodellen är indelad i tre separata steg, som i sin tur är indelade i ett
antal moment. Det första steget omfattar moment 1 ”Förstå uppdraget” och
ska beskriva vad som ska vara uppnått för att uppdraget ska vara löst. Att
förstå uppdraget innefattar att
• sätta in uppdraget i ett sammanhang som omfattar minst två nivåer upp
• förstå överordnad chefs målsättningar
• identifiera syftet med uppdraget.

Resultatet presenteras i form av preliminära målsättningar eller målbild som

bör kunna besvara frågan hur ser det ut när uppdraget är löst? Målsättningar eller
målbild är preliminära och justeras vid behov innan de fastställs efter moment
6.
Det andra steget i modellen omfattar moment 2–4 och syftar till att svara på
frågan hur kan uppdraget lösas? Syftet med steget är att skapa en god
situationsförståelse och en presentation av läget. Om det är fråga om en
fortsatt planering inom ramen för samma operation, genomförs endast en
uppdatering av den föregående planeringen. Förståelse för helheten och läget
uppnås genom analys av ett antal utgångsvärden där innebörden för vår del
ska identifieras. I regel utvecklas dessa till slutsatser först under moment 3
Generera egna handlingsmöjligheter. Särskild vikt ska läggas vid analys av civilläget,
terrängen och motståndaren. Dessutom ska planeringen identifiera när
styrkeförhållanden är som mest gynnsamma (omslagspunkter). Steget avslutas
med att sammanfattande beskriva hur läget uppfattas och bestämma vad som
krävs för att nå framgång.

52 För en fördjupning om militär planering i allmänhet och PUT i synnerhet hänvisas

till: Planering av operationer av övlt, professor Peter Thunholm i Thunholm, Widen och
Wikström (Red.) Militära arbetsmetoder samt Att lösa taktiska uppgifter av Peter
Thunholm, Arne Baudin och Jaak Kallak i Baudin et.al Handbok i taktikutbildning,
Mark.

220
 REGLEMENTE

Det tredje steget i modellen omfattar moment 5–8 och syftar till att svara på
frågan Hur ska detta uppdrag lösas?. Baserat på målsättningar eller målbild och
framgångsfaktorer utarbetas en plan för lösandet av uppdraget. Inledningsvis
beskriver chefen sin genomförandeidé och därefter kompletteras den med
funktionsinriktningar. Planen beskrivs i sådan detaljeringsgrad att det går att
bedöma att den tillgodoser framgångsfaktorerna. Den beskrivs detaljerat för
det inledande skedet men inte längre än att det är meningsfullt med hänsyn
till stridens inneboende dynamik.
Vid gott om tid till förfogande, t.ex. vid försvarsplanering, kan moment 5
Utveckla en plan kompletteras med att utveckla alternativa planer. Efter att
planen är utvecklad och beskriven genomförs spel för att testa planen innan
chefen fattar formellt beslut och staben utarbetar order och övriga underlag.

221
 REGLEMENTE

Tabell B1.1 Översikt av tillämpning av Planering under tidspress, PUT

Steg 1: Vad måste uppnås för att lösa uppdraget?
1. Förstå uppdraget Slutsatser avseende: Vad som måste
1. Tillgänglig tid för planering uppnås beskrivs i
2. Högre chefs målsättningar och preliminära
syfte målsättningar eller
3. Slutläget, när uppdraget är löst målbild.
4. Begränsningar i
handlingsfriheten att lösa
uppdraget
5. Osäkerheter/
informationsbehov
6. Samverkansbehov
7. Omedelbara åtgärder
8. Framgångsfaktorer
Steg 2: Hur kan uppdraget lösas?
2. Uppfatta Slutsatser avseende punkterna 4–7
situationen 53 ovan fylls på eller modifieras.
2.1 Civilläge
2.2 Vårt läge och
stridsvärde (inkl.
allierade)
2.3 Motståndarens läge
och stridsvärde
2.4 Tredje parts läge
2.5 Terräng, väder och
sikt
2.6 Styrkejämförelser
2.7 Motståndarens
handlingsmöjligheter
3. Generera egna Grovt beskrivna möjligheter som Handlingsmöjligheter
handlingsmöjligheter ska lösa uppgiften, vara kan presenteras som
54 genomförbara och innebära enkla skisser.
olikheter avseende t.ex. tid, rum
eller förband.

53 Momentet kan utgå eller endast omfatta uppdateringar för att korta planeringstiden
vid känt läge.
54 Momentet kan utgå eller endast omfatta uppdateringar för att korta planeringstiden

vid känt läge.

