Föreläsning: Kommunalrätt

Kommunalrätten är en del av förvaltningsrätten och reglerar förhållandet mellan kommunerna

och deras medlemmar.

Tillämplig lagstiftning är kommunallagen (2017:725) [KL].

I riket finns kommuner på både lokal och regional nivå, jfr 1 kap 7 § RF.

För den offentliga förvaltningen finns kommunala förvaltningsmyndigheter, se 1:8 § RF

Sverige är indelat i kommuner och regioner. Varje region omfattar ett län, se 1:1 § KL.
- Med kommun avses såväl den juridiska personen som dess territorium (prop
2016/17:171 s.295).

Beslutanderätten i kommunerna:
Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar, se 14:1 § RF
- Fullmäktige
- Och lokala förvaltningsmyndigheter (nämnderna), 1:8 § RF.

Principen om kommunalt självstyre:

- Den svenska folkstyrelsen förverkligas bl.a genom ett kommunalt självstyre, 1:1 § RF.

- Kommuner bedriver sin verksamhet på demokratins och den kommunala

självstyrelsens grund. De angelägenheter som kommunen ska sköta anges i
kommunallagen eller annan författning, se 14:2 § KL.

- Självbestämmanderätten är dock inte obegränsad.

- Proportionalitetsprincipen – En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte

gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den,
14:3 § RF.

Beslutanderätten i kommuner utövas av valda församlingar (fullmäktige) som utses av

röstberättigade medlemmar i allmänna val, jfr 1:4 § 1 st KL.

Beslut kan också fattas av andra kommunala organ i enlighet med KL eller annan författning,
se 1:4 § 2 st KL.

Medlemskap
Medlemskap av en kommun regleras i 1 kap 5 § KL.

Medlem av en kommun, en s.k. kommunmedlem är den som:

1. Är folkbokförd i kommunen
2. Äger fast egendom i kommunen ELLER
3. Ska betala kommunalskatt i kommunen.

Medlem av en region är den som är medlem av en kommun inom regionen, jfr 1:6 § KL.
Kommunens organisation
Fullmäktige
- I varje kommun ska det finnas en beslutande församling, ett fullmäktige se 3:1 § KL.

- Regler om fullmäktige finns i 5 kap KL.

- Fullmäktige ska tillsätta en styrelse och de nämnder som behövs för att fullgöra
kommunens uppgifter, jfr 3:3–4 §§ KL.

- Kommuner får utse revisorer för granskning av den kommunala verksamheten, jfr
3:10 § KL.

- Kommuner får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av

kommunala angelägenheter till kommunala bolag, stiftelser och föreningar, 3:11 § KL.

Den kommunala kompetensen

Allmänna befogenheter och lokaliseringsprincipen:

Kommuner får själva ta hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till
kommunens område eller deras medlemmar, se 2:1 § KL.

Den grundläggande kommunala kompetensen kräver:

- Allmänt intresse (lämpligt, ändamålsenligt och skäligt)
- Intresset har anknytning till kommunens område ELLER kommunmedlemmarna.

Uppgifter som andra ska ta hand om

- Kommuner får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan
kommun, en annan region eller någon annan ska ta hand om, jfr 2:2 § KL.

- Det har i rättspraxis ansetts kompetensöverskridande att kommunen ägnar sig åt frågor
som rör det militära försvaret, se RÅ 1990 ref 9.

Likställighetsprincipen återfinns i 2:3 § KL

- Huvudregeln  Kommuner ska behandla sina medlemmar lika
- Undantag  Det finns sakliga skäl för särbehandling

Förbud mot beslut om tillbakaverkande kraft  Förbudet följer av 2:4 § KL

- Huvudregeln  Kommuner får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft, s.k.
retroaktivt beslut, till nackdel för medlemmarna.
- Undantag  Om det finns synnerliga skäl för det.

Rätt att ta ut avgifter framgår av 2:5 § KL

- Kommuner får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller.
- När det är fråga om en tjänst eller nyttighet som de är skyldiga att tillhandahålla får
avgift endast tas ut om det följer av lag eller annan författning.

Självkostnadsprincipen  Kommuner får inte ta ut högre avgifter än som motsvarar

kostnaderna för de tjänster som de tillhandahåller, jfr 2:6 § KL.
- RÅ 1910 ref 160: HFD upphävde beslut om avgift för viss vattenkonsumtion eftersom
avgiften översteg kommunens självkostnad.
Kommunal näringsverksamhet
Kommunens rätt att driva näringsverksamhet regleras i 2:7 § KL.

Kommuner får driva näringsverksamhet om

- Den drivs utan vinstsyfte och
- Syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.

Anknytningskompetens  Kräver ett naturligt och nära samband med huvudverksamheten,

sk kvalificerat samband

Överskottskompetens  Möjlighet att rikta sina tjänster utanför den egna kommunen om
verksamheten under en övergångsperiod har överkapacitet.

Stöd till andra näringsverksamheter

Kommuner får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen, se 2:8 § 1
st KL.

Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas enbart om det finns synnerliga
skäl, jfr 2:8 § 2 st KL.

Förbud mot understöd till enskilda:

- Att understödja enskilda anses som huvudregeln inte ingå i den kommunala
kompetensen.
- Principen kan utläsas ut kommunallagen men den kommer till uttryck i rättspraxis.

Laglighetsprövning (Kommunalbesvär)

Överklagbarhet:
- Huvudregel  Alla beslut fattade av fullmäktige och nämnderna är överklagbara, se
13:2 § KL.
- Besvärsreglerna i kommunallagen är subsidiära, jfr 13:3 § KL.

Besvärsrätt:
- Varje medlem av en kommun eller region har rätt att få kommunens och regionens
beslut överprövat i förvaltningsrätt, se 13:1 § KL.

- För att utröna vem som är kommunmedlem måste 1:5 § KL konsulteras.

Hur beslut överklagas regleras i 13:4 § KL

- Ett beslut överklagas skriftligen
- Klaganden ska ange vilket beslut som överklagas och de omständigheter som
överklagandet grundas på
- Överklagandet ska ges in till förvaltningsrätten

Besvärstid:
- Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då
det tillkännagavs på kommunens anslagstavla att protokollet över beslutet justerats, se
13:5 § KL.
 - Överklagandet kan också lämnas in till kommunen, se 13:6 § KL.

Den enskildas bevisbörda:

Domstolen får inte beakta andra omständigheter än de som anfördes av klaganden skriftligen
innan besvärstiden (3 veckor) gått ut, se 13:7 § KL.

Domstolen får inte förelägga den klagande att avhjälpa brister i sin besvärsskrivelse som avser
grunderna för besvären, dvs sak omständigheterna, se 13:11 § KL.

Grunder för upphävande av besluten:

Ett överklagat beslut kan enligt 13:8 § KL upphävas om
1. Det inte kommit till på ett lagligt sätt
2. Beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller regionen
3. Det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det eller
4. Beslutet annars strider mot lag eller annan författning.