I BEGYNNELSEN

Hur skall vi frst Bibelns tre frsta kapitel? Perspektiv frn astrofysik och exegetik.

Tryggve N.D. Mettinger

 T. Mettinger 2011 Du har tillstnd: att Dela att kopiera, distribuera och snda verket. P fljande villkor: Erknnande Du mste ange upphovsmannen och/eller licensgivaren p det stt de anger (men inte p ett stt som antyder att de godknt eller rekommenderar din anvnding av verket). Ickekommersiell Du fr inte anvnda verket fr kommersiella ndaml. Inga bearbetningar Du fr inte frndra, bearbeta eller bygga vidare p verket. (The work is published under the CC Creative Commons Legal Code: CC by nc nd. See last page of the present work.) Image sources to cover illustration, courtesy NASA.

Innehllsfrteckning
Frord 5

Kap. 1. I begynnelsen var Big Bang: r tron p en Skapare frenlig med astrofysiken? 8
Ursmllen och vrldens begynnelse i modern kosmologi 9 Kvantmekaniken komplicerar saken Teorin om flera universa Naturkonstanterna: Den stora gtan 18 Var det slumpen? 22

Kap. 2. I Begynnelsen var Ordet: Vad vill Skapelseberttelsen sga lsaren?

Den svra konsten att lsa innantill: Om att lsa p textens vglngd 26 Ett fgelperspektiv ver Skapelseberttelsen 29 Struktur, genre, tema i Skapelseberttelsen 31 Det skapande Ordet 36 Det hebreiska verbet fr skapa: br Skapelsedagarna och skapelseverken 42 Dag 1-3: Ljuset, valvet, hav och land, botaniskt liv 42 Dag 4: Himlakropparna 43 Dag 5: Animaliskt liv: vattendjur, fglar 43 Dag 6: Mnniskan som Guds avbild (1Mos 1:26-28) 44 Dag 7: Guds sabbatsvila 54 nnu en gng: Skapelseberttelsens tema 40

26

Kap. 3. I begynnelsen var dag noll. Religionshistorisk bakgrund

Dag noll: Skapelse ur kaos eller ur intet? 57 Vers 2: Kaos fre skapelsen? 57 Vers 1: Nej, kaos r inte det frsta 62 Skapelse ur intet? 67 Ondskans problem 69 Skapelsen av mnniskan i 1 Mos 2:7 70 Sammanfattande religionshistorisk jmfrelse 72 En lsning frn andra hllet: Skapelseberttelsen i ljuset av astrofysiken 73

57

Kap. 4. Drfr blev det som det blev: Berttelsen om Eden och syndafallet, 1 Mos 23 77
Edenberttelsen som berttelse: En narratologisk analys 79 Nr och var? Tid och plats i berttelsen 79 Vad sker i berttelsen? Berttelsens intrig 81 Berttelsens aktrer: Vem handlar? 86

4
Vem vet vad i berttelsn? 87 Edenberttelsens tema: Olydnaden och dess konsekvenser 89 Edenberttelsens genre: Vad fr sorts berttelse? 95 Teodicproblemet: Frgan om det ondas ursprung 97 Avslutning 99

Kap. 5. Ett nytestamentligt perspektiv: Kristus och skapelsen Slutord Litteraturfrteckning Frkortningar Ordlista ver termer

103 109 111 123 124

Frord
I den hr boken vill jag bertta om hur en bibelforskare i dag ser p tv grundlggande texter i Bibeln: Skapelseberttelsen och berttelsen om Eden och syndafallet. De har fascinerat lsare genom rtusenden. Under mitt liv som bibelforskare har jag nstan rligen undervisat nya studentgrupper om dessa tv texter. Det r texter som tl stndiga omlsningar, ofta med nya aha-upplevelser som resultat. Vad jag hr ger r populrvetenskap. Ngon har sagt att versttarens verksamhet r die Kunst des richtigen Opferns (det rtta offrandets konst); samma sak gller om populrvetenskapligt skrivande: man mste p begripligetens altare offra en hel del som man grna hade berttat om. Den smrtsamma proceduren har jag underkastat mig i den hr boken. I en Ordlista i slutet p boken frklaras viktigare termer. I min lsning av dessa tv urberttelser r jag angelgen om att trnga under ytplanet. nnu i dag brottas alltfr mnga mnniskor med vad de uppfattar som en kristen plikt att bokstavstolka dessa texter. Som ett alternativ till tankeatletiska vningar av den sorten vill jag trnga ner till texternas tema, vad de egentligen g ut p och vill undervisa om. Som en hjlp har jag drvidlag tagit in synpunkter frn de moderna litteraturvetarnas stt att arbeta med texter. Jag anvnde litteraturvetarnas verktygslda i min i USA utkomna bok om Edenberttelsen (Mettinger 2007, se Litteraturfrteckningen). I den boken ger jag en mera teknisk analys avsedd fr forskare och studenter i Bibelvetenskap. I den nu freliggande boken ger jag i kapitel 3 endast ngra glimtar av mina huvudsynpunkter till Syndafallsberttelsen. Tron p en Skapare r i dag gemensam fr tre vrldsreligionr: kristendomen, judendomen och islam. Mnga undrar: Kan den bibliska tron p en Skapare frenas med den moderna astrofysikens forskningsresultat? Vad sger den modern naturvetenskap om universums tillkomst? Den frgan ledde till att jag, efter att ha inhmtat tips om lmplig litteratur, tillbringade ett par sommarmnader p torpet i Smland under begrundan av vad man bland naturvetarna sagt om vad som hnt sedan de frsta millisekunderna efter den stora ursmllen. Fr bakom Big Bang kan vi inte komma, det tillhr inte fysiken utan metafysiken! Frukterna av dessa lyckliga sommarmnaders lektyr redovisar jag i det allra frsta kapitlet i denna bok. Min framstllning skall allts vara tillgnglig fr var och en som r nyfiken p vad Bibelns tv urberttelser vill sga och hur

6 skapelsetron kan relateras till modern naturvetenskap om universums tillkomst. Upplggningen r som fljer: Efter det frsta kapitlet om Big Bang och astrofysiken fljer i kap. 2 en nrlsning av Skapelseberttelsen i Bibelns frsta kapitel. Kapitel 3 diskuterar Skapelseberttelsens tv frsta verser (dag noll) och tar upp ngot om den religionshistoriska bakgrunden. I kapitel 4 behandlas den berttelse som vill frklara hur den vrld som i Skapelseberttelsen framgr fullkomlig ur Skaparens hand kan bli den vrld som prglas av lidande och dd, berttelsen om Eden och syndafallet. Allra sist gnar jag ett kapitel t de nytestamentliga texterna om Kristus och skapelsen. Nu som alltid vill jag gra en rlig tskillnad mellan vad jag vet mig tro som kristen och vad jag tror mig veta som forskare. Det r en viktig grns. Drmed erknner jag giltigheten av grundlggande distinktioner som gjorts av filosofen Immanuel Kant. Han skilde ju mellan den empiriska verkligheten, tkomlig fr vra jordiska sinnen, och den transcendenta vrld som bara kan omfattas av tron. Bde astrofysik och exegetik, bibelforskning, r vetenskap och respekterar allts den grns jag talat om. Nr jag citerar bibeltexter anvnder jag Bibel 2000, som ju innebr ett stort steg fram efter 1917-rs versttning (se min recension, Mettinger 2001). En punkt dr jag dock tycker man bort gra ett annat val i Bibel 2000 gller versttningen av den hebreiska jussivformen. Hr tycker jag till skillnad frn Bibelkommissionen att man alltjmt kan anvnda den svenska konjunktivformen. Jussivformen spelar en framtrdande roll i Skapelseberttelsen. I just denna text vljer jag drfr att i satser med jussiv anfra tergivningen i 1917-rs versttning. Ngon gng ger jag en egen versttning; d har stllreferensen en asterisk (typen Jes 4:1*). Rak parentes [ ] anvndes nr jag skjuter in ngon upplysning i ett citat. Det r min angenma plikt att uttala ett tack till ett antal personer som hjlpt mig p olika stt. Bengt E.Y. Svensson (professor emeritus i teoretisk fysik, Lund) och Arne Ardeberg (professor emeritus i astronomi, Lund) och Martin Lembke (doktorand i religionsfilosofi med ett projekt om det kosmologiska gudsbeviset) har haft vnligheten att kritiskt genomlsa mitt kapitel om astrofysiken. Jag tackar dem fr denna oumbrliga insats och fr hgst intressanta samtal. Alla tre gav ocks under resans gng tips om vrdefull och fr mig begriplig litteratur i mnet. Litteraturtips fick jag ocks av docent Ulf Grman (Centrum fr Teologi och Religionsvetenskap i Lund) och av Gustav Holmberg

7 (Forskningspolitiska Institutet i Lund). Fr synpunkter vill jag ocks tacka professor Terje Stordalen (GT-exeget i Oslo) och docent Rune Sderlund (Centrum fr Teologi och Religionsvetenskap i Lund). Jag har haft gldjen att f lra mig ngot av mina tidigare elever. GT-exegeterna fil.dr Blazenka Scheuer (universitetslektor i GT) och Ola Wikander (doktorand i mnet). Dessa lste hela mitt manus och gjorde ett antal vrdefulla ppekanden. Jag tackar samtliga varmt men gr dem inte till medbrottslingar. Ett tack gr ocks till min amerikanske frlggare av min bok om Eden och syndafallet, James E. Eisenbraun fr tilltelse att teranvnda en del av materialet i den boken. Ett tack kommer fr sent fr att n mottagaren. Min svger, Roland Ribberfors, docent i krnfysik vid Linkpings universitet, var den som allra frst vckte mitt livliga intresse fr de naturvetenskapliga perspektiven. Det skedde i ett samtal d jag frgade honom: r det ngonting inom din vetenskap som du som kristen och krnfysiker finner vara srskilt intressant? Han svar brjade med orden: Har du hrt talas om naturkonstanterna? Och sen frklarade han pedagogiskt vad det drvid handlade om. Vad han berttade ligger bakom det avsnitt i det frsta kapitlet som handlar om just dessa gtfulla fysikaliska vrden i vrt universum. Den hr boken tillgnar jag minnet av min syster Ulla och min svger Roland. M de vila i frid. Borgeby i januari 2011 Tryggve Mettinger

Kap. 1. I begynnelsen var Big Bang: r tron p en Skapare frenlig med astrofysiken?
Den bibliska Skapelseberttelsen talar om att vrlden r skapad av Gud. Detta r ett grundelement i tre nutida vrldsreligioner: judendomen, kristendomen och islam. Vi skall i ett fljande kapitel i detalj studera Bibelns Skapelseberttelse fr att se vad den egentligen gr ut p. Men i detta kapitel handlar det allts om modern naturvetenskap. Hur frhller sig tron p en Skapare till den moderna naturvetenskapens syn p vrldens tillkomst? I ett frsta svep koncentrerar sig just nu vrt intresse p frgan om vrlden r evig, som vissa grekiska filosofer trodde, eller har en begynnelse. I det frstnmnda fallet finns fga utrymme fr tron p en Skapare. Hr kommer vi att diskutera framvxten av teorin om den stora smllen (Big Bang) samt kvantmekanikens insikter om kosmologin. Vi kommer ocks att gna uppmrksamhet t iderna om mnga universa (multiversum-teorierna). I ett andra svep skall vi ta upp de s.k. naturkonstanterna, ett antal fysikaliska grundvrden som gng p gng ftt specialisterna att hpna: det verkar som om dessa vrden p frhand var programmerade p ett sdant stt att universum skulle kunna rymma liv. Det handlar bl.a. om vissa fysikaliska fininstllningar som r ndvndiga fr att producera det kol som ingr i olika kemiska freningar i allt botaniskt och animaliskt liv, om vi bortser frn en del lgre organismer baserade p kiselfreningar. Det skulle rcka med att en enda av dessa konstanter rkade ha fel vrde fr att liv i universum skulle vara en omjlighet eller kosmos, rent av kollapsa. Toleranserna r drvid ytterligt sm. Frgan uppstr allts: r programmeringen av konstanternas kosmiska datafil ett resultat av slumpen? Det blir drmed tv frgor som d str i centrum fr vrt intresse: 1. r den bibliska tron p en skapelseakt frenlig med de insikter som vunnits nr fysiker, matematiker och astronomer har studerat kosmos tillkomst? Har vrlden en brjan? 2. r naturkonstanternas frbluffande datafil ett resultat av slumpens skrdar i universum?

Ursmllen och vrldens begynnelse i modern kosmologi

Frst allts till frgan om hur den moderna kosmologin har utvecklat sig i sin syn p kosmos tillkomst.1 I Bibeln har vrlden en begynnelse. Denna id str i direkt motsats till en grundtanke hos vissa grekiska filosofer: att vrlden r evig och ofrnderlig. Vid 1900-talets brjan menade fysikerna fortfarande att kosmos saknar brjan och slut i tiden, man tnkte sig ett kosmos som var statiskt och ofrnderligt. I klvattnet av Einsteins relativitetsteori ndrade sig detta under ren 1915-1930.2 Einstein sjlv hade svrt att verge denna gamla id om ett statiskt universum. Han kunde inte acceptera vad som faktiskt lg i frlngningen av hans egen teori. Hans ekvationer pekade emellertid p att vrlden varken var evig eller statisk. Ryssen Aleksandr Fridman rknade p saken och publicerade 1922 en uppsats dr han hvdade att universum kan tnkas utvidga sig. Efter ett frsk att falsifiera Fridmans kalkyler gav Einstein med sig och ndrade uppfattning. Ungefr samtidigt och oberoende av Fridman formulerade den belgiske katolske prsten och astronomen Georges Lematre (1927) tanken p uratomen och den stora ursmllen. Han hade rknat fram att universum faktiskt expanderar och resonerade sedan s hr: Om universum expanderar, var det mindre i gr och nnu mindre frra ret och nnu mindre fr en miljon r sen. O.s.v. Till sist nr man en punkt dr universum r infinitessimalt litet och och ofattbart kompakt. Uratomens explosion var fr Lematre sjlva skapelsegonblicket. Genom Fridman och Lematre fddes det som
1

Om modern kosmologi se de vetenskapshistoriska framstllningarna av Kragh i Pedersen & Kragh 2000: kap. 13-18, Singh 2006 och North 2008: srskilt kap. 15-20. Se vidare: Hawking 1990 (uppdaterad engelsk version 1998), Davies 1990 och 1993 samt Greene 2003 och 2005. En grupp forskare med anknytning till Niels Bohr-institutet i Kpenhamn skriver om modern kosmologi i Jrgensen & Jrgensen 2007. Mitt tack till Ulla Hedner-Bergentz fr tipset om den sistnmnda boken. Se ven artiklarna Kosmologi i Nationalencyklopedin och Cosmology p ntet i Wikipedia. En svensk religionsfilosof som studerar kosmologi och gudsbevis r Martin Lembke. Mrk Lembke 2007. 2 Fr en allmnbegriplig framstllning om framvxten av Big bangperspektivet se Singh 2006.

10 nu kallas fr teorin om den stora smllen (the Big Bang). Universum var inte evigt utan hade en begynnelse.3 Egentligen r det lite mrkligt att fysikerna inte tidigare vergav frestllningen om ett evigt universum. Den tanken str ju i direkt motsats till den kontinuerliga existensen av irreversibla fysikaliska processer. Termodynamikens andra huvudsats om den gradvis skeende vrmedden och tilltagande molekylr oordning, entropin, leder vl med ndvndighet till att vrlden inte kan vara evig.4 S lngt var allt teori. Big Bang-teorin har nu undan fr undan bekrftats genom konkreta iakttagelser. Vi rr oss drmed p empirins plan. Den frsta bekrftelsen levererades av Edwin Hubble 1929. Han hade redan tidigare visat att vr galax inte r den enda i universum. Nu gjorde han sin revolutionerande upptckt: det finns en rdfrskjutning i ljuset frn andra galaxer. Ljuset frn stjrnor som rr sig ifrn oss blir mer rdfrgat. Detta berodde p Doppler-effekten: Hos en stjrna som avlgsnar sig r ljuset frskjutet mot lngre vglngder, rdfrskjutningen. Slutsatsen blev att universum stndigt expanderar. Detta var en vacker bekrftelse p de kalkyler som Fridman och Lematre presenterat.

Fig. 1.1 Big bang innebr att universum har sin brjan i en punkt utan utstrckning och stndigt expanderar. Lser man expansionens tidspilar baklnges hamnar man i sjlva urexplosionens gonblick.

Insikten om universums expansion r revolutionerande. Om allting flyger isr, d konstituerar universums expansion ett tidsfrlopp. Vi fr en tidspil. I vrt sammanhang r pongen denna: Tidspilen kan man, som ovan sagts, tnkas flja bakt i stllet fr framt i tiden. Om man utifrn universum som det nu ser ut allts extrapolerar bakt i tiden, d nr man till sist en punkt dr expansionen brjade. Undan fr undan gav forskarna Lematre rtt
3

Till Fridman- och Lematre-universum, se Kragh i Pedersen & Kragh 2000: 279-291. 4 Davies, 1993: 46-47.

11 och tnker sig en jtteexplosion som brjar i en gldande vit oerhrt tt punkt av ren energi.5 Det handlar om en Big Bang; universums pgende expansion r fljderna av denna ursmll. I brist p gonvittnen r jag bengen att acceptera fysikkollegernas berkningar: detta intrffade fr ca 14 miljarder r sedan. Fr att rdda sitt statiska universum hade Einstein i sina ekvationer frt in den s.k. kosmologiska konstanten.6 Varken Fridman eller Lematre var beredda att acceptera denna specialfaktor. De opererade med Einsteins ursprungliga ekvationer. Nu fick de vacker empirisk bevisning genom Hubbles rdfrskjutning. Fridman hade d redan hunnit d. Men Lematre levde och fick mottaga hgst intressant korrespondens. Han hade frskt vertyga den bermde astrofysikern Arthur Eddington om sin teoris riktighet men brevet blev aldrig besvarat. Lematre skrev nnu en gng i frhoppningen att denne skulle inse att hans teori stmde med vad Hubble observerat. Nu skrev Eddington erknnsamt till Lematre och skickade dessutom ett brev till tidskriften Nature och stttade honom p olika stt. Einstein var inte smre. Han skrev till Lematre och berttade om hur han stndigt haft dligt samvete fr det dr begreppet han infrt i sina ekvationer, ett begrepp som nog bde Lematre och Fridman upplevde som en fuskfaktor. Och han gav Lematre sitt offentliga std.7 Den danske vetenskapshistorikern Helge Kragh tvekar inte nr han beskriver innebrden av allt detta: Med terupptckten i brjan av 1930-talet av Fridmans och Lematres arbeten upplevde kosmologin ett veritabelt paradigmskifte, en transformation lika genomgripande som det kopernikanska programmet p 1500-talet, fast processen nu var s mycket snabbare.8 Denna uppfattning av kosmos tillkomst genom en jttelik urexplosion fick sin vackraste bevisning i ett arbete som publicerades 1965.9 Arno Penzias och Robert Wilson hade under arbetet med en antenn fr rymdkommunikation funnit ett egendomligt, ofrklarligt brus. Det fanns i kosmos ett ofrklarligt
5

Greene (2005: 305-338) diskuterar den intressanta frgan Vad var det som small? 6 Om denna, se t.ex. Kragh i Pedersen & Kragh 2000: 276-279. 7 Se Singh 2006: 258-272. Det faktum att man numera p nytt rknar med en kosmologisk konstant har ej inneburit att man vergett Big Bang-teorin. 8 Kragh i Pedersen & Kragh 2000: 283. 9 Se Singh 2006: 400-414.

12 ngot som skickade ut radiovgor, som mrkligt nog tycktes komma frn alla hll. Nu fick de hra att ett par andra forskare skte efter strlning frn den stora ursmllen. Pltsligt frstod Penzias och Wilson att det var just detta de funnit. De hade drmed pvisat den kosmiska bakgrundsstrlningen. Hela kosmos tycks simma i ett bad av vrmestrlning, lt vara ytterst svag. Penzias och Wilson insg att de fngat upp ett slags tersken frn sjlva ursmllen. Vad de funnit var ett eko frn universums frsta millisekunder! Ekot frn den stora smllen hade genom universums uttnjning frvandlats till radiovgor, ett mikrovgsbrus. Att bruset kom frn alla hll blev begripligt nr det handlade om effekter av den stora smllen. 1978 fick Penzias och Wilson nobelpriset i fysik fr sin insats. Big Bang-teorin r utmanande fr vrt tnkande. Icke desto mindre r numera flesta fysiker verens om den.10 Icke-fysiker undrar ofta: nr hnde detta, och var? Fysikerna svarar: Rum, tid och materia r frbundna med varandra. Alla fysikaliska lagar, sger Paul Davies, r formulerade i termer av rum och tid; om vi gr bakt i tiden s har de ingen tillmplighet bortom den punkt dr rum och tid nnu ej brjat existera. Rummet sjlvt fick sin existens genom the Big Bang.11. Brian Greene ppekar vad som egentligen r sjlvklart: Frgan Var? r meningsls; i begynnelsen var ju alla nu skilda punkter i universum en och samma.12 Big Bang-teorin i dess klassiska utformning (standardmodellen) gjorde tydligt att universum mste ha haft en brjan i tiden. Den mttes av entusiasm frn dem som ville tnka sig en gudomlig skapelseakt: Hr har vi ju sjlva startpunkten. Den katolska kyrkan uttryckte sitt officiella gillande 1951. Kvantmekaniken komplicerar saken Perspektivet frskts genom att kvantfysiken kom in i bilden. Einsteins relativitetsteori gav en teoretisk ram fr frstelsen av universum i dess mest storskaliga dimensioner: stjrnor, galaxer, galaxhopar. Kvantmekaniken ger motsvarande teoretiska ram fr att
10

En som envist fortsatte att hvda ett statiskt universum var Fred Hoyle, se Hoyle 1994: 399-414 dr Hoyle jmfr Big bang-kosmologin med religis fundamentalism (s. 413). Men det steady state-alternativ som Hoyle tillsammans med Hermann Bondi och Thomas Gold hvdade frn 1947 och framt har blivit en parentes i vetenskapshistorien, se Kragh i Pedersen & Kragh 2000: 322-325. 11 Davies 1993: 49-50. 12 Greene 2003: 346.

13 frst universum i dess allra minsta skala: molekyler, atomer, partiklar, elektroner. Det var Max Planck som r 1900 pvisat att elektromagnetisk strlning avges i bestmda paket, Plancks kvanta. P basis av Plancks forskning byggde man upp den s.k. kvantmekaniken. Med sin inriktning mot det allra minsta mste kvantmekaniken ha en viktig tillmpning i de fysikaliska frhllanden som rdde d hela universum hade sina infinitessimalt sm dimensioner.13 Fysikerna sluter sig till hur man i Planck-vrlden noterar variationer som rr partiklarnas positioner och som gr att tiden och rummet fluktuerar. James Hartle och Stephen Hawking har hvdat att det mycket tidiga universum prglades av att distinktionen mellan rum och tid suddas ut, eller rttare sagt nnu inte kommit till stnd. I sjlva begynnelsen, kanske en Plancktid (en oerhrt liten del av en sekund, 10-43 sek. , dvs 0.00 001 sek. med 42 nollor efter decimalkommat) allts mindre n en sekund efter den singularitet dr standardversionen av Big Bang sg sjlva begynnelsen, dr kommer den fyrdimensionella rum-tiden till stnd. Skillnaden mellan standardmodellen och denna nya modell har Paul Davies pedagogiskt klargjort p fljande stt, samtidigt som han ppekar att hans skiss inte fr frsts alltfr bokstavligt:14 Standardmodellen kan skdliggras med en upp-och-nervnd kon, dr spetsen lngst ner r sjlva startpunkten fr den stora smllen. Den punkten kallar fysikerna fr singulariteten. Konens successiva vidgning visar universums pgende expansion. Kvantumkosmologin i sin tur, i den version som Hartley och Hawking presenterade, gr ut p att konens spets inte r skarp utan snarare har formen av ett halvklot och kan skdliggras som en halvcirkel. Ovanfr denna halvcirkel vidgas konen precis som i standarmodellen. Universum expPanderar ju ocks i kvantmodellen; ven hr gller Big Bang.

13

Davies 1993: 61-69. Om kvantfysiken och naturlagarna, see Russell m.fl., utg., 1999. 14 Davies 1993: 61-69.

