Professional Documents
Culture Documents
Läsning På Flera Nivåer 1
Läsning På Flera Nivåer 1
q
*
* =:
L
+)
(s
L
q.)
P
.!
+)
C
0) sfi, sva cch
!
+)
t/\
sprAkintrod uktion
<(a
E
Ooo
DAGEN
DA DET VANDE
6
;
blivit tvi 1tt ddr. Klockan hade
,.:,:il:,;-,,rr,"ftL'l::1
ffi fi ',,f ',1T,'::f
## ;:*,;#i n : lftmffi
ffi
.ffi:'l::,:#t;:::lJJiHt#.#
ilff *#l #*T[1T#
b arn en i
omkring i jackor som
D arru r, ::#"'Iffi ,#;
foik hade skzink:_bort niir
T: lT:: fi :. HtrilT"*; ;
i huvudet av kvinnor i de i<c;pt nytt. Hon s6g
Bagdad. som ville fordndra bilder
barnen som s6ide sig p6 *"r, irr" fick. Eller
gatorna i Rio. Hur kunde
hade sett uttt aet aa. man julhandla ndr man
?
Hennes mamma hade
aldrig forstdtt sin dotters
journaiist' Lisbeth val av yrke. catri n yar
tyckte att dottern sokte
att catrin forstort sitt sig tlTlfarorna- Hon tyckte
:iktenskrp. o"n a"t haJe ocks6
redo att gifta sig men n"r;, .rii i. Jonas hade varit
egentligen inte catrin.
gick inte ihop med resorna Hon trivdes inte. Familjelivet
och jobbet.
Till slut hade iktenskapet tagit slut. Kdrleken rdckte inte till. Jonas var
mer hesvikcn dn Catrin. Catrin kzinde bara irihet. Hon gav sig ivdg pA sitt
ndsta uppdrap;, denna g&ng utan det dali3a s;l;n:"**tet.
Till slut ser hon eintligen sin mamma komma gAende. Hon snegi;rr diskret
pA klockan. Catrin tycker att det dr resprktlirsl att lAta fotk vdnta. Men hon
lving;r frirrn ett leende. Mamman korsar iivergang;atiiilel.
,Det var ko vid bankomaten< flasar Lisbeth ursdktande.
Catrin blir glad. Hennes mamma::p1:;-:"r;irirsamm;lile att hon var sen. Det
horde inte till vanligirelerla. Hon gav sin mamma en kram.
,Ska vi gA in?u frAgade Catrin. De skultre iita lunch p& en kinarestaurang.
Lisbeth ville inte att Catrin skulle betala. Men hennes pe::sir_;;: var liten sA
Catrin hade foreslagit en billig restaurang.
Innan de gick in sAg sig Catrin *rniiring. PA andra sidan gatan stod n&gra
ungdomar. De kunde inte vara gamla men flera stod och rokte. Catrin
;:y;:kaile p* iig**bryler:.
vdl inne pi restaurangen slog de sig ner pa vinroda samrnetssoffor. Allt
var lite slitet. Men Catrin gillade kinamat. De bestzillde lite olika r;iiter. Allt
smakade bra.
Samtalet gick lite trogt. Lisbeth frAgade om jobbet, men mamman
lyssnade inte riktigt ndr hon svarade. Lisbeth var inte sA intresserad. Catrins
mamma hade jobbat hela sitt liv som krkersha pA sh;.;ln:atsbe spixl.na;_r.
Yrket hade varit bAde slitsamt och tungt. Vid 58 Ars Alder hade mamman
blivit sjxksk:ir,** for sin dAliga rygg och sina utslitna kndn. Sen
i*rLidsp,:nli*nc;ai som sjukpensionfrr. Catrins pappa dog i en hj;irtiniarht
diliga samvete insikten om att ha gjort {el, ingra srg slitet ndtt
sneglar tiltar frdn sidan riitter hil delar av miltider/mat
respektldshet ohdvlig, hinsynslirs, utan respekt kokerska kvinnlig kock, kvinna som iagar mai
tvingar fram pressar iram, firmAr, eng:{orcc skolmats-
iivergangs- bespisningar matsal i skolan
stiille vita streck tiver gatan, dAr man korsar gatan sjukskriven ledig {rin jobbet p g a sjukdom
flAsar fl2imtar, andas hziftigt fdrtids-
uppmiirk- pensioniir slutat arbeta innan ordinarie pensionsAlder
sammade m2irkte, upptickte sjukpensioniir slutat arbeta innan pensionsAlder p g a
vanligheterna forekomsterna, eno: the usual sjukdom/skada
'Kom< sa hon. ,Jag forjer med dig till porisen. Jag tror att jag sag killen som
tog derr.u
Mamman nickade stumt. Det var nog forsta gangen catrin
hade sett sin
mamma m6ilos.
c
catrin hade besokt minga porisstationer. Man fick forst ta enrapp,sen
sitta
och viinta. Lisbeth skruvade p& sig. Nrir det vd1 var
deras tur fick de forst
fyllai en blankett. Beskriva pojken de sett och vad han hade tagit.
'Noah skulle aldrig stjdia. Jag kdnner hans pappa vdl. Finare pojke far
man leta efter.<
jag vet bara vad jag s&g< svarade
catrin irriterat. Hon blev forv&nad
"Ju,
over att polisen var sA oprofessionell.
'sa du att det var en massa andra ungdomar ddr?u frttgade polisen sen
tankfulit.
,,Ja, de hejade pA och applAderade.<
vet att han har haftproblem med n6gra av kiTrarnapi
>Jag
skolan. De
kanske fick honom att gora det.<
>Ja, det spelar ingen ro1lu sa catrin
ilsket. ,Han har stulit 6000 kronor fran
en frirsvarslos gammal dam. Han m6ste varrarasig
att sa hdr gor man inte.<
vdnde pi
beskrivningen skildringen, redogcirelsen
klacken l/|ryck. veinde helt om
6mhet
stjiila ta fr6n nAgon,utan Iov
kiirleksfullhet, med krirlck
oproJessioneli inteprofessionellt,mindreskickligt
gaatiga sura, gniilliga, tjatiga
stumt
tankfullt eftertiinksamt,fdrsjunkenitankar
tyst, utan ord
appliderade klappadehiirder
mrill6s stumt, hapet, utan ord
polisstatioler
ilsket ar$
poliserrs arbetsplats
fdrsvarslds hjdlplds, utan mrijlighet att frirsvara sig
1.1.
Polisen tittade pa henne. Kanske kom hon p6 att hon varit oprofessionerl
,Sjdlvklart( sa hon och tittade ner i pappren. >vi tar sa klart tag i dettan.
catrin forstod att nu var samtalet avslutat. Hon kdnde irritationen -r,jucl;
i kroppen. Hon misstdnkte att detta ;irt;ir,ri: aldrig skulle ldmna polisens
skrivbord.
catrin hade iiisin;ll sin mamma hemma. Det fanns sdkert nagon
;,rv
forsrikring som tdckte stold. catrin rAnade henne penEJar sa ldnge. Hon hade
gdrna gett mamman de pengar hon behovde men mamman var alldeles
for
stolt for att ta emot dem.
catrin var pa vdg hem tiil Stockholm. Hon rullade in p6 en bensinmack
for att kopa kaffe. catrin stod i rg*r i*lf;i;r-och s6g forst inte pojken. Han
stod i den andra kon. i handen holl han en stor, brun planbok. Det var
den catrin sag forst" Den Lrt:kart; planboken. Sen krinde hon igen pojken"
Hon blev i.:J,ii:k;rrl. vilken slump! Hur skulle hon gora nu? pojken hade inte
up;ri;iiki henne.
Hon gick ut ur butiken. Hon sneglade in genom glasdorrarna. pojken
kopte en korv med brod. Han borjacle ga mot utgangen.
Journalisten i henne
vaknade. Hon m&ste {A prata med pojken.
Dorrarna oppnade sig. pojken tog precis en stor tugga av korven.
,Hejn sa catrin med sin sndllaste rost. >Spring inte ivdg nu, jag
vill bara
prata med digo. Pl6nboken s6g hon inte ldngre.
'Du kanske inte kanner igen mig, men jag khnner igen dig. Du stod
utanfor restaurangen ddr jag och min mamma 6t lunch.n
Pojken sag forst i.,iurrla*nrir: ut. sen rddd. utan sina kompisar, ::-1:rp1:i:6
med plAnboken pA sig. Korven s6g ut att vi:i.<a i r;:uill:t;; p6 honom.
>Jag heter Catrin och dr journalist.n sa hon sen och
tog ett litet steg
ndrmare honom. Han backade iangsamt. catrin blev rddd att han skulle
springa. ,Sndlla, spring inte.u bad hon.
sjuda
choclad oelhdrt fdrvdnad
[i kroppen] hl;r.bubbla/pulsera li kroppenl
upptiickt iynd, iakttagelse
?irende har: Iall fdr polisen
ofdrstiiende utan atl fcirstA/{atta
liimnat av avldurnat
ertappad pikommen, avsliijad
egna lankar inne i tanhar, omedvcten om omgivningen
v2ixa i munnen uttryck. s\at att sviilja, intc god
bekanta viilkiinda
vet att du inte ville stjdla plinboken< forsokte hon. NAgot fordndrades
>>Jag ti
i pojkens ansikte. ,Du heter Noah, eller irur?< G
Pojken stod nu helt stilla. Han tuggade och svaide utan att .,. .i | ., l:, ,,r ,
:::ti blicl:;r::. Sen nickade han. Han stod kvar lroit lii Catrin tog nAgra steg
mot honom.
,Stdmmer det? Var det kompisarna som li,i:iir,iir.ii: dig att gora det?< Hon
viile fA pojken att prata. Hon visste att det ofta var skont att fA berdtta, i;itii; Cd
ill i"ririrt;r. rrilm6
,Jag . u borjade han, sen tystnade han. er *ig
Catrin stod alldeles stilla och tyst, vrintade. Ed Ei
>Jag tappade Viktors mobil i golvet. Den gick sonder. Det dr en sAn ddr
dyr smartphone. Jag har inte rAd att kopa en ny till honom och for att han
T'
inte skulle sdga n6t till froken sA ... ja, sA sa han att jag kunde gora det hdr
istdllet. Han fick pengarna.(
Catrin s&g att han verkligen lk;i:;:ir:t. Den har pojken var inte ond.
>Det dr okn sa hon mjukt. >Men du, gor aldrig nagot liknande igen va?n
Tiil hennes stora forvAning borjade pojken grata. Han sn1'ftade och
l:ri1kedc.
,Pappa skulle bli sA himla ledsen om han visste< snl.ftade pojken frarrt.
>Du sd.ger inget va?<
,Oku sa Catrin och nickade. oOm du lovar att inte gora det igen?o
Hon mindes plotsligt p*iis*::maien. Imorgon skr-rlle hon ringa till polisen
och ta tillbaka anmdlan.
,Jag kanske kan kora dig hem?n frAgade hon sen.
Pojken, Noah, var nog inte rildre an 12, kanske 13. Han var kanske inte
forlorad. om nagon bara var sndll och visade forstaelse, tdnkte catrin. De
gick tillsammans bort tili irennes bil.
De stannade pA parkeringen utanfor hans irus.
>Du far gdrna ringa mig nagon gang om du vi1lu sa catrin efter en stund.
Hon kunde kanske hjzilpa Noah? vara en vuxen som :;Lr1i1r rili hi;*ris i
hans iiv. Noah tittade forvAnat pA henne.
sllippa ... med skiimdes m6dde dilig civer n6got man gjort
blicken sluta titta hulkade skakade av grit
trots att aven last polisanmiilan uppmZirksamma polisen p& ett brott
tvingade gjorde mot personens vilja fanns till hands fanns dZir
l?itta sitt hjiirta prata om nAgot jobbigt
rlilll;:;rii i nagons liv? Hon tyckte om pojken. Han 1og mot henne och hon
skrev ner sitt telefonnummer pA en lapp. Han tog lappen och hoppade ut ur
bilen. Innan han stdngde dorren tittade han in och 1og mot henne.
,HejdAn sa han bara och stdngde dorren.
Catrin satt kvar en stund pA parkeringen. Hon skulle inte sdga nAgot till
sin mamma, inte nu i alla fa1l. Lisbeth skulle nog inte forstA. Men ndr Catrin
1a sig den kvdilen var det nAgot varmt i brostet. Hon somnade med ett leende
pA lzipparna. Det var ldngesen sist'
Catrin korsade gatan. Klockan var strax efter ett och det var grAtt och trist .,: :.
precis som det skulle varai slutet av norrember. PA trottoaren blAste torra
lov omkring och vinden letade sig in under kldderna. Catrin huttrade. Hon
tittade pA klockan och krnttnllrllt: att hon var
1_.lrni.ll;g precis som vanligt. :
Hon kdnde direkt rrl sir.gn av ,i:-r'rieii*ir trots att hon dnnu inte visste om
hennes mamma skulle komma ;iirEerrr dven denna gang. Lisbeth, catrins :
mamma, hade alitid haft svart att passa tider och det var tydligen omojligt
att l;;li: giiir-:ii; bl:r.dilr si.il;r. Trottoaren giittrade av frosten som ocksa
skapade en l*rr;irirlk halka och gamla damer mecl:jrrir-; i_.tl fick se upp
idag.
dt cei
Hon gick i :rajr-iirr tempo Kvarngatan fram och tittade j;r;:,lri;ri i bada ba
skyltfonstren i butikerna hon passerade. Trots att det inte var december YissE E
dn hade de flesta affarerna redan borjat julskylta och tomtar trdngdes st:ff;a h
med adventsljusstakar och lAtsassno. vdl framme i korsningen Kvarngatan irlte Tar
Frudngsgatan tittade hon sig omkring bara t-or att konstatera att mamman
tomma
inte var dzir. Klockan hade blivit tvA minuter over. Catrin forsohte ir:1.:;1;: sig geups
sjeilv att inte bli pa daligt humor, att krii,,,;,r att ens egen mamma ska vara pA
plats pa rrir:rli;.:rl var faktiskt lite overdrivet, det forstod hon sjeilv. Men hon
trll tl
kunde inte lata bli att bli irriterad, mycket for att det inte var forsta gangen al exF
hon stod och huttrade, vdntades pA Lisbeth.
Den iilla stadens centrum var egentligen riktigt trevligt, men catrin hade
I@ ef
och htu
svArt for att njuta av sAdant nu for tiden. Tiden d& hon giatt julhandlat hrii €tE
och lunchat med vdninnor var sedan rdnge over. Allt for manga iragilira
tH@n r
1i','ir'rricn dansade framfor hennes ogon ndr hon i::i.:tra!;-f.;ir_:l den si..ul:rliqa {mnri
konstaterade
pu*tiig
avgjorde, bcstAmdc f6rstr6tt tankspritt, okolcentrerat, frinraranclc qrlr
i tid intala inbiila, tivertyga *
ett stygn
initation
lite grann
mild ilska
krdva steilla krav pA, begAra q*
pi minuten en precis tidpunkt
ffi
f6rsent
l6ra gamla
ej i tid trapska
livsdden
hemska
hiindelser i livet
r#
rii'Il*
hundar sitta
fiin6disk
utttyck;l|ru ndgon iildre person nigol nytt
ldmsk, farlig, opdlitlig
betraktade sig, tiltade pd *
svuistiga civerdrivna
#
skdra ben
maklig
sTukdonr. bcnskorhet, Iiitt att bryta benen
sakta, lengsamt, bekviimt
*
E
julhandeln. Hon kunde inte l&ta bli att se barnen i Darfur som hon skrivit -
en rei:*riage ;rri*l om for tre Ar sedan. Hur de sprungit omkring i jackor
frAn HA4 som folk hade skAnkt bort ndr de f6tt dAligt samvete over allt nytt
de kopt" Bilder blixtrade forbi av kvinnor som i hemlighet samlades for
politiska moten i Bagdad, som ville fordndra men varken hade makten elier
l:rclllen att pAverka sin egen situation. Eller barnen som sAlde sig pA gatorna
i Rio. Hur kunde man julhandla ndr man hade sett allt det ddr?
