Läsning På Flera Nivåer 1

I
Lfrsning pe flera nruaer

TJ o
Sju berdttelser om vad som kan hdnda en vanlig dag
Emma Brandberg
q
*
* =:
L
+)
(s
L
q.)
P
.!
+)
C
0) sfi, sva cch
!
+)
t/\
sprAkintrod uktion
<(a
E
Ooo
DAGEN
DA DET VANDE
6
DAGEN DA DET VAttOf

Nivdl
Catrin korsade gatan.
Klockan var
;::TT1t1u" efter ett en gr&novemberd ag. p6.
trottoaren ,r"Jl"l,"
somvan,ig,';:[1'"'il,"J:, j_?T::::ifffi
catrin gissade att hon skulle
komma sent och ur"r.
.r, redan irriterad.
#:t11,,,ffi it,
av frosten octr aet var
;:r:T:?i'j:*d" balt.cumru damer med
skrjra ben
Hon gick sakta Kvarngatan
fram och tittade ointresserat
i skyltfonstren.
n" i u'" ar r ar er nared an
;;?:TH: iffi :::i: " "To :'
tT h1n mamman inte var
b 6r i atj ul skyrta
;
blivit tvi 1tt ddr. Klockan hade
,.:,:il:,;-,,rr,"ftL'l::1
ffi fi ',,f ',1T,'::f
## ;:*,;#i n : lftmffi
ffi
.ffi:'l::,:#t;:::lJJiHt#.#
ilff *#l #*T[1T#
b arn en i
omkring i jackor som
D arru r, ::#"'Iffi ,#;
foik hade skzink:_bort niir
T: lT:: fi :. HtrilT"*; ;
i huvudet av kvinnor i de i<c;pt nytt. Hon s6g
Bagdad. som ville fordndra bilder
barnen som s6ide sig p6 *"r, irr" fick. Eller
gatorna i Rio. Hur kunde
hade sett uttt aet aa. man julhandla ndr man
?
Hennes mamma hade
aldrig forstdtt sin dotters
journaiist' Lisbeth val av yrke. catri n yar
tyckte att dottern sokte
att catrin forstort sitt sig tlTlfarorna- Hon tyckte
:iktenskrp. o"n a"t haJe ocks6
redo att gifta sig men n"r;, .rii i. Jonas hade varit
egentligen inte catrin.
gick inte ihop med resorna Hon trivdes inte. Familjelivet
och jobbet.
korsade gick civer

huttrade julskylta i
frds, skakacle butikernas fcinster infdrjui
i tid punktlig, passa tiden viil framme antligen framme, framme
till slut
passa tider nu fdr tiden
vara pi pJats utsalt trd, puDktlis nu, vid den hdr tiden
gissade julhaadlat
trodrle, anade kcipa julkiappar, handla
infdr julfirandet
irriterad uppretad, arg v?inilnor Yal]ner feninln forn
frosten Iorbl
h, n,frost, Ir u,en dagg,murgonlukt cjver
lalt lL:,.t Iorandra
rlaffa, tsl!,l Zindra pd, gtlra om
skdra ben dmtdliga ben, ltitt att srilde sig prostituerade sig
bryta benet
se upp akta sdkte sig letade upp
oiatressaat inte intressant, trdkig iikteaskap fcjrhiiliande, giftermdi
o Fdrfattarna och Studentlitterat

Nivri:l DAGEN DA DET VANDE 7 I
Till slut hade iktenskapet tagit slut. Kdrleken rdckte inte till. Jonas var
mer hesvikcn dn Catrin. Catrin kzinde bara irihet. Hon gav sig ivdg pA sitt
ndsta uppdrap;, denna g&ng utan det dali3a s;l;n:"**tet.
Till slut ser hon eintligen sin mamma komma gAende. Hon snegi;rr diskret
pA klockan. Catrin tycker att det dr resprktlirsl att lAta fotk vdnta. Men hon
lving;r frirrn ett leende. Mamman korsar iivergang;atiiilel.
,Det var ko vid bankomaten< flasar Lisbeth ursdktande.
Catrin blir glad. Hennes mamma::p1:;-:"r;irirsamm;lile att hon var sen. Det
horde inte till vanligirelerla. Hon gav sin mamma en kram.
,Ska vi gA in?u frAgade Catrin. De skultre iita lunch p& en kinarestaurang.
Lisbeth ville inte att Catrin skulle betala. Men hennes pe::sir_;;: var liten sA
Catrin hade foreslagit en billig restaurang.
Innan de gick in sAg sig Catrin *rniiring. PA andra sidan gatan stod n&gra
ungdomar. De kunde inte vara gamla men flera stod och rokte. Catrin
;:y;:kaile p* iig**bryler:.
vdl inne pi restaurangen slog de sig ner pa vinroda samrnetssoffor. Allt
var lite slitet. Men Catrin gillade kinamat. De bestzillde lite olika r;iiter. Allt
smakade bra.
Samtalet gick lite trogt. Lisbeth frAgade om jobbet, men mamman
lyssnade inte riktigt ndr hon svarade. Lisbeth var inte sA intresserad. Catrins
mamma hade jobbat hela sitt liv som krkersha pA sh;.;ln:atsbe spixl.na;_r.
Yrket hade varit bAde slitsamt och tungt. Vid 58 Ars Alder hade mamman
blivit sjxksk:ir,** for sin dAliga rygg och sina utslitna kndn. Sen
i*rLidsp,:nli*nc;ai som sjukpensionfrr. Catrins pappa dog i en hj;irtiniarht
besviken Iedsen, missnrijd omkring runtom

frihet att vara fri, obunden rynkade pi
uppdrag uppgift, rircnde dgonbrynen sdg bekymrad/orolig ut
diliga samvete insikten om att ha gjort {el, ingra srg slitet ndtt
sneglar tiltar frdn sidan riitter hil delar av miltider/mat
respektldshet ohdvlig, hinsynslirs, utan respekt kokerska kvinnlig kock, kvinna som iagar mai
tvingar fram pressar iram, firmAr, eng:{orcc skolmats-
iivergangs- bespisningar matsal i skolan
stiille vita streck tiver gatan, dAr man korsar gatan sjukskriven ledig {rin jobbet p g a sjukdom
flAsar fl2imtar, andas hziftigt fdrtids-
uppmiirk- pensioniir slutat arbeta innan ordinarie pensionsAlder
sammade m2irkte, upptickte sjukpensioniir slutat arbeta innan pensionsAlder p g a
vanligheterna forekomsterna, eno: the usual sjukdom/skada
pension ekonomiskt underhdll elier avslutat arbetsliv hjrirtinfarkt stroke
o Forfattarna och Student itteratur

8 oecrx oA ntr vArrros
l\iu0 I
vid 65 och mammans liv hade blivit

tomt. Hon verkade ofta fundera over
varfor catrin gjorde si och s&. varfor
hon inte satsade pEt famirjen varfor
hon inte spenderade mer tid
med sin mor. catrin teinkte pa sin
fcire detta
svdgerska, Ingela, som bodde
i samma stad som Lisbeth. Ingela hjiiipte
mamman med olika saker handra, ofta
- stdda och vara sdrskap. Ingela
tyckte lEil
nog synd om den ensamma gamlakvinnan.
Men Lisbeth hade en hobby
- hon marade tavror. Anda sedan catrin ffi
var liten hade mam man mkTat
Hon hade en egen stil, vacker och
Milandet var nagot catrin respekterade enkel. mD
och uppmuntrade. Men mamman Cd
hade aldrig v6gat visa sin konst
for ndgon.
hsr
De stod till srut ute p6 gatan igen. hcr
catrin kdnde sig alrdeles srut. Hon hade Ca
forsokt att inte ta 6t sig av de pikar
hon f6tt av Lisbeth. Hon var s6
att h6ra att hon jrimt gjorde fel. trott p6 m@
Mam man var bitter for att det aldrig
nhgra barnbarn. blev ithi
De stod en stund utanfor restaurangen, il

catrin med hdnderna i fickorna. il*
vinden var isande.kar. Hon s6g
ungdom arna pi and.rasidan gatan.De
fottfarande kvar i kylan. De sneglaJe stod ill
hela tiden 6t deras h611.
,Hallk,lyssnar du inte?< horde d
hon plotsligt Lisbeth seiga.
lVa, jo?u svarade Catrin. &f,
>Jag sa att Ingela kommer
pA jul, det dr vdl ok?o
h
Catrin tittade forst forvdnat pA sin *{
mamma.
,Men, vill inte hr ffi
>rngera H,,:iffi;'ilT;f:i.rJillf;der {
""h
men de kommer att bo isrir i jur.
sen ra, barap, prov nI
och barnen hennes ko--". att vara "0@q ::'
med Hans s& hon dr alldeles ensam.<
>Ja, men det dr klart -fl
att hon fAr vara med oss i jul.u
f,
si och sii uttryck:pA ett visst s?itt
vigat
satsade gtira insats, chansa
ta 6t sig
haft mod
dl
spendera ... tid tiilbringa tid, dgna tid At
pik
khna sig trdffad av
H
negativa kommentarer
fdre detta ex, tidigare ilt
bitter
sviigerska 6kta mans/frus syster
negativt lagd, destruktiv
nfl
s:illskap vdn, umgZinge
barnbarn
fdrvinat
nigons barns barn
ry
hobby
respekterade
intresse, fritidssyssla
separerade
dveraskat, hripet
valt afl ieva isar, br).ta upp dktenskap/
UT
*
hcigt vrirderade, s6g upp till
uppmuntrade hejade p6, friimjade
frirh6llande
ffi
ffi
rru
O Forfattarna och Studentlitteralur

DAGEN DA DET VANDE 9
Niuri 1
,F6r du kommer vd1?< frhgade Lisbeth sen anklagande'

,Ja, det dt klattjag kommeru
julen?<
>Du dr inte ute p& jobb dA, som forra
sv&rt for ju1en. Men i ir
catrin hade &kt tili Japan forra julen. Hon hade
hadehonbestdmtsigforattinteSmitaundan.Lisbethsuckadeliittat. Hon
p6L Catrins uppmdrksamhet'
Det var nAgot ,o- h"lu tiden pockade
hordeinteriktigtvadLisbethsa.Detvarungdomarnaphandrasidangatan.
kom ut fran restaurangen hade
varfor tittade de at deras hal1? Precis ndr de
CatrtnsettenungpojkestAochtryckautanforrestaurangen.Menhonsag
honomingenstansnu.HonvdndesigomochtittadeldngsgatanHanvar
borta.Mens6Ldokhanplotsligtupp.Hanskyndandetillbakaovergatan.
Catrinhordejubelfrflngruppen.Pojkarnaborjadesm&springadirifran.Vad
var det som precis hade hiint egentligen?
Hon s&g p& Lisbeth som stod och grdvde
i sin stora handviiska'
i all sin dag har den tagit vdgen?< muttrade mamman'
>Men var
,Vad saknar du?u frfgade Catrin' forst ointresserat'
,Minpl&nbok<,mumladeLisbeth,'4aghadeprecistagitutpengar"'<
>Hurmycketd&?<frhgadeCatrinoroligt.Hadeinteded2irungdomarna
Kunde de ha forfoljt henne frfln
dykt upp precis ndr mamman kom fotrrt?
ta ut en massa pengar?
bankomaten? Sett den gamla kvinnan
>6000kronorosvarademammanochnutittadehonupp."Kanjaglna
glomt den inne P& restaurangen?<
,Helveteln utbrast Catrin'
>Det Zir viil bara att iag g2r
>lVlen vad. dr det?u frttgade Lisbeth oforstaiende.
in igen ochfrhgar efter den?<
>Jagordet.MenjagmisstiinkerattduharblivitficktjuvadosaCatrin.
Mamman sAg helt nollsttilld ut'
smAspringa spLinga iingsami

anklagande klandrande, erg/: accusing
griivde hir; ietade, rotade
ha svirt ftir inte tycka om, ogilla
handviiska minclre viska for valdagsbruk
smita ily, rymma
muttrade mumladc, talade lagt
pockade hdr: frirsokte fi
fi,rfdljt fcilit cltcr, jagat
iettat befriad
bankooat uttagsautomat for Pengar
uppmiirk'
utbrast utropade, sa Plotsligt
samhet intresse, observans
ofsrstiende ulan att 16rstAi inse/begriPa
trycka hir: befinna sig, h?inga
ficktjuvad bestulen, rinad
skyndade hade brf;ttom
nollst?illd uttryckslcis, llkgiltig
jubel glada tillroP
o Forfattarna och Studentlltteratur

10 DAGEN D^4, DEr vANDE
Niud 1
,Vad menar du? Det ar jubara vi hdr?<

,,Jag sag precis en kiile springa hdrifran.
Han tog sakert pldnboken.n
Lisbeth v;ince pii ltrarke* och sprang in i restaurangen.
rngen p16nbok.
lVlamman var helt fortvivrad. catrin keinde for forsta
gangen p6 m1,sris1
izinge *r::ho:l for den g:ratiga kvinnan. Det var sdkert
ndstan hela hennes
p*r':.sit;: de hade stulit.
'Kom< sa hon. ,Jag forjer med dig till porisen. Jag tror att jag sag killen som
tog derr.u
Mamman nickade stumt. Det var nog forsta gangen catrin
hade sett sin
mamma m6ilos.
c
catrin hade besokt minga porisstationer. Man fick forst ta enrapp,sen
sitta
och viinta. Lisbeth skruvade p& sig. Nrir det vd1 var
deras tur fick de forst
fyllai en blankett. Beskriva pojken de sett och vad han hade tagit.
Polisen tog mot blanketten och kastade en blick p&

beskrivningen. polisen
tittade forv6nat upp pa henne.
>Men det heir later ju som Noaho sa hon. >Det
kan inte stdmma?<
,Vad menar du?n
'Noah skulle aldrig stjdia. Jag kdnner hans pappa vdl. Finare pojke far
man leta efter.<
jag vet bara vad jag s&g< svarade
catrin irriterat. Hon blev forv&nad
"Ju,
over att polisen var sA oprofessionell.
'sa du att det var en massa andra ungdomar ddr?u frttgade polisen sen
tankfulit.
,,Ja, de hejade pA och applAderade.<
vet att han har haftproblem med n6gra av kiTrarnapi
>Jag
skolan. De
kanske fick honom att gora det.<
>Ja, det spelar ingen ro1lu sa catrin
ilsket. ,Han har stulit 6000 kronor fran
en frirsvarslos gammal dam. Han m6ste varrarasig
att sa hdr gor man inte.<
vdnde pi
beskrivningen skildringen, redogcirelsen
klacken l/|ryck. veinde helt om
6mhet
stjiila ta fr6n nAgon,utan Iov
kiirleksfullhet, med krirlck
oproJessioneli inteprofessionellt,mindreskickligt
gaatiga sura, gniilliga, tjatiga
stumt
tankfullt eftertiinksamt,fdrsjunkenitankar
tyst, utan ord
appliderade klappadehiirder
mrill6s stumt, hapet, utan ord
polisstatioler
ilsket ar$
poliserrs arbetsplats
fdrsvarslds hjdlplds, utan mrijlighet att frirsvara sig
O Forfattarna och Studentlitteratur

lVIUO J
1.1.
Polisen tittade pa henne. Kanske kom hon p6 att hon varit oprofessionerl
,Sjdlvklart( sa hon och tittade ner i pappren. >vi tar sa klart tag i dettan.
catrin forstod att nu var samtalet avslutat. Hon kdnde irritationen -r,jucl;
i kroppen. Hon misstdnkte att detta ;irt;ir,ri: aldrig skulle ldmna polisens
skrivbord.
catrin hade iiisin;ll sin mamma hemma. Det fanns sdkert nagon
;,rv
forsrikring som tdckte stold. catrin rAnade henne penEJar sa ldnge. Hon hade
gdrna gett mamman de pengar hon behovde men mamman var alldeles
for
stolt for att ta emot dem.
catrin var pa vdg hem tiil Stockholm. Hon rullade in p6 en bensinmack
for att kopa kaffe. catrin stod i rg*r i*lf;i;r-och s6g forst inte pojken. Han
stod i den andra kon. i handen holl han en stor, brun planbok. Det var
den catrin sag forst" Den Lrt:kart; planboken. Sen krinde hon igen pojken"
Hon blev i.:J,ii:k;rrl. vilken slump! Hur skulle hon gora nu? pojken hade inte
up;ri;iiki henne.
Hon gick ut ur butiken. Hon sneglade in genom glasdorrarna. pojken
kopte en korv med brod. Han borjacle ga mot utgangen.
Journalisten i henne
vaknade. Hon m&ste {A prata med pojken.
Dorrarna oppnade sig. pojken tog precis en stor tugga av korven.
,Hejn sa catrin med sin sndllaste rost. >Spring inte ivdg nu, jag
vill bara
prata med digo. Pl6nboken s6g hon inte ldngre.
'Du kanske inte kanner igen mig, men jag khnner igen dig. Du stod
utanfor restaurangen ddr jag och min mamma 6t lunch.n
Pojken sag forst i.,iurrla*nrir: ut. sen rddd. utan sina kompisar, ::-1:rp1:i:6
med plAnboken pA sig. Korven s6g ut att vi:i.<a i r;:uill:t;; p6 honom.
>Jag heter Catrin och dr journalist.n sa hon sen och
tog ett litet steg
ndrmare honom. Han backade iangsamt. catrin blev rddd att han skulle
springa. ,Sndlla, spring inte.u bad hon.
sjuda
choclad oelhdrt fdrvdnad
[i kroppen] hl;r.bubbla/pulsera li kroppenl
upptiickt iynd, iakttagelse
?irende har: Iall fdr polisen
ofdrstiiende utan atl fcirstA/{atta
liimnat av avldurnat
ertappad pikommen, avsliijad
egna lankar inne i tanhar, omedvcten om omgivningen
v2ixa i munnen uttryck. s\at att sviilja, intc god
bekanta viilkiinda
O F0rfattarna och Studentlitteratur

12 DAGEN DA DET vANDE Niurl 1
vet att du inte ville stjdla plinboken< forsokte hon. NAgot fordndrades
>>Jag ti
i pojkens ansikte. ,Du heter Noah, eller irur?< G
Pojken stod nu helt stilla. Han tuggade och svaide utan att .,. .i | ., l:, ,,r ,
:::ti blicl:;r::. Sen nickade han. Han stod kvar lroit lii Catrin tog nAgra steg
mot honom.
,Stdmmer det? Var det kompisarna som li,i:iir,iir.ii: dig att gora det?< Hon
viile fA pojken att prata. Hon visste att det ofta var skont att fA berdtta, i;itii; Cd
ill i"ririrt;r. rrilm6
,Jag . u borjade han, sen tystnade han. er *ig
Catrin stod alldeles stilla och tyst, vrintade. Ed Ei
>Jag tappade Viktors mobil i golvet. Den gick sonder. Det dr en sAn ddr
dyr smartphone. Jag har inte rAd att kopa en ny till honom och for att han
T'
inte skulle sdga n6t till froken sA ... ja, sA sa han att jag kunde gora det hdr
istdllet. Han fick pengarna.(
Catrin s&g att han verkligen lk;i:;:ir:t. Den har pojken var inte ond.
>Det dr okn sa hon mjukt. >Men du, gor aldrig nagot liknande igen va?n
Tiil hennes stora forvAning borjade pojken grata. Han sn1'ftade och
l:ri1kedc.
,Pappa skulle bli sA himla ledsen om han visste< snl.ftade pojken frarrt.
>Du sd.ger inget va?<
,Oku sa Catrin och nickade. oOm du lovar att inte gora det igen?o
Hon mindes plotsligt p*iis*::maien. Imorgon skr-rlle hon ringa till polisen
och ta tillbaka anmdlan.
,Jag kanske kan kora dig hem?n frAgade hon sen.
Pojken, Noah, var nog inte rildre an 12, kanske 13. Han var kanske inte
forlorad. om nagon bara var sndll och visade forstaelse, tdnkte catrin. De
gick tillsammans bort tili irennes bil.
De stannade pA parkeringen utanfor hans irus.
>Du far gdrna ringa mig nagon gang om du vi1lu sa catrin efter en stund.
Hon kunde kanske hjzilpa Noah? vara en vuxen som :;Lr1i1r rili hi;*ris i
hans iiv. Noah tittade forvAnat pA henne.
sllippa ... med skiimdes m6dde dilig civer n6got man gjort
blicken sluta titta hulkade skakade av grit
trots att aven last polisanmiilan uppmZirksamma polisen p& ett brott
tvingade gjorde mot personens vilja fanns till hands fanns dZir
l?itta sitt hjiirta prata om nAgot jobbigt
o Forfattarna och Studentlitteratur

Niud :l
,Vill du det?n frAgade han tveksamt.

>Gdrnalu sa hon och kdnde sig glad. Tdnk orn hon faktiskl kunflg liif i:
rlilll;:;rii i nagons liv? Hon tyckte om pojken. Han 1og mot henne och hon
skrev ner sitt telefonnummer pA en lapp. Han tog lappen och hoppade ut ur
bilen. Innan han stdngde dorren tittade han in och 1og mot henne.
,HejdAn sa han bara och stdngde dorren.
Catrin satt kvar en stund pA parkeringen. Hon skulle inte sdga nAgot till
sin mamma, inte nu i alla fa1l. Lisbeth skulle nog inte forstA. Men ndr Catrin
1a sig den kvdilen var det nAgot varmt i brostet. Hon somnade med ett leende
pA lzipparna. Det var ldngesen sist'
gdra skillnad hzir spela roll

1.4
DAGEN DA DET vANoT Nivd2 .l . .:
Catrin korsade gatan. Klockan var strax efter ett och det var grAtt och trist .,: :.
precis som det skulle varai slutet av norrember. PA trottoaren blAste torra
lov omkring och vinden letade sig in under kldderna. Catrin huttrade. Hon
tittade pA klockan och krnttnllrllt: att hon var
1_.lrni.ll;g precis som vanligt. :
Hon kdnde direkt rrl sir.gn av ,i:-r'rieii*ir trots att hon dnnu inte visste om
hennes mamma skulle komma ;iirEerrr dven denna gang. Lisbeth, catrins :
mamma, hade alitid haft svart att passa tider och det var tydligen omojligt
att l;;li: giiir-:ii; bl:r.dilr si.il;r. Trottoaren giittrade av frosten som ocksa
skapade en l*rr;irirlk halka och gamla damer mecl:jrrir-; i_.tl fick se upp
idag.
dt cei
Hon gick i :rajr-iirr tempo Kvarngatan fram och tittade j;r;:,lri;ri i bada ba
skyltfonstren i butikerna hon passerade. Trots att det inte var december YissE E
dn hade de flesta affarerna redan borjat julskylta och tomtar trdngdes st:ff;a h
med adventsljusstakar och lAtsassno. vdl framme i korsningen Kvarngatan irlte Tar
Frudngsgatan tittade hon sig omkring bara t-or att konstatera att mamman
tomma
inte var dzir. Klockan hade blivit tvA minuter over. Catrin forsohte ir:1.:;1;: sig geups
sjeilv att inte bli pa daligt humor, att krii,,,;,r att ens egen mamma ska vara pA
plats pa rrir:rli;.:rl var faktiskt lite overdrivet, det forstod hon sjeilv. Men hon
trll tl
kunde inte lata bli att bli irriterad, mycket for att det inte var forsta gangen al exF
hon stod och huttrade, vdntades pA Lisbeth.
Den iilla stadens centrum var egentligen riktigt trevligt, men catrin hade
I@ ef
och htu
svArt for att njuta av sAdant nu for tiden. Tiden d& hon giatt julhandlat hrii €tE
och lunchat med vdninnor var sedan rdnge over. Allt for manga iragilira
tH@n r
1i','ir'rricn dansade framfor hennes ogon ndr hon i::i.:tra!;-f.;ir_:l den si..ul:rliqa {mnri
konstaterade
pu*tiig
avgjorde, bcstAmdc f6rstr6tt tankspritt, okolcentrerat, frinraranclc qrlr
i tid intala inbiila, tivertyga *
ett stygn
initation
lite grann
mild ilska
krdva steilla krav pA, begAra q*
pi minuten en precis tidpunkt
ffi
f6rsent
l6ra gamla
ej i tid trapska
livsdden
hemska
hiindelser i livet
r#
rii'Il*
hundar sitta
fiin6disk
utttyck;l|ru ndgon iildre person nigol nytt
ldmsk, farlig, opdlitlig
betraktade sig, tiltade pd *
svuistiga civerdrivna
#
skdra ben
maklig
sTukdonr. bcnskorhet, Iiitt att bryta benen
sakta, lengsamt, bekviimt
*
E
O Forfattarna och Studentlitteratur iltfilllmf,mm

Nio6.2 15
julhandeln. Hon kunde inte l&ta bli att se barnen i Darfur som hon skrivit -
en rei:*riage ;rri*l om for tre Ar sedan. Hur de sprungit omkring i jackor
frAn HA4 som folk hade skAnkt bort ndr de f6tt dAligt samvete over allt nytt
de kopt" Bilder blixtrade forbi av kvinnor som i hemlighet samlades for
politiska moten i Bagdad, som ville fordndra men varken hade makten elier
l:rclllen att pAverka sin egen situation. Eller barnen som sAlde sig pA gatorna
i Rio. Hur kunde man julhandla ndr man hade sett allt det ddr?
Hennes mamma hade aldrig forstdtt och aldrig gett sin viilsignelsi: ti1l sin
dotters val av yrke. Journalist med xtie::r-isl-.larerii:s.. Hon tyckte att dottern
sokte sig tili farorna och i:r:shl.lkle ocksA Catrin for att dktenskapet mellan
henne och Jonas hade kraschat.
och det hade hon ju i och for sig reitt i. catrin hade aldrig kant sig redo
att sla si;: liii ro. Ndr hon ochJonas bestdmt sig for att gifta sig hade de
bada haft en r*i." syn pa vad man kunde ;l;*pie:'* hos sin partner. catrin
visste mycket vdl att Jonas for leinge sen var rec* att trrirl:a :::*; pA jobbet,
skaffa barn, vovve och Volvo. A4en hon trodde ocks& att han forstocl att hon
inte var ddr hn. Vad hon dock inte ens visste sjdlv var att hon aldrig skuile
komma dit. Trcts att Jonas ho11 ut i flera Ar kzinde Catrin sig aldrig redo att
ge upp sitt viktiga jobb for en mer r*lr.llii 1:rr:::ratillvar* med traditionellt
familjeliv.
Till slut hade dktenskapet tagit slut, kdrleken rdckte inte till och beslutet
att skiljas hade varit gemensamt men iri:eL,;ril en storre hcs,,,jkclst for
Jonas dn for Catrin. Han hade forlorat fem virdefrilla Ar av tan:iljehiinande
och kdnde en tn*r'nl trotthet infor att borja om. Catrin kiinde bara frihet nzir
hon efter r"L1:rb:i:tlrl gav sig ivdg pA sitt ndsta uppdrag, denna gAng utan clet
d&liga samvetet nedpackat i vdskan tilisammans med datorn och kameran.
Samtidigt som hon franvarande betraktar en kvinna som forsoker ta
reportageserie en serie rcportage/artiklar r en tidnrng rofylld lugn, stilla, fridfull

medlen pengarna/ resurserna hemmatillvaro lillvaro hemma, Iiv i hemmet
vilsignelse Irar. samtycke, godkinnande imetrurit betytl, medfcirt
utlaadsplacering tjZinstgiiring utomlands besvikelse motgAng, baksiag
beskyllde anklagade, utpekade vlirdefulla dyrbara, viktiga
sLi sig till ro stanna och bositta sig frir en liingre tid fumiljebildande skafla barn och ev gifta sig
laiv barnslig, godtrogen eoorm stor, viildig
acceptera godta, szigaja iill hdtthet kinsla av att rrara trdtt
redo fiirdis att, bercdd uppbroitet slutet
trappa ner minska pa

