Respirationssystemet

Respirationssystemet består av en grupp organ vars primära uppgift är att ta in syre i kroppen och att
avlägsna CO2 från kroppen.
Har också sekundära funktioner, så som att: Övre och nedre luftvägarna?
De övre luftvägarna: Näshåla, munhåla och svalg
-producera ljud
De nedre: Luftstrupe, bronker, bronkioler och alveoler
-deltar i luktsinnet
De organ som ingår i
respirationssystemet är: Näshåla

Luftvägar Munhåla
Lungor Alveol
Andningsmuskler
Bronkiol
Luftvägarna Bronk

Luften går genom:

- Munhåla och näshåla
- (Epiglottis, struplocket) En struktur som
finns i starten av luftstrupen.
Diafragma
När epiglottis är uppfälld så kan luft passera
ned i luftstrupen. När man sväljer fälls
epiglottis ned och täcker luftstrupen så att inte Figur 1. Luftvägarnas uppbyggnad.
partiklar man sväljer hamnar i luftvägarna.

- Luftstrupe med broskringar så att den hålls

uppe och inte ”klibbar ihop”.
- Två primära bronker – en till varje lunga
- Förgrenar sig till sekundära bronker som
förgrenar sig till mindre och mindre
bronker och till slut de allra minsta
luftrören som kallas bronkioler.
- I slutet av en bronkiol (denna del kallas
terminal bronkiol) sitter en ”klase” av små
blåsor som kallas alveoler Figur 2. Till vänster är epiglottis uppfälld och luft kan passera
ned i luftstrupen. Till höger är epiglottis nedfälld och inget kan ta
sig ned i luftvägarna.

Lungorna består av de allra minsta luftvägarna som bronkioler, alveoler, samt de minsta blodkärlen,
kapillärer.

Varje lunga är omgiven av var sin lungsäck (pleura) som håller lungan ”tät”. Lungsäcken består av två
hinnor, en inre (Pleura viscerale) som är sammanväxt med lungan och en yttre (pleura parietale) som
klär maghålans (thoraxväggens) insida samt fäster till andningsmuskler som diafragma. Mellan hinnorna
finns normalt en tunn vätskehinna som tillåter glidning mellan dessa. Så länge luft inte kommer in
mellan pleurabladen ligger de tätt mot varandra och ett negativt tryck föreligger.
 Lungorna

Luften man andas in kommer ned till lungorna genom luftvägarna. Men vad består en lunga av? Hur ser
den ut invändigt? Många tänker sig nog att lungorna är som tomma påsar som fylls med luft när man andas
in. Detta är delvis sant, men en lunga är inte en ”tom påse”, utan består av miljontals små tomma blåsor,
som kallas alveoler. När man andas in luft så fylls alveolerna med luft och lungorna blir större. Skulle man
titta i en lunga så är den alltså inte ihålig.

Alveoler
Alveoler är uppbyggda av ett enkelt lager epitelceller, och omges av små kapillärer. Kapillärerna består
också av ett enkelt lager celler (endotelcller). Alveolens vägg och kapillärens vägg kallas tillsammans för
det respiratoriska membranet. Det är här som gasutbytet sker. Gaserna går från hög koncentration till där
det finns en lägre koncentration. Syrgasen från inandningsluften passerar genom diffusion (från hög
koncentration till låg koncentration) det respiratoriska membranet från insidan av alveolen och ut i blodet i
kapillären. Koldioxiden går ut från blodet och in i alveolen för att sedan följa med utandningsluften ut via
luftvägarna och ut ur kroppen.
Respiratoriska membranet
Det innefattar det enkla lagret epitelceller i alveolen samt det enkla lagret endotelceller i kapillären.
Över dessa två cellager diffunderar syret och koldioxiden med sina koncentrationsgradienter, dvs från
hög koncentration till lägre koncentration.

Figur 4 . Gasutbyte mellan alveol och kapillär

Figur 3. Alveoler med kapillärer

Inuti alveolerna finns alltid en liten mängd vatten på grund av kapillärfiltrationen från blodet.
Detta skulle kunna vara ett problem då vattnet skulle kunna skapa en ytspänning som gör att
alveolerna skulle ”klibba ihop” vid utandning och vara svåra att öppna på nytt vid inandning.
Vissa av epitelcellerna inuti alveolerna producerar därför ett ämne som heter surfaktant. Detta
ämne minskar vattnets ytspänning, inuti alveolerna och förhindrar att alveolerna ”kollapsar” och
klibbar ihop.
 Hur går andningen till?
När vi andas in, så drar andningsmusklerna ihop sig ut åt sidor och nedåt, vilket ökar utrymmet i
brösthålan. Lungsäcken som omger lungan fäster i musklerna och följer med (se figur 5 och 6).

Det gör att trycket minskar eftersom volymen ökar (färre luftpartiklar / volym).
Det atmosfäriska lufttrycket är då större än lufttrycket inne i brösthålan och luft strömmar in genom
luftvägarna och ner i lungorna. Därför är det viktigt att lungsäcken är ”tät” och inte fylls med luft eller
vatten (det sker om man får en punkterad lunga).

Luften följer trycket.

När vi varken andas in eller ut

stannar luft i lungorna.

Figur 5. Lungor och diafragma när vi varken andas in eller ut.

Vid inandning dras

andningsmusklerna samman vilket
gör att utrymmet kring lungan blir
större. Större volym, men samma
antal molekyler i lungan ger ett
lägre tryck i lungan, ett undertryck.
När lufttrycket i atmosfären
utanför kroppen är högre. Luftens
molekyler följer trycket och går
från högre tryck till ett lägre tryck,
och det gör att luften strömmar ned
i lungorna mot det lägre trycket.
Lungsäck

Figur 6. Vid inandning ökar utrymmet i brösthålan.

Figur 7. Vid utandning minskar utrymmet i brösthålan.

När andningsmusklerna slappnar av så minskar utrymmet i brösthålan så att volymen i

lungsäckarna och lungorna minskar vilket ger ett ökat tryck inuti lungorna. När trycket är
större än det atmosfäriska lufttrycket utanför så strömmar luft i stället ut ur lungorna och upp
genom luftvägarna.
Hur undviker man att få lungorna fulla med partiklar som följer med inandningsluften?

Epitelcellerna i luftvägarna producerar slem. I

slemmet fastnar partiklar man andas in.
Luftvägsepitelet har också hårlika utskott på sin
yta. Dessa utskott kallas cilier (flimmerhår). De kan
röra sig och viftar på så sätt upp partiklar som
fastnat i slemmet tillbaka upp mot munhålan så att
man sedan kan svälja ned partiklarna i stället för att
de hamnar i lungorna.

Figur 8. Luftvägsepitel med cilier.