De första 5 kedjorna (the 5 fetters)

Även här visar sig Buddha Sakyamuni som en bra psykolog eftersom det
är just de 5 egenskaper som gång på gång binder oss i vår vardag. Varenda
gång på nytt, varje dag på nytt om vi inte är uppmärksamma och lär oss att
känna igen och genomskåda dessa kedjor samt övervinna dem med hjälp
av meditation. Men det är inte lätt och vi måste dessutom lära oss att inte
se dessa formuleringar som någonting hugget i granit utan se dem snarare
som pekfingervisningar hur vi gång på gång trasslar in oss i händelserna i
vardagen.

Vilka är nu dessa 5 kedjor?

1. Tron på ett oföränderligt Själv (sakkhâya ditthi).

2. Ständiga tvivelsmål på sanningen i Buddhas lära (vicikicchâ).

3. Tron på att regler och riter är verksamma i sig och deras förmåga att
ändra saker och ting. Då skulle vi hålla fast vid magiska föreställningar,
och Buddha varnade inför det. (sîlabbata parâmâsa).

4. Sinneslust, men inte enbart sexuell lust utan överdrivet fästklängande

vid musik, konst, arkitektur, måleri, böcker, haute cuisine – grovt uttryckt
viljan att ständigt vilja käka mycket -, vetenskapstro, politik osv.
(kâmacchando).

5. Illvilja i alla dess varianter (vyâpâdo).

1. Som vi vet avvisade Buddha föreställningen om ett oföränderligt, evigt

bestående Själv. Eftersom allt sammansatt befinner sig i ett tillstånd av
förändring (sabbe sankhara anicca) är också den mänskliga kroppen och
det mänskliga psyket del av denna förändring. Vi behöver bara titta i
spegeln som vi ser ut nu och sedan jämföra med ett foto från ungdomens
dagar. Likaså om vi tänker efter och kommer ihåg hur vi reagerat tidigare,
vilka uppfattningar och åsikter vi hade och hur vi tycker idag. Då blir det
lätt att inse denna förändring och osanningen i de gamla ordstäven ”gamla
hundar kan man inte lära sitta” och ”jag är den jag är och jag förblir den
jag är”. Även föreställningen om en oföränderlig själ som vid döden bara
hoppar in i en ny kropp, även det avvisades av Buddha. Istället talade han
om samverkan i de 5 skandhas (1) som en samspelsmodell och
paticcasamutpada, uppkomsten av fenomenen i ömsesidigt beroende. Men
även det är inte menat som ett allra sista påstående utan igen en
pekfingervisning. I mahâyânabuddhismen är det just Diamantsutran, en
text som sysslar mycket med dessa frågor.

Här finns också en fara, nämligen uppfattningen att man redan har uppnått
väldigt mycket insikt på vägen eller inbillningen att man redan är upplyst.
Om ”jag” inbillar mig att redan vara upplyst, då är känslan av ett själv
fortfarande mycket stark. Att alltför mycket skryta med - inför sig själv
och andra – att ha uppnått det mestadels inbillade tillståndet att vara en
arahat, allt sådant visar att man egentligen inte har uppnått någonting. Ett
bra motgift mot denna inbilskhet är glädjen att kunna praktisera Buddhas
Lära. Det kan ske genom meditation, studier, fasta, recitation, celibat,
retreater i tystnad med mera – men allt detta bör ske i en anda av glädje.
Denna glädje (piti sambodhyanga) är också medelpunkten i läran om de 7
upplysningsfaktorerna (sambodhyangas) (2) och genomsyrar och befruktar
alla de övriga sex faktorerna. Det är ett hjälpmedel att låta vårt själv bli
mera genomskinligt. Och då finns inte längre föreställningen om att ”jag”
mediterar, reciterar, studerar, undervisar i meditation, och att förmedla
Buddhas Lära vidare blir något som helt enkelt sker.

