Ltsning

rflf P efl era nlvaer

ffiBFrilq'<r ?zl*r
u berdttelser om kdrlek, sorg och saknad
), }<
l=. Emma Brandberg

s. n ':i.

.s
1

l! s €+,

t1

tl tll{:ifr
, ; ill
il II trllllliirr
i' !i, 'il,' 1:
i, ,'
l. ,t sstl!tttttt

-l
'*_
6

ENSAM I VARIDEN Niuril

Lovisasattp6sdngenochkammadesinBarbie.HonhadeklZittpihenneen
kl?inning och stovlarna och tiinkte gora en
fin fliita i det langa, ljusa h&ret'
NdrhonsattisdngenhordesrosternafrAnkoketsomminst.Lovisavilleinte
hora nAgonting.
Dehadeiititmiddagtillsammanshelafamiljen.Lovisamdrktedirektatt
Lovisa, inte med pappa' Hennes
n&got var phtok. Mamma pratade bara med
rosthadevaritforglad.LovisamdrkteocksAattmammaknapptlyssnade
ndrhonsvaradepAhennesfrtlgor.Pappahademestvarittyst.MammasaAt
hade for sig om dagarna'Dtr
honom att visa lite intresse for vad hans dotter
hadehanv6ntsigmotLovisa.Fr&gatmedetttillkiimpatleendeomallthade
klapp pA huvudet av pappa.
varit bra idag. Lovisa hade bara nickat, fatt en
ga till, hon var ju iinda 8 flr
Lovisa visste vid det hiir laget hur det brukade
ochingetsmAbarnldngre.Pappahadejobbatjiittemycketunderveckan.DA
varhanalltidtrottnirfredagenkom.Mammahadetagithandom'Lovisa
mycket'
hela veckan. Men mamma jobbade ocksi
mycket ibiand' svArt
Lovisa visste att pappas jobb kunde vara ojzimnt -
attplanera.ochdifickmammagAtidigarefrflnjobbet,sensatthontillsent
omkvdllarnaframfordatorn.Motslutetavveckanbrukademammasdga
han tydligen inte brydde
fler och fler dumma saker om pappa. Hon sa att
dem eftersom han aldrig var hemma' att
han inte fattade att hon
sig om
ocksflhadeettviktigtjobb,attpappaboddepAkontoret.Lovisabrukadeinte
Svarandrmammasasiddr,honvilleintesvikapappa.Samtidigtforstodhon
varfor mamma blev sur'

brukade gjorde ofta

kammade redde ut hAret
ojiimnt frirdelat Pi ett obalanserat satt
Barbie en slags docka
planera grira en plan frir
hatt pi satt klader pe
tydligen uppenbarligen
fliita en {risyr
fattade fcirstod
direkt pA en ging
svika inte stiilla upp, gcira n6gon besviken
pA tok nAgot iir {el
samtidi$ vid samma tillfiille/tidPunkt
knappt niistan inte
fdrstod insAg
hade fdr sig gjorde
sur arg, pi dili$ humor
tiilkiimpat svArt att uPPbringa/fA till

o Forfattaren och Studentlifieratur

 ENSAM I
--7
VARLDEN I
Niud 1

D& brukade fredagskvrillen bli precis si hiir. Bade mamma och pappa
bestdmde sig for att det skulle bli en bra helg och undvek att prata om
veckan som gAtt. Men pappa brukade vara alldeles for trott for att hilia
skenet uppe. Mamma var irriterad p& honom och kom med giftiga
kommentarer. Sen brukade det explodera efter middagen. Det skulle ju vara
mysmiddag sa bada drack lite vin. Pappa blev trott av vin och mamma blev
grdlsugen, det visste Lovisa.
Och nu var de igAng deir ute. Det trodde visst inte att Lovisa horde nAgot
inne pa sitt rum, men hur dum far man bli? Eller s& brydde de sig inte om
att hon horde. Att hon horde hur mamma skrek tt pappa, hur pappas rost
blev argare och argare. Hon s6g {or sitt inre hur mamma gick efter honom
med vinglaset i handen, ville att han skulle svara pA hennes frttgor, men att
pappa bara ville bli l/imnad ifred. Han hade sdkert diligt samvete, Mamma
visste vilka knappar hon skulle trycka pA for att gora saken viirre. Och
tvirtom ocksfl forst&s. Det slutade alltid pA samma sdtt. Pappa rot till sA

att mamma hoppade hogt. Da tystnade mamma och borjade grhta. N2ir det
hiinde &ngracle sig pappa, men d& hade mamma stiingt in sig pA toaletten' D&
brukade Lovisa gfl och kigga sig. Blunda hirt och trycka kudden mot orat'
Forsoka sova sA mycket hon kunde.
Hon visste inte vad som hdnde sen, men p& lordagsmorgonen brukade allt
kdnnas lite biittre. Ibland kunde mamma och pappa till och med vara lite
sniilla mot varandra.
Men ikvdll var det nAgot som var annorltinda . Pappa rot till precis som
Lovisa hade gissat. Lovisa horde hur mamma forsvann ut i hallen. Efter bara
nAgra minuter oppnades ytterdorren och slogs sen igen med en smZill. Hade
mamma gAtt? Utan att sdga n&got till Lovisa? Hade hon glomt att Lovisa var
hemma?

undvek lat bli, avstod ifran liimrad ifred inle stdrd, besviirad

hAlla skenet dilig samvete mA psykiskt diligt civer n6got

uppe lAtsas som att allt iir bra knappar ...

irriterad upprord, arg trycka pi vad man ska siiga ftir att fi en viss reaktion

giftiga hzir, s&rande, skadliga tvtirtom rakt motsatt

kommentarer uttalanden hoppade hdg blev ftirvtnad/skrimd

bryta ut, med en small ingrade cinskade ogjort, midde ddligt tiver
explodera
mysmiddag trevlig middagsstund alnorluada p6 ett annat vis

grdlsugen viljan att starta ett gr?il/brik rdt till skrek, htijde rosten

sflg ldr sitt inre fdrestiilide sig gissat anat

o Forfattaren och Studentlitteratur

r

Niuri
8 rNsaIr,r I vAnloru 1

Forsiktigt gliintacle hon pa dorren. Dzirifran sag man in i koket. Pappa satt
vid koksbordet i morkret med huvudet i hzinderna. GAng p& g&ng drog han
med handen genom haret. Grdthan? Hon tassade fram till dorroppningen'
,Pappau sa hon med liten rost.
Pappa tittade upp. Hans ogon var roda men hon sag tnga thrar. Lite av
trycket over brostet lZittarie. Han sa inget men ldt henne krypa upp i kniiet'
Holl om henne och vaggade lite fram och tillbaka. Hon kdnde att han
borracle ner ndsan i hennes h&r.
>Var dr mamma?u vigade hon sig pA att frtrya. Hon visste inte om hon ville
hora svaret.
,Hon gick bara ut p& en promenadn svarade pappa s\ragt. Sen blev det tyst.
Efter en stund sa han:
>Nu stoppar jag dig i s2ing lilla gumman. Klockan dr mycket'<
Ndr Lovisa l&g i siingen med lampan sliickt fr&gade hon det man knappt
fick frhga. Pappa satt pA sAngkanten. Strok henne over hAret'
,Ska ni skiljas nu?n Hon var riidd. Skulle det hiinda nu bara for att hon
sagt det hogt?
Pappa var tyst liinge.
,Jag vet faktiskt inte hjiirtat, jag vet inte' Mamma och Sag"'Sag hoppas
verkligen inte det.<
,Kan du sova med mig?n Lovisa flyttade in mot viiggen for att pappa skulle
f& rum. Utan ett ord la han sig bredvid henne. Hon kurade ihop sig med
ndsan mot hans ora.

gliintade rippnade [dcirren] mycket lite vigade hade mod att

tassade smtig, gick tyst promenad gAngur

trycket 6ver sva$ matt, med lite kraft

bnistet uft ryc k.. kdnsla av ingest/oro knappt niistan inte

llittade blev mindre siingkanten pil kanten av s2ingen

vaggade gungade skiljas bryta upp iiktenskap/ftirhillande

borrade ner tryckte ner

o FOrfattaren och 5tudentlitteratu'

 ENSAM I VARLDEN 9

Ensanl i vilrlden Niud 2

hade precis kliitt pa

Lovisa satt p& sdngen och kammade sin Barbie. Hon
henne en glittrig discoklanning och de hogklackade
stovlarna och nu tdnkte
hon gora en fin fldta idet langa, ljusa hflret. Ndr hon satt
i sdngen hordes
vad som pagick
rosterna fran koket som minst. Lovisa ville helst inte hora
ddrute.
De hade iitit middag tillsammans och Lovisahade direkt
miirkt p&
hela tiden vzint sig
mamrnaoch pappa att n6got var phtok. Mammahade
glad, gliittig, och
mot Lovisa niir hon pratade. Hennes rost hade varit for
p6L fr&gorna om
Lovisa m2irkte att mamma knappt lyssnade niir hon svarade
mest varit tyst forutom
hur det hade varit i skolan och pi fritids. Pappahade
intresse for vad hans
ndr mamma sa &t honom att han viil 0cksfl fick visa lite
Lovisa med ett
dotter hade for sig om d,agarna. D5 hade han viint sig mot
Lovisa hade
tillkdmpat leende och fr&gat henne om allt hade varit braidag'
bara nickat som svar och fAtt en klapp p& huvudet av pappa'
hon var ju iinda 8
Lovisa visste vid det hzir laget hur det brukade ghtill,
jiittemycket under veckan'
6r och inget smabarn lzingre. Pappa hade jobbat
dA var han alltid trott niir fredagen kom. Lovis ahade
gfltt och lagt sig varje
hade bade ldmnat och
kvZill innan han kommit hem frAn jobbet och mamma
hZimtat Lovisa hela veckan.
Lovisavissteattpappasjobbkundevaras&hdrochatthanoftastinte
kunde siiga innan niir det skulle kora ihop sig. och d& fick
mamma gh
tidigare fr&n jobbet, sen satt hon till sent om kvdllarna
framfor datorn' Mot
saker om pappa;
slutet av veckan brukade mamma siiga fler och fler dumma
var hemma'
att han tydligen inte brydde sig om dem eftersom han aldrig
bodde p&
atthaninte fattade att hon ocksiL hade ett viktigt jobb, att pappa
kontoret och liknande grejer. Lovisa brukade inte svara
ndr mamma holl p&

glitlrig glimmande fiirutom utdver, mer dn

tilikiimpal sv6rt att uppbringa/fi till, kiimpa sig till

discokliinning kllinning i discostil
liimnat och hiimtat lrar: liimnat och hZimtat pi skolan
hrigkiackadc med hciga klackar

helst irte inte giirna oltast frjr det mesta

pdgick h?inde, fcirsiggick

liiira ihop sig inte fA till tidsm?issigt

pd tok fel, inte bra hU11 pA gorde

giattig glad, uppsluppen h;ir: falskt glad

cl Forfattaren oth Studentlltteratur

 Niud 2

10 ENsAM t vARLDEN

sAddr,honvilleintesvikapappa'samtidigtforstodhonvarformammablev
Sul.DetvarjuintesAhimlaliittattplaneraochfixamatochalltndrdetvar
sA hiir.
D& brukade fredagskviillen bli precis sa
hiir. BAde mamma och pappa
bestdmdesigforattdetskulleblienbrahelgochundvekattprataom
veckansomgfitt.Menpappabrukadevaraalldelesfortrottforattorka
strax under ytan och
hilia skenet uppe och mammas irritation lig alltid ddr
tiden istzillet' Sen brukade
diirfor kom det ut lite giftiga kommentarer hela
middagen' Det skulle ju vara mysmiddag sA
bida drack
det explodera efter
blev grdlsugen och det var
lite vin. Pappa blev trott av vin och mamma
ingen bra kombination, det visste Lovisa'
Ochnuvardeig&ngddrute.DetvarsomattdetroddeattLovisainte
hordenAgotinnepAsittrum,menhurdumfArmanbli?Ellers&bryddede
sig inte om att hon horde' Att hon horde
hur mamma friste och skrek At
pappa, hur pappas mullrande Aterh&llna rost
blev argare och argare' Hon
sagforsittinrehurmammagickefterhonommedvinglasetihandenoch
begiirdeatthanskulleSvarapAhennesstromavfr&gorochankiageiser,
menattpappabaravillebliiZimnadifred.HanhadesdkertdAligtsamvete
ochmammavisstevilkaknapparhonskulletryckapAforattgorasaken
vdrre. och tvdrtom ocks& forstas. Det slutade
alltid pa samma siitt' Pappa
sa att mamma hoppade hogt' Di
som aldrig hojde rosten fick nog och rot till
borjade hon gr&ta' Ndr
tystnade mamma och inom loppet av nhgraminuter
Angrade sig men dA hade mamma
det hiinde mAdde pappa dnnu sdmre och
redanstdngtinsigpitoaletten.DdrnAgonstansbrukadeLovisag&och
lziggasig'BlundahArtochtryckakuddenmotorat.Forsoka,forsokasovasA
mycket hon kunde'
brukade
Hon visste inte vad som hdnde sen' men pi lordagsmorgonen
lika laddad och ibland
allt kdnnas lite biittre. stiimningen var oftast inte

svika ilrte st[1la upp, g6ra nAgon besviken

iterhirllna tillbakahillna,behlirskade'underlryckta
idr silt im't inuti sig sjiilv
himla fi)rstArkningsard

uadvek avstod frAn

bccirde bad om, kriivde
ftiljd
stron av mAnga efter varandra, oavbruten
h&l1a skenet uppelatsas som att allt Zir bra
anklagelser beskyllningar, forebrielser
lig...uadet ytaa hotar att komma fram
inom iopprtav inom en viss tid
giftiga hdr: sirande, skadliga
angrade sig ville ta tillbaka, kiinde Angest tiver
griilsugen viljan att starta ett griilibrik
komb.inalion fdrening,blandning
i.rd,iuJ lortatad, intensiv

ft?iste snaste

o Forfattaren och Studentlitteratlrf

 ENSAM I VARLDEN T1'
Niu& 2

kundemammaochpappatillochmedVaralitesniillamotvarandra.Men Lovisa
ikvZill var det nagot t'u'annorllinda' Pappa rot till precis som
'o-
hadeforutspdtt,menistiilletforattl6LsainsigpAtoalettenhordeLovisahur
mammaforsvannutihallenochborjaderivablandskorochkl2ider,Efter
baranhgraminuteroppnadesytterdorrenochslogssenigenmedensmtill.
Hademammag|rtt?UtanattsiigandLgottillLovisa?Hadehonglomtatt
Lovisa var hemma?
Forsiktigtgliintadehonp&dorren.DZirifrAnsAgmangenomdenlilla
korridorenochinikoket.Pappasattvidkoksbordetimorkretmedhuvudet
med handen genom h&ret och om
i hdnderna. Ging pA gAng drog han
Lovisaintevisstebiittreskullehontroatthangrdt.Hontassadeframtill
dorroppningen och tog tag i dorrkarmen'
>PaPPa< sa hon med liten rost'
hon
Pappa tittade upp' Hans ogon
var roda och ndsan lite svullen men
sagingattrar.Liteavtrycketoverbrostetlattadeochhontogettstegfram
och liit henne krypa
emot honom. Han sa inget men han oppnade famnen
uppikniiet.HArthollhanomhenneo"f"'ugguaeliteframochtillbaka'Hon
kZinde att han borrade ner ndsan
i hennes h6rr'

>Vardrmamma?ovflgadehonsigpAattfr6gaefternilgraminuter.Hon
inte om hon ville hora svaret'
hade tveka t att f rhgafor hon visste
,HongickbarautpAenlitenpromenad'(Svaladepappasvagtsenblevdet
tyst. Efter en stund sa han:
>Nu stoppar jag dig i siing 1illa
gumman' Klockan dr mycket'<
och pappa sittandes pA
Viil inne i Lovisas rum med lampan sl?ickt
sdngkantensaktastrykandehenneshArkliimdeLovisaframmeddetsom
man knaPPt fick siiga'

trycket tiver
annorlunda pA ett annat vis
brdstet kiinslan av Angest
fiirutsPfltt gissat
famnen i armarna hos
riva bland ivrig leta bland
vaggade gungade liitt
gliintade dppnade mYcket lite
borrade ner tryckle ner
smrig, gick tY$
tassade
tvekat varit osAker, dragit sig ftir
diinkarmel ramen runt dtirren

svullen tjock, uPPsvZilld

o Forfattaren och Studentlitteralur

 Niud 2
12 ENsAM I vARLDEN

>ska ni skiljas Det gjorde ndstan ont att f6fuam orden, det var som
nu?<
att de rev henne i halsen pA viigen upp. Som att nu ndr hon hade sagt det
skulle det hiinda bara ddrfor.
Pappa var tyst i vad som kZindes som en evighet.
>Jag vet faktiskt inte hjdrtat, jag vet inte. Mamma och ias..-Javi har lite
attprata om men jag hoppas verkligen inte det.o
,Kan du sova med mig?u Lovisa flyttade in mot viiggen och gjorde sig sa
platt som mojligt for att pappa skulle fA rum i den smala siingen. Utan ett
ord la han sig bredvid henne och hon kurade ihop sig med ndsan mot hans
ota.

skiljas bryta upp Ziktenskap/fdrhAllande kurade ihop gjorde sig liten

evighet i6r alltid, valdig lAng tid

ao Forfattaren och 5tudent tteratl:

 ENSAM I vAnlnrN

lAsrnAcon
Hur miirkte Lovisa att n&got var p& tok?
2. iH:ur gammal iir Lovisa?
att jobba over?
3. Vad hZinde ndr Lovisas pappa var tvungen
4. Hur gick det till niir Lovisas foriildrar
grdlade?

5. Vad brukade hiinda dagen efter grdlen?

6. Vad var annorlunda denna kviill?
T.HurkZindeLovisaniirhonforstodattmammanliimnatldgenheten?
om de skulle skiija sig?
8. Vad svarade Lovisas pappa ndr hon fr&gade
paverkar Lovisa?
9. Hur tror du att foriildrarnas griilande

BESKRIV BERATTETSEN
berdttelsen'
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver
ao

SAN
16 HAN

Han Niud 1

ljuden i huset, toaletten

Dagen borjade alltid sa hastigt. christer vdcktes av
somspolade,nflgonsattepiduschen.SmZillidorrarochbarnroster.Snart
lzingtade tills de blev
skulle n&gon av dem komma in i sovrummet. Han
med en smdll:
dldre och sov liinge pA morgnarna' Dorren skots upp
,Pappal Jag hittar inte min gtrafft' Pappa vaknallo
Simondrogitiicketochtjatademedgndlligrost.Utanettordklev
och fotterna
christer ur sdngen, drog pa sig kliiderna. Huvudet var tungt
gick knappt attlYfta.
Simon drog nu i hans skjort;irm istdllet. Hans lilla
hand ldmnade ett
skrynkligtmdrkepfldenljusblAskjortan.Denvarspecialbestiilld.Han
gick han ndstan pa
suckade och forsokte gnugga gruset ur ogonen. I hallen
Viktor som hade duschat och ldmnade blota fotavtryck hela v2igen
till sitt
dyngsur'
rum. Han rflkade trampa i en av de sma polarna. Strumpan blev
Detforstahans&gndrhankleviniSimonsochLillysrumvar
ha letat alls' Christer
gosegiraffen. Den l&g under bordet. simon kan inte
orkadeintesdgan&got.Simonfortsattenojtattpackaryggsdcken.Forstod
inte att han clragit upp pappan ur sdngen i onodan'
Hansandrafem&ring,Lilly,hadebarakltittp&sigettparprickiga
trott.
strumpbyxor och satt nu och ritade. christer kZinde sig s&

dagis' Lilly
Efter en l&ng morgon rullade de nu dntligen mot skolan och
christer
och Simon brikade i baksdtet. viktor stirrade ner i sin telefon'
handen' vem
kiinde alltid oro ndr han sag sin nioaring med telefonen i

gruset...6gonen khnslan av grus i 6gonen nir man dr trritt

hastigt snabbt

viickles blev v2ickt av

folavtryck miirke av foten

skols upP dppnades

dyngsu genomblSt

smiill pang, htigt ljud

ndjt glatt, belAtet

p6 g6ng clragit upp tvingat ur [sdngen]

sa gdng
datade
gniiiiig missnojd, grinig
onridan utan nYtta

utan ett ord alldeles tyst

clagis fcirskola

skjortiirm ?irmen pA skjortan

br6kade griilade, var osams

skrynkligt veckig, rynkigt baksttet bak i bilen

nioaring person som dr nio ir gammal

specialbestiilld bestAlld med siirskilda cinskemil eller mAtt

o Forfattaren och Studentlifterai

 HAN 17
Niud 1

Han hade hort

visste vad som p&gick bakom den diir skdrmen egentligen?
bara ner i
skrdckhistorier fran vdnner och bekanta. och allt gick visst
hade tjatat
&ldrarna. Nioaringarna var viil de nya tonaringar:na. Men Viktor
och Christer hade gett sig.

Han ltimnade motorn ig&ng niir han foljde simon och Lilly
till forskolan'
viktor hade mumlat ett ,hejdfru och gitt ensam mot skolan. Femiringarna
en av
kastade sig in i leken p& g&rden. Han hojde bara handen mot
pedagogerna, sen gick han tillbaka mot den brummande bilen'
Han fick en
varfor han
ilsken blick av en ung mamma som gick forbi. Hon undrade vdl
just nu hans allt'
ltimnat motorn igtng. Men han brydde sig inte. Bilen var
Andra fick bry sig om miljo och s&n skit'

passa' Han
KSerna in till stan var erlor-rrla, men han hade han ingen tid att
passade ptr attlyssna p& nyheterna. Lrttankarna vandra. Han
kunde sitta
Det
kvar sent p6 jobbet sa det var ingen som skulle titta snett p& honom.
De som
var de som gick tidigt som fick onda ogat av chefer och kolLegor.
var
gick tidigt var ofta mammor som ville hamta barnen i tid. Egentligen
att saker var
det ordttvist, men han orkade inte bry sig. Just nu var det skont
som de var. Att han var en medel&lders man riickte for att blir
respekterad'
jobbade hart' Och det
Om han dessutom stannade sent trodde alla att han
gjorde han ju faktiskt-
Fast for ett halvar sedan hade foretaget blivit uppkopt av ett amerikanskt
Unga killar kom
bolag. Mycket.hade fordndrats. Hoga krav blev dnnu hogre.

kderna har:lAng rader av fbilar]

plgick hiindc
en0rma viildiga
skirmen displayen
tankarna vandra t?inka pi olika saker utan Plan
skrickhistorier skriimmande berzittelser
personer man kdnner titta snett titta irriterat
bekanta
gick tidigt lZimnade arbetet tidigt
gick...ner
onda 6gat uttryck: se ph nigon med ilska/irritation
i dklrarna hos yngre personer iin fcjrut
kollegor arbetskamrater
gett sig givit upp, gitt med Pi
oriittvist oftirtjiint, ogrundat
16rskolan dagis
talat otydli$ medelAlders i 40-50-irsAidern
mumial
rlckte var tillriickligt
kastade sig in var med pA en ging/direkt
personal pi fcirskoian respekterad ses pi med aktning/resPekt
pedagogema
mullrande/morrande l?ite dessutom dartill, tiilika
brummande
uppkdpt kcipt av
ilsken blick arg blick
krav ansprAk, beg?iran
skit slang/svotdon

o Forfattaren oth 5tudentlltteratur

18 HAN Niud

in och bestdmde. Det kdndes inte helt bra. Han blev kontrollerad och de sa
At honom vad han skulle gora. Han var inte van vid det.
Men nu hade han ju plotsligt all tid i vdrlden art ldryga pa jobbet igen. Ndr
barnen varit smA hade familjen kdnts viktigast. Nu var det jobbet igen. Men
det var vdl overlevnad misstdnkte han. Att kdnna sig viktig pA jobbet gjorde
att han glomde det andra. Det som var jobbigt att tdnka p&. Allt oftare fick
Helena rycka in och hamta ndr det egentligen var hans tur. DA glomde han
for en stund tomheten inom sig.