14

Fig. 1.2 Kvantmekaniken komplicerar saken. I sin standardversion (till vnster i fig.) frutstter Big bang en startpunkt i en singularitet. I kvantmekanikens version (till hger i fig.) har vi inte en spetsig kon utan en halvsfr i botten. Singulariteten r eliminerad. (Illustrationen hmtad frn Paul Davies 1993: 65-66 och tergiven med frfattarens tillstnd.)

I kvantmodellen str vi infr paradoxen att vi ena sidan inte finner ngon abrupt begynnelse fr alltet (singulariteten r eliminerad) och andra sidan likvl har att gra med ett universum som inte i tiden strcker sig bakt i ondlighet. Tiden i det frflutna r begrnsad men saknar egentlig grns.15 Hawking sjlv konkluderar: om universum r helt sjlvtillrckligt [bttre: ett slutet helt] och utan grnser eller kanter, d kan det varken ha en brjan eller ett slut: det skulle bara finnas till. Vad finns det d fr utrymme fr en Skapare?16 Samtidigt r Hawking klar p en viktig punkt: Jag vill betona att tanken att rum och tid r ndliga och utan grns bara r ett frslag: den kan inte hrledas ur ngon annan princip.17 Brian Greene, en fysiker som arbetat mycket inom modern kosmologi, sger: Hawking och Hartle frsker att studera det kosmologiska begynnelsevillkoren under de fysikaliska teoriernas paraply. Det leder emellertid inte till ngon

15 16

Davies 1993: 67. Hawking 1990: 149, 1998: 145-146. Hawking anvnder uttrycket completely self-contained. 17 Hawking 1990: 145.

15 evident slutsats. Det hela frblir inconclusive fr att citera Greene.18 Hawking var p jakt efter vad han kallade Grand Unified Theory (GUT), den stora frenande teorin som skulle frklara allt.19 Med GUT skulle GUD bli verfldig. Vad Hawking i dag sger om Guds eventuella verfldighet vet jag inte, men klart r att Hawking har ndrat sig i frga om mjligheterna att n den allomfattande teorin. I en frelsning hllen 2004 sger han att han tillhrde dem som satsade p att finna denna ultimata teori. Men han har ndrat sig, ppekar han, och framhller nu att vrt skande efter en frklaring aldrig kommer att n sitt slut.20 Teorin om flera universa nnu en innovation p de kosmologiska teoriernas omrde mste noteras: tanken att vrt universum inte r det enda utan utgr ett bland otaliga andra, multiversum-teorin.21 Frgan om ett universum eller flera r viktig med tanke p slumpens eventuella roll som faktor bakom de vrden naturkonstanterna har i vrt universum. I ett enormt antal universa kan slumpen ngon gng ha lyckats generera ett optimalt utfall. Multiversum-teorin har presenterats i en rad olika varianter. En knd sdan r den s.k. inflationskosmologin, freslagen av Alan Guth och Andrei Linde.22 Inflation handlar hr om rumslig utvidgning. Man rknar med ett kort men intensivt utbrott av expansion i klvattnet av Planck-tidens universum, allts under dess frsta brkdelar av en sekund. Vad vi sen fr r en fortsatt expansion fast av mindre intensitet. Sdana inflationer kan tnkas intrffa kontinuerligt och utveckla nya universa. Vrt eget universums expansion kan tnkas vara blott en i en ondlig serie av dylika kosmiska hndelser. Den numera s aktuella men omtvistade strngteorin har det tidigaste

18 19

Greene 2003: 366. Hawking 1990: 83-89. Det handlar om hur man fr ihop kvantmekaniken med sdana grundlggande krafter som gravitationen. Det r allts inte en teori som bokstavligt frklarar allting. 20 Se Kng 2007: 18. Frelsningen finns p ntet. Googla: Hawking, Gdel and the end of physics och se frelsningens sista avsnitt. Mrk kommentarerna hos Kng 2007: 17-18, 21-22. 21 Om multiversum-teorin, see t.ex. Barrow & Tipler 1986: 472-496, Davies 1993: 215-221, Greene 2003: 366-368 och Bengt Gustafsson 2009: 76-83. 22 Se Barrow 1995: 59-90 och Greene 2005: 305-338.

16 kosmos som sin vetenskapliga arena. Denna teori ger som en mjlig konsekvens en variant av inflationskosmologin. Brian Greene har ppekat att inflationskosmologin ger en frklaring till vad som satte igng universums utvidgning. Ett higgsflt som balanserar ver sitt vrde vid energi noll kan ge upphov till en jttekrevad som driver rummet att expandera. Men detta behver inte sammanfalla med universums skapelse, sger Greene. Det br ses som en hndelse som det redan existerande universum upplevde men inte ndvndigtvis som den hndelse som skapade universum.23 En annan variant av multiversum-teorien r den som formulerades av Lee Smolin. Denne tnker sig att de svarta hlen som forskarna kunnat konstatera i universum vart och ett bildar utgngspunkten fr nya universa.24 Idn att det finns ett ondligt antal universa har emellertid sina problem. Brian Greene konstaterar: Det torde bli svrt, fr att inte sga omjligt att veta om denna nya id hller. ven om vi kunde tnka oss en ondlighet av andra universa skulle vi nd inte kunna komma i kontakt med ngot av dem.25 Och vi skulle inte kunna sga om de existerade fre, efter eller parallellt med vrt universum. Vi kan helt enkelt inte veta om de finns och vi kan inte veta ngot om hur naturkonstanterna frhller sig i dem. Hr freligger allts svra kunskapsteoretiska problem. Multiversum-teorier r mycket populra bland fysiker i dag, delvis kanske beroende p att de verkar ligga i frlngningen av andra mera etablerade teorier (t.ex. strngteorin). Det r i multiversum-teorin som Martin Rees till slut hamnar i sitt arbete om krafterna som styr universum.26 Man br nog inte utesluta att den en dag fr en mer evident vetenskaplig motivering n vad som f.n. r fallet. Samtidigt br vi minnas att strngteorin inte r experimentellt bevisad utan en teoretisk hypotes. Kan en fysiker tala om en begynnelse fr universum? Jag stllde frgan till min Lundakollega i teoretisk fysik Bengt E.Y. Svensson som svarade s hr: Talar vi om vergngen frn ett tillstnd som r absolut annorlunda, tillstndet vid Big Bang, till universum, d kan vi tala om en begynnelse. Talar vi om begynnelse i absolut mening mste man som fysiker sga: Vi vet inte.
23

Greene 2005: 319-320, citat sid. 320 (originalets kursivering). Se intervjuerna med Guth och Linde i Lightman & Brawer 1990: 467-494. 24 Se Greene 2003: 369. 25 Greene 2003: 368. Se ven Davies 1993: 190, 215-221. 26 Rees 2002: 179 -194.

17 Vad som under alla frhllanden frtjnar att noteras r att Big Bang-modellen r vad som gller ven sedan kvantmekanik och multiversum-teorier gjort sitt intrde p scenen. Rdfrskjutningen och bakgrundsstrlningen talar sitt tydliga sprk. Termodynamiken med sin Andra lag (det var bttre frr; allt gr mot vrmedden) har ocks sitt att sga. Antag att Big Bang inte gller och att universum i stllet r ondligt gammalt. D har temperaturfrhllandena haft ondligt lng tid p sig att utjmnas. Vrmedden borde fr lnge sedan ha intrffat. Eftersom detta bevisligen inte intrffat drar vi slutsatsen att universum har ngon form av brjan, och d tminstone i den frsta av Svenssons tv betydelser ovan. Lt mig citera Ulf Danielsson, teoretisk fysiker i Uppsala:
I ett ondligt gammalt universum borde ju allt ha haft tid att frfalla, och allt vara betydligt mycket smre stllt n vad det trots allt nd r. Slutsatsen blir drfr att det mste ha funnits ett skapelsegonblick ett gonblick av hgsta ordning som blev startskottet fr en resa mot frfallet. Argumentet lter kanske som ett skmt, men r mycket allvarligt menat och bland det starkaste man kan komma upp med.27

Big Bang-teorin r en utmaning fr den mnskliga tanken. Som den brittiske astrofysikern Martin Rees sger: Det kan tyckas strida mot sunda frnuftet att ett helt universum som har en utstrckning av tio miljarder ljusr (och frmodligen nnu lngre bortom vr horisont) kan ha uppsttt ur en punkt utan storlek.28 Icke desto mindre r det den uppfattning som allmnt gller bland specialisterna i dag.

27

Danielsson 2003: 310. Mrk dock att Danielsson frnekar att han tror p en Gud. Ett annat argument fr Big bang r mngden av helium i universum (ungefr 25 procent av universums atomer). Det mesta av detta helium mste ha bildats vid en stor smll vid universums brjan, d vi hade krnreaktioner under enormt tryck och temperatur. Se Richard Morris 1995: 17-20. 28 Rees 2002: 160. Det r vrt notera att steady state-teoretikerna (Hoyle m.fl.) fann big bang-teorien vara absurd drfr att den byggde p ett antagande om en skapelse av hela universum utifrn ingenting, se Kragh i Pedersen & Kragh 2000: 326. Hoyle var f.. den som myntade begreppet Big Bang, och d som en pedagogisk term fr teorien om en urexplosion.

18
Naturkonstanterna: den stora gtan

Jag vergr nu till naturkonstanterna, de fysikaliska grundvrden som ibland kallas fr universalkonstanterna, drfr att de frutstts vara giltiga i hela universum. I vrt universum r naturkonstanterna optimalt kalibrerade. En ytterligt liten avvikelse frn idealvrdet hos en av dem skulle f totalt destruktiva konsekvenser. r detta ett resultat av slumpen? Jag rkar ga en trning gjord i genomskinlig plast. Inuti denna finns en annan liknande trning, fast mindre, och inuti denna nnu en likadan fast nnu mindre. Jag har fr lnge sen gett upp frsken att f sexor p alla tre samtidigt. Men jag inser frsts att det kan g, om jag hller p tillrckligt lnge. Experimentet kan belysa vad vi har i fallet med naturkonstanterna, fast hr blir det frgan om ett femtontal trningar inuti varandra. Om vi nu stannar fr cirka 15 naturkonstanter det finns ingen kanonisk lista utan antalet varierar ngot mellan forskarna. Och trningar frresten, det r i det hr sammanhanget ett mindre lmpligt begrepp drfr att toleranserna fr naturkonstanterna oftast r ofattbart sm. Det rr sig om procent och ibland om promille nr vi talar om de skillnader som skulle gra vrt universum obeboeligt eller icke-existerande. Lt oss titta p ngra exempel.29 Den fint avstmda expansionen. Efter ursmllen expanderar universum. Denna expansion sker i en exakt instlld hastighet. Stepen W. Hawking frgar i sin bok Kosmos: En kort historik: Varfr expanderar universum med en hastighet som hrfint skiljer modeller som leder till ett kollapsande universum frn modeller med ett universum som expanderar i evighet? Det r ju faktiskt s att universum fortfarande efter tusentals miljoner r expanderar i samma kritiska [d.v.s. fininstllda] hastighet. Och Hawking konstaterar att universums existens balanserar p en smal knivsegg: Om expansionstakten en sekund efter Big Bang hade varit mindre med bara en del p hundra tusen miljoner miljoner, skulle universum ha kollapsat igen innan det ens hade uppntt sin

29

Litteraturen om naturkonstanterna r omfattande. Jag nmner bara ngra presentationer. Viktiga bcker synes mig vara Barrow & Tipler 1986, Rees 2002 och Barrow 2003. Saken diskuteras ven, utifrn bde fysikaliska och metafysiska aspekter, av Davies 1993: 194-222, Barbour 1997: 204-207, Collins 2006: 71-80, Lennox 2007: 68-75 och Kng 2007: 58-72. Jag har haft stor nytta av en ej publicerad versikt som krnfysikern, docent Roland Ribberfors, Linkpings universitet, har gjort.

19 nuvarande storlek.30 Ja, hur mnga sidor skall vi ta till fr den trning som skall representera gravitationskonstanten? Den starka krnkraften och bildandet av grundmnena. Fysikerna talar om fyra grundkrafter i universum som i sina kombinationer avgr allting annat: gravitationen (tyngdkraften), elektromagnetismen, den starka krnkraften och den svaga krnkraften. Den starka krnkraften hller ihop atomkrnorna i olika grundmnen (kol, syre, vte, o.s.v). Atomkrnorna bestr av neutroner och protoner. Protonerna r positivt laddade och repellerar varandra. Utan den starka krnkraften som sammanhllande faktor, som ett krnklister, skulle atomkrnorna automatiskt flyga isr. Det handlar hr om interaktionen mellan elektromagnetiska och nuklera krafter. Idealvrdet r att de frra utgr 0.007 av styrkan hos den starka krnkraften. Redan en minimal avvikelse frn detta lyckosamma vrde uppt eller nert till 0.008 eller 0.006 skulle ftt helt frdande konsekvenser. Den starka krnkraften bestmmer hur stjrnor omvandlar vte till nstan alla atomer i det periodiska systemet. Om den starka krnkraften vore bara aningen starkare n den faktiskt r, skulle det bara finnas tunga grundmnen som koppar, uran etc. Inget vte skulle ha verlevt efter den stora smllen. Liv vore omjligt. Om den dremot vore 0.006, allts en promille svagare, d skulle endast det ltta mnet vte existera. Inte heller d skulle liv vara mjligt.31 Asymmetrin materia antimateria. Efter ur-smllen tillkom materia och anti-materia i nstan exakt lika proportioner. Ngon millisekund efter smllen kunde kvarkar och anti-kvarkar kondenseras. Varje mte mellan tv sdana ledde till att bda frintades och energi uppstod. Nu rkar det vara s att det fr varje miljard par kvarkar och anti-kvarkar fanns en extra kvark som allts verlevde.32 Summan av dessa extra kvarkar utgr massan i vrt universum. Martin Rees, brittisk astrofysiker, sger: Vi och det synliga universum omkring oss existerar kanske bara p grund av

30 31

Hawking 1990: 129. Jag har denna sammanstllning om den starka krnkraften frn Ribberfors PM. Se ven Rees 2002: 67-70 och Barrow 2003: 152-159, ssk sid. 154-155. 32 Se Rees 2002: 107-111, srskilt sid. 110. Barrow & Tipler 1986: 370, 403 talar om tio miljarder par.

20 en skillnad i nionde decimalen mellan antalet kvarkar och antikvarkar.33 Om det hade varit exakt symmetri s att den dr extra kvarken saknats, hade vi i stllet fr ett materieuniversum bara ftt ren strlning. Planeter, stjrnor och galaxer skulle ej ha existerat. Och inte heller vi. Elektronens elektriska laddning och Plancks konstant. Plancks konstant beskriver bl. a. repulsionen mellan elektroner och atomkrnor. Elektronerna attraheras av protonerna i atomkrnan. Balansen mellan attraktion och repulsion i olika atomer och mellan olika molekyler r mycket delikat och r extremt beroende av Plancks konstant, vanligen betecknad med bokstaven h. Denna konstant r, uttryckt i joulesekunder, 0.000 000 662 (totalt 33 nollor efter decimalpunkten). Om vrdet p h vore endast ngon promille strre eller mindre n sitt rtta vrde skulle detta f en alldeles fatal konsekvens: Kolet, som r en bokstavligt talat livsviktig bestndsdel i allt levande, skulle frlora sin unika frmga till kemiska bindningar. Inget liv skulle kunna existera. Om vrdet p h vore noll skulle alla atomer och molekyler falla ihop till en enda tung massa. ter mste vi konstatera: Hr rcker det inte med ngon standardtrning som kan komma upp med tal frn 1 till 6.34 Mera om det livsviktiga kolet. Grundmnet kol ingr i allt levande och r en absolut ndvndig frutsttning fr liv av den typ som finns p vr planet. Utver vad som ovan sagts vill jag ge ngra glimtar frn sjlva upptckten av det stt varp det bokstavligt talat livsviktiga kolet bildas i universum. Det var Fred Hoyle, brittisk astronom och matematiker, som levererade en av de viktigaste upptckterna. Jag fljer drvid framstllningen i Hoyles sjlvbiografi och i John D. Barrow, The Constants of Nature.35 Det handlar om en mycket specifik krnreaktion som frsiggr i de stora stjrnorna, den s.k. trippel alfa-processen dr helium spelar en huvudroll, klarlagd av Edwin Salpeter 1951.36 Fred Hoyle tog drp upp problematiken med bildandet av de tyngre grundmnena.
33 34

Rees 2002: 110 (originalets kursivering). Fr Plancks konstant har jag fljt Ribberfors sammanstllning. 35 Hoyle 1994: 256-267, 287-288, 293-297 och Barrow 2003: 152-159. Se ocks Kragh i Pedersen & Kragh 2000: 337-340, Singh 2006: 364-380 och North 2008: 653-657. 36 Se Kragh i Pederesen & Kragh 2000: 338-339 och North 2008: 655.

21 Han insg snabbt att bildandet av kol i de stora stjrnorna inte var ngon ren sjlvklarhet. Fr det frsta skulle tre alfa-partiklar (helium-krnor) mtas och interagera, och fr det andra skulle resultatet helst bli varaktigt. Hoyle rknade fram att det nskvrda resultatet kunde uppns vid en alldeles bestmd energiniv (7.65 MeV ver grundnivn). Hans kontaktade Willy Fowler och dennes forskarlag som i ett laboratorieexperiment snabbt kunde bekrfta Hoyles frutsgelse. I trippel alfa-processen handlar det om tre steg. Helium + helium ger beryllium. Beryllium + helium ger kol. Kol + helium ger syre. Kol- och syreniverna varierar systematiskt i relation till energinivernas vxlingar. Vid avvikande energiniver kan det sluta med stora mngder kol, eller med stora mngder syre, men aldrig med bda. Risken r att kolet frsvinner under processen. Barrow konstaterar: En vxling med mer n 0.4 procent hos konstanterna som styr den starka krnkraften eller med mer n 4 procent i finstrukturkonstanten skulle frstra nstan allt kol eller nstan allt syre i varje stjrna.37 Ett forskarlag med Hoyle, Fowler och paret Margaret och Geoffrey Burbidge arbetade vidare med krnsyntesen av grundmnena. Man klarlade varje fas i en stjrnas liv och lyckades redogra fr varje krnreaktion och dess resultat. De tunga grundmnena hade bildats i dende stjrnor. De ltta grundmnena, dremot, hade bildats strax efter den stora smllen. Grundmnenas tillkomst var drmed i princip klarlagd, en fantastisk forskarbragd. Arbetet var klart 1956 och publicerades fljande r i en mer n hundra sidor lng tidskriftsartikel i Reviews of Modern Physics.38 Den artikeln betraktas som en milsten i astrofysikens historia. 1983-rs nobelpris i fysik gick till William Fowler. Varfr det inte kom att delas med Fred Hoyle r en av de stora gtorna i Nobelprisens historia. En poetisk iakttagelse vrd att gra i detta sammanhang r denna: Vi r alla gjorda av stjrnstoft! Varje kolatom i varje levande varelse fanns en gng inuti en stor stjrna. Ett skmt bland astrofysikerna gr ut p att romantiker r gjorda av stjrnstoft och cyniker av kosmiskt krnkraftsavfall. Efter att ha begrundat de multipla osannolikheter som r involverade i processen bakom kolet landar Fred Hoyle i fljande
37

Barrow 2003: 154-155. Min versttning. Finstrukturkonstanten r en kombination av elektronladdningen, ljushastigheten och Plancks konstant (Barrow 2003: 49). 38 Burbidge & Burgidge & Fowler & Hoyle 1957.

22 slutsats: Jag tror inte att ngon vetenskapsman som underskt data skulle undg slutsatsen att krnfysikens lagar avsiktligt har designats [have been deliberately designed] med avseende p de konsekvenser de har fr stjrnorna.39 Han tillgger att annars skulle vi ha att gra med en monstrus sekvens av tillflligheter. Mrk att Hoyle anvnde begreppet design, ung. frprogrammera. Paul Davies gr med tanke p konstanternas finkalibrering ett tnkvrt konstaterande. Han stller i ett tankeexperiment mnniskan infr den kosmiska manverpanelen: M det f rcka med att sga att om vi kunde leka Gud och efter gottfinnande vlja vrdena fr dessa konstanter genom att vrida p ett antal rattar, d skulle vi finna att nstan alla instllningar skulle gra universum obeboeligt.40
Var det slumpen?

Utver naturkonstanterna finns det ocks en del andra vrden som mera begrnsat gller frhllandena p vr egen planet, Tellus, eller som vi vanligen sger: jorden.41 Dem gr jag inte in p hr. Hller vi oss till de universella konstanterna rr det sig totalt om ett femtontal sdana lt vara att det inte finns ngon kanonisk lista som alla har hamnat p de exakt rtta vrdena fr att liv i universum skulle vara mjligt. Det r vrt att hr fundera p toleransmarginalernas knappa mtt. Det rcker med ytterligt sm variationer p ngon punkt i det kosmiska datorprogrammet fr att allt skall bli kaos. Med ett underfundigt ordval sger en forskare: Numeriska tillflligheter tycks verkligen konspirera fr att gra vrt universum beboeligt.42 Inte fr inte talar man om den antropiska principen: universum r konstruerat s att mnniskan
39 40

Hoyle efter Barrow2003: 157. Min versttning. Davies 1993: 199-200. Min versttning. 41 Det handlar bl.a. om fljande: Avstndet mellan jorden och solen r idealiskt fr frmjandet av liv p vr planet. Vore det lite kortare skulle vrmen stiga och allt vatten frngas. Lite lngre, s skulle kylan gra liv p planeten omjligt. Marginalen antas ligga inom 2 procent i ena eller andra riktningen. Jordens rotationshastighet r ocks vrd att begrunda. Om den vore alltfr lngsam skulle temperaturskillnaderna mellan dag och natt bli alltfr extrema. Vore den fr snabb skulle vindhastigheterna bli frdande. Se Lennox 2007: 70. ELIMINERA DETTA MELLANRUM 42 Freeman Dyson efter Barbour 1997: 205. Min versttning.

23 kan existera dr. Mina tre trningar erstts hr av femton stycken. Och de r inte lngre trningar utan veritabla polyedrar, med hundratals, ibland tusentals sidor. Det rr sig ju i flera fall om promilletoleranser. En utvrdering av slumpens spelrum i sammanhanget kan ske i form av tre alternativ och se ut s hr:43 1. Det finns ett ondligt eller tminstone enormt stort antal universa och vrt eget r bara ett i detta sammanhang. I slumpgeneratorn som producerat olika uppsttningar av konstanterna i alla dessa universa har vi i vrt eget universum ftt ett utfall som r absolut perfekt. Allt fungerar. Det finns bara ett universum, vrt eget. Av en ren slump har naturkonstanterna ftt de idealiska vrden som vi nu kan gldjas t. Det finns bara ett universum. Och att naturkonstanterna har sina idealiska vrden r resultatet inte av en slump utan av ngon X-faktor utanfr systemet.

2. 3.

Av dessa tre fall r vl nr 2 det minst sannolika. Ett enda universum plus slumpen ter sig inte lockande med tanke p att vrt universum vilar p en knivsegg, och detta inte bara vad gller en enskild konstant utan flera sdana. Fall nr 1 r logiskt frsvarbart. Har vi ett ondligt antal universa med olika vrden fr konstanterna, kan det ngon gng ha blivit det perfekta utfallet. Men denna mjlighet vilar p ett antal svrbedmda faktorer. Vi kan ju inte veta ngot om universa utanfr vrt eget. Fall nr 1 frefaller ha karaktren av postulat. Fall nr 3 ett enda universum plus en faktor som genererat det perfekta utfallet r vl huvudalternativet till nr 1. Detta fall, allts nr 3, aktualiserar frgan om grnserna fr vetenskapens omrde. Om detta fall gller, str vi infr en X-faktor som faller utanfr dimensionerna tid och rum och det r bara inom de dimensionerna som vetenskapen har kompetens att uttala sig. Fall nr 3 placerar konstanternas hemlighet p metafysikens plan. Uttalar man sig som forskare och accepterar begrnsningarna till tid och rum, d hamnar man frn kunskapsteoretisk synpunkt i en agnostisk slutsats: vi vet helt enkelt inte. Vilket naturligtvis inte
43

Francis Collins 2006: 74-78. Till grnsfrgorna om kosmologi och gudsbevis, se Martin Lembke 2007 fr hgintressanta synpunkter. Lembke gr dock ej in p naturkonstanterna.