Och andra sidan borde vi inte glömma att ”vi först måste ha format ett jag
för att kunna transcendera det. Medvetandet behöver en brännpunkt, fokus,
för att kunna vara verksam, men denna fokus är en annan i varje
ögonblick, och illusionen är den att vi vill hålla fast denna fokus, denna
brännpunkt, och upplever flera brännpunkter som identiska.” (3)

2. Om Buddhas Lära verkligen har gripit tag i oss och vi vill fördjupa oss
mera förutsätter det en beredskap till öppenhet. Vi borde känna efter noga
om tillämpningen av Läran hjälper oss i vårt nuvarande liv. Sund tvivel är
absolut nyttigt i början. Buddha önskade inte blind tro. Men om vi bara
tvivlar hela tiden och ständigt ställer oss frågan om det är något bevänt
med buddhismen, Buddha levde för 2500 år sedan, om han nu har levt
överhuvudtaget och inte bara är en myt, eller om man bara vill dra
pengarna ur fickan på oss, eller håller vi på att fångas in av en illvillig sekt
eller liknande tankegångar, då kan vi inte lära oss något nytt. Det gäller
inte bara för Buddhas Lära utan för allting vi vill lära oss, om det så gäller
stickning, laga mat, matematik, bygga möbler, lära oss språk, göra ett
första försök att meditera – allt det kräver öppenhet för annars händer
ingenting.

3. Regler och ritualer har med tiden fått ett visst utrymme när det gäller att
praktisera Buddhas Lära. Men de är en hjälpreda (upâya) och inte någon
magisk trollformel. Regler, exempelvis de 5 silas (4), hjälper oss att få
ordning på vår vardag och att avhålla oss från ogynsamma handlingar samt
sporra oss att ägna oss åt gynsamma handlingar. Ritualer kan hjälpa oss att
öppna oss emotionellt, d.h. att öppna vårt hjärta, och genom recitationer
kan vi lära oss att hålla väsentliga punkter av Läran i minnet, exempelvis
Tillflyktsformeln och Trivandana, dvs. hyllning av de 3 juvelerna (Buddha,
Dharma, Sangha). Även här gäller igen förstånd/intellekt och hjärta, dvs.
våra emotioner. Men ritualer är i buddhismen inte något magiskt medel för
att så att säga tvinga Buddha (och i Mahâyâna-Buddhismen bodhisattvorna
och guruer) att uppfylla våra önskningar. Föreställningen om rätt utförda
ritualer som ett magiskt medel är beståndsdel av animistiska och
schamanistiska religioner. Men vi bör inte heller förakta ritualer och regler
och tänka att ”jag” är redan så långt utvecklad att jag inte längre behöver
allt det där. Då skulle vi bara blåsa upp vårt ego ännu mer. Istället borde vi
inse att regler och ritualer mycket väl har sin plats i vår buddhistiska praxis
– men som stöd och pekfingervisning. Inte mer än så här.

4. Som tur är så finns sinneslust och illvilja först på 4. och 5. platsen av de

5 kedjorna. Vi skulle således kunna förverkliga inträde i strömmen (5) med
att genomskåda och övervinna de första 3 kedjorna. Och det är egentligen
ett glatt budskap.

Sinneslust är ett knepigt ämne, i synnerhet sexuell sinneslust. Överallt, på

reklampelare, i tv och i mobilen möter vi ständiga reklaminslag som oftast
innehåller sexuella anspelningar av något slag. Till exempel visas ett foto
där en mycket attraktiv kvinna sträcker ut sig sensuellt på motorhuven av
en häftig sportbil. Eller mycket välbyggda män i reklaminslag för
försäljning av diverse proteinpulver för att bygga på musklerna ytterligare.
För att inte tala om reklamen för kosmetika. Den här listan skulle kunna
förlängas i det oändliga. Varje reklam talar egentligen mot Buddhas Lära
eftersom den anspelar mestadels på hat, begär och okunnighet eller alla tre.
Men det egentliga hindret är vår – ofta otämjda – sexuella lust.
Ursprungligen har den väl uppkommit som en nödvändighet för att
fortplantningen skulle stimuleras, men sedan blivit ett medel för att
komma närmare varandra och för att uppleva sexuella njutningar. Inte
enbart i vår tid utan sedan årtusenden. Enligt senaste forskningsrön är det
också en biologisk nödvändighet som styrs av hormoner och nerver. Men
det kan också gå för långt om för mycket av ens vakna tid styrs av sexuella
fantasier.

