Rubrik: Bevara våra svenska dialekter!

De svenska dialekterna är inte bara språkliga skillnader, utan de speglar också våran
identitet och kultur. I den nya globaliserade världen är skyddet av dialekterna en viktig del
för att bevara den svenska historien och kulturen.

Dialekter definieras som en särskild typ av språk som talas inom en geografisk grupp av
invånare. I Sverige finns det sex olika dialekter, de är Norrländska mål, Östsvenska mål,
Sveamål, Götamål, Gotländska mål och Sydsvenska mål. De skyddas inte på samma sätt som
minoritetsspråken, eftersom de som talar dem inte tillhör någon minoritetsgrupp. Många anser att
regeringen måste bevara dialekterna på liknande sätt som de bevarar minoritetsspråken. Å andra
sidan finns det också ett stort motstånd mot att skydda dialekter på ett särskilt sätt. Många tycker
att de nuvarande programmen är tillräckliga och det svenska språket bör utvecklas naturligt över
tiden, vilket innebär att vissa dialekter kommer att överleva framför andra.

Älvdalska eller Övdalską är ett bra exempel på en icke-bevarande dialekt. Älvdalskan talas i
norra Dalarna av cirka 2500 människor och dess ursprung kommer från vikingatiden. Enligt Ulla
Welin, byombud för en förening för bevarande och utveckling av älvdalskan, kommer kulturarv,
historia och traditioner relaterade till den egna dialekten snart försvinna om yngre människor inte
lär sig älvdalska. Dessutom har flera motioner och interpellationer kommit in till riksdagen under
de senaste åren i ämnet älvdalska och dess skydd (Interpellation 2020/21:575 och Motion
2022/23:418). Resonemang för att förhindra mer resurser till dialekten (eller språk, men det är
en fråga för en annan dag…) är i princip bara att det “inte behövs” även om dialekten redan står
inför utrotning. Resurser behövs för de mest grundläggande sakerna, inklusive undervisning och
framtagande av undervisningsmaterial.

Vår egen dialekt är också relaterad till vår identitet. Det finns ett uppenbart samband mellan
identitetskänslan och sättet att uttrycka sig. Enligt många forskare har den använda dialekten
kopplats till den egna etniska identiteten och att skapa en stark gemenskap. Dessutom
understryker Giles och Coupland (1991) att hur människor pratar påverkar våra förhållanden och
kultur, vilket medför konsekvenser för personens liv, därför är det så viktigt att ha rätt verktyg för
att säkerställa dialekternas överlevnad. Vissa samhällen i Sverige har tagit på sig ansvaret för att
skydda deras lokala identitet genom dialekten. Människor från Mora i Dalarna ville skydda
dalmål genom att skapa projektet “Dalmål i skolan”, dalmål dialekt pratades i skolan genom
sånger, talesätt och andra metoder. Resultaten från projektet visade att modersmålsundervisning
behövs för dialekternas överlevnad, vilket innebär att regeringen behöver agera (Måsan 2005).
Det är uppenbart att det finns hela samhällen med tusentals människor som behöver mer resurser
för att skydda sin egen identitet och kultur genom bevarandet av sin dialekt.
Å andra sidan kan man säga att om en dialekt inte används därför alternativen anses som bättre,
varför skall vi då ge resurser till dess räddning eller återupplivning? Många anser att det finns
logiska anledningar till att en dialekt försvinner, till exempel att det finns andra dialekter på
samma språk som har bättre inneboende kvalitet. Verkligheten är att mer dominerande dialekter
inte nödvändigtvis är bättre på talkvalitet eller har logiska skäl att detta skulle passa bättre. Enligt
forskare är orsaken till skillnaden i uppfattning ofta nära kopplad till social nedvärdering
(Bassiouney, R. och Edwards, J. 2018). Denna missuppfattning kan även leda till att
icke-standard dialekttalare tänker att deras dialekt är fel eller skamlig, vilket i sin tur resulterar i
att dess användning minskar i samhället. Denna orättvisa och felaktiga syn är inte ett naturligt
fenomen, så vi kan inte låta en dialekt försvinna enbart på grund av brist på användning.