24 hindrar att forskaren kan ha en tro. Men man skall skilja mellan vetande och tro. Vi noterade ovan att Fred Hoyle anvnde begreppet design. Fr Hoyle pekar fakta p att ett superintellekt har manipulerat vrldens fysikaliska egenheter, likas kemin och biologin.44 nnu en forskare skall bokfras i detta sammanhang, nmligen Paul Davies, som har en uppfattning som nrmar sig en teistisk tolkning av tillvaron, utan att han fr den skull skriver under p ngon konventionell religion.45 Han framhller dessutom att antagande av multipla universa inte r ngot problem fr antagandet av en Gud som frprogrammerat det hela (designer God).46 Ett mycket viktigt OBS! Dessa forskares bruk av begreppet design r vitt skilt frn den fundamentalistiska kreationism som anvnder begreppet intelligent design som en sorts hedersemblem.
Sammanfattning

Vi stllde tv frgor i brjan av detta kapitel. Vi kan nu besvara dem i tur och ordning. 1. Det faktum att Big Bang-modellen r den som numera allmnt gller, ven inom kvantfysiken, gr att man nog fr sga att vrlden bland de flesta astrofysiker i ngon mening tnkes ha en begynnelse. Den gamla konflikten mellan tanken p ett evigt universum och tron p en Skapare r drmed knappast lngre aktuell. Frsket p 1940-talet att teruppliva tanken p ett konstant universum (steady state), blev en vetenskaplig parentes. 2. Naturkontanterna r en av de stora gtorna inom astrofysiken. Tv tnkbara positioner verkar vara huvudalternativen.
44

Om Hoyle och religionen, see Hoyle 1982: ssk sid. 16 och 23 samt 1994:414-417. Hoyle sger: A common sense interpretation of the facts suggests that a superintellect has monkeyed with physics, as well as with chemistry and biology, and that there are no blind forces worth speaking about in nature (Hoyle 1982: 16, jfr sid. 23). Verbet monkey br vi nog uppfatta som manipulera, mickla med. 45 Davies 1993: 16. 46 Paul Davies (1993: 220 sger s hr efter att i ett helt kapitel ha diskuterat den ovan behandlade problematiken: In the end, Occams razor compels me to put my money on design, but, as always in matters of metaphysics, the decision is largely a matter of taste rather than scientific judgment. It is worth noting, however, that it is perfectly consistent to believe in both an ensemble of universes and a designer God. Mina kursiveringar. Med Occams razor avses principen att vetenskapliga frklaringar skall vara s enkla som mjligt.

25 Endera gller multiversum-teorin: vi har inte ett enda universum utan mnga, kanske nstan ondligt mnga. D kan slumpen i ngot av dessa tnkas ha producerat en programmering som mjliggr liv. Och vi p denna planet rkar ha turen att finnas just i detta frtrffliga universum. Men multiversum-teorin rymmer en besvrande grad av gissning och extrapolering. Samtidigt gller att multiversum-teorin i sig inte r ofrenligt med tron p en Gud som frhandsprogrammerat. Eller s har vi ett enda universum, frvisso ett frtrffligt. Och d r det nog aningen svrt att se det hela som resultatet av slumpen. I det fallet kan man kanske ha en viss frstelse fr Fred Hoyle som drog slutsatsen att ett superintellekt har manipulerat bde fysik, kemi och biologi.47 Vad man skall vara klar ver r att Hoyle drmed skte en frklaring utanfr systemet, en tankeoperation som leder ver till det metafysiska planet. Den tidigare ateisten Hoyle vergav sin ateistiska hllning, men betonade samtidigt att hans hllning inte har ngot att gra med konventionell religion. Universums vittnesbrd talade fr Hoyle om ett superintellekt, inte om Bibelns personlige Gud. 3. Naturvetenskapens observationer begrnsar sig till vad som ryms inom tid och rum. Rum-tiden uppstod under de frsta millisekunderna efter den stora smllen. Dr gr grnsen fr forskarnas kompetens. Vad som ligger fre r otkomligt. Gud r oberoende av tid och rum och r otkomlig fr vetenskapen. Oavsett hur man stller sig till de stora frgorna mste man reflektera ver den stora frgan, den som filosofen Leibnitz stllde: Varfr finns det ngot och inte ingenting?

47

Hoyle 1982: 16.

26

Kap. 2. I begynnelsen var Ordet: Vad vill Skapelseberttelsen sga lsaren?

Den svra konsten att lsa innantill: Att lsa p textens vglngd

Vi lmnar nu astrofysiken och gr ver till en annan vetenskap, en humanistisk sdan, nmligen bibeltolkning, exegetik. Sjlvfallet koncentrerar vi drvid vr uppmrksamhet p den bibliska Skapelseberttelsen p Bibelns frsta blad. Alla kan lsa, men alltfr f kan den svra konsten att lsa innantill och med det menar jag konsten att serist lsa texter p deras egna villkor. Lt oss allra frst, innan vi gr in p vrt textmaterial, gra ngra allmnna reflexioner om ett par grundlggande saker i samband med tolkningen av texter, bibliska och andra. 1. Frgan om textens genre, dess art. Vr frsta frga gller vad fr sorts text vi har framfr oss. Redan innan vi brjar lsa en framstllning brukar vi ha en franing, en frvntan om vad det r fr sorts text vi har framfr oss. Det gller att lsa med rtt frvntan. Lt mig ta ett exempel. Inom vrt solsystem har vi en enda sol. Vi kan emellertid tala om denna vr sol i texter av helt olika art, av helt olika genre. Vi kan tnka oss en doktorand i fysik som skriver en rapport med mtdata om solens strlning. Samma sol beskrivs av en diktare med orden: Nu lser solen sitt blonda hr i den frsta gryningens timma och breder det ut ver markens vr dr tusende blommor glimma Ingen av oss lser forskningsrapporten fr att f effektfulla bilder; dem finner vi i dikten. Och omvnt: ingen lser dikten fr att f naturvetenskapliga mtdata. Nr vi ser p TV eller lyssnar p radio mste vi ta in den kanal som sndningen gr p. Nr vi vill avnjuta en symfoni p Radions P2, d mste vi stlla in mottagaren p rtt vglngd. Motsvarande gller om textlsning. Nr man lser en text mste man lsa den p dess egna villkor. I s motto r texten herre ver lsaren. Den amerikanske litteraturvetaren Jonathan Culler har myntat begreppet litterr kompetens; det handlar om frmgan att lsa en

27 litterr text s att man frstr dess innebrd.48 Som det har ppekats av bibelforskaren John Barton, r litterr kompetens i stor utstrckning detsamma som genrekompetens, frmgan att lyssna fram textens genre, att s att sga stlla in sin mottagare p rtt vglngd.49 Genren bestmmer ju lsarens frvntningar infr en text. Texten r herre ver lsaren, sade jag. S br det vara ocks nr vi lser Bibeln.50 Vi skall tillsammans lsa Skapelseberttelsen och Edenberttelsen med de redskap som litteraturvetare och bibelforskare anvnder nr de umgs med texter. Vi skall se texten som en vv med olika trdar. Vi skall bl.a. notera drag som visar p textens symboliska dimensioner. Torsten Pettersson, litteraturprofessor i Uppsala, hll vid ett symposium fr teologer och litteraturvetare ett fredrag med titeln Bibelns relation till verkligheten.51 Han sammanfattade p ett stringent stt iakttagelser som lnge gjorts. Han framhll att det finns berttelser av tv helt skilda typer med tv helt olika ambitioner: (a) Historiska redogrelser. Exempel: Den 11 september 2001 flg tv kapade flygplan in i de tv tornen vid World Trade Center i New York. Katastrofen var ett faktum. Tusentals mnniskor omkom. Nr tidningar och TV rapporterade om detta handlade det om en berttelse som refererade till en yttre hndelse som gde rum p en bestmd plats, p en bestmd tidpunkt. Sdana berttelser har en referentiell ambition. De hnvisar till en bestmd yttre hndelse. (b) Symbolberttelser. Hr gller det berttelser som har en annan relation till verkligheten. De siktar i stllet mot representativitet. De framstller ett skeende som inte har krnikans eller nyhetsrapportens referentiella ambition utan i stllet vill frmedla vad som p existensens djup gller om Mnniskan, om alla mnniskor. Vi kan drmed gra en grov indelning i historiska redogrelser och symbolberttelser. Historiografin rr sig inom den frra typen och sknlitteraturen inom den senare. Vi kan sga att den frra typen har sin tyngdpunkt p fakticitet och den senare p relevans. Det handlar i symbolberttelsen om att
48 49

Culler 1986: 113-130. Arbetet ursprungligen publicerat 1975. Barton 1984:16. 50 Fr en mera intende diskussion av genrefenomenet, see Mettinger 2007: kap. 4 med litteraturhnvisningar. 51 Pettersson 2005.

28 framstllningen har en giltighet av en sort som r vidare n bara det individuella fallet.

Historisk redogrelse

Symbolberttelse

referens

relevans

Fig. 2.1 Tv grundlggande typer av berttelser.

2. Frgan om textens tema? Diktaren Harry Martinsson har en skn formulering om sanningen bortom det plock vi kallar fakta. I all bibeltolkning lper man risken att s frlora sig i detaljer att man tappar bort helheten. Det r min frhoppning att jag i det studium som nu ligger framfr skall lyckas greppa helheten och f fram vad som r textens tema, och detta gller bde Skapelseberttelsen och berttelsen om Eden och syndafallet. Vad menar vi d nr vi sger att en berttelse har ett tema? Hos litteraturvetarna finns det en omfattande och spretig diskussion av temabegreppet. Mera sllan diskuteras det av bibelforskarna. En av de f som s gr r Per Block.52 Block tar som exempel Jesu liknelser. Nr vi lser dessa har vi alldeles klart fr oss att deras tema ingalunda r fravel, fiske eller bankverksamhet. Vi kan sga att fiske, etc., r deras mne. Men berttelsernas verkliga innehll, deras tema, ligger p ett annat plan. Temat r berttelsens centrala id eller insikt som frfattaren vill frmedla och som bestmmer helheten. Det r temat vi frgar efter nr vi undrar: vad gr egentligen den hr berttelsen ut p, vad r det som berttelsen vill uttrycka, dess huvudtanke, dess id?53 Temat kan spetsas till i en tes (typen: Syndens ln r dden.) Att finna temat i en text kan vara ett intrikat fretag. Men vi fr hjlp av textens olika strukturmarkrer och av viktiga symboler i den. Textens sjlva slutpunkt kan ocks ge viktig hjlp. Likas olika kompositionella finesser, t.ex. motiv som kommer igen p ett speciellt stt. Temat har en integrerande funktion i texten, r det som skapar enheten mellan textens alla olika element, det som de bidrar till att uttrycka.
52 53

Se Block 1997: 107-119 och i anslutning till denne Mettinger 2007: 42-47. Se Prince 2003: 99.

29

Ett fgelperspektiv ver Skapelseberttelsen

Skapelseberttelsen r en i detalj strukturerad text. Lt oss brja med en genomlsning. Vi finner snabbt ett antal terkommande drag. Gng p gng heter det Gud sade, och Gud sg att det var gott, o.s.v. Mrk att jag nedan i satser med hebreisk jussiv har valt att citera 1917-rs versttning. V 1-2 Dag noll V 3-5 Dag 1: ljuset Och Gud sade: Varde ljus . Betygsttning: gott Skiljeakt: Gud skilde ljuset frn mrkret. Namngivning: ljuset kallas dag; mrkret kallas natt. Afton och morgon dag ett V 6-8 Dag 2: valvet eller himlafstet Och Gud sade Varde i vattnet ett fste [Bibel 2000: valv] Skiljeakt: Gud gjorde ett valv och skilde vattnet under valvet frn vattnet ovanfr valvet. Namngivning: Gud kallade valvet himmel. Afton och morgon den andra dagen V 9-13 Dag 3: hav och land, vxtlighet Och Gud sade: Samle sig vattnet under himlen till en enda plats, s att land blir synligt. Och det blev s. Namngivning: Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Betygsttning Och Gud sade: Frambringe jorden grnska. Och det blev s. Grnska och rter efter deras arter Betygsttning Afton och morgon den tredje dagen V 14-19 Dag 4: himlakropparna

30 Och Gud sade: Varde p himmelens fste ljus. Dess ljus skall tjna till att skilja dagen frn natten och utmrka hgtider, dagar och r. Och det blev s. det strre ljuset till att hrska ver dagen och det mindre till att hrska ver natten. Betygsttning Afton och morgon den fjrde dagen V 20-23 Dag 5: animaliskt liv: fiskar och fglar Och Gud sade: Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser. Gud skapade [hebr. br] de stora havsdjuren Vattendjur och fglar efter deras arter Betygsttning Vlsignelse Afton och morgon den femte dagen V 24-31 Dag 6: landdjur och mnniskor Och Gud sade: Frambringe jorden levande varelser Olika djur efter deras arter Och det blev s. Betygsttning Och Gud sade: Lt oss gra mnniskor till vr avbild, till att vara oss lika. (1917) Gud skapade [hebr. br] mnniskan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. (Bibel 2000) Vlsignelse Gud sade till dem: Var fruktsamma och frka er, uppfyll jorden och lgg den under er. Gud sade: Hrmed ger jag er alla frbrande rter (min vers.) Betygsttning Afton och morgon den sjtte dagen 2:1-3 Dag 7: Guds vila. Vlsignelsen ver den sjunde dagen, som Gud gr till en helig dag.

31 Preliminra iakttagelser Vr schematiska versikt ger anledning till en rad preliminra iakttagelser. Skaparordet. Varje nytt skapelseverk inledes med de majesttiska orden Gud sade. I Israels omvrld finns det skapelseberttelser av vitt skiftande slag. Den betoning som Bibelns skapelseberttelse lgger vid vrldens tillkomst genom Guds suverna, skapande ord ger den ngot av en srstllning. De gamla rabbinerna sade att Gud skapade vrlden genom tio ord (Mishnatraktaten Aboth 5:1) och rknar d in alla de tre fallen av Gud sade-formeln p den sjtte dagen. Jag terkommer utfrligare nedan till skapelsen genom Ordet. Verbet skapa. Hebreiskan har en rad synonymer fr gra, producera, etc. Bibelns frsta kapitel anvnder emellertid ett ord fr skapa som r speciellt. Det r det hebreiska verbet br. Detta verb har vissa srdrag som jag skall terkomma till lngre fram. Hr skall vi endast konstatera att det finns p tre stllen i texten: i textens rubrik ( v 1), i avsnittet om de stora havsdjurens skapelse (v 21) och i avsnittet om mnniskans skapelse, dr det frekommer i en majesttisk, trefaldig upprepning, v 27. Skapelseverkens ordning. Skapelseverken har en inbrdes ordning som r intressant att notera. Serien gr frn det lgre till det hgre, med mnniskan som skapelsens krona. Skapelsen av liv gr frn vxtliv, via djurliv, till mnniskoliv. Uppseendevckande r ljuset p dag 1 (v 3), allts fre solens skapelse p dag 4 (v 16). Notabelt r ocks skapelsen av rter och vxtliv (dag 3) fre solens skapelse (dag 4).
Sruktur, genre och tema i Skapelseberttelsen Textens vergripande struktur

Fjande redovisning bygger bl.a. p ett arbete av Uppsalaforskaren Agge Carlson 1977.54 I textens struktur i stort utgr v 1-2 tillsammans en inledning och den sjunde dagens avsnitt om Guds sabbatsvila en avslutning. Mellan dessa tv rampartier finner vi de
54

Carlsson 1977: 57-68. Se ven Smith 2010: 87-93 och 253 not 17. Beauchamp 1969: 19-76 gr en rad fina iakttagelser men antar felaktigt en struktur med dag 1-4 respektive 5-6 (sid. 68-69). Det vertygar inte.

32 sex skapelsedagarna. Dessa kan p ett naturligt stt delas upp i tv block om vardera tre dagar, med vissa inbrdes motsvarigheter:

Vers 1-2 Dag 1: ljuset > Dag 4: himlakropparna

Dag 2: valvet som skiljer > Dag 5: vattendjur och fglar vattnen Dag 3: land blir synligt > Dag 6: landdjur och mnskor 2:1-3 Guds sabbatsvila Fig. 2.2 Skapelseberttelsens vergripande struktur med en prolog och en epilog som inleder och avslutar tv parallella block av text.

Vad som kanske understryker kompositionen r frdelningen av formeln Gud sade. Sist i vardera blocket har vi en skapelsedag med tv fall av denna formel (dag 4) respektive fyra fall (dag 6). Vi noterar ocks de associationslinjer som frbinder dag 1 med dag 4 (ljus resp. himlakroppar), dag 2 med dag 5 (vatten resp. vattendjur) och dag 3 med dag 6 (land resp. landdjur) Inom det andra blocket finner vi att dag 4 och dag 6 har stor episk tyngd: skapelseverken p dessa tv dagar skildras utfrligare n de vriga. Dessutom korresponderar de med varandra. Dessa tv dagars skapelse handlar nmligen om tv storheter som r satta att hrska inom sitt respektive omrdet. Sol och mne som skapas p dag 4 blir ju satta att hrska ver dag och natt (v 16 och 18). P motsvarande stt blir mnniskan, man och kvinna, dag 6 satt i skapelsen till att lgga jorden under sig och hrska ver djuren (v. 28).

33

Vad r det hr fr sorts text? Vilken genre?

Frgan om Skapelseberttelsens art, dess genre, r viktig men inte alldeles enkel att besvara. Forskarna r oense om texten som helhet r en prosatext eller en poetisk text. Texten r ju en lovprisning av skapelsen, men det r ingen vanlig psaltarhymn. Ngon har tagit ordet tledt i 2:4 (slkttavla, tillkomsthistoria) till intkt fr klassificeringen av texten som en sorts genealogi, en skapelsens slkttavla, men det stmmer knappast.55 En annan har pekat p Guds betygsttning av varje skapat verk kanske kan relateras till genren gudarnas sjlvhyllning (divine self-praise) i mesopotamisk litteratur, men det r hgst en delaspekt av vr text. Lt oss nja oss med den vaga klassificeringen av texten som en skapelseberttelse. Just i det hr fallet strandar frsket till en mera exakt genrebestmning. Vi fr ska andra medel fr att treva oss fram till textens egenart och intentioner. Ett medel hrvidlag r att studera textens struktur; den analysen har en del att sga oss som lsare.
Vad vill den hr texten? Vad r dess tema?

Hjdpunkten i en text kan ibland hjlpa oss att se vad den gr ut p. I Skapelseberttelsen spelar dagserien en viktig roll. Den har sin uppenbara hjdpunkt i sjunde dagens gudomliga sabbatsvila. Mnniskan skapas p den sjtte dagen, orienterad mot den gudsgemenskap som den sjunde dagen med Guds sabbatsvila ppnar mot. Huvudpongen frlgges drmed till mnniskans existentiella plan. Det handlar om gudsgemenskap och gudstjnst. Detta r en av de allra viktigaste trdarna i textens stora vv. Skapelseberttelsen r uppenbarligen en text som syftar till att frmedla ngot annat n naturvetenskapliga insikter. Varje bonde i Frmre Orienten hade nog klart fr sig att solen var frutsttningen fr vxtlivet, men likvl talar texten om vxtliv (dag 3) fre solens tillkomst (dag 4). Ett drag som understryker denna textens huvudorientering mot gudsgemenskapen r himlakropparnas skapelse till att utmrka hgtider, dagar och r. De betraktas allts som ett kalendariskt hjlpmedel fr gudsfolkets gudstjnstfirande.
55

Westermann 1976: 21-24 (usprungl. publ. 1966) talar om en efterklang av genealogigenren. Beauchamp 1969: 389 bestrider denna uppfattning.

34 Ytterligare ett annat drag att nmna i detta sammanhang r tonvikten p skapelsen av vxter och djur efter deras arter. Ocks detta pekar mot gudstjnsten med dess rituella sfr. Just denna formulering frekommer nmligen huvudsakligen i tv sammanhang: Dels Skapelseberttelsen, dels det kultiskt prglade avsnittet om rena och orena djur i 3 Moseboken 11.56 Texten pekar framt mot gudsfolkets offervsen. Dr var det viktigt att skilja rent och orent. Till detta kommer att ven ett annat drag i texten kan ses i detta perspektiv, nmligen tonvikten p Guds skiljeakter. Verbet fr dela, skilja, hibdl, frekommer i v 4, 6, 7, 14, 18. Denna term har en nra koppling till ritens och helighetens sfr. S heter det p ett stlle i 3 Moseboken:
Jag r Herren, er Gud, som har avskilt er frn andra folk. Och ni skall skilja mellan rena och orena djur och mellan orena och rena fglar. Gr er inte sjlva till ngot avskyvrt genom de fyrfotadjur, fglar eller krldjur som jag har skilt ut som orena fr er. Ni skall vara helgade t mig, ty jag, Herren, r helig, och jag har avskilt er frn andra folk fr att ni skall tillhra mig. (3 Mos 20: 24-26)

Hr frekommer gng p gng det vanliga hebreiska ordet fr skilja (hibdl). Vi ser hr hur formuleringar om avskiljande direkt vergr i formuleringar om helighet. Ordet frekommer som sakral, rituell term p ett antal stllen (3 Mos 11:47; 20:25; Neh 13:3). Det handlar ofta om att skilja mellan heligt och profant.57 Ytterligare ett drag som pekar p den sakrala dimensionen r Guds upprepade vlsignelse av sin skapelse. Den frekommer tre gnger (1:22, 28; 2:3). Guds trefaldiga vlsignelseakt pekar framt mot den vlsignelse som det ingr i prstens mbete att uttala (4 Mos 6:22-27). Och vlsignelsen i Skapelseberttelsen pekar p en viktig dimension i Guds handlande: den fortsatta skapelseaktiviteten (creatio continua). Gudstjnst och gudsgemenskap r allts en mycket viktig trd i textens vv. Nr vi kommer till mnniskans skapelse skall vi se att denna trd dyker upp p nytt: Mnniskan skapas liksom tabernaklet, kenhelgedomen, efter en himmelsk urbild. De har samma konstruktionsprincip, ngot som vi terkommer till nr vi diskuterar den sjtte skapelsedagen.

56 57

1 Mos 1:11, 12, 21, 24, 25; 3 Mos 11: 14-16, 19, 22, 29. 3 Mos 10:10; 4 Mos 8:14; Hes 22:26; 42:20.

35 Vad vi noterat r drag som fr oss visar att texten vill ngot mer n att bara tala om skapelsen ett mne som annars r stort och viktigt nog. Vad texten vill inskrpa har att gra med sjlva gudsrelationen: Gud har i sjlva skapelseakten nedlagt gudsrelationens viktiga dimension. Temat vill jag ange s hr: Gudstjnst och gudsgemenskap r instiftade frn vrldens tillkomst. Mnniskan r skapad fr gemenskap med Gud. Det menar jag r textens tema. Guds egen vila blir en symbol och frebild fr det framtida sabbatsfirandet, helighllandet av den dag d Gud och mnniska vnder sig till varandra p ett speciellt stt. Vi skall terkomma till detta nr vi diskuterar mnniskan som Guds avbild i v 26-28. Det r drag som dessa som har ftt de flesta forskare att rkna Skapelseberttelsen i 1 Moseboken 1 till det prsterliga skiktet i Mosebckerna, en klassificering som sttt sig ocks efter de senaste decenniernas omvlvning i synen p Mosebckerna.58 Med denna syn p texten uppfattar man den ocks som en ganska sen komposition, frn tiden under eller efter den babyloniska fngenskapen.59 Mnga rknar med att det prsterliga materialet satts p prnt bland de landsflyktiga judarna i Babylonien. Nr man levde i nrkontakt med ervrarfolket blev sabbaten ett viktigt srmrke som skilde gudsfolket frn babylonierna. Under samma period blev monoteism, bildfrbud och omskrelse srskilt viktiga, just drfr att de var srskiljande drag som bidrog till att markera judafolkets identitet. Till detta kommer att texten p flera punkter markerar en distansering frn omvrldens tro. Det handlar om hur kaosskildringen i v 2 blir understlld Guds suverna skapelseakt i v 1, om skapelsen av sol och mne, och om skapelsen av de stora havsdjuren. Vi terkommer till allt detta. De drag som jag hr pekat p visar entydigt p en viktig aspekt av gudsbilden: Gud r inte o-ordningens Gud utan ordningens. Skapelsen r i viktiga avseenden ett resultat av Guds ordnande omsorg. Den vrld som utgr ur Guds skaparhand r en ordnad vrld, en vrld dr kaos (det o-ordnade) blivit kosmos (det ordnade).
58

Senast lyfts skapelseberttelsens prsterliga karaktr fram av M.S. Smith 2010 som br titeln The Priestly Vision of Genesis 1. 59 Mrk hr Yair Hoffmans metodskra genomgng av allusioner i andra texter p Skapelseberttelsen sdan vi har den i 1 Moseboken 1 (Hoffman 2002). Hoffman visar att denna berttelse var oknd fr de flesta bibliska frfattare. Den frklaring som Hoffman freslr r att berttelsen r senare n det mesta i GT (sid. 51).

