Gaber Raddawi

Förskjutning av jämviktsläge
Inledning

Det finns många reaktioner som sker i lösning som är

jämviktsreaktioner: d.v.s., de går inte fullständigt, både framåt och
bakåt reaktioner inträffar, och båda reaktanter och produkter är alltid
närvarande. En av de reaktionerna är syra-basreaktion. Om man vet
PH-värde kan man då bestämma om lösningen är sur eller bas.

När en syra stark syra protolyseras i vatten ökar lösningens

koncentration av oxoniumjoner och därmed ökar lösninens PH-värde
starkt eftersom starka syror protolyseras till nästan 100% däremot
protolyseras svaga syror inte lika mycket som starka syror.

Samma princip har vi när det gäller svaga och starka baser som
minskar PH-värde istället.

När vi blandar ihop en syra med en bas får vi en sur lösning, basisk
lösning eller neutral lösning beroende på syras och bas styrkan.

Skalan på PH-värde är mellan 1–14 för de vanliga baser och syror.

Om PH-värde är mindre än 7 betyder det att lösningen är sur. Ju lägre

PH-värde är desto surare är lösningen (starka syror) mer oxoniumjoner
befinner sig i lösningen.

Vanliga starka syror (HCL,HBr,HI,HNo3,H2So4,HCLO4)

Om PH-värde är lika med 7 betyder det att lösningen är neutral alltså

det finns lika mycket oxoniumjoner som hydroxidjoner, ju högre PH-
värde är desto mer bas är en lösning (mer hydroxidjoner befinner sig i
lösningen)

Vanliga starka baser (NaOH,KOH,Ca(OH)2,Ba(OH)2 )

Om PH-värde är större än 7 betyder det att lösningen är bas alltså

hydroxidjoner befinner sig i lösningen

En syra- och baskonstant kan berätta hur stark är syran och basen

Ju högre Ka-Kb värde är desto starkare syran-basen är.

En amfolyt lösning kan bete sig som syra eller som bas beroende på
vilken lösning den befinner sig i.

En buffer lösning innehåller en svag syra mer sin korrospondirande

bas. Den fungerar bäst vid perfekta buffer lösning är när (syra) =
(korrospondirande bas) alltså när PH=PKa+_ 1

Bakgrund

Saltsyra är en stark syra som protolyseras 100% i vatten och har en

väldigt låg PH-värde.

I den här rapporten kommer vi att göra ett experiment för att veta hur
jämviktslägen uppnår efter vi ändrar koncentration av ett av de olika ämnena
som går i en reaktion, min undersökning handlar om jämviktslägen.

Ett jämviktsläge definieras som hur mycket av reaktanter som reagerar i en reaktion.

För att en reaktion skall uppnå en dynamisk jämvikstläge måste reversibel

reaktionen går med samma hastighet åt båda hållen, så man kan fråga själv:
Vad händer när vi ändrar (ökar, sänker) en koncentration av ett av de
utgångsämnena?

Vad händer när vi ändrar(ökar, sänker) en koncentration av ett av de

framställningsämnena?

Hur går en reaktion för att uppnå ett nytt jämviktsläge igen efter vi har
ändrat någon koncentration?

Vad händer med jämviktskvoten Q då? Vilket håll kommer reaktionen

behöva gå åt för att få tillbaka jämvikt?

Syfte

Att förstå hur ett nytt jämviktsläge ställer in sig efter att koncentrationen av ett
deltagande ämne ökar eller minskar.