I den l&nga bilkon borjade jobbigare tankar triinga sig pi. Helenas ansikte
dok upp {ramfor ogonen. vad gjorde hon just nu? var hon hemma eller hade
hon hunnit till jobbet redan? Skilsmdssan hade varit hennes id6. Han hade
blivit helt forkrossad men det ville han inte erkdnna. Hon sa att det var
hennes fel. Han misstdnkte att hon hade traffat en annan. Men kanske inte
dnda. Det hade gatt ett ar sen uppbrottet och inget hade haint. Men snart
trriffade hon sdkert nigon ny.
Helena hade flyttat ut, skaffat en kigenhet i ndrheten. Barnen bodde hos
dem varannan vecka. Christer hade helt stdngt av sina kdnslor. Helena fick
garna tro att han inte brydde sig. Hellre dn att hon tyckte synd om honom.
Han tittade pA hennes bilder pA Facebook och Instagram for att se vad hon
gjorde. Hon la ibland upp bilder frAn jobbet eller ndr hon trdffade sin syster.
Han forsokte se om nigon av mdnnen verkade misstdnkt. Men det var
omojligt att avgora.
Han och Helena hade inte haft det sa bra de sista Aren. Han mindes t ex
ett ti11f511e for tvA somrar sen ndr han betraktat Helena p6 h&11. PA kvrillen
sag han henne pi bryggan. Han trodde att hon tittade pa utsikten. Ndr han

kontrollerad bevakad, granskad misstibkte trodde, gissade

vall rutinerad, erfaren et annan hdl en ny pojkviin
all tid i v?irlden hur mycket tid som hel$ uppbrottet avsluta nigot
riverlevnad fcir att fi leva ny har en ny kille/pojkvein
rycka il hjelpa till valan1lan v2ixelvis
hiimta hdr:hAmta barnen pd skolan attgdra faststzilla, beddma
tomheten kiinsla av att vara tom tulatte hiindelse, tidpunkt
triinga sig pi komma ndrmare betraktar tittar pd
skiism?issan avslutande av iiktenskapet pi hall pi avstdnd
fdrkossad mycket ledsen brygg* kaj, landningsplats fcir bit
erkinaa s?iga som det iir utsikten ' vyn, det man ser

O torfattaren och 5tudent ttera:

Niua 1 HAN 19

tdnkte ner till henne sAg han plotsligt att hon griit. Di hade han statt i ett
gA
viigskil - han kunde gA ner och frtrya varfor hon var ledsen. Men han valde
den andra viigen. Han hade viint och gAtt tillbaka till huset. Han hade slagit
pA tv:n och fzillt upp datorn framfor sig. Nzir hon kom tillbaka hade han
ointresseral frhgat var hon hade varit.
Han sa till sig sjZilv att det var for hennes skull. Men det hade knutit sig
i magen ndr han hort henne snyta sig. Hon l&tsades sova ndr han krop ner.
Ndsta morgon hade allt varit som vanligt igen.

Ikvtill borjade Helenas vecka. Hon hdmtade ungarna och korde dem hem till
den trista liigenheten. Han skulle komma hem till tystnad i kviill.

Tillslut kom han fram till arbetet. Tempot dar var hogt och han hann varken
tdnka eller kdnna. Generelit var det fel att kAnna nAgot alls pA jobbet. Man
korde pA. Det var en tuff arbetsmiljo.
Han At lunch med sin chef, Jan. christer tyckte att Jan tittade underligt
p& honom. Han hade valt att inte prata sA mycket om skilsmdssan pii jobbet.
Efter en stunds jobbsnack kom den dtir blicken tillbaka. Christer stirrade
ner i sin tomma tallrik.
,Hur mAr du?n frAgade Jan.
Christer horde att Jan tyckte att det var jobbigt att frhga. Christer tittade
ut genom fonstret.
,JodAn svarade han. ,Varfor frhgar du?u
,Christer, du har mer dn 15 timmars overtid i veckan.n
Christer skrattade till lite.
,Du kommer att jobba ihjal digl Och jag forstAr att det iir tufft att komma
hem till ett tomt hus men du kan inte drdnka sorgerna i jobb.n

vigskiil v?ilja mellan tvA viigar (hiir bildligt talat) senerelll allmiint
ointresserat utan intresse, likgiltigl krirde pi fortsatte

krutit sig arbetsmiij6 situationenpAarbetsplatsen

i magen kdnsla av oro/Angest unCerligi konstig
snyta sig {riisa, fA ut snor ur ndsan jobbsnack slang; ptata om jobbet

trista trAkiga iivertid jobba l6nga arbetsdagar

tillslut iintligen jobha fijal dig uttryck; Ia dod pA sig med ftir mycket jobb

tempot takten, farten dreinka sorgerna uttryck: gllmma kdnslan av sorg

haln kom i tid
varken antingen

O torfattaren och Student itteratur

 Niud
20 HAN 1

>Du har siikert rtitt...men vad ska iag gora?<

Nu var det Jans tur att titta ut genom fonstret. >Jag vet inte Christer, jag
vet verkligen inte...(

Eftermiddag hade blivit kvzill, kvdllen natt. Stockholm 1Ag inbdddat i ett
morker. Christer hade borjat uppskatta morkret mer nu. Det svarta gomde
honom. Christer k?inde sig vilse.
Bilfzirden hem hade gAtt utan hinder och han var hemma pA en kvart'
Huset var morkt och tomt.
Han klev in i hallen. Tog av skor och jacka utan att tdnda. \stnaden
ekade och kdndes som skrik i hans oron. Inte ett ljud. Han saknade det.
Ljud som varit en del av vardagen och n&got som skapade trygghet. TV:n,
matlagningen, prat och sPring.
Han kdnde sig ndstan forvirrad. Han satte sig pA en stol vid koksbordet.
Lampan fran triidgarden gav lite ljus. Plotsligt gomde han ansiktet i
hdnderna och grdt. Hulkande, fortvivlad grat. Det var forsta gAngen sen
Helena ldmnat honom. I over ett &r hade det byggts upp inom honom. Han
kiinde ldttnad, mitt i sorgen.

inbiiddat omslutet av trygghet khnsla av att vara trygg/skYddad

uppskattat tycka om fdrvirrad bortkommen, desorienterad

gtimde dolde tr2idgirder tomten, gird som omger huset

vilse utan riktning, ej veta var man dr hulkande snyftande, gr6tande

hinder barri2ir, svirighet, nngot som stAr i viigen ftirtvivlad mycket ledsen

ekade ljiid omigen l2ittrad lindring, beirielse

vardagen ej helgdag soryen saknade, {tirtvivlan

o Forfattaren och Studentlittera:-

 HAN 21.

Han Nivd,2

Dagen borjade alltid s& hastigt, ingen stund att vakna till eller morna sig.
Christer viicktes av ljuden i huset, toaletten som spolade, nAgon satte pA
duschen. Sm2i11i dorrar och barnroster som <imsom pratade 6msom skrek At
varandra. Han hade kunnat riikna ner fr6n tio tills att nAgon av dem skulle
storta in till honom i sovrummet. Somnigt insAg han att han borjade liingta
till de dZir tonAren niir ungarnabata sov och sov, hela dagarna igenom.
Dorren skots upp med en smdll:
inte min girafflPappa vaknallu
"Pappat Jaghittar
simon stod och drog uppfodrande i taicket och upprepade samma mening
om och om igen med gniillig rost. Utan ett ord klev Christer ur siingen, drog
pA sig kliiderna som han lagt fram pAL stolen kv2illen innan. Han unnade sig
inte ens en dusch. En skvZitt parfym fick duga idag. Huvudet var tungt och
fotterna kiindes som om de vadade genom kola.
Simon hade overghtt frhn att dra i tiicket till att dra i hans skjortiirm.
Hans fuktiga lilla hand ldmnade ett skrynkligt mdrke pa den ljusbla
Stenstromsskjortan som han specialbestiillde med extralhnga armat.
Han suckade ohorbart och forsokte gnugga gruset ur ogonen med den fria
handen. I hallen utanfor toaletten gick han ndstan p& Viktor som kom ut ur
duschen med drypande v&tt h&r och ldmnade blota fotavtryck hela vdgen till
sitt rum. lHan rlkade trampa i en av de smA polarna och kiinde hur vattnet
trJingde in i strumpan.
Det forsta han s&g niir han klev in i Simons och Lillys rum var
gosegiraffen som lAg pA golvet under det lilla lekbordet. Fullt synlig for den
som gjort minsta anstriingning att leta. Han orkade inte ens kommentera.

ha$ig snabbt dvergati bi,tt till, gitt in pA

morna sig vakna till skjortarm skjortans iirm

dmsom v2ixelvis skrynkligt rynkig, vecki$

stdrta in springa in specialbestiillde bestiilld med sZirskilda tinskemAl/krav
sdmnigt ddsig, siimndrucket ohdrbart otydli$, tyst
uppfordrande uppmanande, befallande diypande droppande, rinnande, vAt

upprepade sa om och om igen irlingde in har: letade sig in

unnade giirna llit fi synlig syns tydligt

I skvdtt st2ink anstrdugning bemcidande,hirtarbete

vadade gick i grunt vatten kommentera s2iga

genom kola ulirlcki segt att ge

o Fortattaren o.h Student itt""ratur

 Niud 2
22 HAN

gtraffe}fortsatte att packa ryggsacken

Simon som var nojd over att ha hittat
utan att uppmarksamma det onodiga
i att brutalt slita upp sin pappa ur den
Varmasiingen.MedentystsucknoteradehanattLilly,hansandlafemaring,
ikladdenbartprickigastrumpbyxor,hadeforloratsigisinm&larbokoch
frAn Frost'
frenetisk fyllde i en teckning av Elsa
vid ett kladdigt frukostbord
Efter en lAng morgon med br&kiga ungar
ochatskilligarundortillbakainihusetefteratthaplaceratallatrebarnen
ibilen,letandesefteralltfrAngympaskortillmobiltelefoner'rulladede
och dagis' Lilly och Simon brAkade
i baksdtet och
dntligen mot skolan
Viktorsattdjuptforsjunkenisintelefoniframsltet.Christerkzindealltid
envissAngestndrhansflgsinnioAringdykainidendigitalavdrlden.
VilkenforZildervisstevarSompAgickbakomdenddrskirmenegentligen?
HanhadehortskrdckhistorierombAdeknarkforsdljning,spelberoende
ochelonskatsZillskapgenomvdnnerochbekantamedn6gotdldrebarndn
hansegna.ochalltgickvisstbaraneriildrarna.NioAringarnavarviilde
nyatonaringarfia.MenViktorhadetjatatochsomdetValnuhadehaninte
mycket att siitta emot

HanldmnademotornpflsinonodigtstoraBMWig&ngniirhanfoljdeSimon
ochLillytillforskolan.Viktorhademumlatett,hejdAnndrhanhoppatur mot
bilen och med koncentrationen helt och fullt p& telefonen slintrat bort
skolan.FemAringarnahoppadejZimfotaochkastadesiginilekenp&gArden han
sa han behovde bara hoja handen
mot en av pedagogerna, sen kunde
styrastegentillbakamotdenbrummandebilen.Hanfickenilskenblick
sina smfl tjejer' Hon undrade viil
av en ung mamma som gick forbi med
inte bry sig mindre om
varfor hanlamnat motorn iging, men han kunde
vadoverdrivetsnusfclrnuftigasm&barnsmorsorhadeforAsikter.Bilenvarfor

inte kunna sluta spela, spela pA ett siukli$

siitt
spelberoende
brutalt grymt, hiinsYnslcist
odnskat inte 6nskat, nigot man inte vill ha
frenetiskt vilt, intensivt
nigot iildre Iite iildre
Atskilliga flera
slZintrat bort gAtt bort
placerat satt ut
liirarna, Personal PA fcirskolan
pedagogerna
{Srsjunken iordjupad, uPPtagen av
dverdrivet fdr mycket, forstorat
pigick hiinde
snusftirnuftiga fornumstiga, smikloka
skiirmen displayen

Cl Forfattaren och Studentlitteratui

 Niuri 2 HAN 23

tillfiillet hans tillflykt

och han behandlade den nastan kdrleksfullare
enda
iin sina barn. Andra fick bry sig om tjafs som miljo och sAn skit.
Koerna in till stan var absurda, men han njot av sitta och lyssna pA musik
och nyheterna och l&ta tankarna vandra. Idag hade han ingen tid att passa sA
det gjorde inget om han kom in lite senare. Han kunde sitta kvar sent ocksA
sA det var ingen som skulle titta snett pA honom. Paradoxalt nog var det de
som gick tidigt, och med tidigt menade han klockan fem... som fick onda
ogat av mellanchefer och kollegor. De dAr morsorna som bAde ville ki;ittra
i karriziren och hdmta ungarna innan morkrets inbrott. Det var de som fick
diliga utvairderingar och som konsekvens sdmre loneutveckling. Det fanns
en tid dA han ocksA upprorts over de ordttvisa forhAllandena men nu passade
det honom utmdrkt. Han behovde bara liigga sin ldtt &ldrande panna i djupa
veck, humma fundersamt och avsluta med att dunka nAgon yngre manlig
kollega i ryggen innan han gick vid sju. Att han kom in s& sent som vid nio-
halv tio ibland var det ingen som mdrkte.
Fast nu hade ldget dndrats lite. For ett halvAr sedan hade foretaget blivit
uppkopt av ett amerikanskt bolag som sAklart hade extremt hoga krav p&
lonsamhet, marknadsandelar och arbetsmoral. Han hade lyckats smorja
dem i borjan men det stack lite i ogonen ndr de vilpolerade pAleiggskalvarna
i knappa trettioArsAldern kom in och sa At honom vad han skulle gora och
hur. Allt skulle rapporteras och de la sig i en massa smddetaljer pA ett helt
annat sdtt dn han var van vid.

tilflykt skydd, fristad uppkdpl kcipts upp, fAtt ny igare

absurda orimliga, cmcijliga extremt exceptionellt, drerdrivet
paradoxalt motsZigelsefullt ldasamt vinstgivande, gdr med vinst
onda 6gat uflryck nAgon tittar argt marknads-
mellancheier chefer pA meilannivi aldelar delar av "marknaden"
m0rsorna s/ang: mammorna arbetsmoral disciplin i arbetet
kl?ittra i smtirja dem s/ang. fjiiska f6r dem
karriiiren gdra karniir, avancera i arbetslivet stack lite i
hbrott hAr: intrdde tigonen uttryck: nAgot som inte kdnns bra
utv2irderingar analyser, granskningar viilpolerade vZiluppfostrade, fina
konsekvens friljd, Iogik pil?iggskalvarna unga personer med siirskilda fdrmAner pA en
ldneutveckling hur idnen hdjs med tiden arbetsplats

uppdrts blivit bestcirt, fcirvdnad happa inte ens i {trettioirsAldern]

liitt 6ldrarde miirkt av Alder rapporteras meddelas, redogclrs ftir
humma svara jakande utan ord smidetaljerna inte sA viktiga sakerna, smAsakerna

o Forfattaren och Student tteratur

24 HAN Niud 2

Men nu hade han ju plotsligt all tid i vdrlden att liigga pA jobbet igen. Det
som hade krints sA oviktigt under en period nd.r barnen var sm6 hade nu
plotsligt segiat upp som viktigast av allt igen. Men det var vzil helt enkelt
overlevnad misstdnkte han. Han bekraftade sig sjiilv genom att vara en
nyckelperson att llta pa, p& jobbet. Allt oftare ringde han Helena som fick
rycka in och hzimta ndr han hade tackat jatlll att sitta med pA mciten som
egentligen inte alls var nodvdndigt. Att vara efterfrigad och eftertraktad
gav honom en kdnsla av vdlbehag och fyllde i alla fall tillfeilligt den enorma
tomheten som holl pA att iita upp honom inifrAn.

Bilkon stod verkligen helt still och trots att han forst uppskattat lugnet som
den tomma bilen erbjod borjade jobbigare tankar tranga sig p6. Helenas
ansikte dok upp framfiSr ogonen och han kunde inte 16ta bli att fundera
pA vad hon gjorde just nu. var hon ensam eller hade hon hunnit till jobbet
redan? Skilsmdssan hade varit hennes id6. Han var alldeles for stolt for att
erkdnna atthan blivit helt forkrossad. Hon sa att det var hennes fel. Det var
hon som hade tappat intresset och borjat kdnna att livet kanske hade mer
att erbjuda zin grillkviillar och fredagsmys. Sa hon i alla faLl. Men han hade
hela tiden misstiinkt att hon hade trdffat en annan. Men sA har, ett 6r senare
hade han dnnu inte fatt det bekriiftat s& han borjade tvivla pi sin instinkt.
Men hade hon inte redan traffat n&gon var nog risken stor att det snart
hdnde.
Konsekvensen hade i alla f.all blivit att Helena flyttat ut, skaffat en
ldigenhet i ndrheten och barnen bodde hos dem varanrlarlvecka som var
brukligt. christer hade helt stdngt av efter att de vdl fattat beslutet. Inga
kdnsloutbrott, ingen yttre reaktion. He1ena fick garna tro att han inte
brydde sig. Hellre det iin att hon tyckte synd om honom. Han smygspanade
p& henne p& sociala medier. De var fortfarande vdnner p& Facebook och
Instagram, mest for att kunna dela bilder p& barnen. Men han fick ocks6 en

seglat upp pkitsligt blivit fcirkrossad nedbruten

bekrifiadc styrkte, verifierade instinkt inre drift, medfridd ftirmdga
nyckeiperson viktig person pi jobbet bruklig vedertaget, vanli$
efterfrdgad populZir, begzirlig kZinsloutbrott kiinslom2issig urladdning
erbjild skiinkte, gav reaktion utslag, slitt att reagera
tringa sig pd komma nirmare smygspanade tittade pA i smyg/hemlighet

c) Forfataren och 5tudentlitterat-.

 Niuri 2 HAN 25

ganska bra koll pA hennes sociala liv. Hon la upp nAgon enstaka bild p& after
work med jobbet eller brunch med sin syster. I forra veckan hade hon varit
pd en forestiillning pi Rival med nAgra vdnner han inte kiinde igen. Han
hade studerat fotot for att se om n&gon av mdnnen som var med hade verkat
misstdnkt. Men det var omojligt att avgora.
Om han skulle vara drlig mot sig sjdlv hade han nog haft det hela pA
kdnn en ldngre tid. Han mindes t ex ett tillfrille for tvfl somrar sen ndr han
betraktat Helena pa h&lt. De hade varit pi sommarstdllet och Helena hade
smitit ut niir han nattade barnen. Han s&g henne nere pA bryggan ddr hon
stod med ett glas vin i handen. Hon hade dragit en varm kofta om sig och
s6g ut att betrakta den slAende horisontutsikten. Han hade hiillt upp ett glas
vin till sig sjiilv och styrt stegen mot bryggan ndr han plotsligt s&g hennes
axlar skaka. Hon grat. Hennes rygg var spdnd och hela hennes spiida kropp
ryste med jdmna mellanrum av htiftiga snyftningar.
Han hade statt i ett vdgskdl - han kunde g& ner till henne, lagga armarna
om henne och frilga vad som stod pA. Men han hade valt den andra vdgen.
SA tyst han kunde hade han vdnt och gAtt tillbaka till huset innan hon hade
upptiickt honom. Han hade slagit pA tv:n och fiillt upp datorn framfor sig.
Niir hon, en lang stund senare, kom tillbaka hade han knappttrttat upp utan
frilgat med oengagerad rost var hon hade varit.
Han hade intalat sig att det var for hennes skull. Att det var for att inte
genera henne som han hade lAtit henne smita upp till sdngen efter en kort
bortforklaring. Men det hade knutit sig i magen nar lnan hort henne snyta sig
en trappa upp och niir han efter ytterligare ett par glas vin krop ner i deras
gemensamma Hdsten-sdng hade hon lAtsats sova. Ndsta morgon hade allt
varit som vanligt igen men han inbillade sig att han allt oftare kunde se spir
av tlrar eller hora att hon grAtit ndr de talade i telefon.

alter lvorl social triiff efter arbetstid hiiftiga bryska, omilda

pi kiinn ha en kiinsla av, tro vdgskiil viilja mellan tvrl v2igar {hiir bildligt talat}
sornnarsliillel hus dlir man 6r pA sommaren/semestern oengagerad likgiltig, ointresserad
natiadc fick barnen atl somna ftir natten intalat dvertygat sig sjiilv, inbillat
siiende trii{fande, dverviildigande bortforklaring undanflykt, ursilkt
horisoniutsikten se ul river horisonten knutit sig I
spida magra, tunna magen uffryck: obehagskiinsla

ryste skakade, darrade inbillade troddg dvertygade sig sjiilv

O Forfattaren och Student itteralur

 HAN 25
Niuri 2

p& after
ganska bra kollp6L hennes sociala liv. Hon la upp nigon enstaka bild
work med jobbet eller brunch med sin syster. I forraveckan hade hon varit
pi en forestiillning p& Rival med n6gra vdnner han inte kdnde igen. Han
hade studerat fotot for att se om nagon av mdnnen som var med hade
verkat
misstdnkt. Men det var omojligt att avgora'
om han skulle vara drLigmot sig sjiilv hade han nog haft det hela pi
kann en liingre tid. Han mindes t ex ett tillfiille for tvfl somrar sen ndr han
betraktat Helena p& h&11. De hade varit pa sommarstallet och Helena hade
smitit ut ndr han nattade barnen. Han sag henne nere pa bryggan ddr hon
sig och
stod med ett glas vin i handen. Hon hade dragit en varm kofta om
sAg ut att betrakta den slAende horisontutsikten. Han hade
hiillt upp ett glas
vin till sig sjiilv och styrt stegen mot bryggan ndr han plotsligt s6g hennes
axlar skaka. Hon grdt. Hennes rygg var sptind och hela hennes spiida kropp
ryste med jdrnna mellanrum av hdfliga snyftningar'
Han hade statt i ett vdgskiil - han kunde g& ner till henne, lagga atmarna
om henne och friga vad som stod p&. Men han hade valt den andra viigen'
sa tyst han kunde hade han vdnt och gatt tillbaka till huset innan
hon hade

upptzickt honom. Han hade slagit p& tv:n och fiillt upp datorn framfor
sig'

Ndr hon, en l&ng stund senare, kom tillbaka hade han knappt tittat upp utan
frilgat med oengagerad rost var hon hade varit'
Han hade intalat sig att det var for hennes skull. Att det var for att inte
genera henne som han hade l&tit henne smita upp till siingen efter en kort
bortforklaring. Men det hade knutit sig i magen niir han hort henne snyta sig
entrappaupp och ndr han efter ytterligare ett par glas vin krop ner i deras
gemensamma Hiisten,sding hade hon l&tsats sova. Ndsta morgon hade allt
varit som vanligt igen men han inbillade sig att han allt oftate kunde se sp6,r
av tirar eller hora att hon grtttll ndr de talade i telefon'

bryska, omilda
norli
after social triiif efter arbetstid haftiga
vhlja mellan tvi viigar (hiir bildli$ talat)
pi kiinn ha en kdnsla av, tro viigskiil
hus d?ir man Ar pi sommaren/semestern oengagerad likgiltig, ointresserad
sommarsidliet
dvertygat sig sjiilx inbillat
nattade fick barnen att somna fdr natten intalat
undanflykt, ursiikt
sliende triifiande, dverv?ildigande bort{6rklaring

horisoniutsiklon se ut tiver horisonten knutit sig i

spida magra, tunna magen uttryckr obehagskansla

inbillade trodde, rivertygade sig sjiilv

ry"lte skakade, darrade

o Forfattaren och studentlitteratur

 Niud 2
26 HAN

Ikv:ill borjade Helenas vecka sa hon hhmtade ungarna och korde dem hem
Han skulle
den trista ldgenheten som hon hade inrett sfl gott hon kunde'
till
komma hem till tYstnad i kvill.