36 Av det sagda framgr en sak tydligt: Skapelseberttelsen har viktiga teologiska ponger.
Det skapande Ordet

Nu skall vi grva lite djupare i texten vad gller ngra av de motiv och termer vi noterat ovan: skaparordet, skapelseverbet (br), och skapelsedagarna. Vr jordiska tillvaro r en tillvaro full av begrnsningar. Som filosofen Immanuel Kant (1724-1804) har lrt den moderna mnniskan, stter vra jordiska sinnen grnser fr vr varseblivning. Grnserna fr vr erfarenhet bestms av sjlva den apparatur vi som mnniskor har fr att uppfatta vr omgivning. Vi r utrustade med syn, hrsel, knsel, lukt, smak. S kan filosofen tala om den empiriska verklighetens fenomenvrld ena sidan och vrlden drbortom, den transcendenta vrlden, den andra. Dessa grnser har naturligtvis gllt mnniskan i alla tider. Detta betyder att vi endast kan tala i bilder om Gud och skapandet av vrlden. Detta gller om alla kulturer p vr planet. Nr vi talar om Gud som fader, herde, konung, etc, d talar vi om Gud i bilder, bilder hmtade frn vr jordiska erfarenhet. Bildsprket r trons modersml, som Gustaf Auln sade. Det gamla Israel befann sig mitt mellan Egypten och Mesopotamien (det nuvarande Irak). Hela omrdet Egypten, Palestina, Syrien, Mesopotamien kallar man ibland fr den brdiga halvmnen, ett omrde med intensivt kulturutbyte redan under antiken. Nr dessa kulturer talar om skapelse r det speciellt tre olika bilder som kommer till anvndning.
Skapelse som fdelse, en manlig och kvinnlig gudom frambringar vrlden. Skapelse som hantverk: Egyptierna talade om skaparguden som en krukmakare vid sin drejskiva. Skapelse genom Ordet, ord-skapelse: skaparguden sger sitt varde.

Av ltt insedda skl anvnder det gamla Israel inte den frsta bilden. Den frutstter ju en polyteistisk religion, en religion med flera gudar. Dremot frekommer de bda andra typerna i Bibeln. Krukmakarsymbolen och lerskapelsen skall vi terkomma till nr vi behandlar 1 Mos 2:7. I Skapelseberttelsen i Bibelns frsta kapitel

37 handlar det om skapelse genom Guds suverna varde!, allts om Ord-skapelse.60 Varde ljus!, sger Gud. Till att brja med r det vrt att begrunda ett viktigt faktum: Ocks detta stt att tala om Guds skaparaktivitet r en bild. Det som sker nr Gud frambringar vrlden ligger bortom det vi kan komma t med mnsklig tanke. Hr anvndes bilden av den jordiska hrskarens befallningar. Bakom bilden av skapelsen genom Ordet har vi dessutom hela den frestllningsvrld som man i den gamla Frmre Orienten hade kring det mnskliga maktordet i form av vlsignelser, besvrjelser, frbannelser etc., yttranden som skapar en effekt. Modern sprkfilosofi betecknar sdana tal-akter som performativa yttranden: de stadkommer det de talar om (typen: Hrmed frklarar jag sammantrdet ppnat eller Jag lovar att komma.). Maktordet r oryggligt. Ett tydligt exempel p detta har vi i GT:s patriarkberttelser: Isaks vlsignelse av Jakob i stllet fr av Esau kan inte terkallas (1 Mos 27:34-37). Genom hela Bibeln gr en rd trd av Guds skapande Ord.61 Texterna talar om hur den strcker sig frn skapelsens morgon nr Vrldarnas Herre lt vrldarna bli till och nda fram till tidens fullbordan och slut. Psalmisten uttrycker koncentrerat Skapelseberttelsens huvudtanke med orden:
Genom Herrens ord blev himlen till och rymdens hr p hans befallning [eg. genom hans muns ande] Han talade och allt blev till han befallde och det skedde. (Ps 33: 6, 9)

Denna Guds skapande makt frknippas ibland med Guds Ande:

Du dljer ditt ansikte, och de blir frskrckta, du tar ifrn dem deras ande, och de dr och blir ter till mull. Du snder din Ande, d skapas liv. Du gr jorden ny. (Ps 104:29-30)

60

Till det skapande Ordet se Grether 1934, Drr 1938, W.H. Schmidt 1967: 173-178 samt artiklarna i olika teologiska ordbcker till GT, frmst TWAT/TDOT och THAT. 61 Wingren (1949: 89-91) betonar hur predikan kan ses som en lnk i en lng kedja med skapande gudsord.

38 Den del av Jesajaboken som vi kan kalla fr Trsteboken (Jesaja 4055) tillkom med strsta sannolikhet under exilstiden, den babyloniska fngenskapens period. Hela denna bok handlar om befrielse och ljus. Profeten griper tillbaka p vissheten om Skaparens makt att skapa nytt, att stadkomma nya frhllanden, en framtid och ett hopp. Boken i frga inleds och avslutas av tv majestiska utsagor som vl bda avser Guds suverna skaparord.
Mnniskan r som grset, frgnglig som blomman p ngen. Grset torkar, blomman vissnar, nr Herrens vind gr fram. Ja, folket r grs. Grset torkar, blomman vissnar, men vr Guds ord bestr i evighet. (Jes 40: 6-8) Liksom regn och sn faller frn himlen och inte vnder tillbaka dit utan vattnar jorden, fr den att grnska och bra frukt, och ger sd att s och brd att ta, s r det med ordet som kommer frn min mun: Det vnder inte fruktlst tillbaka utan gr det jag vill och utfr mitt uppdrag. (Jes 55:10-11)

Gud ord r verksamt, och fungerar lika effektivt som ett naturfenomen, som regnet.62 I detta stora sammanhang kan vi ocks stta in profetordet. I en grundlggande mening r det ocks skaparord. Profeten talar ju p Guds vgnar. Det r Gud sjlv som str bakom de ord profeten uttalar. Detta blir srskilt tydligt p ett stlle i Hesekielsboken. Jag tnker p Hesekiels vision av de frtorkade benen. Profeten ser p en sltt ett otal frtorkade mnniskoben. De symboliserar det dda Israel, drabbat av exilskatastrofen. I flera olika steg skildrar Hesekielstexten hur profeten profeterar, dvs talar gudsordet, ver de frtorkade benen.

62

Jfr det trefaldiga Jag sger i Jes 44:26-28, gudomliga skaparord som resulterar i det de talar om.

39
Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hrdes ett rasslande det var ben som sattes till ben och fogades samman. Men det fanns ingen ande i dem. Jag profeterade som han hade befallt mig. D fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en vldig hr. (Hes 37:7-8, 10)

Gr vi till Nya Testamentet s finner vi i prologen till Johannesevangeliet hur Jesus Kristus presenteras som Guds skapande Ord, genom vilket allt har blivit till.
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns. (Joh 1:1-3)

Jag sade nyss att serien av skapande gudsord strcker sig frn begynnelsen till nden, frn Skapelsen till Domen. Nr Paulus skildrar Jesu tillkommelse och de ddas uppstndelse talar han om hur en gudomlig befallning vcker de dda till liv. Grundtexten har det grekiska ordet kleusma, samma ord som fr ett militrt kommandorop. Nu sluts cirkeln: Han som sade Varde ljus! befaller nu de avsomnade att stiga upp och trda sin Skapare till mtes:
Med std av vad Herren har lrt oss sger vi er detta: vi som r kvar hr i livet d Herren kommer skall inte g fre de avlidna. Ty nr Herren sjlv stiger ner frn himlen och hans befallning [kleusma] ljuder genom rkengelns rst och Guds basun, d skall de som r dda i Kristus uppst frst, och drefter skall vi som r kvar i livet fras bort bland molnen tillsammans med dem fr att mta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. (1 Thess 4:15-17)

Det gudomliga skaparordet framkallar skapelsens gensvar. Hela skapelsen, tillkommen som den r genom Guds skapande Ord, str allts i ett dialogiskt frhllande till Skaparen. Detta gensvar har karaktren av skapelsens lovsng till Skaparen. Detta skymtar i Ps 19:
Himlen frkunnar Guds hrlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag drom och natt undervisar natt. Det r inte tal, det r inte ljud, deras rster kan inte hras,

40
men ver hela jorden nr de ut, till vrldens nde deras ord. (Ps 19:2-5)

En vsentlig aspekt av Gudsordet r Ordet som budord. Det r vrt att notera att ocks budordet r Skaparens ord, givet i omsorg om skapelsen. Budordet kan betraktas i perspektivet av creatio continua, Guds fortsatta skaparverk. Ett avsnitt som sger mycket i detta perspektiv r 5 Mos 8:1-6. Avsnittet talar om Lagen som en livsfrutsttning: Hela den lag som jag i dag ger dig skall ni troget flja fr att f leva (v 1). kenvandringens prvning var till fr att utrna om folket var berett att hlla Guds bud.
Han vill lra dig att mnniskan inte lever bara av brd utan av alla ord som utgr frn Herren. (5 Mos 8:3)

Skapelseberttelsens utsaga om hur Skaparen talar (Gud sade ) str i markerad position fr varje nytt skapelseverk. Som en sammanfattande term fr Guds skaparaktivitet str ett verb som rtt och sltt versttes med skapa. Till det vnder vi oss nu.
Det hebreiska verbet fr skapa: br

Skapelseberttelsen

Edenberttelsen

verbet br (1:1, 21, 27)

verbet yar (2:7)

Fig. 2.3 Skapelseberttelsen och Edenberttelsen anvnder tv olika verb om skapelseakten.

I hela GT finns verbet fr skapa, br, ca 50 gnger.63Antalet r alldeles fr litet fr att ge oss ngon statistisk skerhet men fr dessa belgg visar en genomgng tre saker.64

63

Qal 38 x, Nifal 10 x och passivt particip i Qal 1 x enligt W.H. Schmidt, THAT 337. 64 Till dettta verb se artiklarna i de teologiska ordbckerna till GT, frmst TWAT / TDOT, samt Angerstorfer 1979.

41 (a) Fr det frsta: I samtliga fall r det Gud som r det agerande subjektet. Ingenstans r det en mnniska som handlar nr detta verb frekommer. Detta r tankevckande. Det finns ju texter som anvnder en bild frn mnniskans erfarenhet fr att tala om Guds skapelseaktivitet. S r fallet i 1 Mos 2:7 nr krukmakarordet forma, dana (hebr. yar) anvndes om skapelsen av mnniskan: Gud formade mnniskan av jord frn marken. (b) Fr det andra visar en genomgng av verbet br att ingenstans nmns ngot material tillsammans med det. Det heter aldrig att Gud skapar av ngot. Verbet i frga str med direkt objekt men inte med ngot prepositionsuttryck som syftar p ett material ur vilket det skapas. Verbet str grna fr att uttrycka att det r ngot nytt och verraskande som sker. S heter det:
Infr hela ditt folk skall jag gra [br] sdana under som inte har utfrts i ngot land eller ngot folk. (2 Mos 34:10) Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord. Det som varit skall man inte mer minnas, inte lngre tnka p. (Jes 65:17) Skapa i mig, Gud, ett rent hjrta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. (Ps 51:12)

Nr Gud skapar en ny himmel och en ny jord (Jes 65:17) eller skapar ett rent hjrta (Ps 51:12) r det ngot totalt nytt det handlar om. (c) Fr det tredje: Ordet r av osker hrledning. Inget av frsken att ge en etymologi fr ordet har vertygat. Inget av frslagen stdes av allusioner i de texter dr verbet anvnds. Vill valet av ordet i vra texter antyda en insikt om att nr Gud skapar sker ngot som saknar analogier i vr mnskliga vrld? Tittar vi nu ter p Skapelseberttelsen finner vi att detta signifikanta skapelseverb, br, frekommer p ett par markerade stllen i texten. Det finns i v 1, i textens inledande trumpetfanfar. Det finns vidare inte mindre n tre gnger i samband med mnniskans skapelse (v 27). Mot bakgrunden av det sagda frstr vi att det mste vara av speciell anledning som verbet i frga anvndes om de stora havsdjuren (v 21). Till det terkommer vi i samband med den femte skapelsedagen.

42
Skapelsedagarna och skapelseverken

Vi skall nu gra en genomgng av de olika skapelsedagarnas skapade verk. Drvid kommer vi att uppehlla oss utfrligast vid den sjtte skapelsedagen med skapelsen av mnniskan till Guds avbild. Dag 1-3: Ljuset, valvet, hav och land, botaniskt liv Efter textens inledning (som vi utfrligt terkommer till) heter det i v 3: Gud sade Det r den frsta av Skapelseberttelsens gudomliga talakter. Vad Gud sger r p hebreiska yeh r. Det frsta ordet r en form av verbet fr vara, en jussivform, en form fr befallning, nskan. I svenska versttningar har denna form brukat terges med konjunktiv, allts hr varde. Bibelkommissionen bestmde sig efter en konsultation med svenskexperter fr att konjunktiven numera r en alltfr lderdomlig form. Man fick vlja andra vgar och stannade i 1 Mos 1:3 fr Ljus, bli till! Jag tycker fr min del att konjunktiven i svenskan fortarande r en ngorlunda levande form och fredrar versttningen Varde ljus.65 Nr vi lser igenom skildringen av de tv frsta skapelsedagarna noterar vi den roll som gudomliga skiljeakter spelar. Verbet skilja (hebr. hibdl) intar en viktig plats i texten (v 4, 6, 7). Det fungerar som en markering av Guds ordningar. Skapelsen r inte kaos utan kosmos, det ordnade. Gud gr vissa grundlggande distinktioner. P dag 1 skapar Gud ljuset och skiljer ljuset frn mrkret. Gud kallar ljuset dag och mrkret natt. Drmed har Gud etablerat tidens kategori. Avsnittet om dag 2 handlar om valvet eller himlafstet. Gud skiljer vattnet ovan fstet frn vattnet under detsamma. Drmed har Gud etablerat rummets kategori. S ser vi hur tillvarons grundkategorier, tid och rum, frankras i tv gudomliga skiljeakter. Ett annat drag i texten frtjnar ocks vr uppmrksamhet. Av de element av kaos-karaktr som nmns i v 2 terkommer nu tv, nmligen mrkret och vattnet. De ingr i skapelsen, men frst efter det att de har blivit freml fr gudomliga namngivningar. Mrkret kallade han natt och vattenmassan kallade han hav. Mrkret och vattnet tmjes, domesticeras, genom namngivningen (v 5, 10). De inordnas nu i skapelsen. Om ljuset i v 3 finns en intressant diskussion. Det faktum att vi hr p dag 3 har ljus som inte hrrr frn solen, som ju skapas p
65

Fr synpunkter p konjunktiven som en tnkbar svensk tergivning av hebreiskans jussiv, se Bo Jonhson 2000 och Mettinger 2001: 5. Fr synpunkter p versttningen av 1 Mos 1:3 se Tysk 2009.

43 dag 4, r ju minst sagt mrkligt. r det s givet att detta ljus r skapat, eller tnkes det finnas fre vrldens tillkomst? Mark S. Smith har studerat frgan och kommer med intressanta synpunkter.66 Vissa sena skrifter antyder att detta ljus r till fre skapelsen (4 Esra 6:40; 2 Henok 25:3). Inom GT har vi frestllningen om ljus som en egenskap hos Gud sjlv. Gud sveper sig i ljus som i en mantel (Ps 104:2). I Jes 60:19 heter det:
Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen och mnen inte lysa dig med sitt sken. Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din hrlighet.

Sdana stllen kan tnkas gra det mjligt att se ljuset i Skapelseberttelsens brjan (v 3) som det gudomliga ljuset som finns till fre skapelsen, menar Smith. Dag 4: Himlakropparna V 14-19 talar om skapelsen av solen och mnen. Dessa tv himlakroppar har en speciell funktion: de skall utmrka hgtider, dagar och r, heter det. D.v.s. de r ett kalendariskt hjlpmedel fr Israels gudstjnstfirande. Hgtiderna skall hamna p rtt dag i kalendern. Sol och mne hjlper till med detta. En annan sak r ocks vrd att notera. Hos babylonierna r sol och mne gudomligheter (Shamash resp. Sin). I jmfrelse hrmed har de en starkt nedtonad karaktr i den bibliska Skapelseberttelsen. Texten talar egentligen om dem som lampor; det r betydelsen hos det ord som i Bibel 2000 terges med ljus (det stora ljuset etc.). Det hebreiska ordet r mr, ett ord som ett antal gnger frekommer om lamporna i tabernaklet. 67 Dag 5: Animaliskt liv: vattendjur, fglar Hr talar texten fr frsta gngen om skapandet av djurliv, animaliskt liv. Nu uttalas fr frsta gngen i Bibeln Guds vlsignelse ver ett skapat verk (v 22). Verbet vlsigna dyker sen upp igen i samband med mnniskans skapelse (v 28) och i samband med sabbatsdagen (2:3). En formulering att notera r den om att Gud skapade de stora havsdjuren (v 21). Ordet fr de stora havsdjuren r det hebreiska
66 67

Fr det fljande se Smith 2010: 71-79. T.ex. 2 Mos 25:6; 27:20; 35:8, 14, 28.

44

tannn, som kan betyda sjodjur, havsdrake, orm. Jfr den engelska versttningen: the great sea monsters (NRSV). Ordet frekommer i bibliska texter som tydligt anspelar p kaosfrestllningar. En sdan text freligger p ett stlle i Jesaja:
Den dagen skall Herren med sitt svrd, sitt hrda, vldiga, skarpa svrd, sl Leviatan, den snabba ormen, Leviatan, den ringlande ormen, han skall drpa draken [tannn] i havet. (Jes 27:1)68

Texten i Skapelseberttelsen sger nu att ocks dessa r skapade av Gud. Jag menar att vi hr har en detalj som pekar p en polemisk, avmytologiserande ambition hos texten: Dessa varelser r inga urtidsmonster som fanns fre skapelsen. Vad vi har i Skapelseberttelsen pminner om den humoristiska formuleringen i Ps 104:26 dr odjuret Leviatan reduceras till en av Gud skapad varelse som blir Guds lekkamrat: i havet finns Leviatan som du [Gud] skapat till att leka med.69

Dag 6: Mnniskan som Guds avbild (1 Mos 1:26-28) Den bibliska Urhistorien i 1 Moseboken 111 anlgger ett dubbelt perspektiv p mnniskan. Mnniskan skapas som Guds avbild (1 Mos 1:26-28). Men andra sidan r hon en stoftvarelse, formad av Gud av jord frn marken (1 Mos 2:7). Efter syndafallet lever hon under utsagan: jord r du och jord skall du ter bli (1 Mos 3:19; jfr Ps 104:29). Skapelseberttelsen och Edenberttelsen betonar vitt skilda aspekter av vad det innebr att vara mnniska. Vi skall nu analysera innebrden i avbildsmotivet. Allra frst mste vi dock notera hur mnniskans relation till den vriga skapelsen ser ut. Det handlar om bde kontinuitet och srstllning. Skapelseberttelsen talar om en serie av skapelsedagar. Ju hgre upp i serien desto hgre plats i skapelsens pyramid. Mnniskans

68

Andra sdana sdana stllen som talar om Guds kamp mot kaosmakterna r Ps 74:12-16; 89:10-11; Job 7:12 och Jes 51:9 (det senare stllet anvnder motivet fr en skildring av exodus). Till tematiken i frga se t.ex. Mettinger 1987: 94-122 och Podella 1993: 283-329. 69 S kan man nmligen ocks verstta versen, se Mettinger 1987: 101.

45 skapelse ger rum p den sista dagen, fre Guds vilodag. I skapelseverkens hierarki intar mnniskan den frnmsta platsen. Skapelsetermen br finns p endast tre stllen i Skapelseberttelsen (v 1, 21, 27). I den sistnmnda versen anvndes verbet inte mindre n tre gnger, och d om mnniskans skapelse (v 27):
Gud skapade mnniskan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. (v 27)

Den gudomliga vlsignelsen frekommer endast tre gnger i Skapelseberttelsen:

v 22 ver djuren v 28 ver mnniskan 2:3 ver den sjunde dagen

Det r som om verbet vlsigna tjnade syftet att dra grnslinjer mellan skapelseverken: mellan vxtliv och djurliv, mellan djurliv och mnniskoliv och mellan sabbatsdagen och andra dagar. En fjrde markering freligger i den formulering som inleder avsnittet om mnniskans skapelse och som bara finns p detta stlle i Skapelseberttelsen. Gud sade: Vi skall gra mnniskor som r vr avbild, lika oss. Formuleringen i frga frankrar explicit mnniskans skapelse i ett gudomligt beslut. Utsagan om att mnniskan r Guds avbild str som sjlva kulmen av de olika markeringarna av hennes stllning i skapelsen. Uttrycket frekommer endast i tre texter, samtliga i Urhistorien. Vad grundtexten sger r mera ordagrant:
1 Mos 1:26 till vr avbild [elem], till vr likhet [demt] 1:27 till sin avbild [elem], till Guds avbild [elem] 5:1 till Guds likhet [demt] 9:6 till Guds avbild [elem]

Det r instruktivt att brja med snabb titt p de olika uppfattningar som gjort sig gllande i utlggningen av motivet. Den islndske GT-forskaren Gunnlaugur A. Jnsson har i sin Lundaavhandling The Image of God: Genesis 1:26-28 in a Century

46 of Old Testament Research (1988) gett en fin diskussion av forskningens olika positioner.70 I tolkningsfrsken har man grna gett sig p jakt efter en viss egenskap hos mnniskan som skulle vara det som gr henne till Guds avbild. Man har funnit gudslikheten i vissa andliga frmgenheter: minnet, intellektet, frmgan att lska, etc. Man har talat om das Humanum, det mnskliga, om hela det batteri av kvaliteter av finare natur som man menar skiljer mnniskan frn djuren. Andra har sett gudslikheten som bestende i mnniskans yttre gestalt och menat att det hela r en reflex av en antropomorf gudsuppfattning, dvs en gudsbild dr man tnker sig Gud i mnniskogestalt. Ngon forskare har menat att det r mnniskans upprtta gng det hela handlar om (homo erectus)! Tolkningar av det hr slaget som kan betecknas som ontologiska; de r relaterade till mnniskans vsen och egenskaper. Sdana tolkningar kan nog numera anses vara frldrade. I stllet frknippar man numera gudslikheten med mnniskans funktion och bestmmelse i skapelsen. Avbildstermerna: sprkliga aspekter. Den hebreiska texten anvnder tv olika substantiv p de ovannmnda stllena i Urhistorien. Det ena r elem, ett ord som i GT frekommer 17 gnger, varav 5 p avbildsstllena i 1 Moseboken (se ovan). Det r r ett vanligt ord fr en tredimensionell bild, ibland en mycket liten sdan, t.ex. av en mus (1 Sam 6:5, 11) ibland en strre staty (2 Kung 11:18; Hes 7:20; 16:17). Ordet r allts mycket konkret till sin innebrd. Det andra r demt. Hebreiskan har ett antal abstrakta ord utmrkta av bildningselementet -t.71 Som exempel kan nmnas glt, exil, malkt, herradme och yaldt, ungdom. Mot denna bakgrund har ordet demt p avbildsstllena tolkats som en modifikation, s att ordet elem inte skulle uppfattas alltfr bokstavligt. I Hesekiel frekommer ordet demt i frsta kapitlets uppenbarelseskildring. Hesekiel sg i sin syn ngot som var demt av en tron, och p tronen satt en som var en mnniskas
70

Fr egen del behandlar jag avbildsmotivet i en uppsats frn sjuttiotalet, se Mettinger 1974: 403-424. I kommentarlitteraturen fr stllet en fin behandling av Westermann 1976: 197-222 och av Wenham 1987: 26-34. Ett viktigt arbete av senare datum r Garr 2003. 71 Se Gulkowitsch 1931. Gulkowitsch, verksam i Tartu/Dorpat, omkom i Frintelsen. Han har ftt ett fint reminne av Urmas Nmmik i Judaica 61 (2005) och 62 (2006).