Materiel och kemikalier

Fe(NO3)3 – 0,01 mol/dm3

Fe(NO3)3 – 0,1 mol/dm3
KSCN – 0,005 mol/dm3
KSCN – 0,1 mol/dm3
NaF – 0,1 mol/dm3
AgNO3 – 0,1 mol/dm3
Destillerat vatten
Bägare
Säkerhet
Var försiktig med Silvernitratlösning eftersom den ger svarta fläckar på hud,
kläder och bänkar

Utförande och uppgift

Att undersöka hur jämviktsläget förskjuts när koncentrationen av något ämne som deltar i
reaktionen ändras
Droppar av 1 2 3 4 5

Fe(NO3)3 1 ml 1 ml 1 ml 1 ml 1 ml
0,01

mol/dm3

KSCN 5 ml 5 ml 5 ml 5 ml 5 ml
0,005

mol/dm3

Destillerat 1 ml
vatten

Fe(NO3)3 1 ml
0,01

mol/dm3

KSCN 1 ml
0,1
mol/dm3

NaF 1 ml
0,1
mol/dm3

AgNO3 1 ml
0,1
mol/dm3

Bägare nummer 1
Först adderar man 1 ml Fe3+ i form av Fe(NO3)3 0,01 mol/dm3 (som har en ljus
gul)_ sen adderar man 5 ml SCN- i form av KSCN 0,005 mol/dm3 (som är
färglös)_ som ger en röd färg med JärnIIInitrat
Sedan addera man 1ml destillerat vatten.
Bägare nummer 2

Först adderar man 1 ml Fe3+ i form av Fe(NO3)3 0,01 mol/dm3 (som har en ljus
gul)_ sen adderar man 5 ml SCN- i form av KSCN 0,005 mol/dm3 (som är
färglös)_ som ger en röd färg med JärnIIInitrat
Sedan addera man mer Fe(NO3)3,
Utan räkning man kan säga att Q blir större än K eftersom det finns mer
produkter [Fe(SCN)2+] än reaktanter [Fe+3, SCN-1]
Bägare nummer 3

Först adderar man 1 ml Fe3+ i form av Fe(NO3)3 0,01 mol/dm3 (som har en ljus
gul)_ sen adderar man 5 ml SCN- i form av KSCN 0,005 mol/dm3 (som är
färglös)_ som ger en röd färg med JärnIIInitrat
Sedan addera man mer KSCN
Utan räkning man kan säga att Q blir större än K eftersom det finns mer
produkter [Fe(SCN)2+] än reaktanter [Fe+3, SCN-1]

Bägare nummer 4

Först adderar man 1 ml Fe3+ i form av Fe(NO3)3 0,01 mol/dm3 (som har en ljus
gul)_ sen adderar man 5 ml SCN- i form av KSCN 0,005 mol/dm3 (som är
färglös)_ som ger en röd färg med JärnIIInitrat

När man tillsätter NaF, reagerar Fe3+ med NaF och ger en komplex jon FeF-6 som är
färglös
Fe 3+ + 6F- → FeF6

🇮🇮🇮
aq aq komplexa jonen
Enligt teori bildar fluoridjoner ett mycket starkt komplex med järn ( ) joner:
Fe3+ + 6f- → FeF3-.
I experiment 4 tillsätter vi till det fjärde provröret natriumfluoridlösning och färgen på
blandningen blir ljusare.
Det är för att järnkoncentrationen minskar, istället bildas det ett annat komplex nämligen
järnfluorid som gör lösnongen ljus.
Nettoreaktionen går åt vänster för att öka koncentrationen av järnjoner, och också tiocyanat
ökar eftersom FeScn2+ minskar
Ju mer FeSCN2+ minskar desto ljusare färg blir
Jämviktkonstants uttryck för den har reaktionen kan skrivs:
Utan räkning man kan säga att Q blir mindre än K eftersom det finns mer
reaktanter [Fe+3, SCN-1] än produkter [Fe(SCN)2+].