16 DAGEN oA orr vANnr Niud 2 tfrd
sig ut ur en butik men har svArigheter dA:rtlriri-ir,:r: kassar hon bdr gor x
dorroppningen for tr6.ng, ser hon dntiigen sin mamma i ogonvrAn. Hon ifi
sneglar lite iisl',ri:l pA klockan,bara for att hon mAste veta, hon har bestdmt Pa
sig for att inte sAga nAgot. Kvart over ett. Catrin tycker att det dr respektlost Pd
att lflta folk vdnta pA det hhr viset. Men hon lt:lljr.:r iiriitl,-:n och tvingar ktr
fram ett leende ndr mamman korsar overgAngsstzillet. Lol
>Det var ko vid bankomatenn flAsar Lisbeth ursdktande och Catrin kdnner oci
hur lite av spdnningen i henne slSpper. Hennes mamma uppmdrksammade sin
i alla fall sjdiv att hon litit Catrin vdnta. Det horde inte till vanligheterna. fr
Hon gav sin mamma en kram och skakade bara lite latt pi huvudet. Lisbeth l
fick ilil-;i det som hon viile. Hi
,Ska vi gA in?o frAgade Catrin och nickade mot restaurangen de hade f{El
bestdmt i forvdg. Det var en kinarestaurang och kanske inte det Catrin h
hade valt i forsta hand, men hon visste att mamman blev r.'L:l:iri tlr:"r pA dyra fil
stdllen dven om Catrin rrrl-,i*i1 sig att betala. Det var som att hon trodde att a
man skulle bete sig pA ett speciellt sdtt bara for att det fanns iunchrdtter $r
som kostade over tvAhundra kronor. SA Catrin hade foreslagit kinamat och r
mamman hade kittat godkAnt valet. c:
Hon foljde sin mamma mot entr6n till restaurangen och sldngde en sista m
blick bakom sig innan hon gick in. PA andra sidan overgAngsstdllet hade det E
samlats nigra ungdomar. De kunde inte vara gamla men trots det stod flera kr
och rokte. Mamman vdnde sig om och nririi*ti;.: pA Catrin att komma in och
stdnga dorren e{ter sig. h
De slog sig ner i ett bAs pA v1:ririh sammetssoffor som sAg ut att ha ri:ll
rirr; h;i:;j; r-iagirr. A4en menyn var riig':r och Catrin erkdnde for sig sj61v att @
hon faktiskt gillade den iiirlvi-:risiirrl,,: lrrillt;r:tl av de asiatiska rdtterna.
A4amman bestZillde ,tre smA rdtter< och sjAiv tog hon in en soppa med svamp 5
och nudlar forst och sen friterad kyckiing med ris och sotsur sAs. {
ilr
d
miingden antalet mdrkrdda
u
vinnida
fl;
diskret fdrsiktigt sett sina biista
sviiljer fdrtreten uttryck:accepterff och ger inte uttryck fdr dagar rif4,&. blir,il slitna, nijtta, varit lina cn gang i
rdf
tiden
ilskan
#
tolka
obekviim
tyda
obehaglig
diger
Idrsvenskade
stor, omfdngsrik
gjort )svensk( variant ar, {hiil kinesiskt mat)
sh
erbjiid gav, visade versionen tolkningen, r,arianten
manade sa till, uppmanade fi
n
O F0rfattarna och Student itteratur {nh
17
Niud 2
Konversationen gick lite trogt. Lisbeth frtryade i vanlig ordning vad

hon
jobbade med for tillfiillet, men hon sAg att mamman inte riktigt lyssnade
pa hennes utldggning om reportageserien om revisionsbyr&erna hon
hade
paborjat. Det var heller inte riktigt i linje med Lisbeths intressen eller
kunskaper. catrins mamma hade jobbat hela sitt yrkesverksamrta liv
som
kokerska pi skolmatsbespisningar. DessvSrre hade yrket varit b6de slitsamt

och kravande och vid 58 &rs alder hade mamman blivit sjukskriven
for
sin dflliga rygg och sina utslitna kndn och sjukskrivningen hade overg&tt
i
fortidspension som sjukpensioniir.
Niir sen catrins pappadog i en hjiirtinfarkt vid 65 hade mammans iiv
blivit tomt och gett henne alldeles for mycket tid att tiinka. Tid som ofta
verkade spenderas funderandes over varfor catrin gjorde si och s&, varfor
hon inte satsade p& familjen , varfor hon fldngde over
jordklotet och letade
faror, varfor hon inte spenderade mer tid med sin mor. catrin skdnkte en
tacksam tanke till sin fore detta sviigerska, Ingela, som bodde i samma
stad som Lisbeth och ofta st2i11de upp och hjiilpte mamman med allt fran
praktiska saker som att storhandla til1 att vara sdllskap over en kopp kaffe'
Catrrnhade ofta undrat varfor sv2igerskan stiillde upp trots att hon och Jonas
varit skilda i over tre ilr, men hon hade aldrig hittat nflgon dold agenda i
hennes beteende. Hon kanskebara tyckte synd om den ensamma gamla
kvinnan.
En av de f5, saker catrin faktiskt respekterade hos sin mamma var hennes
hobby. Lisbeth mfllade tavlor. Anda sedan catrin var liten hade mamman
m&lat och hade over aren utvecklat en egen stil som var en slags blandning
mellan Van Goghs lite naivistiska stil och en impressionistisk kiinsla. Men
samtalel sjukskriven belriad frin arbcte pa grund av sjukdom eller

konversationen
skada
hitst lAngsamt, inle enkeit
utslitna utncitta, uttrottadc
fOr tillfiillet just nu
Itirtidspensioniir slutat arbeta fiire normal pensionsdlcler
utldggningen redogorelsen, filrklaringen
sjutpensionir slutat arbeta fore normal pensionsAldcr p g a
revisions-
skada elier sjukdom
byrflerna revisjon - granskning, kontroll, -byrderna -
hll tillbringa tid
avledningarna, kontoren spenderas
uttryck: pe ett visst siiti
i linje med i riktning med si och si
flingande rusa runt, resa hit och dit
yrkesverksamma arbetande, under arbetslivet
sviigerska akta mans eiler Irus sYster
skolmats-
bespisning skolmatsal, skolkik, ktik och matservering i dold agenda hemLigidold avsikt/PIan
skolan naivistiska konshrarssll/. barnslt g
dessviirre tyviirr, tr6ki$ nog impressiodstisk kansfil,t sstil: istunden, piiverkad av olika
kriivande svir, anstr?ingande intryck t ex Monet
o FOrfattarna och Studentlitteratur

18 DAcEN pA prr vAxpr
L\\UA / mri:
trots upprepade pahejningar frhn catrin vagade mamman aldrig

utanfor hemmets {yra vaggar.
ta sin konst ,l
#
bia
De tog sig igenom lunchen och Catrin kdnde sig alldeles
slut ndr de stod
ute pa gatan igerr. Hon hade kdmpat for att halla samtalet p6 "t
en trevlig niva #
och medvetet duckat for alla r"rnlii:rii;rstiiJria pike:"mamman
at hennes h411. Hon var sa c,.,irrrirrligr trott pa att hora att hon
hade skickat c
gjorde fel sfqfl
som jagade ivdg Jonas, att det snart var forsent att ge mamman
barnbarn, ru&
som att det var dzirfor man skaffade ungar, och att hon borcle
overge sitt f,M
journalistkall och skaffa sig ett v**igr jobb. Lisbeth
Ja, anvdnde forstas NlEil
aldrig de orden, men det var dndA vad Catrin horde.
M
De stod en stund i korsningen utanfor restaurangen, catrin med
hdnderna Tffi
djupt ned"korda i fickorna och kragen uppfeilld som skydd mot den
vinden. Hon betraktade ointresserat ungdomarna hon hade i_,b.ier._,.rr:L
isande fl
innan @&
de gick in i, de stod fortfarande kvar i kylan. De hade
Frudngsgatan och verkade hela tiden snegla 6t deras hAli.
samlats en bit in p6 litr
ffi
,Halla, lyssnar du inte ens pa mig?u horde hon piotsligt
Lisbeth sriga [ffi!
r.rppf*r*;:a nrlr:.
MS
,va, jo?n svarade catrin och kande sig skyldig. Har
spenderade hon ett par
timmar med sin mamma for forsta gAngen pa tvi manader men kunde
ffi
ens hAlla koncentrationen tills de sa hejdA.
inte mr
C
>>Jag sa att Ingela kommer pA jul,
det dr vdl ok?<
Catrin tittade forst forviinat pA sin mamma.
M
>Men vill inte hon vara med sin egen familj?n
ffi
>Du visar da inte mycket intresse for clem omrrring
d
dign. suckade rffi@
mamman *ppgiv:1. ,Ingela och Hans scp;;l-rreilr ju for tre manacler
bara pa prov men de kommer att hr- is*: i jul. och barnen
sen. Ja, W
hennes kommer d
att rrara med Hans sA hon dr alldeles ensam.(
h
pahejningar att uppmuntra nigon
hemmets
Yeftryt k1okt, fiirnuftigt
;
fyra vdggar uttryck:hemma,i hemmet, dolt frjr dem
observaat uppmiirksamt, iakitagandc g
uppfordrande
utanfdr hemmet
uppgrvet
befallande, uppmanande
fiirtvivlat, utmattat
ffi
ulderfdrstidda outtalade,implicita {ld
pikar negativa/retsamma kommentarer
separerade lilvalde att bo istir ry
evinnerligt evigt,standigt,lAngdraget
bo isiir inte bo tillsammans m
lP
O Fdrfattarna och Studentlitteratur

Niuri 2 19
,Ja, men det ir klart att hon fAr vara med oss i jul.<
>For du kommer vril?u frigade Lisbeth med en arki:;g;.r*de ton som Catrin
kdnde igen sA vdl.
,,Ja, det hr klart jag kommern
>Du dr inte ute pA jobb dA, som forra julen?u
Catrin hade tackat ja till att Aka till Japan tillsammans med ett team som
skulle rapportera fr6n en ir*nfrrc*s. Det hade inte varit alldeles nodv2indigt
att hon &kte, men det hade hon sagt till mamman att det var. Catrin hade
svArt for julen, precis som hon hade svArt for alla gialLiga familjetraditioner.
Men i Ar hade hon bestamt sig for att inte smita undan utan Aka hem till
mamma och iita sill rih iri;lti:uilar. Lisbeth suckade lilllat och borjade genast
prata omir:ll,nL och hur alla skulle birlre med sitt"
Men det var nAgot som hela tiden prir:ir-arit pA Catrins uppmdrksamhet
och gjorde det svArt for henne att lyssna. Det var det deir gAnget pA andra
sidan gatan, varfor tittade de hela tiden it deras hAll? Precis ndr de kom ut
frAn restaurangen hade Catrin sett en ung pojke i ungefdr samma Alder som
barnen pA andra sidan gatan, stA och lrf illa mot husvdggen precis utanfor
restaurangen, men honom sAg hon ingenstans nu. Hon vdnde sig om och lzit
blicken tr{:r}}ii ldngs gatan men ingenstans syntes den brunhAriga pojken tiil.
Han som hade gett henne en sAdan skyldig blick ndr deras ogon mottes.
Precis ndr hon vdnde sig mot mamman igen sAg hon honom plotsligt snett
bakom Lisbeth, snabbt skyndande tillbaka over vdgen bort mot gdnget. Hon
horde st:i:idria jubel frAn gruppen, nhgra visslade och klappade i hdnderna
och sA fort pojken hade ansiulil till gruppen borjade de rora sig i snabbt
tempo ddrifrAn. N&gra smAsprang gatan upp, andra forsvann in i gallerian.
Vad var det som precis hade hdnt egentligen? Ndr Catrin Ater vdnde blicken
mot Lisbeth s&g hon hur mamman stod och grdvde i sin stora , ti ','r';1:l .1,,
handvdska.
anklagande beskyllande, fdrebriende bidra hjalpa, gclra sitt till, medverka
konJerens sammankomst, rdclslag pockande ,har f6rstjkte f a, uppmarksammande
glettiga giada, muntra trycka hir"r befinna sig, hiinga

sill ocL svepa dra dver med, fara fram
kdttbullar tradrtroneli svenska .julmat spridda utbredda
leltal ej orolig anslutit anknutit, sammankopplat
julbak baka brcjd och kakor tull julfirandet otynpliga klumpiga, ej smidrga, fcir stora
o Forfattarna och Studentlltleratur

20 DAGEN DA DET vANDE
Niu6,2
>A4en var: ;ili !i:l ,:i:ir, har den tagit vdgen?( rr1i.il1i;jr1,: hon och l-i:ruilr: runt
bland grejerna.
>Vad saknar du?n frAgade Catrin, forst ointresserat.
>Min plAnboko, mumlade Lisbeth, ,jag hade precis tagit ut pengar ... (
,Hur mycket da?< fragade catrin och en *:rii *::ir:rt ilr*
i:ir:lriiri :"r,:. i
henne. Hade inte de dzir ungdomarna dykt,pp precis ndr mamman kom
forut? Kunde de ha i;:-iiriii henne frAn bankomaten? sett den gamla kvinnan
ta ut en massa pengar?
,,6000 kronorn svarade mamman och nu tittade hon dntligen upp och
motte catrins blick. >Kan jag ha glomt den inne pa restaurangen?<
>Heivetelu utbrast catrin och tog nagra steg i riktning mot ddr
ungdomarna hade st6tt.
,Men vad dr det?< frhgade Lisbeth oforstaende. >Det dr vdl bara att jag gar
in igen och frAgar efter den?u
>>Ja gor det. Men jag misstdnker att du
har blivit :llrt:.1'.r.1< sa Catrin med
i:ir :l:: i rosten.
Mamman sig helt ur.iirl,ril,-i ut.
>Vad menar du? Det ar jubara vi hAr?n
,,Jag har statt och tittat pa en gdng unga tonaringar
pa andra sidan gatan
och undrat varfor de har stirrat p6 oss. Sen sag jag en kille springa mot
dem,
han kom hdrifran. Han tog sdkert plinboken och resten av gdnget stod
och
sAg pAn.
Lisbeth sa inte ett ord men...i:r:r.i* ;.ri x ; :.., och sprang in i restaurangen.
catrin gick efter och hann precis hora servitoren svara att >de hade inte
hittat nAgon plSnbok?n.
Ndr catrin sag fortvivlan i sin mammas ogon kdnde hon for forsta gangen
pa mycket ldnge ri;:ri:ri for den envisa, j.:niliilir{if kvinnan. Det var sdkert
ndstan hela hennes pension de hade stulit.
i all sin dar uftryok. fcirstzirker cn frhga, ,ndgot man inte ficktjuvad bestulen, rAnad
blir klok pi*
bivan fruktan, fasa
mumlade talade o\dligt, lagt
nollstilld uttryckslcls, Iikgiltig
mtade letadc, gravde efter
vzinde p[
ond aning obehagiig klinsla, fciraning klacken lfrlrk vdndc helt om
slog... mt {astnade dmlet kiirieksfullhet, med kzirlck
fdrfdlit ftiijt eftel jagat gnatalde sura, gniilliga, tjatira

Niud 2 DAGEN DA DET VANDE 21,
,Komu sa hon och tog mamman under armen. ,Jag foljer med dig till
polisen. Jag tror att jag sAg killen som tog den. Han kanske dr kZind av dem
sen tidigare och de kan Aka och plocka upp honomln
Mamman nickade stumt och det var nog forsta gAngen Catrin hade sett
sin mamma li:;llj*r. De gick r,,;riii under tystnad den korta promenaden ner
mot hamnen och polisstationen.
Catrin hade besokt mAnga polisstationer i sitt yrke men det syntes att
Lisbeth var bAde obekvdm och forvirrad i den:li)i;i11;r miljon i receptionen.
Ett lappsystem holl ordning i kon och efter att de suttit och svettats en stund
i sina tjocka jackor var det deras tur. Ndr Catrin i'rl;:r1i:;-l deras drende
till den unga polisen i luckan fick de en blankett dZir de skulle fylla i alla
uppgifter samt r,i11i:i-lir:ti.'icl! pA den rr::r':,i;:i *i'rir:.
Catrin skrev och polisen tog mot blanketten och kastade en blick pA
signalementet. Polisen tittade forvAnat upp pe henne.
,Men det hrir lAter ju som Noahu sa hon. ,Det kan inte stdmma?<
,Vad menar du?n
,Noah skulle aldrig stjiila. Jag kdnner hans pappa vdl och de har det
visserligen irrr;;irr:::'i hemma men finare pojke fAr man leta efter.n
,'Ju, )ug vet bara vad jag s&gu svarade Catrin irriterat och undrade hur
polisen kunde agera s& r:;tii i, 11:il:l'i:r;ti'::rrliil.
nSa du att det var en massa andra ungdomar dar?o frhgade polisen sen
irr; Li i:iii.
,Ja, de hejade p& och applAderade ndr han kom springande 6ver gatan sA
de var heltklart kompisar.u

,Jag undrar det< sa polisen och en r:i;r-ii;rt"': Ic:r hade smugit sig in i
hennes rost. >Noah berdttade for mig att han har haft problem med nAgra av
m61l6s tyst, stum, utan ord naivt godtroget, aningsldst, liittlurat
raskt snabbt oprofessionellt mindre skickligt, ej yrkesmannam6ssigt

stdkiga brAkiga, rciriga, oordnade tankfullt eftertiinksaml, indtvlint
framltirt uttalat, offentiiggjort mdrkare ton argare rdst
signalement beskrivning, kAnnetecken, utseende

misstiinkte antog, anade
knapert ddligt ekonomiskt stallt, litet utbud, iattigt,
knappt
o Forfattarna o.h Studentlitteratur

.-
22 DAGEN DA DEr v;iNDE
killarna pa skotran. Det var sdkert de som fick honom att gora det.<
,rla, for mig spelar det ingen roll vad anledningen var( sa Catrin il hct.
,Han har stulit 6000 kronor frAn en f,:rlvarslis gammal dam' Grupptrycf.
eller inte, han mAste vdl idra sig att s& hiir gor man inte'n
Polisen tittade upp pa henne och sAg ut att vakna upp ur sina tankar.
Kanske kom hon p& att hon varit oprofessionell for hon irar"kl*ric sig och
satte sig rakare uPP i stolen.
,sjAlvklart( sa hon med m,/nrlig rost och tittade ner i papplen. ,Vi tar s.
klart tag i clettan. Hon 1og pA ett sdtt som gjorde att Catrin forstod att nu \--'
samtalet avslutat. Catrin kiinde irritationen sjuda i kroppen och kdnslan
av att detta drende aidrig skulie ldmna polisens skrivbord viile inte 1dmna.
henne ifred.
Catrin hade ldmnat av sin mamma utanfor porten och forsokt liirllik;:;l
henne om att allt skulie g& bra. Det fanns sdkert nAgon forsdkring som
l;icirtr: stold och under tiden kunde Catrin lAna ut pengar till henne. Catrir'
hade giirna gett mamman de pengar hon behovde, men hon visste att det
inte var nAgon id6 att frilga. Nlamman var al1deles for si*!i for att ta ernot
nAgot av henne. Catrin hade alltid haft kdnslan av att lnamman var extra
l;r*i.;riii3 att ta emot pengal ndr hon var sA negativ till Catrins jobb' Som
om pengarna var smutsiga eller nAt. Catrin i,r sr* n:l* tyckte att det var
vansinnigt att mamman pro*rpt skulle overleva pA den lilla pension hon fi--,
ut, som knappt rtickte till det allra nodvdndigaste.
Det var dags att Aka tillbaka upp mot Stockholm. Men eftersom mamm..l
inte hade velat liigga pengar pi kaffe pa restaurangen kdnde catrin att
det skulle sitta fint med en take-awaykopp pa vdgen. Hon rullade ln pA
Statoilmacken pA Norrkopingsvdgen och parkerade i en ledig ruta.
ilsket argt t[ckte hal fyllde, betalade
fdrsvarsl<is hjalplds stolt s.lah,siker
harklade hostade till motvillig ovillig
myndig besttimd A sin sida daremot
sjuda [i kroppen] har bubbla/pulsera [i kroppen] prompt absolut, omedelbart
fdrsiikra htyga, lova
$drsZikring]
O Forfattarna oth StudentJiu"€':--
.ld
Niud 2
var lAngt
Det hade biivit en irar:deisi:rih dag och catrin kzinde att hon
la hon forst inte
inne i tankarna ndr hon stallcle sig i kon till kassan' Diirfor
stod och fingrade
mdrke till pojken som stod i kon till kassan bredvid. Han
pi en stor brun planbok i likk:r som sAg viildigt r*alplacerad ut i den unga
plAnboken'
pojkens hdnder. Det var clen Catrin sag forst. Den i:*kant;r
hur hjzirtat
och ndr det gick upp for henne vad det var hon sag kzinde hon
rAka pi sin
borjade banka hart i brostet. vilken slumpi Att hon skulle
mammas r&nare bara ett par timmar efter brottet'
Pojken hade
Men hon kuncle inte bestdmma sig for hur hon skulle a}era.
gick ur kon
inte upptdckt henne utan verkade ocksA frirlorarl i tankar' Catrin
och stiillde sig bredvid
och vdnde ryggen mot pojken. Hon gick ut ur butiken
over i lr;'i k"t]
stdllet mecl tomteiuvor och ljusslingor ti1l ligpris som vhllde
utanfor entren till butiken. Forsiktigt sneglade hon in genom
glasdorrarna
rirl-;'r *ig mot
och sig hur pojken kopte en kokt korv mecl brod och borjade
for att fa
utgangen. Hon tdnkte anviinda ali sin journalistiska kr1r"rp,-lrns
en person mot
prata med pojken. Hon visste att man inte kunde haila kvar
om hjdlp i butiken'
dennes vilja, sA det hade inte varit nigon id6 att be nagon
en stor tugga
De automatiska dorrarna oppnade sig och pojken tog precis
av korven ndr han klev ut.
jag viil bara
,Hejo sa Catrin med sin sndllaste rost' >Spring inte ivdg nu'
jackan for hon sag
prata med dign. PlAnboken verkade pojken ha stoppat i
den inte ldngre.
,Dukanskeintekdnnerigenmig,menjagkdnnerigendig'dustodutanfor
restaurangen ddr jag och min mamma At lunch'u
honorn vem
Pojken sAg forst oforstAende ut, men ndr det gick u1:p for
honvarsighonskrdckenihansogonochhonforstodhonom.Utansina
att vdxa i munnen
kompisar, crtapparl med plAnboken pA sig' Korven sAg ut
pA honom.
gick upp fdr insAg, fdrstod

h?indelseril< spZinnande, dramatisk
ertappad avs16jad, tagen Ph bar gArning
liider behandlat skinn, behandlad djurhud
malplacerad oPassande
bekanta viilktinda
ftirlorad i tarkar tankfull, initv?ind
backen, en back behiLllare, kiirl fdr frirvaring
nira sig hlir:gi mol
kompetens skicklighet, fdrmAga
o FOrfattarna och Studentlltteratur

--
24 DAGEN DA DET vANDE
heter Catrin och dr journalist.u sa hon sen och tog ett litet steg
>Jag
ndrmare honom. Han backade lAngsamt och Catrin blev rZidd att han skul,.
springa. ,Sndlla, spring inte.u i.;iijt:li.: hon. Polisens ord om hur kompisarn:
antagligen pA nAgot sdtt tvingat den hdr pojken att stjiila pl&nboken gjorde
Catrin hoppades pA att han skulle lyssna pA henne.
>Jag vet att du inte ville stjdla plAnboken< sa hon snabbt och sAg direkt
n&got fordndras i pojkens ansikte. >Du heter Noah, eller hur?u
Pojken hade slutat backa och stod nu helt stilla. Han tuggade och svalde
utan att skippa henne med blicken. Efter en stund nickade han forsiktigt oc
stod kvar trots att Catrin tog nAgra steg mot honom.
,Stdmmer det? Var det kompisarna som tvingade dig att gora det?u Hon
ville fA pojken att prata, oppna upp. Det var hennes e r i;,rrcn1;rl att sA fort
mdnniskor borjade berdtta sin historia slappnade de av. Det var de som inte
borjade prata alls som man inte kom At. De som llii rll, stiingde dorren i
ansiktet pA en eller la pA luren i orat.
,Jag u, borjade han, sen tystnade hans snabbt.
Catrin stod alldeles stilla och tyst och vdntade.
>Jag tappade Viktors mobil i golvet. Den gick sonder. Det iir en sAn deir
riiiiii:'r smartphone.Jag har inte rhdatt kopa en ny till honom och for att
han inte skulle sdga nAt tili froken sA ... ja, sA sa han att jag kunde gora det
hzir istdllet. Liksom for att ir<-.-r::L.er:scrii honom. Han fick pengarna.(
Trots att det var morkt kunde Catrin se pojkens kinder fdrgas roda och
i:licL*:: gru:li;is. A vad han skdmdes. Hela hennes vdsen sa henne att den
hdr grabben faktiskt var god. Om man nu kunde kalla mdnniskor onda och
goda. Hon sokte hans blick som hade forsvunnit ner i asfalten.
>Det dr okn sa hon mjukt. >Men du, gor aldrig nAgot liknande igen va?n
Till hennes stora forvAning borjade pojken grhta. Han snyftade och
hulkade och gned sig med hdnderna i ogonen.
,Pappa skulle bli sA himla ledsen om han vissteu snyftade pojken fram.
>Du sdger inget va?<
,Okn sa Catrin och nickade. ,Om du lovar att inte gora det igen? Men
vedjande bcinfallande skitdyr s/ang;viildigt dyr

erfarenheter kunskaper, lirdomar kompensera ersiittaekonomiskt, gottgdra
s16t sig hdll ty$, valde att inte prata [blicken] gmmias oklal oren h;ir: fylls med tirar
o Forfattarna och Student itteratu'
I
Niud 2
det var inget< sa

forresten ... o hon mindes ptotsligt polisanmdlan' 'Ah
honsenochtdnkteattimorgonskullehonringatillpolisenoch
anmdlan.DetskullesdkerthatagitfleraveckorfordemattgoranAgot6t
den i alla fall.
,Jag kanske kan kora dig hem?n frAgade
hon istiillet'
Pojken, Noah, sAg sA mycket yngre ut
nu ndr han stod framfor henne
ochgrdt?inhangjorttillsammansmedkompisarnavidrestaurangen'Han
sA l2inge kunde han nog rdddas
var nog inte dldre an 12, kanske 13' An
nAgon visade honom lite
frAn att.itirl!;' l:: ;-ti: i'.,:i l-'":''.:l: i lr"':''l' Om bara
och kdnde sig sj2i1v som en god
r.:rlj''::rr::,.:1iil,;-:l och forst&else, teinkte Catrin
hand pi Noahs rygg och de gick
manniska for en stund' Hon la en forsiktig
tillsammansborttillhennesbil.Hangavhenneadressenochundertystnad
de strdckan hem till trevaningshusen
i Isaksdal' Han 'il.]:1'1;'.]:-;''i'': henne
korde
densistabitentillparkeringenochhonrulladeinienrutaochstdngdeav
motorn.
,DufArgarnaringamignAgongingomduvillnsaCatrinefterenstunds
hade lziSt om ett:llrr'i ::r:l':';)i':!r'l;ri :r:': ddr
vuxna fick kontakt
r:.,'r,::-rrl:,1-:,:.:::r.1',.]. HOn
medungdomarSombehovdecletsomextrastodilivet.Honkundekanske
:'irr.'::l:r At Noah? Eller bara nAgon slags extra
vuxen som inte var
vara
att prata med om saker man
mamma eller pappa, som clet var lite ldttare
intevilleattensfordldrarskulleveta'NoahtittadeforvAnatpAhenne.
,Vill du det?n frAgade han tveksamt'
,Gdrnalosahonochkdndesigr''.;::r-'-lglad'Tdnkomhonfaktisktkunde
om pojken'
pA det hZir sdttet? Hon tyckte ';;':1 ';111'r1'1i
1lr'i-: l!'.,i;:ri:':.-i i nagons iiv
.i.::,':''].:,..1.. Han var l;il-l:":::l;:,.'.| pA nAgot sdtt
Hans stora irliga ogo,, o.h oppna ...'
efter en lapp att skriva
Han log mot henne och hon :-i.ir-..,.:rj. i handskfacket
Innan
ner sitt telefonnummer pa. Han tog lappen och hoppade ut ur bilen'
mot henne'
han stdngde dorren tittade han in och log
mentor handledare, rAdgivare

ta tillbaka iltefta
finig ldjlig, larvi$
halka in pi fel
ett liv i kriminali- g6ra skillnad hjiilpa till, f driindra
bana uttryck:lalelviqi livet, leva
tet spontant frivilli$, oPAkallat
medmZinsklighet humanitet, medkiinsla sirbarhet' k?inslighet, timtilighet
dirigerade stYrde, beskrev of0rstiird oskadd, ej f6rstdrd

rev, krafsade, letade
dvervlgande hdr:funderande,begrundande ra{sade
mentorsprogram organiserad mentorsverksamhet
I
Niu/i 2
forresten ... n hon mindes plotsligt

polisanmdlan' 'Ah det var inget( sa
hon ringa till polisen och
hon sen och tankte att imorgon skulle
anmalan.DetskullesdkerthatagitfleraveckorfordemattgoranAgotAt
den i alla fall.
hon istiillet'
kanske kan kora dig hem?n frAgade
,Jag
Pojken, Noah, sAg sA mycket yngre
ut nu nar han stod framfor henne
Han
med kompisarna vid restaurangen'
och grdt dn han gjort tilisammans
An sA liinge kunde han nog rhddas
var nog inte dldre an12,kanske 13'
Om bara nAgonvisade honom lite
fr&n att i::lijt.:l::r:-r.: :r:l rl:;,.,r'; ';;""''r' en god
r:*iri,r ri::ri.1:i;,ii:.,1'.:i och forst&else,
thnkte Catrin och kdnde sig sjdlv som
hand pa Noahs rygg och de gick
mdnniska for en stund. Hon la en forsiktig
gav henne adressen och under tystnad
tillsammans bort till hennes bil. Han
i Isaksdal. Han.'l:l'll:r:..;.::' henne
korde de strdckan hem till trevAningshusen
densistabitentillparkeringenochhonruliadeinienrutaochstdngdeav
motorn.
sa Catrin efter en stunds
,Du f&r garna ringa mig nAgon gAng om du villn
kontakt
i]r.-t:;'r.:i.;.;,i.ril.ilii.,. Hon hade 12ist
om ett :::r:irr':'f lil)r-r-rll'r':'ii:-r ddr vuxna fick
medungdomarsombehovdedetsomextrastodilivet'Honkundekanske
var
slags extra vuxen som inte
v?ra l-iir:rtri:.,: it Noah? Eller bara nAgon
ldttare att prata med om saker man
mamma eller pappa, som det var lite
Noah tittade forvanat p& henne'
inte ville att ens fordldrar skulle veta.
,Vill du det?n frigade han tveksamt'
>Ghrnaln sa hon och khnde sig :"':''::'1
glad' Tzink om hon faktiskt kunde
1.1,:'rrr.i.ilrl;;r''iinAgonslivpideth?irsdttet?Hontyckte:':lr:)i::i:i''iiompojken'
Han Var 1..:;:::::'ii...:,..i pA nf,got sdtt.
Hans stora Zirliga ogo,, o"h opprra. .':.1;':1"-1.,.:].'
Han log mot henne och hon;.;']..i':-1.'.:'i..
i handskfacket efter en lapp att skriva
lappen och hoppade ut ur bilen' Innan
ner sitt telefonnummer pa. Han tog
1og mot henne'
han stdngde dorren tittade han in och
metrtor handledare, rAdgivare

ta tillbaka flterta
finig lcijligt, larvi$
halka in pi fel
hjiilpa till, {drlindra
bana uttryck:l.alelvi1i livet, leva ett liv i kriminali- gdra skillnad
tet spotrtalt frivilligt, oPlkallat
sirbarhet' kiinslighet, dmtAlighet
medmiinskiighet humanitet, medklinsla
oskadd, ej Idrstdrd
dirigerade stYrde, beskrev ofdrst6rd
rev, krafsade, letade
riveivhgande heir:funderande,begrundande ra{sade
mentorsprogram organiserad mentorsverksamhet

26 DAGEN DA DET VANDE
-=-
,H"j dAn sa hanbara, stdngde dorren och borjade sm&springa mot portet-
mot
Catrin satt kvar en stund p& parkeringen innan hon korde
Lisbeth skul''
Hon skulle inte saga nagot till sin mamma, inte nu i alia fall'
det nagot varmt i
nog inte forsta. A4en neir catrin la sig den kviillen var
brostet som gjorde att hon somnade med ett leende pa
liipparna och det va:
ldngesen sist.
O Forfattarna och Studentlitte':--

.? ...- j-. r:.-i ll .-: ..

t-.r'i. ;t: i ;,i..i-: i..j j :!.
rl " 'r'.
1. Varfor blev Catrin irriterad ndr hennes mamma kom forsent?