Som ett sista argument kan man titta på hur språklig mångfald påverkar kreativitet. Det finns
många exempel inom den svenska litteraturen. Selma Lagerlöf använde den värmländska
dialekten i hennes bok Kejsarn av Portugallien som stildrag; dialekten används för att antyda
karaktärernas ekonomiska och sociala status, och placerar dem på en geografisk plats (Lagerlöf
2017). Det kan hävdas att en del av den litterära rikedomen och dess historiska betydelse
kommer från användningen av dialekten. Ett annat exempel är romanen Tjärdalen av Sara
Lidman som utspelar sig i Västerbotten och den lokala dialekten används genom hela boken
(Lidman 2014). Dialektens användning är ett medvetet stilistiskt drag som inte bara placerar
berättelsen på en geografisk plats men också visar karaktärernas identitet i förhållande med
andra. Mångfald inom framtida litterära texter riskerar att förloras om dialekterna försvinner.

Avslutningsvis kan vi säga att bevarandet av svenska dialekter är ett komplext ämne med många
olika åsikter. Å ena sidan representerar dialekterna den kulturella och historisk mångfald inom
samhället, och å andra sidan är resurserna inte oändliga. Men vi har sett att det finns en stor risk
att tusentals människor förlorar sin identitet, kultur och historia om dialekterna försvinner. Det
behövs mer studier, undervisning och forskning för att skapa en ny strategi för att skydda de
svenska dialekterna på ett balanserat sätt. Regeringen måste förstå att bevarandet av dialekter
inte är en lättsinnig önskning från lingvister, utan en central aspekt för att bevara och föra vidare
vår gemensamma kultur, historia och identitet.

Källor

Bassiouney, R. och Edwards, J. (2018) ‘Nonstandard dialect and identity’, in Identity and dialect
performance a study of communities and dialects. London: Routledge, pp. 18–21.

Giles, H. och Coupland, N. (1991) Language: Contexts and consequences. Pacific Grove, CA:
Brooks/Cole Pub.
Interpellation 2020/21:575 av Robert Stenkvist (SD). Älvdalskan som nationellt minoritetsspråk.
Tillgänglig på:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/interpellation/alvdalskan-som-nation
ellt-minoritetssprak_h810575/. Hämtad: 2023-12-25.

Lagerlöf, S. (2017). Kejsaren av Portugallien. Lindhardt og Ringhof.

Lidman, S. (2014) Tjärdalen. Albert Bonniers förlag.

Motion 2022/23:418 av Staffan Eklöf (SD). Skydda och bevara älvdalskan. Tillgänglig på:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/skydda-och-bevara-alvdalsk
an_ha02418/. Hämtad: 2023-12-25.

Måsan, S. (2005) Dalmål i skolan - Rapport från ett projekt i Mora kommun. Kulturskolan
Miranda. Kulturnämnden, Mora kommun. Tillgänglig på:
https://www.dalmalsakademin.se/wp-content/uploads/2013/10/Dalm%C3%A5l_i_skolan_Rappo
rt_fr%C3%A5n_ett_projekt_i_Mora_kommun.pdf. Hämtad: 2023-12-25.

Sveriges Radio (2008) De Vill Bevara älvdalskan - P4 dalarna, P4 Dalarna | Sveriges Radio.
Tillgänglig på: https://sverigesradio.se/artikel/2131226. Hämtad: 2023-12-25.

Reflektion

I det fjärde kapitlet har jag lärt mig mycket om argumenterande texter. Jag har skrivit några
debattartiklar tidigare men nu har jag en mer strukturerad väg för att skriva och resonera med
mina texter. Någonting som var intressant för mig var att lära mig (eller komma ihåg!) de tre
viktigaste teknikerna för övertalning (ethos, pathos, logos) och hur man kan använda dem
effektivt. Någonting som är jättesvårt för mig och som jag måste repetera hela tiden är
partikelverb. Det finns inget likadant på spanska så det är svårt för mig att förstå hundra procent.
Dessutom misstar jag dem med vanliga prepositioner med verb. En annan sak som jag kom ihåg
när jag läste kursboken var stilgrepp, jag gillade att plugga detta på spanska så jag tror att jag
förstår/känner igen dem åtminstone på en grundläggande nivå.

För resten av kursen vill jag planera min tid bättre. Tyvärr orkade jag inte med deadline på grund
av jobb och festligheter. Framöver ska jag försöka att göra en bättre plan och effektivisera lite
hur jag arbetar med läxorna.