Hennes mamma hade aldrig forstdtt och aldrig gett sin viilsignelsi: ti1l sin
dotters val av yrke. Journalist med xtie::r-isl-.larerii:s.. Hon tyckte att dottern
sokte sig tili farorna och i:r:shl.lkle ocksA Catrin for att dktenskapet mellan
henne och Jonas hade kraschat.
och det hade hon ju i och for sig reitt i. catrin hade aldrig kant sig redo
att sla si;: liii ro. Ndr hon ochJonas bestdmt sig for att gifta sig hade de
bada haft en r*i." syn pa vad man kunde ;l;*pie:'* hos sin partner. catrin
visste mycket vdl att Jonas for leinge sen var rec* att trrirl:a :::*; pA jobbet,
skaffa barn, vovve och Volvo. A4en hon trodde ocks& att han forstocl att hon
inte var ddr hn. Vad hon dock inte ens visste sjdlv var att hon aldrig skuile
komma dit. Trcts att Jonas ho11 ut i flera Ar kzinde Catrin sig aldrig redo att
ge upp sitt viktiga jobb for en mer r*lr.llii 1:rr:::ratillvar* med traditionellt
familjeliv.
Till slut hade dktenskapet tagit slut, kdrleken rdckte inte till och beslutet
att skiljas hade varit gemensamt men iri:eL,;ril en storre hcs,,,jkclst for
Jonas dn for Catrin. Han hade forlorat fem virdefrilla Ar av tan:iljehiinande
och kdnde en tn*r'nl trotthet infor att borja om. Catrin kiinde bara frihet nzir
hon efter r"L1:rb:i:tlrl gav sig ivdg pA sitt ndsta uppdrag, denna gAng utan clet
d&liga samvetet nedpackat i vdskan tilisammans med datorn och kameran.
Samtidigt som hon franvarande betraktar en kvinna som forsoker ta
sig ut ur en butik men har svArigheter dA:rtlriri-ir,:r: kassar hon bdr gor x
dorroppningen for tr6.ng, ser hon dntiigen sin mamma i ogonvrAn. Hon ifi
sneglar lite iisl',ri:l pA klockan,bara for att hon mAste veta, hon har bestdmt Pa
sig for att inte sAga nAgot. Kvart over ett. Catrin tycker att det dr respektlost Pd
att lflta folk vdnta pA det hhr viset. Men hon lt:lljr.:r iiriitl,-:n och tvingar ktr
fram ett leende ndr mamman korsar overgAngsstzillet. Lol
>Det var ko vid bankomatenn flAsar Lisbeth ursdktande och Catrin kdnner oci
hur lite av spdnningen i henne slSpper. Hennes mamma uppmdrksammade sin
i alla fall sjdiv att hon litit Catrin vdnta. Det horde inte till vanligheterna. fr
Hon gav sin mamma en kram och skakade bara lite latt pi huvudet. Lisbeth l
fick ilil-;i det som hon viile. Hi
,Ska vi gA in?o frAgade Catrin och nickade mot restaurangen de hade f{El
bestdmt i forvdg. Det var en kinarestaurang och kanske inte det Catrin h
hade valt i forsta hand, men hon visste att mamman blev r.'L:l:iri tlr:"r pA dyra fil
stdllen dven om Catrin rrrl-,i*i1 sig att betala. Det var som att hon trodde att a
man skulle bete sig pA ett speciellt sdtt bara for att det fanns iunchrdtter $r
som kostade over tvAhundra kronor. SA Catrin hade foreslagit kinamat och r
mamman hade kittat godkAnt valet. c:
Hon foljde sin mamma mot entr6n till restaurangen och sldngde en sista m
blick bakom sig innan hon gick in. PA andra sidan overgAngsstdllet hade det E
samlats nigra ungdomar. De kunde inte vara gamla men trots det stod flera kr
och rokte. Mamman vdnde sig om och nririi*ti;.: pA Catrin att komma in och
stdnga dorren e{ter sig. h
De slog sig ner i ett bAs pA v1:ririh sammetssoffor som sAg ut att ha ri:ll
rirr; h;i:;j; r-iagirr. A4en menyn var riig':r och Catrin erkdnde for sig sj61v att @
hon faktiskt gillade den iiirlvi-:risiirrl,,: lrrillt;r:tl av de asiatiska rdtterna.
A4amman bestZillde ,tre smA rdtter< och sjAiv tog hon in en soppa med svamp 5
och nudlar forst och sen friterad kyckiing med ris och sotsur sAs. {
ilr
d
miingden antalet mdrkrdda
u
vinnida
fl;
diskret fdrsiktigt sett sina biista
sviiljer fdrtreten uttryck:accepterff och ger inte uttryck fdr dagar rif4,&. blir,il slitna, nijtta, varit lina cn gang i
rdf
tiden
ilskan
#
tolka
obekviim
tyda
obehaglig
diger
Idrsvenskade
stor, omfdngsrik
gjort )svensk( variant ar, {hiil kinesiskt mat)
sh
erbjiid gav, visade versionen tolkningen, r,arianten
manade sa till, uppmanade fi
n
O F0rfattarna och Student itteratur {nh
17
Niud 2
paborjat. Det var heller inte riktigt i linje med Lisbeths intressen eller
kunskaper. catrins mamma hade jobbat hela sitt yrkesverksamrta liv
som
dessviirre tyviirr, tr6ki$ nog impressiodstisk kansfil,t sstil: istunden, piiverkad av olika
kriivande svir, anstr?ingande intryck t ex Monet
,Ja, men det ir klart att hon fAr vara med oss i jul.<
>For du kommer vril?u frigade Lisbeth med en arki:;g;.r*de ton som Catrin
kdnde igen sA vdl.
,,Ja, det hr klart jag kommern
>Du dr inte ute pA jobb dA, som forra julen?u
Catrin hade tackat ja till att Aka till Japan tillsammans med ett team som
skulle rapportera fr6n en ir*nfrrc*s. Det hade inte varit alldeles nodv2indigt
att hon &kte, men det hade hon sagt till mamman att det var. Catrin hade
svArt for julen, precis som hon hade svArt for alla gialLiga familjetraditioner.
Men i Ar hade hon bestamt sig for att inte smita undan utan Aka hem till
mamma och iita sill rih iri;lti:uilar. Lisbeth suckade lilllat och borjade genast
prata omir:ll,nL och hur alla skulle birlre med sitt"
Men det var nAgot som hela tiden prir:ir-arit pA Catrins uppmdrksamhet
och gjorde det svArt for henne att lyssna. Det var det deir gAnget pA andra
sidan gatan, varfor tittade de hela tiden it deras hAll? Precis ndr de kom ut
frAn restaurangen hade Catrin sett en ung pojke i ungefdr samma Alder som
barnen pA andra sidan gatan, stA och lrf illa mot husvdggen precis utanfor
restaurangen, men honom sAg hon ingenstans nu. Hon vdnde sig om och lzit
blicken tr{:r}}ii ldngs gatan men ingenstans syntes den brunhAriga pojken tiil.
Han som hade gett henne en sAdan skyldig blick ndr deras ogon mottes.
Precis ndr hon vdnde sig mot mamman igen sAg hon honom plotsligt snett
bakom Lisbeth, snabbt skyndande tillbaka over vdgen bort mot gdnget. Hon
horde st:i:idria jubel frAn gruppen, nhgra visslade och klappade i hdnderna
och sA fort pojken hade ansiulil till gruppen borjade de rora sig i snabbt
tempo ddrifrAn. N&gra smAsprang gatan upp, andra forsvann in i gallerian.
Vad var det som precis hade hdnt egentligen? Ndr Catrin Ater vdnde blicken
mot Lisbeth s&g hon hur mamman stod och grdvde i sin stora , ti ','r';1:l .1,,
handvdska.
>A4en var: ;ili !i:l ,:i:ir, har den tagit vdgen?( rr1i.il1i;jr1,: hon och l-i:ruilr: runt
bland grejerna.
>Vad saknar du?n frAgade Catrin, forst ointresserat.
>Min plAnboko, mumlade Lisbeth, ,jag hade precis tagit ut pengar ... (
,Hur mycket da?< fragade catrin och en *:rii *::ir:rt ilr*
i:ir:lriiri :"r,:. i
henne. Hade inte de dzir ungdomarna dykt,pp precis ndr mamman kom
forut? Kunde de ha i;:-iiriii henne frAn bankomaten? sett den gamla kvinnan
ta ut en massa pengar?
,,6000 kronorn svarade mamman och nu tittade hon dntligen upp och
motte catrins blick. >Kan jag ha glomt den inne pa restaurangen?<
>Heivetelu utbrast catrin och tog nagra steg i riktning mot ddr
ungdomarna hade st6tt.
,Men vad dr det?< frhgade Lisbeth oforstaende. >Det dr vdl bara att jag gar
in igen och frAgar efter den?u
>>Ja gor det. Men jag misstdnker att du
har blivit :llrt:.1'.r.1< sa Catrin med
i:ir :l:: i rosten.
Mamman sig helt ur.iirl,ril,-i ut.
>Vad menar du? Det ar jubara vi hAr?n
,,Jag har statt och tittat pa en gdng unga tonaringar
pa andra sidan gatan
och undrat varfor de har stirrat p6 oss. Sen sag jag en kille springa mot
dem,
han kom hdrifran. Han tog sdkert plinboken och resten av gdnget stod
och
sAg pAn.
Lisbeth sa inte ett ord men...i:r:r.i* ;.ri x ; :.., och sprang in i restaurangen.
catrin gick efter och hann precis hora servitoren svara att >de hade inte
hittat nAgon plSnbok?n.
Ndr catrin sag fortvivlan i sin mammas ogon kdnde hon for forsta gangen
pa mycket ldnge ri;:ri:ri for den envisa, j.:niliilir{if kvinnan. Det var sdkert
ndstan hela hennes pension de hade stulit.
i all sin dar uftryok. fcirstzirker cn frhga, ,ndgot man inte ficktjuvad bestulen, rAnad
blir klok pi*
bivan fruktan, fasa
mumlade talade o\dligt, lagt
nollstilld uttryckslcls, Iikgiltig
mtade letadc, gravde efter
vzinde p[
ond aning obehagiig klinsla, fciraning klacken lfrlrk vdndc helt om
slog... mt {astnade dmlet kiirieksfullhet, med kzirlck
fdrfdlit ftiijt eftel jagat gnatalde sura, gniilliga, tjatira
,Komu sa hon och tog mamman under armen. ,Jag foljer med dig till
polisen. Jag tror att jag sAg killen som tog den. Han kanske dr kZind av dem
sen tidigare och de kan Aka och plocka upp honomln
Mamman nickade stumt och det var nog forsta gAngen Catrin hade sett
sin mamma li:;llj*r. De gick r,,;riii under tystnad den korta promenaden ner
mot hamnen och polisstationen.
Catrin hade besokt mAnga polisstationer i sitt yrke men det syntes att
Lisbeth var bAde obekvdm och forvirrad i den:li)i;i11;r miljon i receptionen.
Ett lappsystem holl ordning i kon och efter att de suttit och svettats en stund
i sina tjocka jackor var det deras tur. Ndr Catrin i'rl;:r1i:;-l deras drende
till den unga polisen i luckan fick de en blankett dZir de skulle fylla i alla
uppgifter samt r,i11i:i-lir:ti.'icl! pA den rr::r':,i;:i *i'rir:.
Catrin skrev och polisen tog mot blanketten och kastade en blick pA
signalementet. Polisen tittade forvAnat upp pe henne.
,Men det hrir lAter ju som Noahu sa hon. ,Det kan inte stdmma?<
,Vad menar du?n
,Noah skulle aldrig stjiila. Jag kdnner hans pappa vdl och de har det
visserligen irrr;;irr:::'i hemma men finare pojke fAr man leta efter.n
,'Ju, )ug vet bara vad jag s&gu svarade Catrin irriterat och undrade hur
polisen kunde agera s& r:;tii i, 11:il:l'i:r;ti'::rrliil.
nSa du att det var en massa andra ungdomar dar?o frhgade polisen sen
irr; Li i:iii.
,Ja, de hejade p& och applAderade ndr han kom springande 6ver gatan sA
killarna pa skotran. Det var sdkert de som fick honom att gora det.<
,rla, for mig spelar det ingen roll vad anledningen var( sa Catrin il hct.
,Han har stulit 6000 kronor frAn en f,:rlvarslis gammal dam' Grupptrycf.
eller inte, han mAste vdl idra sig att s& hiir gor man inte'n
Polisen tittade upp pa henne och sAg ut att vakna upp ur sina tankar.
Kanske kom hon p& att hon varit oprofessionell for hon irar"kl*ric sig och
satte sig rakare uPP i stolen.
,sjAlvklart( sa hon med m,/nrlig rost och tittade ner i papplen. ,Vi tar s.
klart tag i clettan. Hon 1og pA ett sdtt som gjorde att Catrin forstod att nu \--'
samtalet avslutat. Catrin kiinde irritationen sjuda i kroppen och kdnslan
av att detta drende aidrig skulie ldmna polisens skrivbord viile inte 1dmna.
henne ifred.
Catrin hade ldmnat av sin mamma utanfor porten och forsokt liirllik;:;l
henne om att allt skulie g& bra. Det fanns sdkert nAgon forsdkring som
l;icirtr: stold och under tiden kunde Catrin lAna ut pengar till henne. Catrir'
hade giirna gett mamman de pengar hon behovde, men hon visste att det
inte var nAgon id6 att frilga. Nlamman var al1deles for si*!i for att ta ernot
nAgot av henne. Catrin hade alltid haft kdnslan av att lnamman var extra
l;r*i.;riii3 att ta emot pengal ndr hon var sA negativ till Catrins jobb' Som
om pengarna var smutsiga eller nAt. Catrin i,r sr* n:l* tyckte att det var
vansinnigt att mamman pro*rpt skulle overleva pA den lilla pension hon fi--,
ut, som knappt rtickte till det allra nodvdndigaste.
Det var dags att Aka tillbaka upp mot Stockholm. Men eftersom mamm..l
inte hade velat liigga pengar pi kaffe pa restaurangen kdnde catrin att
det skulle sitta fint med en take-awaykopp pa vdgen. Hon rullade ln pA
Statoilmacken pA Norrkopingsvdgen och parkerade i en ledig ruta.
$drsZikring]
.ld
DAGEN DA DET VANDE 23
Niud 2
var lAngt
Det hade biivit en irar:deisi:rih dag och catrin kzinde att hon
la hon forst inte
inne i tankarna ndr hon stallcle sig i kon till kassan' Diirfor
stod och fingrade
mdrke till pojken som stod i kon till kassan bredvid. Han
pi en stor brun planbok i likk:r som sAg viildigt r*alplacerad ut i den unga
plAnboken'
pojkens hdnder. Det var clen Catrin sag forst. Den i:*kant;r
hur hjzirtat
och ndr det gick upp for henne vad det var hon sag kzinde hon
rAka pi sin
borjade banka hart i brostet. vilken slumpi Att hon skulle
mammas r&nare bara ett par timmar efter brottet'
Pojken hade
Men hon kuncle inte bestdmma sig for hur hon skulle a}era.
gick ur kon
inte upptdckt henne utan verkade ocksA frirlorarl i tankar' Catrin
och stiillde sig bredvid
och vdnde ryggen mot pojken. Hon gick ut ur butiken
over i lr;'i k"t]
stdllet mecl tomteiuvor och ljusslingor ti1l ligpris som vhllde
utanfor entren till butiken. Forsiktigt sneglade hon in genom
glasdorrarna
rirl-;'r *ig mot
och sig hur pojken kopte en kokt korv mecl brod och borjade
for att fa
utgangen. Hon tdnkte anviinda ali sin journalistiska kr1r"rp,-lrns
en person mot
prata med pojken. Hon visste att man inte kunde haila kvar
om hjdlp i butiken'
dennes vilja, sA det hade inte varit nigon id6 att be nagon
en stor tugga
De automatiska dorrarna oppnade sig och pojken tog precis
av korven ndr han klev ut.
jag viil bara
,Hejo sa Catrin med sin sndllaste rost' >Spring inte ivdg nu'
jackan for hon sag
prata med dign. PlAnboken verkade pojken ha stoppat i
den inte ldngre.
,Dukanskeintekdnnerigenmig,menjagkdnnerigendig'dustodutanfor
restaurangen ddr jag och min mamma At lunch'u
honorn vem
Pojken sAg forst oforstAende ut, men ndr det gick u1:p for
honvarsighonskrdckenihansogonochhonforstodhonom.Utansina
att vdxa i munnen
kompisar, crtapparl med plAnboken pA sig' Korven sAg ut
pA honom.
malplacerad oPassande
bekanta viilktinda
ftirlorad i tarkar tankfull, initv?ind
backen, en back behiLllare, kiirl fdr frirvaring
nira sig hlir:gi mol
kompetens skicklighet, fdrmAga
heter Catrin och dr journalist.u sa hon sen och tog ett litet steg
>Jag
ndrmare honom. Han backade lAngsamt och Catrin blev rZidd att han skul,.
springa. ,Sndlla, spring inte.u i.;iijt:li.: hon. Polisens ord om hur kompisarn:
antagligen pA nAgot sdtt tvingat den hdr pojken att stjiila pl&nboken gjorde
Catrin hoppades pA att han skulle lyssna pA henne.