2. Yarfor kom Lisbeth, mamman, forsent till deras mote?
3. Vilken restaurang skulle de zita pA?
4. Yar{or hade Catrin valt den restaurangen?
5. Vad var det Catrin forst observerade hos ungdomarnaph andra sidan
gatan?
6. Hur mycket pengar fanns det i Lisbeths pl&nbok?
7. Yad hade haint med plAnboken?
B. Varfor trodde inte polisen att Noah hade stulit plAnboken?
9. Vad hzinde pA bensinmacken?
10. Hur reagerade Noah ndr han forstod vem Catrin var?
11. Vad gjorde Catrin ndr hon sAg Noah?
72. Yarfor blev Catrin inte arg pA Noah?
13. Vad tror du hAnde sen?
ffiKSKKX\T MK&.&TYKLSKN
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berdttelsen
E}X$KK3?ffiK&
Ternan - familjerelationer, mor/dotter, ordttvisor i veirlden, fordndring
1. Relationen mor/dotter (forzilderlbarnl: PA vilket sdtt kan relationen
mellan mor och dotter fordndras over &ren?
2. Yarfor tar materiella ting ofta upp si mycket av vilr tid? Vilken roll
spelar presenter t ex julklappar och fodelsedagspresenter tycker du?
3. Skulle du kunna forlAta nAgon som begAtt ett brott mot dig s& som Catrin
forlzit Noah i berdttelsen?
aar Forhttarna orh 5tud,"ntl lrerntrr

2
E
o
A OBBET
30
EN DAG PA ,OBBET Niud 1
Johanna satt vid skrivbordet och tittade ut genom fonstret. Det var
ingen vacker utsikt direkt. Femte viningen. Fonstret vette mot ett
halvfiirdigt bygg". Tomma fonster och fladdrande byggplast. Oljudet frhn
byggarbetsplatsen var oronbedovande.
Mellan husen s&g man E4an gh igenom Stockholm. Bilarna krop fram.
Johanna kunde ndr som helst rapportera om det aktuella tratlkliiget i
Stockholm. Hon 1og trott for sig sjiilv.
Snart skulle hon gA in till

klass Ek1c. Att ur:r-ir;:i isa i svenska i Eklc var
inliil omojligt. Ungdomarna sa til1 och med det sjzilva. Eleverna suckade
niir hon kom. De satt ofta och spelade p& sina datorer pi raslr:i:.
Men det var inte bara pA rasterna de spelade. A1lf oitare mdrkte hon det
dven pA lektionerna. Datorerna de spelade pA hade de fAtt av skolan. For a,
anvdnda i skolarbetet. SAklart.
Johanna hade far dei rnesta over 30 elever i klassrummet. Att stdndigt
kontrollera vad de gjorde var omojligt. MAnga ldrare verkade strunla i
elevernas i.reteer:de. For tillfallet var Eklc vdrst. I klassen fanns ett litet
ganska tysta och aml:ilii:sa tjejer och en stor grupp stokiga killar. I Eklc va.
det fult attvara duktig. Fult att gilla skolan, fult att ldsa bocker.
Johanna horde sig sjzilv sucka lika hogt som eleverna, men det var dags att
la tjuren viril horu:en. Hon slog ihop datorn och reste sig. Hon kdnde hjeirtat
banka lite hArdare i brostet och st*lsatte sig infor lektionen.
vette var i rt mot, :iktat mot n?ist intill nastan, narapA

hah.flirdigt inte f;lrdigt, oavslutat rasten pausen, avbrottet, uppehillet
fladdrande vibrerande, skakande allt oftare mer och mer, ging pA gAng
byggplats pla$skynken pi byggen fdr det mesta oftast, vanligen
oljudet oviisendet, det stcirande ljudet strunta i inte bry sig om
byggarbets- beteende uppftirande, s;itt
platsen arbetsplats diir det byggs t ex hus gang grupp
dronbedrivande mycket starka ambitidsa arbetsamma, flrtiga
krdp fram rorde sig mycket lAngsamt stdkiga har brilkiga
rapportera meddela, redogdra fcjr, tala om ta tjuren vid
aktuella intressanta just nu hornen ta tag i saken
trafiklhget hur trafiken/bilkcjer mm ar just nu stilsatte sig ingav sig sjiilv mod
undervisa lZira ut, utbilda
O Forfattarna och studentlitter:-

EN DAG PA,OBBET 31
Niu6 1
Utanforkontoretmottehonverkligheten.DiirstodettStortbordddrdet
och hdlsa pa dem' Hon ;:]:rsrtra''1*
alltid satt elever. Johanna brukade ie glatt
kopiatornochgickigenomdentungarv*lrgr:l}l,re;:tillnAstarum.Detvarett
r-rpl:i:]]::llllrr-tn:. I rummet stod nAgra soffor
och fitoljer' I borjan av terminen
hade det varit riktigt trevligt'

Menrummethadesnabbti';rpralsit':l'hrrl;r'Moblernavarilred;t' och
Tidningarna 1Ag nurrrtra pA goivet' DZir
lig ocks& godispapper' snus
annat skriiP. Johanna ros'
HonundradeomdetvarsAhiirdeviliehadet?Blleromingenorkadesldnga
stlida? l:,1c'rac*l forsokte 1":a11a errl;:u;3. Lappar med uppm:ini:-tglrr att
skreipipapperskorgarhadeSattsupp,mendetvaroftadessalapparsom16.9
och skrdPade Pi golvet'
NusattEklcisoffornairummet.DetvarprecisutanforJohannasklassrum.
fanns bade ltir- r:ih' na.-:]r'r1r':i;lr med detta.
ofta fick Johanna gA ut dit
Det
ochs6gatilleleversomholltilldiirattlugnanersig.Menidagvardetbra.
ominteuppehAllsrummetlegatjusthrirhadenogingeniEklckommittill
lektionenidag.Tisdageftermiddagvarallatrotta.Ingenbralektionstid.
Ingen av de
Johanna mottes av
tystnad' Ingen tittade upp ndr hon kom'
upp klassrumsdorren'
ndstan 30 elever hZilsade. Hon liste sll;i;iil;:bilerl
men ingen reagerade'
Klockan hade passerat lektionens starttid
,DA var det dagso sa Johanna till siut'
Ett par av tjejerna tit[ade forvAnat upp'
vi?u fr&gade den ena och satte sig
,Borjar upp'
>Ja'..<saJohannaochforsokteattintelAtairriterad.,Nivetvdliika,'.;i]
som jag ndr lektionen borjar?o
Saga,somhadefr&gat,kastadeenblickpAklockan.L&ngsamtborjadehon
resa sig fr&n soffan'
halla ordning se till att regler/besliimmelser efter{iilis

passerade gick fdrbi
viidjanden, tilisAgelser
uppmaoingar
svangdSrren dcirr som stiings av sig sjiilv
fdrdelar formdLner, bekvilmligheter
mm dlir eleverna kan hAlla ti11 pA rastet
opp.hellr*ot hinder, oiagenhcter
nackdelar
tappat sin cham blivit minder trevligt
sammalrbiten besiutsam, bestiimd, envis
oreda sttikigt, oordnilg
lika viil lika bra
trumera nu fdr tiden
i vissa
elewidet grupp elever utsedda att best?imma
frigor Pi skolan
(O Forfaltarna o.h Student tteratur
a
Niu& 1
32 EN DAG PA IOBBET
Johanna suckade tyst. Med

bestiimd rost meddeiade hon att >nu borjar
p& sin plats dA f&r
lektionen och snart stiinger jag dorren. Den som inte sitter
fr&nvaro.u Hon vdnde och gick in i klassrummet'
Sakta borjade hon forbereda lektionen. Hon skulle ha

en kort genomg&ng
innan eleverna fick skriva sjiilva och jobba med uppgiften. Da
fick de sitta
var de viIle. Sen en &tersamling innan iektionen avsiutades.
datorer
Hon ville alltid att de la undan sina telefoner och stdngde sina
men hon var
medan hon pratade. M&nga verkade ta det med en nypa salt'
inte vad hon sa, det
bestzimd. om de satt med datorerna f.ramfor sig horde de
mdrktes.
pil samma
strax borjade eleverna kornma in i lokalen. De satte sig al1tid
plats. Mtinniskan var verkligen ett vanedjur' Johanna 1og viinligt
och
sur p6L
uppmuntrande mot dem. Hon vi1le inte vara sur. Hon var s& ofta
Ek1c. Hon var egentligen en glad person'
de var
uHej pa eru hdlsade hon vzinligt pil nhgra elever. Hon fragade om
trotta, om luncherLYar god. Sen borjade hon lektionen'
>Hej pA erl ska gi igenom nilgra viktiga saker s& ni kan stiinga era
Jag
datorer och lZigga undan mobilerna'n
,Behover man inte anteckna dtt?< frilgade en av killarna l2ingst bak'
Hon visste att Hannes aldrig
Johanna kiinde irritationen vdckas.
antecknade. Han ville bara spela. Men det var ju sant' det vat
bra om de
antecknade.
inget
,Jo, okn svarade Johanna. >Men da iir datolerna bara for att anteckna,
annat. Och inga mobiler!<
>Men om man antecknar pA mobilen?o frhgade en annan elev lite
utmanande.
lokalen rummet
irinvaro skolk, uteblivande
vanedjur miinniskan g<ir giirna likadant varje g6ng
fdrbereda gcira iordning i ftirviig
presentation, dragnilg uppmuntralde stiirkande, stimulerande

genomging
sur fdrargad, missnrijd
uppgiften har skolarbetet
pi samma vid en viss tid viktiga angelZigna, betydelsefu lla
itersamling samling st2i11e
fullbordades anteckna skriva ner

avslutades
viickas framkallas, vakna
la undan la bort
utmanande provocerande, provokativ
en nypa salt ullryck: inle sA allvarligt
o Forfattarna och student ltteratur

55
Niud 1
Johanna log 1*rrl mot

honom'
gora det?o
>Det lAter iite 1';r;::giigi. Gillar du verkligen att
>Harintedatornmed,dendrsAlli}'1*tung.<Elevenhaderedantagitfram
telefonen.
men fick
,Du fAr garnalAna papper och penna'( sa Johanna l::i11:*n:::i'
inget svar. Hon visste att hon borde i; iir; i
r'i'li 1l';i;; nu' men hon orkade
inte.Honskullel;.ripi:,,'.lclmedklassens'1'1]l]]1i-(}I{].lpAndstamote.
,MenJohan,s'.'*;inteiklassrummetdrdusndlllosahonist.illet'Hon
ursdkt'
tyckte sig hora n&got frAn Johan och tog det som en
HonborjadegenomgAngen.NAgraeleververkadefaktisktlyssna.Efterit
kzinde sig riktigt
var det flera som stiillde fragor och visade intresse' Johanna
glad'Honvaldeattl:iunl.i*iiilattkillarnaliingtsbakgjordeannat.Ibland
och allti'd var det
brukade hon ta en *r'irlle'"j ::itndn bak i klassrummet
nAgonsominteir;i::::stdngaavspelen'DAfickhonpratameddem'Meninte
idag.
efter en stund' Hon visste

Hon sliippte dem fria for att arbeta med uppgiften
attmangaidenhdrklasseninteskullejobbandrhonintevaktadedem.
TidigareArhadedetta;.:hi:isliitLfungeratbrapAdenhdrskolan.Meni&r
F* elever verkade tycka
hade ;ll.*i,:iir'r;:r*ir,ir' sjunkit. Li,g;i hade fordndrats.
man behovde *i:rl:';iri{;i
att skolan var viktig nu. De verkade inte forsta att
:i;rforattftrbrabetyg.Elevernavillehahjiilpmedallt'tillochmedatt
eleverna ldra sig att
skriva upp veckans ldxor. Men hdr pa gymnasiet skulle
l;r *:::'""' Ir sjZilva'
,Johanna,kanduhjzilpamig?nVeronicavillehahjzilpochJohannalyssnade
sen sag hon ut over
pa hennes friga och uppmuntrande henne att fortsdtta.
overraskande, inte vtintad

lent \ motsats till stravt oviiltad
gen svAng, rundtur
en runda
krAnglig besviirligt, komPlicerat
hann fick gjott
jiikla svordom
arbetssiitt arbetslorm, metod
hjiilpsamt tj?insivilligt, viinli gt
ambitionsniva grad av arbetsvilja
ta tag i det hela grira nlgot it det
liiget hal situationen
ta upp det medvetanciegdra
fe inte mAnga
mentorer handledare
anstrdnga sig .jobba hlrt
svdr att svara, anvdnda svordomar/fu1a ord
ta ansvar gora det man bor
blunda ftir iitsas som ingenting
O Forfattarna och Studentlltteratur

34 EN DAG rA;oaarr Niuri 1 frai
kiassrummet. Det var sju elever av 31 kvar i klassrummet. Resten hade gAtt fu,r
och satt sig i olika:'Lr-;r:iirrunt pA skolan. Johanna visste irnrr:t lr:i"rl att 99 7o ffirfr
av de som ldmnade klassrummet inte jobbade med uppsatsen. N{en hon ville u&&mu
l;ir;,r di:l'* *n ]lix;r. De som inte ldmnade in el1er inte blev godkzinda skulle fA rffir
en ny uppgift. Nu var det dags att visa vad det -r;rnei:;: att gA pA gymnasiet.
dqtffi:
De som var kvar i klassrummet jobbade bra och stdllde frAgor. Johanna fick I*r
kdnna sig som en bra Tarare. Men hon borjade undra. Nu r.ar det dags for de rMq
andra attvara tillbaka men ingen hade kommit dn. Kunde man inte ens lita ffii
pA att de forsokte hi;JJ;,; lidrn? Men plotsligt horde hon hoga skratt och prat M
frin ir:rpph*sei. Eleverna gick rakt in och satte sig. Pratade som om de var orfuffi#
pA rast. De flesta slog upp sina datorer och la mobilerna pA banken iramfor lHu
sig. dqn Ut
rrm H
,OKI< sa Johanna sil alla horde. Hon tittade ut or.er klassen. llon skr-r11e gA hmm.l
igenom lite viktiga saker infor inilircnl::g av den stora nppgiften Det r.ar WF
sAdan information som alla behovde hola. ffir
>Vill alla vara sA sniilla och slA igen datorerna och l,vssna pa ntig,.. Hon sa Mfriry /
det med m,v::*ig rLamm:i och sp;i:*,rk igoncn i pojkarna pA baki-e raden. En r&fut
tystnad spred sig i klassrummet. iliil&qnr I
Samtidigt s6g hon n6got ko;rsligt. Ldngts bak satt fem ki11ar i rad a1la med tr
datorn piisiagr:n framfor sig. Nzir Johanna bett klassen att stdnga datorerna nrft h
hade de bojt sig ner och plockat upp sina vdskor frAn goh'et. De stdllde $!of t
vdskorna pA bdnkarna framfor sina datorer. Sen fortsatte de spe1a. De tittade flrh,r
inte ens pAJohanna for att se att deras lilla irir:I hade fungelat. Le.r-L]-.<sanll
insAg Johanna att detta hade hdnt forut. DA hade hon inte forstatt vad de eI
gjorde. Men nu forstod hon. Trodde de att hon var irelt dum i hr,n r-rdet? b
frqn
Trodde de att hon inte sig vad de holl pA med?
ry
hru
Lru
studierum rum frir studier myndig stiimma bestiimd rdst q
innerst ilne i ens inre spiinde dgonen i tittade intensivt pi s
l6ra dem en
irneba
liixa visa infrir {ramtiden
pi
konstig
pislagen
underiigt ry
medfrirde, gick ut ig,irg {TFIL
hillatiden vara i tid, passa tiden trick knep db
trapphuset separat del med trappa langsamt sakta ffi5
inliimning har tid fdr inl2imning av skolarbete hil*ln
J
*
I
Niud 1 EN DAG PA IoBBET 35
Hon stod med oppen mun, alldeles tyst, och stirrade pfl elevernape bakre
raden. Johanna kzinde en enorm ilska vii1la upp inom sig. De andra eleverna
i klassrummet kdnde att nigot var ph ging. Alla var tysta. Forutom det
ihArdiga knappandet p& tangenterna pA bakre raden, forst&s.
Plotsligt tittade en av killarna upp och ins&g att alla stirrade pA dem. Han
slog till sin buinkgranne h&rt ph armen.
Johanna kZinde stark kraft inom sig. Hon blev sjdlv forvAnad ndr hon till
slut sliippte los all ilska.
uVad i helvete tror ni att ni hflller pA med?< rot hon med d&nande stiimrna.
Eleverna som satt precis framfor henne hoppade til1. Bara att hon svor var
ovanligt.
Det var alldeles tyst. Killarna dar bak tittade eintiigen upp. Nu var det
deras tur att sitta med gapande munnar. Det var inte ofta Johanna blev
arg. Inte riktigt argph riktigt. Men nu. Hon kdnde att ilskan forblindade
henne. Hon horde sig sjdlv frdsa ut ord, svordomar. For forsta g&ngen sa hon
dntligen vad hon tyckte.
>Vad tror ni att gymnasiet fu? Enjiivla lekstuga? Ett fritids? For vem tror
ni jag st&r hrir framme och pratar? For mig? Jag skiter vdl i om ni lyckas i
skolan eller intel? Har ni nAgon jiivla aning om hur priviiigierade ni dr, hur
mtnga ungdomar i vdrlden som skulle ge allt for att fi gratis utbildning,
skolmat varje dag? En egen dator till skolarbetet ... ?u orden rarrfiur Johanna
och hon kunde inte stoppa dem.
Sen, tystnad igen. Ingen sa ett ljud. Johanna stod och flzimtade. Kdnde hur
ilskan sakta rann av henne. Hon blev alldeles tom.
enorm viildigt stor gapande munnar oppna munnar uitrycker {orvining,

dsln arg kinsla, vrede bestdrtning
viilla upp bildas, rika i styrka ilskar vreden
ihiirdiga envisa, uthilliga Idrblindade gjorde omdtimesltis
knappandet tryckande pi tangenter pi tangentbord friisa ut tala i ilska
tangenterna knapparna [pd datorns tangentbord] svordomar fula ord
insiig fdrstod jivla svordon
stirrade tittade intensivt lekstuga litet hus fcir barn att leka i
biinkgranne personen i bAnken bredvid lritids verksamhet fcir barn e[ler skolan
sliippte 16s {rigjorde skiter s/arg. struntar, bryr [sig] inte
helvete svordom priviligierade behandlade med sArskilda formAner
danande stiimma stark rcist skolmat mat som serveras i skolan
hoppade ti11 gjorde ett hopp, hi;r. blev skriimda ram [ur] lordl kom med hdg fafi, strcjmmade
svor sa en svordom fliimtade andades hiift igt, flisade
dntligen till slut

Niud 1 lhl
36 EN DAG PA ToBBET
frE
Plotsligt sa hon med lAg rost:
>Ut!< Hon pekade mot dorren, blicken i golvet'
r*
Ingethiinde.AllaSattkvar.Hontittadeutoverklassrummet.
ffi
@,r
,UT sa jaglu
Hon spdnde dgonen i dem. Forsokte stirra extra pa dem
hon vat atg ry
h
pa.>Ut,ochniSomintevethurmanbetersigiettklassrumbehoverinte
komma tillbaka ... n hon sa det tyst' Det behovdes inte
ldngre nAgon i:*lr-i dI
hela klassrummet' m
1;;rl. Hon hade kunnat r,,i:Lr och skulle iinda horts over
N&gon fliimtade till. Fick man verkligen sdga sa till
sina elever? samma ffi
rofr
tankefloggenomJohannashuvud.Menjustnukdndehonatthoninte
inte fick gora'
brydde sig. En ldrares vardag var fylld med saker man
Man fick liljri;l -',ir:i,l r.:t't.1, iills:1;li li:' Alla elever hade rdtt
att :' I&
l-';;;r.';i1i11ri: historier om vad lirare sagt och gjort
l'::'r:':' till foriildrar m
"'l'-li:r":
och rektor !r,p!:l;i1t.r ir.r. i!,t"iir::1. insagJohanna att nagon
mycket vZil skulle {
::r''!'l';lr'-:i' over .l
kunna sitta och filma henne i detta nu. Hon ':lillli."' ;ii med
se' men man d
eleverna. Hade nAgon mobilen uppe? Inte vad hon kunde
kunde aldrig vara "l
th
pa Johanna' Det n
N&gon borjade forsiktigt plocka ihop sina saker. 1:rL:i:i'r''ir:
Hon kdnde ;r:::;i]:i
var carl, en av de sndllaste elever Johanna nagonsin haft'
vdlla upp. Det var alltid de sndlla eleverna som . ' Fler gjorde som T
t
carl och snart hade alla elever rest sig. veronica, saga och Amanda var
de
Vad skulle hdnda
forsta att passera henne. Hon kAnde deras oroliga blickar'
nu?Enannandagskajagsagatilltjejernaattjagintedrargphdem,tdnkte
Johanna mrii.
Snart var klassrummet tomt. Johanna stdngde dorren
hart. Killarna fran [r
bakreradenhadeinteenstittatp&henne.Honhoppadesatthennes
il
r.I;,i;rllr. De kan man vdl iind& inte fi en:'':;'r;'i111111r-r'lav rektor
for - att sphnna
stark rtist spanade stikte, letade fl

hOjd t0st
h6kblick skarp blick/syn H
viska prata tyst
veta, vara siiker Pi
d
[varal f6r sAker
rakta sina ord uttryck:inle fi/kunna siiga vad som helst
tittade frin sidan
f,
tassa pi t{ uttryck: gA fdrsiktigt fram sneglade
ingeat r?idsla, oro

q
6verklaga icira talan mot Iuridisk)
it sig kiinde sig trAffad
f
fOrvrangda snedvridna, f elaktigt 6tergivna tog
matt trcitt, utmattad
I
fdrdes vidare beriittades for andra i
blick brlnde genomtriingande blick
sattes i fcirbindelse, togs med
koppladet in
tillsiigelse, anmarkning
f
gjort riidd, fdrskimd reprinand
skrfrmt
o Forfattarna och Studentlitteratur o
h*t--
Niuci 1
37
ogonen i n&gon? Plotsligt blev hon i,r;1. , .,,,,..... Tdnk om hon skulle bli
1,.;rli;:rl riil ;-i,tir.,r'for det? Att nagon elev kdnde sig L:-iii:irl for att hon spdnt
blicken i honom. Nu for tiden var det ldrare som var rddda
for att bli kallade
till rektorn. Skolorna var sa rddda for att i;.ri:s::r :.,:ilr.'',.:l-. om en skola fick
r;riig,t r'.;lrr: var det slutet. Allt spreds snabbt p6 Internet
och man kunde inte
1"i;r':i';r:"i: ;.;ir,. Inte forklara. Fordldrar och
elever kallades pa mote med rektor
och ldraren. DA fick ldraren ofta be om ursdkt.
Efter motet betedde sig rektorn i,:r;;: Kunde sziga till leiraren att
tdnka pa att eleverna ar vltra i.i;rrr-jr.:;'l >De dr vara pengarl
utan eleverna blir
det ingen skola. Sndlla du, vi mAste tdnka pA v6rt goda
rykte ... <
Johanna satte sig ner. Suckade.

En forsiktig knackning hordes.
Johanna tittade upp. Keinde sig hert
l; i :::.1 ;l': f;;,t rl .
,la?n sa hon. Dorren gled upp.

vi komma in?< fuigade saga forsiktigt. ,Ar du fortfarand,e arg?<
>FAr
>Kom in ni< log Johanna svagt. Saga, veron
ica, Bahar och Trine smog in.
De kom fram till Johanna, och formade en halvcirkel
runt henne.
Johanna tittade p6 dem. Deras oppna ansikten, frAgande blickar. Har vi
gjort n6got fel, tycker du inte om oss langre?
,For16t tjejer< sa hon t;p;r:1i.;ti1i. >Jag blev
bara sA ii;r.i:,ir:t;i,,i.<
De nickade, ndgon , till.
,Gud, vi blev ll.,ilriir.iijrrl< sa Bahar ri r .,r,,.
Johanna skrattade ocks6 till.
>Forstar det. Det var verkligen inte meningen
att ni skule r,,.,.::,:11;r ; rr!;jr:;.
Det gdller nhgra fa i krassen, men ni far i:ir;; for det
alrihop. och jag menar
inte bara idag.n suckade Johanna och lutade huvudet
i hdnderna.
>Vi vet< sa Saga. >De dr skitjobbiga, de
tycker vi ocks6.<
tulliskatt uttryck: nil man vill bdrja skratta utpumpad utmattad, dcidstnjit
kallad ltill
uppnktlCt 2irlig, sanningsenligt
rektornl uppmanad att komma
[till rektorn] firbannad vildigt arg
krinkt sArad, fcirokimpad
Inissade smiskrattade, fnittrade
tappael*a har: forlora elever pi skoian
skhidda s/ang: viiidigt reidda
d6ligrykte inte bra anseende
erli1t sanningsenligt, uppriktigt
fdrevam sig reittfzirdiga sig, fcirklara sig
komma i klf,m hamna emelian
aanorlunda pa ett annat satt
lida plAgas, pinas
kunder personer som betalar
o Fdrfattarna och Studentlitteratur

38 EN DAG PA ToBBET Niud 1
Johanna log mot dem.

,Men dA Zir du inte arg cltln frdgade Veronica. >inte pA oss i alla fall nlenar
jag?n
,Neju skrattade Johanna. ,,Jag dr verkligen inte arg pA er.u
Tjejerna hade stannat kvar en stund och pratat. Sen gick de och sa qiail
hejdA. Johanna tyckte ndstan bdst om att sn:ii;;rela med eleverna utanfor
lektionerna. Under lektionen var ;',riir:r:::; sA fasta: lArare-.e1ev. EfterAt i,i.ga*r
eleverna plotsligt vara sig sjdlva.
Johanna plockade ihop sina grejer och stddade undan i kiassrummet.

