Utkast Operation Njord

Av Lauri Stål

Saga kände pulsen bulta i bröstet. Hon och Einar flåsade ikapp där de älskade, när han
svepte in henne i sina starka armar fanns det ingen annan plats hon hellre ville vara.
Taklampan var av och hon såg hur hans muskler spände sig över henne i det svaga ljuset
från de mindre lamporna som som stod runt i kring deras sovrum, muskler täckta i ett tunt
lager svett. Å så hon längtat efter denna stund. Saga hade formligen kastade sig över sin
älskade så fort hon kom hem. Hon hade jobbat dåliga skift på sjukhuset hela helgen och
måndagen också, men nu var det tisdag och hennes skift slutade 16:30. Under pandemin
blev det ofta långa och dåliga skift även om det inte längre var lika många på intensiven.
Einar hade sin sista lediga dag efter nyår och hade lagat mat hemma när hon kom hem men
maten stod fortfarande på spisen och vinflaskan oöppnad. Enligt Saga va man tvungen att
göra vissa prioriteringar här i livet.

Så ringde en mobil och Einar stannade upp mitt i rörelsen, så hävde han sig upp på en
armbåge och sträckte sig efter sin mobil.
“Sorry älskling” sa han och svarade, metall musiken tystnade tvärt och saga stirrade
svartsjukt på mobilen. Sen suckade hon högt när han satte sig på sängkanten.
“Larmet har gått” Sa han urskuldande medans han drog på sig underkläderna och började
rota fram ett par friluftsbyxor ur garderoben.
“Kan du inte vänta med att gå fem minuter så vi blir klara” sa hon och putade med
underläppen.
“Nej. Det hade ändå inte tagit fem minuter, dessutom lät Jocke ganska stressad på telefon.”
Han drog på sig närmsta t-shirt och fortsatte:”Du kommer ihåg vars försäkringspapperna och
de andra grejerna va va?”
“Jo” Suckade hon till svar och rullade över på mage med huvudet ner i kudden. Hon försökte
vicka på sin nakna rumpa i ett försök att locka honom tillbaka på till sängen. Han smekte
henne över ryggslutet med sin grova hand och hon tänkte att hon lyckats med sin list och
såg upp från kudden. Men han gav henne bara en skäggig kyss och sa hejdå.
I dörröppningen stannade han och såg sig över axeln, lite tjockare i rösten än vanligt sa han:
“Jag älskar dig Saga..”
“Och jag dig, mr hero.”
Så gick han med de sista orden osagda och Saga kvar i sängen.

Det var mörkt sen länge och snön täckte gatorna, raskt gick Einar upp genom sveafältet mot
garnisonen. Han var inte kall trots att han bara hade en skinnjacka över tishan, hans puls var
fortfarande hög men det var inte på grund av Saga längre. Eller egentligen var det kanske
det men nu var han orolig för henne, han kanske inte borde gått så fort. Det var ju inte första
gången han åkte på insats, hon var van. De hade ju dejtat redan innan han åkte till Mali.
Men med all skit som händer i Ukraina nu kändes hotet mycket närmare, och märktes mer i
media.

Vant blippade han sig igenom gång grinden och smet in via befäls ingången på kasern. När
han klev in på luckan var Krause hans steff redan där och han hälsade på henne och
dumpade sin go bag på bänken. Tallberg och Neimi hade också hunnit före Einar och de
hälsade de också. Innan Einar hade fått på sig sin uniform kom även Hedlund. Och i sista
stund kom Brunström inspringandes och kastade på sig uniformen.
“Har någon hört eller sett av Andersson eller Berggren” Sa Einar nu smått orolig över att
hans sista två soldater inte skulle hinna till uppställningen.
“Jag va ute med Andersson på nyår men hon blev visst krasslig efter det” svarade Krüger.
“Berggren är visst sjuk också” inflikade Hedlund
“När blev han sjuk då? Är det allvarligt?” Sa Einar.
“Dunno” Svarade Hedlund “han klagade över det när vi gamade i helgen. Kunde inte gå ut
före han fick provsvaren.”
“Så då verkar han inte döendes i alla fall.”
“Det är uppställning nu” sa Krause och avslutade därmed samtalet.

Snabbt fyllde de bägge plutonerna adam-johan och bertil-johan upp var sin ände av
korridoren och föll in i led gruppvis. Plutons cheferna kom ut och hade en kort överlämning
och efter att snabbt ha rett ut vars alla var, Andersson och Berggren var sjukanmälda och
väntade på provsvar. Tog Jocke Destan chef för adam-johan till orda:
“Alla har dumpat sina mobiler på luckan va?” En rad korta nickar följde innan han fortsatte.
”Läget är som sådant. Tre ryska landstigningsfartyg lämnade ishavsflottan under förra
veckan och är nu i nordsjön. Deras nuvarande kurs är mot kattegatt och
underrättelsetjänstens analytiker bedömer att de är på väg att sluta upp med östersjöflottan i
antingen Kaliningrad eller st.Petersburg.”
“Chefen insats har valt att aktivera oss för att snarast flytta om oss till Gotland, exakt hur
detta kommer att gå till än är inte klart men vi ska vara klara att rulla klockan åtta imorgon.
Jag hoppas att ni redan har er packning färdig. Ikväll ska vi rangera våra fordon på
kasernplan. Vi tar ledet näst närmast stabshuset till vänster om kompani ledningens fordon.”

Einar skickade snabbt iväg gruppens förare Niemi tillsammans med Brunström för att hämta
sprintern. Innan han lämnade över till Krause att se till allas packning och utrustning. Själv
gick Einar in till Löjtnant Destan för en vidare ordergivning till gruppcheferna.