>Jag vet att du inte ville stjdla plAnboken< sa hon snabbt och sAg direkt
n&got fordndras i pojkens ansikte. >Du heter Noah, eller hur?u
Pojken hade slutat backa och stod nu helt stilla. Han tuggade och svalde
utan att skippa henne med blicken. Efter en stund nickade han forsiktigt oc
stod kvar trots att Catrin tog nAgra steg mot honom.
,Stdmmer det? Var det kompisarna som tvingade dig att gora det?u Hon
ville fA pojken att prata, oppna upp. Det var hennes e r i;,rrcn1;rl att sA fort
mdnniskor borjade berdtta sin historia slappnade de av. Det var de som inte
borjade prata alls som man inte kom At. De som llii rll, stiingde dorren i
ansiktet pA en eller la pA luren i orat.
,Jag u, borjade han, sen tystnade hans snabbt.
Catrin stod alldeles stilla och tyst och vdntade.
>Jag tappade Viktors mobil i golvet. Den gick sonder. Det iir en sAn deir
riiiiii:'r smartphone.Jag har inte rhdatt kopa en ny till honom och for att
han inte skulle sdga nAt tili froken sA ... ja, sA sa han att jag kunde gora det
hzir istdllet. Liksom for att ir<-.-r::L.er:scrii honom. Han fick pengarna.(
Trots att det var morkt kunde Catrin se pojkens kinder fdrgas roda och
i:licL*:: gru:li;is. A vad han skdmdes. Hela hennes vdsen sa henne att den
hdr grabben faktiskt var god. Om man nu kunde kalla mdnniskor onda och
goda. Hon sokte hans blick som hade forsvunnit ner i asfalten.
>Det dr okn sa hon mjukt. >Men du, gor aldrig nAgot liknande igen va?n
Till hennes stora forvAning borjade pojken grhta. Han snyftade och
hulkade och gned sig med hdnderna i ogonen.
,Pappa skulle bli sA himla ledsen om han vissteu snyftade pojken fram.
>Du sdger inget va?<
,Okn sa Catrin och nickade. ,Om du lovar att inte gora det igen? Men
I
DAGEN DA DET VANDE 25
Niud 2
I
DAGEN DA DET VANDE 25
Niu/i 2
1.1,:'rrr.i.ilrl;;r''iinAgonslivpideth?irsdttet?Hontyckte:':lr:)i::i:i''iiompojken'
Han Var 1..:;:::::'ii...:,..i pA nf,got sdtt.
Hans stora Zirliga ogo,, o"h opprra. .':.1;':1"-1.,.:].'
Han log mot henne och hon;.;']..i':-1.'.:'i..
i handskfacket efter en lapp att skriva
lappen och hoppade ut ur bilen' Innan
ner sitt telefonnummer pa. Han tog
1og mot henne'
han stdngde dorren tittade han in och
ffiKSKKX\T MK&.&TYKLSKN
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berdttelsen
E}X$KK3?ffiK&
Ternan - familjerelationer, mor/dotter, ordttvisor i veirlden, fordndring
1. Relationen mor/dotter (forzilderlbarnl: PA vilket sdtt kan relationen
mellan mor och dotter fordndras over &ren?
2. Yarfor tar materiella ting ofta upp si mycket av vilr tid? Vilken roll
spelar presenter t ex julklappar och fodelsedagspresenter tycker du?
3. Skulle du kunna forlAta nAgon som begAtt ett brott mot dig s& som Catrin
forlzit Noah i berdttelsen?
Johanna satt vid skrivbordet och tittade ut genom fonstret. Det var
ingen vacker utsikt direkt. Femte viningen. Fonstret vette mot ett
halvfiirdigt bygg". Tomma fonster och fladdrande byggplast. Oljudet frhn
byggarbetsplatsen var oronbedovande.
Mellan husen s&g man E4an gh igenom Stockholm. Bilarna krop fram.
Johanna kunde ndr som helst rapportera om det aktuella tratlkliiget i
Stockholm. Hon 1og trott for sig sjiilv.
Johanna horde sig sjzilv sucka lika hogt som eleverna, men det var dags att
la tjuren viril horu:en. Hon slog ihop datorn och reste sig. Hon kdnde hjeirtat
banka lite hArdare i brostet och st*lsatte sig infor lektionen.
Utanforkontoretmottehonverkligheten.DiirstodettStortbordddrdet
och hdlsa pa dem' Hon ;:]:rsrtra''1*
alltid satt elever. Johanna brukade ie glatt
kopiatornochgickigenomdentungarv*lrgr:l}l,re;:tillnAstarum.Detvarett
r-rpl:i:]]::llllrr-tn:. I rummet stod nAgra soffor
och fitoljer' I borjan av terminen
NusattEklcisoffornairummet.DetvarprecisutanforJohannasklassrum.
fanns bade ltir- r:ih' na.-:]r'r1r':i;lr med detta.
ofta fick Johanna gA ut dit
Det
ochs6gatilleleversomholltilldiirattlugnanersig.Menidagvardetbra.
ominteuppehAllsrummetlegatjusthrirhadenogingeniEklckommittill
lektionenidag.Tisdageftermiddagvarallatrotta.Ingenbralektionstid.
Ingen av de
Johanna mottes av
tystnad' Ingen tittade upp ndr hon kom'
upp klassrumsdorren'
ndstan 30 elever hZilsade. Hon liste sll;i;iil;:bilerl
men ingen reagerade'
Klockan hade passerat lektionens starttid
,DA var det dagso sa Johanna till siut'
Ett par av tjejerna tit[ade forvAnat upp'
vi?u fr&gade den ena och satte sig
,Borjar upp'
>Ja'..<saJohannaochforsokteattintelAtairriterad.,Nivetvdliika,'.;i]
som jag ndr lektionen borjar?o
Saga,somhadefr&gat,kastadeenblickpAklockan.L&ngsamtborjadehon
resa sig fr&n soffan'
a
Niu& 1
32 EN DAG PA IOBBET
pil samma
strax borjade eleverna kornma in i lokalen. De satte sig al1tid
plats. Mtinniskan var verkligen ett vanedjur' Johanna 1og viinligt
och
sur p6L
uppmuntrande mot dem. Hon vi1le inte vara sur. Hon var s& ofta
Ek1c. Hon var egentligen en glad person'
de var
uHej pa eru hdlsade hon vzinligt pil nhgra elever. Hon fragade om
trotta, om luncherLYar god. Sen borjade hon lektionen'
>Hej pA erl ska gi igenom nilgra viktiga saker s& ni kan stiinga era
Jag
datorer och lZigga undan mobilerna'n
,Behover man inte anteckna dtt?< frilgade en av killarna l2ingst bak'
Hon visste att Hannes aldrig
Johanna kiinde irritationen vdckas.
antecknade. Han ville bara spela. Men det var ju sant' det vat
bra om de
antecknade.
inget
,Jo, okn svarade Johanna. >Men da iir datolerna bara for att anteckna,
annat. Och inga mobiler!<
>Men om man antecknar pA mobilen?o frhgade en annan elev lite
utmanande.
lokalen rummet
irinvaro skolk, uteblivande
vanedjur miinniskan g<ir giirna likadant varje g6ng
fdrbereda gcira iordning i ftirviig
inte.Honskullel;.ripi:,,'.lclmedklassens'1'1]l]]1i-(}I{].lpAndstamote.
,MenJohan,s'.'*;inteiklassrummetdrdusndlllosahonist.illet'Hon
ursdkt'
tyckte sig hora n&got frAn Johan och tog det som en
HonborjadegenomgAngen.NAgraeleververkadefaktisktlyssna.Efterit
kzinde sig riktigt
var det flera som stiillde fragor och visade intresse' Johanna
glad'Honvaldeattl:iunl.i*iiilattkillarnaliingtsbakgjordeannat.Ibland
och allti'd var det
brukade hon ta en *r'irlle'"j ::itndn bak i klassrummet
nAgonsominteir;i::::stdngaavspelen'DAfickhonpratameddem'Meninte
idag.
,Johanna,kanduhjzilpamig?nVeronicavillehahjzilpochJohannalyssnade
sen sag hon ut over
pa hennes friga och uppmuntrande henne att fortsdtta.
kiassrummet. Det var sju elever av 31 kvar i klassrummet. Resten hade gAtt fu,r
och satt sig i olika:'Lr-;r:iirrunt pA skolan. Johanna visste irnrr:t lr:i"rl att 99 7o ffirfr
av de som ldmnade klassrummet inte jobbade med uppsatsen. N{en hon ville u&&mu
l;ir;,r di:l'* *n ]lix;r. De som inte ldmnade in el1er inte blev godkzinda skulle fA rffir
en ny uppgift. Nu var det dags att visa vad det -r;rnei:;: att gA pA gymnasiet.
dqtffi:
De som var kvar i klassrummet jobbade bra och stdllde frAgor. Johanna fick I*r
kdnna sig som en bra Tarare. Men hon borjade undra. Nu r.ar det dags for de rMq
andra attvara tillbaka men ingen hade kommit dn. Kunde man inte ens lita ffii
pA att de forsokte hi;JJ;,; lidrn? Men plotsligt horde hon hoga skratt och prat M
frin ir:rpph*sei. Eleverna gick rakt in och satte sig. Pratade som om de var orfuffi#
pA rast. De flesta slog upp sina datorer och la mobilerna pA banken iramfor lHu
sig. dqn Ut
rrm H
,OKI< sa Johanna sil alla horde. Hon tittade ut or.er klassen. llon skr-r11e gA hmm.l
igenom lite viktiga saker infor inilircnl::g av den stora nppgiften Det r.ar WF
sAdan information som alla behovde hola. ffir
>Vill alla vara sA sniilla och slA igen datorerna och l,vssna pa ntig,.. Hon sa Mfriry /
det med m,v::*ig rLamm:i och sp;i:*,rk igoncn i pojkarna pA baki-e raden. En r&fut
tystnad spred sig i klassrummet. iliil&qnr I
Samtidigt s6g hon n6got ko;rsligt. Ldngts bak satt fem ki11ar i rad a1la med tr
datorn piisiagr:n framfor sig. Nzir Johanna bett klassen att stdnga datorerna nrft h
hade de bojt sig ner och plockat upp sina vdskor frAn goh'et. De stdllde $!of t
vdskorna pA bdnkarna framfor sina datorer. Sen fortsatte de spe1a. De tittade flrh,r
inte ens pAJohanna for att se att deras lilla irir:I hade fungelat. Le.r-L]-.<sanll
insAg Johanna att detta hade hdnt forut. DA hade hon inte forstatt vad de eI
gjorde. Men nu forstod hon. Trodde de att hon var irelt dum i hr,n r-rdet? b
frqn
Trodde de att hon inte sig vad de holl pA med?
ry
hru
Lru
studierum rum frir studier myndig stiimma bestiimd rdst q
innerst ilne i ens inre spiinde dgonen i tittade intensivt pi s
l6ra dem en
irneba
liixa visa infrir {ramtiden
pi
konstig
pislagen
underiigt ry
medfrirde, gick ut ig,irg {TFIL
hillatiden vara i tid, passa tiden trick knep db
trapphuset separat del med trappa langsamt sakta ffi5
inliimning har tid fdr inl2imning av skolarbete hil*ln
J
*
O Forfattarna och Studentlitteratur
I
Niud 1 EN DAG PA IoBBET 35
Hon stod med oppen mun, alldeles tyst, och stirrade pfl elevernape bakre
raden. Johanna kzinde en enorm ilska vii1la upp inom sig. De andra eleverna
i klassrummet kdnde att nigot var ph ging. Alla var tysta. Forutom det
ihArdiga knappandet p& tangenterna pA bakre raden, forst&s.
Plotsligt tittade en av killarna upp och ins&g att alla stirrade pA dem. Han
slog till sin buinkgranne h&rt ph armen.
Johanna kZinde stark kraft inom sig. Hon blev sjdlv forvAnad ndr hon till
slut sliippte los all ilska.
uVad i helvete tror ni att ni hflller pA med?< rot hon med d&nande stiimrna.
Eleverna som satt precis framfor henne hoppade til1. Bara att hon svor var
ovanligt.
Det var alldeles tyst. Killarna dar bak tittade eintiigen upp. Nu var det
deras tur att sitta med gapande munnar. Det var inte ofta Johanna blev
arg. Inte riktigt argph riktigt. Men nu. Hon kdnde att ilskan forblindade
henne. Hon horde sig sjdlv frdsa ut ord, svordomar. For forsta g&ngen sa hon
dntligen vad hon tyckte.
>Vad tror ni att gymnasiet fu? Enjiivla lekstuga? Ett fritids? For vem tror
ni jag st&r hrir framme och pratar? For mig? Jag skiter vdl i om ni lyckas i
skolan eller intel? Har ni nAgon jiivla aning om hur priviiigierade ni dr, hur
mtnga ungdomar i vdrlden som skulle ge allt for att fi gratis utbildning,
skolmat varje dag? En egen dator till skolarbetet ... ?u orden rarrfiur Johanna
och hon kunde inte stoppa dem.
Sen, tystnad igen. Ingen sa ett ljud. Johanna stod och flzimtade. Kdnde hur
ilskan sakta rann av henne. Hon blev alldeles tom.
frE
Plotsligt sa hon med lAg rost:
>Ut!< Hon pekade mot dorren, blicken i golvet'
r*
Ingethiinde.AllaSattkvar.Hontittadeutoverklassrummet.
ffi
@,r
,UT sa jaglu
Hon spdnde dgonen i dem. Forsokte stirra extra pa dem
hon vat atg ry
h
pa.>Ut,ochniSomintevethurmanbetersigiettklassrumbehoverinte
komma tillbaka ... n hon sa det tyst' Det behovdes inte
ldngre nAgon i:*lr-i dI
hela klassrummet' m
1;;rl. Hon hade kunnat r,,i:Lr och skulle iinda horts over
N&gon fliimtade till. Fick man verkligen sdga sa till
sina elever? samma ffi
rofr
tankefloggenomJohannashuvud.Menjustnukdndehonatthoninte
inte fick gora'
brydde sig. En ldrares vardag var fylld med saker man
Man fick liljri;l -',ir:i,l r.:t't.1, iills:1;li li:' Alla elever hade rdtt
att :' I&
l-';;;r.';i1i11ri: historier om vad lirare sagt och gjort
l'::'r:':' till foriildrar m
"'l'-li:r":
och rektor !r,p!:l;i1t.r ir.r. i!,t"iir::1. insagJohanna att nagon
mycket vZil skulle {
::r''!'l';lr'-:i' over .l
kunna sitta och filma henne i detta nu. Hon ':lillli."' ;ii med
se' men man d
eleverna. Hade nAgon mobilen uppe? Inte vad hon kunde
kunde aldrig vara "l
th
pa Johanna' Det n
N&gon borjade forsiktigt plocka ihop sina saker. 1:rL:i:i'r''ir:
Hon kdnde ;r:::;i]:i
var carl, en av de sndllaste elever Johanna nagonsin haft'
vdlla upp. Det var alltid de sndlla eleverna som . ' Fler gjorde som T
t
carl och snart hade alla elever rest sig. veronica, saga och Amanda var
de
Vad skulle hdnda
forsta att passera henne. Hon kAnde deras oroliga blickar'
nu?Enannandagskajagsagatilltjejernaattjagintedrargphdem,tdnkte
Johanna mrii.
Snart var klassrummet tomt. Johanna stdngde dorren
hart. Killarna fran [r
bakreradenhadeinteenstittatp&henne.Honhoppadesatthennes
il
r.I;,i;rllr. De kan man vdl iind& inte fi en:'':;'r;'i111111r-r'lav rektor
for - att sphnna
h*t--
Niuci 1
37
ogonen i n&gon? Plotsligt blev hon i,r;1. , .,,,,..... Tdnk om hon skulle bli
1,.;rli;:rl riil ;-i,tir.,r'for det? Att nagon elev kdnde sig L:-iii:irl for att hon spdnt
blicken i honom. Nu for tiden var det ldrare som var rddda
for att bli kallade
till rektorn. Skolorna var sa rddda for att i;.ri:s::r :.,:ilr.'',.:l-. om en skola fick
r;riig,t r'.;lrr: var det slutet. Allt spreds snabbt p6 Internet
och man kunde inte
1"i;r':i';r:"i: ;.;ir,. Inte forklara. Fordldrar och
elever kallades pa mote med rektor
och ldraren. DA fick ldraren ofta be om ursdkt.