Stzillde stolarna till rdtta, , r.. , pA tavlan. Plockade upp lite skrdp och
slZingdei papperskorgen. Hon sldckte lampan. *ii,;L;;.ili: ut over det tomma
klassrummet innan hon 16ste dorren efter sig.
Annu en dag pA jobbet.
glatt pi ett positivt s?itt suddade tog bort
smiprata prata om allt mcijligi urm inie iir alh,arligt blickade tittade
rollerna olika stlillningar mellan personer
vtgade hade mod att
O Forf:ttarna orh Student itteratur
1
l
E-t---
EN DAG PA IOBBET 39
EN DAG PA TOBBET Niv6 2
och tillil sig att titta ut

Johanna satt vid skrivbordet pA femte v&ningen
genom fonstret i nAgra minuter. Det var ingen vacker utsikt direkt" Det forsta
man s&g var ett r.:11r.r;r}1i halvfiirdigt bygg" med tomma ga1:rn*i: fonster och
fladdrande byggplast. Huset p& andra sidan gatan hade rivits under hosten
och nu hade man borjat bygg, upp det igen. Oljudet frAn byggarbetsplatsen
hade ilrpr:ial miljon p& skoian i over ett halvAr'
Mellan i:lglkr;r1:1-ru.::it;l kunde man ana E4an som slingrade sig igenom
stockholm. Bilarna krop fram. Johanna skulle kunna starta
* l. i' som
informerade om det aktuella trafikldget i rr;iiii. Hon log trott for sig sjiiiv.
Snart skulle hon gA in ti1l Ek1c. Att undervisa i svenska i Eklc var ungefdr
som att forsoka fA fem6ringar att intressera sig for kiirnfysik' Det var i
alla fall sA de sjiilva i:-::::rrt;ilirir,: det. Niir Johanna kom gAende med sin
korg over armen horde hon hogljudda suckar ling vzig och hon hade for
lAngesen insett att de flesta elever i den hiir klassen mest sAg henne som ett
rirlr:t:ll-lglrilr')llrenl som stod mellan dem och de onlinespel de spelade p& sina
mobiler under rasterna.
Eiler, Johanna onskade att det var under rasterna de spelade. Allt
oftare hade hon mdrkt att killarna lzingst bak ln:',";rnli:de med mobilerna i
klassrummet, stirrade ner i kndt diir de pl;ile:"*i telefonen och ibiand kunde
man se deras bleka ansikten lysas upp av det ilil;li':t:rli* Ijuset frAn mobiien.
Tog man ifrAn dem mobilerna fortsatte de med andra spel pA sina bdrbara
datorer. Och datorerna kunde ju Johanna inte gdrna ta r{rhn dem' Det var
ju
skolan som gett dem till eleverna. For att anvdnda i skolarbetet' SAklart'
A,{en hur :t]rliL*n skulle man kunna kontrollera att varenda k*l"le
jobbade
fi[at godkAnde, beviljade sttirnings-

moment nigot som sltir, distraherar
enormt mycket storl
smusslade gjorde i smyg
gapande dppna
placerat stiilit
fdrpestat obehagligt, irriterat
flimrade vibrerade, dalirade
hushropparna byggnaderna, husen
sjutton har: mild svordom
en tjZinst hiir: en service/hjiilp
kotte ,ar person
realtid nutid, hiir och nu
framstiillde beskrev, skildrade

40 EN DAG nA;orrrr Niud 2 ma
med skolarbete ndr man hade over 30 elever i klassrummet?

Johanna hade ,ilh
borjat kdnna sig som en av ftLlarare som anstrd.ngde sig for att eleverna fr(t
faktiskt skulle jobba med det hon bad dem om och inte 1.:lr-1;1;.;,i,_1,- ii.,: allt tu
annat som pAgick ndr ldraren vdnde ryggen till. srl 6
Och just Eklc var en sAn klass som r,
rr;:i:. Klassen ?id
i;r,::l,r'rd i.r"' ett litet gdng ganska tysta och ::::L:j'lr.rr;: tjejer och
en stor grupp I&
l1r''iri1'r och inte sA ambitiosa killar. Killarna r.ii'i::::ri:;.iri,il helt;*ii::r.r:.i;i r*rr
i tud
klassrummet och i Eklc var det fult att vara duktig. Fult att gilla skolan och nGda
hade man ldst en hel bok skrattade klassen At en. qfli
rffrr
Johanna horde sig sjdlv sucka lika hogljutt som eleverna, men insag efter ds
attha sneglat pA klockan att det var dags att ir ijr.rr",::r i,irj lrlr-it*l;. Hon slog
ihop datorn, sldngde ner nagra extra whiteboardpennor i hon Inltil
'arukorgen
anvdnde till sitt lektionsmaterial och reste sig ur den bekr.dma kontorsstolen. rrift
Hon kdnde hjrirtat banka lite hArdare i brostet och srai..aiir :rr infor vad som ttu
komma skulle. wi|i a
Te*
vzil utanfor kontoret viiiicrr verkligenheten emot henne. precis utanfor roi
hennes arbetsrum fanns ett storre -r{,.ril*:}.:nsl*rd dAr det al1tid satt ett gdng dnt| lE
elever och hzingde. Det hzinde ganska ofta att de faktiskt r.r.sslarit med -&L
skolarbete och Johanna brukade le gratt och hdlsa pd dem. Hon passerade kilail ............t
kopiatorn och gick igenom den tunga svdngdorren til1 ndsta rum som kanske htuh
bdst kunde kunna kallas uplrhails; ur::-1. Det lr*r'i r;llr'..riii:lariit rummet
hade W
i:,i,ir],,,:r:rfr irpp med nhgra soffor och fAtoljer och hade fr6n borjan
sett riktigt
trevligt och jnit:r,xi:r:**: ut. pA vdggarna hade,,,lkl::r;i:,r:ilr:r: satt upp hAllare Ifu
for tidskrifter och magasin och i borjan av 6ret hade National Geographic rtoh
samsats med Skriva och olika ungdomsmagasin. llha
sip
blundade frir l6tsades inte se viillde kom river
drev ... till sin kon{erensbord stort bord
spets uttryck: driva sii lingt dct gir pysslade s/ang: gjorde, utftirde
bestod av innehrill, inrymde
uppehiillsrum rum diir elever kal vara pA rasten
ambitidsa framitstrlivande, ih?irdiga
koridors-
sttikiga hiir: brlikiga liknande aviingt, likt er korridor
hLD!
domherande ledande, hdrskande mdblerats upp
H
frirsetts med mcibler, inretts
atmosfiiren /rar miljiln, stimningen inbjudande
dt
iockande, viiikomnande
ta tjuren vid vaktmiistaren
ffi
pcrson som har ansvar ftjr lokaler och
hornen uttryck: tatag i situationen
stilsatte sig uttryck. ingay sig mod, hdrdade sig
invcntarier mm
#
*:ry
O Forfattarna och Studentlitteratur O "iii$iliMmll
i
,aq
Niud 2 EN DAG PA 41,
'OBBET
Men bara ett par, tre veckor in pA det nya laseret hade rummet helt l;,i1-:i:;r:,
sl;': '::iui-:::. Sofforna knuffades stiindigt runt och gjorde rummet stokigt och
*il*:':::r.,l:rir.iil. Tidningarna lAg numera pA golvet. Deir lAg ocksA godispapper
och utrivna A4-ark, coiaburkar och snus och Johanna ville inte titta ndrmare
pA vad som hade samlats under sofforna. Hon ros *lllv:ili,gl.
Johanna undrade tyst om det var sA h2ir de ville ha det? Eiler om det bara
blev sA och ingen orkade stada? Hon visste att ll;vllr;ir:l stdndigt kdmpade
med att fA fler elever pA skolan att engagera sig och hjalpa till att h&lla
ordning. Lappar med uppmaningar att sldnga skrrip i papperskorgar hade
satts upp, men i:r.l':liur;;:11 nog var det ofta dessa lappar som tillsammans
med godispapperet 1&g och skrdpade pA golvet.
Just den hdr tiden var den Eklc som fyllde uppehAllsrummet och lig och
r.,;;.ii;"lr::;i; i sofforna eftersom rummet var precis utanfor det klassrum
Johanna hade de flesta av sina lektioner i. Det fanns bAde for- och nackdelar
med att ha sitt klassrum placerat i ansiutning till elevernas:';::tl',"ttr'1':t.l:ri.:r.
Vzildigt ofta under sina lektioner fick Johanna gA och sdga till folk att lugna
ner sig dA det knappt gick att gora sin rost hord inne i klassrummet, men
det var samtidigt ldtt att hitta elever som villade bort sig under lektionstid
- de hamnade oftast just i de ddr sofforna och kunde ldtt.,'.t11;.r:r tillbaka tili
klassrummet. Och som idag var det bra. Om inte uppehAllsrummet legat just
hZir hade nog ingen i Eklc kommit till lektionen idag. Tisdag eftermiddag
klocka 1.4.30 var nog en av veckans sAmsta lektionstider.
Johanna mottes av en 1ir;:li':rl..i- tystnad. Ingen tittade upp nAr hon kom med
sin korg och hon passerade de niistan 30 elever utan att f6 ett enda hej. Hon
lAste s*rr::::;:r:lll,-l:: upp klassrumsdorren och vdnde sig mot ungdomarna. I
n&gon minut stod hon och v2intade pA en reahtion. Klochan pA viiggen visade
pitvA minuter efter att lektionen skulle ha borjat men den var det ingen
SOm 1.,-:-,.; :I;'.::r-::i i:r.tiil --::t.
tappat sin charm frirlorat sin utstrilning rastutrymme plats ddr eleverna dr pd rasten
oharmoniskt ur balans, otrevli$ rallas drivas framit
ofrivillig oavsiktlig, omedvetet kompakt tat
elevriidet grupp elever utsedda att best[mma i vissa sammanbiten bestamt, cnvis, ilsken
frAgor pA skolan tog nigon notis
paradoxalt mots?igelsefullt 0m miirkte, upptiickte
wiikte sig ldLg utstr2ickta
o Forfattarna orh Studentlitteratur

42 EN DAG pA rosnur Nivd 2
,DA var det dagsu sa Johanna till slut och sag ut over rummet. Ett par av &r
tjejerna tittade forvAnat upp som om de verkligen inte mdrkt att hon stod rinq
deir. d
,Borjar vi?o frAgade den ena och satte sig lite rakare upp. o"L q
,,Ja...o saJohanna och forsokte att inte lAta irritationen t'r::-,:.r; l"ili.,-r;:. allt Ilmr
for mycket. >Ni vet vzil lika vdl som 1ag nar lektionen borjar?n dm6
saga, som hade fragat, kastade en blick pa klockan och verkade notera att dGr
klockslaget var i-::l",ii::1. LAngsamt borjade hon resa sig fr6n det halvliggande
ldge hon verkade vara fodd i. Konstigt nog kdnde
'I*
Johanna all sin irritation ftfEF
riktas mot Saga, som ju faktiskt var den enda som gjorde nagon ...._.,.. .-. till &s
att komma pA lektionen al1s.
W
Hon suckade tyst, meddelande med en kraftig, bestdn"rd stamma ut over ffi:
rummet att )nu borjar lektionen och snart stdnger jag dorren. Den som i&
inte sitter pA sin plats dA fAr ii,;tlrr;,::'i.1.( Hon -r':rrr:r:. '::: , :, , och gick in i dffi
klassrummet utan att titta efter vilken effekt hennes : ... .,,.hade. ilc
I
Ie
r:r-.rti::; takt borjade hon plocka upp material ur korgen. slog pa projektorn Scr
i taket och plockade fram sina anteckningar pa datorn. Hon skulle ha en fult d
kort genomgdng om kdllhdnvisningar och citat innan hon slappte dem fria qlo
for att skriva och jobba med uppgiften. Hon gjorde ofta sa forst en kortare rffi-
genomgilng ph fi-20 min, sen fritt arbete under hennes :_ i,.:,r:, i e1ler #t
utanfor klassrummet. Sen en Atersamling med genomgAng eller foreldsning nnt
innan lektionen avslutades. ftr
Hon hade som regel att alla fick ldgga undan sina telefoner och stdnga
xfr
locken pA sina datorer medan hon pratade, om hon inte forvdntade sig att ilL
de skulle .-l:i..:ll',.;r:; forst&s. MAnga verkade ta den uppmaningen med,;'i: r&
::, r',i '',:li, men hon forsokte einda hallapa det. De ganger de fick sitta med ;*fr a
datorerna uppe under en genomgAng fick hon alltid hundratals frAgor efterAt ill
om exakt det hon just hade gAtt igenom. och det orkade hon inte ldngre. ffire fo
d
fiiqa rdsten hciras i tonl2iget, rcistlZiget tillsiigeise tiilreittavisning, Idr maning
bekant vzilkiind maklig idngsam, sakta
adydan [tilll tecken pii vdgledning
,frrm
hjiilp, handledning, instruktion
frinvaro skolk, uteblivande anteckna skriva ner
qld
v2iade pi uttryck.vande helt om, viinde en nypa salt uttryck: inte sA allvarligt *
klacken h,irt Ffr
ryF
*
@ F0rfattarna och Studentlitteratur O "trHrimm
I
NNA I
43
Efter nAgra minuter borjade eleverna ii*l:llr: i:-r i lokalen och slog sig ner pA
sina t:i,crr:,;riili; platser, alltid samma varje gang. Mdnniskan var verkligen ett
ii,irti:tljl:1'. Johanna tittade ut over dern och anstrdngde sig for att le vdnligt
och uppmuntrande. Hon hade bestdmt sig for att inte vara sul denna lektion'
Hon var s& ofta sur pA Eklc att hon trodde att hon skulle skrdmma bort
dem frAn utbiidning for all framtid. Nej, lite f:r:ii;r'irr,-: skulle nog inte skada
nAgon.
,Hej pfl ern hdlsade hon vdnligt pA nigra ii::-biiri:ll.:"i;:;rir: elever och
frAgade nttgra utvalda hur dagen hade varit, vad de fick till lunch och om
de var trotta. Hon liit medvetet lite :-r.;tr-1liri:rr:lil fdrga rosten och sAg nhgta
hoppfulla blickar riktas mot k,,rli:iilr;r ndr de horde hennes ton. Ndr alla viil
hade satt sig h;r:^ii1tr,jc hon sig och sa som vanligt:
,Hej pa erl Jag ska ga igenom nhgra viktiga saker sa ni kan stdnga era
datorer och lZigga undan mobilerna.u
,Behover man inte anteckna diflu lrhgade en av killarna pA bakersta raden.
flZimtande lAga i brostet.
Johanna kiinde irritationen tdndas som en liten
Som om Hannes hade antecknat nAgonting nAgonsin. N{en det var ju sant,
just cletta vore det inte sA tokigt om de antecknade.
,Jo, ok< svarade Johanna och kdnde hur rynkan mellan ogonbrynen gjorde
entr6. rMen da dr datorernabarafor anteckningar om det jag seiger, inget
annat. Och inga mobilerln
>Men om man antecknar pA mobilen?u frilgadeen annan''
i''' "':
rost lite utmanande.
Johanna log i:;'litllr,,r!,rr:L mot honom.
,Det lAter lite krAngligt. Gitlar du verkligen att gora det?<
>Har inte datorn med, den dr s& i;i,.,la tung.< kom svaret samtidigt som han
dok ner i mobilen.
,Du fflr garna i&na papper och penna.n sa Johanna hjiilpsamt, men
fick inget svar. Hennes inre skrek att hon borde talag i det hela nu, men
il.r.ni1i:iiri: som sA ofta fyllde henne i dessa situationer sa henne att detta var
slaintra in strosa in, gi in iingsamt katedern bord som lliraren anvlilder
egelvalda valt s.liilva harklade hostade till

vanedjur mdnniskan gor giirna likadant varje ging milbrottsskrovlig rtist i milbrottet
positivism pe ett positifi satt honungslent mycket mi1t, lent
{drbipasseralde de som giir {drbi, passerar jtvla svordom
medlidande sympati, deltagande mattheten trcittheten, utmattad
o Forfattarna och 5tudentlitteratur

44 EN DAc rA;orrur Niuri 2
ett storre problem dn att hon kunde losa det sjzilv heir och nu. Hon skulle ta
fitt o
upp det med klassefls :': rr,::rllii::. pA ndsta arbetslagsmote. inte L
,Men Johan, svdr inte i klassrummet dr du sndlll< sa hon isteillet for att
fh rr
sdga nflgonting om att hans beteende inte var passande. Hon tyckte sig hora
sLdil
ett slags.ll:'1:1',r,'t r:r.il frAnJohan och tog det som en ursdkt.
de bfr
dt de
Det tog pA krafterna att hterfh den positiva energin hon forsokt uppbada
fnia 5
i borjan av lektionen och hon kopplade in projektorn och drog igang pp- var d
presentationen. NAgra i klassen verkade faktiskt folja hennes genomgAng.
fr€dq
Ndr hon tdnde lampan och drog upp den vita duken for att fortsdtta med
EXSIE
nAgra exempel pA vita tar,.lan var det flera av tjejerna och kitlarna som satt i
den frdmre halvan av klassrummet som stzillde frAgor och verkade anteckna
pa riktigt. Johanna kzinde sig riktigt r:r;,ri'ii av denna positiva utveckling
r$ril
och valde att iri:.rr:,.:.t lr.':' att bakre raden verkade ha stdngt av helt och hAllet.
ll,Iil
ibland brukade hon ta en ovdntad runda runt killar na ddr bak och alltid
Det *
var det nagon som inte hann stdnga av spelen. DA fick hon ta r.,:i:ii i..l:, men
och g
inte idag. om de inte ldrde sig det hon just hade gatt igenom skulle det synas
tiEh
tydligt i uppsatserna och da var det bdttre att prata allvar d6, intalade sig Stl
Johanna.
o*p
Efter att ha uppmanat klassen att ta vdl vara pA lektionstiden sldppte hon
rea
dem fria for att arbeta med de iir:ll.,,ri-ir. uppsatserna. Detta var ett
rr de
arbetssdtt som alltid hade fungerat bra pa den hzir skolan, men s6 hade de
ffi
aldrig forut haft en klass som Ek1c. Alla Arets ettor visade en ;.,.lir;rl::, At det
ffi
mer rl,,ri:,;:ii hAllet men tidigare Ar hade ,.. varit hog och man &d
hade snarare varit tvungen att halla:'i,,.:.,.-,, om att inte skriva for
d'rt
lAnga texter och uppsatser.
trtor
Men ldget hade fordndrats. Stockholms i:;i:r:1r-r;;-,::.:r'r lri,ru-r hade dndrats
h&
och det hade varit ett hArt slag for den lilla friskolan. Tidigare hade de
Trca
mentorer handledare tendens avsikt, benZigenhet ffi
grymtade hir talade otydiig slappa hiir:lala
upplyft Litt, positiv ambitionsnivi gradavarbetsinsats
blunda fdr ignorera, inte I6tsas se fcirmaningsial samtalmeduppmaning
at
snacket
individuella
s/arg'samtalet intagningssystem procedur frir hur skolorna tar in elever
#
personliga
nfl
o Forfittarna och Student tteratrr
I
dl..
Nivd 2
EN DAG PA 45
'OBBET
fatt en stor mdngd av de som hade riktigt bra betyg fran grundskolan
men
inte kom in pa de absoluta ii:l1r!ir.r.:lr::.r:i.1. De var de bdsta eleverna
av alla.
De var 1:.r::i-rr.r,,'::iriirrr:': men visste ocks6 att det innebar hart jobb
att 96 i
skolan. De som alltid seglat igenom med hoga betyg kunde bri .-rr.,i.::i
ndr
de borjade gymnasiet och trodde att de gick att snacka till
sig bra betyg och
att de knappt behovde oppna bockerna. Gymnasiet var en stor fordndring
fran grundskolan ddr ldrarna ofta behandlade barnen som smaungar.
Annat
var det pa gymnasiet. En gymnasiel:irare skulle aldrig dromma om
att dgna
fredagens mentorstimme at au gh igenom kommande veckas
ldxor och prov.
Eleverna skulle ldra sig eget ansvar var det tdnkt.
>Johanna, kan du hjeilpa mig?u veronica hade rdckt

upp handen och Johanna
skyndade dit. Hon satte sig pa den lediga stolen bredvid och lyssnade
uppmdrksamt pa veronicas fraga och rdste igenom texten hon
hade paborjat.
Det sAg bra ut och Johanna visade henne den automatiska fotnotsfunktionen
och gav henne nagra uppmuntrande kommentarer om ir::.:::,1:lr:r-::r1:r:-och
bra
kdllor.
Sen reste hon sig och sag ut over klassrummet. Det
var sju erever av 31
som valt att stanna kvar i klassrummet och jobba. Resten
hade tagit si{f i:ir:r.
'.r:i: :r':.': och satt sig i olika studierum utspridda pa skolan.
Johanna visste
innerst inne att detta inte fungerade med den hdr klassen
oc]' att g9 vo
av de som ldmnade klassrummet inte jobbade med uppsatsen.
Men hon
keinde samtidigt att det var dags att markera. De som
inte ldmnade in i tid
skulle fa en ny uppgift, och en ny deadline och efter inlzimningsdatumet
var
det slut med att anvdnda lektionstid till den hzir uppgiften.
Nu var det dags
att visa vad det innebar att ga pa gymnasiet. Det var ju dnda
februari och
attityden hos ettorna hade inte riktigt utvecklat sig som ldrarna
pd skolan
hade hoppats.
Tre av tjejerna i klassrummet hjrilpte varandra,ldste igenom

varandras
texter och gav 1'r':r'1.:i;,1111. De rdckte upp handen och stdllde frhgor
och for
toppskolorna de biista skoiorna formuleringar uttryckssatt, sprdkiiga utformningar

superambitidsa mycket arbetsvilliga, hirt arbetande pick och pack uftrlrk saker, grejer
trubbel probiem respons har. kommentarel kritik
o Fortattarna o.h 5tudentlitteratur

46 EN DAG pA rosgur Niud 2 !6dr
nhgra minuter kzinde sig Johanna som en riktigt bra ldrare. Men hon borjade rlsfl
oroligt :;nrilr pA klockan. Hon hade sagt att alla skulle vara tillbaka kvart q?
i for att hon hade lite saker attgh igenom och nu var klockan snart tio dJ
i - ingen hade kommit tillbaka. Skulle hon behova r)::'::t:t r r:::i pA skolan, hr
springa i alia de tusen trapporna for att leta efter eleverna och valla tillbaka I
dem in i klassrummet? Kunde man inte ens lita pA att de forsokte hAlla bak
tiden? Men precis ndr hon tzinkt den tanken horde hon hoga skratt och fri
l,li:iidc: frAn trapphuset och in vdllde i stort sett hela EK1c. De r:r:ii:i;il: frr
inte att hon stod i dorren utan gick bara raht in och satte sig. De flesta slog lmr
automatiskt upp sina datorer och nAgra fortsatte prata och skratta som om ?
det vore rast. *im
I
,OK!n saJohanna och gjorde en:,.1'nii;;r:li-;:ir1l:i::t for att hAl1a ihop den kr
sista kvarten. Hon skulle prata igenom lite viktiga saker infor deadline av try!
uppgiften de jobbat med i fyra veckor, datum och tid for inldmning, r;:r:t,:r: tI
vad som hZinde om man inte ldmnade in i tid
i';lr,-lirl:, r:l:r;rr-l*iir,:"ir,ttr.":i och tu
eller inte skrivit en godkdnd uppsats. Med andra ord sAdant som m6nga i h
denna klass borde vara intresserade av att lyssna p6,. ti
,Vill alla vara sA sndlla och si6 igen datorerna och titta pi migo. Hon sa det T
med l:.r-llli{:'iii i:r:;r:r och qr;ii:r.r1i., i:';-ii:;ri::r i bakre raden. Hon horde spridda sl
smdllar ndr elever sthngde locken pA datorerna och en tystnad spred sig i &
klassrummet. tr
Men samtidigt sAg hon nAgot som hon inte riktigt kunde ta in. Ldngst bak &
satt fem killar i rad, alla med datorn i-r;rrii:ri*:r framfor sig. Och i samma F
ogonbiick som Johanna bett dem att stdnga datorerna hade de bojt sig ner d
och piockat ripp sina enorma vdskor. De r:r,;1,.;rrir t'rl:;1., pA bdnkarna framfor ilj
sina datorer och placerade vdskorna ddr sA att de skulle skymma sikten $t
for Johanna. Sen fortsatte de spela. De snegiade inte ens pA Johanna for att E
se att deras lilla ir:;:i. hade fungerat. L&ngsamt insAg Johanna att hon sett ,h
d
snegla titta snett beddmnings-
raam runt springa omkring underlag de material en bedtimnirg gdrs utifrar
[F
myndig stiimma bestiimd rdst
pladder .s/a/rg. prat
i h
noterade mirkte, uppmarksammade spdnde Sgoler
p&slagnen
tittade intensivt pi
ry
kaft-
anstriirgnhg samlande av kra{t, energr makade plats
iging
gjorde plats, utrymme
m
repetera upprepa, siga igen, ta om tdck krep
L
o Forfattarna och Student ltteratur Gi,{h
t
Niud 2 47
detta forut men nog inte insett vad eleverna holl pA med. Och eleverna var
:-L::1r':::rirlr"ii.;{r:n sA vana vid att detta fungerade att de inte ens tdnkte tanken
att Johanna kunde ha sett vad de gjorde. Trodde de att hon var helt dum i
huvudet? Trodde de att hon inte sAg vad de holl pA med?
Johanna stod med oppen mun, alldeles tyst, och stirrade p6 gdnget p6
bakre raden. Hon kdnde en enorm ilska vzilla upp inom sig och hur ansiktet
fdrgades rott. ovriga elever i klassrummet kdncle att n&got var p& gang
for det var sA tyst att man kunde lr.:rt: ,,:;: ::.ii J.:i:l;;. Forutom det:l:;,::",1:1,i
knappandet pA tangenterna pA bakre raden, forstAs.
Plotsligt tittade en av killarna upp och insag att alla, dven eleverna,
stirrade pA dem. Han slog till sin bdnkgranne hArt pA armen.
Johanna kdnde en inre kraft vzilla upp inom sig och hon biev sjeiiv
forv6nad over styrkan i sin rost ndr hon till slut skippte los all ilska hon
byggt upp.
>Vad i lrtl','r::ir tror ni att ni hAller pA med?< rot hon med : .,,..,,,,,. ,r!::,,i,,,..
Svordomen i sig hade nog varit tillreickligt for att fA eleverna :rar ir;::;t irlr och
hon sAg hur de eleverna som satt precis framfor henne hoppade till i sina
bzinkar.
Det var alldeles tyst. Killarna ddr bak hade eintligen tittat upp och nu
var de deras tur att sitta med ,tili::i:i,-.1r.':r':t.it:it.i,it1.. Det var inte oftaJohanna
blev ar:g. Inte riktigt arg, inte pa riktigt. Men nu. Hon kdnde att ilskan
t'r::i::::':riir.:,,.'henne. Allt var suddigt och det enda hon sag var killarna och
deras datorer. Hon horde sig sjzilv frdsa ut ord, svordomar och for forsta
gAngen sa hon zintligen vad hon tyckte.
,vad tror ni att gymnasiet ar? Enjdvla lekstuga? Ett fritids? For vem tror
ni jag star hdr framme och pratar? For mig? Jag skiter vdr i om ni lyckas i
skolan eller inte!? Har ni nigon jeivla aning om hur:.;r rr, jt:i:,,,:i-;,t:,i,,: ni dr, hur
manga ungdomar i vdrlden som shulle ge allt for att fa gratis utbildning,
skolmat varje dag? En egen dator tiil skolarbetet ... ?n orden rann urJohanna
och hon kunde inte stoppa dem.
uppenbarligen tydligen att haja till stang:bliforvinad,, riverraskad, hoppa till

h6ra ea ai1 falla uttryck: mycket tyst gapande munnar uttrycker frirvining/bestrirtning
ih:irdiga envisa, uthdlliga forblindade hindrade att se
helvete svordom priviligierade behandlademedstirskildafrjrmAner
diiaande stimma kraftfulla/starka nist
O Forfattarna och Student itteratur

