Baksidestext

Daniel Montero r 17 r och han har en nattlig ritual: han tittar p porrstjrnan Sabrina Loves show p teve. Drfr kommer det som en sknk frn ovan nr han pltsligt vinner programmets lotteri att f tillbringa natten med henne. Sabrina vntar p honom p hotell Keops i Buenos Aires, och Daniel pbrjar sin resa mot huvudstaden med huvudet fyllt av tvivel och oro, eftersom den bild av vrlden som frmedlas av teveskrmen kanske inte stmmer verens med verkligheten. I likhet med litteraturens hjltar som upptcker vrlden och sig sjlva under en farofylld resa kantad av ventyr lr Daniel knna en brokig rad figurer som fr honom att utvecklas genom att ge vlvilliga eller bedrgliga rd. Han upptcker krlek och sex p ett hgst ovntat stt, konfronterar fruktan och frhoppning, och beslutet att ta sig an dem vxer fram. En natt med Sabrina Love vann 1998 priset fr bsta roman, vilket delas ut av den stora argentinska mediakoncernen Clarn. Juryn, som bestod av Guillermo Cabrera Infante, Augusto Roa Bastos och Adolfo Bioy Casares, motiverade valet s hr: "Hr har vi en modern roman som p ett mycket underhllande, intelligent och vlskrivet stt portrtterar en tonring som reser frn sin hembygd p landet i Entre Ros mot huvudstaden, dr han kommer att mta mngskiftande upplevelser. Frfattaren lyckas ge en verklighetstrogen och tilltalande bild av hans karaktr, som bit fr bit upptcker en vrld som r motsgelsefull men samtidigt fascinerande fr honom. Den frschr som genomsyrar hela romanen, dess originella handling, trffskerheten hos dess betraktelser och dess humor gr den vrdig denna utmrkelse". "Jag brjade lsa din roman och kunde inte lgga den ifrn mig" (Adolfo Bioy Casares) "En mycket ung frfattare med en mogen roman" (Augusto Roa Bastos) Pedro Mairal fddes 1970 i Buenos Aires. Han tog en fil. mag. vid Salvadors Universitet, dr han nu undervisar i engelsk litteratur. En natt med Sabrina Love r hans frsta roman, och den har ocks filmatiserats av den argentinske regissren Alejandro Agresti.

Pedro Mairal

En natt med Sabrina Love

versttning frn spanska (Argentina) av Johan von Boisman (johan@ordtrogen.se)

1
Eftersom Sabrina Loves program nnu inte hade brjat satt Daniel och blddrade bland de sextio kanalerna i den tjuvkopplade kabeltevesladden och stannade bara till ngra enstaka sekunder p var och en. En hallman, havets djup, ngra giraffer, en biljakt, venezolanska kvinnor som talade med varandra, lava frn en vulkan, spanska motorvgar i gryningen, en man med skrckslagen blick, ngra hnder som garnerade en trta. Och nu ver till. Det kommer du aldrig att klara. Most incredible and amaz. Tastrof den gngna. Allra il vcchio. Det senaste modet. Prrien i. Lgg av nu, Laurita. En och samma historia p hgsta vxel, dr solen i vderleksrapportens satellitbild lyste i dokumentrfilmen frn Kenya, vars lejon parade sig och visade tnder p samma stt som paret i den amerikanska porrfilmen p andra kanalen, som ocks visade tnder och slt gonen som om de ville glmma bilderna frn nyhetsinslaget om de dr irakierna som siktade med sina maskingevr mot den argentinske mlvakten som fll p kn med armarna i vdret, eftersom han visste att de skulle skjuta honom och drfr sg hela sitt liv blixtsnabbt passera revy, en revy som brjade med hans barndoms tecknade filmer. Det var en berttelse utan slut som Daniel snabbspolade som om han frskte skynda p tiden som terstod innan Sabrina Loves program skulle brja. Han stannade bara till vid kyssen mellan ett par som brjade kl av sig i det bl halvdunklet i en B-film, och han hoppades att kamerabilden skulle hlla sig kvar p brasan i den ppna spisen som vergick i fasaden p en byggnad mitt p dagen efter, dr skdespelerskan skulle komma att gra stora anstrngningar fr att hlla uppe lakanet i hjd med nyckelbenet. Det flimrande skenet frn teveapparaten fick rummet att verka omvxlande strre och mindre. Det gav frvridna ansiktsuttryck t de nakna kvinnorna p utvikningsbilderna som satt p vggarna, srskilt eftersom de blivit alldeles skrynkliga av fukten frn de regn som hade ftt floderna i provinsen Litoral att svmma ver s att landsvgen som frband Curuguaz med Buenos Aires nu var helt tckt. Den heta kvllsluften var tung som andedrkten frn ett enormt djur. Daniel satt p sngkanten och slog ihjl mygg och blddrade runt bland kanalerna genom att trycka med en virknl p knapparna p dekodern. Nr han stannade till fr att titta p ett program, kom det liksom att hnga kvar i luften med ett hypnotiskt surrande, och han kunde inte vnda bort blicken frn teverutan. I den andra handen hll han ett papper dr ett nummer var nedskrivet: 2756. Lite d och d stannade han till p vuxenkanalen. Nu var det tv kvinnor som lg och slickade varandra ihrdigt bredvid en swimmingpool. Han hade sett scenen tidigare. Det terstod tv samlag med motsvarande dialoger emellan och drefter eftertexterna innan Sabrina Loves show ntligen skulle brja. Han gick ut ur rummet och lste drren med en nyckel han hade i fickan. I dunklet korsade han innergrden med gngliga steg. Han rrde sig som en tonring: lealst, som om skelettet var ngra nummer fr stort fr honom. Man kunde hra kvarterets hundar sklla p varandra i den ljumma natten. Han gick in i kket och ppnade kylskpet. Han stod dr och knde svalkan, tittade p smflaskorna och den mat som blivit ver vid middagen. Han tog ut en flaska vatten och stngde kylskpsdrren. Han hrde sin farmors korta steg och ljudet frn rullatorn. "Danielito, r det du?" "Ja, farmor. "Vad gr du uppe s hr dags?" "Jag var trstig." I halvmrkret sg han henne lngsamt nrma sig. Ryggen var krokig och armarna spensliga, men de hade fortfarande tillrcklig kraft fr att orka skjuta rullatorn framt. "Ska jag gra i ordning ngot t dig?" "Nej, farmor, jag mste g och lgga mig igen", sa han och drack ngra stora klunkar vatten. "Ska du jobba imorgon?" "Ja, om tv timmar, klockan fem." "Men Daniel, du r alltid uppe p ntterna, alltid vaken. Din mamma berttade att du fddes " " med ppna gon." "Just det, med ppna gon. Frsk att sova lite", sa hon och skt hans lugg t sidan samtidigt

