– SOM KINESERNA INTE FÅR KÄNNA TILL
Våren 1989: Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov
MAKTKAMPEN Kinas högste ledare Deng Xiaoping (t v) valde till sist sida mellan
Zhao Ziyang (mitten) som ville lyssna på studenterna och Li Peng (t h) som ville kväsa
protesterna med våld.
SVARET Himmelska fridens torg i Peking den 5 juni 1989, dagen efter det att militä-
ren upplöst demokratiprotesterna med våld.
öppnar upp den tidigare så slutna kommunistiska dik-
taturen. Miljoner människor i hela östblocket börjar
nära ett hopp om att även de ska få uppleva ett friare
liv. Så även i Kina, där studenter vågar samlas för att
kräva yttrandefrihet och ett stopp på vanstyre och kor-
ruption.
Den kinesiska partiledningen är splittrad och hand-
lingsförlamad. Under april och maj 1989 väntar stu-
denterna och omvärlden spänt på dess reaktion.
Den 4 juni har det gått 35 år sedan massakern på
Himmelska fridens torg. En händelse som dagens
kinesiska ledning inte vill att kineserna ens ska känna
till. I det här reportaget ser du bilderna som Xi Jinping
inte vill att du ska se. Här är historien om de dagar
då Kinas framtid stod och vägde. Då man kunde valt
en demokratisk väg. Men då fem män i stället – med
röstsiffrorna 3–2 – valde att kraven på demokrati skul-
le besvaras med – stridsvagnar.
TEXT JOJJE OLSSON FOTO TT, SHUTTERSTOCK
N
är säkerhetspolisen stormade fotografen Charlie Coles
hotellrum hade han just gömt filmrullarna i toaletten. En
och en halv dag senare återvände han till rummet och fann
till sin glädje att ingen hade spolat. Han rusade till kontoret för
att framkalla den ikoniska bilden på mannen i vit skjorta som
ensam stoppar en kolonn med stridsvagnar efter massakern vid
Himmelska fridens torg.
Än i dag, 35 år senare, är det okänt vad som skedde med den
modiga mannen. Vad som ledde fram till massakern och hur det
utspelade sig är desto klarare. I en tid då regimen i Peking lägger
allt större resurser på att manipulera historien tål händelseförlopp
och följder att upprepas.
Den 15 april 1989 dog kommunistpartiets tidigare general-
sekreterare Hu Yaobang i en hjärtattack. Han var en av partiets
få genuina demokratiförespråkare, som ett par år tidigare hade
degraderats på grund av sin reformiver. Hjärtattacken kom efter
att han drabbats av häftig kritik under ett politbyråmöte, och
fick studenter från ett par av Pekings universitet att samlas vid
Himmelska fridens torg i huvudstadens centrum.
Snart presenterade studenterna sju krav, som innefattade att Hu
Yaobangs syn på demokrati och frihet skulle erkännas som korrekt.
Man ville även att partiets avskydda kampanjer mot ”andlig förore-
ning” och ”borgerlig liberalisering” skulle stoppas, att pressfrihet
skulle införas och statliga ledares inkomster offentliggöras.
31
 Inför Hu Yaobangs begravning 22 april
förbjöd regimen studenterna från att sörja
på torget och beordrade att det skulle hål-
las stängt. Men dagen innan trotsade cirka
100 000 studenter förbudet genom att
gemensamt marschera till torget, vilket för
landets konservativa ledare var såväl en
utmaning som en obehaglig överraskning
om hur populär Hu var bland folket.
tävlade om att övertyga den 85 år gamla
Deng Xiaoping, Kinas högsta ledare tack
vare sitt inflytande över parti och militär.
Li Peng fick snabbt överhanden när
Zhao Ziyang den 23 april åkte på ett sedan
tidigare planerat statsbesök till Nordkorea.
Då studenterna dröjde kvar på torget efter
Hu Yaobangs begravning ordnade Li Peng
ett möte tillsammans med president Yang
radio och tv – framhöll nödvändigheten
av att ta avstånd från pågående turbulens.
Protesterna beskrevs som en konspiration
av ett litet antal individer i syfte att störta
det socialistiska systemet och förvandla
Kina ”till ett land av kaos och instabilitet”.
Artikeln var menad att sätta press på
studenterna genom att skapa motstånd
hos allmänheten. I stället togs den emot

’’ENLIGT BAO LADE MASSAKERN GRUNDEN FÖR ALLA DE PROBLEM

SOM SEDAN DESS PLÅGAT DET MODERNA KINA: KORRUPTION,
MORALISKT FÖRFALL, OCH TILLTAGANDE ÖVERVAKNINGSHYSTERI.’’