48 EN DAc pA rossrr Niud 2
ett ljud. Johanna stod och fldmtade. Kdnde hur

Sen, tystnad igen. Ingen sa r}'BF
ilskan sakta rann av henne. Hon blev al1deles tom. Plotsligt sa hon med 1Ag krrnr
bestdmd rost: uDer
>Utl< Hon pekade med handen mot dorren, blicken i golvet. sigr I
Inget h2inde. Alla satt kvar, trodde nog inte att hon menade allvar. Hon SE
hojde ansiktet och tittade ut over klassrummet och de skrdmda ansiktena. efur
,UT sa jagln hon motte sA mAnga blickar hon kunde. Spdnde ogonen i dem. esE
Forsokte plocka ut de i.ul;,rrl* iiri;i,r rr: och stirra extra pA dem. ,lJt, och ni oSEE
som inte vet hur man beter sig i ett klassrum behover inte komma tilibaka €n rq
... u hon sa det lAgt, ndstan r-r.'ir!llr*ri,:. Det behovdes inte ldngre nigon hojd klr<s
rost, hon hade kunnat viska och skulle dndA horts over hela klassrummet. k ILr
NAgon flzimtade till. Fick man verkligen sdga sa til1 sina elever? Samma blich
tanke flog genom Johannas huvud i samma stund hon sa det, men just oi
nu kdnde hon att hon inte brydde sig. En ldrares vardag var fylld med frr
i.rligrl;;::r:-, saker man inte fick gora i klassrummet. Man fick vakta sina reb
ord, kolla upp noga vad som gdllde infor betygsdttning, deadlines och rory
r-rr,.irrinr:li;r:;:r'iilir,rr:dr. Alla elever hade rdtt att r:,,,':r i. lr::,:, t', €fE
historier om vad larare sagt och gjort fordes vidare hem till fordidrar och klagr
rektor kopplades in sA fort eleven misstdnkte att de kunde fA rdtt over li trt
ldraren. Skrdrnt insAg Johanna att nAgon mycket vdl skulle kunna sitta ffi
och filma henne med mobilen i detta nu. Hon spanade med irrlbllr.i. over rrigpl
eleverna och forsokte se om nAgon satt med teiefonen framme. Inte vad hon €{ExE
kunde se, men man kunde aldrig var for s?iker. ste
bGtlt
NAgon borjade sakta och forsiktigt plocka ihop sina saker. Sneglade pA Eem
Johanna for att fA ir,ir.r';1ii:rl att han gjorde rdtt. Det var Carl, en av de
:irr.:irl. elever Johanna n&gonsin haft. Hon kzinde Angest viilia upp. Det var Ioh
sA typiskt att det skulle vara han som kom i kldm, som behovde sitta ddr t#
och lyssna pA Arets utskiillning for att n6gra andra betett sig illa. Fler foljde lrflx
Carls exempel och snart hade alla elever tryckt ner papper och bocker i sina ,l*r
i(ltu
fulaste fiskarna uttryck: dc vdrsta personerna tiverklaga fcira talan mot [juridisk)
mullrande dundrande ftirwiiqda ftirvanskade, sncdvridna
ru
faligropar iAllor, risker hdkblick skarp blicklsyn
s
ordnings- bekr?lftat intygat, verifierat
rF
uppriittande a1t uppeh611a ordning, Iugn och rr.r
goaste linaste, trevligaste
m
#
O Forfattarna och Student itteratur g;Jflrm
I
I
Nivd 2
EN DAG pA rosrrr 49
ryggsackar och rest sig. veronica, saga

och Amanda var de forsta att passera
henne. Hon kdnde deras ororiga brickar
i ryggen. vad skuile hdnda nu?
undrade de tyst. En annan gang, tdnkte
Johanna matt. En annan dag ska jag
saga till tjejerna att det sa kiart inte
var till dem utskdllningen riktade sig.
snart var klassrummet tomt pa fork och
Johanna stdngde hart dorren
efter siste man. Kilrarna fran bakre raden
hade inte gett henne en blick
ens ndr de passerade henne pa vdgen ut.
Hon hade l.i::rrr-:ir med att spdnna
ogonen i dem. Hon hoppades att det l:r'i:urir-:.
De kan man vdl dndA inte fA
en :':1:'r'ir;r:.rrrri av rektor for - att speinna
ogonen i nagon? Bakom den stdngda
klassrumsdorren blev hon plotsligt full i skratt.
Tdnk om hon skulle bri
kallade till rektor for det? Att nagon erev
kdnde sig il,;iri-r for att hon spdnt
blicken i honom.
och teinkt vad det hade skiftat. Nu for tiden var
det ldrare som var raidda
for att bli kallade till rektorn, forr var det vdl
eieverna? Nu kunde moten hos
rektor handla om betyg som eleven och elevens
fordldrar ansag var feraktiga,
prov var for svara elrer att ldraren valt
att rasa klassrummet tio minuter
efter lektionsstart for att sena elever inte skulle
stora i forelasningen. Eleven
klagade hemma, foreilder ringde tilr skolan
och rektorn tvingades karla in
ldraren for ett allvarligt samtal.
Bfter att elev och fordrder ldmnat rektorns
kontor dndrades ailtid tonen
nAgot. Istaillet for reprimand .:;:ij.i.ri,.,
ofta rektorn till ldraren. Tzink pi att
eleverna ar varakunderr De dr vara pengarl
utan ereverna brir det ingen
skola. snuilla du, vi maste tdnka p6 vart
goda r-....i.1i: ... Kan du inte titta pa
l'.,'i:'i',:r.;r:r,ir,:r'i,;,,1,.:r igen, det kanske
finns n6got du missat? Kanske kan eleven
fA ett hogre betyg?
Johanna satte sig pa den hoga storen vid rir;11::.;rir:1 som fungerade
som
kateder' I borjan hade de inte ens fitt ha
stolar, lararna. De fick ett litet runt
stabord, man fick inte sitta, det s6g slappt
ut. Man skulle dnda bara ha sin
dator sa ett litet bord kunde val rdcka.
Johanna skrattade aterigen. Arla dessa
id6er om hur ldrare borde gora. Det var ju
inte ddr rii.r:. i,;l;.j_r::rii:, fattade de
kontrat gitt till motattack

rykte anseende
briinde hir kZindes obehagligt
betygsunderlaget det material betyget sZitts utifrin
reprimand
kriinkt
tillszigelse
stibordet hrig bord, bord man stdr vid
sirad, fdrolimpad
viidjande
skon kliimde uttryck: felet fanns
bedjande, uttrycker cinskan
O Forfattarna och Studentiitteratur

50 EN DAG PA ToBBET Niuti 2
inte det? Om det Johanna varit med om denna lektion var en ldrares vardag
spelade det nog ingen roll om ldraren satt pA en stol eller stod och hzingde
vid ett bord.
En 1i:;"r,',,'i:i knackning. Johanna tittade upp. Kdnde sig kdnslomZissigt ,.-rr i;ri";,r-i,
som en urvriden disktrasa.
,,Ja?u sa hon och vdntade pA att dorren skulle oppnas. Sakta gled den upp
och ett bi,.-::la huvud tittade in.

,FAr vi komma in?u frhgade Saga forsiktigt. ,Ai du fortfarande arg?<
,Kom in nin log Johanna svagt, glad att hon hade suttit ddr inne och
skrattat, inte grAtit. I:a:ir,.,l:l i-;'r.r1;t,. i..t:,:lii.: Saga, Veronica, Bahar och Trine
in. De kom fram till Johanna, nAgon hoppade upp och satte sig pA bdnken
ldngst fram, de andra formade en halvcirkel runt henne.
Johanna tittade pA dem. Deras oppna ansikten, fr6gande blickar. Har vi
gjort n&got fel, verkade de frAga, tycker du inte om oss langre? Hon sAg deras
*lit:l;:rii.: fr&gor och kdnde plotsligt en r..:l'l::,..:, hon inte upplevt pA lainge. Al1a
elever var verkligen inte ;:r: it,:t ii.l::r-rir :rl-.. . ..,r..,, ,.
,ForlAt tjejero sa hon uppriktigt. >Jag blev bara sA himla :r,,'r,.,:;:;:ir.t.n
De nickade, n6.gon fnissade till.
,Gud, vi blev skitrdddal< sa Bahar fortfarande med en slags blandning
av skrdck och skratt i rosten. Ungefdr som efter man Akt ;:': i,: t;rrl pA Grona
Lund. Johanna skrattade ocksA till.
>ForstAr det. Det var verkligen inte meningen att ni skulle komma i kldm.
Det dr ju bara nAgra fA i klassen som I,ri;.:,.:r mitt d6liga htmor, men ni filr
lida for det allihop. Och jag menar inte bara idag.n suckade Johanna och
lutade huvudet i hdnderna.
>Vi vetu sa Saga. ,De dr skitjobbiga, de tycker vi ocksdL.n
ftirsynt blygsamt, ansprAksliis bortskinda krisna, bortklemade

urlakad trdtt, matt morungar ouppfostrade barn
blont ljushArigt fdrbannad mycket arg
samlad tropp tillsammans, i en grupp frilt fall ekattraktion pA ncijesfAltet Grrjna Lund
tassade smygande, gdr tyst triggar sitter iging
outtalade inte sagda, tillbakahillna
6mhet k?irleks{ull kzinsla
o FOrfattarna och Studentlitteratur
:*;
I
-
Niuri 2
51
)Men dA rir du inte arg dh?n frhgade Veronica. ,inte pa oss i alla falt menar
jag?o
>Nej< skrattade dr verkligen inte arg p6
Johanna. >>Jag
er.u
Tjejerna hade stannat och sl:,'ri,ri,.ir jrt,;: r;j_i:::rr_

en stund sen ri;lp1_.iii :., och
sagt glatt hejdA. Det var egentligen det
Johanna gillade bdst med ldraryrket.
snacket med eleverna meilan lektionerna.
Ndr man inte behovde hdlla sA
hart pa ldrare-elev-relationen. DA vagade eleverna
vara sig sjdrva, tilr och
med den allra :",irr,Jlr-r:i r.*tc kilen kunde oppna
upp och bri lite personlig. D6
funkade ofta lektionerna bzittre efterat ocksa.
Johanna brukade vara duktig
pa att r.:rr','ii1; det. GA runt i korridorerna pa
rasterna, stanna och prata lite,
sdtta sig p6 kanten av en soffa och frAga hur
deras dag varit, om lunchen
var god, om de har mAnga prov. Prata lite om
andra dmnen och andra saker.
Skolans musikalprojekt, eiler n6gon:ir;rpir..,i;:i.r1-ii:
som bara IAtit clem titta pa
film.
Johanna plockade ihop sina grejer och stddade undan i klassrummet.

stdllde stolarna tirl rdtta, suddade p6 vita tavlan. ptockade
upp iite skreip
som hamnat p& gorvet och sldngcre i papperskorgen
p6 vdgen ut. Hon sldckte
lampan och 1:lirii:;liir i;i over det tomma klassrummet
innan hon laste dorren
efter sig.
snackat lite
utnyftja anvanda, dra n1,tta av
strunt slang; prata om ingenting, smdpratat
slapp hal slci
droppat av slang gitt d2irifrin
v'rfurie tillfiillig lirare
skoltr6ttaste trcitt pi skoian
blickade ut tittade ut
O F0rfattarna och Studentlitteratur

50 EN DAG pA rossrr Niud 2
inte det? Om detJohanna varit med om denna lektion var en ldrares vardag
spelade det nog ingen ro11 om ldraren satt pA en stol eller stod och heingde
vid ett bord.
En i,,;r;ir;ri knackning. Johanna tittade upp. Kdnde sig kartslon'rassigt :' , rri,er
som en urvriden disktrasa. sagt t
,Ja?n sa hon och vdntade pA att dorren skulie oppr-ias. Sakta gled den upp Slrtd
och ett ll;rti
huvud tittade in. hirt 1
uFAr vi komma rn?o frhgade Saga forsiktigt. oAr dr.r fortfaraude arg?u med r
>Kom in nin 1og Johanna svagt, giad att hon hade sr-Lttit dar intle och funb
skrattat, inte grAtit. I ':,lii.: Saga,
\Ieronica Bahar och Trine piil
in. De kom fram till Johanna, n&gon hoppade upp och salte sig pa bdnken c*fa
liingst frarrr, de andra formade en halvcirkel runt h.enne. Ta6
Johanna tittade pA dem. Deras oppna ansikten, fragar-Lde L.lickar. Har vi Shnl,
gjort n&got fel, verkade de frAga, tycker du inte om oss langrel Hon sAg deras fililr
r-ii.rll;'rlai* frAgor och kdnde plotsligt en r::t;r;,:, hon ittte r.tprp-,levt pa lzinge. Alla
elever var verkligen inte i;r::riil.;it:''*i: li- ,. .
>Forl&t tjejern sa hon uppriktigt. ,Jag blev bara sa hrmla .(

De nickade, nAgon fnissade till.
,Gud, vi blev skitrdddaln sa Bahar fortfarande med en slags biandning
av skrdck och skratt i rosten. Ungefdr som efter rnan akt : -. . pa Grona
Lund. Johanna skrattade ocks& till.
>Forstf,r det. Det var verkligen inte meningen att nr skr-rlle komma i kldm.
Det dr ju bara nilgra f& i klassen som lr::,r,.r;:: mitt dAiiga ht,mor, rnen ni fAr d",
lida for det altihop. Och jag menar inte bara idag.u sttckade Johanna och rE
lutade huvudet i hdnderna.
F
fl
,Vi vet< sa Saga. ,De dr skitjobbiga, de tycker vi ocksa.u
fdrsynt blygsamt, ansprAkslSs bortskimda kr2isna, bortklemade
urlatad trdtt, matt snorungar ouppfostrade barn

blont ljushirigt l6rbannad mycket arg
samlad tropp tillsammans, i en grupp fritt fall ahattraktion pi nrijesfdltet Grdna Lund
tassade smygande, gAr ty$ triggar siitter igang

outtalade inte sagda, tillbakahillna
dmhet kiirleksfull kiinsla
o Forfattarna och Student itteratur c ;o,,,,,,,,,,,,,,,,r?
:
1
Niud 2
51
>Men da zir du inte arg da?n frtryade veronica. >inte pa

oss i alla faltmenar
jug?n
>Nej< skrattade Johanna. ,>Jag dr verkligen inte arg pA er.n
Tjejerna hade stannat och:::;,:lri1 iitr: lr.r;,rr:i en stund sen rirr:py..;ri

r...och
sagt glatt hejda. Det var egentligen det
Johanna gillade bdst med lararyrket.
Snacket med eleverna mellan rektionerna. Ndr man inte
behovde h&lla sa
hart pi ldrare-elev-relationen. DA vAgade eleverna vara sig sjzilva,
tili och
med den allra rl'lirrrilia.';i;: killen kunde oppna upp och bti lite
personlig. D6
funkade ofta lektionerna bdttre efter&t ocksa.
]ohanna brukade vara duktig
pa att rri:r.'ii"ir- det. GA runt i korridorerna p6 rasterna,
stanna och prata lite,
satta sig pa kanten av en soffa och fraga hur deras dag varit,
om lunchen
var god, om de har manga prov. prata lite om andra d.mnen och andra
saker.
skolans musikalprojekt, eller nagon ll,i;;p vilarri: sorn bara 16tit
dem titta p6
film.
Johanna plockade ihop sina grejer och stddade undan i krassrummet.

Stdllde stolarna till ratta, suddade p& vita tavlan. plockade
upp lite skrdp
som hamnat pa golvet och sldngde i papperskorgen p6 vdgen
ut. Hon sldckte
lampan och i:iir.L;ilr :-:i over det tomma klassrummet innan
hon laste dorren
efter sig.
snackat lite
utnyttja anvdnda, dra nytta av
strud slang; pta[a om ingenfing, smlpratat
slapp hal slci
droppat av s/ang. gitt dArifrin
v'*arie tillf;illig liirare
skoltr6ttaste tniti pA skolan
blickade ut tittade ut

52 EN DAG PA IOBBET
i,i'-: ll:.::' .lt, ::1. i.-i I'i' ;:
1. Vad har Johanna for Yrke?

:'
2. Yarfor tyckte Johanna att det var jobbigt att undervisa i Eklc?
3. Var gjorde eleverna med sina datorer och mobiltelefoner?
4. Beskriv uppehAllsrummet.
5. Vad var bra och daligt med att ha sin lektionssal bredvid
uppehAllsrummet?
6. Hur reagerade eleverna niir Johanna kom till klassrummet?
7. Yarfor ville Johanna att alla eleverna skulle stdnga av sina datorer i
borjan av iektionen?
B. Varfor ville eleven Johan ha telefonen uppe pA lektionen?
9. Varfor pratade Johanna inte allvar med eleverna som spelade pA
lektionen?
10. Pa vilket s?itt skulle eleverna ta ansvar ndr de gick p& gymnasiet?
11. varfor valde m&nga elever att inte sitta i klassrummet och jobba?
12. Yad gjorde killarna liingst bak som gjorde Johanna s& arg?
13. Hur reagerade Johanna pA eievernas beteende?
14. Vad tdnkte Johanna ndr hon hade skiillt p& eleverna?
15. Hur kiinde sig Johanna ndr elevena ldmnat klassrummet?
16. Varfor var Johann a rddd att bli kallad till rektorn?
17. Yad, tyckte Johanna bAst om med lZiraryrket?
(rl Farff;itarna orh Siudent tter;tur

53
i.'',:'':l -'',,,.
,,.,, l:i'.,.i]t,.'t',.., . 11. :,'':' L l'r,,,....'...
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berdttelsen.
.rr, .: *.::.1j :. ::.:t, t,
Ternan - trott jobbet, otacksamma ungdomar, vdrdet av utbildning,

p&
respekt, skolans roll, lararens ro11
1. Vilken roll spelar skolan och utbildning i dagens Sverige jdmfort med
ovriga vdrlden tycker du?
2. Vilken roll spelar respekt i berdttelsen - ldraren mot eleverna, eleverna
mot ldraren, rektor mot ldrare?
3. Vad t?inker du om attJohanna,lararen i berdttelsen, dr orolig for att bli
>kallad till rektornn?
4. Hur skulle du ha agerat i Johannas situation?
:ti- 1..1.- i
O Forfattarna o.h 5tuderltlltleratur

3
FYRA FORAIDRA.
BETRAKTETSER
A En Iing dag
B Pe vfig hem
G Buspappa
D Tonflrsmorsa
56
EN LANC DAG Niutil
Jakob sig den langa lci]r till kassan. Bftermiddagen skulle b1i dnnu ldngre.
Matteus och Andrea hade i:"r.itil:;rt ph att handla efter bara fem minuter.
De i11r:;**:t;::l livr:l si";;;"f for sin pappa. Jakob sAg flera andra kassor utan
personal. Hur kunde man ha tre kassor stdngda torsdag kllr"3o? Alla ville
ju handla efter jobbet. 5::ri:bl'"*p*i var inte sA bra, men 1Ag pA vdgen hem
frAn iri:-:iii,rlar:. Jakob handlade ofta ddr.
Matteus, snart tre 6.r, var vdldigt r:'*rli(. Det blev br6k om precis alrt -
tandborstning, pAklddning, ldggning, mat, ldmna pA dagis ,jag vill inte, jag
vill intelll< hAmta pA dagis ,jag vili inte jag viiiilll intelll<. Jakob var ndra ett
:r;r::.r:r*rl::i:1.1.. I matbutiken brukade trotset b1i som .,'ii.:'s:.
Jakob fick hela
tiden :r,i;;":.;la handlandet for att jaga treAringen ldngs gAngarna.
Andrea, drygt fern hr, hade aldrig varit sa trotsig. Men hon hade istzillet
borjat med riktiga rr.:::*:'sla:lr:rl:. Hon stangde in sig p6 rummet och r.:i;:;;rir,:
skippa in dem. Jakob och Mia fick aldrig bestdmma vad hon skulle ha
pa sig. Ytterklzider ville hon inte ha, men hon hade inte slutat att hoppa i
vattenpolar. Det ingick visst inte i attvara >stor<.
De ndrmade sig kon sa snabbt det gick. De bada barnen drogs hela tiden
at fel hall. De hann precis fore en kvinna med fyl1d !."r'.'ri..ii!:i-i. Jakob var
tacksam. Ndr han 1og ii:r:iirt;*rie mot henne vdnde hon bort huvudet. Han
suckade l r:r:::: }llril:.
Plotsligt skrek Matteus som i'ril :llurki:n c: ls. Han hade krupit in under
knr:lk-as*ln och fastnat med armen. Jakob fick rulla vagnen 6t sidan och
ldmna kon for att hjdlpa sonen loss. Kvinnan med den ii.,-::-i:.:lil kuncivagnen
kin rad av vantande mdnniskor tonirshsoner ovanor {fasonerl som toniringar har
bdttoat blivit trcitt pA, tappat sugen vdgrade villa absolut inte gtira, gick inte med pd
giorde ... livet lrarumgn vagn i butiken att liigga varor i
svirt fiirsvArade situationen, {cirvtirrade lAget
ursf,ktade bad om ursiikt/ftiriit
snabbkopet mindre matbutik
immbords pd ens insida, inne i kroppen/huvudet
fdrskolan skola fdr de minsta barnen
skrila som en
trotsig olydig, vAgrar gdra saker stucken gris uftryck: skrika starkt
sarnmanbrott kollaps se varuvagnen
vdnt som mest illa iverfulla proppfulla, mer in vad som fdr plats
a6ryta sluta, gcira uppbrott i
I
l\lua 1
EN LANG DAG 57
tog:iiiji ett steg {rarnht for att ta hans prats. Jakob sag att hon log i,rr.,]lr,.:i.
Andrea hjrilpte :;i;;* till att dra loss sin lillebror. Efter mycket skrik och
grat hade de fatt loss pojken. Han stod nu bredvid vagnen med tararna
rinnande" Svetten rann ldngs Jakobs rygg. Han :i::1 ilsket av sig mcissan
och
halsduken. Han rrrr::i::gr.ir: r:g for att inte skzilla ut sonen. Hela kon stod nu
och ltirr:r-i* pa dem. Han kdnde sig som en bilolycka p6 motorvdgen som
fick hela 1rti.liiltii !.r.ri'i;irl:-*l: att sakta ner och stirra. Det var sista gflngen
han tog med barnen och handlade!
Men pi kvzillen nAr de tvA sagorna var utldsta och bAda barnen somnat lugnt
och sndllt var plotsligt all ilska som bortbi&st. Det d&liga samvetet blandades
med en omhetsk;insla inom honom och protsligt rann tarar ner for hans
kinder.
trdjt belAtet motsatta

bel6tet n6jt, tillfredsst;il1t kdrbanan pd andra sidan vagen, i m0tsatt kcirriktning
glat med gleidje ilska arg kiinsla
slet drog huiftig [av sig mdssan] bortblist boda, lcirsvunnen
anstrdngde sig fdrstikte, bemcidade srg diliga samvete kanslan av att ha gjort nigot dAligt
stirade tittade intensivt 6mhetskinslan kansla av kiirlek/rimhet

rtui:
58
EN I,ANC DAG Niud2 m

@
l
NiirJakobllarn::lricsigkonrtrsirlhanattenl&ngeftermiddagskullebli
avdeiningen med schampo och
q
dnnu llngre. Kon fing.lar,{* sig iinda bak til1 h
och snacks' Matteus
hygitnpr*iuiet*r forbi hyllan med godis' tuggummi dq
ochAndreahadetrottrratphatthandlaungefdrvidfruktenochhadeefter li
clet glorl lii;*t sr"rr"l for sin stackars far' Jakob
s|alaiic bort mot de andra
hi
kassorna som g;rpallt l.*l::rla pi personal'
Hur kunde man ha tre kassor
II'
stdngdatorsdagkllT.30ndrprecisallabehovdesvdngainochhandlapfl
vdgenhemfranjobbet?snabbkopetvarintespecielltr':ilrr-'i-tr:t-;'rimendetlig
1li.q1igiplal*r*t'mellanforskolanochradhusetochjakobbrukadeoftasmita
in diir for att kopa det som saknades infor mlddagen'
Matteus,somsnartskuilefyllatre,gickfortillfalletigenomdenvhrsta fic
tr;;lsperir:rlJakobvaritmedomochaliturangjordenufortidenvaren c
a1lt - tandborstning, paklddning'
stzindig }i*n:tr;. Det blev brak om precis &r
jag vil1 intelllu hdmta p6r
Idggning, mat, Idmna pA dagis 'jag vill inte' hG
ett
dagis ,jag vill inte jag viiiilll intell!u' Jakob kiinde att han var ndra
k'r'ilt'i'i;'rei":r och svetten rann
*;rurn;;::hll1.l. I matbutiken brukacle trotset dt
handlandet for att jaga
liings ryggen ndr han var tredje minut fick avbrl'ta h
treSLringenlZingsgingarnaochi:i11;;tr'rmmat-naatthanintevdlten&gon ki
pyramid mecl konserver eller liknande' d
Andrea,drygtfemAr,hadealdrighaftsAjobbigatrotsperiodersAJonas a
hadeingeni*riiirstar:}seforattdettaskuliedykatrpp.MenhorrhadeistZillet g!
borjatmedriktigal.r:n*rsf:ls{)nirnuvidfemsomiochforsiginteheller sr
birl;rCcsig*lt.HonstZingdetillexempelinsigpArummetochvdgrade L
slZippaindem.JakobochMiafickaldrigbestdmmavadhonskullehapA
il
periorl som barn gir igenom av trots/ovilja att
n?irmade sig kom n?irmre trotsperioden
gcira som man ska
I
insig fdrstod, Iick insikt om
kamp strid
fi{
h
rirglade slingrade, letade sig
sammanbrott kollaps
il
rakhylar osv)
hyglenprodukter toalettartiklar (tviLl, schampo'
surt
gjort livet ldrsvirat situationen
kulmilera tika
{
hilla tummarna hoppas a
spanade tittade
ldr{dr$delse insikt inftjr, uPP{attning &
gapade tomma stod tomma, hzir: utan personal
tonirslasoner ovanor (fasoner) som toniringar har fi
viilsorterat stort utbud av varor
bidade ... gott varslade ... gott, ftirutsade gott
liigli$ placerat pA ett bra/passande stiille