Efter motet betedde sig rektorn i,:r;;: Kunde sziga till leiraren att
tdnka pa att eleverna ar vltra i.i;rrr-jr.:;'l >De dr vara pengarl
utan eleverna blir
det ingen skola. Sndlla du, vi mAste tdnka pA v6rt goda
rykte ... <
tulliskatt uttryck: nil man vill bdrja skratta utpumpad utmattad, dcidstnjit
kallad ltill
uppnktlCt 2irlig, sanningsenligt
rektornl uppmanad att komma
[till rektorn] firbannad vildigt arg
krinkt sArad, fcirokimpad
Inissade smiskrattade, fnittrade
tappael*a har: forlora elever pi skoian
skhidda s/ang: viiidigt reidda
d6ligrykte inte bra anseende
erli1t sanningsenligt, uppriktigt
fdrevam sig reittfzirdiga sig, fcirklara sig
komma i klf,m hamna emelian
aanorlunda pa ett annat satt
lida plAgas, pinas
kunder personer som betalar
Tjejerna hade stannat kvar en stund och pratat. Sen gick de och sa qiail
hejdA. Johanna tyckte ndstan bdst om att sn:ii;;rela med eleverna utanfor
lektionerna. Under lektionen var ;',riir:r:::; sA fasta: lArare-.e1ev. EfterAt i,i.ga*r
eleverna plotsligt vara sig sjdlva.
smiprata prata om allt mcijligi urm inie iir alh,arligt blickade tittade
rollerna olika stlillningar mellan personer
vtgade hade mod att
1
l
E-t---
EN DAG PA IOBBET 39
Snart skulle hon gA in ti1l Ek1c. Att undervisa i svenska i Eklc var ungefdr
som att forsoka fA fem6ringar att intressera sig for kiirnfysik' Det var i
alla fall sA de sjiilva i:-::::rrt;ilirir,: det. Niir Johanna kom gAende med sin
korg over armen horde hon hogljudda suckar ling vzig och hon hade for
lAngesen insett att de flesta elever i den hiir klassen mest sAg henne som ett
rirlr:t:ll-lglrilr')llrenl som stod mellan dem och de onlinespel de spelade p& sina
mobiler under rasterna.
Eiler, Johanna onskade att det var under rasterna de spelade. Allt
oftare hade hon mdrkt att killarna lzingst bak ln:',";rnli:de med mobilerna i
klassrummet, stirrade ner i kndt diir de pl;ile:"*i telefonen och ibiand kunde
man se deras bleka ansikten lysas upp av det ilil;li':t:rli* Ijuset frAn mobiien.
Tog man ifrAn dem mobilerna fortsatte de med andra spel pA sina bdrbara
datorer. Och datorerna kunde ju Johanna inte gdrna ta r{rhn dem' Det var
ju
skolan som gett dem till eleverna. For att anvdnda i skolarbetet' SAklart'
A,{en hur :t]rliL*n skulle man kunna kontrollera att varenda k*l"le
jobbade
kopiatorn och gick igenom den tunga svdngdorren til1 ndsta rum som kanske htuh
bdst kunde kunna kallas uplrhails; ur::-1. Det lr*r'i r;llr'..riii:lariit rummet
hade W
i:,i,ir],,,:r:rfr irpp med nhgra soffor och fAtoljer och hade fr6n borjan
sett riktigt
trevligt och jnit:r,xi:r:**: ut. pA vdggarna hade,,,lkl::r;i:,r:ilr:r: satt upp hAllare Ifu
for tidskrifter och magasin och i borjan av 6ret hade National Geographic rtoh
samsats med Skriva och olika ungdomsmagasin. llha
sip
blundade frir l6tsades inte se viillde kom river
drev ... till sin kon{erensbord stort bord
spets uttryck: driva sii lingt dct gir pysslade s/ang: gjorde, utftirde
bestod av innehrill, inrymde
uppehiillsrum rum diir elever kal vara pA rasten
ambitidsa framitstrlivande, ih?irdiga
koridors-
sttikiga hiir: brlikiga liknande aviingt, likt er korridor
hLD!
domherande ledande, hdrskande mdblerats upp
H
frirsetts med mcibler, inretts
atmosfiiren /rar miljiln, stimningen inbjudande
dt
iockande, viiikomnande
ta tjuren vid vaktmiistaren
ffi
pcrson som har ansvar ftjr lokaler och
hornen uttryck: tatag i situationen
stilsatte sig uttryck. ingay sig mod, hdrdade sig
invcntarier mm
#
*:ry
O Forfattarna och Studentlitteratur O "iii$iliMmll
i
,aq
Niud 2 EN DAG PA 41,
'OBBET
Men bara ett par, tre veckor in pA det nya laseret hade rummet helt l;,i1-:i:;r:,
sl;': '::iui-:::. Sofforna knuffades stiindigt runt och gjorde rummet stokigt och
*il*:':::r.,l:rir.iil. Tidningarna lAg numera pA golvet. Deir lAg ocksA godispapper
och utrivna A4-ark, coiaburkar och snus och Johanna ville inte titta ndrmare
pA vad som hade samlats under sofforna. Hon ros *lllv:ili,gl.
Johanna undrade tyst om det var sA h2ir de ville ha det? Eiler om det bara
blev sA och ingen orkade stada? Hon visste att ll;vllr;ir:l stdndigt kdmpade
med att fA fler elever pA skolan att engagera sig och hjalpa till att h&lla
ordning. Lappar med uppmaningar att sldnga skrrip i papperskorgar hade
satts upp, men i:r.l':liur;;:11 nog var det ofta dessa lappar som tillsammans
med godispapperet 1&g och skrdpade pA golvet.
Just den hdr tiden var den Eklc som fyllde uppehAllsrummet och lig och
r.,;;.ii;"lr::;i; i sofforna eftersom rummet var precis utanfor det klassrum
Johanna hade de flesta av sina lektioner i. Det fanns bAde for- och nackdelar
med att ha sitt klassrum placerat i ansiutning till elevernas:';::tl',"ttr'1':t.l:ri.:r.
Vzildigt ofta under sina lektioner fick Johanna gA och sdga till folk att lugna
ner sig dA det knappt gick att gora sin rost hord inne i klassrummet, men
det var samtidigt ldtt att hitta elever som villade bort sig under lektionstid
- de hamnade oftast just i de ddr sofforna och kunde ldtt.,'.t11;.r:r tillbaka tili
klassrummet. Och som idag var det bra. Om inte uppehAllsrummet legat just
hZir hade nog ingen i Eklc kommit till lektionen idag. Tisdag eftermiddag
klocka 1.4.30 var nog en av veckans sAmsta lektionstider.
Johanna mottes av en 1ir;:li':rl..i- tystnad. Ingen tittade upp nAr hon kom med
sin korg och hon passerade de niistan 30 elever utan att f6 ett enda hej. Hon
lAste s*rr::::;:r:lll,-l:: upp klassrumsdorren och vdnde sig mot ungdomarna. I
n&gon minut stod hon och v2intade pA en reahtion. Klochan pA viiggen visade
pitvA minuter efter att lektionen skulle ha borjat men den var det ingen
SOm 1.,-:-,.; :I;'.::r-::i i:r.tiil --::t.
tappat sin charm frirlorat sin utstrilning rastutrymme plats ddr eleverna dr pd rasten
oharmoniskt ur balans, otrevli$ rallas drivas framit
ofrivillig oavsiktlig, omedvetet kompakt tat
elevriidet grupp elever utsedda att best[mma i vissa sammanbiten bestamt, cnvis, ilsken
frAgor pA skolan tog nigon notis
paradoxalt mots?igelsefullt 0m miirkte, upptiickte
wiikte sig ldLg utstr2ickta
,DA var det dagsu sa Johanna till slut och sag ut over rummet. Ett par av &r
tjejerna tittade forvAnat upp som om de verkligen inte mdrkt att hon stod rinq
deir. d
,Borjar vi?o frAgade den ena och satte sig lite rakare upp. o"L q
,,Ja...o saJohanna och forsokte att inte lAta irritationen t'r::-,:.r; l"ili.,-r;:. allt Ilmr
for mycket. >Ni vet vzil lika vdl som 1ag nar lektionen borjar?n dm6
saga, som hade fragat, kastade en blick pa klockan och verkade notera att dGr
klockslaget var i-::l",ii::1. LAngsamt borjade hon resa sig fr6n det halvliggande
ldge hon verkade vara fodd i. Konstigt nog kdnde
'I*
Johanna all sin irritation ftfEF
riktas mot Saga, som ju faktiskt var den enda som gjorde nagon ...._.,.. .-. till &s
att komma pA lektionen al1s.
W
Hon suckade tyst, meddelande med en kraftig, bestdn"rd stamma ut over ffi:
rummet att )nu borjar lektionen och snart stdnger jag dorren. Den som i&
inte sitter pA sin plats dA fAr ii,;tlrr;,::'i.1.( Hon -r':rrr:r:. '::: , :, , och gick in i dffi
klassrummet utan att titta efter vilken effekt hennes : ... .,,.hade. ilc
I
Ie
r:r-.rti::; takt borjade hon plocka upp material ur korgen. slog pa projektorn Scr
i taket och plockade fram sina anteckningar pa datorn. Hon skulle ha en fult d
kort genomgdng om kdllhdnvisningar och citat innan hon slappte dem fria qlo
for att skriva och jobba med uppgiften. Hon gjorde ofta sa forst en kortare rffi-
genomgilng ph fi-20 min, sen fritt arbete under hennes :_ i,.:,r:, i e1ler #t
utanfor klassrummet. Sen en Atersamling med genomgAng eller foreldsning nnt
innan lektionen avslutades. ftr
Hon hade som regel att alla fick ldgga undan sina telefoner och stdnga
xfr
locken pA sina datorer medan hon pratade, om hon inte forvdntade sig att ilL
de skulle .-l:i..:ll',.;r:; forst&s. MAnga verkade ta den uppmaningen med,;'i: r&
::, r',i '',:li, men hon forsokte einda hallapa det. De ganger de fick sitta med ;*fr a
datorerna uppe under en genomgAng fick hon alltid hundratals frAgor efterAt ill
om exakt det hon just hade gAtt igenom. och det orkade hon inte ldngre. ffire fo
d
fiiqa rdsten hciras i tonl2iget, rcistlZiget tillsiigeise tiilreittavisning, Idr maning
bekant vzilkiind maklig idngsam, sakta
adydan [tilll tecken pii vdgledning
,frrm
hjiilp, handledning, instruktion
frinvaro skolk, uteblivande anteckna skriva ner
qld
v2iade pi uttryck.vande helt om, viinde en nypa salt uttryck: inte sA allvarligt *
klacken h,irt Ffr
ryF
*
I
NNA I
43
Efter nAgra minuter borjade eleverna ii*l:llr: i:-r i lokalen och slog sig ner pA
sina t:i,crr:,;riili; platser, alltid samma varje gang. Mdnniskan var verkligen ett
ii,irti:tljl:1'. Johanna tittade ut over dern och anstrdngde sig for att le vdnligt
och uppmuntrande. Hon hade bestdmt sig for att inte vara sul denna lektion'
Hon var s& ofta sur pA Eklc att hon trodde att hon skulle skrdmma bort
dem frAn utbiidning for all framtid. Nej, lite f:r:ii;r'irr,-: skulle nog inte skada
nAgon.
,Hej pfl ern hdlsade hon vdnligt pA nigra ii::-biiri:ll.:"i;:;rir: elever och
frAgade nttgra utvalda hur dagen hade varit, vad de fick till lunch och om
de var trotta. Hon liit medvetet lite :-r.;tr-1liri:rr:lil fdrga rosten och sAg nhgta
hoppfulla blickar riktas mot k,,rli:iilr;r ndr de horde hennes ton. Ndr alla viil
hade satt sig h;r:^ii1tr,jc hon sig och sa som vanligt:
,Hej pa erl Jag ska ga igenom nhgra viktiga saker sa ni kan stdnga era
datorer och lZigga undan mobilerna.u
,Behover man inte anteckna diflu lrhgade en av killarna pA bakersta raden.
flZimtande lAga i brostet.
Johanna kiinde irritationen tdndas som en liten
Som om Hannes hade antecknat nAgonting nAgonsin. N{en det var ju sant,
just cletta vore det inte sA tokigt om de antecknade.
,Jo, ok< svarade Johanna och kdnde hur rynkan mellan ogonbrynen gjorde
entr6. rMen da dr datorernabarafor anteckningar om det jag seiger, inget
annat. Och inga mobilerln
>Men om man antecknar pA mobilen?u frilgadeen annan''
i''' "':
rost lite utmanande.
Johanna log i:;'litllr,,r!,rr:L mot honom.
,Det lAter lite krAngligt. Gitlar du verkligen att gora det?<
>Har inte datorn med, den dr s& i;i,.,la tung.< kom svaret samtidigt som han
dok ner i mobilen.
,Du fflr garna i&na papper och penna.n sa Johanna hjiilpsamt, men
fick inget svar. Hennes inre skrek att hon borde talag i det hela nu, men
il.r.ni1i:iiri: som sA ofta fyllde henne i dessa situationer sa henne att detta var
ett storre problem dn att hon kunde losa det sjzilv heir och nu. Hon skulle ta
fitt o
upp det med klassefls :': rr,::rllii::. pA ndsta arbetslagsmote. inte L
,Men Johan, svdr inte i klassrummet dr du sndlll< sa hon isteillet for att
fh rr
sdga nflgonting om att hans beteende inte var passande. Hon tyckte sig hora
sLdil
ett slags.ll:'1:1',r,'t r:r.il frAnJohan och tog det som en ursdkt.
de bfr
dt de
Det tog pA krafterna att hterfh den positiva energin hon forsokt uppbada
fnia 5
i borjan av lektionen och hon kopplade in projektorn och drog igang pp- var d
presentationen. NAgra i klassen verkade faktiskt folja hennes genomgAng.
fr€dq
Ndr hon tdnde lampan och drog upp den vita duken for att fortsdtta med
EXSIE
nAgra exempel pA vita tar,.lan var det flera av tjejerna och kitlarna som satt i
den frdmre halvan av klassrummet som stzillde frAgor och verkade anteckna
pa riktigt. Johanna kzinde sig riktigt r:r;,ri'ii av denna positiva utveckling
r$ril
och valde att iri:.rr:,.:.t lr.':' att bakre raden verkade ha stdngt av helt och hAllet.
ll,Iil
ibland brukade hon ta en ovdntad runda runt killar na ddr bak och alltid
Det *
var det nagon som inte hann stdnga av spelen. DA fick hon ta r.,:i:ii i..l:, men
och g
inte idag. om de inte ldrde sig det hon just hade gatt igenom skulle det synas
tiEh
tydligt i uppsatserna och da var det bdttre att prata allvar d6, intalade sig Stl
Johanna.
o*p
Efter att ha uppmanat klassen att ta vdl vara pA lektionstiden sldppte hon
rea
dem fria for att arbeta med de iir:ll.,,ri-ir. uppsatserna. Detta var ett
rr de
arbetssdtt som alltid hade fungerat bra pa den hzir skolan, men s6 hade de
ffi
aldrig forut haft en klass som Ek1c. Alla Arets ettor visade en ;.,.lir;rl::, At det
ffi
mer rl,,ri:,;:ii hAllet men tidigare Ar hade ,.. varit hog och man &d
hade snarare varit tvungen att halla:'i,,.:.,.-,, om att inte skriva for
d'rt
lAnga texter och uppsatser.
trtor
Men ldget hade fordndrats. Stockholms i:;i:r:1r-r;;-,::.:r'r lri,ru-r hade dndrats
h&
och det hade varit ett hArt slag for den lilla friskolan. Tidigare hade de
Trca
mentorer handledare tendens avsikt, benZigenhet ffi
grymtade hir talade otydiig slappa hiir:lala
upplyft Litt, positiv ambitionsnivi gradavarbetsinsats
blunda fdr ignorera, inte I6tsas se fcirmaningsial samtalmeduppmaning
at
snacket
individuella
s/arg'samtalet intagningssystem procedur frir hur skolorna tar in elever
#
personliga
nfl
I
dl..
