Matspjälkning

Varför behöver vi äta?

Er kropp består av vävnader, och dessa vävnader består av celler. Cellerna i sin tur är uppbyggda av
molekyler. Det är cellerna i din kropp som måste göra olika uppgifter för att du ska kunna leva.
Cellerna behöver olika ämnen för att kunna göra sitt jobb, och dessutom så slits cellernas delar ut och
behöver förnyas, i vissa vävnader så lever inte cellerna heller så länge och då måste hela cellerna bytas
ut och nya celler måste bildas.

Du behöver äta och dricka för att cellerna ska få material till att göra sitt jobb eller för att skapa nya
celler. Varför måste maten brytas ned?
Med matspjälkning menas att maten sönderdelas till små molekyler. Maten består av stora molekyler
(proteiner, kolhydrater och fetter). Dessa molekyler är polymerer, som är uppbyggda av många mindre
molekyler (monomerer). Kroppen kan inte ta upp de stora polymererna så de måste brytas ned till de
mindre molekylerna (monomererna ) för att cellerna ska kunna använda dem.

Var bryts maten ned?

Matspjälkningen sker i mag- och tarmkanalen.

Maten som ska brytas ned och spjälkas Ytterligare organ som deltar i matspjälkningen
passerar genom mag- och tarmkanalens delar: trots att maten inte passerar genom dem:
1. Munhåla 5. Tunntarm
2. Matstrupe 6. Tjocktarm Lever (Galla)
3. Magsäck 7. Ändtarm Bukspottkörtel
4. Tolvfingertarm

Vilken vävnad bygger upp mag- och tarmkanalen?

Primärvävnaden som klär hela mag- och tarmkanalen är olika typer av epitelvävnad. Men alla andra
huvudtyper av vävnad finns där också som sekundärvävnader. Där finns glatt muskulatur som hjälper
till att föra fram födan genom hela kanalen. Det finns blodkärl (med blod, bindväv) som hämtar upp
molekyler från maten som brutits ned. Det finns nervvävnad med nerver som skickar signaler och
därmed kontrollerar muskler och körtlar i kanalen, med mera.

Var börjar matspjälkningen?

I munhålan.
Här börjar maten sönderdelas mekaniskt när man tuggar
maten, och dessutom så blandas maten med saliv. Saliv
innehåller ett enzym som heter amylas. Amylas sönderdelar Amylas
en stor molekyl (en sammansatt kolhydrat) som heter
Stärkelse Glukos
stärkelse till mindre kolhydratsmolekyler som heter glukos.
Så sammansatta kolhydrater delas upp och blir till mindre
kolhydrater med hjälp av enzymer i saliven.

Stärkelse = stor kolhydrat som består av många glukosmolekyler som sitter ihop.
Glukos = enkel kolhydrat som celler använder för att skapa ATP.
ATP = molekyl som innehåller energi, som celler använder till energikrävande kemiska reaktioner.
När man sväljer åker maten ned genom matstrupen och når först den övre magmunnen som den passerar
för att sedan hamna i magsäcken.

pH 7
Magmunnen är till för att förhindra att
innehåll som befinner sig i magsäcken
inte tar sig upp i matstrupen.

Anledningen till det är att magsäcken pH 2 - 4

innehåller magsaft och magsaften har
lågt pH ( ungefär 2).
Det låga pH:t skulle skada matstrupens
epitel om magsaft fanns i matstrupen.

Varför skadas inte magsäckens epitel?

I magsäckens slemhinna som består av epitelceller så kan vissa av epitelcellerna producera och
frisätta mucin. Mucin (slemämne) är ett glykoprotein som tillsammans med vatten blir till slem.
Slemmet lägger sig närmast slemhinnan och skyddar epitelvävnaden från det låga pH:t i magsäcken.

Vad är magsår och hur uppstår det?