Bfter ytterligare grubblande hade kon lossnat och Christer

rullade vidare
mot kontoret pa Regeringsgatan. Arbetet gick pa rutin nu och han
var
tacksam over det hoga tempot med fa tillfallen att tdnka efter.
Eller
kdnna. Generellt var det fel att kdnna nagot alls pa
jobbet. N{an korde
pA.Amerikanernavardrilladeiattinteblandajobbochprivatlivoch
arbetsmiljon ansAgs nog allmdnt som tuff'
Vidlunchenhadehanssvenskachefhamnatbakomhonomi
personalmatsalens ko. Jan hade gett honom en underlig blick som
christer
annat ddr
inte kunde tolka. Trots leendet tyckte sig Christer kunna se n&got
bakom. Han hade medvetet valt att inte prata sA mycket om skilsmhssan
pi jobbet, men chefen visste saklart hur det 1619 till. De slog sig ner vid ett
litet bord for tv& och Jan sa att de kunde passa ph att prata igenom motet
jobbsnack
de skulle ha med en partner efter lunch. Men efter en stunds
kom den diir blicken tillbaka. christer stirrade ner i sin tomma tallrik
och

stSlsatte sig mot vad som skulle komma' Och mycket riktigt:
,Hur m&r du?o
christer horde att Jan drog sig for att fraga och han valde att fiista blicken
pa nagot utanfor fonstret istZillet for att titta sin chef i ogonen.
,Jod&n svarade han och drog lite pA det' 'Varfor frhgar du?n
>christer, du har mer dn 15 timmars overtid i veckan. och det iir utover
jobba heltid vid 40
dina normala 50. vet du att andra mdnniskor anser sig
timmar?o
Christer skrattade till lite'

personal matsal/restaurang fdr personaien

ilrett mriblerat upp, st?illt iordning
matsalen pA arbetsplatsen
grubblande funderande
tolka tyda
[bii]-htin
partrer kompanjon, medarbetare
lossnade bilarna bcirjade kdra igen, krin upplostes
jobbsnack slang: ptat om jobbet/arbetet
rutin vana, vardagsarbete
stAlsatte stZirkte, ingav mod
generellt allmiint
tr?inade drog sig fdr ville helst inte
drillade
hArd {dsta binda, knyta
tuff

o Forfattaren och StudentLitterz:

Niuri 2
HAN 27

,Du kommer att jobba ihjal digl och jag forstar att det iir tufft att komma
hem till ett tomt hus men du kan inte drdnka sorgerna i jobb. I alla fall inte i
ldngden.o
,Du har sdkert rdtt... men vad ska jag gora?o
Nu var det Jans tur att betrakta utsikten genom fonstret. >Jag vet inte
Christer, jag vet verkligen inte..'<
Eftermiddag hade blivit kviill, kvdllen natt och natten hade biiddat in
Stockholm i ett sammetslent svart morker. Christer hade borjat uppskatta
vintern och morkret mer p& sista tiden. Det svarta omslot honom och allt
blev lite mindre tydligt. Glimmande gatlampor blinkade som riktmiirken
ndr man blickade ut over staden men Christer visste inte At vilket hAll han
skulle gA.
Bilfzirden hem hade gitt utan hinder och bara 16 minuter efter att
han ldmnat parkeringsgaraget korde han in pi uppfarten tillvillan.
Huset var alldeles nedsidckt och det syntes tydligt att ingen var hemma'
Utebelysningen gick pA automatiskt ndr skymningen tog over men annars
var inte en enda lampa tdnd.
Han klev in i hallen och utan att tdnda tog han av skor och jacka.
\stnaden ekade och kdndes som skrik i hans oron' Alla de ljud han varit
van vid sA lZinge var borta. Det var svArt att forstA hur 6ven ljud var en del
av livet. En del av vardagen och nAgot som skapade harmoni och trygghet'
En tv som stod pa, nagon som stekte mat eller sprang i trappan. Ungarnas
diskussioner och trallande lek. En dorr som oppnades och stdngdes pa
overvAningen.
Han kdnde sig ndstan forvirrad, gick in i det morka koket och satte sig
p6 en stol vid koksbordet. Lampan fran tr2idg&rden gav lite ljus i form av
en deformerad rektangel pA bordet. Plotsligt gomde han ansiktet i hdnderna

jobba ihjil dig utrryckr jobba tills du slupar/dcir garagel plats att parkera bilen under tak

driinka sorgerla fdrsrika gltimma sorgen/fortvivlan upplarlen kort viig som leder upp lill huset

biddat ln hdljt, insvePt n*lsiickt inga lampor tiinda, mdrkt

sanlmetslent mycket lent, mjukt uiebeL-vsningen lampornaitriidg6rden

omslot omgav, innesldt skyrliningen pd kviillen innan det blir helt mcjrkt

glimmande lyste, gl?inste harmoni frid, lugn

riktmiirken sikten trallandc sjungande, gnolande

parkerings- delormeraC vanstiilld,konstigform

Forfattaren och Student ltteratur

"o
-,--
| --
Niuri 2
28 HAN

grat' Det
och gr2it. Det overmaonade honom totalt. Hulkande fortvivlad
vdnt
var forsta g&ngen sen Helena hade yttrat de avskyvtirda orden och helt
och den
hans liv upp och ner. I over ett &r hade det byggts upp inom honom
liittnad han k?inde, mitt i sorgen var obeskrivlig'

rivermamade dverrumplade, kom civer

avsklwiirda fcirskriickliga, motbjudande, obehagliga

obeskrivlig omdjlig att beskriva

o Forfattaren orh 5tudentlitter;:

 liAN 29

nAsrm&com
1. Beskriv Christers morgon'
2. Yadiir det Simon vill ha hjiilp med att hitta?
3. Hur gamla iir Simon och Lil1Y?
4. Yar{or blir Christer v&t om strumpan?
sin mobil?
5. Hur kdnner Christer ndr Viktor sitter med
mamma?
6. Varfor fir Christer en arg blick fr&n en forbipasserande
7. Yad'gor Christer ndr han sitter i bilko?
B. Vems id6 var det att de skulle skiljas?
9. Hur kiinde Christer for skilsmiissan?
komma in sent till jobbet?
10. Varfor var det ok for Christer att
jobb'
11. Beskriv stZimningen pA Christers
viktigt?
12. Yarfor tyckte Christer att jobbet var sA
1-3. Varfor var Christers chef orolig
for honom?
jobbet?
14. Vad hiinde ndr Christer kom hem frAn

BESKRTV EER}{TTE},58N
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berdttelsen'

XIISKTJTERPL
skuldkdnslor'
'1
Ternan - skilsmassa, vdxelboende, barns ro11 i skilsmdssan,
nystart, fortr anga sina kiinslor, kommunikation
i en
i. ff.r. p&verkas barnen nZir forZildr arna ghr skilda vdgar som
skilsmdssa?
2. Vilken ro11 spelar Christers jobb i berdttelsen?
3. Varfor fortrdnger Christer sina kdnslor tror
du?

o Forfattaren och Studentlitteratur

32 HoN

HOn Niuri 1

Kaffet hade svalnat i koppen och hon fros lite. Hon var blot i h&ret. Hon
hade fastnat vid koksbordet den hiir morgonen. Tittade ut over bilarna och
utsikten. Det kanske var.den enda fordelen framfor villan hon liimnat,
utsikten. Men ddr hade man istdllet sett en glimt av havet.
Hon fros till igen och forstod att hon behovde klai p& sig. Hon fastande
ofta i tankar men tdnkte p& ingenting. Kanske for att hon hade tid nu.
Familjelivet, barnen, gav inget utrymme att t2inka. Men det var ensamt
ocks6, nu. T\rst och tomt.
Det var ju hon som hade velat separera. Nu bodde hon i en liten trea
istdllet for villan. Hade barnen varannan vecka. Men viinnerna sa 6t henne
att hon hade gjort rdtt. Hon hade inte milttbra. Hon kanske hade kunnat
kdmpa mer. Hade hoppats att han skulle se hur hon mAdde. Men han
begravde sig i jobb och kom hem sent istiillet. Hon suckade och gick in i
sovrummet for att kld sig.
Christer, han som hade varit sA omtiinksam. I borjan av deras liv
tillsammans hade hon kiint sig sedd. Han s&g pA henne pfl ett speciellt
sdtt. Men det hade slutat. Hon visste inte ndr. De rorde vid varandra allt
mer siillan. Helena pussade och kramade pA barnen istiillet. Det blev inget
over till Christer. Innan barnen hade hon iilskat att kramas. Sen hade hon
sttindigt nigot barn i kniit. Kdnde deras vdrme. Sog i sig av deras kiirlek.
Helena trodde att hon skulle ldngta efter Christer igen. Men den ldngtan
hade aldrig kommit tillbaka.
Niir hon ndrmade sig fyrtio borjade hon kiinna en oro. En kdnsla av
att hon missade n6got. Hon och Christer hade aldrig varit passionerat
fordlskade. Deras tiktenskap byggde pfl vZinskap. Helena hade definitivt

svalnat kallnat begravde h li r : gdmde, 6verhopade

iastnat blivit fast omtiinksam omsorgsfull, hiinsynsf ull

utsikten lyn, det man ser ut 6ver kiint sig sedd kiint sig uppmZirksammad, uppskattad
fdrdelen vinsten nirde kiinde, tog i
glimt skymt av siillan inte ofta
utrymme plats *andig hela tiden
separera leva isiir passionerat lidelse{ullt, heftig
trea har trerumsliigenhet {driilskade klira
kiimpa arbeta hArt, knoga iiktenskap gifterm6l

O Forfattaren och Studentlitt€':'

Niuri 1 HON 33

kiint kiirlek for honom. Men aldrig passion. Men hon trodde att det var bra.
M&nga misstog passion for kZirlek. Ville uppleva det igen med n&gon ny. For
mhnga dog k2irleken ndr passionen ebbade ut. For Helena hade det blivit
tviirtom. Hon ville uppleva passion, &tminstone en g6ng i livet.
Och den d}lr l2ingtan blev for stark. Till slut hade oron i kroppen viixt sig
for stor. Niir Helena var ensam gr2it hon. Christer verkade inte ens mdrka
det. Inte en enda ging hade han frtryat hur hon m6dde. Men det hade nog
inte gjort nAgon skillnad.
Hon sktimdes over kiinslan av liittnad. Hon hade foreslagit skilsmiissa.
Hur kunde hon ktinna ldttnad over att splittra sin familj? SjZilvklart kZinde
hon 2iven dAligt samvete. Visste att hon genomgick en 40-&rskris. Men hon
ville inte att barnen skulle leva med tvA foriildrar som tyckte mindre och
mindre om varandra.
Minga av hennes vdnner var skilda. De sa till henne att barnen klarade
det bra. Det giillde bara att prata med dem. Lyssna pA deras fr6gor och
funderingar, sa de. Helena anstriingde sig for att sitta tyst och lyssna pi
barnen. Frhga hur de m&dde. Lilly och Simon hade varit uppspelta over alla
nya leksaker och sitt nya rum.
Viktor hade knappt reagerat alls. Han hade tittat liinge pA sin mamma och
pappa och tillslut sagt: >jaha?<. Som en riktig tonAring. Inget mer, bara jaha.
En vecka senare kom han till Helena och sa att han ville ha en Iphone. D&
visade det sig att Christer redan hade kopt en, utan att kolla med Helena

misstog tog {el, tog miste genomgick gick igenom, upplevde

uppleva vara med om, erfara 40-Arskris skede i livet diir man brirjar ifrigasiitta sina
ebbade ut tog slut livsval

tvartom omviint, rakt motsatt skilda brutit upp/avslutat iiktenskapet/fdrhAllandet

itminstone i varje fall {underingar tankar, undringar

skillnad drfferens anstriingde k?impade

skiimdes mAdde dAligt civer uppspelta livliga, glada

l?ittnad befrielse, lindring reagerat visat pAverkan, gjort motstAnd

frireslagit fcirordat tillslut ?intligen

skilsmiissa brlta upp iiktenskapet tondring ungdom

splittra slA i spillrol br1'ta upp i flera delar visade det sig framkom det

dilig samvete mi diligt dver kolla kontrollera, stdmma av

o Forfattaren och Studentlitleratur

34 HoN Niuri 1 *

forst. Helena blev arg. Det kdndes som att Christer gick bakom hennes rygg. d
Forsokte kopa Viktors kdrlek. De fick inte bli s&na foriildrar som tiivlade om fr!
vem som gav bdst presenter. u
Sen hade Viktor helt avskdrmat sig frAn dem, upplevde Helena. Hon hade d
forsokt siitta upp regler for den ddr telefonen, men inget verkade hjzilpa'
m
Helena ryckte till. Hon hade satt sig pA sdngen. Fortfarande inga kldder, bara o
lxorgonrocken pA sig. Klockan hade blivit 7.30, en he1 halvtimme hade gAtt u
pA en sekund. Hon reste sig hastigt. HAret hade nastan torkat. Det spelade m
inte sA stor ro11 vad hon satte pA sig. Pa jobbet hade hon sdrskiida kliider. il
Hon satte bara ph lite mascara.
Helena var landlAkare och jobbade i stan. Jobbet var ett nodvdndigt ont
tyckte hon. Men det gjorde att hon fick trziffa folk och det var bra. Hon satt fr
inte och lZingtade diirifrAn ldngre. Men sjdlva tandldkeriet var vdl sAddr. Hon
hade gAtt lite kurser och forelAste nu lite pA andra kliniker for att variera sig. u
Idag skulle hon hiimta barnen. IgAr hade hon f,v11t k-vlen med allt som hon t
visste att de gillade. Jordgubbsyogurt och apelsinjuice brod, marmelad och h
o'boy. Hon gillade frukost. Men det \rackert dukade bordet forvandlades t
alltid till ett kiaddigt hav av smulor och halvAtna mackor. Och sen var m
barnen borta och hon stod sjdlv med disken och matresterna. d
Ikv:ill skulle de kopa inetn pizza. Hon kanske sku11e fixa lite chips ocksA? U
SjZilv kunde hon unna sig ett glas vin. Hon ville att det skulle vara kul for
barnen att komma till henne. Men llgenheten Yar liten och det fanns inte d

o
gick bakom tardl2ikare llikare/doktor som lagar tander
fcjrleda, lura, fcira pi aw?igar niidviindig ont utryck. nAgot man miste gora men inte tycker
[hennes] rygg
kdpa fViktors] muta med presenter och pengar, kompensera
0m d
tandlZikeriet utfrirandet av tandliikaryrket u[
kiirlek med presenter
tiivlade konkurrerade sAdiir inte sA varst q
presenter gAvor kurser utbildningar T
fdreltiste undervisade, gav presentationer I
avskiirmat tagit avstAnd
upplevde uppfattade, tyckte kliniker mottagningar, sjukhusavdelningar f,
regier lnstruktioner, ftireskrifter o'boy chokladdryck il
till vackert fint I
ryckte till vaknade till, hoppade/spratt
fortlarande annu fdrvandlades fciriindrades, omvandlades
F
rockrltappa du har inne over I er pyjamasen kladdig klibbigt, klistrig f,
morgonrocken
hastigt snabbt halviitna inte upp?itna
t
sdrskilda speciella matresterna den mat som dr 6ver efter miltidens slut fl
maseara smink till tigonfransarna unna sig gArna lAta iil fl

o Forfattaren och Studentlitteratur Or

 HON 35
Niuri 1

var det viil

sA manga leksaker. viktor satt andi barai soffan sa for honom
liigga undan
ingen storre skillnaci. Men ikvzill skulle hon locka honom att
som passade
telefonen. Hon hade kopt ett nytt spel. Det var en fr;lgesport
alla aldrar. De skulle umgas. Skratta och prata tillsammans.

Helena tog sig till jobbet utan att tdnka. Plotsligt stod hon i hissen i
och
odenskrapan och akte upp till nionde vaningen. Tankar snurrarle
ars tdnkande'
triingdes ddr inne i hennes huvud. Som om hon tog igen nio
ndr hon var
Ibland var hon helt borta. Hon hoppades bara att det inte hdnde
med en patient. D& kanske hon skulle borra i fel tand'
,God morgonl( sa Charlotte glatt ndr hon kom in'
Hennes skoterska satt vid den bdrbara datorn och tittade i
dagens forsta

journal. I ndsta ogor"rblick rullade dagen iging'

Tiden gick fort. Precis efter lunch, ndr Helena alltid var som trottast,
hade

de haft en jobbig sexiring. ungen hade inte ens satt sig i stolen.
Helena
sagt nagonting'
hade krint hur humdret hade sviktat. Mamman hade knappt
hade varken
Men tjejen vagrade med armarna i kors. Trots loften och hot
Helena eller Charlotte haft nagon framgAng. Mamman och
dottern hade gatt
ddrifran utan att hon oppnat munnen. Helena hoppades att det skulle
ga

bdttre ndsta gAng.

,Puh,< suckade Charlotte ndr sista patienten ldmnat rummet'

Helena nickade och satte sig vid datorn. Hon var trott. Hon
klickade upp
rnorgondagens kalender for att kunna forbereda sig lite infor
nasta dag'

skillnad hdr olikhet

journal dagbok, anleckningar

locka viidja, be, fresta dgonblick kort stund

liigga undan inte ha framme rullade [dagen] ig6ng satte [dagen] iging

frAgesport lek/tAvling med kluriga frAgor humtiret sinriesstiimningen

umgAs vara tillsammans, ha sAllskaP av sviktat givit vika, vacklat

snurrade vreds runt knappt niistan inte

trihgdes vara i trdngt utrymme viigrade gick inte med PA

borta har: inte narvarande mentalt armarna i kors uttryck fdr viigrar, ovilja

patient sjukling, kund, klient framgdng gott resultat

borra har'laga tanden morgondagens under n2ista dag

glatt med glZidje kalender almanacka, agenda

sk0terska assistent som hjiilper tandliikaren fcirbereda planera, gcira iordning i fdrviig

biirbara flyttbara, portabla

(o Forfattaren oah 5tudef tlitteratur

36 HoN Niua

Fredagen sAg ganska lugn ut. Helena blev pA lite bdttre humor.
,Jan sa hon och vdnde stolen mot Charlotte. >Lite tung dag, tycker jagn sa
hon och lutade huvudet bakAt i hdnderna.
>Mmn nickade Charlotte. ,Speciellt den ddr jobbiga ungen. Men det dr vdl
sA sexAringar ar.< sa hon menande.
,lJsch, siig inte sio suckade Helena. ,,Jag hade ju tvA ddrhemma som fyller
sex i oktober.u
,Ajdan skrattade Charlotte. ,Men dina blir sdkert inte sAn skojade hon sen.
>Sdkert inte< skrattade Helena. ,Och de iir ju tv& dessutom. Dubbelt
jobbigtn
,Eller hiilften jobbigt?!< sa Charlotte positivt. ,De kanske tar ut det
sA
vdrsta pi varandra?"
,Eller s& gaddar de ihop sig...n
Det knackade lzitt pA den oppna dorren.
,iTjena< sa en mansrost. En kostymkliidd man log mot dem. Han hade
morkt brunt hAr i en stiidad frisyr och en svart rock hdngande over armen.
Charlotte tittade stressat pA honom.
>Oj har vi missat nAgon?n frAgade hon och vdnde sig mot Helena.
,Nej, nej, 1ag ar inte patient< skrattade den morkhArige. ,Jag dr Navid, er
nye kollega.n
NAgot klickade till i Helena. Hon fick tjzirilar i magen och visste inte
varfor. Navids morka blick trdffade henne som ett pistolskott. Henne kinder
blev roda. Hon undrade hur hon sAg ut. En hand sokte sig upp mot hAret.
Navid log och en rad vita tdnder bldnkte mot dem. Helena sag allt som i ett
rus, det var som en reklamfilm.
,Ville bara saga hej, jag borjar pA m&ndagn sa Navid med skratt i rosten.
,Ni verkar mAllosa?o sa han sen och blinkade At Helena som omedelbart

menande antydande, insinuant stressat jdktat, oroligt

skojade skiimtade, lurade kollega arbetskamrat
hiillten halva miingden ijirilar i magen uttryck: rervos, spand av {cirvrintan
positivt gynnsamt, glatt pistolskoit bildligt:triifladhirl
tar ut avreagerar blinkle sken, gliinste
gaddar [de] ihop sig gir ihop mot niigon rus berusning, yra
malsr6st en mans rdst reklarnfilm filmsomgrirreklam/fcirsZiljning
kostymkliidd kliidd i kostym rnillijsa utan ord, tysta, stumma
stiidad v&rdad, prydlig omedelbart med en gAng, med det samma

o Forfattaren och 5tudentlittE':

 HON 37
Niuri 1

borjade svettas i det svala rummet'

,ilrevligtl< kliimde Helena fram och reste sig for att hzilsa. 'vi blev bara lite
tagnapisiingen.nVarforsahonsA,varforpratadehonomsiingarnu?Han
sekund for
tryckte hennes hand med ett fast handslag. Han holl handen en
han
linge. Han var lAng och fyllde ndstan hela dorroppningen' Sen strdckte
fram handen mot charl0tte. Om inte Helena vetat bdttre skulle hon
trott
Men trots detta
att kollegan ocksA roclnade. Charlotte var nygift och nykiir'
verkade Aven Charlotte pAverkas av snyggingen'

sig mot
Navid hade stann at nttgra minuter. Ndr han gick hade Helena vdnt
datorn igen. Hon ville inte att inte Charlotte skulle se hennes blossande
kinder.
,Han verkar ju supertrevliglu sa Charlotte istdllet'
,Hm, absolut< svarade Helena och forsokte lAta sval och oberord. Hon
horde Charlotte skratta lite tyst.

Kvdllen med barnen blev inte riktigt som Helena hade tiinkt sig.
viktor
viigrade ldgga undan mobilen. De hade $elat och Helena tog tillslut
satt Helena
telefonen fr&n honom. Istdllet for att spela spel tillsammans
med tvillin gaffraoch Viktors mobil bredvid sig pi bordet. Den
plingade hela
tiden.
Men det var inte bara viktors mobil som gjorde att hennes tankar
vandrade. Hon sag Navids vita leende hela tiden. Flera gAnger
fick simon
och Lilly ropapehenne for att hon skulle &tervanda till nuet.
PA kvZillen niir barnen hade somnat tillat Helena sig att
dromma sig
bort. Hon fnissade &t sin barnsiiga fantasi om Navid. Hon kiinde sig
som

kliimde fHelena] fram sa, l,ttrade med mtjda

svai hAr:Ltgn

tagna pi siingen uttryckr dverraskade oberiirtl utan att visa kiinslor

fast beslutsamt, milmedvetet vigracle gick inte med Pi

handslag handskakning, hiilsning plingacle ett ringande/plingande ljud

{dr ltnge fdr lAng tid lankarvandrade funderade

rodnade blev generad, rdd om kinderna itervlnda komma tillbaka till

nyligen ftiriilskad nuet nutiden, cigonblicket, ndrvarande i stunden
nykiir
p&verkas beniras iillat gick med PA

snyggirgen nigon som 2ir snygg/vacker inissade smiskrattade

blossande kinder rddakinderpgagenans barnsiiga naiva, oskuldsfulla

supertrevlig mycket trevlig/sniill

o Forfattaren och Studentlltteratur

 Niud

38

entoniring.ochmittidenljuvligadagdrommenplingadeHelenasmobil
blev forvAnad ndr hon sAg
det var och
tili. Hon tog upp den for att se vem
Christersnamn.HonsveptemedfingretoverskArmen.Ddrstod:Jaghar
insettattlivetdrskitutandigochbarnen.Fhrldtmig,jagharllaritsdotroligt
enda gflng under
mobilen i handen' Inte en
dum. Ilelerta satte sig upp med
alladessaArhadecn.i,t",sagtforlAt.HelenakZindesigomtumlad.Honla
signerigenochstirradeuppitaket'Vardetdethiirhonville?Attfakdnna och hon
igen? E; kAnsla hade vaknat i hennes inre
sig lite eftertraktactr 'y
rt'f:; fran sin exman en gflng till'
l;:a" sig pfl sidan. Ldste meddelandet
Bestdmde sig for att svara
imorgon
over ogonen,
Hon s6g Christers ansikte
ftamfor sig. De sPdnda dragen
med Navid For forsta gingen PA
de djuPnande vecken i Pannan' Jiimforde igen ndsta morgon'
liten ldngtan ti1l att fA vakna
mycket lZinge kinde hon en

eftertraktad ilriv?ird, hckande

ljuvliga underbara, fantastiska iore detta man
exman
insett {drstett harda
spdnda
omtumlad omskakad, Yr, snurrig mer och mer diuPa
djupmnde
stirrade tittade intensivt

o Forfattaren och Studentlitteratu

 HON 39

Hon Nivd 2
Kaffet hade borjat svalna i koppen och hon fros lite med sitt blota har. Hon
hade liksom fastnat vid koksbordet den hdr morgonen. HAgiost stirrade hon
ut pA bilarna som passerade nere pA den trafikerade Vdrmdovdgen. Man sAg
l6ngt frAn ldgenheten. Det kanske var den enda fordelen framfor villan hon
ldmnat. Men ddr hade man istdllet sett en glimt av havet.
En ny rysning lopte liings ryggraden och hon insflg att hon var tvungen
att rora pA sig. Allt oftare pA sista tiden hade hon fastnat i tankarna och
ibland kunde hon inte ens redogora for sig sjiilv vad hon hade tiinkt pA. Men
det var nog all tid hon plotsligt hade. Med barnen omkring sig for jfimnan
hade det aldrig funnits nAgon tid. Inte till nAgonting. Ibland kdndes det sA
obeskrivligt skont att plotsligt ha tid, kunna tdnka p& sig sjdlv ibland eller
bara gora ingenting. Men oftast var det bara ensamt, tyst och tomt.
Men det var ju hon som hade velat separera. Hon som inte hade st&tt
ut ldngre. Helena tog en sista klunk av det nu kalla kaffet och reste sig
frAn stolen. Det var bara lite svArt att vdnja sig vid det nya livet. Att bara
ha ungarna varannan vecka. Att bo i en liten trea istdllet for en rymlig
mexitegelvilla med garage och trridgArd och tujahiick. Men vdnnerna sa At
henne att hon hade gjort rdtt och innerst inne kdnde hon sA sjdlv ocksA.
Hon hade inte mAtt bra, och inget verkade foreindras. Hon kiinde vzil dock
att hon heller inte gjort s& mycket for att det skulle fordndras. Gick istdllet
med forhoppningen att han skulle mdrka hur hon mAdde. FrAga vad han
kunde gora for att hjdlpa henne. istrillet hade han gomt sig i jobb, hukat
bakom datorn och skyllt pA chefer och uppdrag ndr han inte kom hem forrdn
hon g&tt och lagt sig i deras gemensamma sdng. Hon suckade och gick in i
sovrummet for att kld sig.
Christer, han som hade varit sA uppmdrksam, omtdnksam. I borjan av
deras liv tillsammans hade hon kdnt sig sedd. Ofta meirkte hon att han

higldst likgiltig, utan energi separera hiir: gift par som vAljer att leva isiir, dela pA
glimt skymt, Iiten del av st6tt ut hiirdat ut, orkat
ldpte lZings nirde sig tiver trea liigenhet med tre rum
redogdra beskriva, berZitta om tujahiick h?ick av cypresstyp, vintergrcin buske
fcir jiimnan alltid hukat btijt sig ner
obeskrivligt enormt, otroligt, omrijligt att fcirklara