För munkar (bhikkhus) and nunnor (bhikkhunîs) gäller vinaya-reglerna för

att reglera dagens rutiner. I Theravada-buddhismen (den äldsta existerande
formen) är det 227 regler för fullt ordinerade munkar och 311 regler för
fullt ordinerade nunnor. Dessa regler uppkom redan på Buddhas tid och
har inte formulerats på en gång utan uppstod ur olika situationer. Vinaya-
reglerna omfattar anvisningar för hygien, kläder, mat, dryck, fasta, bostad,
recitation, celibat, meditation, studier, att avhålla sig från dans, musik,
sång, nöjen osv.

Men till sinneslust hör också andra former av lust och att klänga fast vid
dessa. Musik, konst, måleri, arkitektur, litteratur, bergsbestigning,
extremsport är absolut tillåtna för manliga och kvinnliga
lekmannapraktiserande (upasakas och upasîkâs) förutsatt att dessa
fritidsintressen inte utvecklas till någon allt uppslukande hobby.
Exempelvis det inbillade behovet att behöva besöka varenda teaterpremiär
i den egna staden. Givetvis med passade klädsel. Ett enkelt besök av
teaterpjäsen är inte tillfyllest. Nej, det måste vara premiären där man ser
och blir sedd. När det gäller utställningar av konst går man givetvis till
vernissagen, även här för att ses och bli sedd. Allt detta är bara
fastklängande vid föreställningen av ett jag och det borde genomskådas
och övervinnas. Det är givetvis inget problem att någon gång besöka en
teaterpremiär, men om det blir till ett absolut måste, ett inre tvång, då är
det inte gynnsamt för den egna utvecklingen sett med utgångspunkt från
Buddhas Lära.

En värre är det ständiga behovet av gourmet-mat. Det måste alltid finnas

mycket mat hemma, givetvis enbart det bästa. Enkel svensk ärtsoppa,
bruna bönor, raggmunk med lingon eller pizza går inte för sig. Oh nej! Det
ska naturligtvis vara boulliabaisse (fransk fisksoppa) med alla de exotiska
fisksorterna från medelhavet som ingår i originalreceptet. Likaså valet av
restaurang. Gourmetrestauranger med minst två stjärnor i Guide Michelin
krävs självfallet, annars går man helt enkelt inte dit. Priset spelar ingen
roll. Men kom ihåg att även mycket väl sammansatt vegetarisk eller
veganmat kan på samma sätt leda till onödigt fastklängande. Som ni ser,
kan denna lista bli utan slut. Men om man medelst uppmärksamhet (sati)
upptäcker att man håller på att bli insnärjd i ovannämnda exempel, då
finns det också möjlighet att förändra ens beteende. Därför är den första av
de sju upplysningsfaktorerna just den skärpta uppmärksamheten i här och
nu i alla situationer (sati sambodhyanga). Att öva denna uppmärksamhet är
egentligen det första steget på Dharmans väg.

5. Den 5. länken i denna kedja är illvilja (hat) i alla dess nuancer.

„Na hi verena verâni, sammant’îdha kudâcanam, averena ca sammanti: esa

dhammo sanantano“ –

Durch Hass fürwahr kann nimmermehr zur Ruhe bringen man den Hass;
Durch Nichthass kommt der Hass zur Ruh’: Das ist ein ewiges Gesetz. (6)

Hat upphör aldrig genom hat, men genom icke-hat kan hatet övervinnas.
Detta är en urgammal lag. (min översättning från tyska.)