222
 REGLEMENTE

4. Definiera Sammanfatta tidigare arbete för Förteckning över de

framgångsfaktorer 55 att förstå helheten. specifika faktorer i vår
4.1 Förstå helheten plan som bedöms leda
4.2 Definiera till framgång.
framgångsfaktorer
Steg 3: Hur ska uppdraget lösas?
5. Utveckla en plan 56 Utvecklas grundat på Uppdatering av
framgångsfaktorerna Slutsatser preliminär målbild
avseende planens svagheter dras
6. Spela på planen
7. Besluta Beslut om: Målsättningar eller
1. Att planen ska gälla. målbild och
2. Igångsättning av planens första genomförandeidé
skede. fastställs
8. Utarbeta order och
förbereda
genomförandeledning

55 Momentet kan utgå eller endast omfatta uppdateringar för att korta planeringstiden
vid känt läge.
56 Momentet kan kompletteras med att utveckla flera olika alternativ när planering

genomförs med gott om tid till förfogande.

223
 REGLEMENTE

Redaktionell information
Markstridsskolan fick 2021 uppdraget av arméchefen att revidera arméns
taktikreglemente med stöd av alla arméns OrgE 57.
Bakgrunden till revideringen var behovet av att skapa en doktrinär spårbarhet
till svensk doktrin i form av Militärstrategisk doktrin 2022 och Doktrin för
gemensamma operationer 2020. Arméns föregående taktikreglemente
färdigställdes 2013.
Arbetet har bedrivits som ett projekt där projektledare har utgått ur MSS och
styrgrupp har utgjorts av chefen för Markstridsskolan, chefen för
arméstabens planeringsavdelning, chefen för arméstabens
genomförandeavdelning och arméstabens stabschef 58. Vid varje OrgE har det
satts ihop en lokal arbetsgrupp och utsetts en ansvarig.
Projektet har bedrivits i fyra skeden, men innan arbetet påbörjades skapades
en gemensam syn i armén om bl.a. uppdragstaktik och operationsmiljön.
Under det första skedet genomfördes ett antal seminarier där förbanden
redovisade svar på frågor och förslag på text 59.
Arbetet i det andra skedet fokuserade på spårbarheten gentemot Doktrin för
gemensamma operationer kapitel 4 Genomförande av gemensamma operationer. Även
här genomfördes ett större seminarium och förslag till text utarbetades 60.
Under detta skede genomfördes även Arméns Krigsspel 2021 som gav viktiga
erfarenheter för arbetet.
Det tredje skedet inriktades mot att se över kärnan i arméns taktik. Under
skedet genomfördes en fältövning i Skåne och ett diskussionsspel i Boden
följt av ett gemensamt seminarium 61. Även genomförandet av Arméns
Stabsövning 2022 bidrog till att utveckla taktiken. Efter visst skrivarbete

57 Arméns Verksamhetsuppdrag 21 Ä1 PO01.U3.0090: MSS leder utveckling av arméns

taktik och ledning enligt Arméchefens riktlinjer i syfte att utarbeta ett nytt taktikreglemente.
58 FM2021-5572:2 MSS AUS Projektplan Arméns taktikutveckling
59 FM2021-5572:8 Arméns taktikutveckling Delrapport 1
60 FM2021-5572:11 Arméns taktikutveckling - Delrapport 2
61 FM2021-5572:15 Arméns taktikutveckling delrapport 3

224
 REGLEMENTE

genomfördes ett krigsspel vid MSS i Skövde under ledning av övlt dr Lars
Henåker för att pröva delar av reglementet 62.
Det avslutande skedet har varit att färdigställa texten och genomföra
remisshantering. Under skedet användes armékonferensen 2022 för en
fördjupning av vissa delar rörande taktiska stridssituationer. Det genomfördes
även ett studiebesök vid en ledningsövning med en amerikansk
infanteridivision, vilket gav ökad kunskap om Nato och multinationella
markoperationer.
Remisshanteringen har pågått under hela arbetet eftersom varje skede
avslutats med en delrapport som skickats på remiss till en arméintern
referensgrupp, främst bestående av krigsförbandschefer, och en arméextern
referensgrupp, bl.a. med deltagare ur dåvarande INSS, FHS och FMV. Från
denna remiss har det inkommit viktiga synpunkter, bl.a. från FHS dåvarande
vicerektor, genmj Fredrik Ståhlberg.
Tack vare dessa delrapporter som har fastställts av styrgruppens ordförande
efter hand och efter dialog med arméchefen, bedöms det finnas en god
spårbarhet till de avdömningar som genomförts.
I februari 2023 skickades reglementet ut på bred remiss i Försvarsmakten och
till externa aktörer såsom FHS och FMV. Remissvar har inkommit från
huvuddelen av arméns förband inkl. arméstaben, LedSS, flygstaben, LSS,
Rikshemvärnsstaben, FMUndSäkC och FHS. Remissvaren har i huvudsak
varit positiva och många kreativa förslag och synpunkter har kunnat inarbetas
i reglementet. Textunderlag har inkommit från Flygstaben och
Luftstridsskolan, vilket gör att armén och flygvapnet nu bedöms kunna gå i
takt med varandra avseende beskrivningar av luft- och rymddomänerna och
en gemensam begreppsapparat. Även underlag från LedSS har inneburit en
ensning kring begrepp, beskrivningar av det elektromagnetiska spektrumet
och att telekrig nu definieras som en av arméns funktioner. Även remissvaret
från FHS är övergripande positivt till reglementet. Den största bristen utgörs
av att operationsstaben och marinstaben inte inkommit med remissvar.
Texten om den civila dimensionen och krigets lagar har särskilt granskats av
Försvarsmaktens folkrättsföreträdare mj Krister Wedin.