Inom partitoppen rådde från början oenig- Shangkun i Deng Xiaopings bostad 25 som en exploderande bomb vid universitet
het om hur situationen skulle hanteras. april, där Deng gick med på nödvändig- över hela landet. Fler studenter lockades
Den nya generalsekreteraren Zhao Ziyang, heten av ett hårt bemötande och en skarp till torget, och protester påbörjades även i
ständigt leende bakom stora runda glas- varning för att motverka fortsatta protester. andra städer.
ögon, hörde även han till partiets mer libe- Dagen därpå publicerade partitidningen
rala falang och förespråkade dialog med stu- Folkets dagblad en ledarartikel som kom I huvudstaden blev demonstrationerna
denterna. Den mer tillknäppta premiärmi- att spela en avgörande roll för utveck- till något av en folkrörelse. Då omkring
nistern Li Peng föredrog en hårdför lösning lingen. Artikeln – som återpublicerades i 100 000 studenter 27 april strömmade till
för att genast återställa ordningen. De båda andra tidningar samt lästes upp i statlig torget utan hänsyn till polisavspärrningar

32 FÖNSTRET 2-24
STELT Hårdföre Li Peng tar emot reformisten Michail Gorbatjov i Peking, samtidigt
som staden skakas av regimkritiska protester.
’’LI PENG BLEV AVSKYDD BLAND STORA DELAR
AV BEFOLKNINGEN SOM ’SLAKTAREN AV PEKING’.’’
hejades de på av arbetare längs med
gatorna. När Zhao Ziyang återvände till
Peking 30 april beskrev han studenternas
krav som legitima och protesterna som
patriotiska. Han tillät medier att rapportera
positivt om saken och uttryckte sympati
för rörelsen i ett par uppmärksammade
tal. Zhao garanterade dialog och eftergifter.
Men bakom kulisserna växte spänningar-
na i partitoppen. Zhao Ziyang och Li Peng
rök ihop när politbyråns ständiga utskott
sammanträdde i början av maj. Li vägrade
bland annat att officiellt dra tillbaka eller
korrigera ledarartikeln från 26 april, vilket
var ett av studenternas främsta krav.
Brist på konkreta eftergifter fick en mer
otålig samling studenter, med Wu’er Kaixi
som en av ledarna, att tvivla på myndighe-
ternas uppriktighet. Han och ett par andra
studentledare planerade en hungerstrejk för
att återfå initiativet och intresset för pro-
testerna. Timingen var uppenbar – hunger-
strejken påbörjades den 13 maj, två dagar
FÖNSTRET 2-24
innan Sovjetunionens ledare Mikhail Gor-
batjov anlände till Peking på ett statsbesök.
Gorbatjovs besök var första gången på
tre årtionden som de två kommunistiska
jättarnas ledare träffades direkt. Världens
medier som hade samlats i Peking för
att bevaka detta historiska möte blev nu
i stället upptagna med att rapportera om
hur cirka 300 000 personer samlats vid
Himmelska fridens torg till stöd för de
hungerstrejkande studenterna.
Deng Xiaoping krävde att torget
skulle tömmas på demonstranter innan
Gorbatjovs ankomst den 15 maj. Men
detta var något som Zhao Ziyang inte
lyckades åstadkomma med dialog.
Välkomstceremonin fick hållas vid flyg-
platsen, och Gorbatjov smusslas in i
Folkets stora sal i centrala Peking via en
bakväg. Partiledningen hade tappat ansik-
tet och kraven på en tuffare lösning blev
alltmer högljudda.
I mitten av maj nådde protesterna sin
höjdpunkt. Omkring en miljon människor
samlades på Himmelska fridens torg,
och protester pågick i flera hundra andra
kinesiska städer. Vid sidan av arbetare och
fackföreningar deltog nu även delar av
poliskåren och militären. Flera tjänstemän
kritiserade öppet Li Pengs hållning och
västerländska regeringar manade till lugn.
Men ingen av dessa aktörer skulle
avgöra Kinas framtid. Det gjorde i stället
en dryg handfull individer under ett möte i
Deng Xiaopings bostad den 17 maj. Under
Dengs tid vid makten hade Mao Zedongs
skadliga envälde ersatts av konsensusbase-
rad beslutsfattning inom politbyråns stän-
diga utskott i viktiga frågor.
Av de fem ledamöter som närvarade
hade Zhao Ziyang och Li Peng var sin på
sin sida, medan en femte lade ner sin röst
om huruvida undantagstillstånd skulle
införas och protesterna mötas med våld.