som hon strk honom ver kinden. Han protesterade inte utan sa bara Vi ses imorgon och skyndade tillbaka ver grden. "Danielito, i eftermiddag kommer din syster fr att stda, s lt drren till ditt rum vara olst." Daniel gick in p sitt rum och lste om sig. Han satte sig p kanten av sngen. Sabrina Loves show skulle just brja. Vinjetten med sin sprudlande musik visade henne i olika poser och med olika kldsel fr att uppfylla de mest varierande erotiska fantasier. Hon var lng och blond, med ett hrsvall som en elektrifierad vikingakvinna, rda lppar som sg ut att vilja hoppa ur ansiktet p henne, en generst tilltagen byst och ett par fylliga hfter som fick henne att likna ett sensuellt sto utstrckt i solen, nr hon lg i sngen. Idag ledde hon programmet frn jacuzzin. Kvllens gst var en populr skdespelare, den sexsymbolen fr dagen, och han fick krypa ner till henne badet i ett inslag dr hon lyckades gra honom generad med diverse skamliga frslag. Hon gjorde reportage frn porrbutiker, presenterade expertutltanden frn sexologer, visade valda scener ur sina filmer, besvarade lsarnas brev och gav goda rd fr livet i sngkammaren, och nd lyckades hon hela tiden vara lika lttsam och oskuldsfull. Och nu, mina underbara sm dggdjur sa hon och tryckte ihop brsten med underarmarna, nu har det blivit dags fr det som ni alla har vntat p: dragningen fr att avgra vem som skall f tillbringa natten med mig hr p Hotell Keops. Hon smg fram som en katt p alla fyra ikldd svarta strumpeband och en matchande korsett, ver ett berg av papperslappar som vllde ver kanten p ett akvarium i plast. S hr mnga mn r det, sa hon medan hon vnde sig om, men redaktionen har berttat att det r flera kvinnor ocks, s det kan bli en verraskning. Daniel tittade p sitt nummer. Han hade ringt fr en mnad sedan nr han till slut lyckades f in programmet efter en serie tgrder som utfrts i smyg. Det hela hade brjat en kvll nr han var uppe p taket fr att rtta till antennen p grund av den dliga mottagningen. D hade han ftt syn p en ny, bl kabel som ledde in till grannarna. Det var den nya kabelteveanslutningen som just dragits fram frn Buenos Aires. Detta var ngot som var f frunnat i Curuguaz. I gryningen skarvade han fast en koaxialkabel som han ledde vidare in till sitt eget rum. Nu behvde han en teveapparat. Att lgga beslag p farmors teve skulle ha inneburit att ta hennes enda nje ifrn henne. Han kte och hlsade p hos tjocke Carboni, dr alla visste att man kunde f tag p lite av varje av tvivelaktigt ursprung. I utkanten av staden, i en gammal lagerlokal full av bildelar och begagnade hushllsapparater fick han fr en halv mnadsln tag p en teve med sladdrigt bildrr och en dekoder fr kabelteve. "Justera lite hr och laga ett par tre sladdar inuti s kommer den att fungera fint. Dekodern r nstan ny. Fjrrkontrollen fr du senare." "Kan man se alla kanaler med den hr?" frgade Daniel nr han redan stod med apparaten i famnen. "Visst, porrkanalerna ocks", sa tjocke Carboni. Han skickade ivg Daniel och drog igen pltdrrarna, och i solskenet ute p grusvgen p vg drifrn hrde Daniel hur han ropade retsamt: "Du kommer att bli blind, din snorvalp." Men han visste att det dr bara var en myt. P eftermiddagen reparerade han teven och plockade isr dekodern fr att se hur den fungerade och satte sedan ihop allting igen. Senare samma kvll, nr allt hade blivit inkopplat ordentligt och han hmtat sig frn chocken av att se vuxenkanalen fr frsta gngen, frstod han att det nu var slut med herrtidningar inkpta med skamsen min i kiosken p busstationen, med bilder p kvinnor som fantasin hade svrt att vcka till liv. Nu var det istllet en kontinuerlig erotisk strm som frde dessa kroppar in i hans sovrum, i alla sina stllningar och stnanden, och han hngav sig lyckligt t en somrig onanisession, som lngt ifrn att gra honom blind istllet fick honom att fr frsta gngen skymta tillvarons mest frdolda hemligheter. Nr han hittade Sabrina Loves program och hrde om utlottningen s ringde han det betalnummer som visades i rutan, och efter att han lmnat namn och adress lste en mekanisk rst upp det nummer han nu hll i sin ltt darrande hand. Han sg hur Sabrina rrde om i pappershgen och sa: Tyvrr kan jag inte gra er alla till lags, mina sm lsklingar. Nu skall jag be mina medarbetare att kasta upp hela hgen i luften och det nummer som trillar ner i min urringning blir den som vinner. Tv muskulsa typer hjlpte henne att resa sig och brjade kasta upp stora nvar