Nivd 2
EN DAG PA 45
'OBBET
fatt en stor mdngd av de som hade riktigt bra betyg fran grundskolan
men
inte kom in pa de absoluta ii:l1r!ir.r.:lr::.r:i.1. De var de bdsta eleverna
av alla.
De var 1:.r::i-rr.r,,'::iriirrr:': men visste ocks6 att det innebar hart jobb
att 96 i
skolan. De som alltid seglat igenom med hoga betyg kunde bri .-rr.,i.::i
ndr
de borjade gymnasiet och trodde att de gick att snacka till
sig bra betyg och
att de knappt behovde oppna bockerna. Gymnasiet var en stor fordndring
fran grundskolan ddr ldrarna ofta behandlade barnen som smaungar.
Annat
var det pa gymnasiet. En gymnasiel:irare skulle aldrig dromma om
att dgna
fredagens mentorstimme at au gh igenom kommande veckas
ldxor och prov.
Eleverna skulle ldra sig eget ansvar var det tdnkt.
nhgra minuter kzinde sig Johanna som en riktigt bra ldrare. Men hon borjade rlsfl
oroligt :;nrilr pA klockan. Hon hade sagt att alla skulle vara tillbaka kvart q?
i for att hon hade lite saker attgh igenom och nu var klockan snart tio dJ
i - ingen hade kommit tillbaka. Skulle hon behova r)::'::t:t r r:::i pA skolan, hr
springa i alia de tusen trapporna for att leta efter eleverna och valla tillbaka I
dem in i klassrummet? Kunde man inte ens lita pA att de forsokte hAlla bak
tiden? Men precis ndr hon tzinkt den tanken horde hon hoga skratt och fri
l,li:iidc: frAn trapphuset och in vdllde i stort sett hela EK1c. De r:r:ii:i;il: frr
inte att hon stod i dorren utan gick bara raht in och satte sig. De flesta slog lmr
automatiskt upp sina datorer och nAgra fortsatte prata och skratta som om ?
det vore rast. *im
I
,OK!n saJohanna och gjorde en:,.1'nii;;r:li-;:ir1l:i::t for att hAl1a ihop den kr
sista kvarten. Hon skulle prata igenom lite viktiga saker infor deadline av try!
uppgiften de jobbat med i fyra veckor, datum och tid for inldmning, r;:r:t,:r: tI
vad som hZinde om man inte ldmnade in i tid
i';lr,-lirl:, r:l:r;rr-l*iir,:"ir,ttr.":i och tu
eller inte skrivit en godkdnd uppsats. Med andra ord sAdant som m6nga i h
denna klass borde vara intresserade av att lyssna p6,. ti
,Vill alla vara sA sndlla och si6 igen datorerna och titta pi migo. Hon sa det T
med l:.r-llli{:'iii i:r:;r:r och qr;ii:r.r1i., i:';-ii:;ri::r i bakre raden. Hon horde spridda sl
smdllar ndr elever sthngde locken pA datorerna och en tystnad spred sig i &
klassrummet. tr
Men samtidigt sAg hon nAgot som hon inte riktigt kunde ta in. Ldngst bak &
satt fem killar i rad, alla med datorn i-r;rrii:ri*:r framfor sig. Och i samma F
ogonbiick som Johanna bett dem att stdnga datorerna hade de bojt sig ner d
och piockat ripp sina enorma vdskor. De r:r,;1,.;rrir t'rl:;1., pA bdnkarna framfor ilj
sina datorer och placerade vdskorna ddr sA att de skulle skymma sikten $t
for Johanna. Sen fortsatte de spela. De snegiade inte ens pA Johanna for att E
se att deras lilla ir:;:i. hade fungerat. L&ngsamt insAg Johanna att hon sett ,h
d
snegla titta snett beddmnings-
raam runt springa omkring underlag de material en bedtimnirg gdrs utifrar
[F
myndig stiimma bestiimd rdst
pladder .s/a/rg. prat
i h
noterade mirkte, uppmarksammade spdnde Sgoler
p&slagnen
tittade intensivt pi
ry
kaft-
anstriirgnhg samlande av kra{t, energr makade plats
iging
gjorde plats, utrymme
m
repetera upprepa, siga igen, ta om tdck krep
L
t
Niud 2 47
detta forut men nog inte insett vad eleverna holl pA med. Och eleverna var
:-L::1r':::rirlr"ii.;{r:n sA vana vid att detta fungerade att de inte ens tdnkte tanken
att Johanna kunde ha sett vad de gjorde. Trodde de att hon var helt dum i
huvudet? Trodde de att hon inte sAg vad de holl pA med?
Johanna stod med oppen mun, alldeles tyst, och stirrade p6 gdnget p6
bakre raden. Hon kdnde en enorm ilska vzilla upp inom sig och hur ansiktet
fdrgades rott. ovriga elever i klassrummet kdncle att n&got var p& gang
for det var sA tyst att man kunde lr.:rt: ,,:;: ::.ii J.:i:l;;. Forutom det:l:;,::",1:1,i
knappandet pA tangenterna pA bakre raden, forstAs.
Plotsligt tittade en av killarna upp och insag att alla, dven eleverna,
stirrade pA dem. Han slog till sin bdnkgranne hArt pA armen.
Johanna kdnde en inre kraft vzilla upp inom sig och hon biev sjeiiv
forv6nad over styrkan i sin rost ndr hon till slut skippte los all ilska hon
byggt upp.
>Vad i lrtl','r::ir tror ni att ni hAller pA med?< rot hon med : .,,..,,,,,. ,r!::,,i,,,..
Svordomen i sig hade nog varit tillreickligt for att fA eleverna :rar ir;::;t irlr och
hon sAg hur de eleverna som satt precis framfor henne hoppade till i sina
bzinkar.
Det var alldeles tyst. Killarna ddr bak hade eintligen tittat upp och nu
var de deras tur att sitta med ,tili::i:i,-.1r.':r':t.it:it.i,it1.. Det var inte oftaJohanna
blev ar:g. Inte riktigt arg, inte pa riktigt. Men nu. Hon kdnde att ilskan
t'r::i::::':riir.:,,.'henne. Allt var suddigt och det enda hon sag var killarna och
deras datorer. Hon horde sig sjzilv frdsa ut ord, svordomar och for forsta
gAngen sa hon zintligen vad hon tyckte.
,vad tror ni att gymnasiet ar? Enjdvla lekstuga? Ett fritids? For vem tror
ni jag star hdr framme och pratar? For mig? Jag skiter vdr i om ni lyckas i
skolan eller inte!? Har ni nigon jeivla aning om hur:.;r rr, jt:i:,,,:i-;,t:,i,,: ni dr, hur
manga ungdomar i vdrlden som shulle ge allt for att fa gratis utbildning,
skolmat varje dag? En egen dator tiil skolarbetet ... ?n orden rann urJohanna
och hon kunde inte stoppa dem.
I
I
Nivd 2
EN DAG pA rosrrr 49
Johanna satte sig pa den hoga storen vid rir;11::.;rir:1 som fungerade
som
kateder' I borjan hade de inte ens fitt ha
stolar, lararna. De fick ett litet runt
stabord, man fick inte sitta, det s6g slappt
ut. Man skulle dnda bara ha sin
dator sa ett litet bord kunde val rdcka.
Johanna skrattade aterigen. Arla dessa
id6er om hur ldrare borde gora. Det var ju
inte ddr rii.r:. i,;l;.j_r::rii:, fattade de
inte det? Om det Johanna varit med om denna lektion var en ldrares vardag
spelade det nog ingen roll om ldraren satt pA en stol eller stod och hzingde
vid ett bord.
En 1i:;"r,',,'i:i knackning. Johanna tittade upp. Kdnde sig kdnslomZissigt ,.-rr i;ri";,r-i,
som en urvriden disktrasa.
,,Ja?u sa hon och vdntade pA att dorren skulle oppnas. Sakta gled den upp
:*;
I
-
Niuri 2
51
)Men dA rir du inte arg dh?n frhgade Veronica. ,inte pa oss i alla falt menar
jag?o
>Nej< skrattade dr verkligen inte arg p6
Johanna. >>Jag
er.u
snackat lite
utnyftja anvanda, dra n1,tta av
strunt slang; prata om ingenting, smdpratat
slapp hal slci
droppat av slang gitt d2irifrin
v'rfurie tillfiillig lirare
skoltr6ttaste trcitt pi skoian
blickade ut tittade ut
inte det? Om detJohanna varit med om denna lektion var en ldrares vardag
spelade det nog ingen ro11 om ldraren satt pA en stol eller stod och heingde
vid ett bord.
En i,,;r;ir;ri knackning. Johanna tittade upp. Kdnde sig kartslon'rassigt :' , rri,er
som en urvriden disktrasa. sagt t
,Ja?n sa hon och vdntade pA att dorren skulie oppr-ias. Sakta gled den upp Slrtd
och ett ll;rti
huvud tittade in. hirt 1
uFAr vi komma rn?o frhgade Saga forsiktigt. oAr dr.r fortfaraude arg?u med r
>Kom in nin 1og Johanna svagt, giad att hon hade sr-Lttit dar intle och funb
skrattat, inte grAtit. I ':,lii.: Saga,
\Ieronica Bahar och Trine piil
in. De kom fram till Johanna, n&gon hoppade upp och salte sig pa bdnken c*fa
liingst frarrr, de andra formade en halvcirkel runt h.enne. Ta6
Johanna tittade pA dem. Deras oppna ansikten, fragar-Lde L.lickar. Har vi Shnl,
gjort n&got fel, verkade de frAga, tycker du inte om oss langrel Hon sAg deras fililr
r-ii.rll;'rlai* frAgor och kdnde plotsligt en r::t;r;,:, hon ittte r.tprp-,levt pa lzinge. Alla
elever var verkligen inte i;r::riil.;it:''*i: li- ,. .
:
1
Niud 2
51
snackat lite
utnyttja anvdnda, dra nytta av
strud slang; pta[a om ingenfing, smlpratat
slapp hal slci
droppat av s/ang. gitt dArifrin
v'*arie tillf;illig liirare
skoltr6ttaste tniti pA skolan
blickade ut tittade ut
i.'',:'':l -'',,,.
,,.,, l:i'.,.i]t,.'t',.., . 11. :,'':' L l'r,,,....'...
:ti- 1..1.- i
Jakob sig den langa lci]r till kassan. Bftermiddagen skulle b1i dnnu ldngre.
Matteus och Andrea hade i:"r.itil:;rt ph att handla efter bara fem minuter.
De i11r:;**:t;::l livr:l si";;;"f for sin pappa. Jakob sAg flera andra kassor utan
personal. Hur kunde man ha tre kassor stdngda torsdag kllr"3o? Alla ville
ju handla efter jobbet. 5::ri:bl'"*p*i var inte sA bra, men 1Ag pA vdgen hem
frAn iri:-:iii,rlar:. Jakob handlade ofta ddr.
Matteus, snart tre 6.r, var vdldigt r:'*rli(. Det blev br6k om precis alrt -
tandborstning, pAklddning, ldggning, mat, ldmna pA dagis ,jag vill inte, jag
vill intelll< hAmta pA dagis ,jag vili inte jag viiiilll intelll<. Jakob var ndra ett
:r;r::.r:r*rl::i:1.1.. I matbutiken brukade trotset b1i som .,'ii.:'s:.
Jakob fick hela
tiden :r,i;;":.;la handlandet for att jaga treAringen ldngs gAngarna.
Andrea, drygt fern hr, hade aldrig varit sa trotsig. Men hon hade istzillet
borjat med riktiga rr.:::*:'sla:lr:rl:. Hon stangde in sig p6 rummet och r.:i;:;;rir,:
skippa in dem. Jakob och Mia fick aldrig bestdmma vad hon skulle ha
pa sig. Ytterklzider ville hon inte ha, men hon hade inte slutat att hoppa i
vattenpolar. Det ingick visst inte i attvara >stor<.
De ndrmade sig kon sa snabbt det gick. De bada barnen drogs hela tiden
at fel hall. De hann precis fore en kvinna med fyl1d !."r'.'ri..ii!:i-i. Jakob var
tacksam. Ndr han 1og ii:r:iirt;*rie mot henne vdnde hon bort huvudet. Han
suckade l r:r:::: }llril:.
Plotsligt skrek Matteus som i'ril :llurki:n c: ls. Han hade krupit in under
knr:lk-as*ln och fastnat med armen. Jakob fick rulla vagnen 6t sidan och
ldmna kon for att hjdlpa sonen loss. Kvinnan med den ii.,-::-i:.:lil kuncivagnen
kin rad av vantande mdnniskor tonirshsoner ovanor {fasonerl som toniringar har
bdttoat blivit trcitt pA, tappat sugen vdgrade villa absolut inte gtira, gick inte med pd
giorde ... livet lrarumgn vagn i butiken att liigga varor i
svirt fiirsvArade situationen, {cirvtirrade lAget
ursf,ktade bad om ursiikt/ftiriit
snabbkopet mindre matbutik
immbords pd ens insida, inne i kroppen/huvudet
fdrskolan skola fdr de minsta barnen
skrila som en
trotsig olydig, vAgrar gdra saker stucken gris uftryck: skrika starkt
sarnmanbrott kollaps se varuvagnen
vdnt som mest illa iverfulla proppfulla, mer in vad som fdr plats
a6ryta sluta, gcira uppbrott i
I
l\lua 1
EN LANG DAG 57
tog:iiiji ett steg {rarnht for att ta hans prats. Jakob sag att hon log i,rr.,]lr,.:i.
Andrea hjrilpte :;i;;* till att dra loss sin lillebror. Efter mycket skrik och
grat hade de fatt loss pojken. Han stod nu bredvid vagnen med tararna
rinnande" Svetten rann ldngs Jakobs rygg. Han :i::1 ilsket av sig mcissan
och
halsduken. Han rrrr::i::gr.ir: r:g for att inte skzilla ut sonen. Hela kon stod nu
och ltirr:r-i* pa dem. Han kdnde sig som en bilolycka p6 motorvdgen som
fick hela 1rti.liiltii !.r.ri'i;irl:-*l: att sakta ner och stirra. Det var sista gflngen
han tog med barnen och handlade!
Men pi kvzillen nAr de tvA sagorna var utldsta och bAda barnen somnat lugnt
och sndllt var plotsligt all ilska som bortbi&st. Det d&liga samvetet blandades
med en omhetsk;insla inom honom och protsligt rann tarar ner for hans
kinder.
sig och ytterkldder hade hon tydligen helt slutat med trots att det snart var
november (att hoppa i vattenpolar hade hon dock inte slutat med, det ingick
tydligen inte i hennes id6 om vad det innebar att vara >stor<).
De ndrmade sig kon sa snabbt det gick med tva barn som liksom hade en
:;:ag**:1isk ilr"*;;:i;-rg at alla andra hall dn de
Jakob ville ga at. De hann precis
fore en kvinna tLr*r iylli !il ri$r,-1.;irgn ti11 l:rei.idcn ochJakob tackade nAgon
slags gud for det i alla fall. Ndr han log ursdktande mot henne pa grund av
kdnslan att han ndstan hade trdngt sig fore henne vdnde hon ;vrr:lil Lrort
huvudet. Han suckade inombords och keinde att lite av sucken sipprade ut
genom ndsan.
Plotsligt slr;':i" h{;*ii*ul s*fr1 {:n liurii,;;r g::is. Han hade lyckats krypa
in under kundvagnen for att lzigga sig pa utrymmet ddr man stdller
rlr"ir:lqah;rlhe:: och fastnat med armen in under vagnen p6 nagot sdtt. Jakob
fick rulla vagnen 6t sidan och idrnna kon for att forsoka lr*:;sla l*ss sonen
och kvinnan med den overfulla kundvagnen tog nriji ett steg framAt for att
ta hans piats, fortfarande utan att mota hans biick. l\4en han sAg att hon 1og
b':i*t;i.