O Forfattaren o.h Student itteratur

f--*
40 HoN l\lua -

tittade pi henne niir hon pysslade med nAgot och ndr deras ogon mottes log
han alltid pA ett speciellt sdtt. Hon kunde inte sdga ndr han slutat titta pA
henne pfl det ddr siittet, bara att hon inte mindes ntir det h2inde senast. De
rorde vid varandra allt mer sdllan. Helena slosade pussar och kramar pA
barnen och kiinde ibland att hon inte hade nilgra over till Christer.
Innan barnen hade det varit viktigt med kroppskontakt med en annan
levande varelse, attbara filkd^nna vdrmen och hjiirtslagen i en kram. Sen
hade hon stiindigt nAgot barn i kniit eller famnen. Ktindes deras viirme och
behov av niirhet och sog i sig av deras k2irlek. Forst hade hon tdnkt att det
skulle fordndras senare, ndr barnen blev storre. Att hon &terigen skulle
kiinna en liingtan att kramas med Christer, kyssa honom, rora vid honom.
Men den liingtan hade aldrig kommit tillbaka.
Niir hon borjade ndrma sig fyrtio hade en oro planterat sig i hennes inre.
En kdnsla av att hon missade nAgot viktigt i livet som hon aldrig skulle
kunna ta igen. Hon och Christer hade aldrig varit passionerat fordlskade.
Deras dktenskap byggde p& en fast viinskap som hade vdxt frarn under de
forsta 6ren de kiint varandra och Helena hade definitivt kiint kiirlek for
honom. Hon hade till och med varit foriilskad i honom, men aldrig kZint
n&gon hiiftig passion. Sjiilv hade hon alltid trott att passion var overskattat.
Det tog ju Zind6 slut en dag och dA stod man ddr med minnet av nigot biittre
dn det som var nu. For m&nga dog kiirleken ndr passionen ebbade ut och
de trodde att de inte iiiskade varandra l2ingre. For Helena hade det blivit
tvdrtom. Hon ville uppleva passion, &tminstone en gAng i livet.
Och den diir ldogtan hade iitit upp henne, ville inte ldmna henne ifred.
Varje gflng Christer strok henne over ryggen eller gav henne en puss
liimnade hans hand och ldppar kvar en kiinsla av l?ingtan. Och till slut hade
oron i kroppen viixt sig sA stor att det enda Helena gjorde ndr hon var ensam
var att grilta. Hon fascinerades over att Christer inte ens verkade miirka det
Hur mdLnga gAnger hade hon inte hastigt torkat tinar och snutit sig for att
kunna svara i telefon med normal rost? Eller i panik sett den stora BMW:n

sldsade var generds med deiinitivt absolut sZikert

6terigen pi nitt, inyo riverskattat tiverdrivet, fdrstorat
planterat sitt, satt plantor ebbade ut tog slut, ar,,tog
passionerat intensivt, laddat med passion fascinerades tjusades, hiinrycktes
fast stabil

o F6rfattaren o.h Sfudentlilii

 Niuri 2 HoN 41,

rulla in pA garageuppfarten och sprungit in p& toaletten for att skolja ansiktet
med kallt vatten och med smink forsoka ddrmpa den roda fdrgenpi niisan
och runt ogonen. Inte en enda ging hade han frilgat. Men skulle hon vara
drlig trodde hon inte att det hade spelat n6gon ro11. Det var Zind& inte ddr
skon kliimde.
Hon skiimdes over den enorma ldttnadskdnsla som infunnit sig ndr hon
tillslut bestdmt sig och sagt till Christer att hon ville separera. Skiljas. Hur
kunde hon kanna lattnad,ja till och med glddje, over att splittra sin familj?
Sjiilvklart blandades lyckokdnslan upp av d&ligt samvete over att barnen
drabbades av hennes 40-arskris, men hon vdgrade l&ta det paverka hennes
beslut. Hon intalade sig att det var varre, mer skadligt, for barnen att leva
med tvA foriirdrar som tyckte mindre och mindre om varandra. M6nga av
hennes vdnner var skilda och alia iugnade henne med att deras barn klarat
omstdllningen utmdrkt. Minga ginger hade det till och med blivit bdttre for
barnen. Det giillde bara att prata med dem, vara oppen och lyhord for deras
frAgor och funderingar, sa de. sA Helena tog for vana att alltid frtrya barnen
hur de madde. Anstrdngde sig for att sitta tyst och lyssna pa deras svar, och
se dem djupt i ogonen. An s& ldnge hade hon inte miirkt n6,gon dramatisk
skillnad. Lilly och Simon hade mest varit uppspelta over att f& sova i den
nya laigenheten, kopa nya mobler och leksaker till sitt nya rum.
viktor hade knappt reagerat alls. Han hade tittat ldinge pa sin mamma och
pappa och tillslut sagt: >jaha?< med uttr&kad rost. som en riktig tonflring.
Inget mer, bara jaha. sen hade han kommit en vecka senare till Helena
och meddelat att han ville ha en Iphone. Helena hade pratat med Christer
om det och d& visade det sig att christer redan hade kopt en, utan att kolla
med Helena forst. Han p&stod atthan tdnkt beriitta innan han gav sonen
telefonen, men Helena tvivlade. Hon framhdrdade dock att hon ville vara
med ndr han fick den, att den var fr&n dem bAda. De fick inte bli sAna
foriildrar som kopte sina barns kdrlek och tdvlade om vem som gav bdst

garageuppfarlen liten viig upp till garaget omstiillningen fcirZindringen

dimpa minska, mildra lyhrird lyssna uppmlirksamt
skon kliimde felet 169 dramatisk spdnnande, hZindelsenk
inlunnit sir dykt upp, kommit uttrikad less, ointresserad
drabhades rAkade ut fcir meddelat sagt, fcirt fram
,lO'iirskris livskris vid 40 Ars dlder pistod h?ivdade, menade
inlaladr sig sa till sig sjZilv framhiirdade insisterade, hdll envist fast vid

O Forfittaren och Student itteratur

 Niucl 2
42 HoN

dem. upplevde
presenter. Sen den dagen hade viktor helt avskirmat sig rran
telefonen,
Helena. Hon hade forsokt siitta upp regler f6r den dar forbaskade
men inget verkade ttiiilPa-

pa s6'ngen'
Helena ryckte ti1l. Istdliet for att kH p& sig hade [6a fuarnnat
som hade blivit
Hon var kall i heia kroppen och tittade chockat pa klockan
reste sig hastigt
7.30, enhel halvtimme hade forflutit pa en sekund. Hon
Hon skakade pf,
och kdnde med handen pfl h6ret. Det hade nistan torkat-
och sdtta p& sig
huvudet och gick raskt in i badrummet for att blasa haret
kliider. Det spelade inte s& stor roll vad hon satte p6 sig, hon skulle
dnd6L

om ntir hon viil var pA jobbet. Men haret brukade hon 6nda
fixa'
byta
Sminka sig lite runt ogonert,bara lite mascara'
Helena var tandliikare och jobbade p& en privat
klinik i stan. Jobbet var
det' Nu,
ett nodviindigt ont tyckte hon. Hon varken gillade eller ogillade
en naturlig
efter skilsmdssan uppskattade hon det mer dn innan- Det var
social kontakt ddr hon varje dag ttdffade kollegor och
patientsl' I]mgicks
Hon
med sin tandskoterska och kunde gh ph AW och personalfester ibland'
tandliikeriet
satt inte och liingtade diirifr&n p& samma sdtt ldngre. Men sjilva
och nu
var vdls&d2ir. Hon hade forsokt vidareutbilda sig inom olika omr&den
for tiden blandade hon upp tiden med patienter och
journalskrivande med
att foreliisa lite pi andra kliniker.
Idagborjadehennesveckamedbarnenochigirhadehonfylltkylen
med allt som hon visste att de gil1ade. Jordgubbsyogurt och apelsi-njuice
till frukosten, polarkakor och leverpastej , agg, marmelad' O'boy' Hon s&g
tzinkt
alltid fram emot frukostarna, men det blev viil aldrig riktigt som hon
sig. Det vackert uppdukade bordet forvandlades alltid
pi nigot konstigt
siitt ti1l en kladdigt, smuligt, inferno av halviitna mackor, marmeladklickar
grddde p& moset'
och spillda juiceglas och smil hogar av O'boypulver som
Och som en suck var barnen borta och hon stod sjilv med disken
och

matresterna.

avskiirmat hiir: isolerat lorivrindigl tlt nAgot som mAste gciras

vidairulbrlda utbilda sig mer efter avklarad utbildning

fdrbaskade irriterande
tid som gAtt
jlr:rnalskrilalCe skriva anteckningar om patient
fitrflutit
klinik har. tandl?ikarmottagning irl;rno kaos, oreda

o Forfattaren och Studentllttelatur

 Niuci 2
HON 43

Ikviill skulle de kopa hery;'pizza hade hon tdnkt. Det var torsdag sa de
borjade helgen lite tidigt. Hon kanske skulle fixa lite chips ocks&? sjrilv
kunde hon unna sig ett glas vin. Hon ville att det skulle vara kul for barnen
att komma till henne. HAr saknade de sina leksaker och det fanns inte
mycket yta att leka pa for fem&ringarna. viktor srog sig dnd,hbara ner i
soffan s& for honom var det viil inte storre skillnad mot villan. Men ikvtitl
skulle hon locka honom attldgga undan telefonen. Hon hade kopt ett nytt
spel som hon tdnkte att de kunde spela tillsammans allihop. Det var en
fr&gesport med tre nivaer pi fragorna sdL det fanns s&dana som var 1agom
sv6ra for alla bTdrar De skulle umg6s, hade Helena bestiimt. Skratta och
prata tillsammans. sitta uppe till sent for att de glomde kolla pfl klockan.

Hur Helena tog sig till jobbet kunde hon inte riktigt svara p6 men plotsligt
var hon i alla fall ddr. Hon maste ha gatt igenom de vanliga rutinerna,
promenerat till bussen vid Forum, hoppat av i Slussen och bytt till
tunnelbanans grona linje och hoppat av vid odenplan. Klivit in genom
de stora glasdcirrarna till odenskarapan och tagit hissen upp till nionde
vAningen. Allt utan att refiektera over att hon gjorde det. Tankar snurrade,
rullade och trdngdes ddr inne i hennes huvud. Hon fascinerades over hur
mycket hon tdnkte. Hur ofta hon forlorade sig i I&nga kedjor av tankar som
forde henne lAngt frAn ddr hon borjade. Som om hon tog igen nio Ar av icke-
tdnkande. Som om alla de tankar hon borde trinkt under sm6barnsAren nu
kom ikapp henne och helt uppslukade hennes medvetande. Hon hoppades
bara att det inte hzinde ndr hon var med en patient, dA kanske hon skulle
borra i fel tand om hon hade otur.
,God morgonl< sa charlotte glatt ndr hon kom in i behandlingsrumrnet.
Hennes skoterska satt vid den bdrbara datorn och hade plockat fram
journalen pil dagens forsta patient. Helena kastade ett oga pA skdrmen for att
paminna sig om vad han hette och i ndsta ogonblick rullade dagen igang.

unna slg garna leta fa behandlings-

reflektera fundera civer, begrunda rummet rum d?ir tandliikaren behandlar patienten
uppslukade upptog, absorberade journalen plats for anteckningar om patient

O Forfattaren och 5tudentlitteratur

 Niud 2
44 HoN

De hade patienter hela dagen och tiden l'-:' :'- l':---' '-'': '''rnch'
nir
Helena alitid var som trottast, hade c1e hait ::-- -:.--------.:--..
.e:'aring i stolen'
Eller ja, stolen och stolen, ungen hade aldris e lls r'' llllll-i
r-ir'.-' i stolen

under d,e 40 minuter de hade uppsatta for hel:e

,::: Il.iena hade kdnt hur
humoret hade sviktat bade en och tre ganger \l:::r:r":r nade
ha11it sig passiv
..1'::i:ra
och bara ett par ganger, med vek rost bett io:t:::l
srg. ,\Ien tjejen

haderesoluttrycktsigmotvdggenmeclarnraitlai^.,rs,Trotsloftenoch
haft nagon
hot, lirkande och trixande hade varken Helena :-le r- Charlotte
framgaLng. Mamman och dottern hade gatt tiar- r'ar-
rttan att hon oppnat
munnen alls och Helena hade trott meddelat a:t ie sk''llle
Aterkomma inom
giirna ta ett
kort med en ny tid snarast. och infor det besbket :tck niamman
snack med tjejen. Hon var ju dndA sex ar'

en glad
,Puhn suckade charlotte ndr sista patienten iamnat runlmet med
vinkning.
fyl1a i
Helena nickade och satte sig trott vid datorn. Hon Yrl1e forsoka
sina anteckningar pa en gang, annars var det sa latt att
glomma. Sen fixade
Helena
Charlotte det sista och skotte egentligen den mesta aCrl-rinistrationen'
sig lite mentalt
klickade upp morgondagens kalender for att kunna forbereda
blev
infor vad som skulle komma. Fredagen sag ganska lugn ut och Helena
genast p& biittre humor.
>Ja< sa hon och vdnde snurrstolen mot charlotte
som stod och plockade
tycker jagu sa
undan material som inte anvdnts under dagen. ,Lite tung dag,
hon och lutade huvudet bakflt i hdnderna'
det dr vdl
,Mmo nickade charlotte. ,Speciellt den ddr jobbiga ungen. Men
sA sexAringar ar.<< sa hon menande'
,IJsch, shg inte s6io suckade Helena. ,Jag har ju tva ddrhemma som
fyller
sex i oktober.n
,Adio skrattade charlotte. ,Men dina blir sdkert inte sa< skojade hon sen
och blinkade mot Helena.

besviirliga trixande
trilskande
sviktat vacklat, givit vika ta et soack

passiv ej aktin viljelcis adminidrdim

vek mesig, mjuk meffih
resolui best?imd menade
lirkande civertalande

' : : .:-::rdenttteralur

r<r1..
 NIUA 1
HON 45

>szikert inte< skrattade Helena. ,och de iir ju tv& dessutom. Dubbelt

jobbigt.<
>Eller hrilften sA jobbigt?lu kontrade charlotte positivt. >De kanske tar ut
det vdrsta pA v arandr a?<<
>Eiler s& gaddar de ihop sig...n
Det knackade ldtt p& den oppna dorren och Helena vdnde sig for att se
vem det var.
/rjena< sa en mansrost och in genom dorren klev en kostymklddd kille i
dryga fyrtioArs&ldern. Han hade morkt brunt h6r i en stiidad frisyr och en
svart rock hdngande over armen.
Chariotte tittade stressat p6 honom.
>oj har vi missat nagon?< frhgade hon och vdnde sig mot Helena.
>Nej, nej, jagtir intepatient< skrattade denmorkharige. ,Jagiir Navid, er
nye kollega.<
Ndgot klickade till i Helena och utan att kunna f.orkraravarfor fick hon
fiiitilar i magen. Navids morka blick trdffade henne som ett pistolskott och
en elektrisk stot gick genom hennes kropp. Henne kinder blev roda och for
forsta gAngen ph manga manga ir undrade hon hur hon sag ut. omedvetet
sokte sig handen upp mot h6ret och hon rdttade till en osynlig lock. Navid
log och en rad vita tdnder blzinkte mot dem. Helena s6g allt som i ett rus, det
var som en reklamfilm for den perfekta mannen eller n&t.
>ville bara sdgahej, jagborjar pa m&ndag< sa Navid med ett skratt
i rosten. >Ni verkar m61l6sa?u sa han sen och blinkade 6t Helena som
omedelbart borjade svettas fast det var svalt i det luftkonditionerade
rummet.
Jlrevligt!< kliimde Helena fram och reste sig f.itr att strdcka fram handen.
rvi blev bara lite tagnapa stingen.uI samma stund som orden kom over
hennes ldppar Angrade hon valet av uttryck. varfor sa hon s6L, varfor pratade
hon om sdngar med denne fraimling? Han tryckte hennes hand med ett fast
handslag och hon hoppades att han inte kdnde hennes handsvett. Han holl

kontrade gick till motattack clcklrisk stdt stark kiinsla genom kroppen
gaddar...ihop sig gir samman omedvelct utan att veta om det
stAdad prydlig, vArdad mdllosa inte hitta ord
ljirilar i magen ullryck: nerv6s kansla tagna pii siingen uttryck: Iijrvinade

o Forfattaren o.h 5tudentlitteratur

46 HoN Niud 2

handen en sekund for lAnge och hon drog ldttat ti11 sig Cen ni: i-rar slappte.
Han var lAng, bredaxlad och fyllde ndstan hela dorrop-rp-ning.i- i:e d sin
uppenbareise. Han tog tv& steg in i rummet och strdckte frar:: har-rden mot
Charlotte som ocksA verkade ha tappat fattningen av hans narr-aro. Hon
reste sig hastigt upp och skakade hans utstriickta hand. Om inte Heiena
visste bdttre skulle hon trott att kollegan ocks& rodnade. Charlotte var nygift
och nykdr och Helena gick bara och vdntade pA att hon sku11e meddela att
hon var gravid. Hon och hennes N{ark hade vant pa brb}lopsresa r Asren
i fem veckor och var oforskdmt foriilskade. Men trots detta verkade dven
Charlotte p&verkas av snyggingen som klivit in i rummet.

Navid hade sktsat nAgra minuter ti1l pa dem och sen vinkat glatt och ldmnat
rummet. Helena hade snabbt vdnt sig mot datorn igen for att inte Chariotte
skulle kommentera hennes blossande krnder.
,Han verkar ju supertrevlig!n sa Chariotte istallet och Helena var tacksam
over att skoterskan valde att inte uppmdrksamma det uppenbara.
,Hm, absolut< svarade Helena och anstrdngde sig for att 16ta sval och
oberord. Hon horde Charlotte skratta lite tyst men latsades inte om det.

Kv2illen med barnen blev s&klart inte riktigt som Helena hade tiinkt sig.
Viktor vdgrade ldmna ifrAn sig mobilen och det heia hade slr'rtat i ett
stort grdl. IstZillet for att spela spel tillsammans allihop satt Helena med
tvillingarna och forsokte koncentrera sig pA fr6gorna med Viktors mobil
bredvid sig pA bordet. Den plingade ungefdr tvi g6nger i minuten och Helena
anstrdngde sig for att inte snegla pA displayen och lasa meddelandena som
strommade in. Hon ville inte krdnka hans privatliv men hon hade dndA velat
markera att det var hon som bestdmde genom att atminstone ta mobilen en
stund dven om han vZigrade -vara med och spela med dem.
Men det var inte bara Viktors mobil som gjorde att hennes tankar
vandrade. Navids vita leende bliinkte hela tiden till framfor hennes ogon och

brr:daxlad grovkroppsbyggnad,manligtutseende ofrirskiimd oartig, utan hy{s

uppenbarelse isyn,anblick sltisat varit generos med
iappiil ialtningcn tappa taget, fcjrlora sinnesniirvaron kr2inka sira, fciroliimpa
rochadc bli rcid om kinderna, generad

o Forfailaren och Studentlitteratur

Niuri 2 HON 47

flera gAnger fick Simon och Lilly ropa pa henne for att hon skulle &tervdnda
till nuet.
kvillen niir hela rovarbandet hade somnat, eller Viktor sov sdkert inte
PA
men han hade fAtt tillbaka mobilen si han lAg tyst och sndllt i sin sdng, tilliit
sig Helena att dromma sig bort. Hon fnissade &t sin barnsliga fantasi om att
Navid tog henne i sina armar och tryckte henne intill sig. Hon kdnde sig som
en naiv tonAring.
Och mitt i den ljuvliga dagdrommen plingade Helenas mobil till.
Fortfarande med ett drornskt leende pi lzipparna tog hon upp mobilen frhn
nattygsbordet for att se vem det var och blev forvAnad ndr Christers namn
lyste mot henne morkret. Hon svepte med fingret over skdrmen for att liisa
hela meddelandet. Med vdxande forv6ning liiste hon Jag har insett att livet
cir shit utan dig och barnen. F\rldt mig, jag har varit sd. otroligt dum. Kan du
f\rldta mig? Helena satte sig upp med mobilen i handen. Inte en enda gAng
under alla dessa Ar hade Christer erkAnt att han hade gjort nAgot fel, :in
mindre bett om forlAtelse. Helena keinde sig riktigt omtumlad. I morkret
i sovrummet foll hon tillbaka ner pA kudden och 1Ag och stirrade upp i
taket som hon knappt kunde urskilja i det svaga ljuset som silade in bakom
rullgardinen. Var det det hdr hon hade saknat ndr hon valde att skilja sig
fr&n Christer? Att fA kZinna sig lite eftertraktad igen, *tr&varcl? En ny kdnsla
hade vaknat i hennes inre och hon gillade det.
Hon vdnde sig p& sidan och vdckte mobilen igen. Liiste meddelandet frhn
sin exman en gAng till. Bestiimde sig for att svara imorgon.
Hon framkallacle Christers ansikte for sitt inre. De spdnda dragen over
ogonen, den n&got uppAtkiiittrande hArlinjen, de djupnande vecken i pannan.
Jdmforde med Navid. Tillslut somnade hon med ett leende och det var forsta
gAngen pA mAnga Ar. For forsta gAngen p& mycket ldnge kZinde hon en liten
lAngtan till att fA vakna igen ndsta morgon.

nuet hiir och nu e{tertraktad tilldragande, beg?irlig

r6varbandet vild grupp manniskor 6triviird lockande, tilldragande

dnimskt drrimtikt, overklig framkallade orsakade, viickte till liv

iin mindre inte uppitkliittrande
omtumlad omskakad, yr hirlinjen mindre hAr fram mot pannan
urskilja uppfatta, m?irka
silade filtrerade, sipprade

O Forfattaren och Student tteralur

48

x,AsrnAeCIa
1. Varfor fros Helena?
2. Yad saknade hon med att bo i huset?
3. Hur tyckte Helena att christer hade fbrtndrats under deras liv
tilisammans?
4. Yadvar det Helena saknade i livet?
5. Vad hade hon oroat sig mest for i och med skilsmdssan?
6. Hur hade barnenreagetat? Lilly, Simon och Viktor?
7. Yarfor blev Helen a arg nar christer kopt en mobil till viktor?
B. Vad gjorde Helena for att barnen skulle trivas hos henne i lzigenheten?
9. Vad hade Helena for Yrke?
10. vad var Helena mest orolig for ndr hon forlorade sig i tankar?
11. varfor trodde Helena sjzilv att hon si ofta forsvann bort i tanken?
12. lHtr var Helenas dag P& jobbet?
13. Vad hiinde i slutet av jobbdagen?
14. Hur blev kvdillen med barnen?
15. Vad hdnde ndr Helena 1Ag i siingen och skulle sova?
16. Hur tror du att Helenas liv kommer att bli?