av lapparna som fll ner som snflingor ver henne, och hon skakade p axlarna samtidigt som hon frsiktigt hll upp brsten, nda tills en liten papperslapp fll ned och fastnade i hennes svarta spetskorsett. Nr alla andra lappar fallit till golvet tittade hon ner p det lilla pappret och sedan in i kameran. Hon tog det mellan fingrarna och sa: Nu skall vi se vem den lille lyckosten r. Okej. I ett rum hr p Hotell Keops, med allting betalt, alldeles fr oss sjlva, s ska vi tillbringa en ofrglmlig natt. Det r jag, Sabrina Love, Argentinas strsta porrstjrna och Daniel tittade p sitt nummer: 2756. h, s underbart! Jag skall inte nmna ngra namn fr att slippa problem med ngon svartsjuk fru, men det r en man och han har nummer tvtusen sjuhundra femtiosex. Daniel stelnade till och trodde att han hrt fel. Sabrina Love gjorde en liten triumfdans till tonerna av en sektion sammetslena saxofoner och sa sedan: Kom ihg att den som har vunnit har 24 timmar p sig att ta kontakt med redaktionen. Vi kommer inte att hra av oss eftersom vinnaren kanske vill att det skall vara en hemlighet mellan honom och mig. Allts, nummer tvtusen sjuhundra femtiosex, min lilla sockertopp. Jag vntar p dig s att vi kan gra allt det dr du bara drmt om. Tills vidare behller jag dig hr. Hon stoppade tillbaka papperslappen i urringningen och avslutade programmet med sin vanliga striptease. Daniel satt orrlig och hll hnderna om huvudet. Sedan sg han sig om i rummet med ett nervst leende. I rutan rullade eftertexterna till Sabrina Loves show frbi. Han stngde av teven. Han lade sig i sngen och krp ner under tcket utan att kl av sig. Han kunde inte tro att det var sant. Uppskrrad lg han tyst och vntade. Sommarnatten hade redan brjat ge vika med ett avlgset galande frn ngon tupp.

2
Han var lika stor som kycklingarna och frskte ta sig fram mellan dem, fast han krockade med den ena efter den andra, bedvad av kacklandet och vingslagen frn de enorma fgelkropparna med kam p huvudet och fjlliga ftter. De sg ut som frhistoriska monster, med klor och hrda aggressiva nbbar. Han frskte ta sig mot drren men det var omjligt att n fram, fngen som han var mellan fjdrar och grisskra nackar. Alla frskte de fly undan en fara som ingen av dem kunde se. Pltsligt knde han hur han valdes ut. Bland alla kycklingarna valdes just han ut av en hand som snktes ner mot honom Han vaknade. Solen hade gtt upp. Utan att byta klder klev han ur sngen, gick ut ur rummet, lste drren och hmtade sin cykel p grden. Han gick igenom tvttstugan och ut p gatan utanfr. P huvudet hade han en keps med orange skrm dr det stod "Zaych". Han trampade p s fort han kunde genom kvarteret, frbi de lga husen som nu brjade lysas upp av solen. D och d mtte han ngon annan cyklist som ocks var p vg till jobbet. Han stllde ifrn sig cykeln och sprang in i fabriksbyggnaden. "Du r sen, Montero", sa Parini som var platschef. "Men jag trodde att vgen fortfarande var avstngd och att lastbilarna inte skulle komma fram", ursktade han sig. "Helt riktigt, men det r din frbannade skyldighet att komma i tid ven om det inte kommer en enda lastbil p hela dagen. r det uppfattat? Ta och g igenom de hr siffrorna t mig." Daniel mindes siffrorna 2756 som hade trillat ner i Sabrina Loves urringning. Han hade vunnit. Parinis ansikte, de levande och de djupfrysta kycklingarna, lastbilar som kom och gick, den avstngda vgen Pltsligt betydde allt detta nstan ingenting fr honom. Fast den avstngda landsvgen var ju faktiskt ngot som kunde stlla till besvr. Han visste varken hur han skulle kunna ta sig frn Curuguaz eller nr mtet skulle bli av. Han skulle bli tvungen att fixa pengar till resan och ven till vistelsen i Buenos Aires Han blev tillsagd att kontrollera termometrarna i burarna som fanns runt om i fabriken. Frvntningarna p natten med Sabrina Love fick allt han gjorde som inte var direkt kopplat till detta ml att ha ngot overkligt ver sig. Han sg sig sjlv ppna drren till ngon av lokalerna, skriva ner temperaturer p skrivplattan, g omkring bland kycklingarna i sitt smutsiga frklde och skrmmssa, ge dem en spark och en svordom om de hindrade honom frn att komma fram. Det kndes som rrelser utan mening. Ungefr som att se ngon skura dcket p en bt som hller p att sjunka. S tillbringade han hela frmiddagen, halvt omedveten om vad han gjorde, sg sig sjlv utfra nya meningslsa arbetsuppgifter som Parini hittade p t honom allteftersom han blev klar med de andra. Fr det skulle inte finnas ngot riktigt arbete att utfra innan vattnet hade sjunkit undan och lastbilarna kunde ta sig fram igen. Klockan tolv gick Parini ivg och frn ett tomt kontorsrum passade Daniel p att ringa till programmets redaktion i Buenos Aires. Det var upptaget och han var tvungen att g tillbaka till arbetet. Nr Parini kom tillbaka igen sa han: "Montero, kom inte hit imorgon. Innan vattnet har runnit undan finns hr inget att gra." "Kommer vi att f betalt nd?" frgade Daniel. "Nej, allt str stilla tills vidare." "Urskta, men jag behver pengarna." "Tja, vem gr inte det?" "Men " "Det r det som kallas force majeure", sa Parini. "Fundera inte mer p det. Och om du vill lgga skulden p ngon s skyll p det argentinska slarvet. Om de hade byggt landsvgen p samma niv som engelsmnnen byggde jrnvgen s hade det inte varit ngra problem. Men de sa vl antagligen bara 'hej och h asfalt p, och s var saken klar. Vattnet kommer aldrig att stiga s hr hgt' och nu str vi hr p t fr att hlla huvudet ver ytan. Allts, vem bryr sig om ngra kycklingar i det hr landet? P Karnevalen dremot Om versvmningen hller i sig nda till Karnevalen s kommer de vara beredda att hyra in Ufon fr att komma och pumpa lns. Det r bara skit alltihop. S kom inte hit imorgon, Montero. r det uppfattat?"