62 FM2021-5572:16 Arméns taktikutveckling Delrapport 4

225
 REGLEMENTE

Några synpunkter som inte inarbetats rör huruvida den operativa

verkansprocessen ska beskrivas i arméns taktiska reglemente och att armén
bör invänta mer kunskap om Nato innan reglementet fastställs.
Beslutsföredragning för arméchefen kunde passande nog genomföras 230506
i fält under övning Aurora 23 på 1.divisionens stabsplats i närvaro av bl.a.
ordföranden för styrgruppen tillika chefen för 1.divisionen bgen Rickard
Johansson.
I arbetet har alla förband i armén bidragit med underlag men följande ska
särskilt framhållas:
• bgen Rickard Johansson vars engagemang varit stort från det att projektet
startade
• övlt Dr Lars Henåker vars avhandling Mastering Tactics: Exploring and
measuring victory in battle och övrig dialog bidragit till att armén nu tänker
nytt
• öv Michael Carlén vars uppsats om lokal överlägsenhet bidragit till att
förtydliga detta fenomen
• övlt Michael Mattsson vars uppsats om vilseledning utvecklat tankarna
om denna ibland svårförståeliga verksamhet
• övlt Johan Althén som bidragit med tankar och text om fria kriget och
jägarstrid
• övlt Per Lindahl, dr Mikael Weissman, dr Niklas Nilsson och övrig
personal vid FHS markavdelning som bidragit med kloka tankar och nya
perspektiv.

Projektet kommer att avslutas med en implementering av reglementet samt

en slutrapport.

226
 REGLEMENTE

Projektets organisation
Projektledare och huvudförfattare
• övlt Stefan Eriksson, MSS

Styrgrupp
• bgen Rickard Johansson (ordf)
• öv Stephan Sjöberg
• öv Mats Ludvig
• övlt Magnus Jonsson

Arbetsgrupper med ansvarig:

• Arméstaben: övlt Joakim Karlquist
• Livgardet: mj Magnus Gerhardsson, förv Mikael Millberg
• I 19: mj Niklas Bäck
• K 3: mj Per Lundholm
• K 4: mj Erik Falck, övlt Johan Althén
• P 4: mj Stefan Andersson, kn Jim Strid
• P 7: övlt Robert Petersén, övlt Martin Folestam
• P 18: övlt Jerker Svensson, mj Niklas Asklander, regfv Daniel Martell
• A 8: mj Mats Nilsson, mj Tommy Granström
• Lv 6: mj Oskar Hullegård
• Ing 2: mj Johan Lindqvist
• T 2: mj Magnus Elg, mj Marcus Nilsson
• SWEDEC: övlt Mattias Johnsson, övlt Niklas Tornesjö
• SkyddC: övlt Tomas Holmberg

Publikationen föredrogs för arméchefen och C MSS 2023-05-06 och är

fastställd av arméchefen.

227
 REGLEMENTE

Bildförteckning
I den här publikationen förekommer följande bilder med verkshöjd.
Bild nr Fotograf/illustratör Hur FM säkrat rätten till bilden
Omslag Felix Sundbäck, Försvarsmaktens bild enligt
Försvarsmakten. FM2015-12690:1
0.1 Anna-Karin Wetzig, Försvarsmaktens bild
FMLOG Grafisk
produktion
1.1 Antonia Sehlstedt, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten
2.1 Josef Björnetun, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten
3.1 Anna-Karin Wetzig, Försvarsmaktens bild
FMLOG Grafisk
produktion
4.1 Anna-Karin Wetzig, Försvarsmaktens bild
FMLOG Grafisk
produktion
4.2 Jimmy Croona, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten
4.3 Antonia Sehlstedt, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten
4.4 Björn Westerdahl, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten
4.5 Joel Thungren, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten
4.6 Mats Nyström, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten
4.7 Bezav Mahmod, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten

228
 REGLEMENTE

Bild nr Fotograf/illustratör Hur FM säkrat rätten till bilden

5.1- Anna-Karin Wetzig, Försvarsmaktens bild
5.12 FMLOG Grafisk
produktion
5.13 Stefan Lindquist, Ur FH PSKKOMP-PLUT 2021
Försvarsmakten
6.1-6.9 Anna-Karin Wetzig, Försvarsmaktens bild
FMLOG Grafisk
produktion
7.1 Joel Thungren, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten
8.1-8.8 Anna-Karin Wetzig, Försvarsmaktens bild
FMLOG Grafisk
produktion
8.9 Antonia Sehlstedt, Försvarsmaktens bild
Försvarsmakten
9.1 Anna-Karin Wetzig, Försvarsmaktens bild
FMLOG Grafisk
produktion
9.2 Stefan Eriksson, Enligt avtal FM2023-6980:2
Försvarsmakten
10.1- Anna-Karin Wetzig, Försvarsmaktens bild
10.2 FMLOG Grafisk
produktion
10.3 Martin Ek, Eken Ur H CBRN GRUNDER 2021
Produktion

229
 REGLEMENTE

Källförteckning
I den här versionen av reglementet har följande källor använts:
Lagar och förordningar
• Förordning (1980:123) med reglemente för militärpolisen
Källor utanför Försvarsmakten
Nato
• Allied Joint Publication AJP-3 Allied Joint Doctrine for the conduct of
Operations Ed C ver 1 FEB 2019
• Allied Joint Publication AJP-3.2 Allied Joint Doctrine for Land
Operations Ed B ver 1 FEB 2022
• Allied Procedural Publication APP-28 Tactical Planning for Land Forces
Ed A ver 1 NOV 2019
• Allied Tactical Publication ATP-3.2.1 Conduct of Land Tactical
Operations Ed C, ver 1 FEB 2022
• Allied Tactical Publication ATP-3.2.1.1. Conduct of Land tactical
activities, Ed C ver 1 FEB 2022
• Allied Tactical Publication ATP-3.9.2 Allied Tactical Doctrine for Land
targeting Ed A ver 1 MAY 2018
• Allied Tactical Publication ATP-112 Mission Task Verbs for the use in
the planning and dissemination of Orders Ed A, ver 1 NOV 2020

Övrigt
• Baudin et al.: Handbok I taktikutbildning, Mark, FHS 2012
• Eliasson Per & Ericsson Wolke Lars: Sveriges armé 1533-2023, FHS
2023
• Henåker Lars: Mastering Tactics: exploring and measuring victory in
battle, FHS 2023
• Thunholm, Widén och Wikström (Red.): Militära arbetsmetoder, En
lärobok i krigsvetenskap. Malmö 2018

230
 REGLEMENTE

Källor inom Försvarsmakten

• Doktrin för gemensamma operationer, gällande från och med 2020-07-01
• Fickminne Krigets lagar soldatregler, gällande från och med 2022-10-01
• FM2021-10101:1 HKV LEDS INRI Försvarsplan 2021-2025 Bilaga 5
Nomen Op, gällande från och med 2021-06-30
• Militärstrategisk Doktrin, gällande från och med 2022-07-01

Källor som utgör FFS, FIB, reglemente och handbok

FFS -
FIB Försvarsmaktens arbetsordning, FIB 2022:6, gällande från
och med 2022-12-21
Reglemente Mobilisering, gällande från och med 2023-01-01
Reglemente Underrättelsetjänst, gällande från och med 2022-07-01
Handbok CBRN Grunder, gällande från och med 2021-01-01
Handbok CBRN Stabstjänst, gällande från och med 2021-01-01
Handbok IKFN Hävdande av vårt lands suveränitet och territoriella
integritet, gällande från och med 2017-01-01
Handbok Markstrid – Motståndaren, gällande från och med 2021-01-
01
Handbok Nomenklatur ledning, gällande från och med 2016-10-01
Handbok Personaltjänst vid höjd beredskap, gällande från och med
2018-12-01
Handbok Undsättning Personnel Recovery, gällande från och med
2022-11-01

231
 Arméns reglemente för taktik omsätter Militärstrategisk doktrin och
Doktrin för gemensamma operationer till taktisk nivå. Reglementet
uttrycker arméchefens inriktning för arméförbandens strid och taktik.
Det beskriver den operationsmiljö som är dimensionerande för det
samtida stridsfältet och hur armén integreras med övriga försvars-
grenar och stridskrafter i en nationell eller multinationell gemensam
operation.

Reglementet riktar sig främst till arméns befälskår och ska användas
för utbildning från grundläggande utbildning av officerare, specialist-
officerare och reservofficerare till högre officersutbildning. Det riktar
sig också till alla övriga som verkar tillsammans med arméförbanden
i markdomänen.

107 85 Stockholm
www.forsvarsmakten.se R AR TAKTIK
M7739-353050
Versionsnr: 2.0 Ä0