Niuri 2
59
sig och ytterkldder hade hon tydligen helt slutat med trots att det snart var
november (att hoppa i vattenpolar hade hon dock inte slutat med, det ingick
tydligen inte i hennes id6 om vad det innebar att vara >stor<).
De ndrmade sig kon sa snabbt det gick med tva barn som liksom hade en
:;:ag**:1isk ilr"*;;:i;-rg at alla andra hall dn de
Jakob ville ga at. De hann precis
fore en kvinna tLr*r iylli !il ri$r,-1.;irgn ti11 l:rei.idcn ochJakob tackade nAgon
slags gud for det i alla fall. Ndr han log ursdktande mot henne pa grund av
kdnslan att han ndstan hade trdngt sig fore henne vdnde hon ;vrr:lil Lrort
huvudet. Han suckade inombords och keinde att lite av sucken sipprade ut
genom ndsan.
Plotsligt slr;':i" h{;*ii*ul s*fr1 {:n liurii,;;r g::is. Han hade lyckats krypa
in under kundvagnen for att lzigga sig pa utrymmet ddr man stdller
rlr"ir:lqah;rlhe:: och fastnat med armen in under vagnen p6 nagot sdtt. Jakob
fick rulla vagnen 6t sidan och idrnna kon for att forsoka lr*:;sla l*ss sonen
och kvinnan med den overfulla kundvagnen tog nriji ett steg framAt for att
ta hans piats, fortfarande utan att mota hans biick. l\4en han sAg att hon 1og
b':i*t;i.
Andrea gav sig glatt in i kampen att dra loss sin lillebror men lyckades
nog mest fa honom rrrer -.-,:,1-ir,r-,. Efter mycket skrik och grat hade de f6tt
loss pojken och han stod nu bredvid vagnen med tararna rinnande ner for
kinderna. svetten rann ldngs Jakobs rygg och han slet iisket av sig mossan
och halsduken. Det tog all kraft han hade kvar att hviila ilrpulsrrn att slqrill;
*l sonen. Hela kon stod nu helt r;*,:ne:al och stirrade pa dem. Han kdnde sig
som en s&n dAr bilolycka pA motorvdgen som fick hela motsatta korbanan att
sakta ner och orsaka koer i rr,rsni:rqslu;iitrl. Med :r;r*--ll;;*,lliiu:,r tdncler tdnkte
han att det var sista giingen han tog med barnen och handlade.
magnetisk ndjt beldtet

dragning kraftig dragning, sugs it ett hdl1
beldtet nr;jt, tillfreds$elt
fyllt ... till
fastkilad fastkliimd, kan inte komma loss
briidden viilfylld, fylld till max
kviiva impulsen stoppa/helda Iusten
avmitt kylig, hdgdragen, stram
skrek ... som en
skiilla ut grzila pi
stucken gris utrryck. skrek hogt
ogenerat obesv?irat, friickt
drickabacken behillare fcir liisk, och dlflaskor rusningstrafik tid pd dagcn med myckct bilar/ktjer
trassla loss icirsiika lcisgdra, fA loss sammanbitna bestlimda, envisa

60 EN LANG DAG Niuri 2
Men ndr natten svepte inJakob och barnen i ett mjukt, ri.t ,'i'rti1i'i,.lrrt.i morker,
niir de tvA sagorna var utlhsta och bAda barnen somnat lugnt och sn2illt
och lAg pA varsin sida om honom och rlrt:r;rrii: var plotsligt all ilska som
l:titi-rl;r11. Det dAliga samvetet frAn matbutiken blandades med en i';ll! 1rr
rl;,l'ri:*l:i,ilr:ll,-t som fyllde brostkorgen och utan att han kunde forklara det
sjdlv rann det plotsligt thrar ner for hans kinder.
sammetslent mjukt, behaglig, motsats till str?ivt enorm vtildig

snusaade har: siitt barn andas ndr de sover ttmhetskensk kiinslaavkiiriek/dmhet
bortblAst fdrsvunnen
o F0rfattarna och Studentiitteratur
l T
61,
. ! ,-..,... r: .". ,.'::.,
1. Varfor zir kon till kassan sA l6ng?
2. Yarfor var det sA jobbigt for Jakob attha med barnen och handla?
3. Beskriv Matteus trotsiga beteende.
4. Yarfor ville Andrea inte ha ytterkldder pA sig?
5. Hur kzinde sig Jakob niir de hann fore kvinnan med den fyllda
varuvagnen?
6. Varfor var Jakob tvungen att ldmna sin plats i kon?
7. Yad tZinkte Jakob niir han fitt loss Matteus fr6n kundvagnen?
B. Hur kdnde sig Jakob pA kvzillen?
:..,; i :4 .::r:- i-; .4 .1:, ::.i_.t'r
Ternan - papparollen, trots&lder, vardagsstress, villkorslos kiirlek

1. Vilken stress upplever du i din vardag?
2. Yarfor ghr barn igenom trotsAldrar tror du?
3. Varfor gr&ter pappan i sdngen pi kveillen?
l.l Forfatt.rna orh 5t!dentlltter;tur
T
62 &a:
IH
PA vAG HEM Niudl itrtrtf,
iG t!
Jasmin lutade sig tillbaka. Hon satt pA tunnelbanan. Det var trAngt och Iil
hur hon dn vdnde huvudet tittade hon in i nAgons rumpa. Det var inte sA ffi
trevligt. SA Jasmin vdnde ansiktet mot fonstret. Ddr sAg hon sin spcg':1i:i1d !i[q
och flickan hon hade i kniit. Adrienne hade somnat. Barnets vdrme kdndes i*g
genom k*ppan. Det var kallt ute sA Jasmin hade inget emot det. Hon drog in A&i!
doften av treAring och r}*gis. l,;riirlig hade Adrienne berdttat att de dtit glass eh
pa dagis idag. Adrienne dlskade glass. Det gjorde kanske a1la barn. Jasmin uyuh
sjZilv gilladebara att ata glass pA sommaren. Hon fros a1la andra irsiiiler i hat
detta kalla land. q@
Hon hade flyttat till sverige for snart 30 ar sedan. Hon mindes knappt qrm{
nigot annat, men vdrmen mindes hon. Hennes bror platade fortfarande om f,ri
Iran som >hemmao. Han var sju &r ;iiilre. Men Jasmin var bara sex 6r ndr fi
de kom till Sverige. Hon kzinde det som att hon hade levt hela sitt liv hdr. 'Tl
Men hennes bror hade varit tretton. Han sa ofta att han sku1le ,flytta hemn. tr
hG
Jasmin trodde inte ldngre pA det.
Jasmin ville aldrig flytta frAn Sverige. Varfor skulle hon gora det? Hennes
hrl-
dotter var fodd hdr, hon hade ett bra jobb som ldrare, svensk utliirining, i5.
svenska vilnil::. Att ha tvA spr&k varbara en i*::rlcl. Sverige var..';iihe;: bdttre "rd
eller sdmre dn nAgot annat stdlle. w"I
Hon flyttade dottern hogre upp i knZit. Adrienne vaknade til1, men {.
' *rr;r;ai* Enahi:l n::r. Hon si::i;k dottern over hAret.
Hade inget L:lr1{}i att hon rnd
sov en stund. DA brukade hon piggna il1l nZir det skulie zita middag. Orden
brukade i"inna lii h,,::rn* sot:r *lt vatlenfail. Jasmin satt dA bara och lyssna pA :ilH
dotterns berdttelser och sAnger. Lb
rF-r
d
E
spegelbiid har: avbild i fiinstret
ling jacka
fdrdel
varken
fdrmln, ndgot positivl
antingen, vare sig
Er
kappan
i
b
dagis fdrskola somnade .,. om tilLbaka scimn
lycklig glad strdk drog med handen dver
fustider tider pA Aret - sommar, hcist, vinter, vdr piggna till b)i vaken/pigg
?ildre fler Ar iin rinna ur ... som
ett vattenfall komma viildigt minga [ord]
utbildning skolning, studier
vanol rutiner, traditioner
o Forfattarna och Studentlitteratur c;Mu[
I
PA vAG HEM 63
Niud 1
Adriennes pappa var inte

t Det var bara de tva. Jasmin var nojd med det.
intresserad av att ha barn. Nu slapp Jasmin
i;; }:ii;is,r,;: till honom' Hon hade
''
inl,e trdffat n6gon ny och deL var
Jasminmdrkteplotsligtattkvinnanmittemotlogmothenne.Honlog
varfor kvinnan 1og' Det
forsiktigt tillbaka. 'fittade lite runt sig for att se
*j;rn lii1a r]rirlrl och tittade
var ovanligt p& tunnelbanan. ofta satt alla i sin
intepavarandra,MenkvinnannickademotAdrienne.DAsag]asminatt
och mr.ir::ilrl* nagot' Precis
Adrienne verkade dromma. Hon log i somnen
ndrkvinnanochJasminborjadeskrattasahonisomnen:>Ja,entacksA
mycke,<.Adriennebl"illl*r,ii:alltids2igasA,entacksAmycket<istiilletfor
bara ,iTack si mycketn. Jasmin hade forsokt fa
dottern att bara sdga Tack sfl
Alla barn har ju sina
mycket. Men hon forstod att det baravar Lllrl::l:,rlk.
egna fr;:r*:: som de anvdnder i:::r t-'r-'l I ' '
'
tillbaka'
Kvinnan log mot Jasmin och Adrienne' Jasmin log
,Hur gammal 6r hon?n frAgade kvinnan'
p& huvudet'
,iTreu svarade Jasmin och gav dottern en puss
pA Adrienne'
>Hon dr verkligen u.'l< sa kvinnan och tittade
precis da vaknade flickan. Jasmin strok henne over haret. sen fragade
hon:
,Sov du gott gumm an? Har du dromt?o
inte riktigt vad drommar
Adrienne tittade irig*n** pa henne. Hon forstod
;,' ' i:''
var. Men nu klal-rlr', ,' Adriennes
,Jaosvaradehonmedsinljusarost''jagdromdeattmanficktat],ifi"'i
en affar. Och jag tog en rod<'
vrsa respekt, ta i beaktande

om och om igen flera ginger
ta hinsyn
lila bra lika skiint sdl vacker, gullig
egen ... v?irld i ens inre

{r}gande undrande
mumlade talade ligt/otYdligt

klarnade ljusnade, blev tYdlig
brukade gjorde ofta biick tigon
barnspr& ord och uttryck som barn anvzincler

klubbor godis PA en Pinne
fraser samman{ogade ord

64
PA vAG HEM Nivo,2
Jasmin lutade sig tillbaka i sdtet och ldt sig r.:rl:sir.rl*r av den
riilr ltirli:t: i
tunnelbanevagnen. Det var trAngt som pA en rockkonsert och vart man
dn vdnde huvudet tittade man in i n&gons rumpa. Det var inte sA trevligt.
SA istiillet vdnde Jasmin ansiktet mot fonstret som . -. r r-:':rlr: hilden av
henne sjiilv och flickan hon hade i kniit. Adrienne hade somnat och lutade
sig nu tungt mot henne och barnets vdrme ir:"ilr1;,: ::1i':,,i1 sig genom hennes
tZickkappa. Det var fiii'. ute sA Jasmin hade inget emot dotterns onskan att
sitta i kndt.
Hon br,:gir.r,iii: ndsan i Adriennes hAr och drog in doften av lite
halvsmutsig treAring som s:re*rj*:'al mAnga timmar pA dagis. Lycklig hade
Adrienne berdttat att de iitit glass p& dagis idag for att tv6 av barnen i
gruppen hade fyllt Ar den hir m6naden. Adrienne dlskade g1ass, det spelade
ingen ro11 var det var for tid pA Aret. Det gdllde vA1 forre sten alla barn.
Jasminsjd1vgi11adebaraattatag1asspASommaren'Honfros
alla andra Arstider i detta kalla iand.
Hon hade flyttat till sverige for snart 30 ar sedan. Hon mindes knappt
nAgot annat, men vdrmen mindes hon. Hennes bror som var sju Ar Zildre
pratade fortfarande om Iran som >hemma( men det gjorde inte Jasmin. Hon
var bara sju ndr de kom till Sverige och hon kiinde det som att hon hade
levt hela sitt liv hiir. Men hennes bror hade varit tretton. Under alla dessa
&r hade han alltid sagt att han skulle >flytta hemn. Jasmin ' numera
bara ht hans prat. Det var ju tydligt att det aldrig skul1e hiinda. Jasmin
skulle aldrig kunna tdnka sig att flytta fr&n Sverige. Varfor skulle hon gora
det? Hennes dotter var fodd hdr, hon hade ett bra jobb som ldrare, svensk
utbildning, svenska vanor. Att ha tvA sprAk var bara en I'i::iitl. Sverige var
varken bdttre eller sdmre dn n&got annat stZille.
omslutas omges, innefattas begravde grdvde ner
tiita luften tjocka luften spenderat tillbringat, vistats

reflekterade speglade s& frir jordat sA r4ildigt
fortplantade spred fnyste blAste ut iu{t genom nesan
rAtt kallt fdrdel formhn, vinst
O Forfattarna och Student itteratu

Nivd 2
PA vAc HEM 65
Hon flyttade upp dottern hogre upp i knzit for

att hon inte skulle grida
ur hennes famn. Adriennes huvud folr at sidan och hon
vaknade till, men
bara for att vdnda ansiktet inat och ill,,:.r';.i:ir:ii;
iJasmins kappa. Hon strok
dottern over haret. Hade inget emot att hon sov
en stund s6 hzir pa vdgen
hem' DA brukade hon piggna tilr ndr det skure
zita middag och orden
brukade rinna ur henne som ett vattenfall.
Jasmin brukade bara sitta och
lyssna och njuta av dotterns berdttelser och
s6nger.
Det var bara de tv6. De hade varandra och
Jasmin var hur nojd som herst.
Adriennes pappa hade redan frAn borjan sagt
att han inte var intresserad
av att vara pappa och var lika glad for det. Nu fick hon gora som
Jasmin
hon l';,rr l-:;r:i med dottern och slapp ta hdnsyn
tilr nagon annans dsikter.
Eftersom Adrienne fortfarande var sa liten hade
Jasmin inte borjat fundera
pA att traffa nigon ny. Hdnde det si hzinde
det, men hon letacle inte aktivt.
Tyckte att det var skont att Adrienne srapp
rdra kdnna n6gon som kanske
zindA inte skulle finnas ddr for alltid.
Jasmin satt djupt i sina tankar ndr hon plotsligt mdrkte att kvinnan
mitt
emot log mot henne. Hon log forsiktigt tillbaka.
Hon sokte lite runt sig for att
se vad som 11.,,;j,.;:i. denna i;l:::tir:l, l.iril:l
hos en frdmling, ndgot som dndA var
rr:ir,rii','1 ovanligtpa tunnelbanan.
ofta satt alla i sin egen lilla vdrld och man
r-,:'r'-1r,r:ii att fa ogonkontakt
med andra. Men kvinnan nickade mot Adrienne
och Jasmin bojde nacken for att kunna se
bdttre. DA sag hon att Adrienne
verkade drdmma, hennes ansikte hade:,;1,;.u,.i;
ii, r-rf.:1:, i ett stort leende trots
att hon fortfarande sov. Hon verkade mumla n6got
och precis ndr kvinnan
och Jasmin borjade skratta rite 6t henne
sa hon i somnen: >Ja, en tack sa
mycke'<. Adrienne brukade alltid sdga sa ,en
tack sa mycket< istzillet for
bara sa mycket< som om det var ett uttryck. Jasmin hade gang p6 gang
'irack
forsokt fi dottern attbara sdga Tack sa mycket.
Men egentligen forstod hon
att det baravar lrr;:l:*1r;ri;. Alra barn formar ju
sina egna sma i:.;r,i::.som de
;i:iir f 1'-:Iii: irr.,r och anvdnder om och om igen.
bora in sig trycka sig liingre in

spruckit upp i
fann biist tyckte var beist ett leende uttryck'borjat le
orsakat Iramkallat, fciranlett barasprik ord och uttryck som barn anvdnder
kiimloyttdng uttryck av kinslor fraser sammanfogade ord
relatir,t ganska fattar tycke fdr bcirjar tycka om, gillar
undvek lat bli
o Forfattarna orh StucJentlitteratur

66 PA vAc HEM Niud 2
Kvinnan log verkligen 1:iiir.lligl mot Jasmin och Adrienne och Jasmin
kunde inte lAta bli att le tillbaka.
,Hur gammal ar hon?n fr6gade kvinnan.
>iTre< svarade Jasmin och gav dottern en diskret puss p& huvudet.
>Hon dr verkligen sot< sa kvinnan med *ll*:rlrr.l!t och studerade den
sovande Adrienne.
Precis dA vaknade flickan och borjade .ir.i-rtii i mammas famn. Jasmin
strok henne over hAret och lZit henne vakna innan hon fr&gade:
,Sov du gott gurnman? Har du dromt?<
Adrienne tittade fr&gade pA henne. Hon hade dnnu inte riktigt forstAtt vad
det betydde ndr Jasmin fr&gade henne om hon dromt nAgot pA natten. Men
nu klarnade Adriennes blick.
,Jan svarade hon med sin ljusa rost. ,jag dromde att man fick ta klubbor i
en affdr. Och jag tog en rod<.
hj;krli$ viiniigt, uppriktig, varmt

eftertryck kraft, betoning
gtrosa skng'gnugga sig
o Forfattarna och 5tudentlitteratur
t
67
1. Varfor gillade inte Jasmin glass pA vintern?

2. Hur kdnde Jasmin for Iran ddr hon var fodd?
3. Hur kzinde Jasmins bror for lran?
4. Yad fkr vi veta om Adriennes pappa?
5. Varfor log kvinnan mot Jasmin?
6. Vad dromde Adrienne om?
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berdtteisen
Ternan - ensamstiende mamma, etablera sig i ett nytt land, sjdlvstdndighet

1. Hur tror du att det dr att vara ensamstaende marnmalpappa i Sverige?
2. Yad dr det som gor att man kdnner att ett land dr ens hemland tror du?
3. varfor var Jasmin glad over att pappan inte ville vara involverad i
Adriennes uppfostran?
all I'orfafiar nn o._h 5ttdent itterdtur

68
BUSPAPPA Niuri 1
Yngve i,rr.;r;:i1': med pojkarna samtidigt som han forsokte :.irrir 1:ii
pyjamasarna. oskar och Love rkr:} ci: ri.;.r;:ir. De lyckades hela tiden ir-rr;r
Yngve. Det hade borjat som en lek. Yngve dlskade att busa med dem. Deras
i.-r:.:hi-'lilril* skratt gjorde honom varm !i:lr::1:*:r1r. Nu var de sA :rplx:r,,,:lii-1 att
det var omojligt att fA dem lugna.
':r;llli.*ir*.ik:r*r,: var fyra Ar nu och livet hade biivit enklare. De forsta tv6
aren med tvillingar hade varit llr;;:::li;iq1 jobbiga. yngve undrade ofta hur
de skulle orka. Som t ex ndr Love fick..-.:.,,,..,.,,^,.,,.-!,._i samtidigt som Oskar
var r::;.;il,siuir. Sofie fick Aka in till h;:;i:rL:.rtlr; med en l,:ii:.i1, :.:,:.rr.,iri1; Love.
samtidigt satt Yngve i soffan med oskar sorn ..:,,,..,.-., r,.;r,:jlr::1. pojkarna
varbara drygt tva ar d6. Nej, det dygnet hade han varit r:r,::',.:;;l zfl 1r,,r:;:p.
Men de hade klarat det. Pojkarna hade r-i:lri:i- rig och en vecka senare var allt
glomt.
Men iil'rp:,rl:;];l kdndes ofta omojligt. I;:i:,lr:,.ir,'r'var rrarenda m6ltid en
kamp, varje nattning i:lr:plirs. Han hade knappt vagat ga ut ensam med b&da
pojkarna.
Men det var da. Nu var det ldttare. pojkarna hade varandra, lekte ofta
iiiri;,r:1!r!"i ihop. Yngve och sofie hade haft flera lugna fredagskvdllar. Njutit
av ett glas vin efter maten och lyssnat p& pojkarna som byggde med Lego i
sitt rum. Ibland var b&da pojkarna p& fodelsedagskalas hos en kompis. D6
kunde han och Sofie ga pA kaf6 tillsammans. Njuta av lugnet. Men ocksa
alla :ryr;i;ii; stunder med barnen. Nu kunde de umgAs med barnen. Forut sAg
busade skojade, lekte febrig {rirhcijd kroppstemperatur vid sjukdom

siitta pA her; kla pk prickiS full med prickar/flAckar
skrek av skatt skrattade hcigt kriktes spydde, kastade upp, vomerade
htra fcirleda, ftjrscika intala nAgon nAgot konstafrt hela tiden
bubblande porlande, sprudlande beredd redo, villig
inombords inom sig ge upp se sig besegrad/vunnen civer
uppspelta muntra, livliga, glada repat sig tillfrisknat
tvillingpojkama tvd brtjder fddda pd samma dag, lika gamla livtpusslet beskrivning av vardagens utmaningar med
osanaolikt omcijlig, inte troligt barn och jobb
scharlakaasfeber barnsjukdom med feber och prickar, perioder skeden, i olika tidsperioder
streptokocker hoppl6s trdstkis, omcijlig
magsjuk sjukdom mcd illamAende och krakningar {antattiskt undcrbart, mycket bra
barnakuten sjukmottagning fdr barn gosiga, h;irliga
rysrga
o FOrfattarna och 5tudentlitteratur
I
i\IUd I
BUSPAPPA 69
de mest till
att barnen overlevde dagen. Idag kunde de skratta tillsammans.
Yngve var f;;lr: *i.:l-,;il.
Men sen fanns ju dessa stunder ocksa, ndr man forsokte fttnga in tva
snabba ri::rir-,r'. Klockan hade for ldngesen prlri:rai atta. Da borde pojkarna
ha legat i sdngen, tandborstade och klara. Till slut satte sig yngve pa
oskars
sdng och bara ii..i:::riii.1i:. Forvanade kom barnen tillbaka till sovrummet.
De
tittade pA sin pappa.
>varfor slutade du?n fragade Love. Han ,jlrirr!,: att pappa forsokte
lura dem
i sdng.
>Varfor?< frAgade Yngve och skrattade trott. >For att jag
faktiskt inte l::'1..,:r
mef(
Han ldt sig sjzilv falla bakat i sdngen. Han stirrade upp i taket, lyssnade
p6
tystnaden.
Sofie var borta ikvdll. Hon sjong i li;'varje tisdag kveill. Bara att cletta var
mojligt igen var fantastiskt.
Yngve lat tankarna i ivdg. Efter en stund satte han sig upp och
.lirrurlg;r,-lr, sig i ogonen. Framfor honom stod tva ;;,,j;;rnr;11'.1;11i,-l;r fyraaringar.
De hade tandborsten i munnen och tanclkrdm i rr;i;r:i:.il:r-,r:ri:. yngve
bara
;ap;i.ir:. Sen skrattade han hogt och fAngade dem i en l:iir..,..r.;i, pussade
dem pa huvudet. Han i:;.lir.l*rii,: i;i:r' dem i sin och sofies stora
sdng for
',t;:*rl'l; iid.
Ntir Sofie kom hem hittade hon sina tre stora kdrlekar sovandes bredvid
varandra i **bi;*l;:, ., . \, bar hon pojkarna en i taget till sina
egna
sdngar. Hon krop sen med kldderna p6 upp bredvid yngve.
Han drog henne
till
sig och kysste hennes panna.
>Har allt gtttbra?o viskade hon i morkret.
,Mm< svarade han ,, .. ,Men jag seiger det igen, ett plus
ett blir inte
tvA ndr det kommer till tviilingar ... (
fascinerande hiir: otroli$ pyjamaskliidda kl2idda i pyjamas, nattkl:ider

Yesslor snabba smi djur nungiporna d;ir lzipparna gir ihop
pa$erat hZir: tiden har gAtt f<irbi klockslaget gapade hade munnen dppen
flAniallrde andastmgtpgaanstr2ingning bjdmkam stor kram
aaad,e gissade, trodde
Wdadenet lade ner i sangen under tiicker, $oppade om
orkar har kraft till, f6rm6r sagostund tillfelle dd sagor Lises for barncn
[att sjunga i] k6r grupp mrinniskor som sjuger tillsammans &bbelsiag stor, bred seing
flrdrfua vibrera, dallra iint kiirleksfullt, tiilgivet
gnuggade gred 6nnig lri)tt

!H
70
il
BUSPAPPA Niuti 2 G[l
I
yngve hade redan jagat killarna tre varv runt overv&ningen med pyiamasarna il
i handen. Oskar och Love skrek av skratt och lyckades, utan att prata med
hr
varatdra hela tiden lura Yngve, ta olika vagar och komma undan hans d!
Lhnga armar. Det hade borjat som en lek. Yngve iilskade att busa med
fl
dem. Deras bubblande skratt gjorde honom alldeles varm inombords' Men N
sjdlvklart hade buset g&tt overstyr och nu forsokte han verkligen fi pa dem
k
I'tI
pyjamasarna men det var kort.
TVillingpojkarna hade fylit fyta t mars och livet hade verkligen blivit #
,@
jobbiga och
enklare. De forsta tv& aren med tvillingar hade varit mordande
det hade faktiskt funnits stunder dA Yngve undrat hur de skulle orka' Som
fir
t ex nar Love fick scharlakansfeber samtidigt som oskar var magsjuk' Niir ,
uu
Sofie var tvungen att 6ka in till barnakuten med en febrig rodspriicklig
Love samtidigt som Yngve satt uppailad i soffan framfor TV:n med oskar
&
@
som kaskadkr&ktes varje kvart. Ndr han fortvivlat undrat vad han skulle ta
sig om barnet inte slutade krdkas, blev uttorkad och matt. Pojkarnavar
till &
bara drygt tv€t tr dA och han avundades inte Sofie som fick spendera over rI
tre timmar viintandes p5, akuten i ett separat rum utan tv och leksaker p&
grund av smittorisken. Nej, det dygnet hade han varit beredd att ge upp.
Men de hade klarat det. Pojkarna hade repat sig, ingen av dem hade smittat
fii
den andre och en vecka senare var allt glomt och vardagen hade infunnit sig
@
igen.
Det var s&klart inte enda gangen livspusslet hade kdnts nzist intill
ri
omojligt. I perioder hade varenda maltid kdnts som en kamp, varje nattning
ri
utom kontroiL uttorkad med fdr lite vdtska i kroPPen
dventyr
var k$rt utom rriddning awndas avundsjuk pA r
mdrdaade hil allt fcir speadera tillbringa, vistas r
scharlahasfeber barnsjukdom med feber och roda prickar, separat enskilt, avskilt
t
streptokocker smittorisken risk att smitta ardra omkrirg sig D
nagsjuk sjukrlom med illamiende och krakningar repat sig tillfrisknat fi
baraahutea akutmottagning for barn infunnit kommit
rddsptticklig rcidprickig livspusslet beskrivning av vardagens utmaningar med
stddd av nigot barn och jobb
uppallad
hasladkriltes kriiktcs stora miingder pldtsligt
o Forfattarna och studentlitteratur
t
Niuri 2 BUSPAPPA 71,
som en ilr,*r*;;ikilE uppgift. Han hade knappt vAgat sig utanfor dorren
ensam med bida pojkarna.
Men det var d&. Nu fanns det till och med tillfAllen dA det var enklare
att de var tvA. De hade varandra, lekte for det mesta fantastiskt ihop. Det
hade i-rir*h*rur-:rll fredagskvdllar dA han och Sofie hade njutit av ett extra
glas vin efter maten och lyssnat p& pojkarna som sntillt byggde med Lego i
sitt rum pA overvAningen. Det hade funnits lordagseftermiddagar dA bAde
pojkarna hade varit pA fodelsedagskalas hos en forskolekompis och han och
Sofie hade satt sig p6 kaf6 och druckit kaffe och bara }p,t;;ri sig At varandra.
For att inte tala om alla mysiga stunder tillsammans med barnen. Det hade
gAtt frAn att se till att de overlevde, undvika alla fillor som lurade i hemmet,
till att faktiskt umgAs, prata om skratta tillsammans med barnen. Yngve var
fascinerad.
Men sen fanns ju dessa stunder ocksA, ndr man likl rn it! ,,'ir:,1.' ; ',
rusade runt och forsokte fAnga in tvA vesslor. Klockan tickade och hade for
ldngesen passerat efta de bAda pojkarna borde ligga i sdngen pA varsin sida
om honom, tandborstade och klara och lyssna p& godnattsagan. Till slut satte
Yngve sig p& Oskars sdng och bara fldmtade. Det tog nAgra minuter innan
pojkarna insAg att ingen jagade dem ldngre. ForvAnade kom de tillbaka tiil
sovrummet och strillde sig pA hrhiirigi avstAnd frAn sin pappa och tittade.
,Varfor slutade du?n frAgade Love misstdnksamt. Han anade att det var ett
'l;icl' fr&n pappans sida for att fA dem i sdng.
,Varfor?n frAgade Yngve och skrattade trott. ,For att jag faktiskt inte orkar
mer< stonade han och 12it sig sjdlv fa1la bakAt i sdngen. Han stirrade upp i
taket och iiin;niiraiks over hur tyst det faktiskt kunde varai huset.
Sofie var borta ikvZill. Hon sjong i kor varje tisdag mellan klockan sex och
tio. Bara det faktum att detta var mojligt igen var en fantastisk utveckling.
dvermiiktig frir stor, fdrjobbig behririg tiilrZickligt

frirekommit {unnits, existerat lrick knep
iignat varil med fdrundrades hiipnades, frjrbluffades
likl en ingaade
tjur u[ryc*. snabbt och kraltfullt
a.l Forl'attarna oah 5tudeft itterat!r