Parini gick ut igen. Daniel gick in p samma kontor som nyss och slog numret en gng till. Med luren mot rat tittade han ut genom fnstret. P detomten bredvid stod en kastanjebrun hst tjudrad vid ett trd med en lng kedja. Den betade obekymrat och viftade bort en och annan fluga med svansen. P ett rep hngde ngra vita damunderklder och torkade i solen. Det var nstan helt tyst i luren s han blev verrumplad nr en hes rst pltsligt svarade. "Redaktionen, vem r det jag talar med?" "h hm jo, det var jag som vann utlottningen." "Namn?" "Daniel Montero." "ntligen", sa den hesa rsten. "Du har ingen aning om hur mycket folk som har ringt och sagt att de vunnit. Ok, Montero, ls upp dina kontrollsiffror ocks s r vi klara sedan." Daniel lste upp siffrorna. "Perfekt. Sabrina vntar p dig nu p lrdag klockan elva p kvllen. Du r vl myndig, hoppas jag? Jag vill inte ha ngra problem." "Jag r arton." "Farsan och morsan, d, vad sger de?" "Jag har inga frldrar, de r dda." "Aha, vad bra. D s, vet du var Hotell Keops ligger?" "Nej." "P Azcunaga nummer tvtusen. Ok?" "Ok." "Bra, Sabrina kommer att vnta p dig i svit 9. Frresten, grabben, kom nyduschad, va?" "Visst, visst." "D var det klart d. Hej d." "Hej." Han la p luren. Det var torsdag. P ngot stt skulle han behva skaffa fram pengar och ta sig frn Curuguaz fr att vara i Buenos Aires p lrdag. Han tog av sig frkldet och cyklade ivg mot centrum. Solen sken obarmhrtigt och gjorde luften svr att andas. Butikerna hade redan brjat dra ner sina jalusier framfr skyltfnstren innan de skulle ppna igen framt eftermiddagen efter siestan. Han trampade lugnt med armarna i kors utan att hlla i styret, medan han tyst repeterade fr sig sjlv: P lrdag klockan elva. Azcunaga nummer 2000. Svit 9. Det lt bra att det skulle vara just klockan elva. Han undrade om de skulle hlla p hela natten. Dessutom gillade han det dr med Svit 9. Trots att han inte riktigt visste vad det betydde, kndes det som om ordet Svit var vrdigt Sabrina Love. Halvvgs genom ett kvarter tog han sig upp p trottoaren och utan att kliva av cykeln stannade han framfr biljettluckan p bussterminalen. Man frklarade att passagerartrafiken till Buenos Aires bestod av tv bussar. Den ena krde fram till kanten av versvmningen dr en enkel frja tog vid och skeppade ver passagerarna i sm grupper till buss nummer tv, som vntade p andra sidan. En enkel biljett kostade femtio pesos. Han frgade efter avgngstiderna och cyklade vidare ngra kvarter mot centrum. Han kte hem till sin bror fr att hlsa p. Han ringde p i ett hus med hga fnster skyddade av galler. Han vntade ett tag. Ringde p igen. Hans bror ppnade i kalsongerna, med hret p nda och ansiktet plufsigt av smn. "Varfr kommer du s hr dags, Pollo? Vad vill du?" "Klockan r halv ett", sa Daniel. "Var det du som ringde p fr en stund sedan?" "Nej." " fan." "Och Mara Teresa?" "Hon sover, s var lite tyst. Vad fan vill du?" "Jag vill ha telefonnumret till Ramiro i Buenos Aires." "Varfr d?" "Fr att jag skall ka dit", sa Daniel.

"Varfr d?" "Jag ska se mig om lite." "Han har ingen telefon men du ska f adressen", sa han och slog upp den i en adressbok och skrev ner den p ett papper. "Hr har du. Men du fr inte bara sga att du skall bo ver dr. Brja med att frga om han har plats, om det r okej osv." "Okej", sa Daniel. "Det r min kompis, Pollo, inte din." "Jamen, det r okej. Han r nd skyldig mig hundra pesos fr motorcykeln. Kan jag f lna lite pengar?" frgade Daniel. "Det r jag som r arbetsls av oss tv, och nu ber du mig om pengar!?" "Det r fr att p Zaych fr jag inte betalt frrn landsvgen r ppen igen. Jag behver femtio pesos." "Jag har inte en spnn, Pollo. Nr skall du ka?" "Jag vet inte. S snart som mjligt." Han gick drifrn med ofrrttat rende och kte vidare till Fgari, som krde en linje med minibussar till huvudstaden. P gatan sken solen och dess brnnande strlar gjorde att alla frger flt ihop i en och samma skarpa vithet. Han knackade p i ett hus. Kvinnan som ppnade sa att Fgari satt p baren runt hrnet. Daniel sg honom genom fnstret. Han pratade med ngon som satt med ryggen till. Han lmnade cykeln utanfr och gick in. I drren hngde frgglada plastrep som bildade ett draperi fr att hindra flugor frn att komma in. Nr han hlsade sg han att den som pratade med Fgari var tjocke Carboni. "Vad vill du?" frgade Fgari. "Hur mycket kostar en biljett till Buenos Aires?" "Tjugo." "Kan jag f boka en plats till ikvll?" "Tror du att jag har ngot slags jkla passagerarfartyg? Jag har ngra minibussar, grabben, inga frjor." Tjocke Carboni sg roat p, rckte handen t Fgari som tog farvl och gav sig av. Sedan tittade han p Daniel och sa: "Fungerar teven?" "Ja." "Porrkanalerna ocks?" "Ja." "Och du har inte blivit blind nnu?" "Nej", sa Daniel och vnde sig om fr att g. Tjocke Carboni tog tag i honom. "F se p handflatorna. Vad har du gjort? Har du rakat dem?" Daniel slet sig loss. Tjocke Carboni brjade bli sllskaplig av len. "Stt dig s ska jag bertta hur du tar dig till Buenos Aires. Ta en l." "Jag har inga pengar." "Jag bjuder", sa han och bestllde in en l. Daniel slog sig ned. "Varfr vill du ka till Buenos Aires?" "Det r min ensak." "Okej, det r din ensak. Kolla hr, det dr med att kra dubbla bussar r bara ett knep de har hittat p fr att blsa folk p pengar. De sger att de mste betala fyra chauffrer istllet fr tv och dessutom lgga p fr verfarten med frja. Det r vad de sger. Det r inte mer n tvhundra meter eftersom vattnet redan har brjat sjunka undan, och de tar dig ver i en motordriven kanot. S den vgen kan du strunta i. Det r bttre att du tar dig bort till badplatsen dr Racano har en flotte. Klockan fem varje morgon ger han sig av nerfr floden. Fr ngra pesos fr du ka med till bron dr landsvgen passerar. Drifrn brjar du lifta. Men jag skall bertta hur du skall gra."