47

demt(Hes 1:26*), allts ngot som inte i sig var en tron resp. en mnniska, men som fr enkelhetens skull kunde jmfras med en tron eller en hrskare inom vr jordiska erfarenhets sfr. Det r nog rtt klart att ordet hr betecknar en partiell, ofullstndig verensstmmelse. 72 Ordet str hr som en sorts mellanled mellan den himmelska och jordiska sfren, ett verbalt gngjrn i Hesekiels visionsskildring. Anvndningen av detta ord i Hesekiel 1 med profetens kallelsevision vrnar om frdoldheten i Guds vsen och fyller samma funktion som rken och mantelslpet i Jesajas tempelvision (Jesaja 6). Att ordet i frga, som vi nu vet av inskriftsmaterial frn Tell elFekheriye i norra Syrien, ocks kan beteckna en staty kan knappast gra den ovan skisserade tolkningen utifrn rent GT-material ogiltig.
Avbildstexternas innebrd Nr vi nu vergr till vr egen analys av innebrden i utsagorna skall vi finna tv helt olika aspekter. Vi kan nmligen anlgga tv olika perspektiv p texten, som bda har sin giltighet och bidrar till vr frstelse. Dels kan vi rikta vr uppmrksamhet bakt i tiden, mot den ldre tradition som stllet tar upp och ger uttryck t. D ser vi avsnittet vertikalt, intertextuellt (mellantextligt), i relation till andra tidigare utsagor i en ldre tradition som ligger bakom. Dels kan vi fokusera p avsnittet sett i ljuset av dess nrkontext och lta det belysas av kapitlet i vrigt. D ser vi avsnittet horisontellt, i dess intratextuella (inom samma text) relation till det omedelbara sammanhanget inom kapitlet eller bibelboken. 1. Den ldre traditionens perspektiv: mnniskan som konung i skapelsen Den numera gngse tolkningen av avbildsstllet bygger i grund och botten p den vertikala analysen: man ser texten i ljuset av ldre, utombibliskt material. Det r srskilt tv tyska forskare som i detta avseende visade vgen, nmligen Werner H. Schmidt (1964) och Hans Wildberger (1965).73 Ungefr samtidigt och oberoende av varandra riktade de uppmrksamheten p material frn Israels grannkulturer som handlade om en jordisk varelse som var en
72 73

Jfr Hes 1:5, 10, 16, 22. Werner H. Schmidt, av vilken jag anvnder 2 uppl. frn 1967: 127-149 (ursprungligen publicerad 1964), och Wildberger 1965: 245-259 och 481-501.

48 avbild av en gudomlighet. Speciellt intressant r materialet frn det gamla Egypten. Hr mter vi under tiden 1500-1100 f.Kr. gng p gng utsagor som syftar till att framhva faraos srstllning. I nnu ldre tid hade egyptierna utvecklat dogmen om faraos gudomliga sonskap: han var son till solguden Re. Nu tillkommer idn om farao som gudens avbild p jorden. Farao har drmed p jorden en status som bde son och avbild till solguden Re. Gammalegyptiskan har tolv olika ord fr bild. Av dessa anvndes endast ett om mnniskan och d endast i ngot sllsynt undantagsfall. Sex ord anvndes uteslutande om kungen. Gng p gng frekommer uttryck som Res avbild, Res heliga avbild, gudens levande avbild p jorden. Farao r gudens avbild och stllfretrdare p jorden. Solguden sger p ett stlle till kungen:
Du r min lskade son, framgngen ur mina lemmar, min avbild, som jag har placerat p jorden. Jag lter dig i fred hrska ver jorden.

Tittar vi nu p GT finner vi samma dubbelhet p avbildsstllena. 1 Mos 5:1-3 r upplysande:

D Gud skapade mnniskan gjorde han henne lik Gud. Som man och kvinna skapade han dem Nr Adam var 130 r fick han en son som liknade honom och var hans avbild.

Hr har vi allts kombinationen av avbild och sonskap. Men nnu en aspekt br noteras. I Egypten var farao son och avbild till Re och av denna placerad som hrskare p jorden. Detta gr det viktigt att notera att avbildsutsagan i Skapelseberttelsen omedelbart gr ver i en tillsgelse av Guds vlsignelse och en formulering av mnniskans uppdrag i skapelsen:
Var fruktsamma och frka er, uppfyll jorden och lgg den under er. Hrska ver havets fiskar och ver himmelens fglar och ver alla djur som myllrar p jorden. (v 28; jfr v 26)

Kopplingen mellan avbild och hrskarstllning r allts uppenbar i 1 Mos 1:26-28. Precis som i det gamla Egypten. Verbet fr hrska r det hebreiska rd, ett verb som ocks anvndes fr kungen i Jerusalem (Ps 72:8; 110:2). Utan att anvnda avbildsterminologin tecknar Psalm 8 en bild av mnniskan som hrskare i skapelsen: krnt med ra och hrlighet, insatt att

49 hrska ver Guds verk, med hela skapelsen lagd under sina ftter (Ps 8:6-9). Mnniskan r konung i skapelsen.74 Det r nog s att det finns en frbindelse, ett traditionssammanhang, mellan den bibliska Urhistoriens avbildsfrestllning och den egyptiska kungaideologin. Vi fr syn p hur de olika formuleringarna i de bibliska avbildstexterna bildar ett meningsfullt mnster: mnniskan r Guds avbild och r i skapelsen placerad som Guds viceregent. Hon skall hrska ver djuren och lgga jorden under sig. Vi sg ovan att man ofta har skt efter en viss egenskap hos mnniskan som skulle konstituera hennes avbildskaraktr. De egyptiska parallellerna tyder p att detta r helt fel. Det som skiljer farao frn andra mnniskor r inte hans natur och egenskaper utan hans funktion: han r hrskare. Det r i sin egenskap av hrskare han betecknas som solgudens avbild. Wildberger och Schmidt r rtt ense om konsekvenserna fr tolkningen av GT-motivet. Den ursprungligen egyptiska frestllningen har i Israel demokratiserats; den gller inte lngre kungen utan mnniskan i gemen. Mnniskan r just som mnniska Guds avbild p jorden. Dr mnniskan r, dr proklameras Gud. Ja, man skulle kunna tala om mnniskan som en teofani (gudsuppenbarelse) p jorden, framhller en annan forskare.75 Allts: det r funktionen det handlar om, mnniskans hrskarstllning och maktutvning i skapelsen i vrigt. Det handlar inte om ngra speciella kroppsliga eller sjlsliga egenskaper. Mnniskan r just i sin egenskap av mnniska Guds avbild p jorden. Det betyder att varje tanke p en gradering av gudslikheten r texterna frmmande. Avbildsordet str skrivet ver allt mnskligt liv. Mot den ontologiska tolkningen mste vi stlla en bttre: den funktionella. Hr anar vi bde friheten och ansvaret i mnniskans maktutvning. All mnsklig verksamhet som gr ut p att fr mnniskoslktets bsta anvnda skapelsens resurser kan ses som ett fullgrande av hrskaruppdraget. Samtidigt r det frgan om ett hrskande under ansvar: mnniskan r Guds medregent och vicekonung. Hon r satt i skapelsen i en position dr hon r ansvarig infr den yttersta Makten: Gud sjlv. Infr Gud har hon att avlgga rkenskap fr sin frvaltning. 2. Nrkontextens perspektiv: gudstjnstens gudsgemenskap
74 75

Till mnniskans herradme jorden och djuren, se Whrle 2009 med litt. Garr 2003: 117.

50 Som jag nyss framhll kan man ven betrakta avsnittet om avbilden i dess horisontella dimension, i dess nrkontext inom Bibelns frsta kapitel. En gyllene regel i all texttolkning r ju att lta kontexten, sammanhanget, vara vgledande. Vi sg ovan att Skapelseberttelsen r en text som r djupt prglad av prsterlig teologi och ingr i ett skikt i Mosebckerna som vi kan kalla det prsterliga. Ett antal drag i texten pekar ju p frfattarens fokusering p gudstjnsten som det som skapar mening och struktur i den mnskliga tillvaron. Mnniskans skapelse r i texten placerad som det sista verket fre Skaparens sabbatsvila. Vi frgar nu: Kan kanske orden om avbilden betraktas i ljuset av allt detta? Svaret p den frgan mste bli ja. Redan den inledande formuleringen br noteras. Gud sade: Lt oss gra mnniskor till vr avbild, till vr likhet (v 26*). Sjlva pluralisformuleringen lt oss gra till vr avbild har tolkats efter olika linjer. Medan fornkyrkans textutlggare grna uppfattade stllet som en antydan om treenigheten har moderna exegeter gtt andra vgar. Den mest vertygande tolkningen r nog att i denna formulering se en antydan om Guds himmelska hovstat, nglaskaran kring den himmelska tronen. Frestllningen om Guds himmelska skara, den himmelska regeringen, r ju vlknd frn GT i vrigt. Jag tnker hr srskilt p 1 Kung 22:19-23 som skildrar en himmelsk regeringsverlggning: Gud konsulterar sina himmelska rdgivare. I Ps 89:6-9 finner vi Gud som chef fr en skara kallad de heligas frsamling, gudasnerna och de heligas rd, tre olika beteckningar fr en och samma sak: nglaskaran kring Guds tron. Herren kallas drvid sakenligt fr hrskarornas Gud (v 9).76 Jag tror fr min del att ocks Jes 6:8 (vem vill vara vr budbrare? egentligen g t oss) kan anfras i detta sammanhang. Och det finns flera andra stllen. I sjlva Urhistorien kan vi utver 1 Mos 1:26 anfra 3:22 (som en av oss; jfr 3:5) och 11:7 dr Gud i berttelsen om Babels torn sger lt oss stiga ner. Vad Skapelseberttelsen sger r allts detta: Bakom mnniskans skapelse str ett regeringsbeslut i en himmelsk konselj. Och Gud talar om mnniskan skapad till vr avbild, allts skapad i analogi med nglarna. S heter det inte om ngot annat skapat verk. Vidare br man betrakta vrt stlle utifrn ett prsterligt textsammanhang som var av srskild vikt i detta traditionsskikt. Det
76

Till Sebaotsbeteckningen p Gud och till frestllningen om den himmelska skaran i GT, se Mettinger DDD (1995), 1730-1740, med litteraturhnvisningar.

51 rkar vara s att den prsterliga teologin lgger srdeles stor vikt vid vad som sker vid Sinai: hr instiftas gudstjnsten med dess institutioner. Srskilt finner vi en utfrlig skildring av tabernaklet, kenhelgedomen (2 Moseboken 2531). Det fr oss intressanta r att vi hr finner tabernaklet gjort enligt en himmelsk prototyp eller urbild (hebr. betabnt, enligt de frebilder som jag visar dig, 2 Mos 25:40; jfr v 9). Den utfrliga beskrivningen av tabernaklet avrundas med att sabbatsbudet inskrpes (31:12-17). Ordningen hr r allts:
1. Tabernaklet, gjort efter en himmelsk urbild. 2. Sabbaten.

Samma ordning freligger ju i Skapelseberttelsen:

1. Mnniskan, skapad enligt en himmelsk urbild. 2. Guds sabbatsvila.

Vad som fr mig visar att detta ocks faktiskt r innebrden r de prepositioner som anvndes i vr text. Hr frekommer tv olika hebreiska prepositioner (eller partiklar) precis fre avbildsorden, nmligen be- och ke-. Den sistnmnda har normalt en jmfrande betydelse, ssom, enligt. Den frsta har en rad olika betydelser men kan ocks fungera fr att ange jmfrelse (2 Mos 25:40; 30:37). I 1 Mos 1:26 finner vi be-elem och ke-demt. S finner vi ocks att vissa bibelversttningar ger en versttning som uttrycker innebrden av jmfrelse.77 Mnniskan r skapad i analogi med de himmelska vsendena, nglarna. Det r drfr Gud talar i pluralis: vr avbild, vr likhet (1:26). Jag utvecklade p 1970-talet den hr tolkningen i en lngre uppsats i en tysk facktidskrift.78 Den hade skymtat redan hos ett par andra tillfrlitliga exegeter, nmligen den judiske medeltidsexegeten Rashi och den tyske forskaren vid frra sekelskiftet Hermann Gunkel.79 S talar utsagan om mnniskan som Guds avbild inte om en specifik egenskap hos mnniskan, vare sig andlig eller kroppslig,
77

Jfr NRSV till v 26: in our image, according to our likeness och Zrcher Bibel: nach unsrem Bilde, uns hnlich, v 26, och nach seinem Bilde, nach dem Bilde Gottes, v 27. 78 Se Mettinger 1974. 79 Se Rashi i Silbermann 5745 (publiceringsr enligt judisk rkning) sid. 6 till 1 Mos 1:26 och Gunkel 1910: 111-112.

52 utan om hennes av skaparen givna funktion: att leva i gudstjnstens gudsgemenskap och hr p jorden frambra den lovsng till Gud som blir en terklang av den krmusik som nglarna intonerar kring Guds tron.

Traditionen

Den nya prsterliga tolkningen

hrskarstllningen kungen mnniskan gudomens bild p jorden

gudsgemenskapen en himmelsk urbild: nglarna mnniskan p jorden

Fig. 2.4 Avbildstanken: Frestllningen om mnniskan som Guds avbild rymmer tv olika aspekter. Utifrn den ursprungliga tradionsbakgrunden i egyptisk kungaideologi betonas mnniskans hrskarstllning (1 Mos 1:26, 28). Utifrn den prsterliga tabernakelteologin betonas vikten av gudsgemenskapen. Mrk att Guds sabbatsdag fljer p den sjtte dagens skapade verk (mnniskan).

den himmelska urbilden

den himmelska urbilden

nglarna Mnniskan

mnsterbilden Tabernaklet

Fig. 2.5 I den prsterliga teologin i GT r det tv storheter som konstrueras efter en himmelsk urbild: mnniskan (1 Mos 1:2628) och tabernaklet, kenhelgedomen (se 2 Mos 25:9,40). Mnniskan r skapad fr gudstjnstens gudsgemenskap.

53

dag 3 grnska

dag 5 fiskar fglar

dag 6 landdjur mnniska

dag 7 Guds sabbat vlsignelse

vlsignelse

vlsignelse

Fig. 2.6 Skapelsens hierarki i 1 Moseboken 1: Skapelsen av liv gr frn lgre till hgre former. En gudomlig vlsignelse skiljer mnniskoliv frn djurliv och skiljer Guds vilodag frn de fregende skapelsedagarna.

Lt oss nu summera. Vi har funnit tv mycket olika aspekter i avbildsutsagan. Den bakomliggande traditionen talar om en identitet mellan mnniskan och bilden: hon r Guds bild p jorden. Egyptisk kungaideologi ligger ytterst bakom detta bildsprk om mnniskan. I sitt nya sammanhang i den prsterliga Skapelseberttelsen i Bibelns frsta kapitel antar utsagan nu helt nya dimensioner. Nu skapas mnniskan i analogi med de himmelska vsendena kring Guds tron. Hennes roll som Guds dialogpartner i gudstjnsten lyfts fram och betonas starkt. terigen har vi allts ett drag i texten som betonar temat mnniskan skapad fr gudsgemenskap och gudstjnst. Den freslagna tolkningen av avbildsmotivet passar som hand i handske till textens prsterliga karaktr i vrigt.80
80

Garr 2003 r ett av de mera intressanta och vrdefulla arbetena frn de senaste decennierna om avbildsproblematiken. Garr hvdar att de bda prepositionerna har olika innnebrd (sid. 111-115) och menar att substantivet elem avser mnniskans likhet med Gud sjlv och ordet demt mnniskans likhet med gudarna (se srskilt sid. 114, 203-204, 219) samt att verbet "#h anvndes i frga om mnniskans likhet med gudarna och verbet br! om mnniskans likhet med Gud (sid. 203-204). Detta verkar vrt att ingende diskuteras i framtida forskning, men jag har tre kritiska synpunkter: (1) Garr tar inte textens prsterliga karaktr p allvar och frbiser drfr att vi har en analogi mellan mnniskan och tabernaklet, varfr han (2) missar det traditionshistoriska perspektivet p problemen (den ldre, ursprungligen egyptiska traditionen och den yngre P-tolkningen). Till detta kommer (3) att 1

54 Det intressanta r nu, att den nya kontexten med dess prsterliga ponger (gudstjnstens livsavgrande betydelse) ingalunda har trngt bort avbildsfrestllningens kungliga dimensioner. Motivet mnniskan som konung i skapelsen klingar med i den musik som kompositren bakom Skapelseberttelsen lter oss ta del av. Stllet om mnniskan talar ju sitt tydliga sprk om hennes hrskande ver skapelsen i vrigt, hennes roll som Guds viceregent. S ser vi hur ett traditionshistoriskt perspektiv ibland hjlper oss att se textens rikedom av melodi och kontrapunkt. Som jag antydde ovan r Psaltarens ttonde psalm, en text som skert r betydligt ldre n den prsterliga Skapelseberttelsen, vrd att notera i detta sammanhang. Vers 6 talar frst om hur mnniskan r gjord fga ringare n elohimvsendena [de himmelska vsendena] och drefter beskrivs hur mnniskan r satt som konung i skapelsen (krnandet i v 6; hrskandet i v 7-9):
4 Nr jag ser din himmel, som dina fingrar format, mnen och stjrnorna du fste dr, 5 vad r d en mnniska att du tnker p henne, en ddlig att du tar dig an honom? 6 Du gjorde honom nstan till en gud, med ra och hrlighet krnte du honom. 7 Du lt honom hrska ver dina verk, allt lade du under hans ftter: 8 fr och oxar, all boskap, och markens vilda djur, 9 himlens fglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar. (Ps 8:4-9)

Dag 7: Guds sabbatsvila I kap. 2:1-3 lser vi om den sjunde dagen. Nu r verket avslutat. Himmelen och jorden blev fullbordade med hela sin hrskara (1917). Valet av det svenska hrskara terger troget grundtextens b. versttningen och allt vad dr finns (Bibel 2000) r fr vag. Anvndningen av ordet fr hrskara, arm talar om skapelsen som en organiserad helhet som liksom en arm str under sin verbeflhavares kommando.81

Mos 1:26 utgr ett problem fr hans tolkning, eftersom vi hr finner en formulering med verbet h plus substantivet elem plus suffix fr 1 plural. 81 Se Beauchamp 1969: 377.

55 Avsnittet talar om Guds vila efter skapelsen.82 En huvudpong r naturligtvis att ge en motivering fr sabbaten. Gud vlsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag (v 3). I de tio budordens formulering av sabbatsbudet finns tv olika motiveringar fr budordet, en social och en teologisk. Den ena gr ut p att Israel skall minnas att man sjlv en gng varit slav i Egypten (5 Mos 5:15). Den andra ppekar att Gud sjlv vilade p den sjunde dagen (2 Mos 20:11; jfr 31:17). Denna sistnmnda motivering knyter allts an till Skapelseberttelsen. Gud vilade, heter det i 2:2-3 (bat, jfr abbt).83 I 2 Mos 31:17 heter det att han bat weyinnpe. Det sista ordet hr r ett verb i en reflexiv form, ett verb av samma rot som ordet fr sjl, andedrkt (nepe). Det hela versttes i Bibel 2000 sakenligt med vilade han och hmtade andan.
nnu en gng: Skapelseberttelsens tema

Man har ibland velat frlgga Skapelseberttelsens innehll helt och hllet till det religisa planet. Det r frgan om den bedmningen hller. Jag har ovan plderat fr att man skall skilja mellan en texts mne och dess tema. Jesu liknelser kan ha fravel, fiske och bankverksamhet som mne. Men deras tema, deras verkliga innehll, vad de egentligen gr ut p, r ngot helt annat. Utifrn den distinktionen menar jag att Skapelseberttelsens mne r skapelsen, vrldens tillkomst. Texten beskriver faktiskt en kosmologi.84 Den framstller vad som mste ha varit gngse frestllningar i det gamla Israel om vrldens tillblivelse. Hr ingr t.ex. valvet, fstet, som skiljer vatten druppe frn vatten drnere. Fr berttaren var det helt enkelt s vrlden var konstruerad och vad som hr presenteras delar han frmodligen med sin samtid. Vad som nog r en ny aspekt r idn om skapelse genom Ordet, en accent som kommer igen gng p gng i Skapelseberttelsen. Berttarens egentliga rende ligger emellertid p ett annat plan n det kosmologiska. Drmed r vi inne p textens tema. Det tema som gestaltas i texten r mnniskan som skapad fr gudsgemenskap och gudstjnst. De drag som pekade p detta var fljande:
82

Fr en intressant diskussion av detta motiv, se Jon Levenson 1988: 100-120, som ppassligt anknyter till religionshistorikern Raffaele Pettazonis diskussion av deus otiosus-motivet (den vilande skaparguden), se Levenson sid. 110. 83 De tv orden r nog inte direkt etymologiskt relaterade. 84 Wellhausen 1895: 302-303 framhller frtjnstfullt denna aspekt.

56

Dagserien Guds vila p den sjunde dagen Guds skiljeakter, verbet hibdl Betoningen p skapelse efter deras arter Mnniskans skapelse enligt en himmelsk urbild Guds vlsignelseakter

Detta r allts strukturdrag och motiv i texten som betonar dess teologiska tema. Texten har ett teologiskt rende. Den gr inte ut p att undervisa om naturvetenskapliga finesser utan om hur skapelsen och Gud r relaterade till varandra: Gudstjnst och gudsgemenskap r instiftade frn vrldens tillkomst. Mnniskan r skapad fr gemenskap med Gud. Nr man har sett detta blir man fga bengen att i skapelsedagarna se geologiska perioder; ngot sdant skymtar .h. inte i texten. Och man frstr att uttrycket efter deras arter skall ses i offerteologins sammanhang och har fga att skaffa i en diskussion om evolutionen. En glipa i texten som r intressant att notera freligger i frhllandet mellan solen och botaniskt liv. rterna skapas p dag 3, men solen frst p dag 4. Ocks dtidens mnniskor visste att rter och grda r beroende av solens ljus. Och likvl denna diskrepans som ju klart strider mot av alla knda naturvetenskapliga fakta!85 Detta tyder p att frfattaren knappast hade rendet att framlgga en specifik kosmologi. Vad han sger om kosmologi hr nog till det sjlvklart frutsatta. Utifrn distinktionen mellan textens mne och dess tema mste man frga sig om inte alla dessa frsk av senare tiders fundamentalistiska lsare att harmonisera berttelsen med olika moderna rn representerar ett felgrepp. Man har nog inte lst texten i dess egen tonart. Man har glmt att stlla in sitt mottagningsinstrument rtt, att rtt lyssna in sig p textens litterra art.

85

Om den bibliska vrldsbilden, se Janowski 2001 med litteratur.

57

Kap. 3. I begynnelsen var dag noll. Religionshistorisk bakgrund

Dag noll: skapelse ur kaos eller ur intet?

Hittills har vi studerat den bibliska Skapelseberttelsen med fokus p de sju skapelsedagarnas olika verk. Vi har inte sagt ngot om sjlva inledningen till Skapelseberttelsen. Till den vnder vi oss nu. Lt mig redan frn brjan f markera att det hr handlar om problem dr oskerhetsmarginalerna inspirerar varje bibelforskare till djmukhet. Vad jag hr presenterar r en totaluppfattning som ingalunda delas av alla bibelforskare. Men det r en uppfattning som grundar sig p mina noggranna vervganden. Vers 2: Kaos fre skapelsen? Textens andra vers som i forskningen varit s omdiskuterad lyder i Bibel 2000:
Jorden var de och tom, djupet tcktes av mrker och en gudsvind svepte fram ver vattnet.