Dessa ord är som en fyrbåk eller ord huggna i sten. Orden uttrycker
mycket visdom: genom icke-hat kan hatet övervinnas. Ofta felaktigt
översatt: endast kärlek besegrar hatet. Vi kan inte älska alla, men vi kan
öva oss i att inte hata. Varje form av motvilja mot någon är i grund och
botten en form av hat. Grova former av hat, dvs. illvilja, äter upp oss
inifrån om vi tillåter att de ständigt behärskar vårt sinne, och illvilja utgör
ett stort hinder på vår andliga väg. Tyvärr finns det människor som hela
tiden strävar efter att vilja andra människor och djur ont. Egentligen kan vi
bara tycka synd om dessa människor, men de åstadkommer mycket skada,
medvetet eller omedvetet. Gärningar präglade av religiös fanatismen hör
hemma i denna kategori, ex. terrorattacken i Berlin under julmarknaden
2016 eller terroranslaget i Stockholm april 2017. Att låta sitt sinne
behärskas av illvilja förstör och upphäver enligt min mening också inträdet
i strömmen (se igen 5). Eftersom för den som är fylld av illvilja har
meditationer och kontemplationer över Självet och de 5 etiska
grundreglerna ingen betydelse längre. Vi kan alltså gå tillbaka i vår
utveckling, vilket också har karmiska följder.
Illvilliga handlingar kan också vara omedvetna eller inför en själv och
andra framställas som gynnsamma och hjälpfulla handlingar. Detta är
enligt min mening den största faran och en fälla som åtskilliga förkunnare
av religiösa läror ramlat i under träningen av sina elever. Här kan det
uppstå en dimridå för att inför en själv och andra dölja de egna behoven av
makt, erkännande och pengar. Det kan leda till att ens elever behandlas
mycket illa, genom fysiskt eller psykiskt tuktelse, sexuellt utnyttjande och
att på olika sätt få de vuxna eleverna att lyda lärarens vilja. Det sker alltid i
den inbillade tron att ändamålen helgar medlen och att man själv agerar
fullständigt filantropiskt, endast med elevernas bästa för ögonen. Dylika
urspårningar har inte bara hänt inom buddhismen utan även i en del andra
religioner.

Avslutningsvis vill jag inte glömma att påpeka att det buddhistiska
meditationssystemet gett oss två utmärkta psykologiska verktyg för att
mjuka upp dessa bindningar/kedjor och slutligen kunna övervinna dem.
Det handlar om Metta Bhâvana och Vipassana i kombination. Det är två av
de äldsta buddhistiska meditationsövningar som högst troligt går tillbaka
på Buddha Sakyamuni själv. Giltiga lika mycket då som i vår tid.

Nu har jag kommit till slutet av mina utläggningar. Men som allt annat är
de bara tänkta att vara en pekfingervisning och inspirera läsaren att tänka
själv. Eventuella fel i framställningen är enbart mina. Må den Upphöjdes
Lära inspirera och uppfylla oss.

Sarvamangalam!

Dharmavajra

(1) 5 khandhas/skandhas = högar som vi griper tag i: kropp, känslor,

varseblivning, sinnesformationer och djupare liggande medvetandenivåer,
samordnande medvetande.

(2) 7 Upplysningsfaktorer: uppmärksamhet, insikt i Läran men även

kännedom om de i ömsesidigt beroende utvecklade funktioner av kroppen,
energi, glädje, inre sinneslugn, djup meditation och jämnmod fritt från
egots begränsningar.
(3) Lama Anagarika Govinda, ur ett brev av Lama Govinda 29 juni 1979
från Mill Valley/Kalifornien till Ven. Advayavajra (Dr. K.H. Gottmann) i
Tyskland. Min översättning från tyska.

(4) De 5 etiska rekommendationerna (silas): att inte döda, att inte ta det
som inte givits en frivilligt, att inte missbruka ens förmåga till kärlek och
närhet, att inte ljuga och att inte berusa sig i ord, tanke och gärning, dvs.
ingen alkohol, droger eller annat.
(5) Inträde i strömmen: att bryta de första tre kedjorna. Se Buddhist
Dictionary av Nyanatiloka, sotapanna – the stream winner – sida 213,
Buddhist Publication Society Sri Lanka 1980.

(6) Dhammapada, Paarenkapitel, Vers 5. Aus Dhammapada, des Buddhas

Weg zur Weisheit. Übersetzt aus dem Pali vom Ehrw. Nyanatiloka. Jhana
Verlag 1992, Sida 24.
Eller titta i en engelsk översättning. Dhammapada, första kapitlet, vers 5.
Finns på nätet i flera översättningar.

Den föreliggande texten är min egen översättning av min artikel på tyska

till det tyska buddhistiska magasinet „Dhammadûta“ i Berlin.