EHSKRIV BXKATTET,SEN
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver beriitteisen'

MTSKT-}TKR&
Ternan - skilsmiissa, vdxelboende, barns roll i skilsmassan, skuldkiinslor,
nystart, fortrdnga sina kdnslor, kommunikation
1. varfor fhr fora\drar ofta skuldklinslor ndr de viljer attflyttaisar?
2. Yad,hade hdnt om christer och Helena hade pratat om hur de kZinde
tidigare i forh&llandet? vem bdr skulden for skilsmdssan tycker du?

o Forfattaren och studentl tt""ratur

i*
50 RINGEN

Ringerl Niua r

Jag kanner pa ringen.

slzit i guld. Den iir for stor f6r mitt finger. I ljuset kan
man liisa orden skrivna inuti. Den biiinker tilli soltjuset
fran f6nstret' Den
dr tottoch matt e{ter hr av vatdagsbestyr'
Jagsermigomkringirummetsombadarimorgonljuset.Alltserutprecis
som vanligt. siingen iir i oordning, skrivbordet tvirtom
nwrant st?idat'
pennor sorterade efter fargi pennst2illet och papperen sorterade i facken' b
vara i ordning' Det 5
Stolen stAr inskjuten mot skrivbordskanten. Allt skulle !i
var sfl han vilie ha det. Jaghar inte dndrat nAgot' I

Jag sitter p& golvet mitt

i rummet' Det var si lflngt jag kom ndr jag klev
uppursiingenimorse.Inteettstegtill,jaghadesjunkitnerpflgolvet.Matt.
orkar inte'
oiindligt trott. Jag sluter handen om ringen. vill inte b6ria grita'
Jag lyckades hejda ttratna.
har viirmt
Jag oppnar handen. L&ter ringen glida ner pA golvet' Min hand
uppmetallen.Jaginsigattjaghadesovitmeddenimirrhandhelanatten.
mycket,
Atlirrston e dit lagfaktiskt hade sovit. Jag hade inte sovit speciellt
nhgratimmar P& sin hojd.
och reser mig m6dosamt frin min
lagllfter ringen ligga kvar p6l golvet
man sig inte sa
plats. Bene n darrar lite lzitt. Utan mat och utan somn klarar
lzinge'Detvetjag.Menlagorkarintebrymig.KommerjagndLgonsinattgora
det igen?

i matt trir: ffitt, urlakad

inuti
till oandlig oerhdrt, obestrivli$, utan slut
blihker till gliinser/glimmar
sluter...om $iinger
ndtt sliten
hejda stoppa
matt hzir ej blank, glansltis

sysslor i vardagen
glida rcr kana/halka ner
vardagsbestyr
metallen natenal: gld, silver, jiirn koPPar osv
badar civerskciljs
insAg fdrstod
oordning rcira, oreda
itminstone i varje fall, om hte annat
tviirtom motsatt
pi sir hojd maximalt, stdrsta mdjliga
noggrant grundligt, omsorgsfullt
mddosamt jobbigt, besviirligt
sorterade ordnade, grupperade
darrar skakar, vibrerar
pennstlillet stiill dar man fcirvarar Pennor
bry mig ha en Asilt om
hskjuten inpassad, stiilld Pi sin Plats

o Forfattaren och Studentlltteratur

 Niuri 1
RINGEN 51

Golvet dr kallt mot mina bara fotter. Jag ryser. Trots att det borde vara
obehagligt kdnner jag en izitrnad. En kittnad att kdnna nigot annat an bara
sorg. smdrta. En vardaglig kdnsla i en vardaglig situation. Kallt golv. Bara
fotter. Annu en morgon som ska 96 over i dag som sen gar over i kvdlt. Sen
natt. En ny natt som kanske inte dr lika hemsk som den forra.
Jag funderar
pA ringen, ska jag behAlla den? Slzinga bort den, forsoka glomma?
Jag skulle aldrig kunna gora det.

bara [6tter] nakna Ifcitter] vardaglig vanlig, normal

ryser skakar, skalver, huttrar situation tillstind
obehagligt otrevligt gA dver passera, civergii, bii bra igen
liittnad lindring, befrielse

O FOrfattaren och 5tudentlitteratur

52 RINGEN

Ringell ruiua z

Jag fingrar pA ringen. Sliit i guld. Den dr for stor for r-nit: --nger. Om man
hAller den i en viss vinkel kan man ldsa graverin.qen L-'a -irs,iat-i. Den
bliinker till i solljuset fr&n fonstret. Lite lyster iinr-Ls lc,r:iarande kvar trots att
den dr notl, och att g,lansen har mattats av el'ler at'-r. -. -. t---i-:-tvr.
Jag lyfter blicken och ser mig omkring i rttnrm.t s:l :alar i
morgonljuset. Allt ser ut precis som vanligt. San-selt ar i ,-rr-)rrilling,
skrivbordet tviirtom oklanderligt stiidat. Pennor sor:era:ie eiter t-r-p och fdrg
i pennstdllet och dokumentsamlarens fack r-d1 mdi-^ta n-re i vita klisterlappar
med svarta tryckbokstiiver. Stolen stAr inskjuten nreC ar..n-Lstoden ldtt vilande
mot skrivbordskanten. Allt skulle vara i ordning. Det var sa han vil1e ha det.
Jaghar inte dndrat n&got.
Sj?ilv sitter jag pi golvet mitt i rummet. Det var sa iangt lag korn n2ir jag
klev upp ur sdngen i morse. Inte ett steg ti11 benen vaErade och iag hade
utan motst&nd drdsat nerpA golvet. Matt. L'rlaka;1. Sa oanclrgt trott. Jag
sluter handen om ringen och tvingar tillbaka klr-rmpen i ralsen. Det hann
ndstan bildas tArar men jag lyckades hejda dem. -Ja-q oprpr-Lar handen och
lAter ringen glida ldngs handflatan ner pA goivet bredr-id mrg. IIin hand har
vdrmt upp metallen. Jag insig att jag hade sovit med den i lnin knutna ndve
hela natten. Atminstone den del av natten dA jag faktiskt hade sovit. Hur
mycket det egentligen var visste jag inte. SZikert inte speciellt mycket, nhgra
timmar pA sin hojd.
Jag l&ter ringen ligga kvar pA golvet och reser mig nodosamt frAn min
plats. Benen darrar lite liitt. Utan mat och utan somn klarar man sig inte sA
liinge. Det vet jag. Men fornuftet och verkligenheten har inte liingre nAgon

{ingrar ktinner, drar med fingrarna civer samlaren mapp/$lill att samla papper och dokument
graveringen inskriptionen, inrislade texten drisat ramlat, fallit ihop
lyster glans, skimmer, lysande urlakad utpumpad, slut, ftjrbi
glansen det blanka klumpen i irfrryck.' kiinslan innan man
mattats av blivit mindre blankt, gjorts matt halsen brirjar grAta
vardagsbestyr vardagens sysslor mddosamt besviirligt, anstriingande
oklanderlig felfritt, korrekt {drnuftet fcirstindet, vettet, klokheten
dokument-

o Forfattaren och Student ltteratur

 Nivd 2
RINGEN 53

koppling till varandra. Kommer de nagonsin att ha det igen? Golvet dr kallt
mot mina bara fotter och en rysning ilar leings ryggen och far varje h6rstr6
pi kroppen att resa sig. Trots att det borde vara obehagligt kdnnerjag en
ldttnad. En kittnad att kdnna n6got annat dnbarasorg. Smdrta. En vardaglig
krinsla som kan htiriedas till en vard,aglig situation. Kallt golv. Bara fotter.
Annu en morgon som ska g& over i dag som sen gar over i kvzill. sen natt. En
ny natt som kanske inte dr lika hemsk som den innan.
Jag funderar pb ringen, ska jag behalra den eller kan det underliitta
lzikningen att gora sig av med den? slippa se den?
Jag vet samtidigt som jag
tdnker tanken att jag aldrig skulle kunna g<ira det.

bara har. nakna hiirledas frirklaras

ilar far liings underliitta g6ra ldttare, hjiilpa

O Forfattaren och Student itteratur

54

c*{srm,&eom
1. Vems dr ringen?

4. Yad tror du har hiint?

&XSKK"X\I BEKAYYMLSXS\T

mxsK{3YX&&
Ternan - forlora den man dlskar, sorgearbete, att ga vidare
1. Vad dr sorg?
2. }J:ur gtr rr,an vidare efter att ha forlorat nAgon man dlskar?
3. Vad symboliserar ringen i berdttelsen?

o Forfattaren orh 5t!dentlltteratur

 5

SAKNAD
56 sAKNAD

Saknad Nira r
Ingvar satt i fitoljen och stirrade buttert pA TV:n. Han tittade pA ett trikigt
matlagningsprogram. Men det var ett av Britts favoriter. SA han offrade
sig. Hon hade mAnga favoriter som han inte gillade. Renoveringsprogram
till exempel, ndr allt blir nytt nytt nytt. Sloseri. Men det gillade Britt. Inte
sloseriet kanske, men hon gillade hur fint det blev. Hon gillade ndr familjen
kom hem och blev alldeles tArogda. Nrir hela kvarter stallde r.rpp och hjzilpte
till. Ja hon var svag for sAnt Britt.
Han suckade. Britt. Hon hade mhnga vanor som alltid irriterat honom.
Ovanor. TV-programmen var bara en av dem. Hon kunde prata i telefon
i flera timmar till exempel. Trots att det nu for tiden r.ar billigt att ringa
tyckte han iind& inte om det. Det var sloseri med tid. Tid hade a11tid
varit nAgot dyrbart, tyckte Ingvar. Men inte for Britt. Han hade mdrkt pA
sveirdottern att hon tyckte det var jobbigt med Britts l6nga samtal. N{en hon
sa det aldrig rakt ut. Utan Ingvar horde det pA tonen. FrAn Britts mer och
mer stressade rost visste han att Ann-Louise forsokte avsluta samtalet. Men
oftast ville Britt inte hora pA det orat utan fortsatte r-r-Lala pr6. Ingr,'ar brukade
skaka p6. huvudet.

Han bytte irriterat mellan kanalerna. Aldrig hade han f6tt bestdmma vad
de skulle titta pi. Det var Mat{ina och Brnst, Extreme rnake-over hit och
dit. Han avskydde dem. Men hon insisterade. Hon tittade aldrig pA Internet-

latijljen vilstolen hjalpte till bistod, var behjiiiplig

stirrade tittade intensir''t svag frir liitt att falla till fciga, Iiitt att civertyga till
huLlet surt, argt irriterat arg, uppretat, fdrargat
lrikigt trist ovan0r dAliga vanor, iasoner
matlagningsprogram tv-program diir de lagar mat billigt inte dyrt, lig kostnad
iavoriter det man tycker bist om dyrbart nigot mycket vZirt, v2irdefullt
ofirade sig avstod frdn, gav med sig svZirdottern kvinnan gift med ens son
sillade tyckte om stressade j?iktade, anstriingde

renovcring ombyggnad,upprustning,reparation htira pA det drat Lf,i lcA. lyssna pd det man har att sega
sldseri slcisaktighet,attintehushilla/spara malapit uftryck; prala vidare

iiirdgda pi viig att b6rja grAta, med tdrar i rigonen avskydde halade, tyckte illa om
stilldc upp bistod, fanns till hands insisterade propsade, framh?irdade

o Forfattaren och 5tudentlitteratur

 Niuri 1 SAKNAD 57

kanaler heller. Det gjorde ju inte han heiler, men han ville ju mest titta pA
nyheterna. Skulle detvara si sv&rt att acceptera?
Tillslut var han tillbaka vid matlagningsprogrammet.

Han horde ljud fr6n koket. Koppar som klirrade, vattnet spolade i kranen.
Kdnde kaffedoft. N&got vdcktes inom honom.

Sen var det det h2ir med maten i sk6pen. Hon kopte nytt sA fort hon oppnat
den sista forpackningen. Var riidd att hon plotsligt skulle sth dar utan. Utan
mjol till exempel. T2ink om hon plotsligt ville baka! brukade hon sziga till
honom. som om det var det vdrsta som kunde hiinda, att inte kunna baka.
Sk6pen var stdndigt overfulla.

Britts f&tolj stod pA andra sidan soffbordet. En liten virkad, vit duk l&g over
ryggstodet. Hon hade lagt en likadan duk over hans ryggstod. Han hade lfltit
den ligga kvar. Men han tyckte att det var t1afs. Hon hade virkat dukarna
sjiilv.

Nu tillagade de en s6s pA tv. Han oppnade munnen for att ropa p& Britt. Han
visste att hon tyckte det var spdnnande. Skulle de klara det utan att sAsen
skar sig? Han lyfte blicken mot dorroppningen, s&g henne st& diir leende.
Stringde munnen och tittade mot TV:n igen.

>Du dr dig lik Ingvarn horde han henne sdga. >varfor kan du inte se lite
positivt pa livet? Det dr bara du sjdlv som lider av alla dystra tankar.<
Han fnos. Det var bra for baiansen i livet att han var realist. snarare
realist dn pessimist, tyckte han sjzilv.

acceptera godta, siiga ja till skar sig fsis som] delar sig, inte gAr ihop
klirrade skramlade dig lik samma som alllid
sti,..utan inte ha/ha tillging till dystra ledsamma, sorgsna
baka grira brdd, tillagai ugnen fn<is blAste ut luft genom ndsan
dverfulla proppfull, fyllda till bredden balansen jiimnvikten
virkad tillverkad av garn/trAd realist ser verkligheten frir vad den iir
tjafs kringel, strul, dumheter snarare mer an
tillagade lagade [mat] pessimist nigon som ser negatir,t pi livet/tillvaron

O Forfattaren o.h 5tudent itteratur

58 SAKNAD Niuri 1

,,Titta nu skar sig sisen.< Hon ldt lite nojd. Att hon var battre pA nAgot dn de
som var pA TV. Hennes sAs skar sig aldrig. t0
>Ja det dr inte ldtt< nAstan fnissade hon. ,Men de kommerlara sig. Det
dr duktiga pojkar och flickor som dr med i den hdr tdvlingen. S:irskilt d
honom gillar jag.u sa hon och nickade mot en ung kille med ful frisyr. Han L,
var rakad pA ena sidan av huvudet. Sldngde med den lAnga luggen. Ingvar H
tdnkte p& alla hArstr&n som nog landade i maten. Han fnos igen. Kunde h
ungdomarnardag inte klippa sig i en vettig frisyr? Inte ens om de skulle vara n
med pA tv?
I:
Han sAg Britt gA over rummet. Hon skippte inte TV:n med blicken. Inte en al
sekund ville hon missa. TA

>Blev det inget kaffe?n frhgade han besviket. ha

,Vill du ha kaffe nu for tiden f&r du koka det sjZilvu svarade hon och
skrattade hogt 6t n&got pA TV:n. Ei
>Allt fAr man gora sjiilvu muttrade han och reste sig ur fAtolien. Gick sil
med bestdmda steg ut i koket. Det veirkte i hoften, det gjorde det alltid ndr ki
han suttit stilla en stund. Lederna var stela men hoften var vArst. Han tog 6C

fram kaffefilter och burken med malet bryggkaffe ur matskdpet. Britt han
ordnat koket precis som hon ville ha det. Sjiilv letande han fortfarande efter el
sakerna. Det slog honom inte ens att iiigga dem pA en annan plats. Koket var i!
Britts domiin. h.
E
Sen kom han pA. Han hade ju glomt frAga henne. Med modosarnma steg gick P.
han tillbaka till vardagsrummet. SAg mot hennes fatou. be
Han sAg de notta armstoden, avtrycket pA soffkudden. SAg fotpallen som dt
ocks6 var sliten nu efter over 40 Ar.

ndjd glad, till{reds lederna de bcijliga delarna av kroppen

siirskilt speciellt - kn2i, armbAge osv
rakad klippt mycket kort stela styva, obdjliga F
luggen hAr fiamme i pannan ordnat arrangerat a
vettig fcirnuftig, klok domiin omrAde d
besviket ledset, missnrijt mridosamma jobbiga, besv?irliga hln
muttrade pratade lAgt och mumlande ndtta slitna, utncitta qlr
viirkte glorde ont al'trycket m?irket, avbildningen ffi
hciftea leden diir benet iir f?ist i kroppen fotpallen pall att liigga fdtterna pA

sliten utncitt, medfaren

o Forfattaren och 5tudentlltteralur

 Niuri 1
59

Men fatoljen var tom. PA fotpallen 169 inga fotter. Armstoden gapade
tomma och inget vitlockigt huvud lutades mot den virkade duken.
Han stirrade pa fatoljen. Kunde se henne framfor sig. Kunde hora hennes
skratt. Han vaknade varje morgon och stdckte ut handen i sdngen. Kunde
kdnna hennes h6'r under sina fingrar fastan hon inte var ddr. Hennes kudde
169 kvar i sdngen. Hennes kleider heingde kvar i garderoben.
Han kdnde
hennes doft, horde hennes steg. Han kunde sitta i f&toljen och hora henne
96
ner for den knarrande trappan. Stona och oja sig over sina vdrkande kndn.

I snart ett tr hade hon varit borta. Det skurle aldrig

b1i bdttre. Han skulle
aldrig vdnja sig. Hon var han och han var hon. De var ett. Han visste inte
var hon slutade och han borjade. Han kdnde doften fr6n hennes matlagning,
horde smoret som fr6ste. Ndr han kom ut i koket var det tomt.

En kall vind svepte genom rummet. Han tappade andan. stapplacle fram
till
sin fatolj och satte sig. Kdnde sig konstig. Han drog med fingrarna over sin
kind. NAgot blott och varmt. Han insig att han grdt. Han hade inte gratit pa
60 &r. Kroppen skakade av snyftningar och ndsan borjade rinna.
vad fanns det for mening med livet nu? Nu visste han vad det var att
zilska. Hela hans kropp skakade. Hade hon vetat det? Hur mycket han
dlskade henne? Hade han sagt det tilr henne? Han mindes inte. Deras liv
hade varit sa inrutat. Hade de nagonsin stannat upp och sagt till varandra
vad de betydde for den andre? Han mindes inte. De hade gnatat och gndllt
pa varandra istdllet. Pekat ut varandras fe1 och brister. Aldrig hade han
berornt henne eller gett henne blommor. och det vdrkte i honom. Kdnslan
av
att hon dog utan att veta.

gapade hir; var snyftningar grit

fastiin trots, aven om mening poAng, vits, syfte
doft lukt inrutat gAr pi rutin
knarrande gnisslande, knirrande ljud betydde var meningsfullt
oja sig klaga, gneilla gnatat gniilit
friiste sprakade fel och brister uttryck. det som man grir fel/toki$
$applade vacklade, gick ostadigt benimt lovordat, prisat
insdg fcirstod

O I-orfattaren orh 5tudent itteratur

60 SAKNAD Niuri 1

,Men Ingvarl Det iir klart jag visste!< horde han hennes mjuka rost. Han
lyfte huvudet och sAg henne i dorroppningen. Hon log mot honom och hade
Si
lagt huvudet pA sned.
Han snyftade till igen. Forsokte sdga nAgot men inga ord kom over hans Ins
kippar. Hon gick mot honom. Hennes steg var ljudlosa och 1dtta. Hon satte pir
sig p& armstodet till hans fAtolj och la armen om honom. Han kdnde det ett i
tydligt. Hon lutade kinden mot hans hAr och strok med handen over hans ban
kind. Ett lugn infann sig. Han hade aldrig grAtit ndr hon r-ar i livet och hon det
hade aldrig behovt trosta honom. Han ville gripa om henne l-ralla henne glk
hArt. Han ville gottgora alla hArda ord. Istzillet bleknade hon bort. Han k
kdnde inte ldngre hennes arm om sina axlar, hennes kind not sitt huvud. kvai
Ensamheten omsiot honom Ater. H
(mal
kom ijver hans lippar uttryck:lordlkom ut ur hans mun gottgdra kompensera, ersEtta Mis
ljudliisa utan ljud, tysta bleknade tappade fdrgen vani
sig
infann kom omsldt omgav, imesl6t
trdsta lugna, ge trcist
att r
gripa ta tag i allti
kua
elle.
H,
Brifi
Iry.
tm
tu
htua

w
fraii1
sdr
ry
}Fi'F

nqfr
iem
iF
q3

o Forfattaren och Studentlitteratur c for,ffi

 SAKNAD 61.

Saknad Nira z
Ingvar satt i ffltoljen och stirrade pfl TV:n med butter uppsyn. Han tittade
pA ett matlagningsprogram som inte alls intresserade honom. Men det var
ett av Britts favoriter. Si han offrade sig. Hon hade m&nga favoriter som han
bara inte stod ut att titta p6.. SAna ddr renoveringsprogram till exempel, ndr
de blAser ut hela inredningen och s2itter in nytt nytt nytt. Sloseri. Men det
gillade Britt. Inte sloseriet kanske egentligen, men hon gillade hur fint det
blev. Hon gillade ndr familjen kom hem och blev alldeles t&rogda. Ndr hela
kvarter stdllde upp och hjzilpte till. Ja hon var svag for sAnt Britt.
Han suckade. Britt. Hon hade mlnga vanor, eller skulle han kalla dem
ovanor, som alltid irriterat honom. TV-programmen var bara en av dem.
MAste man till exempel pratai timmar i telefon efter att man just trdffat sina
viininnor? Han hade ju forstfltt att nu for tiden kostade det knappt n&gonting
att ringa, men han tyckte iind6 inte om det. Det var sloseri med tid. Tid hade
alltid varit nflgot dyrbart, en bristvara, tyckte Ingvar. Men inte for Britt. Hon
kunde dgna timme efter timme €ft att tlata med andra fruntimmer i telefon
eller skvallra med grannfrun over hdcken.
Han hade miirkt pfl sviirdottern att hon tyckte det var jobbigt med
Britts lhnga samtal, stdndiga malande, men hon sa det aldrig rakt ut. Utan
Ingvar horde det pA tonen till och med pA den hiir sidan luren. Frfln Britts
kommentarer och mer och mer stressade rost visste han att Ann-Louise
forsokte avsluta samtalet pA andra sidan linjen. Men oftast ville Britt inte
hora p& det orat utan fortsatte ofortrutet med sin ensidiga monolog. Ingvar

uppsyll min, ansiktsuttryck skvalira avslcija, prata om bakom ryggen pA nAgon, fdra

offrade sig avstod frin, gav med sig vidare

slod ut h?irdade ut, tolererade grannfrun kvinnan i huset bredvid

bliser ut hdr.'tar bort, river sviirdottern kvinnan gift med ens son
tdnigda pi viig att brirja grita, med tirar i ogonen maiande pratande, iiltande

kvarler grupp med hus luren har. tele{onluren

svag fdr l?itt att falla till fdga, liitt att civertyga till lirlen har.' telefonlinjen
bristvara nAgot det inte finns gott om/mycket av htira pi det drat udrreA. lyssna pA det man har att qega

agna tillbringa, spendera tid oftirtrutet outtrdttlig, uthAllig, energiskt

gnata, upprepa ensidiga obalanserade - endast frin ett hill
monoklg tal utan svar, endast en som pratar

O Forfattaren och 5t!dent itt.6ratur

 Niuri 2
62 SAKNAD

brukade skaka pA huvudet och forsoka signalera at Britt att ldgga pi, men
hon lAtsades inte se honom

Han bytte irriterat mellan kanalerna pA TV:n. Inte under ett helt liv han
hade fatt bestiimma vad de skulle titta pa. Det var Mat-Tina och Ernst,
\ra
Extreme make-over hit och dit. Han avsk)-dde dem. Men hon insistera<le'
Hon hade heller aldrig forstatt att man nu for tiden kunde titta pe| saker pe|
du
Internet, playkanaler och sant. Det hade i och for sig inte han vant sig vid
gll
heller, men han ville ju mest titta pa n,vheterna och de gick klockan sex
ra]
varje dag. Skulle det vara sA svArt att acceptera?
dl
Tillslut var han tillbaka vid matlagningsprogrammet'
fat
lar
Han horde ljud frin koket. Koppar som klrrrade, r'attnet spolade i kranen
Kdnde kaffedoft. NAgot vdcktes inom honom'
b
&
Sen var det det hdr med maten i skApen. Hon klarade inte orll nagot tog
Hi
slut, kopte istdllet nytt sA fort hon oppnat den sista forpackningen. var rddd
Ifl
att hon plotsligt skulle stA ddr utan. Utan mjol ti11 exempel. Tdnk om hon
plotsligt ville baka och vetemjolet var siut, brukade hon sdga ti11 honom med
sti
upprorcl stdmma. Som om det var det vdrsta som kunde l-rdnda. Skapen var
stiindigt overfulla.
sk

Britts fitolj stod p& andra sidan soffbordet' En liten virkad, r'it duk lAg over
0
ryggstodet for att skydda tyget mot smutsen fran haret. Hon hade lagt en
likadan duk over hans ryggstod och han hade latit den ligga dven om han
h
ft:
tyckt att det var onodigt. Hon hade virkat dukarna sjAlv'
(n
Gfr
Nu tiilagaile de en hollandaisesAs pA tv. Han oppnade munnen for att ropa
pa Britt, han visste att hon tyckte det var spdnnande. Skulle de klara det
b
utan att sasen shar sig? Han lyfte blicken mot dorroppningen, sag henne st&
diir leende. Stzingde munnen och tittade mot TV:n igen'
{!
virkat tillverkad av garn/trAd
3
sigaalera ge tecken

hatade, tyckte illa om tiilagade lagade Imat]

ri
avskydde
skar sig [sis som] deiar sig, inte gir ihoP
F
insisterade hiivdade, envisades
uppskakad, uppriven
fi
uppr0rd

@"it
O Forfattaren och Student ltteratur
 Niu& 2 63

>Du dr dig lik Ingvarn horde han henne sdga. >Varfor kan du inte se lite
positivt p& livet? Det dr bara du sjdlv som lider av alla dystra tankar.<
Han fnos. SA positiv som hon var jdmt var det bra for balansen i livet att han
var realist. Han ville hellre kalla sig realist dn pessimist.
>>Titta nu skar sig sAseno Han horde lite tilifredsstdllelse i rosten. Att hon
var bdttre p& n&got dn de som var pA TV. Hennes sAs skar sig aldrig.
>>Ja det dr inte ldtt< ndstan fnissade hon. ,Men de kommerldra sig. Det dr

duktiga pojkar och flickor som dr med i den hdr tdvlingen. SZirskilt honom
gillar jag.n sa hon och nickade mot en ung kille med ful frisyr. Han var
rakad pA ena sidan av huvudet och hade en lAng slZingig lugg som gjorde
att han hela tiden fick kasta med huvudet At sidan for att den inte skulle
falla ner i ogonen pA honom. Ingvar tdnkte ph alla hArstrAn som antagligen
landade i maten. Den skulle han nog akta sig for att smaka p&. Han fnos
igen. Kunde ungdomarna idag inte klippa sig i en vettig frisyr? Inte ens om
de skulle vara med p& tv?