Daniel tittade p honom med glasartad blick. Carboni gjorde en paus efter varje sak han sa, som fr att ge orden tid att komma p plats i huvudet p den andre. "Du skall inte frska lifta mitt p vgen. Du mste ta dig till en rastplats dr du kan frga ngon bil eller lngtradare om de kan ta med dig. Det dr med att hlla ut tummen och lifta mitt p vgen r bara trams man ser p film. Den som kommer krande i hundrasextio befinner sig i en annan vrld och kommer inte att bromsa in fr att plocka upp ngon idiot som r ute och gr lngs vgen mitt ute p vischan. Hajar du? Du skall ta dig till en bensinstation eller ngot annat stlle dr de stannar, och s frgar du om du fr ka med. Oftast r det en lngtradare som du fr lift med. Om du mrker att chaffisen r frn Paraguay s ska du se upp, fr dem kan man inte lita p. Och p natten pinnar du p till fots, fr om det brjar skymma och ingen plockar upp dig, s slipper du frlora tid. P natten vill ingen plocka upp en liftare, s d gr du bttre i att g. En gng nr jag var ute s gick jag frn Holt nstan nda fram till broarna utan att jag mrkte det. Nr det blev ljust och jag sg var jag var, trodde jag inte att det var sant. Om du har tur och fr skjuts nda till Buenos Aires r du dr p en halv dag. Om den som kr pratar med dig s pratar du tillbaka; om han eller hon hller tyst s gr du det ocks. En gng blev jag fr frgvis, och nr vi stannade p en mack och jag gick fr att sl en drill krde han drifrn och lmnade mig i sticket." Tjocke Carboni sg ut som om han mindes tillbaka och skrattade till. "Jo, man har varit med om en del. Nr tget fortfarande gick frbi hr tjuvkte jag ngra gnger. Nr jag sg att konduktren var p vg klttrade jag upp p taket. Det var de dr lnga bruna vagnarna. Det tog knappt en dag, det var som om tget knappt hann ka ivg innan man var framme. Har du sett hur stationen ser ut nufrtiden? Inte ens syllarna finns kvar. Du gr rtt som sticker hrifrn. Det hr r en jvla hla. Se bara hur det ser ut", sa han och pekade med hakan ut mot gatan. "Stendtt. Det hnder ingenting. Om du vill stjla ngot hr i Curuguaz s gr det inte p natten. Gr det under siestan fr d kommer ingen att mrka ngot. Under siestan kan du plocka med dig hela San Martn-statyn med hst och allt. Katedralen kan du ocks sno om du knner fr det. Bertta det inte fr ngon, men teven som du kpte var fader Vilarios. En lrdag under siestan hoppade jag ver muren till katolska skolan. Jag gick in i gubbens matsal och fick med mig teven med dekoder och allt. Gubben lg och sov i rummet bredvid. Ingen sg mig. Inte ens Gud. Och sjlv trodde han vl att det var Gud som tog teven fr honom som straff, fr han hade garanterat skaffat dekodern bara fr att kunna se porrkanalerna. Kom inte och pst att nr han satt och zappade p ntterna s blddrade han frbi de kanalerna. Tvrtom, sdant r till fr prllar som inte fr doppa veken. Hur gammal r du, frresten?" "Sjutton", sa Daniel. "Och du har inte ftt doppa veken nnu?" "Det har vl inte du med att gra." "Du har allts inte gjort det", sa tjocke Carboni. "Med de pengar du slsade p teven fr att f se andra stta p varandra hade du kunnat f stta p ngon tjej sjlv, live och i direktsndning, nere p Susurros, typ fyra gnger. Det finns ngra snygga brudar drnere." "Det var nd vrt pengarna", sa Daniel och drack en klunk l. "Jas? Hur menar du?" frgade tjocke Carboni. "Det r min ensak", sa Daniel. "Din ensak? Det kan vl hnda att det r. Men du kan inte bara titta p hela livet. D kommer du att bli som Mirtas efterblivne son. Du vet, hon som var gift med Salinas. Grabben r typ tjugo r och kan inte tala rent, han ser ut som en frskalle som har ftt solsting. Ibland frsvinner han under siestan och s vet man inte var han r frrn man hr ett skrik frn ngot hus. Han smiter in och stter sig att kolla p ngon tjej nr hon sover. Han bara tittar. Han rr henne aldrig. Han stter sig p sngen och hller tyst. Och tro inte att han kollar p vem som helst. Han vljer ut de snyggaste. Capis brorsa ville ta livet av honom. Han kom p honom nr han kollade p Bety, hans fru, hon som var prinsessa i dansgruppen Alegra om du minns. Han gick ut en svng och nr han kom tillbaka s lg hon och sov naken, och bredvid satt dren och glodde. Han jagade ivg honom med bssan men trffade inte. Det var drfr de sa till idiotens morsa att det vore bst att bura in honom ett tag, men eftersom hon inte ville det s frgade de: 'Vilket fredrar du, att han blir borta frn dig i ett r eller