Enligt Zhao Ziyangs memoarer Prisoner of
the state (som utgavs postumt 2009, fyra
33
STARTEN Himmelska fridens torg den 17 april 1989.
år efter Ziyangs död) föll avgörandet på
Deng Xiaoping. Han beslutade sig för Li
Pengs linje.
Förberedelserna för att stoppa studentpro-
testerna med våld påbörjades omedelbart.
Dagen därpå bjöd Li Peng in Wu’er Kaixi
och ett par andra studenter till samtal i
Folkets stora hall för att övertyga dem att
avbryta hungerstrejken och i stället upp-
söka sjukhus. De tv-sända samtalen blev
snabbt konfrontativa då en fastande Wu’er
Kaixi iklädd sjukhuskläder avbröt och hytte
’’WU’ER KAIXI BLEV NUMMER TVÅ PÅ PEKINGS LISTA AV EFTERLYSTA EFTER MASSAKERN.
HAN LYCKADES MED VÄNNERS HJÄLP FLY FRÅN KINA VIA HONGKONG.’’
finger mot Li Peng som knappt kunde
dölja sin ilska.
Vid soluppgången nästa morgon, i sitt
sista officiella framträdande, tog sig Zhao
Ziyang till Himmelska fridens torg för att
med ursäktande röst i ett tal fullt av mas-
kerade varningar uppmana studenterna
att tänka på framtiden i stället för att offra
sig själva. Den 20 maj infördes så undan-
tagstillstånd i Peking och Folkets befrielse-
armé började mobiliseras.
Men snart blev det tydligt hur sprickor
34
SLUTET Den 4 juni 1989.
fanns även inom militären. Befälhavare
i Peking vägrade träffa president Yang
Shangkun som hade i uppgift att imple-
mentera undantagstillståndet. Många mot-
satte sig öppet tanken att deras soldater
skulle användas mot obeväpnade invånare.
Regimen fick i stället förlita sig på förband
utanför huvudstaden.
I boken People’s republic of amnesia av
Louisa Lim berättar soldater från landsbyg-
den hur de genomgick veckor av intensiv
indoktrinering, som kulminerade i mitten
av maj då flera elitförband vägrade stödja
undantagstillståndet. En soldat från ett
förband med ”bondpojkar” som aldrig
tidigare varit i huvudstaden såg operatio-
nen som ett äventyr. De hade ingen aning
om vad som orsakat protesterna, utan fick
endast veta att de skulle slå ner ett kontra-
revolutionärt uppror.
De första försöken att flytta stora mäng-
der trupp till centrala Peking hindrades 24
maj av invånare som trotsade undantags-
tillståndet för att gå ut och blockera vägen.
Filmklipp från incidenten visar tysta och
sammanbitna unga soldater på lastbilar,
omgärdade av invånare som ömsom skri-
ker åt dem att inte attackera folket, ömsom
ger dem mat och vatten.
Soldaterna drog sig tillbaka till baser
utanför huvudstaden. Den kommande
dryga veckan intog många av dem sina posi-
tioner i hemlighet i civil förklädnad eller
genom de tunnlar som går under Peking.
På torget uppstod inre slitningar i takt
med oron inför allvaret. En del ville avsluta
protesterna. En samling intellektuella
med författaren Liu Xiaobo (som fick
Nobelpriset i litteratur 2010) i spetsen
utlyste ny hungerstrejk. Den 2 och 3 juni
uppstod en rad blodiga sammandrabb-
ningar mellan militär och uppretade stads-
bor. Flera fordon med soldater eller vapen
upptäcktes och stoppades. Beväpnad polis
gav sig ut för att med våld återta beslag-
tagna vapen.
På kvällen den 3 juni varnade reger-
ingen ännu en gång invånarna att hålla
sig borta från gator och torg. Och denna
gång var det allvar. Militära fordon kros-
FÖNSTRET 2-24
’’I STÄLLET FÖR UTTJATAD KOMMUNISTISK IDEOLOGI RÄTTFÄRDIGADE
PARTIET NU SITT MAKTMONOPOL MED ATT VARA DEN ENDA AKTÖREN
SOM KAN SKYDDA KINAS STOLTHET OCH ÄRA.’’

sade hemmagjorda barrikader och sköt sig
fram till torget med skarp ammunition.
Striderna var särskilt allvarliga i västra
Peking, där kulsprutor urskillningslöst
pepprade bostadshus och även dödade
invånare som sökte skydd.
