Recension “Spökhanden”

En recension av boken “Spökhanden” skriven av Selma Lagerlöf. Den här boken tillhör den
gotiska genren och skrevs av en av de mest kända svenska författarna. Selma är även den
första kvinnan som erhöll Nobelpriset i litteratur 1909. Spökhanden utkom 1898 i tidskriften
Idun, som var en svensk veckotidning för kvinnor. Under den här tiden fanns det många
“veckotidningar för kvinnor” över hela världen. I början ansåg dessa tidningar var emot
kvinnorörelsen men så småningom förändrades några av dem och spelade en viktig roll för
kvinnors emancipation. Tidskriften Idun var en av dem. Detta sammanhang är mycket viktigt för
att förstå Spökhanden. Bokens titel implicerar att det är en spökhistoria men om man läser noga
och vet kontexten kan man förstå att boken handlar om omöjligheten för kvinnofrigörelse.

Novellen börjar in media res (från latin “mitt i saker”) som betyder att berättelsen börjar mitt i
handlingen. Intrigen handlar om en övernaturlig händelse när huvudpersonen Ellen ser en
spökhand dyka upp i hennes rum. Ellen är en ung kvinna som bor hos två äldre kvinnor som
hon kallar tanter. Vi kommer att lära oss att hon känner sig instängd i huset och vill ändra
hennes livssituation. Ellen vill ha mer frihet än sina tanter har men alternativen är begränsade.
Det fanns faktiskt bara en sak hon kan göra, Ellen accepterar att gifta sig med en läkare som
hon inte älskar. Handlingen börjar precis när Ellen ser denna övernaturliga sak och inser att den
bara dyker upp när hon ljuger, i detta fall när hon skriver att hon älskar läkaren. Novellen börjar
när tanten kallar läkaren därför de tror att Ellen blivit galen. Resten av novellen handlar om
samtalet mellan Ellen och läkaren.

Huvudtemat i novellen avslöjas genom interaktionen mellan de två huvudpersonerna. Spök

händelsen är det element som förklarar huvudpersonernas motiv och driver novellen. Det finns
två olika perspektiv av den övernaturliga händelsen; läkaren är mycket rationell och novellen är
mest skriven från hans perspektiv, och på den andra sidan är Ellen i chocktillstånd därför hon
inte var vidskeplig före den händelsen. Läkaren är en kall och beräknande person som vill gifta
sig med henne därför hon är den “perfekta ängeln” i huset han behöver. Han vill ha en foglig
husfru. Ellen själv behöver gifta sig för att komma bort från sina tanter, som hon ser som
besynnerliga och märkliga människor. Konflikten börjar när Ellen vill avbryta förlovningen.
Läkaren var lite osäker på att gifta sig med henne när han såg hennes “vilda ögon”. Man kan
läsa citatet nedan och man kan se klart och tydligt hans avsikter:

“Bara blek förfäran och uppjagad vildhet. Just vad han ej ville. En hysterisk hustru!”

Oavsett så övertygar läkaren henne igen att vara hennes fru. Novellens upplösning kommer
efter manipulationen och de underförstådda orden från läkaren; kraftdynamiken från de två är
viktig för att förstå den riktiga berättelsens betydelse. Läkaren rationaliserar vad som händer
men det är alltid oklart om den övernaturliga händelsen var på riktig eller i Ellens huvud.
Läkarens sista handling och mening är ett tydligt exempel på maskulinitet och makt.

“[Du] är just som bunden och fjättrad att älska mig nu, skulle jag tycka. Annars kommer nog den
där handen och kramar livet ur dig.”
Huvudpersonernas karaktär och bokens huvudtema uppdagas genom deras interaktion: den
begränsade möjligheter kvinnor hade under denna tid. Jag tror att bokens budskap är just detta.
De övernaturliga elementen hjälper författare att visa upp en kvävande miljö och för att driva
intrigen. Resurser som är typiskt för novellen i den här genren. Selma Lagerlöf själv var en
förespråkare för kvinnors rättigheter så det är naturligt att hon inkluderar frågan i hennes
berättelse.

Jag tycker från mitt eget perspektiv att novellen är jätteintressant även om språket ibland var lite
svårt att förstå. Det var en kort berättelse men även fast det bara var 20 sidor kunde jag känna
den kvävande miljön inom huset. Jag tror att införandet av de övernaturliga elementen
fungerade bra för att representera Ellens känslor och situation. Det är en direkt men stark
reflektion över dåtidens brist på kvinnors rättigheter. Det finns också en hel del underförstådda
känslor i dialogen och de inre monologerna som kräver noggrann läsning. Man måste göra lite
tolkningsarbete när man läser novellen; man kan inte läsa boken bokstavligen som en
spökhistoria. Om man läser boken utan den feministiska kontexten tror jag att betydelsen eller
budskapet kommer att gå förlorad. Därför är det viktigt att veta vem Selma var och tidens
sammanhang.