Hr ppnar sig perspektivet mot den religionshistoriska bakgrunden i form av olika frestllningar i Israels omvrld och inom Israel sjlvt om vrldens tillblivelse (kosmogoni). Jag skall inte hr rulla upp denna problematik i hela dess vidd utan nja mig med att i korthet visa hur en jmfrelse mellan den bibliska Skapelseberttelsen och det babyloniska s.k. skapelseeposet, Enuma Elish, utfaller. Jag vljer just detta exempel av pedagogiska skl, drfr att texten erbjuder goda jmfrelsepunkter till 1 Moseboken 1. Den babyloniska texten tillkom under senare delen av andra rtusendet f.Kr. Den har bde politiska och teologiska aspekter.

58 Texten omfattar sju stora kilskriftstavlor. Den freligger i en god versttning till svenska av Ola Wikander.86 Berttelsen inleds med en skildring av urtillstndet fre skapelsen: hr finner vi en lng beskrivning av det som icke fanns.
Nr ovan himlen inte hade kallats och nedan jorden inte nmnts vid namn, d Apsu, den frste som avlade dem och Mummu-Tiamat som fdde dem alla, blandade sina vatten till ett, hade inga betesmarker samlats, inga strbddar fanns. Nr inga gudar hade blivit till, inga namn nmnts och inga den bestmts d skapades gudarna i deras inre. (Enuma Elish I:1-9)

Dylika inledningar finns p flera hll i frmreorientaliska texter frn Mesopotamien, Fenicien och Egypten. Vi brukar i sdana fall tala om ett nnu-icke-avsnitt, en sorts skildring av urtillstndet innan gudarnas skapelseaktivitet satte i gng. De tv aktrer som fanns p scenen frn brjan r den manliga principen, Apsu, som representerar stvattnet, och den kvinnliga, Tiamat, som str fr saltvattnet. De blandar nu sina vatten i en avlelseakt, och de unga gudarna blir resultatet. Detta innebr att texten brjar med en teogoni, en skildring av gudarnas tillkomst. I fortsttningen skildras en kamp i gudavrlden. Apsu och Tiamat blir strda av de yngre gudarna och hotar att frinta dem. Dessa frsvarar sig dock. I det avgrande momentet utser gudafrsamlingen guden Marduk att ta sig an Tiamat. Tavla IV skildrar hur Marduk utropas till konung bland gudarna och hur han besegrar kaosmonstret Tiamat. Drefter hr vi om hur Marduk klyver Tiamat och av hennes ena halva skapar himmelen. Vrlden tillkommer ur kaosmonstrets dda kropp (tavla IV-V). Tavla VI skildrar mnniskans skapelse. Tiamat hade en medhjlpare vid namn Qingu. Qingu ddas och av hans blod skapas mnniskoslktet. Mnniskan har allts, frn begynnelsen, i sig en ond komponent. Tidigare hade gudarna sjlva mst skaffa sin fda. Nu kan de ta ledigt: mnniskan vertar uppgiften att frse gudarna med mat (offer). Mnniskans lott r att utgra en sorts kosmisk
86

Se Wikander 2005, som ger versttning, noter och inledande diskussion. Mrk ocks versttningarna i Dalley 1991: 228-277 Lambert 1994 och Foster 1997 samt diskussionen hos Bauks 1997: 207-268.

59 arbetarklass, fr att lna ett talande uttryck frn Ola Wikander. Skapelsen av mnniskan skildras slunda:
Blod vill jag trycka samman, ben vill jag skapa. Jag skall lta en urmnniska st upp, hans namn skall vara Mnniska! Jag skall skapa urmnniskan. Han skall bra gudarnas brdor, s att de kan f vila. (VI: 5-8) Det var Qingu som startade kriget, fick Tiamat till uppror och pbrjade striden. De band honom och hll honom fast infr Ea. De lade p honom straffet och hgg genom hans dror. Av hans blod skapade han mnniskoslktet lade p dem gudarnas mdor, och gudarna blev befriade. (VI: 29-34)

Drefter fr vi i tavla VI hra om bygget av Babylon och av Marduks tempel Esagila. Tempelbygget r en viktig kultisk hjdpunkt i texten. Texten avrundas med en proklamation av Marduks femtio namn. Fr att summera vad vi br hlla fast om skapelseskildringen i Enuma Elish: Det hela brjar med tillstndet fre skapelsen, beskrivet i ett nnu-icke-avsnitt. Vrlden skapas genom en kamp i gudavrlden, en uppgrelse med kaosmakterna. Mnniskan tillkommer ur Qingus blod och har att arbeta t gudarna. Tempelbygget fr Marduk r en viktig slutpunkt i texten. En annan text av intresse i detta sammanhang r den redogrelse fr feniciernas kosmogoni som lmnas av Philo av Byblos (ca. 100 e.Kr.) som har sina uppgifter frn en fenicisk prst vid namn Sankunjaton (kanske 500-talet f.Kr.)87 Urtillstndet fre vrldens tillkomst skildras hr som ett ondligt kaos, med urelementen luft och vind, och alltsammans behrskat av mrker. I denna text handlar det inte om en skapelseakt som frambringar vrlden utan om vrldens tillkomst genom en successiv alstringsprocess. ter till Bibeln! Tittar vi p GT i stort utifrn ett perspektiv dr vi jmfr med texter frn Israels omvrld kan vi konstatera att GT

87

Philo av Byblos, Praeparatio Evangelica I, 10: 1-14, text och versttning hos Ebach 1979: 421-30; diskussion sid. 22-79; text och versttning ven hos Attridge och Oden 1981: 36-47. Namnet p sagesmannen, Sankunjaton, r ett perfekt feniciskt namn med betydelsen [guden] Sakkun har givit.

60 faktiskt innehller flera nnu-icke-avsnitt.88 Lt mig anfra tv texter. I Edenberttelsens korta skapelseskildring har vi i 1 Mos 2:5 vad som bde formellt och innehllsmsssigt r en nnu-ickeskildring av urtillstndet, en negation av det som knnetecknar den skapade vrlden. I Ords 8:23-26 har vi ett annat sdant avsnitt av samma typ. De bda avsnitten lyder slunda:
nr ingen buske fanns p marken och ingen rt hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade ltit ngot regn falla p jorden och ingen mnniska fanns som kunde odla den men ett flde vllde fram ur jorden och vattnade marken d formade Herren Gud mnniskan av jord frn marken och blste in liv genom hennes nsborrar, s att hon blev en levande varelse. (1 Mos 2:57) I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till fddes jag, nr det nnu inte fanns kllor med vatten, innan bergen ftt sin grund, innan hjderna fanns fddes jag, nr han nnu inte gjort land och flt eller mullen som tcker jorden (Ords 8:23-26)

Det r en rtt vanlig uppfattning bland forskarna att ocks sjlva inledningen till Skapelseberttelsen i 1 Mos 1:2 innehller vad som kanske inte formellt men nd reellt motsvarar en sdan nnuicke-skildring av urtillstndet. Satserna r inte grammatiskt formulerade som negativer men innehller en negativ kontrast till den fljande skapelseskildringen. Denna textens andra vers bestr av tre utsagor: a) jorden var de och tom [th wbh] b) djupet [tehm] tcktes av mrker c) och en gudsvind [ra elhm] svepte fram ver vattnet Orden th wbh ger genom sjlva sin vokalklang associationer till intighet och tomhet. Jfr Jes 40:17, 23 dr ordet th str i parallellism till ord fr icke-existens, intighet. Samma betydelse freligger i Job 26:7 dr th, de rymder str parallellt
88

Den forskare som framfr andra betonat denna aspekt r Westermann 1976: 59-64, 86-89 och 131-135.

61 med tomma intet i versens senare del. Ordparet frekommer p endast tre stllen.89 Hr i 1 Mos 1:2 beskriver det vl jorden som obeboelig demark.90 Den andra utsagan i 1 Mos 1:2 handlar om att djupet [tehm] tcktes av mrker. Ordet str hr parallellt med vattnet (hammayim) sist i v. 2 och betecknar (havs)djupet. Alldeles oavsett frgan om ett eventuellt etymologiskt samband med namnet p monstret i den babyloniska Skapelseberttelsen, Tiamat, s r det hebreiska ordet laddat med mytologisk-symboliska vertoner. Ordet refererar ett antal gnger till urdjupen fre eller vid skapelsen och frekommer i texter i GT som talar om en kaoskamp mellan Gud och kaosmakterna.

Nr han spnde upp himlen var jag dr, nr han vlvde dess kupa ver djupet, nr han fyllde molnen druppe med kraft och lt djupets kllor bryta fram, nr han satte en grns fr havet och vattnet stannade dr han befallt, nr han lade jordens grundvalar (Ords 8:27-29)

Vakna upp, vakna upp, kl dig i makt och styrka, Herre! Vakna upp som i forna dagar, som i gngen tid. Det var du som hgg ner Rahav, du som genomborrade draken. Det var du som torkade ut havet, vattnet i det stora djupet, du som gjorde havsbottnen till en vg, dr de befriade kunde tga fram. (Jes 51:9-10, exoduskontext)

Parentetiskt kan det tillggas att ordet ibland str personifierat; djupet ses som ett levande vsen (Hab 3:10; Ps 77:17). Man blir starkt bengen att i den bibliska Skapelseberttelsens andra vers se

89 90

1 Mos 1:2; Jes 34:11; Jer 4:23. Jag tror inte p Bauks tolkning om jorden som icke-exiserande (Bauks 1997:111-118). Se Jes 45:18.

62 en bleknad kaos-skildring. Tehom-djupet utvar hr ingen aktivitet. Det bara finns. Frgan blir d hur man skall uppfatta den tredje utsagan i denna vers: och en gudsvind [ra elhm] svepte fram ver vattnet.91 Hebreiskan har ett och samma ord, ra, fr vind och ande. Sger inte vr vers att Guds Ande svvar ver vattnet (s 1917)? Vi vet ju att Guds Ande kan vara en skapande kraft (Ps 33:6; 104:30). Vad som talar mot den uppfattningen av den tredje utsagan i 1 Mos 1:2 r att sjlva detaljskildringen av skapelseprocessen brjar frst i v 3 (varde ljus!). Vad vi har i den problematiska v 2 r en sammanhllen utsaga i tre led om tillstndet fre skapelsen. Som vi sg ovan har Philo av Byblos en skildring av urtillstndet som prglat av luft, vind och kaos. Vr bibeltext talar i den aktuella versen om vad jag skulle vilja kalla urtillstndets urvind. Man kan tycka att kopplingen till just Gud (ra elhm) kan synas tala i annan riktning. Nu r det emellertid s att elementet Elohim kan vara ett stt att uttrycka maximal frstrkning, superlativ. Jfr Jona 3:3 en oerhrt stor stad [ordagrant: en gudastor stad] och Ps 80: 11, mktiga cedrar [ordagrant: gudacedrar]. 1 Mos 1:2 talar drmed om en oerhrt stark storm ver kaosvattnet. S lngt r allts vr slutsats att 1:2 talar om urtillstndet fre skapelsen. Skapelseberttelsens frfattare har hr vertagit frmreorientalisk tradition med urgamla rtter. Vers 1: Nej, kaos r inte det frsta Saken r nu den att den bibliska Skapelseberttelsen inte brjar med kaosskildringen i vers 2 utan med vers 1: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Vad sger denna vers? Den hebreiska ordalydelsens grammatiska struktur r mycket omtvistad.92 Forskarnas sikter gr isr. Mnga fredrar versttningen som huvudsats som i den nyss citerade tergivningen (t.ex. 1917 och Bibel 2000): I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Hr vill jag grna erinra om den uppfattning av v 1 som Werner H. Schmidt presenterade i sin bok om Skapelseberttelsen.93
91

Till detta, se Bauks 1997: 127-141 och Tengstrm 2000. Tengstrm ser saken annorlunda n jag gr i det fljande. 92 En frnmlig diskussion finns hos Michaela Bauks 1997: 65-92. Men Bauks verbetonar likheterna mellan 1:1-3 och 2:4-7. 93 Schmidt 1967: 87-95. Mrk tempusfljden med hebr. QATAL i v 1 och den narrativa WAYYIQTOL i v 3. Till syntaxen fr dessa tv verbformer, se srskilt Niccacci 1990, srskilt kap. 3 och 4 och till 1 Mos 1:1-3 mrk sid. 3738. Som framgr nedan delar jag inte helt Niccaccis uppfattning om 1 Mos 1:1-

63 Schmidt menar att denna vers blickar tillbaka p hela skapelsen som skeende, som ett redan avslutat frlopp. Den har karaktren av verskrift som samtidigt r ngot mera: en tolkning av helheten. Uppfattas versen s, allts som huvudsats (I begynnelsen skapade Gud himmel och jord), d innehller den en rad utsagor som gemensamt kan uppfattas som ett kritiskt stllningstagande till kaostraditionen i v 2. Varje ord kan betonas:94 1. 2. 3. 4. I begynnelsen, fre allt annat. skapade Gud (verbet br anvndes, om detta se ovan) skapade Gud (han och ingen annan) himmel och jord; detta r ett hebreiskt stt att uttrycka allt, ingenting undantaget.95

Denna Bibelns allra frsta vers r ett inslag i Skapelseberttelsen som helt saknar motsvarighet i de kringliggande kulturernas texter, ett frhllande som ppekades redan av Hermann Gunkel.96 Om utsagan i 1 Mos 1:1 kan vi drmed sga tv saker: Fr det frsta: Den saknar frebild. Fr det andra: Den korrigerar traditionen i v 2. F.. noterar vi att v 2 tonat ner frestllningen om en gudomlig kamp mot kaosmakterna som annars r belagd p flera stllen i GT.97 Skildringen av de olika skapelsedagarna brjar i v 3 med Guds majesttiska Varde ljus! Fr kaos-elementen, mrkret och vattnet i v 2, kan vi gra en intressant iakttagelse i textens fortsttning: De bda ingr i skapelsen, men frst efter det att de gjorts till freml fr en gudomlig namngivning. Mrkret kallade han natt (v 5) och vattenmassan kallade han hav (v 10). Jag tror att dessa gudomliga namngivningar r ett diskret stt att antyda Guds auktoritet ver dessa storheter. Mrk hur hrskaren i en frmmande stormakt kan ndra namnet p ngon han instter som kung i Juda. Farao Neko ndrar namnet p Eljakim till Jojakim och
3. Till hebreiskt WAYYIQTOL, se Wikander 2010. Ett tack till Ola Wikander fr ett intressant samtal om v 1-3. 94 Se Werner H. Schmidt 1967: 87-90. 95 Himmel och jord r p hebreisk en merism. Man nmner de yttersta polerna i ett spektrum men syftar samtidigt p allt dremellan. Gammal och ung utesluter inte de medellders! Till utsagan i 1 Mos 1:1 jfr Jes 44:24 och Ps 103:19 som anvnder uttrycket (h)akkl, alltet, vrlden. 96 Gunkel 1910: 101. 97 Se t.ex. Ps 74:12-17; 89:10-13 och 104:5-9 och Mettinger 1987: kap. 6.

64 instter honom som lydkonung (2 Kung 23:34) och den babyoniske kungen gr motsvarande med Mattanja, som fr namnet Sidkia (2 Kung 24:17). Detta betyder att det under ytan i den bibliska skapelseberttelsen finns en polemik mot frmmande kosmogonier, srskilt den babyloniska. Detta drag kommer ocks fram p tv andra stllen i texten. Det ena stllet r v 21 med utsagan om att Gud skapar (br) de stora havsdjuren. Grundtextens tannnim kan bttre versttas med sjodjur, havsdrakar. Jfr hur en engelsk bibelversttning har the great sea monsters (NRSV). Denna betydelse av ordet freligger ocks p stllen som Jes 27:1 (Gud skall drpa draken i havet) och Jes 51:9 (Gud som genomborrar draken). Vad vi har i 1 Mos 1:21 kommer nra den skmtsamma utsagan i Ps 104:26 om Leviatan som du skapat till att leka med.98 I relation till Gud fr Leviatan sina rtta proportioner. Det andra stllet r Skapelseberttelsens avsnitt om himlakropparna (v 14-19). Solen och mnen r hr inte ngra gudomligheter som de var i Mesopotamien. De kallas enkelt och flrdfritt fr den stora lampan och den lilla lampan. S hr lngt har jag knappt mer n antytt att det faktiskt freligger ett svrt problem i textens allra frsta vers. Jag har ovan utgtt frn att den riktiga versttningen r I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, dvs allt, och uppfattat versen som en huvudsats. Vi kan kalla detta fr A-tolkningen av stllet. Numera finns det en rtt vanlig tolkning som uppfattar v 1 som en bisats och som leder till en versttning ungefr som fljer:
I begynnelsen, nr Gud skapade himmel och jord jorden var [d] de och tom, mrker tckte djupet, och en urvind svepte fram ver vattnet d sade Gud: Varde ljus!

Huvudsatsen kommer d i v 3 (eller mjligen i v 2-3). Vi kan kalla detta fr B-tolkningen. Den finns hos den judiske medeltidsexegeten Rashi (1040-1105) och flera senare lrde.99 Sklen fr denna tolkning r huvudsakligen tv.

98 99

S kan texten ocks versttas, se Mettinger 1987: 101. Fr Rashi, text och engelsk versttning, se Silbermann 5745: 2. Denna tolkning frfktas senast av M.S. Smith 2010: 43-48 samt bibelversttningar

65 Fr det frsta: Det allra frsta ordet, bert, saknar bestmda artikeln och frefaller drmed vara en constructusform till det fljande.100 Fr det andra: Frmreorientaliska paralleller ger vid handen att utombibliska skapelseberttelser ofta inleds med en bisats som signalerar ett nnu icke-avsnitt (av innebrden nr nnu icke det och det fanns till d ). I linje hrmed har man velat uppfatta v 1-3 som en parallell till detta. Utifrn denna tolkning talar inte v 1 om begynnelsen i absolut mening.101 Mot denna uppfattning har man dock anfrt vgande skl.102 1. Bestmda artikeln saknas ofta i tidsuttryck och dessutom r texter med poetisk anstrykning generellt mera sparsamma med bruket av artikel.103 Artikelns frnvaro r allts inget stort problem. Vad gller frmreorientaliska paralleller: Om det i Skapelseberttelsens brjan finns en motsvarighet till inledningen i Enuma Elish s gller detta v 2. Bibelns allra frsta vers r ngot alldeles fr sig. Den saknar analogier i utombibliska skapelseberttelser.

2.

som NRSV. Bauks 1997: 69-92, 315 avvisar bisatstolkningen. Hon tar v 1 som en sjlvstndig rubrik- och mottofrmulering. 100 Det som fljer har ofta betraktats som en asyndetisk relativsats (en relativsats utan relativum), see senast Bauks 1997: 86, 92 not 162 och M.S. Smith 2010: 44. Bauks verstter (sid 146): Im Anfang, als Gott die Welt schuf. Aber die Erde war noch nicht (vorhanden), sondern es war Finsternis ber dem Urmeer. Und ein Windhauch Gottes wehte ber den Wassern. Da sprach Gott: Es werde Licht. Und es wurde Licht. 101 Se Rashi (ed. Silbermann sid. 2) till 1 Mos 1:1. 102 Se Werner H. Schmidt 1967: 73-76, Westermann 1976: 130-136, Wenham 1987: 10-18 och Bauks 1997: 65-92. Vra svenska bibelversttnigar, 1917 och Bibel 2000,fljer bda A-tolkningen. Den r ocks den som Bertil Albrektson stannar fr i en intern utredning fr Bibelkommissionen (Albrektson 1981). 103 Fr utelmnandet av bestmda artikeln i tidsuttryck, se t.ex. mer, frn brjan, begynnelsen: Jes 40:21; 41:4 , 26; 48;16; Ords 8:23, vidare melm utan artikel: 1 Mos 6:4; Ps 90:2 och ytterligare ett antal stllen; bara en gng med artikel (Ps 41:14), samt miqqedem, frn fordom, Mika 5:1; Hab 1:12.

66 3. Strukturen i Skapelseberttelsen r sdan att varje ny skapelsedag brjar med en huvudsats och Guds majesttiska skaparord. Stilen r enkel och pregnant. Enligt Btolkningen, skulle Skapelseberttelsen brja med en krnglig satskonstruktion som avviker frn berttelsen i vrigt och som frstr sjlva portalen till den vergripande struktur som har en majesttisk huvudsats fr varje nytt gudomligt skaparord. De gamla versttningarna, Septuaginta etc., uppfattar stllet som en formulering om den absoluta begynnelsen: I begynnelsen skapade Gud . De hebreiska masoreternas accentuering (med accenten tifhah) stder samma tolkning. Denna accent skiljer ut det frsta ordet frn det fljande. Innebrden blir ungefr: I begynnelsen, d skapade Gud

4. 5.

Allts: Vi stannar fr A-tolkningen ovan. Bibelns frsta vers r en huvudsats. B-tolkningen (bisatsmodellen) uppkom under medeltiden. Vidare: Vi noterade med Werner H. Schmidt att Bibelns allra frsta vers, som ju saknade paralleller i andra skapelseberttelser, framstr som en sammanfattande rubrik som p en och samma gng blickar tillbaka p och fregriper de olika skapelseverken. Denna rubrik r tillika en korrigerande tolkning till v 2. Mot myten om det tidlsa kaos stlls nu utsagan om vrldens begynnelse genom Gud.104 I sjlva brjan av Skapelseberttelsen finner jag allts tre steg:
1. Gud skapar himmel och jord, dvs allt, vrlden. 2. Vad man tidigare, i linje med grannkulturernas uppfattning, sg som ett frut-existerande kaos betraktas hr i nytt perspektiv. Om man sen skall dra slutsatsen att kaos r skapat av Gud,105 en utsaga som skulle pminna om den som sger att de stora havsmonstren r skapade av Gud (v 21), eller man skall nja sig med slutsatsen att kaos genom v 1 mera vagt och allmnt r inordnat i sjlva skapelseprocessen, ssom det frsta tillstndet innan Gud pbrjar detaljarbetet, det r kanske en smaksak. 3. Gud skapar ljuset p frsta dagen i sjudagarsserien. Mrkret som omtalas i samband med den frsta dagen r det mrker vi lste om i v 2.

104 105

Dessa synpunkter betonas av Werner H. Schmidt 1967: 84-95. Som framhlles av Wellhausen 1895: 302 men bestrides av Gunkel 1910: 102.

67
Likas r det vatten som omtalas i samband med den andra och tredje skapelsedagen det vatten vi lste om i v 2.

Vad vi har sett i 1 Mos 1:1-2 ger mig anledning att peka p formuleringarna i Ps 104, dr man kan sknja en snarlik sekvens:
5 Jorden har du stllt p stadig grund, Den kan aldrig i evighet rubbas. 6 Urhavet tckte den [jorden] som en kldnad, vattnet stod hgt ver bergen. 7 Det flydde fr ditt rytande, nr du dundrade tog det till flykten, 8 uppfr bergen, ner i dalarna, och stannade dr du bestmt. 9 Du satte en grns fr vattnet: aldrig mer skall det tcka jorden. (Ps 104:5-9)

Hr finner vi ordningsfljden:
1. Gud grundar jorden (v 5; jfr 1 Mos 1:1). 2. Urhavet (tehm) tcker den (v 6; jfr 1 Mos 1:2) 3. Urhavet flyr fr Guds rytande (ger) och Gud stter en grns fr vattnen (v. 7-9; jfr 1 Mos 1:3ff.)

Jmfrelsen mellan de bda texterna visar p en mycket inressant sak: De ldre texternas frestllningar om Guds rytande fr att npsa kaosmakterna har i Skapelseberttelsen ersatts av Guds skapande Ord.106

Skapelse ur intet? En rad sena bibeltexter talar om att Gud skapade vrlden ur intet.
Lyft blicken och se ut ver himmel och jord och allt vad de rymmer och tnk p att Gud skapade detta ur intet [ouk ex ontn]. (2 Mack 7:28) Gud som ger de dda liv och talar om det som nnu inte finns [ta me onta] som om det redan fanns. (Rom 4:17)

106

Till rytandet eller npsten se Mettinger 1987: 99-101; 104-105; 107; 113-114.