Samtidigt stormade trupper ut från rege-
ringsbyggnader i närheten och spärrade av
Himmelska fridens torg. Vid gryningen
nådde de första militära fordonen fram
och torget började rensas med våld. Stenar
och molotovcocktailar till trots så var allt
motstånd nu hopplöst. Efter inledande
blodspillan tilläts kvarvarande studenter att
lämna torget. Flera dödades dock på vägen
ut, bland annat av en stridsvagn som löpte
amok.
Den 5 juni, innan blodet hunnit torka,
utfärdade myndigheterna ett officiellt
uttalande om hur militären attackerats
av besinningslösa huliganer som stulit
vapen och försökt störta regeringen för att
omkullkasta socialismen. Den officiella
dödssiffran sattes till drygt 200 civila,
varav bara några dussin var ”vilseledda
studenter” och resterande del ”ondsinta
upprorsmakare”.
Kinesiska Röda Korset bedömde att
2 600 personer dödats under massakern,
men drog tillbaka detta efter påtryck-
ningar från den kinesiska regeringen.
Storbritanniens ambassadör i Kina satte
dödssiffran till ”minst 10 000”, med en
nära vän i Kinas statsråd som källa. Ett
dokument från Vita huset uppskattade
att 10 454 personer dött, med hänvisning
till informatörer som vidarebefordrat den
kinesiska regeringens hemliga uppgifter.
Amnesty International och utländska
diplomater bedömde att flera hundra
personer också dödades i städer som
Chengdu. Där demonstrerade hundra-
tusentals invånare, som vällde ut på
gatorna i ilska efter uppgifterna om våldet
i Peking. En uppretad mobb slog tillbaka
paramilitär polis och satte eld på polisbilar
och myndighetslokaler. Efter att militären
tagit sig till Chengdu blev återgäldningen
lika skoningslös där som i huvudstaden.
Den 9 juni gjorde Deng Xiaoping sitt
första offentliga framträdande efter massa-
kern, då för att hylla de soldater som dött
som ”martyrer”. Han anklagade demon-
stranterna för att använda korruption som
en förevändning för att störta det socialis-
tiska systemet och etablera en västerländsk
republik.
Detta budskap bankades in i befolk-
ningen via en “nationell patriotisk utbild-
ningskampanj” som lanserades omgående.
Vid skolor och arbetsplatser landet över
varnades för fientliga utländska aktörer. I
stället för uttjatad kommunistisk ideologi
rättfärdigade partiet nu sitt maktmonopol
med att vara den enda aktören som kan
skydda Kinas stolthet och ära.
Kina fördömdes av väst. Men den inter-
nationella isoleringen bröts efter bara ett
par år. Detta tack vare Deng Xiaopings
initiativ till en ny runda ekonomiska refor-
mer. Omvärlden kunde helt enkelt inte
motstå frestelsen som hundratals miljoner
billiga fabriksarbetare eller nya konsumen-
ter utgjorde.

FÖNSTRET 2-24 35
 Under tiden utreddes flera miljoner
invånare för sin roll i protesterna. Tio-
tusentals dömdes till fängelse eller arbets-
läger. Avrättningar för brott som skade-
görelse eller huliganism påbörjades om-
gående. Även omkring en miljon tjänste-
män fick sin politiska pålitlighet utredd.
Zhao Ziyang spenderade resten av sitt liv i
husarrest. Hans sekreterare Bao Tong blev
högst uppsatta tjänstemän att dömas till
fängelse, i sju år.
Enligt Bao lade massakern vid
Himmelska fridens torg grunden för
alla de problem som sedan dess plågat
det moderna Kina: korruption, moraliskt
förfall, misstro mot myndigheterna och
tilltagande övervakningshysteri. Att döda
obeväpnade demonstranter i huvudstaden
signalerade vidare att samma behandling
av meningsmotståndare var tillåtet även på
lokal nivå.
Li Peng blev avskydd bland stora delar
av befolkningen som ”slaktaren av Peking”.
Han fortsatte dock vara toppolitiker i polit-
byråns ständiga utskott tills han gick i pen-
sion 74 år gammal år 2002. Innan dess
hann han med att tillrättavisa statsminister
Göran Persson under en middag i Kina.
Persson beskrev i sin biografi Li Peng som
”en av de hårdaste och kallaste politikerna”
han mött.
Wu’er Kaixi blev nummer två på Pekings
lista av efterlysta efter massakern. Han
lyckades med vänners hjälp fly från Kina
via Hongkong. Hans föräldrar belades med
utreseförbud och Wu’er Kaixi har sedan
inte kunnat träffa sin familj. Hopplösa
försök att resa in i Kina har bara lett till att
han blivit nekad inträde.