Han sAg Britt gi over rummet mot sin fAtolj hela tiden med blicken pA TV:n
Inte en sekund ville hon missa.
>Blev det inget kaffe?n frlgade han besviket ndr han insAg att ingen kopp
stZillts pA soffbordet mellan dem.
,Vill du ha kaffe nu for tiden fAr du koka det sjdlv< svarade hon och
skrattade hogt At n&got pA TV:n.
>Allt fAr man gora sjdlv< muttrade han och reste sig ur f6toijen. Gick
med bestdmda steg ut i koket. Det vdrkte i hoften, det gjorde det alltid nzir
han suttit stilla en stund. Lederna var stela men hoften var vdrst. Han tog
fram kaffefilter och burken med malet bryggkaffe ur matskApet. Britt hade
ordnat koket precis som hon ville ha det. Sjiilv letande han fortfarande
efter sakerna. Rivjdrnet hade han till exempel alltid svArt att hitta. Det slog
honom inte ens attTagga det pi en annan plats. Koket var Britts domdn.

dystra sorgsna, Iedsna, negativa vettig fdrnuftig, frirstdndig, klok

fuds blAste ut luft genom ndsan lederna de brijliga delarna av kroppen
realist ser verkligheten ftjr vad den iir - knd, armb6ge osv
pessimist nAgon som ser negativt pA livet/tillvaron rivj;irn kciksredskap att riva/finfcjrdeia med
tilHredstiillelse vilbefinnande, trivsel domiin omride

o Forfattaren orh 5tudentlltteratur

64 SAKNAD Niud 2 Mr

Sen kom han p6. Han hade ju glomt frAga henne. Med rnodosamma steg gick til
han de fA metrarna tillbaka till vardagsrummet. Sleingde forst en blick pA KE
TV:n och horde Britt kommentera n&got ovdsentligt. Sen vinde han blicken
mot hennes fAtolj. Yi
Han sAg de notta armstoden, avtrycket pA soffkudden som hade sjunkit b€
ihop efter mAnga Ar av TV-tittande. S&g fotpallen som ocksA den hade notta t*
mdrken efter fotter som vilat mot den i over 40 hr. oc
Men fAtoljen var tom. PA fotpallen 169 inga fotter. Armstoden gapade de
tomma och inget mjukt vitlockigt huvud lutades mot den virkade duken. 8p
Han stirrade p& stolen. Kunde se henne framfor sig. Kunde hora hennes d€
skratt och kommentarer. Han vaknade varje morgon och stdckte ut handen &
i sdngen. Kunde kdnna hennes hAr under sina fingrar fastiin hon inte var
ddr. Hennes kudde lAg kvar i sdngen. Gropen som formats av hennes huvud ,U
fortfarande orord. Hennes kl2ider hzingde kvar i garderoben. Han kiinde
hennes doft, horde hennes steg. Han kunde sitta i fAtoljen och hora henne gA
v
ocl
ner for den knarrande trappan. Stona och oja sig over sina vdrkande kndn. ho
l
I snart ett Ar hade hon varit borta och han hade forstAtt att det aldrig skulle lq
bli bdttre. Han skulle aldrig viinja sig, aldrig acceptera. Hon var han och han ste
var hon. De var ett, oskiljbara frhn varandra. Han visste inte var hon slutade arl
och han borjade. Han sAg hennes hdnder rora sig over koksredskap och ocl
matvaror i koket. Han kdnde doften frAn hennes matlagning, horde smoret dtl
som frdste, och ndr han kom ut i koket var det tomt. bel
I
En kall vind svepte genom rummet och plotsligt tappade han andan. od
Fliimtande stapplade }ranfrarrr till sin fAtolj och satte sig. Kiinde sig konstig arl
hela han. Han lyfte en skrynklig hand och drog med fingrarna over sin (
kind. Forstod inte vad det var t'an kdnde. N&got blott och varmt. InsAg
rite
LE
l&6r
mridosamma
ft
jobbiga, besv2irliga
inte minga i antal
sig
viinja
cskiljbara
bli van vid
gir ej att skilja At
s
F
oviisentligi oviktigt kriksredskap redskap/verktyg att laga mata med/anvlinda i
{asttin trots kciket

ordrd intakt, opiverkad, inte rdrd vid svepte drog

oja sig gniilla lappade...andan fick ingen luft

borta hiir: dod skrynklig inte sl?it/jZimn, rynkig, skrumpen

O Forfattaren och 5tudent itterat!r c ;r,l

Niud 2 SAKNAD 65

tillslut att han grdt. Hart hade inte pa 60 flr, mindes inte hur det
gre1.jrt

kiindes. Kroppen skakade av snyftningar och ndsan borjade rinna.

Vad fanns det for mening med livet nu? Han hade inte vetat det d& men nu
visste han vad det var att iilska. Hela hans kropp riste av en snyftning. Hade
hon vetat det? Hur mycket han Zilskade henne? Hade han sagt det till henne?
Han mindes inte. Deras liv hade varit s& inrutat, en l&ng radda av rutiner
och sjdlvklarheter. Hade de nAgonsin stannat upp och sagt till varandra vad
de betydde for den andre? Han mindes inte, visste inte. De hade gnatat och
gndllt pA varandra istZillet. Pekat ut varandras fel och brister, han hade kiint
det som sin plikt. Aldrig hade han beromt henne eller gett henne blommor.
Och det vdrkte i honom. Kdnslan av att hon dog utan att veta.

>Men Ingvar! Det air klart mjuka rost. Han

jag visstelu horde han hennes
lyfte huvudet och s&g henne i dorroppningen. Hon log milt mot honom
och hade lagt huvudet p& sned p& ett sdtt hon alltid gjorde niir hon vil1e f&
honom att forstA.
Han snyftade till igen. Forsokte sdiga n6got men inga ord kom over hans
Iirypar. Hon sliippte dorrkarmen med handen och gick mot honom. Hennes
steg var ljudlosa och ldtta. Hon satte sig pfl armstodet till hans fAtolj och la
armen om honom. Han kZinde det tydligt. Hon lutade kinden mot hans h&r
och strok med handen over hans kind. Ett lugn infann sig och snyftningarna
diii'rrpade sig. Han hade aldrig grhtit nlir hon var i livet och hon hade aldrig
behovt trosta honom.
Han ville gripa om henne, h&lla henne h6rt. Han vil1e gottgora aLlahirda
och oriittvisa ord. Ist?illet bleknade hon bort. Han kiinde inte liingre hennes
arm om sina axlar, hennes kind mot sitt huvud.
Och ensamheten omslot honom 6Lter.

riste skakade milt mjukt

inrutat rutinerat, upprepa samma varje dag drirrtarmen ram som omger drirren
ling radda mAnga efter varandra diimpade svaga, nedtonade

sjiilvklarheter sddant man inte iiriga$iitter gottgdra kompensera, ersatta

gnatat gn2illt, tjatat

o Forfattaren och Studert itteratur

|.

66 sAKr{AD liiili:i'li:.*.*:ii:
i1trti$*ri?

rAsrnAcon
1. Varfor var Ingvar butter dAr han satt framfor tv:n?
2. Yad tyckte han om Britts favoritprogram?
3. Vem brukade Britt prata i telefon med?
4. Yar{or var sk&pen i koket stdndigt overfulla? ie

5. Vad tyckte Ingvar om deltagarna i matlagningsprogrammet?

6. Vilket tv-program ville Ingvar titta pA?
7. Yad sdLg Ingvar ndr han gick tillbaka frin koket til1 vardagsrummet?
8. Varfor var han tvungen att sdtta sig ner igen?
9. Hur ldnge hade Britt varit dod?
10. Vad ville Ingvar sdga till Britt om han fick chansen?

BESKRIV BERATTETSEN
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berAttelsen.

DTSKUTERA
Ternan - leva ett liv tillsammans/parforhAllande, kdrlek, Anger, invanda
vanor, livets slutskede
1. P& vilket siitt p&verkar man varandra i ett parforhAllande?
2. YlLka olika siitt finns det att.,risa kiirlek och uppskattning for
sin partner?
3. Varfor uttryckte aldrig mannen i berdttelsen sin kArlek for sin fru
niir hon levde tror du?
4. Yad krtivs for att man ska kunna leva ett helt liv tillsammans med
en annan miinniska?

o Forfattaren och StudenIlitteratur

rffi{]}
b.
68 UNDERBARA MoRGoN
I

Underbara morgorl Ntua r

Han vaknade leende. Trodde forst att det var en droni. IIen sen kande han
ringen p& fingret. D& kom han ihag, han Var forlor-ao. Nar han korn pa det
pirrade det till i magen och han slog upp ogonen'
Svagt dagsljus kom in i gliporna me11an rullgardir-ren och fonstret och
gjorde rummet morkt och ljust pa samma gang. Han l]orde hennes lugna
andetag. Hon syntes knappt dZir hon 1Ag under det L-'ii1liga tacket Hon sov
pfl mage med b&da armarrra under huvudkudden och ett ben som stack ut
bredvid tiicket. HAret lAg utslaget over kr.rdden. Fredrik bojde sig over henne
och sig hennes ansikte, helt avslappnat ogonf lallsarlla nrot kinden, munnen
lite oppen. Hon hade fAtt sm& frdknar pa ndsan av vAt'ens forsta solstrAlar.
Han ville dra med fingret over dem men avstod Da skr'rlle hon vakna, det
visste han. Hon sov ldtt, men hade hnda svArt att ga Llpp pa nlorgnarna.
Kviiltspigg och morgontrott. Han var tvdrtom' Han sAg att klockan baravar
7.10. Det var lordag. Anna skulle sova minst tvit timnar till Och det fick
hon gdrna gora.
Han smog upp och tog med sig trdningskladerna in i badrummet. Det var
soligt ute, men det var kallt iinnu. Det hade varit en ka11 vAr. Det var redan
slutet av april men det hade inte varit nagon riktigt varm dag iin.
Fredrik och Anna hade precis varit tre dagar i Paris och ddr hade det varit
sommarvdrme. Han ville ndstan skratta hogt dAr han stod och drog p& sig
joggingkliiderna. Minnet av Parisresan fyllde honom. Han var sA lycklig att
han ndstan blev riidd. Fick man verkligen kinna sA hZir? Han skakade av sig
tankarna och snorade pA sig joggingskorna.

idrlovad trolovad, lovat varandra gifterm6l dgonfransarla fiansarna/hiretsomomgertigonen

pirrade...till kiinsla av nervositet/fcirvlintan iriikrar prickar PA niisan

siog upp tippnade avstod gjorde inte, valde bort

dagsljus ljus fr6n dagen/solen lrinincskl;dcrna kliider att motionera i

gliporna sm6 mellanrum 6nnu fortfarande

rullgardinen gardin fdr mtirkliiggning som rullas upp drog pA sig kl?idde PA sig

andetag inandning, dra in luft, andas ioggingkliiderna kliider att jogga (springa) i
buliiga prisiga sig
skakade av fcirscjkte f& bort

utslaget utlagt snrirade kncit

avslappnat avspiint, lugnt

o Forfattaren och Studentlitteratur

 _-----

l\[ua 1 UNDERBARA MORGON 69

Utanfor dorren drog han in den friska morgonluften och slot ogonen.
Solen vdrmde men luften var riktigt kylig. Han hoppade lite pA stZillet
och mjukade upp lederna. Forsiktigt borjade han jogga upp mot villorna
och vattnet. Lzigenheten de bodde i lAg i ett hyreshus bredvid ett vackert
villaornriide. Udden strdckte sig en bit ut i Saltsjon och villorna kldttrade
upp lzings sluttningarna. Vissa av husen mAste ha helt fantastisk utsikt
tdnkte han. Han okade tempot och strrickte ut stegen. Bn vacker dag ville
han flytta tiil ett sAdant hus. Kanske inte just hdr. Det skulle de aldrig ha
rAd med. Men ett hus ndra vattnet ville han ha. Det var drommen.
Han fortsatte ldngre ut pA udden och in pi de krokiga gatorna. Det var
fortfarande helt ode. De enda han motte var nhgra hund;igare som tog en
forsta promenad runt kvarteret. Hund ville han ocksA han, men han visste
att Anna var tveksam. Man blev lAst med hund. SvArt att resa bort. Synd om
hunden om den fick vara ensam hemma hela dagarna. Det fick bli en senare
frilga.
Efter en stund sprang han upp mot det lilla torget vid bussh&llplatsen.
Dir fanns ett bageri som oppnade tidigt dven pA lordagarna. Han drog av sig
mossan och oppnade dorren som plingande till. Torkade svetten ur pannan.
En pigg ung tjej kom ut frAn koket. Han bad att fh fyra surdegsfrallor och
tvA croissanter. Anna dlskade ndr hon fick nybakat brod till frukost och han
eilskade att gora henne glad.
Han sm&joggade hem den sista biten med brodp6sen i handen och vilade
en stund i solen pA trappan. En grArandig katt kom gAende mot honom. Den
strok sig mot hans ben. Med mjuka rorelser la den sig sen bredvid honom pA
den uppviirmda stenen. Tittade pA honom med smala ogon.

friska kalla, svala 0de tom

skit dgonen blundade hundligare personer med hund
mjukade gdra mjuka kvarteret grupp med hus
lederna bcijliga delarna av kroppen t ex armbige, knri tveksam inte helt dvertygad/siiker
0sv list fast, inte mdjlighet att ta sig ivig
villaomr6de omride med villor/hus bageri diir de bakar och sdljer brdd
udden halvd som 96r ut i vattnet plhgade ringde
sluttningarna backarna, sliinterna svetten transpirationen
utsikt lry, det man ser ut civer surdegsfrallor sm6brrid bakade pi surdeg
stdckte ut har. dkade takten
smijoggade sprang llngsamt
en vacker dag uttryck. il dag i framtiden grirandig med grii r2inder
ha rid ha tillriickligL med pengar fcir att kcipa uppviirmda varm av solen
krokiga inte raka, slingriga

O Forfattaren och Student itteratur

70 UNDERBARA MoRGoN Niuri 1

Klockan niirmade sig halv nio och snart skulle nog Anna vakna. Han
strok katten over ryggen och gick in for att ta en snabb dusch.
Tillbaka i koket satte han pA kaffebryggaren och skar upp brodet. Frukost
skulle nog for all framtid vara hans favoritmiltid. Han hade friat till Anna
under en brunch i Paris. Hon hade just satt tdnderna i en smorgAs ndr
servitoren kom med champagne till deras bord. Hon hade tittat forvinat pA
honom. Han log mot henne. Det var inte ofta Anna var tyst sd det var bdst
att passa ph nar hon hade munnen full av mat. Han hade strdckt sig over
bordet och tagit hennes hdnder i sina, tittat henne djupt i ogonen. Han hann
knappt oppna munnen s& sAg han hennes ogon t6ras. S.jeilr. fick han direkt
en klump i halsen. Snyftandes {orklarade han for henne att han inte kunde I
bli lyckligare, att 6ren med henne hade varit de bdsta i hans liv. Att han ville
dela livet med henne. Hon grdt lAngt innan han var klar. Ndr han vdl stZillde
friryan fick han ett snorvlande ja ti1l svar. De skrattade bdda at att de satt
ddr och grdt. Han tridde ringen pA hennes finger.
De mdrkte plotsligt att resten av restaurangen hade upptdckt r.ad som
pAgick. Alla satt tysta och lyssnade. De kunde ju inte gdrna forstd vad han
sa. De talade sannolikt inte svenska, men friarakten var uppenbarligen n6got
man forstod oavsett sprAk. Niir han sen satte ringen pA Annas finger hade
AskAdarna jublat och applAderat. Visslingar och hurrarop ljod genom den
stora salen. Ndr Fredrik rest sig for att kyssa Anna hade applAderna okat i
styrka. Han log brett vid minnet och betraktade nojt frukostbordet.
Plotsligt horde han ett litet fniss bakom sig. Han hoppade hogt av
forv&ning. Anna hade vaknat och stod nu i pyjamas och sAg pA honom. Han
visste inte hur ldnge hon hade stAtt diir.

strdk hzir. klappade friarakten nir man frigar om personen vill gifta sig, friar
favoritmiltid basta maltid uppenbarligen tydligen
fiiat frAgat om ... ville gifta sig oavsett frAnsett, trots
satt tiinderna i tagit en tugga av iskadaren publiken, de som ser pi
6gon tiras fAr tlrar i 6gonen, niira att gr6ta jublat hyllat med rop/jubel, ropat av gl5dje
klump i halsen uttryck:Vanslat i halsen innan man bcirjar appliderat klappat h2inderna
grAta visslingar blAsande tjud, pipande/vissiande ljud
snyftandes grAtandes ljrid lat
fdrklarade berattade, beskrev 6kat blivit starkare
lyckligare gladare, kiinsla av lycka betraktade tittade pi
snrirvlande snorigt fniss smAskratt
triidde satte pA pyjamas nattkliider
upptiickt markt, fdrstatt

@ Forfattaren och Studentlitteratur

Niuri 1 UNDERBARA MORGON 71,

,Vad ler du At?u fr&gade hon med lite retsam ton.

,Vad tror du?n frAgade han och gav henne en puss pA munnen.
Ingen av dem sa nAgot mer utan Fredrik drog ut stolen. Han nickade &t
Anna att sdtta sig. Hon log ndstan lite blygt mot honom och slog sig ner.
,Har du varit pA bageriet?n frigade hon sen forvAnat och tittade p&
brodkorgen.
Han log bara till svar och skot brodet mot henne.
Sm&pratandes At de sin frukost. En vacker dag grydde utanfor fonstret
och en kdnsla av forvzintan fyllde Fredriks brost. Jo, man fick faktiskt vara
lycklig. Det hiir var hans liv och han skulle njuta av varje sekund.

retsam ton retfull rrist fdrvSnat civerraskat

nickade it visade smiipratandes pratar inte om nAgot viktig

blygt fcirsynt, fdrlAget grydde tog sin bcirjan, ljusnade
slog sig ner satte sig njuta ha det skcint, mi bra

O Forfattaren och 5tudentlitteratur

72 uNDERBARA MoRcoN

Underbara morgon ruiua z

I ett tillstand melran vaken och sovande

kdnde han att han 1og. Frirst visste
han inte varfor, kanske var det
en heirlig dr6m som dr<ijde sig
medvetande. sen s6kte sig tummen kvar i hans
omedvetet tilr ringfingret och
kdnde ringens sldta yta mot Fredrik
sin fingertopp. Di kom han ih6g.
forlovad. Ndr ordet n6dde fram Han var
till hans medvetande pirrade det tilli
pA ett behagligt siitt och han magen
slog upp ogonen.
Det sipprade in svagt dagsrjus
i griporna melran rulgardinen och
och gjorde rummet mcirkt och fonstret
rjust pi samma gnng. HIn h6rde
andetag men s6g henne knappt hennes rugna
dar ion rdg nedbdddad under
tdcket som var uppdraget einda det bulriga
tilt huvudet. Hon sov pa mage med bada
armarna under huvudkudden
och ett ben som stack ut bredvid
lag utslaget over kudden. Fredrik tdcket. H6ret
makade sig ndrmare och bojde
henne och sag hennes ansikte, sig 6ver
hert avslappnat, 6gonfransarna
ldpparna ldtt sdrade. Hon hade mot kinden,
fatt sma frdknar p6 ndsan, det
av varens forsta solstrilar. Han fick hon alrtid
motstod en impurs att dra med
dem' DA skurie hon vakna, det fingret over
visste han. Hon sov rdtt, men
svart att gd upp p& morgnarna. hade dnda
Kvillspigg och morgontrdtt. Han
tvdrtom' Han stdckte sig efter var precis
mobilen f<ir att ." rrud krockan
lordag. Anna skulre sova minst var. z.1o, en
tva timmar t,r. och det fick hon
Han smog upp och tog med sig gdrna gora.
trdningskldderna in i badrummet.
var soiigt ute, men han s6g frost Det
i grdset och forstod att det var kalit
Det hade varit en kalr v6r och d.nnu.
trots att det redan ndrmade sig
hade det dnnu inte varit n6gon slutet av april
riktigt varmdag. Men han och Anna
precis varit en lang-weekend paris hade
i och ddr hade det varit sommarvdrme
s6

tillsterd situation, omstaindighet, ldge

driilde sig kr,.ar
utsla,gel utspritt
fdrsvann inte
makade...
nc,lv( rirr4, tankarna, sinneL
omedvetet
nirnrare frirfll,ttade...nzirmare
undermedvetet, instinktir,,t,
utan att tdnka p6 siirade delade, is2ir
sldta jdmna, lena impuls ingivelse, pltitslig lust
sipprade in lrinir.L,lilidrrn; kliider all moliunera
strilade in, letade sig in i
gliporna de smd mellanrummen

O Forfattaren och Studentlitteratur

 -*-*.-
a
Niuri 2
UNDERBARA MORGON 73

det hade atminstone fatt en forsrnak

av vad som vantade. Han fick hejda
fritn att skratta hogt deir han stod och drog sig
pa sig joggingkrziderna. Minnet
av Parisresan skrrjde river honom
som en vag. Han hade ardrig varit
med om
en s&dan lyckokrinsla som han kdnde
nu. Ibland gjorde den honom ndstan
rridd. Fick man verkligen kdnna s6
hzir? Bller skulle det innebri ra attn6gon
hemskt skuile hrinda snart? Han skakade
av sig tankarna och snorade p6 sig
joggingskorna.
vdl utanfor dorren drog han in den friska
morgonluften och siot ogonen.
Solen vdrmde men ruften var riktigt
kyrig och han fros rite i sina tunna
joggingklzider. Han hoppade
rite pa steiltet och mjukacle upp rederna
genom
att rulla med axlarna och stretcha
ut nacken. Forsiktigt borjade han jogga
upp mot villorna och vattnet. Leigenheten
de bodde i rag i ett hyreshus
som angrdnsade till ett vackert vilaomrAde.
udden strdckte sig en bit ut
E3
i saltsjon och 3O-tarsvilor triingdes med b&de
nyare och rildre hus som
kldttrade upp ldngs sruttningarna. vissa
av husen maste ha hert makaros
utsikt tdnkte han ndr han okade tempot
och strdckte ut stegen. En vacker
dag ville han flytta tilt ett sadant
hus. Det behovde inte ncidvaindigtvis
just hzir. Det misstdnkte han att ligga
de ardrig skurle ha rad med. Men
ndra vattnet ville han ha. Det var
ett hus
drommen. I
Han fortsatte ldngre ut pA udden och
letade sig in pA de krokiga
villagatorna. Det var fortfarande helt
ode, inte manga var vakna s6 hdr
en lordagsmorgon. De enda han motte tidigt
var nL.graenstaka hunddgare som
jagats upp tidigt for en forsta
promenad runt kvarteret. Hund
ha, men han visste att Anna var tveksam.
vire han ocksa
med hund. svart att resa bort och synd
Hon tyckte att det var for i&sande I
om hunden om den fick vara ensam
hemma hela dagarna. Det fick bli en
senare frhga.
Efter ungefdr en harvtimme bytte han
kurs och sprang upp mot det rirla
torget vid busshAllplatsen. Ddr fanns
ett bageri ,o.oopprrrde tidigt dven p6

6tminstone i varje fall, om inte annat

udden halvo ut i vattnet
ftirsmak fdraning
sluttningarna backarna, sldnterna
hejda stoppa
makakis enastdende, orivertrriff 1ig
skriljde kom river, civersk6ljcle
nridvZindi6vis absolut, tvunget
imebdra betyda, medftira
ha rdd ha tillrrickligt med pengar frir att
snrirade l(not k0pa
ride tom
kylig kall
ldsande sparrande, hindrande
stretcha tiinja, m.juka upp
kurs riktning
angrdnsade lig bredvid/intill