68
I tron frstr vi att vrlden formats genom ett ord frn Gud och att det vi ser inte har blivit till ur ngot synligt [me ek fainomenn]. (Hebr 11:3)

Kyrkans tidiga teologer talade om creatio ex nihilo?107 Vi mste stlla frgan: talar sjlva Skapelseberttelsen om detta, om skapelse ur intet? Flera bibelforskare har svarat nej p den frgan. Det r d vanligen forskare som hyllar tolkningen av v 1 som bisats, en tolkning som vi avvisade ovan eller som av andra skl ser v 2 som en utsaga om en vrld fre skapelsen som inte korrigeras av v 1.108 Ibland ser man saken s att skapelse ur intet r en typ av metafysisk spekulation som inympades p de bibliska tankarna nr kristendom spreds i den hellenistiska vrlden. Det ligger d ibland i luften att de gamla hebrerna inte frmdde tnka s abstrakt.109 Utan att hr g in p de filosofiska aspekterna av formuleringen skapelse ur intet kan vi konstatera tv saker. Fr det frsta att hebreiska bibeltexter innehller fall dr verbet fr vara negeras; man var allts tillrckligt sofistikerad fr att gra en skillnad mellan existens och icke-existens, nog s viktig i en utsaga som handlar om det finns lejon eller ej p en viss plats (Jes 35:9).110 Fr det andra: den bibliska Skapelseberttelsen r i full harmoni med en rad andra stllen som talar om att allt r skapat av Gud. Ett exempel har vi i Ps 104 dr t.o.m. Leviatan r skapad av Gud (v 26), liksom de stora havsmonsterna i 1 Mos 1:21. Ett annat exempel freligger i Job 26:7 som talar om hur Gud spnt upp sin gudaboning ver de rymder och hngt upp jorden ver tomma intet. Skapelseberttelsen inleds med den majesttiska proklamationen I begynnelsen skapade Gud himmel och jord [dvs vrlden]. Traditionen om skapelse ur formls materia (v 2) korrigeras drmed. Skapelseberttelsen hvdar alltings beroende av Guds

107

Om utvecklingen av denna lra i den tidiga kyrkan, se May 1978. Mitt tack till religionsfilosofen Andreas Nordlander i Lund som tipsade mig om detta arbete. 108 Se t.ex. Bauks 1997: 14-33 om ur intet-problemet i tidigare utlggning. Fr en modern forskare som avvisar ex nihilo, se Bauks sjlv 1997: 63-64, 230319 (som talar om en vrld fre Guds skapande, en Vorwelt) och M.S. Smith 2010: 49-64 (som ocks talar om en fr-vrld fre skapelsen). De fregrips av Vish 11:17 som talar om att Gud har skapat vrlden ur formls materia (ex amorfou hyles). 109 Se den forskningshistoriska versikten hos Bauks 1997: 26-33. 110 Se ven Job 10:19; Pred 4:3; Syrak 44:9.

69 skaparaktivitet. Och det r inte fr inte som det hebreiska verbet br anvndes om Guds frambringande av kosmos.111 Ser man saken p detta stt, d skall det till ett visst mtt av hrklyverier fr att frneka att Skapelseberttelsen implicerar skapelse ur intet, ven om den hebreiska texten inte innehller ngon direkt motsvarighet till latinets ex nihilo.112 Ondskans problem Hr mste vi nu i anslutning till 1 Mos 1:1-2 tangera ondskans outgrundliga problem. Det babyloniska skapelseeposet Enuma Elish talar om en kaoskamp som leder till att vrlden skapas ur Tiamatmonstrets dda kropp och mnniskan blir till ur den onde Qingus blod. Drmed rymmer denna text en uppfattning om ondskans problem, en teodic. Det ondas existens i den skapade vrlden och i mnniskan blir begriplig utifrn sjlva utgngsmaterialet. Hur ser nu Skapelseberttelsen i Bibeln p ondskans problem? Kaoskampstraditionen har hr tonats bort.113 Gud har skapat allt som finns. Och Gud ger hela sitt skapelseverk slutbetyget mycket gott (1:31). Kyrkofadern Augustinus (354 430) har brottats med problemet och nr i bok XII av sitt verk De Civitate Dei slutsatsen att ondskan r en frnvaro av det goda, den r ngot icke-existerande. Det onda r o-skapat enligt Augustinus.114 Jag r inte sker p att vi skall konstruera en ondskans dogmatik, en teodic, av vad vi har i Skapelseberttelsen. Kaoskampen tonas bort, det frefaller klart. Om vi betraktar texten i dess historiska sammanhang, exilstiden eller senare, blir det naturligt att i texten finna spr av en uppgrelse med den babyloniska stormakten och dess religisa traditioner. Nedtonandet av kaoskampen framstr som en uppgrelse med de babyloniska ider vi mter i t.ex. Enuma Elish. P samma stt reduceras sol och mne i bibeltexten till den stora lampan och den lilla lampan frsedda med rent kalendariska uppgifter, att mrka ut hgtiderna (v 16), och r drmed inte gudomligheter som i babylonisk religion
111 112

Som ppekats av W.H. Schmidt 1967: 166-167. Som John Polkinghorne ppekar, Polkinghorne 1994: 74. 113 Att det finns ett antal texter med kaoskamp i andra bibliska skrifter visar bara att det i Israel fanns olika traditioner p denna punkt. Se Mettinger 1987: kapitel 6. 114 Ett frnmligt arbete om teodicproblemet r Johan B. Hygen 1974, som kombinerar synpunkter frn exegetik och systematisk teologi.

70 (Shamash och Sin). I den bibliska Skapelseberttelsen har Israel formulerat sin tro i medveten uppgrelse med en grannkultur. Drmed blir det inte helt orimligt att tnka sig att Skapelseberttelsen faktiskt har en vit flck dr vi efterlyser en utsaga om teodicproblemet.115 Men detta r en lucka som tcks av en annan bibeltext, nmligen berttelsen om Eden och syndafallet. Till denna terkommer vi utfrligt i ett fljande kapitel.
Skapelsen av Mnniskan i 1 Mos 2:7

En liten del av Edenberttelsen, avsnittet om mnniskans skapelse i 1 Mos 2:4-7, skall dock redan hr tas upp till behandling.
Nr Herren Gud gjorde jord och himmel , d formade Herren Gud mnniskan av jord frn marken och blste in liv genom hennes nsborrar, s att hon blev en levande varelse.

Mnniskan r en stoftvarelse. Det finns i Edenberttelsen en ordlek mellan ordet fr mnniska (dm) och ordet fr marken (adm). Rent sprkhistoriskt r de inte etymologiskt relaterade, men likheten anvndes i texten fr frfattarens syften. Mnniskan r skapad av stoft/jord frn marken (pr min hadm). Hon r en jordvarelse. Forskarna har diskuterat vilken bild det r som anvndes hr: r det den av krukmakaren som sitter vid drejskivan eller handlar det om ett allmnt figuralt formande? Man har hngt upp sig p att det r ordet fr jord (pr) som anvndes, inte ngot ord fr lera (mer eller ).116 Nu r det faktiskt s att det ord som anvndes i versen ibland kan anvndas om lera (3 Mos 14:42). Vidare skall vi komma ihg att det verb som anvndes i 1 Mos 2:7, det hebreiska yar, faktiskt frekommer som krukmakarterm i betydelsen, forma, dreja (Jeremia 18). GT anvnder bda bilderna fr Guds skapelse av mnniskan: som en akt i vilken han drejar fram fremlet (jfr Jeremia 18), och som en akt i vilken han modellerar fram mnniskan. Det senare tycker jag klart freligger i Job:
Guds ande skapade mig, den Vldiges andedrkt ger mig liv.

115

Till detta, se vidare Mark S. Smith 2010: 59-64 som ser saken p liknande stt. 116 Westermann 1976: 276-278 refererar debatten.

71
Svara mig om du kan,! rusta dig till strid mot mig! Infr Gud r du och jag lika,! jag r formad av en lerklump ocks jag. (Job 33:4-6)

Israels grannkulturer i bde vst och st har lngt tidigare anvnt liknande bildsprk. Frn Egypten har vi i drottning Hatschepsuts ddstempel i Der el-bakri en utfrlig framstllning i form av vggreliefer med tfljande text som legitimerar drottningen genom hnvisning till en gudomlig skapelseakt. Krukmakarguden Chnum producerar p drejskivan det lilla mnniskobarnet som avbildas med sin dubbelgngare, sin ka, barnets sjl eller livskraft.117

Fig. 3.1 Egyptisk skapelsescen frn drottning Hatschepsuts ddstempel. Krukmakarguden Chnum (med vdurshorn) formar p sin drejskiva det lilla mnniskobarnet som avbildas med sin tvillingsjl. Modergudinnan Hathor (till vnster) verrcker livets symbol. (Illustrationen frn Keel 1972: fig. 334, tergiven med frfattarens tillstnd).

117

Se Brunner 1964. Relieferna terges som fig. IV L och fig. VI L. Fr diskussion se Brunner 1964: 35-58, 68-74, 188-206. Se ven Keel 1978: 248251.

72 Frn Mesopotamien har vi formuleringar som vackert belyser Jobsstllet ovan. Atrahasismyten beskriver hur gudamodern Mami nyper ut 14 lerstycken som hon sen placerar i tv rader, med sju bitar p var sida. Detta blir startpunkten fr tillkomsten av de frsta mnniskoparen.118 Mnniskorna skapas fr att verta gudarnas mdor. Som en intressant detalj kan vi notera att verbet fr nypa, knipsa r samma i den akkadiska texten och i Job 33:6 (det akkadiska karu resp. det hebreiska qra). Ocks jag r nupen ur lera, sger Job ordagrant. Att stllet i vr text om mnniskoskapelsen, 1 Mos 2:7, anvnder ordet fr jord, stoft har nog sin speciella anledning. Det r skerligen ett stt att fregripa Guds strafford ver synden:
tills du vnder ter till jorden. Ty av den r du tagen, jord [pr] r du och jord [pr] skall du ter bli. (1 Mos 3:19)

Samma tanke och uttryck freligger f.. i Ps 104:29. Det handlar i pr om ett ord som annars ofta r frknippat med ddsriket (t.ex. Jes 26:19; Ps 22:16, 30). S kan Job tala om mnniskorna som varelser som bor i hyddor av ler, som har sitt ursprung i jord (Job 4:19).
Sammanfattande religionshistorisk jmfrelse

Vi har nu kommit till en punkt i vr framstllning dr vi kan blicka tillbaka och anstlla en kort jmfrelse mellan den bibliska Skapelseberttelsen och vissa texter frn grannkulturerna. 1. Kaoskamp eller ej? Enuma Elish talar om vrldens tillkomst genom en kamp i gudavrlden, en kaoskamp.119 Bibelns skapelseberttelse tonar ner denna frestllning men lter kaos skymta i v 2. I stllet talar bibeltexten om Guds skiljeakter som skapar tid och rum, om Guds ordningar fr den skapade vrlden. Skapelseberttelsen markerar p flera punkten en kritisk distans till babylonisk religion. Nu r det inte lngre skapelse ur ett redan existerande urkaos. I jmfrelse med vad vi har i babylonisk religion talar GT snarast om skapelse ur intet.
118

Atrahasis I: 170-305, srskilt rad 256. Text och versttning i Lambert och Millard 1962: 52-65. Formuleringen om nypandet ur lera finns p ett antal stllen i litteraturen frn Mesopotamien. 119 Till kaoskampsmotivet i Bibelns omvrld och i GT, se srskilt Levenson 1988 och Podella 1993.

73 2. Mnniskans roll i skapelsen. Flera babyloniska texter talar om mnniskorna som en kosmisk arbetarklass (i Enuma Elish skapad ur en revolterande halvguds blod). Mnniskan skapas fr att avlasta gudarna. I den bibliska Skapelseberttelsen framstr mnniskan som myndig, autonom. Hon r Guds medarbetare. Gud skapar mnniskan till sin avbild och gr henne till medregent, insatt att hrska och rda i skapelsen. Lngt frn att vara skapad ur en rebells blod r Bibelns mnniska gudalik. Moderna tnkare har ibland sagt att avbildsstllet uttrycker en antropomorf gudsuppfattning, Gud uppfattad i mnniskogestalt. Bibelns mnniskor skulle nog snarare mena att det handlar om att mniskan r gudslik, teomorf. Berttelsen talar uttryckligen om man och kvinna, men det finns ingen antydan om att en ensam mnniska utan partner skulle vara mnniska i mindre utstrckning n en som ingr i en parrelation. 3. Det heliga rummet och den heliga tiden. Jmfr vi Enuma Elish och 1 Moseboken 1 kan vi se att texternas narrativa linje nr en hjdpunkt i slutet p texten. Enuma Elish mynnar ut i tempelbygget fr Marduk. Skapelseberttelsen i GT mynnar ut i Guds sabbatsvila p den sjunde dagen. Hr freligger en viktig skillnad: Den babyloniska texten betonar det heliga rummet. Bibeltexten betonar den heliga tiden. Med sin betoning av sabbat framfr tempel frigr sig judendomen frn tidigare topografisk begrnsning. Det r vrt att fundera ver vad denna betoning betytt fr judendomens frmga att verleva i frskingringen, diasporan.120
En lsning frn andra hllet: Skapelseberttelsen i ljuset av astrofysiken

Vi har s hr lngt dels presenterat en snabbskiss ver vad man i modern astrofysik sger om universums tillkomst dels gjort en genomgng av Skapelseberttelsen. Frfattaren bakom Skapelseberttelsen skrev naturligtvis utan knnedom om senare tiders rn om universums tillblivelse och egenheter. Likvl tycker jag att man som en avslutande tankevning gra en tillbakablick p Skapelseberttelsen utifrn perspektiv vi inhmtat under vr astrofysiska promenad bland galaxerna. Mrk att det hr inte handlar om harmoniserande apologetik utan om en enkel jmfrelse
120

Jag har hr inte diskuterat skapelsen genom Ordet i dess eventuella relation till den egyptiska s.k. memfitiska teologin, se hrtill det grundlggande arbetet av Koch 1965.

74 mellan tv konceptioner: den i modern astrofysik och den i en central biblisk text. Skillnaderna mellan texten i en modern lrobok i kosmologi och Bibelns frsta kapitel r ju uppenbara. Men finns det ngra slende likheter? Jag noterar fljande punkter. Fr det frsta: Israels grannfolk talade om vrldens skapelse ur kaos; ordningen var (1) kaos, (2) skapelseakt. Som vi sett ovan korrigerar Skapelseberttelsen i GT detta genom sin rubrikformulering: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, varvid himmel och jord r en hebreisk s.k. merism som refererar till alltet, kosmos. I stllet fr skapelse ur kaos har Skapelseberttelsen det jag tycker vi br kalla skapelse ur intet. ven om man i modern astrofysik inte talar om skapelse ur intet s noterar man att vrt vldiga universum tillkommit ur en punkt av oerhrd tthet. Fr det andra: Den bibliska skapelseberttelsen anvnder ett verb fr skapa som har sina speciella egenheter. P de belggstllen vi har i GT frekommer det enbart med Gud som subjekt. Vidare str det alltid utan att ngot material nmnes som Gud skapar av. Jag tror att valet av den termen fr skapa vill visa att det som sker nr Gud skapar egentligen saknar analogier. Fr det tredje: Nr vi studerade skapelseberttelsen noterade vi att texten talar om ljusets skapelse (v 3) fre solens tillblivelse (v 16). I vr retrospektiva lsning av Skapelseberttelsen noterar vi att Bibeln talar om ett ljus fre allting annat som successivt tillkommer. I modern kosmologi noterar vi att man nnu i dag i universum kan uppmta den kosmiska bakgrundsstrlning som utgr ett eko frn den kosmiska ursmllen och dess urljus, ljus som med universums expansion tnjts ut frn infrard vglngd till mikrovgor. Skillnaden r dock den att i Bibeln r det Gud sjlv som r ljus; i astrofysiken handlar det om ljuset genom Big Bang. Fr det fjrde: Filosofen Immanuel Kant gjorde den moderna mnniskan medveten om tidens och rummets kategorier som grundlggande fr all varseblivning och vetenskap. I modern astrofysik noterar man att tid och rum inte r urgivna utan uppstod genom sjlva ursmllen. I skapelseberttelsen talades det i de frsta verserna om tv gudomliga skiljeakter som introducerar dessa grundlggande kategorier. Med tskiljandet av dag och natt (v 5) tillkommer tidens kategori. Med tskiljandet av under och ovanfr (v 7) tillkommer rummets kategori.

75
Sammanfattning

Vr genomgng av den bibliska Skapelseberttelsen har avkastat fljande huvudsynpunkter. 1. Man br skilja mellan en texts mne och dess tema. Textens mne r vrldens tillkomst, allts kosmologi. Det tema, som utgr frfattarens egentliga rende, r gudstjnst och gudsgemenskap r instiftade frn vrldens tillkomst; mnniskan r skapad fr gemenskap med Gud. Detta kommer till uttryck p symbolplanet med serien av skapelsedagar. Den skall ses i detta perspektiv och mynnar ut i den sjunde dagen med Guds vila som en frebild till firandet av veckans sabbatsdag. 2. Mnniskans relation till den vriga skapelsen visar bde kontinuitet och srstllning. Analysen av motivet mnniskan som skapad till Guds avbild visade att texten presenterar en dubbelexponering. (a) Dels rymmer den en ldre tradition som br tolkas i ljuset av egyptisk kungaideologi. Gr vi det ser vi att avbildsmotivet i Israel demokratiserats till att glla alla mnniskor. Denna ursprungligen kungaideologiska aspekt kommer till uttryck nr texten talar om mnniskans hrskande i skapelsen, med makt delegerad frn Gud, i ett frvaltarskap under ansvar. (b) Dels rymmer texten den prsterliga teologins egen tolkning av avbildstanken: mnniskan som skapad i analogi till kenhelgedomen, tabernaklet. Mnniska och helgedom r konstruerade efter samma grundprincip: med en himmelsk frebild/urbild. Hrmed betonas det att mnniskan p jorden r skapad fr att frambra en lovsng till Gud som svarar mot de himmelska vsendenas musik infr Guds tron. Mrk, att de bda aspekterna i texten inte tar ut varandra. De kombineras i en mrklig dubbelexponering. 3. Skapelseberttelsen har en specifik skapelseterminologi. Gud skapar genom sitt suverna Ord. Verbet br anvndes som den viktigaste skapelsetermen. Valet av detta ord pekar p en aktivitet som endast Gud utvar och som inte frutstter ett utgngsmaterial. 4. Det finns i texten inga explicita utsagor om skapelse ur intet. Likvl r det svrt att komma frbi att en sdan syn p saken impliceras i den, bl.a. genom bruket av det speciella verbet fr skapa (br). 5. En intrikat problematik hnger ihop med tolkningen av v 1-3. (a) Vi har stannat fr tolkningen av v 1 som en huvudsats. V 2 hr ursprungligen hemma i ldre traditioner om en vrld fre skapelsen, prglad av en de jord, mrker och vatten. Genom att frfattaren inleder hela texten med en verordnad utsaga som sammanfattar att

76 allt r skapat av Gud (v 1) underkastas v 2 en nytolkning och kommer att representera ett frsta stadium av skapelse. En jmfrelse mellan ena sidan Skapelseberttelsens inledning och den andra Ps 104:5-9 visar att den ldre idn om Guds npsande av kaosmakterna genom sitt rytande nu har ersatts av motivet skapelse genom Guds suverna Ord. 6. En jmfrelse med det babyloniska Skapelseeposet, Enuma Elish, understryker avsaknaden av kaoskamp i Bibelns Skapelseberttelse. Vidare noterar man att tonvikten p det heliga rummet (templet) i Enuma Elish i Bibeln motsvaras av en betoning av den heliga tiden (sabbaten).

77

Kap. 4. Drfr blev det som det blev: Berttelsen om Eden och syndafallet, 1 Moseboken 2 3
Skapelseberttelsen talar sitt tydliga sprk om skapelsens perfektion. Gud betygstter sitt verk som mycket gott. Och det heter att han skapade mnniskan till sin avbild. Vi vergr nu till berttelsen om Eden och syndafallet, den andra av Bibelns tv urberttelser. Hr r tonlget helt annorlunda. Edenberttaren s vill jag kalla den som formulerade denna berttelse levde i en vrld som smrtsamt skilde sig frn den perfekta vrld vi mter i Bibelns frsta kapitel. Berttarens nu, liksom vrt eget nu, handlar om en vrld fylld av konflikter, sjukdom, lidande och dd. Edenberttelsen befinner sig mellan dessa tv poler, mellan Skapelseberttelsen dr allt r mycket gott (1:31) och berttarens nu dr man upplever livets hrda villkor. Hr fyller berttelsen om Eden och syndafallet funktionen att frklara varfr det gick som det gick. Den vill ge ett svar p frgan varfr vi inte lngre lever i Eden. Den frgan besvarar berttaren med en berttelse. Bibelforskarna kallar en sdan text fr etiologisk, orsaksfrklarande.

Skapelseberttelsen

Edenberttelsen

Berttarens nu

den perfekta skapelsen

frklaringen

lidande och dd

Fig. 4.1 Edenberttelsen med syndafallet str mellan den perfekta skapelsen (1 Moseboken 1) och berttarens nu. Den ger en etiologi, en frklaring, till att den fullkomliga skapelsen nu prglas av lidande och dd.

Edenberttelsen r en text som kommit att spela en srdeles viktig roll i kyrkans historia och i vsterlndsk litteratur och konst. Fga

78 verraskande har den sysselsatt en hel liten industri av bibelforskare. Som Claus Westermann, den store Genesiskommentatorn, uttryckte saken: det dr trdet i Eden avkastade inte bara kunskapens smakliga frukt utan ven en vervldigande mngd sekundrlitteratur. I denna omfattande litteratur om Edenberttelsen framstr tv tolkningar som srskilt viktiga: antingen ser man berttelsen som en allegori fr mnniskans mognadsprocess frn barnastadiet till fullt ansvarig vuxen, eller s ser man berttelsen som fokuserad kring en konflikt mellan kunskap och liv (man kan ha endera men aldrig bda).121 Vr text r ltt att avgrnsa. Det handlar om 1 Mos 2:5 3:24.122 Nr vi nu nalkas texten mste vi likt en radiolyssnare eller TVtittare stlla in vrt mottagningsinstrument p den vglngd som texten anvnder. Det handlar drvid om textens genre. Och nr vi lyssnar p dess budskap skall vi gra det med en huvudfrga i fokus: Vad vill den hr texten egentligen sga lyssnaren, lsaren? Drmed stller vi frgan om textens tema. Som en hjlp att komma t detta skall vi studera den berttarteknik som anvndes i berttelsen. Det gr vi med redskap som den moderna litteraturvetenskapen satt i hnderna p oss under beteckningen narratologi (studiet av berttelsers form och funktion med tonvikt p berttarteknik och strukturer). Jag kommer allts att inleda med ett avsnitt om Edenberttelsen som berttelse och gra en s.k. narratologisk analys: Hur r denna berttelse konstruerad som berttelse? Drefter gnar jag en srskild del t dess tema. I ett tredje steg tar jag upp dess art, dess genre: vad fr sorts berttelse r det hr? Avslutningsvis ger jag ngra glimtar frn den tidigare tradition som man kan ana ligger bakom berttelsen. Jag skall ocks nmna att jag kommer att vara ganska sparsam med litteraturhnvisningar. Den som vill frdjupa sig i ngon speciell punkt hnvisas till min utfrliga Eden-bok (Mettinger 2007). Jag kommer inte att gna utrymme t diskussionen om hur mnga speciella trd det fanns i Eden: ett eller tv? En hel del
121

Mognadstolkningen finns i en rad arbeten, t.ex. Gunkel 1910: 18, och har arbetats ut i bredare form av van Wolde 1989: 216-229. Den senare tolkningen ovan lanserades av Stordalen 2000: 229-249. 122 Som Terje Stordalen pvisat skall man inte dela upp 2:4 p fregende text, Skapelseberttelsen, och den fljande Edenberttelsen. I stllet r 2:4 r en enhetlig vers som tjnar som en brygga mellan de tv texterna, nr de frbands med varandraStordalen 1992.