Niud 2
72 BUSPAPPA
Yngve ldt tankarn a fladdra ivdg och visste plotsligt inte hur lange han
hade legat d2ir pA sangen. fi;rl-'::r;:-rr satte hans sig upp och var faktiskt
tvungen att gnugga sig i ogonen. Framfor honom stod tva pyjamaskl2idda
fyralrrngar, bade med tandborsten i munnen ivrigt borstandes och
gnuggades, med tandkrdmsskum i mungiporna. Han skrattade hogt och
strdckte ut sina l&nga armar och drog in bAde grabbarna i en '' :
Han pussade dem pA huvudet, bar dem til1 badrummet sA de fick spotta och
skolja och biiddade sen ner dem i sin och Sofies stora sdng for sagostund'
Ndr Sofie kom hem hittade hon sina tre stora kdrlekar sovandes bredvid
varandra i dubbelszingen. Med r.,r.;Lllirr.i,: hjzirta bar hon pojkarna en i taget
till sina egna sdngar och krop sen med kldderna pA upp bredvid Yngve' Han
drog henne till sig och kysste halvsovandes hennes panna'
,Har allt gAtt bra?n viskade hon i morkret'
,Mmu svarade han somnigt. >Men jag sziger det igen ett plus ett blir inte
tvA ndr det kommer till tvillingar ... u.
mridosamt anstrdngande, besvarligt

bjdrnkram stor kram
sviillalde vtixande
t
BUsPAPPA 73
.1,,,'lt ::: i';1::,:

1. Hur gamla iir tvillingpojkarna nu?
2. Yad tyckte Yngve var jobbigast med att ha tvillingar?

3. Pa vilket sdtt var livet ldttare nu ndr pojkarna blivit 2ildre?
4. Yad gjorde pojkarnas mamma Sofie den hZir kviillen?
5. Hur reagerade pojkarna ndr Yngve la sig pi siingen?
6. Vad s&g Yngve ndr han satte sig upp igen?
7. Yad s6g Sofie ndr hon kom hem?
B. Vad menar Yngve med att >ett plus ett inte blir tvAu?
r l- -:: ,.
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berdttelsen
1.,,! t...:r:.i- ;,:r .: .i.., ;:t"!
Teman - smAbarnstiden, livets farthinder, rutiner, familjeliv

1. Hur tar man sig igenom de jobbigaste smAbarnsAren?
2. Yrlka faktorer i en familj tycker du iir viktiga for att alla ska mA bra?
3. Hur tror du att pappan, Yngve, kdnner sig nhr han ser sina pojkar i
pyjamas?
:.,::r'tiii;i:l!i,!
.,:,. I .:i
ili ii
o Fortlttainn orh SlLdeni tteratur
ti
74
ToNAnsMoRsA Niuril
Inger satt i soffan och hon l,iirliI;r,.i.,.: for att inte borja gr&ta. Hon visste inte
hur mAnga gAnger de hade sl::;illl I ,.,i.,..r'r';l;'r:;i ikvAll. Att vara mamma till
en tjortoniring var ett si;r::til5'l krig med iiiir':l$ boende i sitt hus' Just
nu
kdndes det si i alla fall.
Carolina gick i ;iil;rr; och skulie fylla femton Ar i host. Inger hade hort i
alla ir alt Ll-ilrshldern var den vdrsta, speciellt med tjejer' Carolina hade
helt t;ipprrl I'r-,ii':r:rtrl tyckte Inger. Dottern hade tidigare varit ganska liitt att
h;;;il,qiilit i::r,i. Hon hade varit r:i:lr1 med att umgAs med forzildrarna och
lillebror. Livet hade varit l:;rr'r:r*nrsLi lange nu' Carolina hade bAde hjzilpt till
hemma och varit sndll och ,,, ': ' '' -.
Men inget 1iar"r:- !i}l- ,.:..lgi. Hon hade fyllt fjorton pd hosten i Attan. Samma
dag hade det forsta riktiga ,,r,t-i-\.:.. iir:l kommit. Carolina hade velat 1;r
l:t
med sina kompisar pi kvdllen. Forst hade Inger tiinkt sdga ja, men ndr hon
forstod att de ville Aka in till stan hade hon sagt nej. Carolina hade blivit ti-v
ii iri:l: :t:-: rt;1.
Hon hade for forsta gingen skrikit at sin mamma. Gratit och smdllt igen
dorren till sitt rum. Hela kvdllen hade Inger stAtt utanfor och vi'jt*l och
ill,.ii;;i. Det var ju iindA hennes fodelsedag. Men inget fick dottern att oppna
dorren.
Morgonen efter hade Carolina kommit ut till frr'rkost och 1r:il:;:i:; :lr:'r
r 't'
ir:r;i::l!i:.:X. Inger och Janne hade hoppats pA att det var en ' - ' " '
men tink vad fel de hade haft.
s/arg. mamma vanr fdr evi6 iir ailtid

m0lsa
kimpade anstriingde sig tonirsutbrottet utbrott av ilskalraseri i tonAren
gi ut [pi $ar] ungdomsuttryck {or att gA ut och festa
smiillt i dtinar siagit igen dcirren h6rt, uttrlck fcir ilska
hela trden fly ftirbamad utrryck: vAldigt arg
stihdi$
motstAndaren vedjat bett, onskat
fiendea
ittonde klass i skolan lockat frestat, fcirsrikt fA med
attan
tappat fotfiistet fdrlorat kontrollen i{stas som
iagenting inte uppmiirksamma det som hant
ha att gtira med handskas med, hantera
engAags-
ntijd tili freds, beliten
ftireteelse n6got som bara hiinder en enstaka ging
harmoniskt lugnt, viilbalanserat
nedgdrlig tillmcitesgiende, liitt att ha att gora med,
foglig
o Fdrfattarna och Studentlitteratur

Niud 1
ToNARSMoRsA 75
Det var Inger som fick ta de vdrsta.. .... -,..,. Mor och dotter som ilr:r,:i ..:i.::
i:'ti;:1. Tdnk om Carolina visste hur ont det gjorde i Inger ndr de 3rr:i;..,-,-r,-:.
skulle hon bete sig annorlunda d&? och hur skulle det bli efter tonaren?
Skulle de l:riir lilli'::ii,;: tili varandradt2 Eltrer skulle Carolina hata henne ii:r
i;':.:'.;:.i? For det var det hon sa ndr hon smdllde igen dorren. Att hon hatade
ltenne, sin egen mamma. Hon sa det med ,.:fi;..;.1r-r,;_:i.r. och utan att .,,;i,,.; ::;r,,rl
i-:ll'-.l',i.:ll. och varje gang var det som att nagon r:r;ii r.::: l;:r.,, i Ingers hjdrta.
inger och Janne hade hittat cigaretter i hennes jackficka. Det var
egentligen av en:,rl;,'l ri,. Inger hade letat efter sitt ],lli::;r,,i,l::...,,,,, och ,:ii!r;1,
pA fickorna pa jackorna i den morka hallen. Hon hade kdnt nagot hart och
ri,l:ii.li i Carolinas ficka. I irt:l i:lrr,":L hade hon plockat fram paketet ur
dotterns jackficka. Rokte hennes lilla Lina? Inger kunde inte fatta det.
Hon hade gatt ut i koket till Janne med cigarettpaketet i sin oppna
lr:lr'rrlii:ir,. Marlboro light. Ett oppnat men ',,.lii'r,,::r paket. Ett par ganger hade
Carolina kommit hem och luktat rok. Hon hacle sagt att det var kompisarna
som rokte. Inger hade valt att tro pA henne. Men nu forstod Inger och
Janne
att det var::i:..'r::. Inger kunde inte lata bli att lli:rliilil.i sig det vdrsta.
Hur Carolina och hennes kompisar rokte och drack alkohol pA fester. Hon
undrade hur mAnga fler gAnger Carolina lti:t,:t for henne. De kunde inte
illii !'; sin dotter ldngre. Inger ochJanne var ii,.rri*:r;i att visa att de inte
r;:.:rr.:.::ii:r';r,,!r det som holl p5 att hdnda.
Men allt kdndes l:i:1:1.:ti:ri tyckte Inger. Hon visste inte om det var
rokningen eller ilr.:r:,:r, som var vdrst. Att det hade varit sA lzitt for Carolina
att ljuga for henne. Nu kunde man ju inte lite pa nagonting hon sa ldngre.
Och sen hade allt bara blivit vdrre. De hade frttgat Carolina om cigaretterna
stridema kamperna, brdken kantig hed, ojemnt

katt och hurd u//ryck.' ovdnner, fiender total fullsteindig, absoiLrt
brikade grllade chock extremt frirvdnat sinnestillstind
hitta tillbaka hand{lata insidan av handen
[till vuandral 6terskapa vdnskapcn
vtilf],llt fullt
fdr evig a1ltid
allvar pA riktigt
eftertryck betoning, kraft
fdrestiilla iterge
vika med blicken tltta bort
ljuCrt ej sagt sanningen
htigg en kdv /rar. bildligt talat - sdra nAgons kAnslor
lita pi tro pa
sl'mp nigot som rAkade hAnda utan att del rar
twngna tvingade
meningen
glasdgonfodral
accepterade gick med pi
lAda/ask diir man forvarar glasdgon
hoppldst trcistldst, utan hopp
kliimt tryckt, pressat
ldgnen osanningen
@ Forfattarna och Studentlitteratur
1)
Niud 1
76 ToNARSMoRSA
under ett par

och grdlet hade pag&tt :r::l ricts. Det hade ;:*:.;,t': iri:lil pausat
timmar eller ett par d,agar ndr ingen av dem orkade brAka lAngre' Men
det
hiinde alltid nAgot som satte ig&ng allt igen'

Janne :lli,r,1ir-l* pil Carolinas
kompisar' Inger ville gdrna tro att det var
dem det var fel pA och inte deras egen li1la tjej. Janne trodde
att de ri;"{)1:
...;i:.1;i,-lir sdga nej. Men Inger var dnda
m*rl. henne pa saker och att hon inte
'ru.,q:Lgaffi. Nej, hon l::jlsi;::.kl* att Carolina
var en av dem som bestAmde' Det
var sA lZitt att fortfarande se den lilla femAringen rned tvA i]ll:;r
som sjong
mysa i sdngen
och dansade hemma. Eller den mogna attairingen som ville
som ville vara
med pappa och |lrsirr,l,*r:; livets stora fragor. E11er tioaringen
eller bakade
vuxen, som gick och handlade, st2i11de in disk i diskmaskinen
sockerkaka.
Fanns det nagot sdtt attvdnda detta eller var det bara att --,'''ir''' "
I
och hoppas pa det bzista? Hoppas att carolina sjalv forstod

att hon skulle
nagot
forstora sitt liv. Bara sitta hemma och hoppas pa att hon inte gjorde
riktigt dumt? Som att bli alldeles for itii och rAka illa ut, forstora sina
r ,ellerhamnainigot '''
Inger tog filten som lag over soffans ril:t:iiir.l. Hon :rirtl:i',dr trots
att det
var sa
inte var kallt. i:-,rllr":(irr; att vilja skydda sitt barn fran livets aTlafaror
,:':lr-:l';:1i Stafk.
mottes
Plotsligt horde hon hur dorren till carolinas rum oppnades. Inger
yngre ut dn
av ett r.i:dg1-irirl ansikte utan smink. Nu sAg Carolina manga Ar
upp
fjorton. En liten illi: r,r... i'1r-:;-.p vdcktes i Inger. carolina krop snyftande
i soffan. Inger kramade henne h&rt. Forstod att det inte var over men ville
dnda kdnna sin dotters vdrme. Mor och dotter. De satt sa tills
morkret la sig
over dem och Inger ville aldrig, aldrig sldppa taget'
tulI ha druckit fcir mycket alkohol, berusad

sen dess sedan, eiter det
skolresultat prestationer i skolan
pA sin htijd hcigst
pi olagligt brottsligt
skyllde pi la skulden
ryggstdd det man lutar ryggen mot i soffan
drog med overtalade
huttrade skakade av kdld, {rcis
vagade var modig nog att
insthkten inre driften
tveksam tvivlande, osaker
antog enormt viildigt
misstiinkte
riidgritet r6d i ansiktet av grAt/tdrar
to{sar en {risyr
liga av hopp hoppfuiL k?insla
diskutera prata, samtala
hal1a tummarna hoppas
t
TONARSMORSA 77
TONARSMORSA Niu&2
''
Inger satt i soffan med benen i:1:1 "-i:':lgl::r under sig' En stor -' ' '
: iri;iir,::: och hon kampade for att inte borja grilta' Hon hade inte ens orkat
rdkna hur manga ganger de hade sm.illt i dorrarna ikviill. om hon hade
l:',i::il;1 sig att sm&barnsaren varit jobbiga visste hon inte vad hon pratade
om. Att ha en fjortonAring var som att stdndigt uiiiir*rl'I ett inbordeskrig
och
ha fienden boende i sitt hus. Just nu kdndes det sa i alla fall.

Carolina gick i lr-i;'.r och skulle fylla femton &r i host' Inger hade hort
i alla Ar att ll-hrsitldern var den vdrsta, specielit med tjejer och idag var
hon beredd att hAlla med. Caroiina hade helt ii;1,:1,r,.t i':;i;ir:ri tyckte Inger'
Carolina hade ailtid varit ganska lZitt att ha och gora med. Hon hade verkat
gilla att ika med familjen pA semester och ha hemmamys pA fredags- och
lordagskvzillarna. Trots en tre ar yngre bror hade carolina varit nojd med
att umgAs med for2iidrarlaoch lillebror och livet hade varit 1:...,:r':r'rrrtrl:lrr och
i.::::i::gi.rili de senaste tio Aren. Mycket berodde ju just pA att Carolina bAde
hj2ilpte till hemma och var sndll och
Men sdg det som .Varar for evigt. Hon hade fyllt fjorton pA hosten i
Attan och det var ll'.ri:lil-*iillr,-lr nog pA fjortonArsdagen det forsta riktiga
tonarsutbrottet hade kommit. carolina hade velat gi ut med sina kompisar
pa kvzillen. Forst hade Inger tzinkt att det gar viil bra, men ndr hon insag
att >gA utu betydde att &ka in till stan sent en lordagskviill hade hon sagt
bestdmt nej. I norm ala fallbrukade det bli en kort ilitk:ririi:L ddr Carolina
ltr-'r.,1t1li]:ti*rr,-ir for varfor hon ville gora nigot, men sedan gav sig ndr
irir':1.r1'tri kom ikapp. Men det var som att fornuftet helt hade flytt sin
jag
kos. Som att hon hade vaknat upp pa sin fodelsedag, forstatt att >nu dr
fjorton< och i samma ogonblick bestdmt sig for att aldrig mer ii{ri-t'-'ili-r.:r'i; ett
nej frAn sina fordldrar.
uppdragna hi)r:har dtagit upp [benen] behaglig bekviimt, skrint

medgdrlig foglig, tillmiitesgiende
klump ... i halsen grAtfiirdig, h6ller pA att bdrja grAla
lustig, rolig
inbillat her:{tirestiillt Pigl skrattretande
samlal, resonemang, disPlt
utkiimpat genomgitt, genomlidit diskussion
icira fram skiil/argument, diskuterade
dttan ittonde klass a4umenterade
{drnuftet fdrstindet, klokheten, omdomet
tappatfotf*istet fcirloratkontrollen
harmoniskt lugnt, balanserat, i harmoni acceptera godta, siiga ja till
o FOrfattarna och Sludentlitteratur

78 roNARsMoRsA Niud 2
Carolina hade for forsta gAngen skrikit &t sin mamma och med thrarna
sprutande smZillt igen dorren till sitt rum och lAst dem ute. Inger hade
fortvivlat statt vid dorren hela kviillen och ',';:.:,:,.: och lockat. Det var ju iindA
hennes fodelsedag. Hon hade forsokt med tArta, glass, ldsk och filmkvdll, men
inte ett ljud hade horts ddrinifrAn. Ett tag hade Inger till och med misstdnkt
att Carolina hade smitit ut genom fonstret, men ndr hon stAtt rned orat tryckt
mot dorren en lAng stund hade hon till slut hort lite svaga ijud dArinifrAn.
N4orgonen efter hade Carolina kommit ut till fruhost och lAtsats som
ingenting och Inger och Janne hade fr6gande tittat pA r,,arandra over
frukostbordet. Den gingen hade de valt att inte saga nAgot och naivt hoppats
pil att det hela var en :i, 111€11 ack r.ad fe1 de hade haft.
Det var Inger som fick ta de veirsta striderna. N{or och dotter som i:.,:.1.1.
,:--:i:lt lt,lr:r.i. Om Carolina visste hur ont det gjorde i Inger, hur mycket hon
saknade vdnskapen med sin dotter, hur mycket hon led av att vara sA
hArd mot henne, skulle hon bete sig annorlunda da? Ocir hur skuile deras
r'r1.,:lilrr bli efter tonAren? Skulle de hitta tillbaka tiil valandra el1er skulle
Carolina hata henne for evigt? For det var det hon sa, eiler skrek, samtidigt
som hon smdllde igen dorren till sitt rum med sAdan kraft att vibrationerna E
l'r',1'1,-,1 ': 'r"-l'.r sig i gol-rplankorna. Att hon hatade henne, sin egen mamma.
Hon sa det med ,'iii:: i: '''L:i. och utan att , . . Och varje gAng
var det som att nAgon hogg en kniv i Ingers hjarta.
Inger och Janne hade hittat cigaretter i hennes ficka, en kviill efter att
Carolina somnat. Det var egentligen av en slump, inger hade letat efter sitt
glasogonfodral och kldmt och kdnt pA fickorna pA jachorna i den morka
halien och inte insett att det var Carolinas jacka hon kldmde pA. Hon hade
kZint nAgot hArt och kantigt och direkt fattat vad det var. I total chock hade
hon plockat fram paketet ur dotterns jackficka och forst bara stitt och
stirrat pA det. Rokte hennes lilia Lina? Var hon en sAn som stod bakom
skolbyggnaden med de dZir il;rirrt'r killarna som trodde de var coola och
i-:irir.lr,-il? Inger kunde inte fatta det.
vedjat bett, cinskat, bcinfallit fortplantade spred [sig]

engings- eftertryck tonviht, kraft
ftreteelse nAgot som bara hiinder en gdng vika med blicken uftryck: titla bort
[som] katt och ttintiga fadga, larviga
hund u/lryck; f iender, oviinner
blossade s/ang: nikte [cigaretter]
relation fdrhAllande, gemenskap, samband

l\|DA I ToNARSMORSA 79
Det hela var kanske var Annu svArare att forstA eftersom hon sjdlv inte
haft n&gon vidare l*ilt;'s:':.,,111. Hon forstod helt enkelt inte vad det var
Carolina gick igenom. Hon hade gAtt ut i koket till -ianne med cigarettpaketet
i sin oppna handflata. Marlboro lights. Ett oppnat men fortfarande vzilfyllt
paket. Ett par ganger hade carolina kommit hem och luktat rok men
verkligen fAtt Inger att tro att det var for att hon !irll:iilili med folk som rokte.
Hur i,;ri..' hade hon varit egentligen?
Diskussionen hon och Janne hade haft den kviillen hade varit en av de
vdrsta i Ingers liv. Niir filmen i hennes huvud viil borjat spela gick den inte
att stoppa. Hon sAg framfor sig hur Caroiina och hennes kompisar rokte och
drack pA fester. Hon borjade tr,t:::rsiii',;, alla diskussioner de nAgonsin haft for
att komma pfl fler tiltfdllen dA Carolina hade ljugit for henne. Hon och Janne
hade forsokt arbete upp en ri::ri,,'ql for att fA Carolina att inse att hon holl pA
att i;: irii i.t:l i.l;i::'l i 1ivet.
:l;,:.
NIen efterAt hade allt bara kdnts hopplost. Inger visste inte om det val
rokningen eller lognen som var vdrst. Att det hade varit sd idtt for Carolina
att ljuga for henne och att hon hade Varit sA bra pA det. Nu kunde man ju
inte lite pA nAgonting hon sa ldngre.
Ochefterdethiirhadeal1tbarab1ivitvdrre,Ndrde}.i::..
Carolina med cigaretterna hade helvetet brutit lost och sen den dagen hade
grdlet aldrig *|]i:h{rfi. Det hade kanske pa sin hojd pausat under ett par
timmar eller ett par dagar ndr ingen av dem orkade brAka ldngre. Men sen
kom det alltid nytt,...,.,,.,,,.- ,... .....,.-.r" och dA i,ir:,-'l;.i.r i',rigr:i l!l',4 igen.
garna ocksA tro att
Janne rl: ilL1.: pA Carolinas kompisar och Inger ville sA
det var dem det var felpa och inte deras egen sota lilla tjej. Janne ' ,
i.
att de drog med henne pA saker och att hon inte vAgade sAga nej dven ndr
hon egentligen ville. Men Inger var iindA tveksam. Hon sAg nAgot i Carolinas
ogon som inte bara var ett ii',1ir;lrti l;ri,":ll som hdngde med pA andras
tondnrevtlt uppror i toniren/ungdomsiren upphdrt slutat
umgitts trii{fat, spenderat tid med briiasle till

aaiv liittlurad, godtrogen, barnslig brasan uttryck: att geflet orsaker till konilikt/
diskussion
raaasaka grundligt underscika
blossade... upp uttryck: satteigtrng
strategi taktik, planl?iggning
pi
skyllde anklagade, beskYllde
deinS utrryck. vd\a, ta, qil in ph
fel baaa [i livet] ufryck: fel viig i livet

hiivdade pistod
stzillde tiil svars

Iriljsamt lamm uttrycktogl\glanpasslig person, nAgons om gdr
koa&onterade som andra vill
O Forfattarna och Studentlitteratur'

80 ToNARSMoRSA Niuci 2
r_r;,1:r;rg. Nej, hon misstdnkte att Carolina hade en helt annan ro11 i gZinget.
Det var sa latt att bli i'i.,;-;::i;i,.i av att hon ochJanne fortfarande sAg den
:ii:,1:i;.r; li1la femflringen med tv& tofsar som med l:,,'rr:tt-r;,;,..lll"ai:,:
sAnger ndr de hade gdster hemma pA middag. E11er den i.:r-l;,::rr'.),.,:1,1 etta-
&ringen som ville ligga i timmar i sdngen med pappa och diskutera livets
stora frAgor. Eller tioAringen som ville vara vuxen, som gick och handlade pA
eget lr:ii,:;i:,,', stdllde in smutsig disk i diskmaskinen ellel bakade sockerkaka
tills mamma och pappa kom hem frAn jobbet.
Fanns det nAgot sdtt att vdnda detta eller var det bara att 1r,1:'.ir Lri, hAlia
tummarna och hoppas pA det bzista? Hoppas att Carolina I :
:iii i,:::;:.: en dag och insAg att hon skulle forstora sitt liv om hon inte skdrpte
sig. Bara sitta hemma och hoppas pA att hon inte gjorde nAgot riktigt dumt
innan detta hdnde? Som att bli alldeles for fu11 och rAka illa ut, heit forstora
sina skolresultat eller hamna i nAgot olagiigt. For tonaringarna verkade alla
grdnser ha suddats ut och att kliva over den ,:, r, ,, , , linjen var med andra
ord inte sA svirt.
Inger drog at sig filten som lag over soffans ryggstod. Hon svepte den om
sig och huttrade trots att det inte var kallt. l:'r:,i,r:,,.t,. ' att vilja skydda sitt
barn frAn livets alla faror var sA stark att det irrl'r..,',: r',' r. henne.
Plotsligt horde hon hur dorren till carolinas rum oppnades. Hon vred
huvudet och mottes av ett ansikte utan smink som sAg mAnga &r
yngre ut dn fjorton. Det klack till inuti i Inger och en fldmtande laga av hopp
vdcktes. Hon strdckte ut armarna och Carolina krop snyftande upp i soffan.
Inger kramade henne hArt. Hon visste mycket vd1 att detta inte var slutet
pA nAgot, men tdnkte dndA suga ut det mesta av denna,,ili:r.'r:l:l situation.
Mor och dotter. De satt sA tills morkret la sig over dem och Inger ville aldrig,
aldrig sleippa taget.
upptAg pAhitt, bus tog sitt ,,, fdrnuft
frirvillad frirblindad, omdcimesl6s f&nga

tiii sk?irpte sig
frejdiga glada, kiicka, modiga otydliga oklara, suddiga
upptr[dde agerade, spelade instinkten inredriften/njsten,medftidda{tirmAgan
hemmagjorda egenhiindigt tillverkade/pAhittade {tirblindade hindrade att se
brridmogna lillgamla, tidigt utvecklade, forsigkomna rddgr&tet [ansikte] nitt av grAt/tArar
initiativ handLingskra{t, {orestagssamhet siillsynta siillan/ovanli$ frirekommarde
hiirda ut stA ut, viinta, stilsiitta sig
o Forfattarna och studentlitteratu

BUSPAPPA 81
1. Varfor satt Inger i soffan?

