Man fds inte till afrikan man blir det

Inne p universiteten filtrerar och frsker de politiskt korrekta akademikerna radicals sade man frr om dem, upplysta men politiskt ofarliga, ofta alibiskapande och utan att vilja det tjnande det bestende - f ordning p verkligheten genom diskussioner om identitet och etnicitet, klass och kn, sexualitet och rasism. De bollar ledigt med tunga namn som Foucault, Derrida och Fanon. Dekonstruerar begrepp p en hg teoretisk och sofistikerad niv. Flera afrikanska universitet kan gott mta sig med excellenta amerikanska och europeiska sdana. Men med en viss skillnad. Den frsta vrldens universitet, men med tredje vrldens omgivningar, som den sydafrikanske professorn Keyan Tomaselli vid University of KwaZulu-Natal i Durban trffande har sagt. Anspelandes, med ironisk underton, p den indelning som frr gjordes men som numera r pass: nr vi delade in i frsta, andra och tredje vrlden. Afrika rknades frsts till den sistnmnda kategorin. Dr alla fattiga och underutvecklade lnder och kontinenter fanns. Dit rknades ocks Kina, som sedan lnge r p vg att ervra vrldsherravldet, utan tvekan hller p att utmanvrera USA som supermakten nummer ett. Afrika frsker ocks kineserna lgga under sig genom mnga fretagsfrvrv. Inne p lrostena sledes intellektuellt fulldig begreppsexercis, runt hrnet mnniskoslakt och gruppvldtkter p kvinnor. ven denna dag. Rebeller hrjar, ledda av lokala krigsherrar. Radikala islamister gr processen kort med vad de anser vara motstndare.

Afrikaberoende Afrika de drastiska, nstan surrealistiska, kontrasternas kontinent. Kan man verkligen lska detta Afrika? Ja sger engelsmannen Richard Dowden, bosatt dr sedan brjan av 1970-talet och tidigare korrespondent fr The Times, med emfas. Man kan rentav, om man inte passar sig, bli Afrikaberoende: en sjlen ockuperande sjukdom. Bli s biten att Afrika framgent kommer att uppta en, utgra ens de, sluka ens intresse och engagemang med hull och hr. Utan att man r fdd p kontinenten, och trots att man vuxit upp och prglats lngt frn den afrikanska hgspnningsverkligheten, knns det som att den angr en. I allra hgsta grad. Kanske kunde man halsbrytande travestera vad man brukar sga om Berlin: man fds inte till afrikan, man blir det. Vl vetande att kontinentens vldighet och komplexitet gr rent hus med alla frenklade generaliseringar. Man r ju inte lika pantad som den frra amerikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin, som satte som rubrik p ett tal: Africa a country.

Sociolog och reseberttare

Richard Dowden har begtt en absolut makals bok, p ett makalst sprk. Han r essist och sknlitterr frfattare, reseberttare och sociolog, i en och samma person. Land fr land gr han kunnigt, mnstrande och uppenbarande igenom, tecknar dess historia och vad man kunde kalla dess speciella trauma eller problematik. Han har som journalist rapporterat frn Afrika i decennier, bde frn lngsamt framflytande vardag och besinningslsa, det rena helvetets krigsskdeplatser, dr allt kan hnda och mnskligt liv r vrt null och nix. Det Dowden inte vet om Nigeria, Kenya och alla de andra lnderna p den mrka fr att blinka till Conrad - kontinenten r inte vrt att veta. Och han frmedlar det p ett som sagt makalst bra sprk. Det r som om man reser med och nra honom, delar hans frtjusning infr de underskna landskapsscenerierna. Njuter tillsammans med honom i soluppgngens paradisiska minuter, med sprakande frger och fgelsng. Upplever hans skrck nr han riskerar ddas, fr att han kommit den brutala verkligheten fr nra. Frnimmer samma vidriga liklukt efter massakrer. Plgas av samma frtvivlan infr sm, oskyldiga barn som blir AIDS-offer. Omfattar samma raseri infr bistnds- och hjlpindustrin som bara gr saker och ting vrre bakom en skenhelig och sjlvfrhrligande fasad. Fr att inte tala om en politisk idiot som Bob Geldof med hans Band Aid: ett gng grtmilda rockstjrnor lallande Do They Know Its Christmas

Bara ge efter Jag strcker vapen. Man kan inte gra Dowdens bok rttvisa genom att frska fnga den i en recension. Det gr inte. Nr man brjat med denna fem hundra sidor kokande och brinnande bok, som redan i frsta meningen kniper alla ens sinnen, kan man sedan inte lgga den ifrn sig. Ingen kan som Dowden, mrk vl utan att dlja eller romantisera, vertyga en om att Afrika r nra. Bara en natts flygresa bort. Och nr man vl blivit Afrikabiten, gr det inte ver. Det r vrre n malaria, finns ingen fungerande kur eller motmedicin. Bara att ge efter.

Lasse Ekstrand

RICHARD DOWDEN Afrika Framtidens kontinent versttning Margareta Eklf Leopard