(o lorfattaref
och 5tudenllitteratrr

I
74 UNDERBARA MoRGoN Niu& 2

lordagarna och han drog av sig mossan och oppnade dorren som gav ifren
sig ett karaktdristiskt plingande. Han forsokte torka svetten ur pannan och
dlimpa sin flasande andning. En pigg ung tjej kom ut fran koket och han
bad att fhfyra surdegsfrallor och tvA croissanter. Anna zilskade ndr hon fick
nybakat brod till frukost och just nu kdndes det som att han sku11e springa
upp hit varje morgon bara for att gora henne glad.
Han smAjoggade hem den sista biten med brodpAsen i handen och pustade
en stund i solen p& trappan. En grArandig katt kom spatserande mot honom
med ljudlosa steg och strok sig mot hans ben. Med gracila rorelser la den sig
sen bredvid honom pA den uppvdrmda stenen. Tittade pa honorn med smala
springor till ogon.
Klockan ndrmade sig halv nio och om en stund skulle nog Anna vakna.
Han strok katten over ryggen och gick in for att ta en snabb dusch.
Tillbaka i koket satte han pA kaffebryggaren och skar r,rpp brodet. Frukost
skulle nog for all framtid vara hans favoritmiltid. Han hade iriat tiil Anna
under en brunch i Paris. Hon hade just satt tdnderna i en smorgas ndr
servitoren kom med champagne till deras bord. Hon hade trttat forvAnat pA
honom och varit pA viig att sdga till servitoren att han kommit ti11 fei bord
niir Fredrik hejdat henne med ett leende.
Hon hade forsokt tugga ur munnen for att friga r,'ad solr stod pa n6r han
tagit tillfiillet i akt. Det var ndmligen inte ofta Anna var tYSt sa det var bdst
att passa p6i ndr hon hade munnen full av mat. Han hade strackt sig over
bordet och tagit hennes hdnder i sina, tittat henne djupt i ogonen och lAtit
henne sviilja innan han borjade prata. Han hann knappt oppna tnunnen sA
sAg han hennes ogon tiras. Sjiilv fick han direkt en kli'rn-rp i l-ralsen, men
tvingade sig att s?iga det han hade planerat. Det mesta av det i alla fa1l.
Snyftandes forklarade han for henne att han inte kunde b1i iyckligare, att
Aren med henne hade varit de bdsta i hans liv och att han inte kunde tdnka
sig att dela livet med nAgon annan iin henne. Hon grdt lAngt innan han var

karaktiiristisk typisk, specifik heidai $oppat

diimpa hejda, minska tagit lillliilel
pustade hiimtade andan . aLL J[/!r^ paqsat pe

spatserande gAende ilgon tdras cigon fylls med tArar, bdrjar grAta

gracila smarta, netta, graciosa lilunp i halsen uftryck: kanslan i halsen innan man bcir.;ar

sprhgor glipor grita

o F0rfattaren och Studentlitteratur

 a

Niu6,2 UNDERBARA MORGON 75

klar och ndr han vdl stdllde frhgan fick han ett grotigt snorvlande ja till
svar. De skrattade bAda At att de satt ddr och grdt och han trZidde ringen pA
hennes finger.
Vad de inte hade miirkt var att resten av restaurangen hade upptZickt
vad som pigick och alla satt tysta och lyssnade andiiktigt. De kunde ju
inte gdrna forst6 vad han sa dA de flesta troligen var turister frhn Europas
alla horn, men friarakten var uppenbarligen nAgot som overtrddde
sprAkgrdnserna. Ndr han sen satte ringen pi Annas finger hade &sk&darna
jublat och appliderat. Visslingar och hurrarop ljod genom den stora salen
och ndr Fredrik rest sig for att kyssa Anna hade applAderna okat i styrka.
Han 1og brett vid minnet och betraktade nojt frukostbordet.
Plotsligt horde han ett litet fniss bakom sig och hoppade hogt av EB
forvAning. Anna hade vaknat och stod nu i pyjamas och betraktade honom.
Han hade ingen aning om hur ldnge hon hade st&tt ddr.
,Vad ler du it?u frAgade hon med lite retsam ton.
,Vad tror du?n frAgade han och gav henne en puss pA munnen.
Ingen av dem sa n6got mer utan Fredrik drog ut stolen och nickade At
Anna att sdtta sig. Hon log ndstan lite blygt mot honom och slog sig ner och
i
drog upp ena benet under sig.
,Har du varit pA bageriet?n frAgade hon sen forvinat och tittade pi
brodkorgen.
Han 1og bara till svar och skot brodet mot henne.
Smipratandes At de sin frukost. En vacker dag grydde utanfor fonstret och
en kdnsla av forvdntan grodde i Fredriks brost. Jo, man fick faktisktvara
lycklig. Det hzir var hans liv och han skulle njuta av varje sekund.

grdligl otydiigt, oklart hurrarop hyllningsrop, hurranden

,.nJ.iklirr hcigtidligl, spinl slog sig ner satte sig
iilertriidde gick river grodde viixte, spirade
sprakgriinserna grins mellan olika sprdk 't
.,.I

O Forfattaren och 5t!dent itteratur

q
t
rAsrnAmon
1. Vad var det Fredrik kom pa ndr han vaknade som gjorde honom glad?
2. Yarfor rorde inte Fredrik vid Anna ndr hon sov?
3. Vad gjorde Fredrik ndrhan gick upp ur siingen?
4. Yad tiinkte Fredrik om husen han sprang forbi?
5. Vad kopte Fredrik pi bageriet?
6. Vad hZinde niir Fredrik och Anna var i Paris?
7. Yad tiinkte Fredrik niir de satt och At frukost?

BESKRIV tsER,ATTEISEN
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berdttelsen.

DTSKUTER.A
Ternan - kzirlek och foriilskelse, framtidshoppiframtidsdrommar, omhet for
varandra, frier\
1. Vad iir lycklig kdrlek?
2. Fredrik i berdttelsen kdnner framtidshopp. Vad krdvs for att man
ska kunna kiinna hopp infor framtiden?
3. Frieri och giftermil Zir nAgot som finns i de flesta kulturer. Vad finns
det for likheter och skillnader i detta mellan de olika kulturer du iir
bekant med?

o Forfattaren och 5tudentlltteratur

E'l

*?-

t
 78 VAGA HoPPA

Vfiga hoPpa Niua r

Sanden var mjuk och varm mot Felicias fotter. Hennes hAr var blott och
hon fros lite trots att det var sommar och varmt. Felicia drog ner T-shirten
lite liingre over l&ren. Det kiindes som att alla tittade pa henne. Det var
obehagligt.
Felicia iilskade egentligen sommaren. Men de sista Aren hade hennes
kropp foriindrats. Hon trivdes inte alls med det. Hon var den enda i klassen
som kommit in i puberteten. Det kiindes som att alla stirrade pa henne.
Hon horde kiasskamraterna fnissa i korridoren. Killarna ropade efter henne'
om brosten, magen eller l6Lren. Felicias skiimdes. En morgon hade hon bara
T
vaknat och upptAckt att hon sAg annorlunda ut'
Hon tittade bort mot bryggorna och hopptornet. Ungdonlarna skrattade
och skrek. Feiicia sig vilka det var. Uppe i hopptornet pa trean stod Jonny
och Bua. De skojade och larvade sig. Brunbrdnda och smala. \edanfor
hopptornet stod tjejerna. Alla s&g fortfarande ut som barn, smala. De hade
p& sig bikini. NAgon hade handduken om sig. Kiltarna och tieierna retades
med varandra och tjejerna l&tsades bh arga. Ahmed kittlade Hanna' Hon
skrek av skratt och forsokte s16 honom. Felicia kunde se igetrom deras faiska
spel.
for badstegen. Han gick
Jonny hoppade ner i vattnet och kl2ittrade nu upp
mot de andra. Felicia visste att han log retsamt' Han grck rakt fram till
Hanna och Moa. Tjejerna backade. Jonny tog ett snabbt steg mot dem. Han

bldn vitt, fullt med vatten annorlunda olik, ovanlig

utan att ta h?insyn bryggorna kajerna, angoringsplats fcir bAtar
trots
laren tivre delen av benen hopptorret h6$ torn att hoppa ner i vattnet frAn
obehagligt ot r evli gt, int e b eh agligt teaa hopptorn tre meter ho$

egentligen faktiskt, i sjiilva verket larvade sig fjantade sig, skojade

fdriindrats blivit annorlunda, gjorts om retades kivades, var retsam

trivdes mddde viil, kZinde trevnad I6tsades pdhittat, falskt

kommit il i nitt, anliint till kittlade killade

puberteten tonAren, ungdoms6ren, ndr man utvecklas till se igenom avslcija, genomskAda
vuxen falska spel beteende som iir {alskt, handiade som inte dr
stirrade tittade intensivt iikta
klasskamraterna vanner fiAn skolklassen badstegen stege {rir att ta sig upp ur vattnet efter bad

fnissa smiskratta retsamt retfullt, spydig

skiimdcs kiinde skam iiver backade gick bakAt
I

O Forfattaren och Student itteratur

ri I
[_

I
I
Niuri 1 vAcA HoPPA 79

skakade pA huvudet s& vattnet stinkte. Tjejerna skrek. Sen grep han tag i
Moa och bar henne fram till kanten av bryggan. Hon skrek och sparkade
tills han kastade henne i vattnet. Alla andra skrattade, jublade. Felicia visste
att Moa ville bli sldngd i vattnet, framfor alla andra... av Jonny Holmlund,
som var sA snygg. Tjejerna som stod lite ldngre bort pA bryggan sAg
beundrande pA henne.
Felicia s&g Krille bland dem.
Hon suckade. Varfor struntade hon inte i dem? Varfor stod hon hAr och
glodde? Varfor hade hon akt till den hiir stranden? Hemma hade hon litsats
att hon bara ville &ka och bada. Det var varmt och det hdr var den ndrmaste
stranden. Hon kunde cykla hit.
Si hon hade Akt tilt Jogersobadet. Parkerat cykeln en bit bort. Lagt sig pA CE
avstAnd, men med utsikt over bryggorna och hopptornet.
Hon suckade. Hon var hoppios.
Hon satte sig pA handduken for att liisa. Hon gillade att ldsa och gomde sig
ofta bakom en bok. NAr man ldste varken horde man eller sAg man vad som
hdnde runt en. De andra tyckte att hon var en tont som lZiste. Och det fick
de viil tycka.
Men hon hade svirt att komma in i boken idag. Hon tittade hela tiden mot
bryggorna. Hon tittade efter Krille. Han var sA snygg och hon visste att hon
aldrig skulle fA honom. Men han hade varit sndll mot henne en gAng. Han
var annorlunda.
De hade setts av en slump. Det var tidigt p& morgonen och Felicia hade
varit och delat ut tidningar. Det var hennes somrnarjobb och hon hatade det.
Hennes mamma och pappa hade sagt att om Felicia ville ha pengar att gora
saker for i sommar frck hon {ixa dem sj2ilv. Hon hade gjort nigra forsok att
L,

stiinkte skvZitte [vatten] gdmde sig dotde sig

Srep tog tag i varken aniingen, vare sig

jublade ropade av gliidje t6nt inte hiiftig/cool
beundrande med beundran, dyrkande komma in koncentrera sig pi [boken], hiinge sig
struntade brydde sig inte om i pokenl At [boken]

glodde tittade intensivt, stirrade

16tsas

avstaad
ge sken av
pi hill, lAng bort
slump
sommarjobb
en tillfZillighet, lycktriifi
tilliiilligt jobb under sommaren (ofta ior
l
utsikt se ut iiver nAgot, civerblick
ungdomar) I
hoppliis utan hopp, ohjiilplig fixa ordna, se till, skaffa

o Forfattaren och Student itteratur

*{
 Niuri 1
80 vAcA HoPPA

sokajobbmenintef&ttnapp.Tillsluthademammagetthenneenannonsatt
veckor jobbade
man sokte tidningsbud. Mindag till och med lordag t' fyra
man. 4.30 fick Felicia stZilla klockan pi varje morgon. sista
tidningen skulle
ligga i l&dan senast kl 06.00.
var det lordag sA
Men nu hade hon bara en vecka kvar pA jobbet. Och idag
imorgon bitti var hon ledig.
ndr Felicia var
Men utan jobbet hade hon aldrig stott pa Krille. En morgon
och Felicia gick
pa vZig hem trdffade hon honom. Klockan var tio over sex
ogonlocken'
och svor hogt for sig sjzilv. Hon kdnde tararna briinna innanfor
som bara
Hur skulle hon sta ut med det hdr jobbet i fyra veckor till?! cykeln
ville viilta hela tiden, de tidiga morgnarna. Gubbarna som stod
i sina villor
och spanade efter tidningen' Hon sdLg deras sura miner'
bron som gar
och just ndr hon forsoker sliipa upp cykein for trapporna ti1l
oversp&retserhonhonom.HankommeruppfortrappornapAandrasidan
Kri1le i smyg' Han
bron och ar ptt vdgrakt mot henne. Hon hade alltid gillat
nar de andra
verkade annorlunda. Retades inte utan valde ofta att vara tyst
gett henne en speciell
satte igang. Flera gflnger hade hon inbiliat sig att han
vaide att
blick. En blick som sa att >tro inte att )ag ar som dem.u och Felicia
det visste
tro. Det var inte latt att vara ensam och stA upp mot grupptr,vck
hon. S& hon forliit honom.

ochjustdendiirmorgonenhadedemottspibron'Honhadesl.ipatupp
och sag rdtt pa
cykeln for de sista trappstegen. Mitt pa bron tittade han upp
henne. Hans ansikte sprack upp i ett leende'
,Hejln sa han glatt. Han stannade ett par steg ifr6n henne'

spanade tittade, sdkte, sPejade

sdka jobb leta efter ett jobb, l?imna in anscikningar om
jobb sura miner uttryck i ansiktet for ilska/vrede

fitt napp uttryck' fell positirt svar sliipa upp dra upp

meddelande, reklam sp&ret har: tigriilsen

anrons
tidniagsbud person s0m delar ut tidningen piL morgonen i smyg i hemlighet
ligga i lAdar har finnas i brevlidan hos folk satte iging bdrjade

imorgon bitti tidig n?ista morgon inbillat fcirest2illt sig, trott

pdverkan av andra i en grupp gdr nagot man
stOtt pi pAtriif{at grupptryck
inte vill p g a andras pltryckningar
svor sa svordomar/fula ord
fdrliit gav sin fririAtelse, ursiiktade
tirarna briinna niira att btirja grita, kiinslan av att terarna er
pi viig sprack upp i

I viilta
gubbarna
trilla omkull
farbrciderna, Zildre miinnen
ett [leende] bcirjade [e]

o Forfattaren o.h 5tudentlifieratur

 Niud 1
vAcA HoPPA 81

,Hejn sa hon och forsokte fA rosten att lata stadig. Hela hon kdndes som en
darrande gelepudding.
>Vad gor du ute sA hdr tidigt?< frhgade han och log snett.
>Tidningar, delar ut tidningar. Som sommarjobb.n Hon kzinde att kinderna
blev roda.
,cooltu sa han och nickade. sen tittade han ner i marken och skrapade
med skon.
>Du da?< Fragade Felicia. Det var rdtt konstigt att han ocksa var uppe i
ottan.
>Eh...(
Hon fick for sig att Krille faktiskt ocksA blev lite generad.
,Jag ska till min mormor. Hon dr handikappad och bor ddrborta.( Han
H
pekade mot Industrigatan. ,Jag och min brorsa turas om att hjeilpa henne
pa morgnarna. For att inte morsan ska behova varje dag vet du. Hon vill ha
frukost s& himla tidigt.<
>Oj, sndlltln sa Felicia. >Till och med pA sommarlovet?<
Krille nickade.
,Du jag maste spinga vidare. Stick hem och sov dulu sa han och flinade
lite. Skulle han ge henne en kram? Nej, han gick han forbi henne och tog
trapporna i ldtta smA spring.
Felicia stod kvar en stund. Hon kunde inte ga ldngre. Hela hennes kropp
ville stA kvar. Stanna tiden. Krille hade pratat med henne. Hon visste nAgot
om honom som ingen annan p& skolan visste. Solens strAlar hade kldttrat ti

hogt upp pa himlen. Felicia stod ddr och badade i sotljus. protsrigt var
vdrlden sA vacker. Hon blickade ut over staden och kdnde skrattet bubbia
upp och sippra ut.

handikappad saknar nigon fdrmdga t ex att kunna ga

stadig stabil, siiker turas om gcira varannan gAng
darrande skakande, vibrerande morsan slang:mamma
geldpudding en typ av efterriitt av gel6 som darrar himla forsdrkninqsord
log snett halvlog, log niistan, flinade Ilinade smilog, skrattade
kinderna blev spring hopp
rdda blev generad kliiltret tagit sig upp
skrapade drog med badade i solljus civerskdljdes av solens strilar
i ottan tldigt pA morgonen blickadett tittade ut dver
generad {cirldgen, besv?irad, blyg sippra Lit komma ut, liicka ut

O Forfattaren och Studentlitteratur

 Niuri
82 vAcA HoPPA 1

och nu satt hon hdr, ensam p6 en bl& handduk pa en klippa. Stirrade p6

mdnniskor hon aldrig skulle viryaprata med. Stirrade p& honom.
Det hade lugnat ner sig borta vid hopptornet nu. Alla hade dragit sig
tillbaka till sina handdukar eller gAtt till kiosken for att kopa glass. Felicia
foljde Carro och Pernilla med blicken ndr de gick forbi en bit bort' De hade
nog inte ens sett henne. Men det var biist sA. NAgra smAkillar stod nu vid
hopptornet. Alla tre hade hoppat fran ettan och nu stod de vid stegen till
trean och retades. Men ingen verkade vilja kldttra upp och vara den forsta
som hoppade.
DA hzinde nagot inom Felicia. Hon var en bra simmare. I flera &r hade
hon simtrdnat pA badhuset. Under simtriiningarna hade de ocksi f&tt prova
pA simhopp. Feiicia hade alltid gillat hoga hojder och hade v&gat hoppa lrhn
femman. Det var hogt, men det var ju bara att hoppa. Trdnaren hade varit
imponerad och klappat henne p& axeln'
Och nu, hon ville hoppa. Hon visste inte varfor, kanske vil1e hon bata att
de skulle uppt?icka henne. skulle de tycka att hon var tontig? Tontig som
sokte deras godkiinnande? Eller skulle de bli imponerade?
Felicia kiinde en slags skriick sprida sig i kroppen ndr hon reste sig frAn
handduken. Hennes ben borjade gA mot bryggorna av sig sjzilva' Hon drog
av sig T-shirten och la den p& klippan och borjade sen tned bestiimda steg gi
mot hopptornet. Smigrabbarna var fortfarande nedanfor trean. De stirrade
pA henne niir hon passerade dem. Viil framme vid femmans stege tittade
hon pi dem och log snZillt. Hon var fruktansvdrt nervos. Ingen av dem 1og
tillbaka, de stirrade baraph henne.

dragit sig tillbaka dragit sig undan, slutat godk2imande gillande, godtagande

cllan hopptorn en meter hdgt skiick riidsla, fasa

sinrmale person som simmar sprida sig leta sig ut, breda ut sig

simtrinat triinat simning av sig sjiilva automatiskt

simhopp idrottsgren diir man hoppar frAn hdga hdjder klippan berget, stenhiillen
ner i vattnet passerade gick fdrbi
Iemnan hopptorn {em meter hdgt viil framme ?intligen framme
imponerad viickt beundran, gjort positivt intryck pA fruktansv?irt viildigt, hemskt, fcirfAtligt
uppticka se, uppmeirksamma nervris pirrig, orolig
tinrtig fAnig, fiantig

o FOrfattaren orh Sludentlitteratur

 Niud 1 vAcA HoPPA 83

Ganska l&ngsamt borjade hon kldttra upp for stegen. Hon bade ville och
inte ville att alla skulle se henne. om ingen sAg var det ingen poting med det
hela. Men om alla stirrade skulle hon bli nervos. Hon kunde inte lAta bli att
titta bort mot klasskamraterna och Krille. Hade nAgon mdrkt vad hon holl
pA med? En av tjejerna tittade At hennes hAIl, men det var inte sdkert att hon
s&g Felicia.
Nu var hon uppe. Hon iingrade sig inte direkt, men hon undrade stilla vad
hon holl pA med. Hur skulle detta gora att hon fick Krille? Hon skulle bara
fh fler h&nfulla kommentarer. Men nu var det forsent. Om hon kldttrade ner
istrillet for att hoppa skulle hon verkligen ge dem nAgot att reta henne for. SA
det var bara att hoppa. Inte tveka. Inte se rridd ut.
Hon gick framht,lagom snabbt, trinkte hon formanande. Stdllde sig pA
kanten. sen backade hon ett halvt steg. Tittade ner. Det sAg hogre ut ein p&
cg
badhuset. vattnet var svart och morkt isteillet for blAtt som i poolen. Hon
horde nigra rop langt bortifran. Kanske var det till henne. Hon varken
visste eller brydde sig.
Plotsligt handlade det bara om henne sjdlv. Det hdr var hriftigt,
magpirrande, utmanande. MAnga vagade aldrig gora det. Men hon skulle
gora det nu. Hon tog ett djupt andetag.
snabbt for att inte hinna dndra sig. Ett litet steg fram till kanten igen,
sen direkt ett stort kliv rakt ut i luften. En svindlande kansla en kort, kort
stund ndr hon foll i ett vansinnigt tempo ner mot vattnet. En hArd smzill
ndr hon brot ytan och trycktes djupt ner i det kalla vattnet. Farten stannade
och plotsligt var hon stilla i vattnet. Det sr.rsade i oronen och var tyst pA
samma gAng. Hon kdnde botten mot sina fotter, simmade uppAt som en fisk.

l6ngsamt sakta, makli$ simtreining

poiing mening, vits med varken antingen, vare sig
iingrade dnskade ogjort brydde sig struntade i
inte direkt inte egentligen magpirrande nencis kdnsia i magen
undrade stilla f tigade lugnt/fciniktigt utmanande provocerande, trotsande
hinfulla retsamma, spydiga andetag dra in luft
kommeniarer uttalanden svindlande enormt
fdrsent inte i tid vansinnig galet, vettlcist, oerhrift
tveka vara osdker tempo fart, hastighet I
fdrmanande varnande, tillrdttavisande bnit ltan slog i vattnet/vattenytan
badhuset hus med pooler och bassZinger ftir bad och susade brusade, ven

i,
O Forfattaren orh 5t!dent tteratur
 Niu6 1
84 vAcA HoPPA

Komuppochkippadeefterluft.Honfylldesavenenormlyckokiinsla.Hon
spred sig i ansiktet'
struntade i om nagon hade sett henne. Ett stort leende
Hon njot av kiinslan i ntrytaminuter innan hon simmade till badstegen'
Honvarsnartuppep&bryggan.Env&tpolbildadesvidhennesfotter.
Med en fantastisk kinsla i kroppen borjade hon ga tillbaka
in mot land'
Stegen var ldtta. Hela hon var ldtt'
HontogT-shirtenfrAnbergetndrhongickforbimenhdngdedenover
nacken istZillet for att sZitta pi den med en gang som hon
brukade' Det kyliga
vattnet och kdnslan i kroppen gjorde att hon kzinde sig
varm snarare dn
sista stegen
kall. Hon kliittrade upp for en liten kulie och gick rakryggad de
bort till sin handduk. Hon tittade inte ens at gdngen pi andra
sidan berget'
det. Men inte en
Men hon kzinde att de tittade pa henne. Hela hon kdnde
sig pa handduken och
enda kommentar. Inga fniss eller skratt. Felicia satte
andades ut. Hon blundade och vdnde ansiktet mot solen'

