STARKA TILLSAMMANS

24/2 kl 15 samlas vi på Musicum i Uppsala för en stund med ukrainsk musik för at
påminna om det pågående ryska aggressionskriget mot Ukraina.
Om du uppskatade musiken ge gärna et bidrag �ll UNHCRs arbete med nödhjälp �ll
behövande i Ukraina genom någon av länkarna nedan.
Jag �tar upp mot himlen Hos grannen en snäll fru,
Men jag har varken hus eller lycka,
(Дивлюсь я на небо)
Ingen fru finns, ingen trygghet.
Jag �tar upp mot himlen och tänker för mig själv,
Bakom grannen finns unga flickor,
Varför är jag inte en örn, varför flyger jag inte?
Bakom grannen även änkor,
Varför har du, Gud, inte get mig vingar?
Och flickorna �tar,
Jag skulle överge marken och sväva upp �ll himlen!
Alla respekterar grannen.
Långt bortom molnen, bortom världens synliga horisont,
Grannen sådde �digare än mig,
Letar e�er mit öde, hälsar på bergen,
Grannens grödor är gröna,
Och ber om ömhet från stjärnorna, från solen,
Men hos mig är marken obekant,
I deras klara värld skulle jag dränka all sorg.
Och inget är såt.
För ödet ger jag mig redan som en oälskad,
Alla pratar got om grannen,
Jag är en främling i det, en vilsen pojke,
Alla respekterar grannen,
Är jag främmande för ödet, främmande för människor?
Och jag slösar bort mina dagar,
Vem älskar väl andras barn?
Ensam gråter jag i denna värld.
Ensam gråter jag i denna värld.
Om jag hade vingar, örnlika vingar,
Skulle jag överge marken och flyga �ll en ny plats,
Som en snabbvingad örn skulle jag sväva upp i himlen, En kozack red bortom Donau
Och för evigt förloras bland molnen! (Їхав козак за Дунай)

Som en snabbvingad örn skulle jag sväva upp i himlen, En kozack red bortom Donau,
Och för evigt förloras bland molnen!" Sa: "Farväl, min flicka!"
Du, lilla svarta häst,
Åh du, flicka Bär mig iväg och roa dig.
(Ой ти, дівчино)
Stanna, stanna, kozack!
Din tjej gråter.
Åh du, flicka, från nötens kärna,
När du lämnar mig -
Varför är dit hjärta som taggiga törnen?
Bara tänk på mig!
Varför är dina läppar en tyst bön,
Och dit ord vass som en rakkniv?
Bryt inte de vita händerna,
Varför lyser dina ögon med den heta glöden,
Torka inte bort de bruna ögonen,
Som antänder hjärtat som en eld?
Vänta på mig från kriget
Med ära �ll dig!
Åh, de ögonen är mörkare än naten,
Den som förlorar sig i dem vill inte se solen!
Jag vill inte ha någon�ng,
Och varför är dit leende en plåga för mig,
Bara dig.
Det oroar mit hjärta som en vild storm?
Var frisk, min älskling,
Åh du, klara stjärna, du är den!
Och allt kommer at vara bra!
Åh du, flicka, från nötens kärna,
Tjänsten i tsarens armé är lång,
Varför är dit hjärta som taggiga törnen?
Det är dags at åka �ll armén
När jag överger dig, måste jag älska,
För at skydda gränsen
När jag älskar dig, förlorar jag min själ.
Från hårda fiender.
Du är min glädje, du är min sorg,
Åh du, klara stjärna!
Och utan dig, min kära,
Ska den elaka fienden förlora.
Hos grannen finns et vit hus Gå inte i krig,
(У сусіда хата біла) Lämna mig inte!

Hos grannen finns et vit hus, Vad ska då kozackerna säga,

När de kommer med segern, Du lurade mig, förde mig vilse.
At jag har glömt
Både mig själv och folket. Refräng:
Du lurade mig,
Åh min älskade, mit hjärta. Du förde mig vilse,
Det blir en evighet Du, den unga,
Gå i krig, nej - Förvillade mig ur förståndet.
Lämna mig inte!
Du sa på �sdag,
Åh, jag kommer inte at glömma dig, Du skulle kyssa mig fyr�o gånger,
Så länge jag lever på denna jord! Jag kom, du är inte där,
Ta hand om dig, farväl, Du lurade mig, förde mig vilse.
Adjö, min älskling.
Refräng
Kozacken visslade på sin häst -
Stanna kvar, min unga mö. Du sa på onsdag,
Jag kommer �llbaka, om jag inte dör, Vi skulle gå �llsammans längs raden,
Om tre år! Jag kom, du är inte där,
Du lurade mig, förde mig vilse.
Sång om handduken
(ПІСНЯ ПРО РУШНИК) Refräng

Min kära mor, du har inte sovit på näterna Du sa på torsdag,

Och tog mig �ll fälten vid byns kant, Vi skulle gå �llsammans på konsert,
Och på den långa vägen sa du farväl vid gryningen, Jag kom, du är inte där,
Och du gav mig en broderad handduk för lycka. Du lurade mig, förde mig vilse.

Och på den långa vägen sa du farväl vid gryningen, Refräng

Och du gav mig en broderad handduk för lycka och öde.
Du sa på fredag,
Må den vara prydd med en rosornas s�g, Vi skulle gå �llsammans och plocka smultron,
Och gröna ängar, och näktergalens skog, Jag kom, du är inte där,
Och din oföränderliga moderliga, ömma leende, Du lurade mig, förde mig vilse.
Och dina vackra blå ögon, sorgsna.
Refräng
Och din oföränderliga moderliga, ömma leende,
Och dina vackra blå ögon, sorgsna. Du sa på lördag,
Vi skulle gå �llsammans �ll jobbet,
Jag tar den handduken, breder ut den som öde, Jag kom, du är inte där,
I den tysta susningen av gräs, i skogens kvitrande. Du lurade mig, förde mig vilse.
Och på den lilla handduken kommer allt at återupplivas
�ll smärta - Refräng
Och barndom, och avsked, och trogen kärlek.
Du sa på söndag,
Och på den lilla handduken kommer allt at återupplivas Vi skulle gå �llsammans �ll et bröllop,
�ll smärta - Jag kom, du är inte där,
Och barndom, och avsked, och din moderskärlek. Du lurade mig, förde mig vilse.

Refräng
Du lurade mig
(Ти ж мене підманула) Flickans svar:
Jag lurade dig,
Du sa: 'På måndag, Jag förde dig vilse,
Går vi �llsammans längs vinbärshäcken.' Jag, den unga,
Jag kom, du är inte där, Förvillade dig ur förståndet."