2. Yad,hiinde ndr Ingers dotter Carolina fyllde 1'4 hr?
3. Hur var familjelivet innan Carolina fyllde 14 in?
4. Yad,var Inger mest orolig for ndr hon br&kade mycket med sin dotter?
5. Vad hade Inger hittat i Carolinas jackficka?
6. Hur reagerade Inger och Janne p& fyndet?
7. iHrr skilde sig Ingers och Jannes uppfattningar om Carolinas
)
personlighet?
B. varfor tror du att carolina kommer ut och sdtter sig i soffan med
sin
mamma i slutet av berdttelsen? t-
@
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berittelsen'
f**$ &#
i:5"{r.iiiir
.ii{ir.i.:rl"l}
Ternan - ton&rsrevolt, foriildrars maktloshet, frigorelse fr6'n familjen, viljan

att skydda sina barn, att viixa upp och bli stor
jobbigaste
L. Hur kan man som fortilder hjiilpa sin tonaring igenom de
ilren?
>-a
2. Yarlor gor m6,nga ton&ringar revolt mot sina fordl'drar?
3. Vilka ldrdomar maste man g& igenom i ungdomen for att mogna tror du?
iii+$:li, tr;$siffi
laii.iii:::"$i
+"i iilliiri*
ffi
iii;litii
ii:a*i'.x]!:ri
'*
fitd*ilBffi I.Lffi ;8i#
ti*r.:r,i,tr
.ii. l
-i. ,'i
'$:itiat:i!
ij-$i]i{*,Xifih1 i+I:$ ii. -{i-,-,ij
;ir:6:i:i1l
ffi,$i,ieie*g:#d
,.1 FOrfattarni o.h SlLrdent lterat!r
ii$l;
=
| -,4
!
-a
84
TUNNELBANAN Niudl
Tunnelbanevagnen skakade ndr den korde in pa perrongen. Det rasslade

nar dorrarna oppnades. Han s6g hur mdnniskor gick av och klev p&. De
knuffades lite for att f& plats. Alla stirrade framfor sig. Ingen sag p6 nagon
annan. Det var sA rnan gjorde i Stockholm.
Det var ailtid tyst i tunnelbanan p6 morgonen. pa eftermiddagen brukade
folk prata och skratta. De talade i terefon och tonarin gar,agapade och
skrattade. Han stdrdes ailtid mest av de unga. De respekterade inte dem runt
omkring sig. sa var det inte ndr han var ung. Men de vuxna kunde ocksil
stora och vdrst var det pa fredagarna. A1la var glada och hogljudda. De
Ldngtade efter helgen och var dntligen lediga.
,se upp! Dorrarna stiings.u Ingen verkade lyssna och de som stod i
dorroppningen flyttade sig inte. Men dorrarna stdngdes dnd& och resan
fortsatte. De kom ut over vattnet mellan slussen och Gamla Stan. Han
tittade bort mot Skeppsholmen. Det var kallt ute, men solen syntes lind6
genom molnen. Det 169 dirnma p6 vattenytan. Frosten glittrade i trdden.
DjurgArdsfdrjanTd,mnade precis kajen. Det var mycket vackert.
TAget bromsade vid Gamla stans perrong. NAgra klev av och andra
klev
pA. Precis som varje morgon. Konstigt att aTlafick plats. Det var
vdldigt
tr6ngt, som vanligt.
Han tog upp en tidning och borjade ldsa. TAget gungade rytmiskt. N&gra
stopp passerade. ogonlocken blev tunga och han somnade ndstan.
skakade rrirde sig ryckig s$ra besvlra, distrahera

perrongetr hAllplatsen, station ftir tig vdrst nar de jobbigaste
rasslade skramlade, liit hdgljudda ljudliga, skrikiga
grck av kimnade ddrrdppningen ingingen
kler pa gick pA dimma dis, vattendnga
hnu&des puttade [pi varandra] vattetrytatr vattnets ),ta
fi plats gcira rum frir sig glittrade gnistrade, bliinkte
stirrade tittade intensivt bmmsade saktade ner farten
matr hZ;r' generiskt pronomen ke$ dAligt med plats
gapade hir: skrev, hojtade gun&ade vaggade, sviingde frdn sida till sida
$drdes besvarades, blev sttird av rytniskt taktfast, regelbundet
de unga unga pers0ner passerade ktirde fdrbi
respektende aktade, visade respekt fcir 6gonlocken blev
runt omkring runt om tunga ville blunda, blev trcitt och dgonen vill stiingas
O Forfattarna och Student itteratur

Niuri 1 85
TAget bromsade in. >Nhsta ... Thorildsplan<. Han horde :*'i;r1.i:',t'r ljudet
av fotter. Dorrarna borjade stdngas. Plotsligt, ett ljud som inte i;:irr-'rtii,-: i;r.
NAgon som sprang, f i:l;:.irr. ,rin:rl i:l mellan dorrarna. Han oppnade ogonen
for att se. Vagnen var ndstan tom nu. N&gon skrek till. ,Stoppa tAget. Min
hund ... !n. TAget hade borjat rulla igen. Vid dorren stod en tant i blA kappa
och holl i ett i.,*;:,1:i,i. Kopplet r;,tt1 i.:ll mellan dorrarna. Utanfor dorren
kunde man se ett par oron. Hunden rlcil llrli: och en nos syntes genom
dorrens fonster.
Mannen r!,r:i,-!i;rir fram till dorrarna. Om t&get fortsatte Aka skulle den
lilla hunden do. Han sAg sig omkring. Minga gAnger hade han liist hur man )
stoppade tAget. Till slut hittade han *i,,,,1i::-iiir'rlrrr-i. Ndr han dragit i den, kom
han pA att han kanske borde ha tryckt pi knappen istAllet. DA fAr man prata
med i:lt:r;;iii.';,;.:r": och kan be honom stanna tAget. Men nu var det ii:r'r,r:lt.
TAget bromsade ;:,rl:,:,ii,irdi,r in. Kvinnan i den blA kappan oppnade dorrarna.
Hunden ddr utanfor s6g l;i-:i',:,;:rrl pA honom.
Kvinnan grdt och kramade hunden. Hon tittade inte ens pA mannen som @
hade rdddat den. Mannen skakade pA huvudet. Varfor hade hon r'lri';::r-:ri
hundens liv? Hon verkade dlska den mycket. Tunnelbanan gick ju sA
ofta i:] 1;,ll' ,-1;;1i. Efter en lAng stund kom foraren av tAget. En liten grupp
mdnniskor stod och tittade pA dem. NAgon undrade vad som hade hiint. En
man berittade om hunden som hade blivit kvar pdL perrongen.
Ndsta sak som hdnde i:,,'r-:l';-;r:j'.*r-ii: mannen. Kvinnan med kappan borjade
ll,.i:ii; ui foraren. Hon undrade hur man kunde stdnga dorrarna ndr det stod
en hund kvar pA perrongen. , '. r: blev forvAnad och stod forst helt
tyst. Sen hojde han handen.
avHgset lAngt borta, fjarrar, svagt chauffdren fdraren
inte passade il utskilde sig gnisslande ett gniilligt, pipigt ljud

fllsade andades tun$ av anstrdngning fdrsent inte i tid
smet in slank in tacksamt uppskattande
koppel band ftir hund riskerat aventyrat, tagit en risk
satt fast kunde inte komma loss si hZir dags vid den hlir tiden
skiillde Ijud som hund gcir tiverrastade {drvAnade
skyndade rusade, brddskade skiilla ut grlila pi

n6dbromsen spak frir att stanna teget vid ntjdsituationer lokJ6raren fciraren/chauffriren av td get
o Forfattarna och 5tudert itteratur

86 ruNNE!,BAN.&r\r Niu6 1
Till slut hade en annan man avbrutit ,.tr-i.ir j. Allt hade ju gAtt bra till slut.
Kan vi inte fortsdtta resan? Och snart rullade tAget vidare. Mannen satt och
tittade ut genorn fonstret och funderade pA::il:rjrr,:ri:. NAgon,..-. ._-.-r-. ..-.-..
Han tittade upp och sAg den blA kappan.
,,Jo< sa kvinnan >jag tackade aldrig dig.< Hon log och satte sig rrr::f r:r:.riii
honom.
>Det var iltp,ll:;.ii i;.tr-:a.r ir,:r..< N{annen::i;.lli..t',1,:: lr-:.,;'t At kvinnan.
Fii:"rl:i: fortsatte under tystnad. Kvinnan tog upp den ganska stora hunden
i kndt. Hon ville kanske skydda den frAn faror. Hunden verkade forst lite
r'.,,'r:irt. Den ville inte sitta i kndt. Det luktade hund. Ilannen:.,'ri,.;;,i,::.:;i
>vad heter hunden?u frhgade han efter en stund. r.Iest for att sdga nagot.
kvinnan ieende. ,,TYcker du om hundar?<
>Roger<, svarade
Egentligen tyckte han ingenting om hundar. Men han nickade och 1og.
Kvinnan verkade inte sA trevlig, tyckte han. Den bla kappan var vdldigt ful.
Men kvinnan var dndA ganska vacker. Hon hade brunt, lochigt hAr. Inte sA
ung, tdnkte han. N{en ung var han inte sjdlv heller. Hennes ogon var gr&
menvackra.Honvar ., r ,ri:i..
>Trevligt< sa kvinnan. Sjrilv sa han ingenting. Till slut sa hon:
>Agnes< och striickte fram handen.
,Rolandn svarade han lite l:q::l,r,.iir;ti.
,Ah, det dr ju ndstan som Rogeru sa hon glatt.
>Nja, det dr det vdl inte< svarade han lite.rrii. Hon skrattade lite och
r::rii.r: hi,l s L,.l lll.
,Ar du pA vdg till jobbet?<
,,Jan svarade han och tittade ut genom fonstret.
Han ville att hon skulle li;:rr*;r hllrl:: ,.,.....
gr2ilet diskussionen, brlket rynkade pA

hiindelsen situationen, tillfAllet ndsan gav uttryck fdr att nigon luktade illa
harklade [sig] hostade till rosig om
mitt emot pd motsatta platsen kinderna nid om kinderna, sAg frisk ut
iaget att tacka besv?irat obekviimt
IOr en artighetsfras sud arg, gririg, missnrijt
nickade kort gav en nick, btijde pi huvuclet mdtte hans blick tittade honom i rigonen
orolig nervtis, Angslig l?imna... ifred lAta... vara
li
TUNNELBANAN 87
Niud 1
borjar klockan 10' Vili du ta en kopp kaffe? Eller har

du
,Jag med. -lag
brittom?o
Han blev sj2ilv forvAnad ndr han sa:
,Nja ... .o
vanligt pi
Tiget bromsade in vid Alvik. Kvinnan reste sig. Hon tittade
tvungen att
honom och sliippte ner hunden pA golvet' Han var
i
det var forsent reste

r,oi;l-.| *i:siril. Taget skulle snart g& igen. Precis innan
och efter det
han sig och foljde efter Agnes ut i den vackra i'illir:itr',i:rg1)-tlull'
skulle livet aldrig mer bli i : '
fatta ett beslul bestiimma sig
vintermorgonen morgonenpivintern
aldrig sig likt aldrig mer detsamma, likadant
q
F -t-
3"*
*
a:

88
TUNNETBANAN Nivd2
Tunnelbanevagnen skakade ldtt ndr den korde in pA :,,,'r'l',', ,:.-r':l och

ett :-,,.::,ril:r:i.i,: och plingande hordes ndr dorrarna oppnades. Han foljde
a:it:iliit:,l,:rt-iii hur tr: sl::"irl:l av mdnniskor l':-;:l:;,-l'.: sig av och hur nya
trdngde sig pA. De knuffades en stund for att gora sig et-r plats bland de
andra i.:i:t1rlt!:irr''il:',., alla med samma tomt, i:.1:".':':':':" blick
t.itl pA nAgot
t.'!r,:i.rl:,':ll;,; framfor sig. Ingen s&g pA nAgOn annan, en 't .r','..,rlr rr:t;-i SOm alla
Stockholmare lydde sndllt. u
Det var tyst i tunnelbanan som alltid pa morgonen. Pa eftermiddagen, ir
pA viigen hem frAn jobbet, brukade det vara annorlutrda. Folk pratade och h
skrattade, talade i telefon alldeles for hogt och nagonstans i vagnen satt alltid
ett gdng ton&ringar som testade grdnser genom att gapa och skrikskratta. tz
Han stordes alltid mest av dem. De unga som inte . : : r' '"'nAgon i n
sin omgivning. SA hade det inte varit nhr han var ung. XIen vuxna var inte o
D
alltid sA mycket bdttre. Vdrst var det pA fredagarna. Det fanns ,,,,-'r, r:'.,1':l pA o
glndjen hos de jrl:l::r:',::r;. Stockholmarna. De skul1e hem till : :ri:r:r, korka ti
upp vinet och laga fredagsmiddag. Mysa i soffan el1er gdr ut p6 stan och
dricka o1. Tillsammans.
En i:'.::"ir:.:, rost ,.:; ,, Passagerarna att se upp ndr dorrarna stdngdes'
Ingen verkade i.;r ::.:;r.r:: ::l'r:, om det och de som stod i dorroppningen
flyttade sig inte en millimeter. Men dorrarna gick iindA igen och , :rr rlr:rr >
fortsatte. De kom ut pA rdlsen som gick over vattnet mellan Slussen och
Gamla Stan. Han vinde huvudet och tittade i I bort mot vattnet
och Skeppsholmen. Det var kallt ute, men solen syntes dnda genom det
tunna :1r,:.,1 r:ii't,.iir::i och svaga, lAgt stAende solstrAlar gjorde bilden av vattnet
perronger statlon ftir tAg respekterade aktade, visade respekt fdr
rasslaade skramlande ljud ingen hejd inget stopp
oiotresserat utan intresse, likgiltig personer som firar att det iir hclg/ledigt
el slrdm av stor miingd, oavbruten fciljd de siaa sina nAra, sin famili
tringde pressade, tryckte burkig ihAlig, dov
passaSerarna resendretna uppmanade sa till, bad
stirrande intensivt tittande ta ... rotis om uppn.rdrksamma, registrera
fast fast i liirder resan
obefintlig inbillad, mycket liten morgondiset dimma/dis om morgonen
oskriven regel en undedcirstidd/outtalad regel som alla fdljer mohtiicket ett tiicke av moln, molnig himmel
o FOrfattarna och StudentLitteratur

Niud 2 89
och bAtarna ili,:nill vacker. Solens vdrme mot den kalla vattenytan hade
gjort att dimma bildats och 1Ag som en sloja over det hela. DjurgArdsfzirjan
avgick precis och ett :ri;rl passagerare stod utomhus och tittade tillbaka over
Stockholm ndr de tuffade ivdg ut pA Saltsjon. Frosten heingde i trddgrenarna
och i rAtt ljus gnistrade och glittrade trdden .',lr;r,,ii.,'1 vackert.
TAget bromsade ndr de ndrmade sig Gamla Stans perrong och samma
i.,-r:i.,r-:r:r1ilr li:r;-,rr:i:uiil: igen. Fdrre skulle av hdr och dnnu fdrre klev pA.
Precis som varje morgon. Men det var dndA otroligt att nAgon kom pA
1...i:r'ii,.t.,':-rri,ii:;"r.i.:i med tanke pA hur trAngt det var. Som i:'.',.;'.-i.;r.tr: ::r1i;r-. Forstod
ungdomarna idag vad det betydde? Det gjorde de sdkert men de hade nog )
ingen aning om var uttrycket i:i.r::r:1.r,:::::'lrr,-ii: ifrAn. De brydde sig nog inte
heller.
Han tog upp en tidning och ldt sig vaggas in i sin vanliga av
tAgets gungningar och slogs av hur i:i:,.1:"';;::,;i::r:-l livet hade blivit. Till och
med nyheterna i den da1r1;l'r:1..:r tidningen kdndes som en upprepning av
gArdagens och dagarna innan det. NAgra stopp passerade och han kdnde hur
ogonlocken borjade bli tunga. Det heinde att han somnade till sA hdr pA vdg
till jobbet, men det var ganska ovanligt.
TAget bromsade in och han horde svagt den r-iiiir,:rl:,r;;,:ii:i rosten sdga >ndsta
... Thorildsplann. Han::{;i{::-iui',: frAnvarande att tAget stannade och ljudet av
fotter som trampade otAligt. Dorrarna borjade stdngas. Och sA plotsligt, ett
ljud som inte passade in. Springande fotter, ett l:i,:lljrill flAsande och nAgon
som smet in mellan de snart stdngda dorrarna. Han oppnade lAngsamt q
ogonen for att se. Vagnen var betydligt tommare nu sA hiir en bra bit pA viig.
NAgon skrek till. oStoppa tAget. Min hund ... I<. TAget hade borjat rulla och
vid dorren stod en tant i klarblA tzickkappa och holl i ett koppel. Kopplet satt
lu:.-,:l*::i,rlriiriu.:r: fast mellan dorrarna och utanfor glaset kunde man precis se
drdmskt som en drcim, overklig morgondvala morgonslummer, mellan sovande och vaken
fe'al litet antal fdrutsigbart nAgot som gAr att gissa/iclrutspi
sagolik otro[g, undcrbar dagsfiirska nya fdr dagen

procedur satt aft ge lillvega, fcjrfarande datoriserade tillverkad med dator
upprepades hiinde flera gAnger noterade uppm2irksammade, registrerade
d,verhuvudtaget alls hdgljutt starkt
packade sillar tzitt tillsammans uppenbarligen av allt att ddma, tydligtvis
hirstammade ha sitt ursprung j, komma ifrAn
O Forfattana orh St!def tlltterat!r

Nrua Z
9O TUNNELBANAN
ett par spetsiga oron vippa fram och tillbaka. skriket foljdes av ett
stressat
sk;rJi och en nos syntes helt hastigt genom dorrens fonster'

MannenforuppfrAnsittsdteochh;lll*rl*framtillutrymmetmellan
dorrarna. Det var upp*nbxrl att om taget fortsatte sin fdrd skulle
den
lilla hunden, pa ett mycket grymt och plagsamt sdtt, sluta sin' Han sag
sig stressat omkring. Hur manga ganger hade han inte statt
och ldst
.rrlic*rh*t5i*reskri{t*r** de morgnar och kvdllar dA han inte fAtt sittplats?
r1,'r't'
Men nu, ndr det vzil g;illde, kdndes sekunderna innan 161 ..!';1i
nrrlb::ol-:ts*n otroligt lAnga. Det var inte forrdn efter han dragit
i den, sa
hirt han kunde, som det slog honom att husdjur kanske inte rdknades
som en nriCsriu;;li*n. Han kanske borde ha tryckt pi knappen
som gjorde
lugnt
att han fick kontakt med chaufforen istzillet och bett honom stanna
och forsiktigt? Men nu var det forsent, taget bromsade hziftigt
in under ett
hogljutt gnisslande. Dorrarna forblev stdngda n6gra sekttnder innan den
nu ganska forvirrade kvinnan i den bla tackkappan tr1'ckte pa knappen
som oppnade dem' En slags *ilc{ir::erhar hleildras' r.aggis n-red brun
och
svart, slr;iv pals och ganska stora spetsiga oron som stod rakt upp, tittade
pA
honom med fuktiga hundogon och tacksam blick'

Kvinnan kastade sig over den stackars hunden och o-'':r-i-:te den med
kramar och kyssar. Hon tog ingen notis om mannen som hade rdddat
hennes
lillaailskling utan stod bara i dorroppningen och liit tararna rinna ner
for
kinderna. Om hon nu dlskade den i*rbaskaCe hr"indlackatl s-r mycket, varfor
hade hon dA riskei:et att bli av med honom for en sA fAnig grej som
att hinna
med tunnelbanan? Som vid denna tid pA dygnet AndA gick minst
var femte
minut.
Efter vad som kandes som en evighet kom foraren av taget ut fran sin
h,vil och slyrrl* sl*g*n mot det lilla sdllskapet' Det hade dessr.itom samlats
gunga fram och tillbaka blandras inte renrasig, korsning

vippa
ljud som hund gdra raggig lurvig, tovig
skall
skyndade striiv inte len/mjuk
hastade
dveniste dverhopade, drAnkte
uppenbart av allt att ddma, tydligt
fdrbaskade fdrbenade, irriterande
siikerhets'
{dreskrifteraa instruktionerna fcjr ntidliige hundrackan byracka, hundskriillei, hunden
lokalserat hittat riskerat utsatt for risk/fara, aventYrat
nddbromsen spak fdr att stanna t6get vid nodsiluation hytt lrtet rum, bdLs
lridsituation nodliige, svirighet, risk for {ara sty'de $egen uflryck; gick mot
ode{inierbar obestiimbar
I o FOrfattarna och 5tudentlltteratur

Niud 2 9L
en liten grupp;i:.1.;,i.:rrr som stod och viskade och tittade pA dem. NAgon
undrade vad som hade hiint och en annan tog p& sig att forklara for gruppen
om hunden som hade biivit kvar pA perrongen.
Ndsta sak som hzinde overraskade mannen om mojligt dnnu mer. istZillet
for att ir::r,.,sin egen skuld i det heia reste sig kvinnan med tackkappan upp
och borjade skAlla ut foraren. Hon kunde inte for sitt liv forstA hur man
kunde stdnga dorrarna ndr det stod en stackars hund kvar pA perrongen, dn
mindre borja kora tAget. 1.rl.lr,':',r''.'r: som inte heller verkade ha vdntat sig
en r,1:;..::l:;-: rr, l stod till en borjan helt tyst och lyssnade pA den '.,r.,, i-. lil:l'l;:i;,.1
kvinnan. N{en efter att ha lyssnat ett par minuter Aterfick han :,r: r :r , .'r:-,-: : och
)
hojde handen.
Det hela hade til1 slut rr:iiltr,il- och en man friin en annan vagn hade gAtt l
emellan och med j,..,r:;:ll::r rost sagt att allt hade ju faktiskt gatt bra och
skulle man inte kunna ldmna detta nu? Alla hade ,ti,rr'',:,::ri ti11 sina platser @
och efter nAgra minuter hade tAget rullat vidare.
Mannen satt nu pA sin plats och tittade ut genom fonstret och 1',-',.:',1:r,., :'1,..
hur det hela kunde ha sluta. Och mitt i hans tankar horde han en :,,:',,.:r,
:,,ii-1.::r,:,,. Han tittade upp och sAg til1 sin stora forvAning ett hav av bli
tdckjacka.
kvinnan med en mycket ;':i.i,,i.:r-,: stdmma Zin den hon anvdnt mot
,Jou sa
chaufforen, ,jag insig att jag aldrig tackade dig.n Hon log och siog sig ner pA
det tomma sdtet mitt emot honom. Z^*
>Det var inget att tacka for.n
Fdrden fortsatte under tystnad. Kvinnan hade nu den ganska sA stora
hunden i kniit som om hon ville skydda den frAn alla de i.I 1':-1r rnr;:ii i:;:..,.it
,r':-r bakom ndsta krok. Hunden verkade till en borjan lite orolig och
forvAnad over denna ovanliga behandling men efter ett par stop verkade den
iskadare publik, iolk som tittar pi Idrnuftig frirstAndig

iase fiirstd Atergitt gAtt tillbaka
lokfirare foraren av tdget begmndade tiinkte pA, funderade tjver

utskiilhing skiill, avhyvling ftirsynt fdrsiktig, blyg
msenrasaade rnycket arg harkling liten hostning
frttniagen hal lugnet mildare mjukare, viidigare
uartat gett dver$yr, tappat kontrollen iaror som ... lurar riverhiingande laror

Niud 2
92 TUNNELBANAN
emot och ' i.r-:l' ' ' ' sig'

acceptera sin nya briiier*hrl och slutade kzimpa
omedvetet pi ndsan.
Det luktade hund, konstaterade mannen och rynkade
och trots att han hade lovat sig
\stnaden borjade kdnnas lite obekv:im
kvinna kunde han
sjiilv att inte dras in i n&got samtal med denna irriterande
tilt siut inte h&lla sig frin att ldtta pi stdmningen'
,Vad heter hunden?o
,Roger< svarade kvinnan med ett leende' "Tlcker
du om hundar?u
,Roger, vad var det for ett namn pA en hund?
Egentligen tyckte han
ingentingomhundarmennunickadehaniindA"l:lir:ir'li!';i1l'jir'dock
detta udda par som han
fortfarande nAgot ii:ltirl'i'lril!' Det var nAgot med
inte kunde slzippa. Kvinnan verkade inte sdrskilt
trevlig av det lilla han
kdnslor
hittills hade fatt *::i}:'r, men hon hyste uppenbarligen 'i-r;-ti-'';il:l'':'r
forl;i*,:i.rrihonhadeikndt'DenblAtiickkappan\rarfruktansvdrtful'
konstateradehanforsigsjdlv,menannalssAglronintehelthemsktut.
atrnars hade det nog
Hon hade rodbrunt lockigt hir, antagligen fdrgat for
sjhlv heller'
varit grAtt, hon sAg inte purung ut' Men ung var han knappast
Hennesogonvar916,meninte'''*"-r;i':ochkindernat'ar:'i':i!::'Honkanske
gick lAnga stdrkande promenader med Roger'
som om hon ville
,/Trevligtn sa kvinnan och sAg uppmuntrande pA honom
att han skulle sdga nagot mer. Det gjorde han inte.
och efter ett tag kiinde
hon vdl att det dndA var hennes tur'
hand.
,Agnesu sa hon och strackte fram en lra;:drli:i'].:ji]..i..1
,Rolandn
rili:';-rr-i* hunden
,Ah, -e, det iir ju ndstan som Rogern sa hon fortjust och
pA huvudet.
inte liir'rtiill:'r:
,Nja, det iir det vdl inten svarade han lite surt. Han ville
Hon skrattade till lite och
med en hund, speciellt inte detta taggtga exemplar.
motte intresserat hans blick ndr han i-"iilaiil pA henne
r'ii rrL
,PA viig till jobbet?o
b€hgenhet situation
f46a utan fiirg, trAkiga
rodga riida, iriska

krrmbukta kr6ngla, inte sitta still
nandskb€kkld hand i en handske
up,pnkdtande erkannande
rrf&& trasslade till, klaPPade
trxrr:tard Aterhdllet, behirskat
fikdelhr jiimstiillas, varderas lika htigt som
er*ira uppieva, vara med om
blipdt bl?ingde, giodde, tittade
syopdrska treviiga, tilltalande
uader luCC underifrAn
hunden
Wzr,*at

L\IUA I TUNNELBANAN 93
svarade han och liit blicken vandra tillbaka till fonstret.

>,Jo<
Vad ville hon honom egentligen? Nu hade hon tackat, var det inte dags for
henne att ldmna honom At sitt ode?
,Samma hdr, men jag borjar egentligen inte forrdn 10. Du har inte lust att
ta en kopp kaffe? Eller du kanske har brAttom?u
Han skulle just svara att det hade han och att han overhuvudtaget inte var
intresserade av att slosa mer tid pA denna kvinna ndr han ptotsligt hor sig
sjdlv svara:
,Nja ... .<
TAget bromsade in vid Alvik och kvinnan reste sig. Hon tittade viinligt )
men 'it:r"itlLlij,i:i:r::1.: pA honom och sldppte ner den leittade hunden pA golvet.
Han insig att han var tvungen att fatta ett snabbt beslut ndr tiden for
stoppet borjade rinna ut. Precis innan det var forsent reste han sig frAn sdtet
och foljde efter Agnes ut i den vackra vintermorgonen. Och efter det skulle I
livet aldrig mer bli sig likt.

@
uppfordraude uppmanande
-1
L
94 TUNNELBANAN
1. Vad tyckte mannen om ungdomar?

2. Yarfor pratade folk i tunnelbanan ph fredagarna?
3. Var klev kvinnan med hunden pA?
4. Hur sAg kvinnan ut?
5. Vad heinde ndr tAget korde igen efter att kvinnan klivit pa?
6. Vad gjorde mannen ndr han sAg hunden utanfor tdgdorrarna?
7. Hur reagerade kvinnan ndr iokforaren kom av taget?
B. Vad tinker mannen ndr kvinnan sdtter sig mitt emot honom?
9. Vad heter hunden?
10. Vad heter kvinnan och mannen?
11. Vad hdnder nir de kliver av tAget tillsammans tror du?
' . : " ::
Ternan - hur svenskar dr mot varandra >typiskt svensktu, kdnslomdssiga

reaktioner, forutfattade meningar
1. I Stockholms tunnelbana p& morgonen dr det ofta tyst, varfor dA tror du?
2. Yad dr det hos en mdnniska som gor att man bildar sig en uppfattning
om honom eller henne? Utseende, klddsel, rost, kroppssprAk, hAilning?
3. Att oppna upp for nya upplevelser kan vara nyttigt. Var tror du att
Roland och Agnes fAr for relation i framtiden?
O Forfattaina och Srudent itteratur

Läsning På Flera Nivåer 1

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Läsning På Flera Nivåer 1

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

I

Lfrsning pe flera nruaer

DAGEN DA DET VAttOf

korsade gick civer

o Fdrfattarna och Studentlitterat

besviken Iedsen, missnrijd omkring runtom

pension ekonomiskt underhdll elier avslutat arbetsliv hjrirtinfarkt stroke

o Forfattarna och Student itteratur

vid 65 och mammans liv hade blivit

De stod en stund utanfor restaurangen, il

O Forfattarna och Studentlitteralur

,F6r du kommer vd1?< frhgade Lisbeth sen anklagande'

smAspringa spLinga iingsami

o Forfattarna och Studentlltteratur

,Vad menar du? Det ar jubara vi hdr?<

Polisen tog mot blanketten och kastade en blick p&

O Forfattarna och Studentlitteratur

O F0rfattarna och Studentlitteratur

o Forfattarna och Studentlitteratur

,Vill du det?n frAgade han tveksamt.

gdra skillnad hzir spela roll

o Forfattarna och Studentlltteratur

DAGEN DA DET vANoT Nivd2 .l . .:

O Forfattarna och Studentlitteratur iltfilllmf,mm

reportageserie en serie rcportage/artiklar r en tidnrng rofylld lugn, stilla, fridfull

o Forfattarna och Studentlitteratur

Konversationen gick lite trogt. Lisbeth frtryade i vanlig ordning vad

kokerska pi skolmatsbespisningar. DessvSrre hade yrket varit b6de slitsamt

samtalel sjukskriven belriad frin arbcte pa grund av sjukdom eller

o FOrfattarna och Studentlitteratur

trots upprepade pahejningar frhn catrin vagade mamman aldrig

O Fdrfattarna och Studentlitteratur

anklagande beskyllande, fdrebriende bidra hjalpa, gclra sitt till, medverka

konJerens sammankomst, rdclslag pockande ,har f6rstjkte f a, uppmarksammande

glettiga giada, muntra trycka hir"r befinna sig, hiinga

o Forfattarna och Studentlltleratur

O Forfattarna och Studentlitteratur

de var heltklart kompisar.u

m61l6s tyst, stum, utan ord naivt godtroget, aningsldst, liittlurat

raskt snabbt oprofessionellt mindre skickligt, ej yrkesmannam6ssigt

signalement beskrivning, kAnnetecken, utseende

o Forfattarna o.h Studentlitteratur

ilsket argt t[ckte hal fyllde, betalade

fdrsvarsl<is hjalplds stolt s.lah,siker

harklade hostade till motvillig ovillig

myndig besttimd A sin sida daremot

sjuda [i kroppen] har bubbla/pulsera [i kroppen] prompt absolut, omedelbart

fdrsiikra htyga, lova

O Forfattarna oth StudentJiu"€':--

gick upp fdr insAg, fdrstod

o FOrfattarna och Studentlltteratur

vedjande bcinfallande skitdyr s/ang;viildigt dyr

o Forfattarna och Student itteratu'

det var inget< sa

mentor handledare, rAdgivare

medmZinsklighet humanitet, medkiinsla sirbarhet' k?inslighet, timtilighet

dirigerade stYrde, beskrev of0rstiird oskadd, ej f6rstdrd

mentorsprogram organiserad mentorsverksamhet

o FOrfattarna och Studentlltteratur

forresten ... n hon mindes plotsligt

metrtor handledare, rAdgivare

mentorsprogram organiserad mentorsverksamhet

o Forfattarna och Studentlltteratur