,Coolt hoppo sa han. Hon vdnde sig mot honom' Han hade stiillt
sig
bort mot
I
ett par meter ifran henne. Alla de andra gick i en stor klump
Han svarade inte
bussh&llplatsen och han horde att nagon ropade pa honom.
,/Tackn sa hon enkelt. Sen vdnde hon sig om for att lAsa upp
cykeln'
,vi sesn sa han och hojde handen. Hon viinde sig om ti1l hdlften och 1og
mot honom.
>Det gor vilu
Hankdndeettlitetpirrimagen.SenviindehanochSprangikappde
tittade lite
andra.Ingen sa nAgot ndr han hann upp dem, men Jonny
frttgande. Krille l&tsades som ingenting men kiinde att
han log'

kippade drog efter andan, flZimtade kyliga kalla, svala

enorm viildig, stor snarare biittre uttrYckt

struntade i brydde sig inte om rakryggad stolt, med rak rYgg

busshlliplatsen stiille d2ir bussen stannar och passagerare

spred sig bredde ut sig
kliver PA
njdt mAdde bra, hade det skcint

bildades skapades

o Forfattaren och Studentlitteratur

 vAcA HoppA 85

Vf,ga hoppa Nivd 2

sanden var mjuk och varm mot Felicias fotter. Hon

grdvde ner dem lite och
Izit den grovk,rniga sanden leta sig in mellan
tarna. Hon var blot i haret och
fros lite trots att solen vdrmde. Det var juli och htigsommaren
visade sig fran
sin bdsta sida. Felicia drog ner T-shirten lite ldngre
over hofterna och lAren.
Krinde det som att aila tittade pa henne fr6n sina
riggande positioner pa
handdukarna som var utspridda over sandstranclen.
Felicia tilskade egentligen sommaren. Men de sista
Aren hade det varit
hemskt. Hon var pldgsamt medveten om hur hennes
kropp fordndrades och
trivdes inte alls med de nya kurvorna. Ingen av de
sig ut som hon och om hon var utanfor innan hade
andra tjejerna i klassen
avstandet meilan henne
relx
och de andra i klassen okat ytterrigare nu. Fericia
drog sig undan, sa ldrarna
pA skolan' Men var det s& konstigt dA?
Jrimt horde hon fniss i korridoren och
tjejerna viskade och tissiade ndr hon gick forbi. Ibland
kastade nagon av
killarna en kommentar mot henne. Arttid nagot om hennes
kropp. Hennes
brost, mage eller l&r. Alrt det dzir som Felicia hade
komplex for. Altt det dar
som hade blivit for stort. Det hade skett hert protsrigt.
EIer smugit sig p6,
hon visste inte riktigt. Hon visste bara att hon en
morgon hade vaknat och
upptdckt att allt sAg annorlunda ut.
Hon spanade diskret bort mot bryggorna och hopptornet.
Skratten och
skriken ekade over badpratsen och Felicia s6g tydrigt
vilka det var som
stojade ddr borta. Upp" pa trean stod
Jonny och Bua fr6n parailellklassen.
De fjantade sig och stod och spdnde muskrerna pa
skoj. Brunbrdnda och
spensiiga. Nedanfor hade ett gring tjejer samlats,
nagra fran Fericias klass
och nigra fran D-klassen. AIa s&g fortfarande
ut som barn, smara, ndstan

grovkorniga ej fina/finfcirdelade
tisslarle viskade hemlghets{ullt, skvallracle
letade sig in kom in, srikte sig in komplex har..sidant man skdms dver pi sin kropp
hrigsommaren mitt i sommaren smngit sig p;i kommit obemiirkt, utan att man m2irkt nigot
hdfterna pA sidan av kroppen nedanfcir midjan
spanade spejade, tittade
positioner placeringar
diskret {cirsiktigt, ftirsynt
pligsamt obehagligt, smartsamt
stojadc busade, vZisnades
kurvorna far.' kroppsformerna
paralleliklassernaklasser i samma Arskull i skolan
ytterligare Annu mer
spensliga smala, magra

O torfattaren och 5tudentlitteratur

 Niuri 2
86 vAcA HoPPA

magra.VisadeuppSigiminimalabikini.NAgonenstakahadesvept
handduken om sig. Killarna cirklade runt dem som hyenor och tjejerna
spelade med i spelet. LAtsades att de blev skitsuranar killarna
skvdtte vatten
slog hon
pa dem. Ahmed kittlade precis Hanna sa hon skrek av skratt sen
se igenom
mot honom for att gora sken av att hon inte ville. Felicia kunde
deras falska sPel.
trean, som om det var nigot
Jonny hade tillslut hoppat ner frAn
gick
imponerande, och kliittrade precis upp for badstegen' Drypande vAt
hon
han mot ungdomarna och trots att han hade ryggen mot Felicia s&g
hans breda flin framfor sig. Han nirmade sig tjejerna och nagra
drog sig
fram
direkt undan, forberedda pi vad som skulie komma. Han gick rakt
till Hanna och Moa, de backade nAgra steg men inte tillriickligt' Holl sig
fortfarande inom rdckhAll. Jonny tog ett hotfullt steg mot dem, skakade
pA
fick
huvudet sA vattnet stdnkte. Tjejerna skrek. Sen giorde han ett utfa11,
gick med
tag i Moa och grep om hennes smala midja. Lyfte upp henne och
dar nhgra
den skrikande, sparkande tjejen fram till kanten av br)'ggan. Stod
sekunder med henne dinglande over vattnet innan han Yt'akte
i henne' Alla
upp
andraskrek av skratt, jublade. Efter nigra sekunder dok l\loas hr'rvud
vid vattenytan och hon frustade och skrek ilsket' NIen Felicia visste' Hon
framfor
visste att Moa hade fAtt precis som hon ville. Att bli sldngd i vattnet'
just stigit
alla andra... avJonny Holmlund, snyggast av de snygga' N{oa hade
nAgra pinnh&l hos de andra och tjejerna som stod lite langre bort
pa bryggan

skrattade och sAg beundrande pA henne'

Felicia sAg Krille bland dem.

ett
Hon suckade. varfor sket hon inte bara i dem? varfor stod hon hdr som
fan och glodde, tranade? varfor hade hon ens akt till den hdr stranden?
Hon

flin leende, hdnleende

enstaka enskilda, ensamma
dragit om [sig] inom riickhill tillriickligt nlira ior att ni
svept
hottullt skr?immande, farli$
skitsura s/ang: viildigt arga
utfa1l attack, anfall
gtira sken av lAtsas som
dinglarde h2ingande
se igenom avsltija, genomskida
falska spel heteende som iir falskt, handlade som inte ?ir vriikle kastade, v2i1te

?ikta pinnhAl hdr steg, grader

imponerande beundransvZirda, respektingivande sket i s/ang: struntade i
drypande genombldt, rinnande tr&nade liingtade, itrAdde

O FOrfattaren och Studentlitteratur

Niuri 2 vAcA HoPPA 87

visste ju att det var hdr de hingde. Hemma hade hon lAtsats infor sig sjtilv
att hon bara ville 6ka och bada. Det var varmt, hade hon resonerat, och det
hdr var den ndrmaste stranden. Hon kunde cykla hit. Stenvik var i och for
sig dnnu ndrmre men den stranden var ju sA trist, bara en massa smAungar
som kissade i vattnet.

SA hon hade &kt till Jogerso trots allt. Parkerat cykeln lite lZingre bort. GAtt
forsiktigt mot badklipporna for att inte trilia rakt pA gzingen frAn skolan.
Lagt sig en bra bit bort, men fortfarande med utsikt over bryggorna och
hopptornet.
Hon suckade, mest &t sig sjzilv. Hon var hopplos. Med en tung duns satte
hon sig pA handduken, plockade fram sin bok, och satte sig for att ldsa. Det
gjorde ocksA att hon stack ut. Hon gillade att ldsa och hade gjort det tili sin
IH
strategi i skolan. Hon tog med sig en bok som skydd. NAgot att gomma sig
bakom, forsvinna in i. Niir man var inne i en bok varken horde man e1ler
sAg man vad som hdnde runt en. Och hon blev ointressant for de andra. Hon
var en tont, en nord, tyckte de. Och det fick de vdl tycka dA.

Men hon hade sv&rt att komma in i boken idag. Uppmdrksamheten drogs
hela tiden bort mot hopptornet. Och fast hon inte ville erkdnna det, ens for
sig sjiilq visste hon varfor. Det var inte for att hon storde sig pA de tjejiga
tjejerna eller de larviga killarna. Det var pA grund av Krille. Och varje ging
hon formulerade den tanken for sig sjiilv &ngrade hon sig. Hon kunde ndstan
sl6 sig sjiilv som straff for att hon tdnkte sA idiotiskt. Krille, killen av kiIlar.
Coolast av dem alla. Snyggare an en fotomodell. Och honom hade hon kArat
ner sig i. Det var vAl bara att erkdnna for sig sjZilv. Och hon visste varfor.
Han hade varit sndll mot henne en gilng.
De hade setts av en slurnp. Det var jattetidigt p& morgonen och Felicia
hade varit och delat ut tidningar. Det var hennes somrnarjobb och hon

infdr sig sjiilv till sig sjiilv erkdnaa acceptera, sti fdr
resonerat samtalat, diskuterat, gett argument fdr strirde sig irriterade sig
trist tdkig tjejiga flickiga
trilla rakt pi gi pi, triiffa formulerade utiryckte
duns doft ljud, stdt idiotiskt dumt, fAnigt -.i
strategi taktik, metod kiirat ner sig uttryck:b\ rt kiir/fcjriilskad i
ndrd tcjnt, fanatiker, ml,cket intresserad av nigol slump tilliiillighet .:

O Forfattaren och 5tudentlitteratur

 Niud 2
88 vAcA HoPPA

hatade det. Hennes mamma och pappa hade meddelat redan i mars att nu
var det slut pi sotebrodsdagarna och att om Felicia ville ha pengar att gora
saker for i sommar fick hon fixa dem sj2ilv. Hon hade gjort nagra haglosa
forsok att soka jobb men inte fatt napp. Tillslut hade mamma lagt fram en
annons uncler nesan pA henne vid frukostbordet, att Samdistribution sokte
tidningsbud. M&ndag till och med lordag t fyta veckor jobhade man och
tjiinade ynka 350 kr per morgon. 4.30 fick Felicia stzilla klockan pi varje
morgon for att sista tidningen skulle ligga i ladan senast kl 06.00.
Men nu hade hon bara en vecka kvar sen skulle hon ta sovmorgon
varenda dag tills skolan borjade igen och mamma och pappa skulle inte
kunna sdga nagonting. och idag var det lordag sa imorgon bitti var hon ledig.
Men det var som sagt en bra sak med ddr jobbet. Tredje morgonen ndr
Felicia var pA vdg hem efter att ha delat ut tidningarna trdffade hon Krille.
Klockan var tio over sex och Felicia gick och svor hogt for sig sjzilv och
kiinde thrarnabr;inna innanfor ogonlocken. Hon forstod inte hur hon skulle
stA ut med det hdr jobbet r fyra veckor?l Den jobbiga cykeln som bara ville
vdlta under tyngden av tidningarna, de tidiga morgnarna och de obehagliga
hyreshusen. Gubbarna som stod i sina villor och spanade efter tidningen
trots att hon var i god tid innan klockan 6. Hon kdnde deras blickar, sAg
deras sura miner.
Och just ndr hon fortvivlat forsoker sliipa upp cykein for trapporna till
bron som gAr over sparet ser hon honom. Han kommer upp for trapporna
pa andra sidan bron och dr med andra ord pa vdg rakt mot henne. Hon hade
alltid gillat Krille lite i smyg. Han verkade annorlunda. Var inte den som var
forst med att kommentera utan valde ofta att vara tyst och bara iaktta niir
de andra satte igAng. Flera ganger hade hon inbillat sig att han gett henne en
speciell blick n2ir de andra drog vidare. En blick som sa att >4ag hiller inte
med dem. Tro inte att jag Ar som dem.n Och Felicia valde att tro. Hon hittade
ocksa p& ursdkter At honom varfor han inte sa ifrAn. Det var inte liitt att vara

otrevliga, otiicka
siilebrddsdagarra bra tider, tider d6 man fir/har ailt man kan obehagliga
onska f6rtvivlat desperat, hopplcist

higltisa likgiltiga, slaPPa iaktta se, betrakta

r:nder ndsan framfdr inbillat sig intalat sig
iirarna brir:na nira att btirja gt|ta,kAnna tdrarna komma

o Forfattaren o.h Studentlitteratur

 Nivd 2
vAcA HoppA 89

ensam och stA upp mot grupptryck det visste

hon. SA hon forl,t honom.
och just den ddr morgonen hade de motts drir pi
bron. Hon hade desperat
sleipat upp cykeln for de sista trappstegen.
Mitt pa bron tittade han upp
och sag ratt ph henne. Hans ansikte sprack
upp i ett reende och inget hade
kunnat gora Felicia gladare.
>Hejl< sa han oforstrilt glad. Han stannade
ett par steg ifran henne.
>Hej< sa hon och forsokte f& rosten
att lata stadig. Alla de negativa
tankarna frAn alldeles nyss blandat med chocken
over att traffahonom
gjorde att hela hon kdnde sig som en darrande
gel6pudding.
>Vad gor du ute sA hzir tidigt?< frAgade
han och log snett.
>iridningar, delar ut tidningar. som sommarjobb
alltsa.o Hon kdnde
att kinderna blev roda trots att det inte fanns
egentligen.
nagot att bri generad for
rcE
'cooltn sa han och nickade. sen tittade han ner i betongen och gjorde ett
osynligt monster med sin sko.
,Du da?n Fragade Felicia nar det slog henne att
det var rattkonstigt att han
var uppe i ottan.
,Eh...n
Felicia inbillade sig nog, men hon fick for
sig att Krille faktiskt ocks6 blev
lite generad.
"]ag ska till min mormor. Hon dr handikappad, bor i hyreshusen
ddrborta.o Han pekade mot Industrigatan. >Jag
och min brorsa turas om att
hjrilpa henne pa morgnarna. For att inte morsan
ska behova varje dag vet du.
Hon vill ha frukost sA himla tidigt.<
>oj, sndlltln sa Felicia arrigt. >,Till och med
pa sommarrovet?<
Krille nickade.
,Du jag mAste spinga vidare. Stick hem
och sov duln sa han och flinade
lite. Ett kort ogonblick fick Felicia for sig att
han skulle ge henne en kram
men efter nagon sekund gick han forbi henne
och tog trapporna ner for bron
i ldtta smA spr$ng.

grupptryck pdverkan av andra i en grupp, fdr nigot

man ofdrstalt uppriktigt, dkta
inte vill p g a andras pitryckningar
generad fcirliigen, besviirad, blyg
desperat fdrtvivlat, hoppldst
ottan tidigt pA morgonen
sprack upp i
handikappad saknar ndgon fdrmdga t ex att kunna gd
ett leende bdrjadc le
spr6ng hopp

C) lorFattaren och 5tudeftlitteratur

 Niud 2
90 vAcA HoPPA

Hela
Felicia stod kvar en stund. Det var som att hon inte kunde gA lZingre.
hennes kropp ville stA kvar i den ddr stunden. Stanna tiden. Krille
hade

pralatmed henne, anfortrott sig &t henne. Hon visste n&got om honom
som
sa hogt upp
sdkert ingen annan pi skolan visste. solens str&lar hade kliittrat
pa himlen redan att Felicia stod och badade i solljus. Plotsligt
var vdrlden si
staden och kdnde
vacker. Allt glimmade och gnistrade. Hon blickade ut over
avst&nd en
skrattet bubbla upp. Hon kontrollerade att Krille var p& behorigt
bra bit bort pA gAngviigen innan hon l2it skrattet sippra ut'

Och nu satt hon hdr, ensam och patetisk pA en bl& handduk med
delfinmotiv
skulle
pa en klippa pa Jogersobadet. Stirrandes pa mdnniskor hon aldrig
vhga prata med. Stirrandes pA honom'
Det hade lugnat ner sig borta vid hopptornet nu. Alla hade dragit
sig

tillbaka till sina handdukar eller gatt till kiosken for att kopa glass' Felicias
blick foljde carro och Pernilla som trippade forbi henne nagra meter bort'
hade
De hade nog inte ens sett henne. Men det var bdst sa. Nagra smakillar
intagit hopptornet och verkade utmana varandra att hoppa fran de olika
nivaerna. Al1a tre hade hoppatfrin ettan och nu stod de vid stegen
till trean
och retades. Men ingen verkade vilja ta steget att klattra upp och
vara den
forsta som hoPPade.
DA hzinde n&got inom Felicia. Hon val en bra simmare, riktigt
duktig. I
flera ttr hade hon simtriinat pa badhuset, men slutat ndr hon borjade nian'
ocksa fAtt
Varfor visste hon inte riktigt. Men under simtrdningarna hade de
prova pa simhopp. Felicia hade alltid gillat hoga hojder och hade
varit en
av de f6, som hoppat fr&n femman. Det var sjukt hogt, det holl
Felicia med
om, men det var ju bara att hoppa. om man inte dok kunde
ju knappast
henne
nagot farligt hiinda. Trdnaren hade varit imponerad och klappat
uppmuntrande Pfl axeln.
och nu, hon ville hoppa. Hon visste inte varfor, kanske ville hon bara att
som si
de skulle upptlicka henne. Skulle de tycka att hon var tontig? Tontig

intagil enivrat, tagit i besittning

anfrirtrott invi$, i ftirtroende delgivit
utmana provocera, uppmana
behorigt avstincl tillriickligt lin$ bott
hcijderna
ut
sippra liicka ut, komma ut nivierna
s/ang, hlir. v?ildi$, otroligt
patetisk hzir: lojlig sjukl

trippade gick fdrsikti$/lett

o Forfattaren och 5tudentlltteratur

Niuri 2 vAcA HoPPA 91,

uppenbart sokte deras godkeinnande? Eller skulle de bli imponerade som

simtrdnaren blivit, och kompisarna i simgruppen?
Felicia kdnde en slags skrdck fortplanta sig i kroppen samtidigt som hon
reste sig frAn handduken. Som styrd av en yttre kraft borjade hennes ben
ga mot bryggorna. vdl dzir drog hon av sig T-shirten och la den pi klippan
och borjade sen med bestdmda steg gA mot hopptornet. Smigrabbarna var
fortfarande nedanfor trean och skuttade runt som yra hons. En av dem fros
sA han var bl& om ldpparna och skakade okontrollerat, men han verkade
inte ens mdrka det. De stirrade oforstiillt p& henne ndr hon passerade dem'
vdl framme vid femmans stege tittade hon pa dem och 1og sndllt. Hon
hoppades det i alla fall, sA nervos som hon var kunde hon inte vara sdker
pA nAgonting. Ingen av dem 1og tillbaka, de stirradebara pA henne med EEN
klotrunda ogon.
Ganska langsamt, men dnd& malmedvetet borjade hon kliittra upp for
stegen. Hon b&de ville och inte ville att alla skulle se vad hon gjorde. Om
ingen sAg var det ingen poiing med det hela. Men om alla stirrade skulle hon
bli nervos. Hon kunde inte lAta bli att titta bort mot klasskamraterna och
Krille for att se om nAgon hade mdrkt vad hon holl pA med. Det var svArt att
avgora, en av tjejerna verkade titta at hennes hAll, men det var inte sZikert att
hon sAg Felicia.
Nu var hon uppe. Det var inte sA att hon Angrade sig direkt, men hon
undrade stilla for sig sjZilv vad hon hollpA med. PA vilket sdtt skulle detta
gora att hon fick Krille? Hon skulle bara trigga mer hAnfulla kommentarer
och ge dem mer att reta henne for. Det var alltid bzist att hAlla sig under
radarn. Men nu var det forsent. Om hon klZittrade ner istdllet for att hoppa
skulle hon verkligen ge dem nAgot att reta henne for. SA det var helt enkelt
bara att hoppa. Inte tveka, inte dra ut pA det. Inte se ut som hon Angrade sig
eller var riidd.
Hon gick frarnfi,lagom snabbt, tdnkte hon formanande. Steiilde sig pA
kanten, tArna lite utanfor. Sen backade hon ett halvt steg. Tittade ner. Det

godkiinnande gillande, godtagande, acceptans mAlmedvetet bestiimt, resolut, milinriktat

Iodplanta sprida trigga s?itta igAng, utl6sa

som yra hons utrryck. plankist, f cirvirrat under radarn utanfcir [derasl uppm2irksamhet

klotrund helt runda frirmanande varnande, tillriittavisande

o Forfattaren och Student tteratur

 Niuri 2

92 vAcA HoPPA

saghogreutiinp&badhuset.Vattnetvalsvartochmorktistiilletforbl&tt
Somipoolen.DetvaromojligtattsevadSomluradeunderytan.Honhorde
nAgra spridda rop langt bortifrAn'
Kanske var det till henne' Hon varken
visste eller brYdde sig'
Plotsligthandladedetinteomdeandraldngreutanomhennesjiilv.Detinte
Manga vagade aldrig gora det,
hdr var hiiftigt, magpirrande, utmanande.
p&ettheltliv.M",ho"skullegoradetnu'forandrag&ngenilivetfasthon
baravar femton. Hon tog ett djupt andetag'
Snabbtforattintehinnadndrasig.Ettlitetstegframtillkantenigen, kort
En svindlande kdnsla en kort'
sen direkt ett stort kliv rakt ut i luften.
ner mot vattenytan' En h&rd smdll
stund ndr hon foll i ett vansinnigt tempo
ndrhonbrotytspiinningenochtrycktesdjuptneridetkallavattnet.Farten
stannadeochplotsligtvarhonstillaivattnet.Detsusadeioronenochvar
tystp&sammaga,,g.Hontrevadeochkiindebottenmotsinafotter,tryckte
ifranochsimmudeuppAtsomenfisk.Brotytanochkippadeefterluft.
av en euforisk lyckokdnsla'
Adrenalinet pumpade i henne och hon fylldes
hade sett henne' Endorfinerna
Hon sket plotsligt fullstiindigt i om nAgon
rusaderuntihenneskroppochettstortleendespredsigiansiktet.Hon
njotavkhnslanin&graminutermedanhontrampadevatten.Sentoghon
hon smidigt vdnde i vattnet och
forst tvA kraftfulla simtag prl rygg innan
simmade till badstegen'
upp pa bryggan' En vit pol
utan problem hdvde hon sig upp och var snart
bildadesvidhennesfotterochhondrogmedhandenoveransiktetochh&ret
kiinsla i kroppen borjade
for att stryka bort lite vatten. Med en fantastisk
blota fotavtryck lzings bryggan ndr
hon gA tillbaka in mot land och ldmnade
hon gick. Stegen var liitta' Hela hon var
l?itt'
ndr hon gick forbi men hingde
Hon nappade &t sig T-shirten frAn berget
denovernackenistzilletforattsiittapAdenmedengAngsomhonbrukade.
DetkyligavattnetochkiinslanikroppengjordeatthonkZindesigvarm

,ar: vantande
euiorisk uPPrYmd, lYcklig
lurande vid
enclorfinerla ett slags hormon som frigdrs i kroppen
magpirrande nervds kiinsla i magen
uPPrYmdhet/lYcka
svindlande enormt
kraftiuila starka, effektiva
vansinnigt galet, vettltist, oerhtirt
hivde...sig uPP drog/lYfte sig uPP
vattnets Yta
l,tspiinningen napparle it sig tog/rYckte it sig
trevande Ietande

kippade drog e{ter andan, fliimtade

O FOrfattaren och 5tudent lteratur

 Niuri 2
vAcA HoppA 93

snarare dn kall. Hon kkittrade upp for en liten kulle och gick rakryggad de
sista stegen bort till sin handduk. Hon tittade inte ens 6t gdngen pA andra
sidan berget. Men hon kdnde att de tittade pfl henne. Hela hon kdnde det.
Men inte en enda kommentar kom flygande. Inga fniss eller skratt. Felicia
satte sig p& handduken och andades ut. Hon blundade och viinde ansiktet
mot solen, njot av vdrmen som smekte hennes kropp.

>coolt hoppn sa han. Hon vdnde sig mot honom. Han hade stiiilt sig
ett par meter ifr&n henne. Alla de andra gick i en stor klump bort mot
busshallplatsen och han horde att nagon ropade p& honom. Han svarade inte
,lracku sa hon enkelt. Sen vdnde hon sig om for att lasa upp cykeln.
reE
,vi sesn sa han och hojde handen. Hon vande sig om till hdlften och log
mot honom.
>Det gor vi!<
Han kdnde ett litet pirr i magen. sen vdnde han och sprang ikapp de
andra.Ingen sa nagot ndr han hann upp dem, men
Jonny tittade lite
fragande. Krille latsades som ingenting men krinde att han 1og.

rakryggad stolt, med rak rygg

O Forfattaren orh Studentlitteratur

VAGA TIOPPA

hade Felicia T-shirt P6r sig?

Hur kdnde Felicia sln

3. Varfor blev retad i skolan?

4. Yad gjorde vid hopPtornet?

5. Varfor ville Moa bli sl?ingd i vattnet?
6. Varfor gitlade Felicia attldsa?
7. Yad.hade Felicia for sommarjobb?
annan visste?
8. Vad fick Felicia veta om Krille som ingen
9. Varfor hoppade Felicia frAn femman
pi hopptornet?
10. Hur k?inde hon sig efterilf?
berdttelsen?
11. Vad gjorde Krille i siutet av

BESKRIV BEiliTTEtSEN
berdttelsen'
Skriv ner tre ord som du tycker beskriver

DISKUTERA
mod' kroppsfixering' grupptryck
Teman - tonflrsforiilskelse, utanforskap'
1. Hur skaPas utanforskaP?
Z. Pevilket siitt Ar Felicia modig?
relationer?
3. Vilken roll kan grupptryck ha i ungdomars

(o Forfattaren o.h Studentlllteratur

a