De senaste 26 åren har Wu’er Kaixi
spenderat i Taiwan, där han är aktivist och
liksom undertecknad medlem i Reportrar
utan gränsers styrelse. Han har kallat livet
i exil för ett ”mentalt och spirituellt fäng-
else”, men är samtidigt glad över att ha
upplevt Taiwans demokratisering som han
hoppas kan spela roll även för Kinas fram-
tida utveckling.
1987 och 1990 hölls stora protester i
Sydkorea respektive Taiwan vilka påminde
om de vid Himmelska fridens torg våren
1989. De bemöttes dock med reformer,
och i dag är de båda östasiatiska länderna
36
välmående demokratiska samhällen. En
liknande utveckling hade kunnat ske i
Kina om Zhao Ziyangs fraktion dragit
det längsta strået under samtalen i Deng
Xiaopings bostad.
I stället har det nu tvärtom blivit farli-
gare än tidigare att under Xi Jinpings led-
ning ens nämna denna viktiga episod som
format dagens Kina så starkt. Censuren i
medier och på internet har nått nya höjder i
samband med årsdagarna, och i Hongkong,
som numera styrs från Peking, har minnes-
stunder för massakern förbjudits.
Ämnet undviks i filmer, musik och
annan populärkultur även i utlandet då
filmstudior eller andra kommersiella
aktörer inte vill gå miste om den lukra-
tiva kinesiska marknaden. Massakern vid
Himmelska fridens torg är således en av
de händelser i modern tid som uppmärk-
sammats allra minst i relation till sin his-
toriska relevans.
KINA
• Styrs sedan revolutionen 1949 av Kinas
kommunistiska parti, som enligt grund-
lagen är det enda tillåtna partiet.
• När Mao Zedong (Kinas diktator 1949–
76) bestämmer sig för att med kampanjen
”Det stora språnget” (1958–62) försöka
snabbindustrialisera bondelandet Kina
leder åtgärderna i stället till katastrof:
30 miljoner kineser svälter ihjäl när Mao
förbjuder privat ägande och tvingar in
bönderna i statliga fabriker och jordbruks-
kollektiv.
• Efter detta fiasko initierar Mao i stället
den den s k ”kulturrevolutionen” (1966–
76) för att stärka sitt grepp om partiet och
landet. Motivet är att påstått ”borgerligt
tänkande” ska rensas ut från kinesernas
världsbild. Utbildade ses som potentiella
”folkfiender”. Miljoner lärare, läkare och
författare sätts i tvångsarbete på landsbyg-
den och minst en miljon av dem döms
till döden.
• När Deng Xiaoping tar över makten efter
Maos död 1976 bestämmer han sig för
att tillåta privata företag igen. Kineserna
uppmuntras att ”berika sig” och landets
välstånd har sedan dess ökat kraftigt.
VÄGEN MOT MASSAKER
• 15 april: Den populäre reformvänlige
toppolitikern Hu Yaobang dör.
• 17 april: Tusentals studenter samlas
vid Himmelska fridens torg med krav på
reformer.
• 22 april: Hundratusentals trotsar förbud
och sörjer på torget under Hu Yaobangs
begravning.
• 26 april: Premiärminister Li Peng publi-
cerar en hotfull ledarartikel i partiorganet
Folkets Dagblad.
• 30 april: Den liberale generalsekretera-
ren Zhao Ziyang lovar tvärtom dialog med
studenterna.
• 13 maj: 300 000 personer visar stöd
på plats för de studenter som påbörjar
hungerstrejk på torget.
• 15 maj: Sovjetunionens ledare Michail
Gorbatjov besöker Peking men tilltagande
demokratiprotester stjäl uppmärksam-
heten.
• 17–18 maj: Omkring en miljon personer
från hela samhället ansluter sig till protes-
terna på torget.
• 20 maj: Undantagstillstånd införs i
Peking och militär mobiliseras.
• 24 maj: Pekings invånare blockerar
trupper som försöker ta sig in till stadens
centrum.
• 3 juni: Militären skjuter sig fram till tor-
get med skarp ammunition under kvällen.
• 4 juni: Militären når Himmelska fridens
torg vid gryningen och rensar torget med
våld.
• Samtidigt är Deng tydlig med att kom-
munistpartiet ska behålla sitt diktatoriska
grepp om den politiska makten, och han
motsätter sig demokratiska reformer lik-
nande de som Gorbatjovs inför i Sovjet.
• När Xi Jing ping blir Kinas ledare 2013
hoppas många på ett öppnare samhälls-
klimat, men i stället har partiet stärkt sitt
grepp och yttrandefriheten i Kina krympt
ytterligare under hans styre.
FÖNSTRET 2-24