fr resten av livet? Fr en vacker dag kommer ngon att sl ihjl honom.'" Daniel tittade mot baren. De var de enda gsterna. Tv flktar lyckades ntt och jmnt f den ljumma luften att rra sig. Vid den ena nden av bardisken fanns ett slocknat stearinljus som hade smlt ner i ljusstaken. Vid den andra hll en flintskallig man p att stlla in ngra tjocka glas, som fortfarande var blta, i ett skp. Daniel gspade och sa sedan: "Jag mste dra. Tack fr len." "k du bara. Lycka till p vgen." Hemma igen trffade Daniel sin syster Viviana som hll p att hnga tvtt p innergrden. Han sg henne frn kksfnstret medan han t en portion ris som hon hade lagat t honom. Han lade mrke till att hon hade klippt sig. Han gick ut och sa hej. "Daniel, kan du lsa upp drren till ditt rum s att jag kommer t att stda?" "Du har klippt dig." "Ja. Kan du ppna?" "Nej." "Varfr kan du inte ppna? Jag bryr mig inte om ngra affischer med nakna tjejer, jag har redan sett dem." "Det r inte drfr." "Varfr d, d? Vad har du dr inne?" "Tja lite knark, ngra vapen, ett lik " "Sluta larva dig." "Det r mitt rum. Mitt privatliv. Jag kan stda sjlv. Oroa dig inte. Kan du lna mig femtio pesos?" "Daniel, vi hade ju kommit verens om att nu nr du gtt ut gymnasiet skulle du tjna dina egna pengar. Vad har hnt med kycklingfabriken?" "Den r stngd tills vgen ppnar igen." "Men jag kan inte fortstta att be Emilio om pengar fr att ge till min lillebror. Tnk p att han redan betalar fr farmor, hyran hr i huset och all mat. Det enda vi begr r att du tjnar dina egna fickpengar." "Men det r ju bara ett ln. Jag lovar att betala tillbaka alltihop." "Och varfr behver du pengar s pltsligt?" frgade hon. "Jag skall ka ngra dagar till Buenos Aires." De brjade grla. Viviana ville inte lta honom ka. Daniel sa att han inte behvde hennes tillstnd. Till slut gick han in p sitt rum, skrev ner alla uppgifter som han hade ftt i telefon p ett papper och strckte ut sig p sngen fr att sova ngra timmar. Nr han kom ut igen klockan sex hade hans syster redan gett sig av. P gatan var det nu lite mer liv och rrelse. Folk drack mate p trottoaren, det krde frbi bilar, mopeder och cyklar. Han gick ner till huvudgatan. P trapporna vid torget framfr den gamla postbyggnaden trffade han ngra kompisar som satt och rkte. De bjd honom p en cigarett och han hakade p deras konversation, den dr som frsker plocka upp minsta detalj i det dagliga fldet av hndelser fr att brja ett samtalsmne eller flla en kommentar. Kolla in dcken som negern Sosa har satt p Chevyn. Har Horacios brorsa kpt en ny bge? Det dr r Fabianas kompis som r frn Misiones, Vet ni, igr var jag hemma hos Ariel, de har ju kabelteve, och vi satt och kollade p porrkanalen p Sabrina Lofs program. Daniel stelnade till. Hon lottade ut en helnatt som man skulle f vara med henne. Fattar ni vilken grej! Hon r ju aslcker. Hon har ju bara s snygg hck, och vilka lkar! Ariel hade ringt och ftt ett lottnummer och allt, fast han var inte ens i nrheten. Hajar ni? Den som vann kommer att f gra allt med henne! Daniel sg tankfullt p honom, sedan upp mot himlen, och fortsatte att rka. "Vad r det med dig nu d?" frgade hans kompis. "Ingenting", sa Daniel. "r det ngon som skall med bort till ggatan?" Fernando, en kortvxt kille med svarta glasgon, reste sig och fljde med Daniel. De spanade in tjejerna de mtte p trottoaren eller som kte frbi p moped och fljde dem med blicken nr de passerat. P ggatan fanns det fler kvinnor. Tonrstjejer som gick i sm grupper eller butiksbitrden

frn affrerna. Tuttar klockan elva sa Fernando, som de hade lrt sig frn krigsfilmerna nr piloterna skulle ange riktningen till ett fientligt plan. Daniel tnkte att han stod i mitten av en urtavla och tittade i riktning mot klockan elva och sg en tjej nrma sig. Hon hade fylliga, toppiga brst som guppade ltt under en kort jumper som slutade strax ovanfr naveln. Trosor klockan sex, sa Daniel, och utan att stanna upp styrde bda blickarna mot kunden i en skoaffr, som satt och provade sandaler i kortkort kjol p en lg bnk. De gick fram och tillbaka lngs ggatan flera gnger utan att missa en enda detalj. I glasskiosken bestllde Fernando en strut med bara krsbrsglass, trots att han egentligen inte gillade den smaken. Just den glassen var placerad s att tjejen i kiosken var tvungen att bja sig lngt framt och kra ner skopan djupt i bunken fr att komma t, s man kunde se att hon inte hade ngonting p sig under det himmelsbl frkldet. Fernando satt och t sin glass p ryggstdet till en bnk, med ftterna p stet. Han frgade om Daniel ville flja med och fiska dagen efter. Daniel sa att han inte kunde, eftersom han skulle ka till Buenos Aires. Han var p vippen att avslja orsaken till resan, men sa bara att han ville upptcka huvudstaden och att han skulle lifta. Fernando blev entusiastisk och erbjd sig att flja med. Efter viss tvekan gick Daniel med p det. "Men jag kommer frbi tidigt, bara s du vet", sa Daniel. "Kasta en sten p fnstret till mitt sovrum s att jag vaknar. Vad skall jag ta med? En vska?" "Ja", sa Daniel, "men packa ltt." De skildes t i hrnet av torget. Himlen hade blivit rosa. Daniel gick lngs de stenkldda promenadstigarna bland palmerna. Han sg fader Vilario cykla frbi, med prstkappan fladdrande i vinden, och mindes historien om tjocke Carboni och teven. Han skt hemkomsten framfr sig med lngsamma steg, sg bilarna passera, ngra hade redan tnt billyktorna. Med hnderna i fickorna visslade han signaturmelodin till Sabrina Loves show.