Det kallas för magsår när magsäckens slemhinna skadas. Detta kan ske om det blir obalans mellan
produktion av det skyddande slemmet och magsyran. En del läkemedel kan orsaka en sådan rubbning.
Exempelvis acetylsalicylsyra som minskar produktionen av det skyddande slemmet. Det kan leda till att
syran kommer åt och börjar fräta på tarmslemhinnan och det kan uppstå sår.
Det är också vanligt att magsår orsakas av bakterien Helicobacter pylori. Denna bakterie kan överleva i
magsäcken, där den förstör slemhinnans epitelvävnad. Detta orsakar i sig självt skador på epitelet, men
det leder ju också till minskad produktion av det skyddande slemämnet mucin (eftersom epitelet som
producerar slemämnet skadas).

Hur behandlas magsår?

Behandling av magsår sker med läkemedel som får cellerna som producerar HCl att minska
produktionen, vilket gör det mindre surt i magsäcken så att skadan får en chans att läka. Har man
Helicobacter Pylori får man dessutom antibiotika.

Vad innehåller magsaft?

H2O, elektrolyter (lösta joner), HCl och enzymet pepsin.

En typ av celler i körtlar i magslemhinnan bildar och frisätter HCl, medan en annan typ av epitelceller
bildar och frisätter (proteinet) pepsinogen.
 Vad har magsaften för funktion?
I magsäcken börjar proteiner som finns i maten att brytas ned och spjälkas till mindre molekyler
(aminosyror). Det sker med hjälp av magsaften i magsäcken.
HCl (det låga pH:t) har flera funktioner:
Lågt pH tar död på mikroorganismer
som man sväljer.
HCl (H+) aktiverar reagerar med HCl (H+) bryter jonbindningar i proteiner. Det gör att de
pepsinogen och då bildas det aktiva proteiner man äter tappar sin veckade struktur när de kommer
enzymet pepsin. i kontakt med magsaften. Det vill säga att proteinerna
kommer att vecklas ut och bara ha kvar de kovalenta
bindningarna mellan aminosyrorna i proteinet.

HCl

Pepsin fungerar som en sax.

När proteinerna i maten veckat ut sig så kan det aktiva enzymet pepsin lättare komma åt att
”klippa loss” aminosyrorna från varandra, så att det bildas fria aminosyror.
Det är alltså protein som börjar brytas ned i magsäcken.

När proteinerna i maten veckat ut sig så kan det aktiva enzymet pepsin lättare komma åt att ”klippa loss”
aminosyrorna från varandra, så att det bildas fria aminosyror.

Maten som svalts ned i magsäcken kan bearbetas här i 4 timmar innan den skickas ut i den övre delen av
tunntarmen (tolvfingertarmen). När maten lämnar magsäcken så portioneras den ut i små portioner genom
den nedre magmunnen och ut i tarmen. Den nedre magmunnen fungerar som ett skydd mot att magsaft
ska komma ut i tarmen och skada epitelet där. Det är också därför maten lämnar magsäcken i mindre
mängder åt gången så att syran som följer med ska kunna neutraliseras för varje gång det sker.
 Vad händer i Tolvfingertarmen?

Här sker den sista nedbrytningen av maten.

Här finns galla och bukspott.

Bukspott innehåller enzymer, (lipaser som

spjälkar fetter, proteaser som spjälkar
protein, amylaser som spjälkar kolhydrater
och nukleaser som spjälkar nukleinsyror)

Galla innehåller gallsalter som finfördelar

fettdroppar så att lipaserna ska komma åt att
bryta ned fettet.

Både galla och bukspott har högt pH så att

maten som kommer hit (med lågt pH från
magsaften) neutraliseras.

Vad kommer gallan och bukspottet från?

Galla produceras i levern, och lagras i gallblåsan. När

man har ätit så får muskulatur i gallblåsan signaler om
att tömma gallblåsan. Det gör att gallblåsan drar ihop
sig så att gallan åker ut i gallgången och följer denna till
den mynnar ut i tolvfingertarmen. Här blandas nu gallan
med maten som kommer från magsäcken.