Andrea gav sig glatt in i kampen att dra loss sin lillebror men lyckades
nog mest fa honom rrrer -.-,:,1-ir,r-,. Efter mycket skrik och grat hade de f6tt
loss pojken och han stod nu bredvid vagnen med tararna rinnande ner for
kinderna. svetten rann ldngs Jakobs rygg och han slet iisket av sig mossan
och halsduken. Det tog all kraft han hade kvar att hviila ilrpulsrrn att slqrill;
*l sonen. Hela kon stod nu helt r;*,:ne:al och stirrade pa dem. Han kdnde sig
som en s&n dAr bilolycka pA motorvdgen som fick hela motsatta korbanan att
sakta ner och orsaka koer i rr,rsni:rqslu;iitrl. Med :r;r*--ll;;*,lliiu:,r tdncler tdnkte
han att det var sista giingen han tog med barnen och handlade.
drickabacken behillare fcir liisk, och dlflaskor rusningstrafik tid pd dagcn med myckct bilar/ktjer
trassla loss icirsiika lcisgdra, fA loss sammanbitna bestlimda, envisa
Men ndr natten svepte inJakob och barnen i ett mjukt, ri.t ,'i'rti1i'i,.lrrt.i morker,
niir de tvA sagorna var utlhsta och bAda barnen somnat lugnt och sn2illt
och lAg pA varsin sida om honom och rlrt:r;rrii: var plotsligt all ilska som
l:titi-rl;r11. Det dAliga samvetet frAn matbutiken blandades med en i';ll! 1rr
rl;,l'ri:*l:i,ilr:ll,-t som fyllde brostkorgen och utan att han kunde forklara det
sjdlv rann det plotsligt thrar ner for hans kinder.
l T
61,
2. Yarfor var det sA jobbigt for Jakob attha med barnen och handla?
3. Beskriv Matteus trotsiga beteende.
4. Yarfor ville Andrea inte ha ytterkldder pA sig?
5. Hur kzinde sig Jakob niir de hann fore kvinnan med den fyllda
varuvagnen?
6. Varfor var Jakob tvungen att ldmna sin plats i kon?
7. Yad tZinkte Jakob niir han fitt loss Matteus fr6n kundvagnen?
B. Hur kdnde sig Jakob pA kvzillen?
T
62 &a:
IH
PA vAG HEM Niudl itrtrtf,
iG t!
Jasmin lutade sig tillbaka. Hon satt pA tunnelbanan. Det var trAngt och Iil
hur hon dn vdnde huvudet tittade hon in i nAgons rumpa. Det var inte sA ffi
trevligt. SA Jasmin vdnde ansiktet mot fonstret. Ddr sAg hon sin spcg':1i:i1d !i[q
och flickan hon hade i kniit. Adrienne hade somnat. Barnets vdrme kdndes i*g
genom k*ppan. Det var kallt ute sA Jasmin hade inget emot det. Hon drog in A&i!
doften av treAring och r}*gis. l,;riirlig hade Adrienne berdttat att de dtit glass eh
pa dagis idag. Adrienne dlskade glass. Det gjorde kanske a1la barn. Jasmin uyuh
sjZilv gilladebara att ata glass pA sommaren. Hon fros a1la andra irsiiiler i hat
detta kalla land. q@
Hon hade flyttat till sverige for snart 30 ar sedan. Hon mindes knappt qrm{
nigot annat, men vdrmen mindes hon. Hennes bror platade fortfarande om f,ri
Iran som >hemmao. Han var sju &r ;iiilre. Men Jasmin var bara sex 6r ndr fi
de kom till Sverige. Hon kzinde det som att hon hade levt hela sitt liv hdr. 'Tl
Men hennes bror hade varit tretton. Han sa ofta att han sku1le ,flytta hemn. tr
hG
Jasmin trodde inte ldngre pA det.
Jasmin ville aldrig flytta frAn Sverige. Varfor skulle hon gora det? Hennes
hrl-
dotter var fodd hdr, hon hade ett bra jobb som ldrare, svensk utliirining, i5.
svenska vilnil::. Att ha tvA spr&k varbara en i*::rlcl. Sverige var..';iihe;: bdttre "rd
eller sdmre dn nAgot annat stdlle. w"I
Hon flyttade dottern hogre upp i knZit. Adrienne vaknade til1, men {.
' *rr;r;ai* Enahi:l n::r. Hon si::i;k dottern over hAret.
Hade inget L:lr1{}i att hon rnd
sov en stund. DA brukade hon piggna il1l nZir det skulie zita middag. Orden
brukade i"inna lii h,,::rn* sot:r *lt vatlenfail. Jasmin satt dA bara och lyssna pA :ilH
dotterns berdttelser och sAnger. Lb
rF-r
d
E
spegelbiid har: avbild i fiinstret
ling jacka
fdrdel
varken
fdrmln, ndgot positivl
antingen, vare sig
Er
kappan
i
b
dagis fdrskola somnade .,. om tilLbaka scimn
fustider tider pA Aret - sommar, hcist, vinter, vdr piggna till b)i vaken/pigg
?ildre fler Ar iin rinna ur ... som
ett vattenfall komma viildigt minga [ord]
utbildning skolning, studier
vanol rutiner, traditioner
I
PA vAG HEM 63
Niud 1
tillbaka'
Kvinnan log mot Jasmin och Adrienne' Jasmin log
,Hur gammal 6r hon?n frAgade kvinnan'
p& huvudet'
,iTreu svarade Jasmin och gav dottern en puss
pA Adrienne'
>Hon dr verkligen u.'l< sa kvinnan och tittade
precis da vaknade flickan. Jasmin strok henne over haret. sen fragade
hon:
,Sov du gott gumm an? Har du dromt?o
inte riktigt vad drommar
Adrienne tittade irig*n** pa henne. Hon forstod
;,' ' i:''
var. Men nu klal-rlr', ,' Adriennes
,Jaosvaradehonmedsinljusarost''jagdromdeattmanficktat],ifi"'i
en affar. Och jag tog en rod<'
Jasmin lutade sig tillbaka i sdtet och ldt sig r.:rl:sir.rl*r av den
riilr ltirli:t: i
tunnelbanevagnen. Det var trAngt som pA en rockkonsert och vart man
dn vdnde huvudet tittade man in i n&gons rumpa. Det var inte sA trevligt.
SA istiillet vdnde Jasmin ansiktet mot fonstret som . -. r r-:':rlr: hilden av
henne sjiilv och flickan hon hade i kniit. Adrienne hade somnat och lutade
sig nu tungt mot henne och barnets vdrme ir:"ilr1;,: ::1i':,,i1 sig genom hennes
tZickkappa. Det var fiii'. ute sA Jasmin hade inget emot dotterns onskan att
sitta i kndt.
Hon br,:gir.r,iii: ndsan i Adriennes hAr och drog in doften av lite
halvsmutsig treAring som s:re*rj*:'al mAnga timmar pA dagis. Lycklig hade
Adrienne berdttat att de iitit glass p& dagis idag for att tv6 av barnen i
gruppen hade fyllt Ar den hir m6naden. Adrienne dlskade g1ass, det spelade
ingen ro11 var det var for tid pA Aret. Det gdllde vA1 forre sten alla barn.
Jasminsjd1vgi11adebaraattatag1asspASommaren'Honfros
alla andra Arstider i detta kalla iand.
Hon hade flyttat till sverige for snart 30 ar sedan. Hon mindes knappt
nAgot annat, men vdrmen mindes hon. Hennes bror som var sju Ar Zildre
pratade fortfarande om Iran som >hemma( men det gjorde inte Jasmin. Hon
var bara sju ndr de kom till Sverige och hon kiinde det som att hon hade
levt hela sitt liv hiir. Men hennes bror hade varit tretton. Under alla dessa
&r hade han alltid sagt att han skulle >flytta hemn. Jasmin ' numera
bara ht hans prat. Det var ju tydligt att det aldrig skul1e hiinda. Jasmin
skulle aldrig kunna tdnka sig att flytta fr&n Sverige. Varfor skulle hon gora
det? Hennes dotter var fodd hdr, hon hade ett bra jobb som ldrare, svensk
utbildning, svenska vanor. Att ha tvA sprAk var bara en I'i::iitl. Sverige var
varken bdttre eller sdmre dn n&got annat stZille.
Kvinnan log verkligen 1:iiir.lligl mot Jasmin och Adrienne och Jasmin
kunde inte lAta bli att le tillbaka.
,Hur gammal ar hon?n fr6gade kvinnan.
>iTre< svarade Jasmin och gav dottern en diskret puss p& huvudet.
>Hon dr verkligen sot< sa kvinnan med *ll*:rlrr.l!t och studerade den
sovande Adrienne.
Precis dA vaknade flickan och borjade .ir.i-rtii i mammas famn. Jasmin
strok henne over hAret och lZit henne vakna innan hon fr&gade:
,Sov du gott gurnman? Har du dromt?<
Adrienne tittade fr&gade pA henne. Hon hade dnnu inte riktigt forstAtt vad
det betydde ndr Jasmin fr&gade henne om hon dromt nAgot pA natten. Men
nu klarnade Adriennes blick.
,Jan svarade hon med sin ljusa rost. ,jag dromde att man fick ta klubbor i
en affdr. Och jag tog en rod<.
t
67
BUSPAPPA Niuri 1
Yngve i,rr.;r;:i1': med pojkarna samtidigt som han forsokte :.irrir 1:ii
pyjamasarna. oskar och Love rkr:} ci: ri.;.r;:ir. De lyckades hela tiden ir-rr;r
Yngve. Det hade borjat som en lek. Yngve dlskade att busa med dem. Deras
i.-r:.:hi-'lilril* skratt gjorde honom varm !i:lr::1:*:r1r. Nu var de sA :rplx:r,,,:lii-1 att
det var omojligt att fA dem lugna.
':r;llli.*ir*.ik:r*r,: var fyra Ar nu och livet hade biivit enklare. De forsta tv6
aren med tvillingar hade varit llr;;:::li;iq1 jobbiga. yngve undrade ofta hur
de skulle orka. Som t ex ndr Love fick..-.:.,,,..,.,,^,.,,.-!,._i samtidigt som Oskar
var r::;.;il,siuir. Sofie fick Aka in till h;:;i:rL:.rtlr; med en l,:ii:.i1, :.:,:.rr.,iri1; Love.
samtidigt satt Yngve i soffan med oskar sorn ..:,,,..,.-., r,.;r,:jlr::1. pojkarna
varbara drygt tva ar d6. Nej, det dygnet hade han varit r:r,::',.:;;l zfl 1r,,r:;:p.
Men de hade klarat det. Pojkarna hade r-i:lri:i- rig och en vecka senare var allt
glomt.
Men iil'rp:,rl:;];l kdndes ofta omojligt. I;:i:,lr:,.ir,'r'var rrarenda m6ltid en
kamp, varje nattning i:lr:plirs. Han hade knappt vagat ga ut ensam med b&da
pojkarna.
Men det var da. Nu var det ldttare. pojkarna hade varandra, lekte ofta
iiiri;,r:1!r!"i ihop. Yngve och sofie hade haft flera lugna fredagskvdllar. Njutit
av ett glas vin efter maten och lyssnat p& pojkarna som byggde med Lego i
sitt rum. Ibland var b&da pojkarna p& fodelsedagskalas hos en kompis. D6
kunde han och Sofie ga pA kaf6 tillsammans. Njuta av lugnet. Men ocksa
alla :ryr;i;ii; stunder med barnen. Nu kunde de umgAs med barnen. Forut sAg
I
i\IUd I
BUSPAPPA 69
de mest till
att barnen overlevde dagen. Idag kunde de skratta tillsammans.
Yngve var f;;lr: *i.:l-,;il.
Men sen fanns ju dessa stunder ocksa, ndr man forsokte fttnga in tva
snabba ri::rir-,r'. Klockan hade for ldngesen prlri:rai atta. Da borde pojkarna
ha legat i sdngen, tandborstade och klara. Till slut satte sig yngve pa
oskars
sdng och bara ii..i:::riii.1i:. Forvanade kom barnen tillbaka till sovrummet.
De
tittade pA sin pappa.
>varfor slutade du?n fragade Love. Han ,jlrirr!,: att pappa forsokte
lura dem
i sdng.
>Varfor?< frAgade Yngve och skrattade trott. >For att jag
faktiskt inte l::'1..,:r
mef(
Han ldt sig sjzilv falla bakat i sdngen. Han stirrade upp i taket, lyssnade
p6
tystnaden.
Sofie var borta ikvdll. Hon sjong i li;'varje tisdag kveill. Bara att cletta var
mojligt igen var fantastiskt.
Yngve lat tankarna i ivdg. Efter en stund satte han sig upp och
.lirrurlg;r,-lr, sig i ogonen. Framfor honom stod tva ;;,,j;;rnr;11'.1;11i,-l;r fyraaringar.
De hade tandborsten i munnen och tanclkrdm i rr;i;r:i:.il:r-,r:ri:. yngve
bara
;ap;i.ir:. Sen skrattade han hogt och fAngade dem i en l:iir..,..r.;i, pussade
dem pa huvudet. Han i:;.lir.l*rii,: i;i:r' dem i sin och sofies stora
sdng for
',t;:*rl'l; iid.
Ntir Sofie kom hem hittade hon sina tre stora kdrlekar sovandes bredvid
varandra i **bi;*l;:, ., . \, bar hon pojkarna en i taget till sina
egna
sdngar. Hon krop sen med kldderna p6 upp bredvid yngve.
Han drog henne
till
sig och kysste hennes panna.
>Har allt gtttbra?o viskade hon i morkret.
,Mm< svarade han ,, .. ,Men jag seiger det igen, ett plus
ett blir inte
tvA ndr det kommer till tviilingar ... (
il
BUSPAPPA Niuti 2 G[l
I
yngve hade redan jagat killarna tre varv runt overv&ningen med pyiamasarna il
i handen. Oskar och Love skrek av skratt och lyckades, utan att prata med
hr
varatdra hela tiden lura Yngve, ta olika vagar och komma undan hans d!
Lhnga armar. Det hade borjat som en lek. Yngve iilskade att busa med
fl
dem. Deras bubblande skratt gjorde honom alldeles varm inombords' Men N
sjdlvklart hade buset g&tt overstyr och nu forsokte han verkligen fi pa dem
k
I'tI
pyjamasarna men det var kort.
TVillingpojkarna hade fylit fyta t mars och livet hade verkligen blivit #
,@
jobbiga och
enklare. De forsta tv& aren med tvillingar hade varit mordande
det hade faktiskt funnits stunder dA Yngve undrat hur de skulle orka' Som
fir
t ex nar Love fick scharlakansfeber samtidigt som oskar var magsjuk' Niir ,
uu
Sofie var tvungen att 6ka in till barnakuten med en febrig rodspriicklig
Love samtidigt som Yngve satt uppailad i soffan framfor TV:n med oskar
&
@
som kaskadkr&ktes varje kvart. Ndr han fortvivlat undrat vad han skulle ta
sig om barnet inte slutade krdkas, blev uttorkad och matt. Pojkarnavar
till &
bara drygt tv€t tr dA och han avundades inte Sofie som fick spendera over rI
tre timmar viintandes p5, akuten i ett separat rum utan tv och leksaker p&
grund av smittorisken. Nej, det dygnet hade han varit beredd att ge upp.
Men de hade klarat det. Pojkarna hade repat sig, ingen av dem hade smittat
fii
den andre och en vecka senare var allt glomt och vardagen hade infunnit sig
@
igen.
Det var s&klart inte enda gangen livspusslet hade kdnts nzist intill
ri
omojligt. I perioder hade varenda maltid kdnts som en kamp, varje nattning
ri
utom kontroiL uttorkad med fdr lite vdtska i kroPPen
dventyr
var k$rt utom rriddning awndas avundsjuk pA r
mdrdaade hil allt fcir speadera tillbringa, vistas r
scharlahasfeber barnsjukdom med feber och roda prickar, separat enskilt, avskilt
t
streptokocker smittorisken risk att smitta ardra omkrirg sig D
nagsjuk sjukrlom med illamiende och krakningar repat sig tillfrisknat fi
baraahutea akutmottagning for barn infunnit kommit
rddsptticklig rcidprickig livspusslet beskrivning av vardagens utmaningar med
stddd av nigot barn och jobb
uppallad
hasladkriltes kriiktcs stora miingder pldtsligt
t
Niuri 2 BUSPAPPA 71,
som en ilr,*r*;;ikilE uppgift. Han hade knappt vAgat sig utanfor dorren
ensam med bida pojkarna.
Men det var d&. Nu fanns det till och med tillfAllen dA det var enklare
att de var tvA. De hade varandra, lekte for det mesta fantastiskt ihop. Det
hade i-rir*h*rur-:rll fredagskvdllar dA han och Sofie hade njutit av ett extra
glas vin efter maten och lyssnat p& pojkarna som sntillt byggde med Lego i
sitt rum pA overvAningen. Det hade funnits lordagseftermiddagar dA bAde
pojkarna hade varit pA fodelsedagskalas hos en forskolekompis och han och
Sofie hade satt sig p6 kaf6 och druckit kaffe och bara }p,t;;ri sig At varandra.