Bägare nummer 5

Först adderar man 1 ml Fe3+ i form av Fe(NO3)3 0,01 mol/dm3 (som har en ljus
gul)_ sen adderar man 5 ml SCN- i form av KSCN 0,005 mol/dm3 (som är
färglös)_ som ger en röd färg med JärnIIInitrat
Fe(NO3) + 3KSCN↔ 3KNO3 + Fe(SCN)3
Man kan skriva det
Fe+3 + SCN-1 ⇄ Fe(SCN)+2
vattenhaltig vattenhaltig vattenhaltig

Sedan tillsätter man 1 ml AgNO3

Fe+3 + SCN-1 Fe(SCN)+2
vattenhaltig vattenhaltig vattenhaltig
Diskussion

Första experimentet i bägare numer 1 som vi slapp göra visade i alla fall att
järn(iii)nitra lösningen tillsammans med kaliumcyanatlösningen bildade en
komplex jon: Fe3+ + SCN- ↔ FeSCN2+. Det var egentligen det som vi lät vara i
provrör 5 där tre partikelslagen deltog oavbrutet i två reaktioner. Mellan
partiklarna rådde det en kemisk jämvikt. Det är då reaktionen har samma
reaktionshastighet som dess motsatta reaktion och koncentrationerna av
reaktanterna och produkterna är konstanta, alltså det var en dynamisk jämvikt.

I experimentet 2,3 (bägare nummer 2,3) störde vi jämvikten genom att tillsätta
till första provröret järn(111)nitratlösningen och till det andra
kaliumcyanatlösningen. I de båda fallen blev färgen på blandningen mörkare för
att vi bildade mer av FeSCN2+. I det första fallet ökade vi järnjonkoncentrationen
genom att tillsätta mer järn vilket gjorde att reaktionen gick åt höger för att
jämna ut koncentrationerna, samtidigt minskade tiocyanatjonernas koncentration
på vänster sida. I det andra fallet ökade vi tiocyanatjonernas koncentration
genom att tillsätta mer tiocyanat vilket gjorde att reaktionen gick också åt höger
för att jämna ut koncentrationerna på bägge sidor.

I experimentet 4(bägare nummer 4) fluoridjoner ett mycket starkt komplex med

järn(111)joner: Fe3+ + 6F- → FeF3. I experiment 4 tillsatte vi till det fjärde
provröret natriumfluoridlösning och färgen på blandningen blev ljusare. Det var
för att järnkoncentrationen minskade istället bildades det ett annat komplex
nämligen järnfluorid som gjorde lösningen ljus. Nettoreaktionen gick åt vänster
för att jämna ut koncentrationen av järnjoner och tiocyanatjoner, alltså tiocyanat
ökade medan FeSCN2+ minskade.

I experimentet 5(bägare nummer 5) Silverjoner bildar ett svårlösligt salt med

tiocyanatjoner vilket vi bevisade när vi tillsatte silvernitratlösning till det femte
provröret. Efter en stund bildades det bara mer och mer kristaller på botten av
provröret tills alla joner hade reagerat. Reaktionen: Ag+ + SCN-
→ AgSCN(s). Tiocyanat koncentrationen minskade vilket bidrog till att färgen
blev också ljusare. Nettoreaktionen gick åt vänster för att jämna ut och då
minskade FeSCN2+ medan järn(111)jonkoncentrationen ökade på vänster sida.

Slutsats

När man ändrar (minskar/ökar) en koncentration av ett ämne i en reversibel

reaktion som befinner sig i ett jämviktsläge, försöker reaktion att nå
jämviktsläge igen inom flera tips:

Om man ökar en koncentration av ett utgångämne, går reaktionen åt höger

för att nå jämviktläge igen

Om man ökar en koncentration av ett framställningsämne går reaktion åt

vänster för att nå jämviktläge igen

Om man minskar en koncentration av ett utgångämne, går reaktionen åt

vänster för att nå jämviktläge igen

Om man minskar en koncentration av ett framställningsämne går reaktion

åt höger för att nå jämviktläge igen

Jämviktskonstant är alltid konstant eftersom det är oberoende på

koncentrationerna av ämnena som går i reaktionerna
Jämviktkonstant beror bara på temperaturändringen

Om Q ökar K minskar Bildas mer produkter Reaktionen går

alltså åt höger

Om Q minskar K ökar Bildas mer reaktanter Reaktionen går

alltså åt vänster