Bukspott produceras i bukspottkörtelns

exokrina delar. Bukspottet når
tolvfingertarmen via bukspottkörtelgången.
Gallgången och bukspottkörtelgången
förenas till en och samma vilket gör att
gallan och bukspottet kommer in i
tolvfingertarmen genom samma öppning.

Lever och bukspottkörtel (övriga funktioner).

Levern och bukspottkörteln är två organ som deltar i flera organsystem. Båda organen är körtlar och deras
primära vävnad är epitelvävnad.

När maten lämnar tolvfingertarmen så är nedbrytningen slut. Nu kommer den nedbrutna maten till
tunntarmen.
 Tunntarmen

Tunntarmen är lång (ca. 5 meter), och insidans väggar är veckad för att skapa en större ytareal
jämfört med en slät vägg. Vecken kallas för villi (tarmludd).

Vecken, Villi, kläs av epitelceller. Dessa celler har

också en veckad yta in mot tarmens innehåll, dessa
veck kallas för mikrovilli.

Här i tunntarmen sker näringsupptaget där

molekyler från maten plockas upp via
tunntarmsepitelet och in i kroppen. Alla
veckade strukturer ger en ökad yta jämfört
med släta delar, och en ökad yta gör att fler
ämnen har möjlighet att tas upp av kroppen
innan de passerar förbi genom tarmen.

I villi finns rikligt med lymfkärl

och blodkärl som kan bära med sig
ämnena som kommer in i kroppen
från tarmen.

Genom epitelcellerna tar sig molekyler

från maten in i kroppen. Stora molekyler
kan bara passera in i kroppen via
epitelcellerna. De tas in genom olika
typer av endocytosprocesser och lämnar
sedan cellen på undersidan där de kan tas
upp av blodet.
Små vattenlösliga molekyler som joner,
vattenlösliga aminosyror och
monosackarider kan dessutom ta sig
genom epitelet genom att passera mellan
2 epitelceller.
 Celiaki
Glutenintolerans

Immunförsvaret regerar på proteinet gluten, och

startar en inflammation. Inflammationen leder till
att villi minskar, och därmed också den totala
ytan där näring (molekyler från det vi äter och
dricker) tas upp. Vilket i sin tur leder till minskat
upptag av näringsämnen.

På grund av att en mindre del av den nedbrutna

maten tas upp kan det leda till avmagring, och
olika typer av brister, exempelvis blodbrist på
grund av minskat upptag av järn. Frisk tarmslemhinna

När mycket av maten inte längre tas upp genom

tunntarmsslemhinnan innan den har passerat så
kommer en massa näringsämnen till tjocktarmen.
Här sker inget näringsupptag till kroppen, men
här finns mängder av bakterier som nu får en
massa ”god mat” som de i normala fall inte
skulle haft. Det kan leda till ökade mängder gaser Tarmslemhinna med minskade villi vid celiaki
och uppsvälld mage samt smärta mm.

Om man låter bli att äta gluten så läker tarmslemhinnan.

Tjocktarm

Tjocktarmen är ca. 1,5 meter lång, och här tas resterande mängd vatten och salter upp. Här bor
också ungefär 30 biljoner bakterier, eller ca 1 miljard bakterier/gram. Dessa bakterier lever i
symbios med oss och kallas för tarmflora. Bakterierna använder den cellulosa som vi själva inte
kan bryta ner som energikälla, och i gengäld får vi flera B-vitaminer folsyra och K-vitamin. Dessa
vitaminer tas upp via tjocktarmsepitelet.

Ändtarm
Den allra sista delen av tjocktarmen som är ca. 3 cm lång. Hit kommer resterna från maten som
blivit över och som sedan förs ut ur kroppen genom analöppningen.