For att inte tala om alla mysiga stunder tillsammans med barnen. Det hade
gAtt frAn att se till att de overlevde, undvika alla fillor som lurade i hemmet,
till att faktiskt umgAs, prata om skratta tillsammans med barnen. Yngve var
fascinerad.
Men sen fanns ju dessa stunder ocksA, ndr man likl rn it! ,,'ir:,1.' ; ',
rusade runt och forsokte fAnga in tvA vesslor. Klockan tickade och hade for
ldngesen passerat efta de bAda pojkarna borde ligga i sdngen pA varsin sida
om honom, tandborstade och klara och lyssna p& godnattsagan. Till slut satte
Yngve sig p& Oskars sdng och bara fldmtade. Det tog nAgra minuter innan
pojkarna insAg att ingen jagade dem ldngre. ForvAnade kom de tillbaka tiil
sovrummet och strillde sig pA hrhiirigi avstAnd frAn sin pappa och tittade.
,Varfor slutade du?n frAgade Love misstdnksamt. Han anade att det var ett
'l;icl' fr&n pappans sida for att fA dem i sdng.
,Varfor?n frAgade Yngve och skrattade trott. ,For att jag faktiskt inte orkar
mer< stonade han och 12it sig sjdlv fa1la bakAt i sdngen. Han stirrade upp i
taket och iiin;niiraiks over hur tyst det faktiskt kunde varai huset.
Sofie var borta ikvZill. Hon sjong i kor varje tisdag mellan klockan sex och
tio. Bara det faktum att detta var mojligt igen var en fantastisk utveckling.
Yngve ldt tankarn a fladdra ivdg och visste plotsligt inte hur lange han
hade legat d2ir pA sangen. fi;rl-'::r;:-rr satte hans sig upp och var faktiskt
tvungen att gnugga sig i ogonen. Framfor honom stod tva pyjamaskl2idda
fyralrrngar, bade med tandborsten i munnen ivrigt borstandes och
gnuggades, med tandkrdmsskum i mungiporna. Han skrattade hogt och
strdckte ut sina l&nga armar och drog in bAde grabbarna i en '' :
Han pussade dem pA huvudet, bar dem til1 badrummet sA de fick spotta och
skolja och biiddade sen ner dem i sin och Sofies stora sdng for sagostund'
Ndr Sofie kom hem hittade hon sina tre stora kdrlekar sovandes bredvid
varandra i dubbelszingen. Med r.,r.;Lllirr.i,: hjzirta bar hon pojkarna en i taget
till sina egna sdngar och krop sen med kldderna pA upp bredvid Yngve' Han
drog henne till sig och kysste halvsovandes hennes panna'
,Har allt gAtt bra?n viskade hon i morkret'
,Mmu svarade han somnigt. >Men jag sziger det igen ett plus ett blir inte
tvA ndr det kommer till tvillingar ... u.
t
BUsPAPPA 73
r l- -:: ,.
:.,::r'tiii;i:l!i,!
.,:,. I .:i
ili ii
ti
74
ToNAnsMoRsA Niuril
Inger satt i soffan och hon l,iirliI;r,.i.,.: for att inte borja gr&ta. Hon visste inte
hur mAnga gAnger de hade sl::;illl I ,.,i.,..r'r';l;'r:;i ikvAll. Att vara mamma till
en tjortoniring var ett si;r::til5'l krig med iiiir':l$ boende i sitt hus' Just
nu
kdndes det si i alla fall.
Carolina gick i ;iil;rr; och skulie fylla femton Ar i host. Inger hade hort i
alla ir alt Ll-ilrshldern var den vdrsta, speciellt med tjejer' Carolina hade
helt t;ipprrl I'r-,ii':r:rtrl tyckte Inger. Dottern hade tidigare varit ganska liitt att
h;;;il,qiilit i::r,i. Hon hade varit r:i:lr1 med att umgAs med forzildrarna och
lillebror. Livet hade varit l:;rr'r:r*nrsLi lange nu' Carolina hade bAde hjzilpt till
hemma och varit sndll och ,,, ': ' '' -.
Men inget 1iar"r:- !i}l- ,.:..lgi. Hon hade fyllt fjorton pd hosten i Attan. Samma
dag hade det forsta riktiga ,,r,t-i-\.:.. iir:l kommit. Carolina hade velat 1;r
l:t
med sina kompisar pi kvdllen. Forst hade Inger tiinkt sdga ja, men ndr hon
forstod att de ville Aka in till stan hade hon sagt nej. Carolina hade blivit ti-v
ii iri:l: :t:-: rt;1.
Hon hade for forsta gingen skrikit at sin mamma. Gratit och smdllt igen
dorren till sitt rum. Hela kvdllen hade Inger stAtt utanfor och vi'jt*l och
ill,.ii;;i. Det var ju iindA hennes fodelsedag. Men inget fick dottern att oppna
dorren.
Morgonen efter hade Carolina kommit ut till frr'rkost och 1r:il:;:i:; :lr:'r
r 't'
ir:r;i::l!i:.:X. Inger och Janne hade hoppats pA att det var en ' - ' " '
Det var Inger som fick ta de vdrsta.. .... -,..,. Mor och dotter som ilr:r,:i ..:i.::
i:'ti;:1. Tdnk om Carolina visste hur ont det gjorde i Inger ndr de 3rr:i;..,-,-r,-:.
skulle hon bete sig annorlunda d&? och hur skulle det bli efter tonaren?
Skulle de l:riir lilli'::ii,;: tili varandradt2 Eltrer skulle Carolina hata henne ii:r
i;':.:'.;:.i? For det var det hon sa ndr hon smdllde igen dorren. Att hon hatade
ltenne, sin egen mamma. Hon sa det med ,.:fi;..;.1r-r,;_:i.r. och utan att .,,;i,,.; ::;r,,rl
i-:ll'-.l',i.:ll. och varje gang var det som att nagon r:r;ii r.::: l;:r.,, i Ingers hjdrta.
inger och Janne hade hittat cigaretter i hennes jackficka. Det var
egentligen av en:,rl;,'l ri,. Inger hade letat efter sitt ],lli::;r,,i,l::...,,,,, och ,:ii!r;1,
pA fickorna pa jackorna i den morka hallen. Hon hade kdnt nagot hart och
ri,l:ii.li i Carolinas ficka. I irt:l i:lrr,":L hade hon plockat fram paketet ur
dotterns jackficka. Rokte hennes lilla Lina? Inger kunde inte fatta det.
Hon hade gatt ut i koket till Janne med cigarettpaketet i sin oppna
lr:lr'rrlii:ir,. Marlboro light. Ett oppnat men ',,.lii'r,,::r paket. Ett par ganger hade
Carolina kommit hem och luktat rok. Hon hacle sagt att det var kompisarna
som rokte. Inger hade valt att tro pA henne. Men nu forstod Inger och
Janne
att det var::i:..'r::. Inger kunde inte lata bli att lli:rliilil.i sig det vdrsta.
Hur Carolina och hennes kompisar rokte och drack alkohol pA fester. Hon
undrade hur mAnga fler gAnger Carolina lti:t,:t for henne. De kunde inte
illii !'; sin dotter ldngre. Inger ochJanne var ii,.rri*:r;i att visa att de inte
r;:.:rr.:.::ii:r';r,,!r det som holl p5 att hdnda.
Men allt kdndes l:i:1:1.:ti:ri tyckte Inger. Hon visste inte om det var
rokningen eller ilr.:r:,:r, som var vdrst. Att det hade varit sA lzitt for Carolina
att ljuga for henne. Nu kunde man ju inte lite pa nagonting hon sa ldngre.
Och sen hade allt bara blivit vdrre. De hade frttgat Carolina om cigaretterna
1)
Niud 1
76 ToNARSMoRSA
t
TONARSMORSA 77
TONARSMORSA Niu&2
''
Inger satt i soffan med benen i:1:1 "-i:':lgl::r under sig' En stor -' ' '
: iri;iir,::: och hon kampade for att inte borja grilta' Hon hade inte ens orkat
rdkna hur manga ganger de hade sm.illt i dorrarna ikviill. om hon hade
l:',i::il;1 sig att sm&barnsaren varit jobbiga visste hon inte vad hon pratade
om. Att ha en fjortonAring var som att stdndigt uiiiir*rl'I ett inbordeskrig
och
Carolina hade for forsta gAngen skrikit &t sin mamma och med thrarna
sprutande smZillt igen dorren till sitt rum och lAst dem ute. Inger hade
fortvivlat statt vid dorren hela kviillen och ',';:.:,:,.: och lockat. Det var ju iindA
hennes fodelsedag. Hon hade forsokt med tArta, glass, ldsk och filmkvdll, men
inte ett ljud hade horts ddrinifrAn. Ett tag hade Inger till och med misstdnkt
att Carolina hade smitit ut genom fonstret, men ndr hon stAtt rned orat tryckt
mot dorren en lAng stund hade hon till slut hort lite svaga ijud dArinifrAn.
N4orgonen efter hade Carolina kommit ut till fruhost och lAtsats som
ingenting och Inger och Janne hade fr6gande tittat pA r,,arandra over
frukostbordet. Den gingen hade de valt att inte saga nAgot och naivt hoppats
pil att det hela var en :i, 111€11 ack r.ad fe1 de hade haft.
Det var Inger som fick ta de veirsta striderna. N{or och dotter som i:.,:.1.1.
,:--:i:lt lt,lr:r.i. Om Carolina visste hur ont det gjorde i Inger, hur mycket hon
saknade vdnskapen med sin dotter, hur mycket hon led av att vara sA
hArd mot henne, skulle hon bete sig annorlunda da? Ocir hur skuile deras
r'r1.,:lilrr bli efter tonAren? Skulle de hitta tillbaka tiil valandra el1er skulle
Carolina hata henne for evigt? For det var det hon sa, eiler skrek, samtidigt
som hon smdllde igen dorren till sitt rum med sAdan kraft att vibrationerna E
l'r',1'1,-,1 ': 'r"-l'.r sig i gol-rplankorna. Att hon hatade henne, sin egen mamma.
Hon sa det med ,'iii:: i: '''L:i. och utan att , . . Och varje gAng
var det som att nAgon hogg en kniv i Ingers hjarta.
Inger och Janne hade hittat cigaretter i hennes ficka, en kviill efter att
Carolina somnat. Det var egentligen av en slump, inger hade letat efter sitt
glasogonfodral och kldmt och kdnt pA fickorna pA jachorna i den morka
halien och inte insett att det var Carolinas jacka hon kldmde pA. Hon hade
kZint nAgot hArt och kantigt och direkt fattat vad det var. I total chock hade
hon plockat fram paketet ur dotterns jackficka och forst bara stitt och
stirrat pA det. Rokte hennes lilia Lina? Var hon en sAn som stod bakom
skolbyggnaden med de dZir il;rirrt'r killarna som trodde de var coola och
i-:irir.lr,-il? Inger kunde inte fatta det.
Det hela var kanske var Annu svArare att forstA eftersom hon sjdlv inte
haft n&gon vidare l*ilt;'s:':.,,111. Hon forstod helt enkelt inte vad det var
Carolina gick igenom. Hon hade gAtt ut i koket till -ianne med cigarettpaketet
i sin oppna handflata. Marlboro lights. Ett oppnat men fortfarande vzilfyllt
paket. Ett par ganger hade carolina kommit hem och luktat rok men
verkligen fAtt Inger att tro att det var for att hon !irll:iilili med folk som rokte.
Hur i,;ri..' hade hon varit egentligen?
Diskussionen hon och Janne hade haft den kviillen hade varit en av de
vdrsta i Ingers liv. Niir filmen i hennes huvud viil borjat spela gick den inte
att stoppa. Hon sAg framfor sig hur Caroiina och hennes kompisar rokte och
drack pA fester. Hon borjade tr,t:::rsiii',;, alla diskussioner de nAgonsin haft for
att komma pfl fler tiltfdllen dA Carolina hade ljugit for henne. Hon och Janne
hade forsokt arbete upp en ri::ri,,'ql for att fA Carolina att inse att hon holl pA
att i;: irii i.t:l i.l;i::'l i 1ivet.
:l;,:.
NIen efterAt hade allt bara kdnts hopplost. Inger visste inte om det val
rokningen eller lognen som var vdrst. Att det hade varit sd idtt for Carolina
att ljuga for henne och att hon hade Varit sA bra pA det. Nu kunde man ju
inte lite pA nAgonting hon sa ldngre.
Ochefterdethiirhadeal1tbarab1ivitvdrre,Ndrde}.i::..
Carolina med cigaretterna hade helvetet brutit lost och sen den dagen hade
grdlet aldrig *|]i:h{rfi. Det hade kanske pa sin hojd pausat under ett par
timmar eller ett par dagar ndr ingen av dem orkade brAka ldngre. Men sen
kom det alltid nytt,...,.,,.,,,.- ,... .....,.-.r" och dA i,ir:,-'l;.i.r i',rigr:i l!l',4 igen.
garna ocksA tro att
Janne rl: ilL1.: pA Carolinas kompisar och Inger ville sA
det var dem det var felpa och inte deras egen sota lilla tjej. Janne ' ,
i.
att de drog med henne pA saker och att hon inte vAgade sAga nej dven ndr
hon egentligen ville. Men Inger var iindA tveksam. Hon sAg nAgot i Carolinas
ogon som inte bara var ett ii',1ir;lrti l;ri,":ll som hdngde med pA andras
r_r;,1:r;rg. Nej, hon misstdnkte att Carolina hade en helt annan ro11 i gZinget.
Det var sa latt att bli i'i.,;-;::i;i,.i av att hon ochJanne fortfarande sAg den
:ii:,1:i;.r; li1la femflringen med tv& tofsar som med l:,,'rr:tt-r;,;,..lll"ai:,:
sAnger ndr de hade gdster hemma pA middag. E11er den i.:r-l;,::rr'.),.,:1,1 etta-
&ringen som ville ligga i timmar i sdngen med pappa och diskutera livets
stora frAgor. Eller tioAringen som ville vara vuxen, som gick och handlade pA
eget lr:ii,:;i:,,', stdllde in smutsig disk i diskmaskinen ellel bakade sockerkaka
tills mamma och pappa kom hem frAn jobbet.
Fanns det nAgot sdtt att vdnda detta eller var det bara att 1r,1:'.ir Lri, hAlia
tummarna och hoppas pA det bzista? Hoppas att Carolina I :
:iii i,:::;:.: en dag och insAg att hon skulle forstora sitt liv om hon inte skdrpte
sig. Bara sitta hemma och hoppas pA att hon inte gjorde nAgot riktigt dumt
innan detta hdnde? Som att bli alldeles for fu11 och rAka illa ut, heit forstora
sina skolresultat eller hamna i nAgot olagiigt. For tonaringarna verkade alla
grdnser ha suddats ut och att kliva over den ,:, r, ,, , , linjen var med andra
ord inte sA svirt.
Inger drog at sig filten som lag over soffans ryggstod. Hon svepte den om
sig och huttrade trots att det inte var kallt. l:'r:,i,r:,,.t,. ' att vilja skydda sitt
barn frAn livets alla faror var sA stark att det irrl'r..,',: r',' r. henne.
Plotsligt horde hon hur dorren till carolinas rum oppnades. Hon vred
huvudet och mottes av ett ansikte utan smink som sAg mAnga &r
yngre ut dn fjorton. Det klack till inuti i Inger och en fldmtande laga av hopp
vdcktes. Hon strdckte ut armarna och Carolina krop snyftande upp i soffan.
Inger kramade henne hArt. Hon visste mycket vd1 att detta inte var slutet
pA nAgot, men tdnkte dndA suga ut det mesta av denna,,ili:r.'r:l:l situation.
Mor och dotter. De satt sA tills morkret la sig over dem och Inger ville aldrig,
aldrig sleippa taget.
4. Yad,var Inger mest orolig for ndr hon br&kade mycket med sin dotter?
5. Vad hade Inger hittat i Carolinas jackficka?
6. Hur reagerade Inger och Janne p& fyndet?
7. iHrr skilde sig Ingers och Jannes uppfattningar om Carolinas
)
personlighet?
B. varfor tror du att carolina kommer ut och sdtter sig i soffan med
sin
@
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berittelsen'
f**$ &#
i:5"{r.iiiir
.ii{ir.i.:rl"l}
ffi
iii;litii
ii:a*i'.x]!:ri
'*
fitd*ilBffi I.Lffi ;8i#
ti*r.:r,i,tr
.ii. l
-i. ,'i
'$:itiat:i!
ij-$i]i{*,Xifih1 i+I:$ ii. -{i-,-,ij
;ir:6:i:i1l
ffi,$i,ieie*g:#d
ii$l;
=
| -,4
!