3
Han sov oroligt och hans funderingar och tvivel vvdes ihop till drmmar. Vid ett tillflle tnkte han att det vore bttre att inte ka alls, fr nr allt kom omkring skulle han resa lngs just den vg dr hans frldrar hade omkommit. Dessutom, om han lyckades ta sig till Buenos Aires skulle han inte veta hur man hittar i gyttret av alla oknda gator, eller hur det skulle g om hans brors kompis inte lt honom sova ver. Men det som gjorde honom mest orolig vilket han till slut erknde fr sig sjlv var mtet med Sabrina Love. Hon skulle frvnta sig att g till sngs med en erfaren man, inte med en kille som aldrig hade varit med en tjej. Sabrina Love, krlekens primadonna; istllet fr att sjlv f vidga sina vyer skulle hon bli tvungen att begrnsa sig till att lra honom grunderna, ven om det kanske inte vore s illa nd. Trots allt s var den scen i hennes filmer som han tyckte bst om, den dr Sabrina frestllde lrarinna och gav en elev kvarsittning. Jag lovar att inte smygtitta p frken Sabrinas ben dikterade hon fr eleven frn katedern dr hon satt med korslagda ben. Jag lovar att inte smygtitta p frken Sabrinas rumpa nr hon skriver p svarta tavlan, och hon stllde sig med ryggen mot honom dr han stod och skrev p tavlan. Hon drog lngsamt upp sin korta, vita lrarrock tills de runda, gyllene skinkorna skymtade fram som tv siamesiska tvillingplaneter. Det slutade med att eleven trngde in i henne bakifrn medan hon, framtlutad ver katedern, stnade mellan tuggorna p det pple som han hade haft med sig som present. Han vntade aldrig in vckarklockans ringsignal. Knappt kunde det sknjas hur en bl rektangel avtecknade sig i fnstret frrn han steg upp och var s fumlig med klderna nr han kldde p sig att han sg ut som en smnig marionettdocka. Sedan plockade han ihop pappret med vgbeskrivningen, de tjugo pesos han hade kvar, den lilla vskan med klder han gjort i ordning och smg frsiktigt ut frn huset fr att inte hras. Han gick lngs gatan i dess bl halvdunkel. Fglarna hade nnu inte brjat stmma upp till sng. Han drog jackan ttare om sig fr att hlla gryningskylan ute och satte kursen mot huset dr Fernando bodde. Nr han gick lngs kyrkogrden kom en vit hundvalp fram till honom, slokande med huvudet som om den tiggde om ngot att ta. Daniel klappade den p huvudet, hunden gjorde ngra sm glada sprng och fljde sedan med honom. Fernandos fnster var p frsta vningen till ett hus som lg bakom en vlansad trdgrd med trdgrdstomtar och svanar av gips. Daniel plockade upp en liten rund sten, frde armen bakt fr att kasta den mot persiennen men hejdade sig. Han stod kvar s och tvekade med hjd arm. Till slut stoppade han ner stenen i ena fickan som en amulett och gick ensam vidare mot floden. Gatorna hade nu inte lngre ngon belggning och man kunde se ner till vattnet. Han gick de sista kvarteren. Framfr ngra hus fanns fortfarande kvar de hga trottoarer som byggdes frr i tiden som skydd mot lervllingen frn gatan. Vgen vergick till grusbelggning och hr hade man byggt upp en vall av sandsckar fr att hlla versvmningen tillbaka. Han sg grindarna till parkomrdet drnkta av vattenmassorna, fotbollsmlen, rren och kedjorna till gungstllningarna och rutschkanorna som ntt och jmt ndde ver vattenytan, piltrden som svajade av vattenstrmmen. Andra trdkronor stack upp som hnderna p ngon som hller p att drunkna. Mellan eukalyptustrden drev ngra dimmoln omkring. Den versvmmade floden tckte allt och fyllde luften med lukten av fuktig lera. De sista gathrnen slickades av det grumliga vattenbrynet. Ansiktet p bysten som frestllde stadens bermde poet reste sig ur vattnet i tyst hopplshet med vattenytan i hjd med lpparna. Han gick vidare. Gruset knastrade under skosulorna. Solen var redan p vg upp. Pltsligt upptckte han att vattnet tckte ven den del av vgen han behvde passera fr att n fram till jordvallen dr flotten lg frtjd. Ett hstekipage frsett med bilhjul som krdes av en man passerade honom, och mannen hlsade knappt urskiljbart. Sedan stannade ekipaget till. Mannen vnde sig om och sa: "Ska du till flotten?" "Japp", sa Daniel.

"Om du vill kan du f ka med." Daniel klttrade upp p vagnen. Mannen skt ngra psar t sidan fr att gra plats p stet. Hsten gick med misstnksamma steg genom vattnet, som om den ville frskra sig om att den hade fast mark under hovarna. Daniel hrde ett litet skall och upptckte att hundvalpen hade fljt efter honom och nu stod och glfste i vattenbrynet. "r det din hund?" "Nej", svarade Daniel. De fortsatte s en stund under tystnad. Pltsligt ryckte Daniel till av rdsla. Mellan benen p honom hade ngot brjat rra p sig i en av psarna, och ner p golvet fll en stor lerig fisk som sprattlade desperat med stjrtfenan. Mannen tog fram en kniv och med skaftet slog han fisken i huvudet tills den slutat rra sig helt. "De r svra att ta kl p, de dr rackarna", sa han. "Fngade du den i dammen? "Nej, vid Paso de Jaime. De dr bjssarna kommer norrifrn med versvmningen." Daniel tittade p den randiga fisken med de lnga, kletiga mustascherna och de taggiga fenorna. Han tyckte att det sg ut som om de runda gonen tittade p honom och anklagade honom fr ngot. Med skospetsen petade han p fisken fr att se om den fortfarande rrde p sig, men fisken var dd. Han sg ut ver det grumliga vattnet. De passerade en vaktkur i betong som stod p en liten kulle som stack upp ur vattnet. Omkring den stod en brokig blandning djur: gss, hns, grisar och tv magra hstar. En liten bit drifrn hll en kille i Boca Juniors lagtrja p att lgga ut nt frn en liten bt. Sedan fick de syn p flotten lite lngre bort. P en stor jordvall hade mnniskor brjat kliva ombord tillsammans med sina djur. Nr de kom fram hoppade Daniel ner p den mjuka marken. En kvinna som hade sttt och vntat lastade av psarna utan att sga ngot. Mannen sa hej d och frsvann t det hll han kommit frn. Flotten var som en flytande inhgnad fr djur och var gjord av lnga plankor och metallrr som surrats ovanp ngra bl plasttunnor. Folk hll p att g ombord med smgrisar, ngra fr, hnor i sm korgar; en grabb hade med sig en liten bur med tv uttrar; en man klev ombord med en liten mrk hst som blev s orolig av det gungande underlaget att den flmtade vilt. De var mnniskor som frlorat sina hus under vattenmassorna och nu frskte ta sig till ngot torrt omrde med de f godelar de lyckats rdda. De hade klder inrullade i filtar, psar fyllda av lk, potatis och majskolvar, ngra stolar och kastruller. Den som bestmde ombord p flotten var en gammal man, och han frskte organisera det hela genom att placera folk och f p strategiska plaster s att lasten skulle bli s jmnt frdelad som mjligt. Daniel var sist att g ombord, lite skamsen ver sin egen anledning till att resa ivg, men nr den gamle bad honom att lossa frtjningen och han gjorde det och mrkte att de lngsamt gled ut frn stranden, s knde han att rrelsen frde honom nrmare Sabrina Love, och han kunde inte hindra ett leende frn att sprida sig ver lpparna. De drogs med nedstrms av vattnet tillsammans med stora trdstammar, delar av vassruggar som slitits loss och sandigt skum. Den gamle styrde flotten med en lng str som han ocks anvnde fr att skjuta ifrn vid de stllen dr det var fr grunt. Man kunde urskilja flodens strckning genom en slingrande linje som utgjordes av de trdkronor som fljde den versvmmade, ursprungliga strandlinjen. Daniel satte sig p kanten till en av de sm inhgnaderna. Solen hade redan gtt upp. Sedan gick han fram till den gamle fr att frga hur lngt det var kvar till bron dr landsvgen korsade floden. Han fick till svar att om vattnet fortsatte att dra med dem med samma styrka, skulle de vara framme vid tolvsnret. Sjlv skulle han ka nda till arna, fr dr vntade hans tre barn med en prm som skulle bogsera dem fram till Puerto Charay. Dr skulle alla g i land och sedan skulle de kra den tomma flotten uppstrms igen tillbaka till badplatsen. Han hade hllit p i tv veckor att skjutsa mnniskor som drabbats av versvmningen. Han berttade att dagen innan, nr de var p vg tillbaka med flotten, hade de ftt se hur ett vilset vattensvin tog sig upp p flotten fr att vila. Det stackars djuret hade rest s flera kilometer och tvingats st ut med rdslan fr motorljudet fr att klara sig, och nr den fick vittring p fast mark dk den i igen. Daniel sg koncentrerat p honom. Han var en gringo, en man med europeiskt utseende, lite till ren och med bl gon som