-a
84
TUNNELBANAN Niudl
TAget bromsade in. >Nhsta ... Thorildsplan<. Han horde :*'i;r1.i:',t'r ljudet
av fotter. Dorrarna borjade stdngas. Plotsligt, ett ljud som inte i;:irr-'rtii,-: i;r.
NAgon som sprang, f i:l;:.irr. ,rin:rl i:l mellan dorrarna. Han oppnade ogonen
for att se. Vagnen var ndstan tom nu. N&gon skrek till. ,Stoppa tAget. Min
hund ... !n. TAget hade borjat rulla igen. Vid dorren stod en tant i blA kappa
och holl i ett i.,*;:,1:i,i. Kopplet r;,tt1 i.:ll mellan dorrarna. Utanfor dorren
kunde man se ett par oron. Hunden rlcil llrli: och en nos syntes genom
dorrens fonster.
Mannen r!,r:i,-!i;rir fram till dorrarna. Om t&get fortsatte Aka skulle den
lilla hunden do. Han sAg sig omkring. Minga gAnger hade han liist hur man )
stoppade tAget. Till slut hittade han *i,,,,1i::-iiir'rlrrr-i. Ndr han dragit i den, kom
han pA att han kanske borde ha tryckt pi knappen istAllet. DA fAr man prata
med i:lt:r;;iii.';,;.:r": och kan be honom stanna tAget. Men nu var det ii:r'r,r:lt.
TAget bromsade ;:,rl:,:,ii,irdi,r in. Kvinnan i den blA kappan oppnade dorrarna.
Hunden ddr utanfor s6g l;i-:i',:,;:rrl pA honom.
Kvinnan grdt och kramade hunden. Hon tittade inte ens pA mannen som @
hade rdddat den. Mannen skakade pA huvudet. Varfor hade hon r'lri';::r-:ri
hundens liv? Hon verkade dlska den mycket. Tunnelbanan gick ju sA
ofta i:] 1;,ll' ,-1;;1i. Efter en lAng stund kom foraren av tAget. En liten grupp
mdnniskor stod och tittade pA dem. NAgon undrade vad som hade hiint. En
man berittade om hunden som hade blivit kvar pdL perrongen.
Ndsta sak som hdnde i:,,'r-:l';-;r:j'.*r-ii: mannen. Kvinnan med kappan borjade
ll,.i:ii; ui foraren. Hon undrade hur man kunde stdnga dorrarna ndr det stod
en hund kvar pA perrongen. , '. r: blev forvAnad och stod forst helt
tyst. Sen hojde han handen.
Till slut hade en annan man avbrutit ,.tr-i.ir j. Allt hade ju gAtt bra till slut.
Kan vi inte fortsdtta resan? Och snart rullade tAget vidare. Mannen satt och
tittade ut genorn fonstret och funderade pA::il:rjrr,:ri:. NAgon,..-. ._-.-r-. ..-.-..
Han tittade upp och sAg den blA kappan.
,,Jo< sa kvinnan >jag tackade aldrig dig.< Hon log och satte sig rrr::f r:r:.riii
honom.
>Det var iltp,ll:;.ii i;.tr-:a.r ir,:r..< N{annen::i;.lli..t',1,:: lr-:.,;'t At kvinnan.
Fii:"rl:i: fortsatte under tystnad. Kvinnan tog upp den ganska stora hunden
i kndt. Hon ville kanske skydda den frAn faror. Hunden verkade forst lite
r'.,,'r:irt. Den ville inte sitta i kndt. Det luktade hund. Ilannen:.,'ri,.;;,i,::.:;i
>vad heter hunden?u frhgade han efter en stund. r.Iest for att sdga nagot.
kvinnan ieende. ,,TYcker du om hundar?<
>Roger<, svarade
Egentligen tyckte han ingenting om hundar. Men han nickade och 1og.
Kvinnan verkade inte sA trevlig, tyckte han. Den bla kappan var vdldigt ful.
Men kvinnan var dndA ganska vacker. Hon hade brunt, lochigt hAr. Inte sA
ung, tdnkte han. N{en ung var han inte sjdlv heller. Hennes ogon var gr&
menvackra.Honvar ., r ,ri:i..
>Trevligt< sa kvinnan. Sjrilv sa han ingenting. Till slut sa hon:
>Agnes< och striickte fram handen.
,Rolandn svarade han lite l:q::l,r,.iir;ti.
,Ah, det dr ju ndstan som Rogeru sa hon glatt.
>Nja, det dr det vdl inte< svarade han lite.rrii. Hon skrattade lite och
r::rii.r: hi,l s L,.l lll.
,Ar du pA vdg till jobbet?<
,,Jan svarade han och tittade ut genom fonstret.
li
TUNNELBANAN 87
Niud 1
vintermorgonen morgonenpivintern
aldrig sig likt aldrig mer detsamma, likadant
q
F -t-
3"*
*
a:
TUNNETBANAN Nivd2
Han stordes alltid mest av dem. De unga som inte . : : r' '"'nAgon i n
sin omgivning. SA hade det inte varit nhr han var ung. XIen vuxna var inte o
D
alltid sA mycket bdttre. Vdrst var det pA fredagarna. Det fanns ,,,,-'r, r:'.,1':l pA o
glndjen hos de jrl:l::r:',::r;. Stockholmarna. De skul1e hem till : :ri:r:r, korka ti
upp vinet och laga fredagsmiddag. Mysa i soffan el1er gdr ut p6 stan och
dricka o1. Tillsammans.
En i:'.::"ir:.:, rost ,.:; ,, Passagerarna att se upp ndr dorrarna stdngdes'
Ingen verkade i.;r ::.:;r.r:: ::l'r:, om det och de som stod i dorroppningen
flyttade sig inte en millimeter. Men dorrarna gick iindA igen och , :rr rlr:rr >
fortsatte. De kom ut pA rdlsen som gick over vattnet mellan Slussen och
Gamla Stan. Han vinde huvudet och tittade i I bort mot vattnet
och Skeppsholmen. Det var kallt ute, men solen syntes dnda genom det
tunna :1r,:.,1 r:ii't,.iir::i och svaga, lAgt stAende solstrAlar gjorde bilden av vattnet
oiotresserat utan intresse, likgiltig personer som firar att det iir hclg/ledigt
el slrdm av stor miingd, oavbruten fciljd de siaa sina nAra, sin famili
oskriven regel en undedcirstidd/outtalad regel som alla fdljer mohtiicket ett tiicke av moln, molnig himmel
och bAtarna ili,:nill vacker. Solens vdrme mot den kalla vattenytan hade
gjort att dimma bildats och 1Ag som en sloja over det hela. DjurgArdsfzirjan
avgick precis och ett :ri;rl passagerare stod utomhus och tittade tillbaka over
Stockholm ndr de tuffade ivdg ut pA Saltsjon. Frosten heingde i trddgrenarna
och i rAtt ljus gnistrade och glittrade trdden .',lr;r,,ii.,'1 vackert.
TAget bromsade ndr de ndrmade sig Gamla Stans perrong och samma
i.,-r:i.,r-:r:r1ilr li:r;-,rr:i:uiil: igen. Fdrre skulle av hdr och dnnu fdrre klev pA.
Precis som varje morgon. Men det var dndA otroligt att nAgon kom pA
1...i:r'ii,.t.,':-rri,ii:;"r.i.:i med tanke pA hur trAngt det var. Som i:'.',.;'.-i.;r.tr: ::r1i;r-. Forstod
ungdomarna idag vad det betydde? Det gjorde de sdkert men de hade nog )
ingen aning om var uttrycket i:i.r::r:1.r,:::::'lrr,-ii: ifrAn. De brydde sig nog inte
heller.
Han tog upp en tidning och ldt sig vaggas in i sin vanliga av
tAgets gungningar och slogs av hur i:i:,.1:"';;::,;i::r:-l livet hade blivit. Till och
med nyheterna i den da1r1;l'r:1..:r tidningen kdndes som en upprepning av
gArdagens och dagarna innan det. NAgra stopp passerade och han kdnde hur
ogonlocken borjade bli tunga. Det heinde att han somnade till sA hdr pA vdg
till jobbet, men det var ganska ovanligt.
TAget bromsade in och han horde svagt den r-iiiir,:rl:,r;;,:ii:i rosten sdga >ndsta
... Thorildsplann. Han::{;i{::-iui',: frAnvarande att tAget stannade och ljudet av
fotter som trampade otAligt. Dorrarna borjade stdngas. Och sA plotsligt, ett
ljud som inte passade in. Springande fotter, ett l:i,:lljrill flAsande och nAgon
som smet in mellan de snart stdngda dorrarna. Han oppnade lAngsamt q
ogonen for att se. Vagnen var betydligt tommare nu sA hiir en bra bit pA viig.
NAgon skrek till. oStoppa tAget. Min hund ... I<. TAget hade borjat rulla och
vid dorren stod en tant i klarblA tzickkappa och holl i ett koppel. Kopplet satt
lu:.-,:l*::i,rlriiriu.:r: fast mellan dorrarna och utanfor glaset kunde man precis se
drdmskt som en drcim, overklig morgondvala morgonslummer, mellan sovande och vaken
fe'al litet antal fdrutsigbart nAgot som gAr att gissa/iclrutspi
ett par spetsiga oron vippa fram och tillbaka. skriket foljdes av ett
stressat
lilla hunden, pa ett mycket grymt och plagsamt sdtt, sluta sin' Han sag
sig stressat omkring. Hur manga ganger hade han inte statt
och ldst
.rrlic*rh*t5i*reskri{t*r** de morgnar och kvdllar dA han inte fAtt sittplats?
r1,'r't'
Men nu, ndr det vzil g;illde, kdndes sekunderna innan 161 ..!';1i
nrrlb::ol-:ts*n otroligt lAnga. Det var inte forrdn efter han dragit
i den, sa
hirt han kunde, som det slog honom att husdjur kanske inte rdknades
som en nriCsriu;;li*n. Han kanske borde ha tryckt pi knappen
som gjorde
lugnt
att han fick kontakt med chaufforen istzillet och bett honom stanna
och forsiktigt? Men nu var det forsent, taget bromsade hziftigt
in under ett
hogljutt gnisslande. Dorrarna forblev stdngda n6gra sekttnder innan den
nu ganska forvirrade kvinnan i den bla tackkappan tr1'ckte pa knappen
som oppnade dem' En slags *ilc{ir::erhar hleildras' r.aggis n-red brun
och
svart, slr;iv pals och ganska stora spetsiga oron som stod rakt upp, tittade
pA
lillaailskling utan stod bara i dorroppningen och liit tararna rinna ner
for
kinderna. Om hon nu dlskade den i*rbaskaCe hr"indlackatl s-r mycket, varfor
hade hon dA riskei:et att bli av med honom for en sA fAnig grej som
att hinna
med tunnelbanan? Som vid denna tid pA dygnet AndA gick minst
var femte
minut.
Efter vad som kandes som en evighet kom foraren av taget ut fran sin
h,vil och slyrrl* sl*g*n mot det lilla sdllskapet' Det hade dessr.itom samlats
nddbromsen spak fdr att stanna t6get vid nodsiluation hytt lrtet rum, bdLs
lridsituation nodliige, svirighet, risk for {ara sty'de $egen uflryck; gick mot
ode{inierbar obestiimbar
en liten grupp;i:.1.;,i.:rrr som stod och viskade och tittade pA dem. NAgon
undrade vad som hade hiint och en annan tog p& sig att forklara for gruppen
om hunden som hade biivit kvar pA perrongen.
Ndsta sak som hzinde overraskade mannen om mojligt dnnu mer. istZillet
for att ir::r,.,sin egen skuld i det heia reste sig kvinnan med tackkappan upp
och borjade skAlla ut foraren. Hon kunde inte for sitt liv forstA hur man
kunde stdnga dorrarna ndr det stod en stackars hund kvar pA perrongen, dn
mindre borja kora tAget. 1.rl.lr,':',r''.'r: som inte heller verkade ha vdntat sig
en r,1:;..::l:;-: rr, l stod till en borjan helt tyst och lyssnade pA den '.,r.,, i-. lil:l'l;:i;,.1
kvinnan. N{en efter att ha lyssnat ett par minuter Aterfick han :,r: r :r , .'r:-,-: : och
)
hojde handen.
Det hela hade til1 slut rr:iiltr,il- och en man friin en annan vagn hade gAtt l
emellan och med j,..,r:;:ll::r rost sagt att allt hade ju faktiskt gatt bra och
skulle man inte kunna ldmna detta nu? Alla hade ,ti,rr'',:,::ri ti11 sina platser @
och efter nAgra minuter hade tAget rullat vidare.
Mannen satt nu pA sin plats och tittade ut genom fonstret och 1',-',.:',1:r,., :'1,..
hur det hela kunde ha sluta. Och mitt i hans tankar horde han en :,,:',,.:r,
:,,ii-1.::r,:,,. Han tittade upp och sAg til1 sin stora forvAning ett hav av bli
tdckjacka.
kvinnan med en mycket ;':i.i,,i.:r-,: stdmma Zin den hon anvdnt mot
,Jou sa
chaufforen, ,jag insig att jag aldrig tackade dig.n Hon log och siog sig ner pA
det tomma sdtet mitt emot honom. Z^*
>Det var inget att tacka for.n
Fdrden fortsatte under tystnad. Kvinnan hade nu den ganska sA stora
hunden i kniit som om hon ville skydda den frAn alla de i.I 1':-1r rnr;:ii i:;:..,.it
,r':-r bakom ndsta krok. Hunden verkade till en borjan lite orolig och
forvAnad over denna ovanliga behandling men efter ett par stop verkade den
uartat gett dver$yr, tappat kontrollen iaror som ... lurar riverhiingande laror
ingentingomhundarmennunickadehaniindA"l:lir:ir'li!';i1l'jir'dock
detta udda par som han
fortfarande nAgot ii:ltirl'i'lril!' Det var nAgot med
inte kunde slzippa. Kvinnan verkade inte sdrskilt
trevlig av det lilla han
kdnslor
hittills hade fatt *::i}:'r, men hon hyste uppenbarligen 'i-r;-ti-'';il:l'':'r
forl;i*,:i.rrihonhadeikndt'DenblAtiickkappan\rarfruktansvdrtful'
konstateradehanforsigsjdlv,menannalssAglronintehelthemsktut.
atrnars hade det nog
Hon hade rodbrunt lockigt hir, antagligen fdrgat for
sjhlv heller'
varit grAtt, hon sAg inte purung ut' Men ung var han knappast
Hennesogonvar916,meninte'''*"-r;i':ochkindernat'ar:'i':i!::'Honkanske
gick lAnga stdrkande promenader med Roger'
som om hon ville
,/Trevligtn sa kvinnan och sAg uppmuntrande pA honom
att han skulle sdga nagot mer. Det gjorde han inte.
och efter ett tag kiinde
hon vdl att det dndA var hennes tur'
hand.
,Agnesu sa hon och strackte fram en lra;:drli:i'].:ji]..i..1
,Rolandn
rili:';-rr-i* hunden
,Ah, -e, det iir ju ndstan som Rogern sa hon fortjust och
pA huvudet.
inte liir'rtiill:'r:
,Nja, det iir det vdl inten svarade han lite surt. Han ville
Hon skrattade till lite och
med en hund, speciellt inte detta taggtga exemplar.
motte intresserat hans blick ndr han i-"iilaiil pA henne
r'ii rrL
b€hgenhet situation
f46a utan fiirg, trAkiga
Vad ville hon honom egentligen? Nu hade hon tackat, var det inte dags for
henne att ldmna honom At sitt ode?
,Samma hdr, men jag borjar egentligen inte forrdn 10. Du har inte lust att
ta en kopp kaffe? Eller du kanske har brAttom?u
Han skulle just svara att det hade han och att han overhuvudtaget inte var
intresserade av att slosa mer tid pA denna kvinna ndr han ptotsligt hor sig
sjdlv svara:
,Nja ... .<
TAget bromsade in vid Alvik och kvinnan reste sig. Hon tittade viinligt )
men 'it:r"itlLlij,i:i:r::1.: pA honom och sldppte ner den leittade hunden pA golvet.
Han insig att han var tvungen att fatta ett snabbt beslut ndr tiden for
stoppet borjade rinna ut. Precis innan det var forsent reste han sig frAn sdtet
och foljde efter Agnes ut i den vackra vintermorgonen. Och efter det skulle I
-1
L
94 TUNNELBANAN
' . : " ::