satt djupt i ansiktet. Han bar basker och rkte ngra korta cigaretter som han bjd p vid ett tillflle. Daniel tnde en och hll lgan i l fr vinddraget frn floden, och nr han drog ett bloss brjade han hosta. Den gamle skrattade till och sa: De r starka, men de hller myggen borta. Sedan frgade han: "Kan du simma?" "Javisst", sa Daniel. "Hur s?" "Nr vi kommer till bron kan vi inte lgga till vid stranden eftersom jag mste hlla undan fr bropelarna s att vi kan passera mellan dem. Det r bara ngra meter. Men du mste stoppa ner dina saker i en plastpse s att de inte blir blta." "Jag har ingen." Gamlingen lt honom hlla rodret ett tag och letade rtt p en plastpse som han gav honom. Daniel tog motvilligt emot den. Han sg ut ver den enorma vattenytan dr himlen avspeglade sig och det bara stack upp ngra delar av stngsel, kvarnar och trd fullsatta av fglar. Eftersom det inte fanns ngon fast referenspunkt i nrheten verkade det som om de inte rrde sig alls. Ngra personer hade slumrat till bland bagaget. Nu var det mitt p frmiddagen och det brjade bli varmt. Han var hungrig och satte sig p huk ver sin vska som om han letade efter ngot i den, medan han t en sandwich lite skamset. P hll avtecknade sig landsvgen som en horisontlinje dr miniatyrbilar for fram. D och dk en torr bit land upp. Daniel flyttade ver sina saker till plastpsen. Resan till Charay kostade fem pesos, men gringon lt honom ka med fr bara tre, eftersom han skulle kliva av lite tidigare. "Bst att du gr dig beredd nu", sa han. Daniel frstod att han skulle bli tvungen att ta av sig klderna och frskte skjuta upp det s lnge som mjligt. Han sg bron nrma sig som en svart regnbge som frband de bda lnga, svarta banden som utgjordes av landsvgen. "Du mste hoppa i innan vi kommer fram till bron s att du kan ta hjlp av strmmen", sa gringon. Daniel tog av sig klockan och klderna och stod dr i bara kalsongerna. Han stoppade ner allting i psen. "Hll hrt i den, s kan du ha den att flyta p", sa mannen som tagit med hsten. De andra ombord, som hade tagit p sig klder och hattar som skydd fr solen, tittade p honom dr han stod halvnaken p flottens hgra sida med sina tillhrigheter i handen. Han knde sig svagare och mer utlmnad n ngonsin. Nu hrdes ljudet av fordonen som passerade lngs vgen i hg fart. Gamlingen satte kurs mot ppningen mellan pelarna i mitten av bron, vilket var det enda stlle som var brett nog att lta dem passera. Ungefr femtio meter innan de kom fram sa han till Daniel: "Vnta inte lngre nu, utan hoppa i, s du kan ta hjlp av strmmen." Daniel hoppade i vattnet med ett plask, nervs som han var. Han simmade med benen och ena armen medan han hll i plastpsen med den andra fr att f flythjlp. Han tog sig fram diagonalt med hjlp av kraften frn det grumliga vattnet. Fr ett gonblick tittade han bakt och sg flotten som nu tycktes helt liten med djuren och mnniskorna. Han fortsatte att simma lite till, inte lngre lika uppgivet eftersom han nrmade sig ngra snr som vxte vid brofstet. Nu bottnade han och knde kall lera under ftterna. Han banade sig vg genom vassen och de andra vxterna som rispade hans ben och hoppades att inte ngon giftig orm lg gmd dr. Till slut var han framme vid grset som vxte i strandkanten och kunde andas ut. Han tittade t flotten igen: gamlingen vinkade t honom p avstnd och ropade ngot. Daniel lyfte handen som fr att tacka honom. Flotten tycktes nu bara vara ett lv som strmmen uppkftigt bar med sig tack vare sin strre kraft.