79 forskare har betraktat livets trd som ett senare tillgg till texten och krt det i den tyska kllkritikens flismaskin. Kvar blev en berttelse helt fokuserad p kunskapens trd. Till skillnad frn dessa kolleger utgr jag frn att berttelsen r en enhetlig sdan och dispenserar mig frn strre s.k. litterrkritiska ingrepp. Jag terkommer till denna sak sist i det hr kapitlet. Det blir lsarens sak att efter lektyren ta stllning till om det r en meningsfull berttelse om tv trd jag visar upp i min analys.
Edenberttelsen som berttelse: En narratologisk analys

Jag skall inte hr gra en fullstndig genomgng av alla de aspekter som kan komma upp i en narratologisk analys utan njer mig med ngra som r srskilt viktiga.123 Nr och var? Tid och plats i berttelsen Nr utspelar sig Edenberttelsen och var r dess skeende frlagt? Den frgan handlar om tid och rum i berttelsen. Den norske forskaren Terje Stordalen har i sitt magistrala arbete Echoes of Eden (2000) gett en utfrlig och vertygande diskussion av dessa aspekter. Frgan om nr r ltt att besvara. Texten inleds med den frsta mnniskans skapelse och vergr sen direkt till att tala om hur Gud planterar en trdgrd i vilken han placerar mnniskan som i brjan av berttelsen r en ensam man; kvinnan skapas ju ngot senare (2:7-8). Frgan om var r svrare. Sjlva namnet Eden har konnotationer av lyx, sllhet. Eden r lycksalighetens trdgrd. Det r en annorlundavrld vars hndelser inte kan frestllas i den ordinra verkligheten. Denna karaktr av det annorlunda ppnar mjligheten till Edens symboliska relation till den vanliga vrlden, framhller Stordalen. Eden r kanske ngot av Guds privata trdgrd (jfr Jes 51:3; Hes 28:13). Mnniskans arbete i Eden r dock inte frmst ett arbete i tjnst t Gud, utan mnniskan fr arbeta fr sitt eget livsuppehlle. I Mesopotamien var mnniskorna skapade fr att avlasta gudarna. S r det inte hr. I traditionen bakom vr text verkar Eden vara belget p ett berg (Hes 28:14, 16). I Edenberttelsen som vi nu har den finns detta
123

Jag hnvisar till mitt strre arbete, Mettinger 2007. Av mera lttillgnglig litteratur om allmn narratologi rekommenderar jag srskilt Rimmon-Kenan 2005. Prince 2003 utgr ett litet terminologiskt lexikon.

80 drag kanske kvar i form av frestllningen om fyra floder som strmmar ut frn Eden (2:10-14). De frutstter ju att Eden r hgre belget n resten av flodernas land. Som en tysk forskare framhllit r det sannolikt att vi bakom detta drag i Edenberttelsen har frestllningar som ytterst gr tillbaka p tempeltrdgrden i Mesopotamien.124

Fig. 4.2 Eden har jmfrts med tempeltrdgrden i Mesopotamien. Bilden terger en relief frn Assurbanipals palats i Nineve (668626 f. Kr.). Tempelanlggningen ligger p ett berg. Omgivningen karakteriseras av trd och vatten. Vattnet tillfrs via en akvedukt (till hger) och grenar ut sig i flera armar (jfr 1 Mos 2:10-14). En processionsvg leder upp till en stenpelare med en bild av den tillbedjande assyriske kungen. (Bilden frn Keel & Schroer 2002: 89 fig. 70 och tergiven med frfattarnas tillstnd.) Var utspelar sig d Edenberttelsens hndelser? Man kan jmfra med formuleringen i 1 Mos 4:16 om hur Kain bostter sig i landet Nod ster om Eden. Nod betyder rotlshet, flyktighet (jfr v 14). Landet Rotlshet r inte ett omrde man sker p kartan. Likadant r det med Eden, lycksalighetens trdgrd. Med Terje Stordalen knner jag mig obengen att placera in Edenberttelsen i en realvrlds topografi. Eden r inte en plats i den yttre geografin.

124

M. Dietrich 2001.

81 Vad sker i berttelsen? Berttelsens intrig Med en berttelses intrig menar man berttelsens hndelsefrlopp. Att det sker ngot i en text r ett oeftergivligt krav fr att det skall bli en berttelse. Nr vi nu tar fram Edenberttelsens intrig kommer lsaren att knna igen det mesta men mrker samtidigt att att vi fr bttre grepp om vissa viktiga knutpunkter i texten, nr vi medvetet frgar efter sjlva skeendet. Det faktum att texten fokuserar p kunskapens trd fr inte lta oss glmma att det frn allra frsta brjan finns ett annat trd som r viktigt, lt vara att det snabbt frsvinner ur berttelsen fr att ter dyka upp frst i slutet: livets trd. Bda trden har en funktion i texten; frsummar man det ena hamnar man i en mycket haltande frstelse av vad den gr ut p. Det ena trdet str fr kunskap, det andra fr oddlighet i betydelsen av evigt liv. De tv trden representerar gudomliga prerogativ. Med det menar jag att de str fr ngot som endast Gud ger. Kunskap och liv kan erhllas endast och allenast frn honom. Drmed stller texten lsaren infr frgan om Gud skall tillta att mnniskan nr en status som Guds jmlike. En viktig iakttagelse r att det allts finns tv trd men endast ett frbud i texten:
Herren Gud tog mnniskan och satte henne i Edens trdgrd till att bruka och vrda den. Herren Gud gav detta bud: Du fr ta av alla trd i trdgrden utom av trdet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du ter av det trdet skall du d. (1 Mos 2:15-17)

versttningen krver en kommentar. Nr vi lser hela berttelsen ser vi att mnniskan inte dr direkt efter att ha tit av den frbjudna frukten. Men hr finns ingen motsgelse i texten. Nyckelformuleringen ovan r den dag du ter skall du d. Nu r det s att det hebreiska uttrycket den dag som inte ndvndigtvis behver ha tidsbetydelse. I flera fall str uttrycket snarast fr att beteckna ett villkor: om ....125 Det handlar p vrt stlle inte om den exakta tidpunkten fr ddens intrdande. Vidare, r det s att (d) skall du d [eg. dden d] hr inte formuleras med Hofalformen av verbet, vilket r det vanliga i juridiska sammanhang, utan med Qalformen. Texten handlar allts inte om en formell ddsdom utan om ett hot om dd. 1 Mos 2:17 skall allts

125

2 Mos 10:28; 4 Mos 30:6, 9, 13; 1 Kung 2:37, 42; Rut 4:5.

82 inte frsts i rttstermer om ett ddsstraff som verkstlles p sjlva dagen fr tandet av den frbjudna frukten.126 Gud gr ett experiment med det frsta mnniskoparet. Han ger sin befallning i form av ett frbud och vntar sen fr att se om de bda skall lyda eller ej. Som vi skall se i ett fljande avsnitt om berttelsens tema finns det anledning att klassificera skeendet som ett gudomligt test, verkstllt fr att f reda p om mnniskan var villig att lyda budordet eller ej. Det gudomliga experimentet genererar spnning i texten: skall mannen och kvinnan lyda eller inte? Denna spnning stiger undan fr undan upp till 3:6 dr den nr sin hjdpunkt. Hr fr vi hra att de valde att inte lyda: och hon t och han t. Efter denna avgrande punkt gr allt nedfr i texten. Den narrativa linjen i texten har allts pyramidform. Lsaren frstr att det gudomliga experimentets utfall mste f fljder fr mnniskans tillgng till det andra trdet, livets trd. Den centrala scenen omfattar 2:25 3:7 och innehller flera anmrkningsvrda drag. Som Phyllis Trible ppekat diskuterar ormen och kvinnan faktiskt teologi! Det handlar ju om vad Gud har sagt och vad detta innebr. Nr de tv samtalar om Gud anvnder de inte det gudsnamn som finns i resten av berttelsen, JHWH Elohim (Herren Gud), utan det mera allmnna och objektivt distanserande Elohim (Gud).127 Som teolog r emellertid ormen aningen suspekt. Han frvrnger vad Gud faktiskt sagt (Du fr ta av alla trd i trdgrden med ett enda undantag) till ngot helt annat: Har Gud verkligen sagt att ni inte fr ta av ngot trd i trdgrden? (3:1). Frn alla utom ett till inget alls. Dessutom insinuerar han att motivet bakom frbudet var gudomlig avundsjuka: Men Gud vet att den dag ni ter av frukten ppnas era gon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont (3:5). Detta understryker karaktren av gudomliga prerogativ: vishet och oddlighet r i Frmre Orienten gudarnas srskilda privilegium. Detta kommer fram inte bara i 3:5 utan ven i 3:22:
Herren Gud sade: Mnniskan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu fr hon inte plocka och ta ocks av livets trd, s att hon lever fr alltid.

126 127

Jfr Illmann 1979: 104-105. Trible 1985: 109.

83 Detta pekar p existensen av en demarkationslinje, en grns mellan den gudomliga vrlden och den mnskliga, en linje som Gud inte vill att mnniskan passerar. Nr texten har ntt sin hjdpunkt i 3:6 skapas ny spnning i texten. Lsaren undrar: vad skall detta leda till? Nu talar texten om Guds frhr och Guds strafford. Sjlva kompositionen r hr vrd vr uppmrksamhet. Frhret som Gud anstller gr i ordningen mannen kvinnan ormen. Strafforden gr i omvnd ordning ormen kvinnan mannen. Vi har vad som brukar kallas en inclusio-struktur. Det hela fungerar som kinesiska askar. Ormen hamnar i den innersta asken. Enligt min mening ger detta en intressant antydan om att ormen spelar en viktigare roll i berttelsen n vad som kan synas p textens ytplan. Vi terkommer till detta.

Frhr: mannen kvinnan ormen Domsord: ormen kvinnan mannen

Fig. 4.3 Frhr och domsord (3:14-19) formar en inclusio-struktur med ett antal kinesiska askar. Ormen befinner sig i den innersta asken, en antydan om att han har en viktig roll i skeendet.

I Guds frhr med mannen lgger vi mrke till frgan var r du? Frgan var? frekommer flera gnger i sammanhang dr det handlar om en uppmaning till ngon att tnka p sina skyldigheter (1 Sam 26:16; Mal 2:17; Job 35:10). I Guds domsord finner vi tv frbannelser, en ver ormen och en ver marken. Man br notera att mannen och kvinnan inte stlls under ngon gudomlig frbannelse. Men de straffas fr sin vertrdelse. I 3:19 har vi den formulering som sluter cirkeln i berttelsen. Denna hade ju brjat med Guds skapelse av mannen av jord frn marken (2:7). Nu talar Gud om tervndandet till stoft:
du skall slita fr ditt brd i ditt anletes svett tills du vnder ter till jorden. Ty av den r du tagen, jord r du och jord skall du ter bli. (3:19)

84

Mnniskan misslyckades allts i det gudomliga testet, Skaparens experiment. Sjlvsvldigt t hon av frukten frn kunskapens trd, det frbjudna. Drmed gr hon ocks miste om det som skulle vara belningen fr hennes eventuella lydnad: frukten p livets trd, allts oddlighet, evigt liv. Den aspekten uttryckes klart i textens slutscen som handlar om frdrivandet ur Eden (3:22-24). Herren Gud bestmmer nu att mnniskan mste hindras frn att ta ocks (hebr. gm) av livets trd och s leva fr alltid. Och s placerar han ut keruberna med det ljungande svrdet att vakta vgen till livets trd (3:24). Mnniskoparet missar oddlighetens gva men fr ett trstpris av Gud: den stllfretrdande oddlighet som ligger i fortplantningens gva. Detta kommer ocks till synes i namnet p kvinnan i berttelsen. Mannen gav sin hustru namnet Eva ty hon blev moder till alla som lever (3:20). P hebreiska kallar han henne fr aww. Roten i detta ord r *wy, leva, gra levande. Och ordet r en s.k. qalbildning. Denna ordtyp har frdubbling av den mellersta rotkonsonanten samt lng vokal i slutstavelsen. Den anvndes fr att beteckna personer som utfr en yrkesmssig eller vanemssig handling. Hit hr t.ex. abb, slaktare, qat, bgskytt, och gannb, tjuv. Intressant nog r r ett av orden fr syndare bildat efter denna typ: a. Namnet som mannen ger kvinnan betyder allts livgiverska, eller bttre: hon som stndigt ger liv. Hon fr allts ett symboliskt namn som syftar p hennes roll i fortplantningens sammanhang. Lydnadstestets slutresultat blir allts mnniskans misslyckande, hennes brott mot Guds bud, upproret mot Guds vilja. Konsekvenserna uteblir inte. Och konsekvenserna drabbar mnniskan p flera plan. Ingen mnniska r en . Vi lever alltid i ett ntverk av relationer, s ven berttelsens frsta mnniskopar. Synden pverkar mnniskan i alla hennes relationer: upppt till Gud, i sidled till medmnniskan och nedt till skapelsen i vrigt. Mnniskans relation uppt till Gud drabbas. Mannen gmmer sig undan Gud. Frimodigheten i gudsrelationen r slut (3:8-10). Relationen i sidled mellan mnniska och mnniska drabbas likas. Lojaliteten mellan man och kvinna upphr; mannen prisger

85 sin livskamrat: Kvinnan som du har stllt vid min sida, hon gav mig av trdet, och jag t (3:12).128 Och frhllandet nedt mellan mnniskan och skapelsen i vrigt blir nu annorlunda n frut. Nu grs det klder av skinn t mannen och kvinnan (3:21). Nu ddas djur fr mnniskans skull.

Gud Medmnniskan Mannen Kvinnan

Skapelsen i vrigt Fig. 4.4 Konsekvenserna av upproret mot Gud drabbar mnniskan i p flera olika plan: gudsrelationen, uppt, blir bruten, relationen till medmnniskan (kvinnan) blir allvarligt strd, och likas blir mnniskans frhllande nedt till skapelsen i vrigt starkt frndrat.

Lt mig hr lgga till att vad gller mnniskan i Skapelseberttelsen och mnniskan i Edenberttelsen s freligger en intressant accentfrskjutning. I den frra r det mnniskan som biologisk varelse det gller. Orden som man och kvinna, egentligen manlig och kvinnlig (1:27), r biologiska termer. I Edenberttelsen r det man och kvinna som psykosociala varelser som str i centrum.129 Vi kan nu sammanfatta vra iakttagelser om intrigen i berttelsen. Intrigen handlar om ett gudomligt experiment med de frsta mnniskorna: skall de lyda hans bud eller ej? Det finns en grnslinje mellan det gudomliga och det mnskliga. De tv trden i Eden symboliserar tv gudomliga prerogativ som Gud sjlv rder
128

I utgngslget r mannen klistrad vid sin kvinna (1 Mos 2:24). Det hebreiska verbet dbaq har denna grundbetydelse. I bibelversttningarna friseras det till hlla sig till, leva med. 129 Bird 1997: kap. 3, srskilt sid. 152-153, 159, 162, 167. Mitt tack till Blazenka Scheuer som riktade min uppmrksamhet p Birds bidrag.

86 ver och frdelar efter behag: vishet och oddlighet. Det ena trdet utgr s.a.s. testfallet; det andra den tnkta belningen. Berttelsens grundlggande konflikt r den som uppstr genom mnniskans olydnad: konflikten mellan Gud och mnniska. Men det finns under ytan en annan konflikt som vi skall diskutera lngre fram: den mellan ormen och Gud. Konsekvenserna av mnniskans uppror mot Gud r fatala: mnniskan, stoftvarelsen, missar det eviga livet och tvingas att tvervnda till sitt ursprung: av jord till jord. Berttelsens aktrer: vem handlar? I analysen av en berttelse r det viktigt att notera vilka som agerar p scenen och hur portrtten av dem ser ut. I Edenberttelsen finner vi fyra handlande gestalter: mannen, kvinnan, ormen och Gud. I de hebreiska bibeltexterna r det sllan som aktrerna karakteriseras genom beskrivningar av yttre apparition och inre sjlstillstnd. Detta sker i stllet genom deras ord och handlingar. S r ven fallet i Edenberttelsen. Liksom mannen och kvinnan i berttelsen r ocks Gud en berttad gestalt. Han agerar och reagerar p berttelsens framstllningsplan (dess diskursniv).130 I berttelsen finner vi viktiga gudsmetaforer, bilder fr Gud. I det korta avsnittet om mnniskans skapelse framstr Gud som konstnren som av lera formar den frsta mnniskan fr hand (2:7). Lngre fram i avsnittet om kvinnans skapelse anvnds verbet fr bygga (bn) om hur han danar kvinnan av mannens revben (2:22). En srdeles viktig bild fr Gud i berttelsen r Gud som laggivare och verste domare. Hans befallning i 2:16-17 har karaktren av budord och hans strafford fungerar som domslut (3:14-19). S till ormen. Han r listigast av alla djur som Herren Gud hade gjort (3:1). Men denna list str i motsats till det gudomliga prerogativ som var frbundet med kunskapens trd. I ormen freligger en paradox: skapad av Gud och samtidigt en lgnare och bedragare. Vi terkommer till ormen lngre fram nr vi diskuterar berttelsens genre. Lt oss s verg till de tv som har huvudrollen i vr text: mannen och kvinnan. Hr skulle framstllningen ltt kunna svlla
130

Med det sagda frnekar jag ingalunda att texten i ett metafysiskt perspektiv har referens till den levande och existerande Guden. Som forskare begrnsar jag mig emellertid till den inomvrldsliga verkligheten. Mitt tack till min kollega i litteraturvetenskap i Lund, professor Anders Palm som ppekade att Gud p det narratologiska planet mste vara en berttad gestalt.

87 ut till en hel antropologi, en diskussion av vad mnniskan r i vr text. Fr en sdan utfrligare diskussion vill jag hnvisa till instruktiva arbeten av Terje Stordalen och Sten Hidal.131 Hr njer jag mig med ngra korta kommentarer. Sttet att beteckna en aktr i en text, benmnandet, r alltid viktigt. Egennamns symbolik r en viktig aspekt i den hebreiska Bibeln. I detta sammanhang r hebreiskans frmga att producera rotbetydelser en vl utnyttjad resurs. Roten m-l-k ingr exempelvis i en rad ord som alla har med kung, kungadme att gra: melek, mamlk, malkt. Utifrn namnens rotkonsonanter gr berttaren vissa anspelningar i sitt stt att benmna aktrerna. Mannen kallas fr dm, en beteckning som frbinder honom med det hebreiska ordet fr jord, adm. Kvinnan fr tv gnger ett namn av mannen. Frst betecknas hon i hans glada och verraskade utrop vid deras frsta mte som i, kvinna, ett ord som fr beteckna hennes nra relation till mannen, : Kvinna skall hon heta, av man r hon tagen (2:23). Lngre fram fr hon namnet Eva, som vi nyss diskuterat: hon som stndigt ger liv. Hon skulle ju bli en moder till alla som lever. Anspelningarna ligger p konnotationsplanet. De r inte etymologier, hrledningar, i sprkvetenskaplig mening. Det r snarare frgan om associationer. Vem vet vad i berttelsen? En mycket viktig frga nr vi vill frst berttartekniken i vr text r den om vem som vet vad? Bibliska berttelser opererar ofta s.a.s. p tv plan. Lt mig som ett upplysande exempel ta texten om det gudomliga besket hos Abraham och Sara i 1 Moseboken 18. Herren sger till Abraham att han i sinom tid skall komma tillbaka och att Sara d skall ha en son. Abraham och Sara r bda till ren komna och Sara hade icke mer, ssom kvinnor plga hava (s 1917), d.v.s. hon var inte lngre i fruktsam lder (s Bibel 2000; 1 Mos 18:11).
Drfr log Sara fr sig sjlv och tnkte: "Skulle jag upptndas av lusta nu nr jag r vissnad och min man r gammal?" D sade Herren till Abraham: "Varfr log Sara och tnkte: Skulle jag fda barn, jag som r s gammal? Finns det ngonting som r omjligt fr Herren? Jag kommer tillbaka till dig nsta r vid den hr tiden, och d har Sara en son." (1 Mos 18:12-14)

131

Se Stordalen 1994 och Hidal 1996.

88 Den hr scenen fungerar p tv olika niver. Det finns en vervning, bebodd av berttaren, den gudomlige beskaren (Herren) och lsaren. Alla tre r allvetande: de knner till Abrahams och Saras lder, lftet om Isaks fdelse och Saras tvivel. Det finns emellertid ocks en undervning. Hr placerar berttaren Sara sjlv med hennes mera begrnsade knnedom om sakernas ordning. Berttaren stller den mnskliga blindheten i kontrast till det gudomliga allvetandet.132 Vi vnder oss nu till vr Edenberttelse. Det r ju nrmast en sjlvklarhet att vi mste skilja mellan berttarens knnedom om saker och ting och den kunskap som hans gestalter eventuellt har. Det finns tskilliga tecken p att vr berttare r allvetande. Han knner till jordens tillstnd fre mnniskans skapelse. Han vet hur Gud planterade tv trd. Han knner flodernas geografi. Han r invigd i Guds teknik fr mannens skapelse (av jord) och kvinnans (av revbenet ). Han kan citera mannens glada utrop nr denne fick syn p kvinnan. Han vet vad kvinnan tnker vid synen av den frbjudna frukten. Han r medveten om Guds aftonpromenader i trdgrden. Han knner till Guds strafford (av jord till jord). Han knner till trstpriset som mnniskan trots allt fr: fortplantningens gva. Och han kan i direkt anfring citera vad Gud sade i kretsen av sitt himmelska rd (som en av oss)! Berttaren r allts allvetande. P samma stt fr vi nog frutstta att Gud i berttelsen tnkes vara allvetande. Men hur r det d med mannen och kvinnan? Vi fr nog tnka oss en nedre vning dr mnniskan, mannen och kvinnan, fr nja sig med souterrngplanets mera begrnsade utsikt. Tidigare forskning har pekat p ett antal drag i texten som skulle tyda p att texten som vi nu har den r resultatet av redaktionell verarbetning och kombination av olika kllmaterial. Frmst bland dessa drag pekar man p hur berttelsen tycks oklar betrffande hur mnga speciella trd det fanns i Eden: ett eller tv? Texten verkar rymma bde en ett-trds-version och en tv-trds-d:o. Livets trd frsvinner ju efter 2:9 fr att inte dyka upp igen frrn i sjlva slutet av berttelsen (3:22, 24). Hr hjlper oss den narratologiska analysen. Vi ser snabbt hur berttarens allvetande kontrasterar mot mannens och kvinnans begrnsade kunskap. Berttaren vet, och Gud vet, och lsaren vet: det finns tv speciella trd i Eden, kunskapens trd och livets. Dremot finns det ingenting som tyder p att mannen och kvinnan hade ngon som helst aning om mer n det frbjudna trdet.
132

Som ppekats av den israeliske forskaren Meir Sternberg 1987: 91.

89 I sin litterra strategi planterar berttaren tv trd av vilka det ena blir det frbjudna. Men mnniskan har ingen aning om det andra trdet, livets trd. Gud arrangerar slunda ett test, ett lydnadsprov; tilltrdet till livets trd bestmmes av utfallet av testet. Mannen och kvinnan hade ingen aning om att de undergick ett test frn Guds sida. Det ligger nog en djup ironi i det faktum att mannen och kvinnan fokuserade s engt p den frbjudna frukten att de gick miste om frukten p det andra. Och drmed missade de Livet. En tnkbar antydan om perspektivfrskjutningen freligger om vi jmfr 2:9 och 3:3. P det frsta stllet sgs det att mitt i trdgrden str livets trd och kunskapens trd. P det senare stllet sger kvinnan att trdet mitt i trdgrden r det frbjudna trdet.
Edenberttelsens tema: Olydnaden och dess konsekvenser

Begreppet tema har jag kort diskuterat i inledningen till kapitel 2. Lsaren kanske vill g tillbaka dit och friska upp sitt minne av synpunkterna. Skapelseberttelse hade skapelsen som mne; men temat var skapelsens och Skaparens inre samhrighet och mnniskan som skapad fr gudstjnstens gudsgemenskap. Nu skall vi studera Edenberttelsens tema. Olydnaden I vr behandling av berttelsens intrig fann vi att dess mne r ett test som Gud utstter mannan och kvinnan fr: skall de lyda hans bud eller inte? Vad r d temat? Efter att ha studerat problemet rtt ingende r mitt frslag till lsning att Edenberttelsens tema r olydnaden och dess konsekvenser och bland konsekvenserna r dden den allvarligaste. Mnniskans uppror mot Guds vilja str i centrum. Mitt resonemang r som fljer.133 Berttelsen handlar om mnniskans radikala val, att lyda Gud eller inte. Hr spelar de tv trden rollen som centrala symboler fr det som str p spel. Det radikala valet hr r av samma slag som det vi finner i 5 Moseboken:
Se, jag stller er i dag infr vlsignelse och frbannelse: vlsignelse om ni lyder Herrens, er Guds, bud, som jag i dag ger er,

133

Se mne och tema i glossaret ver facktermer i slutet av boken. Jag mste fr en utfrligare framstllning hnvisa till min i USA publicerade Edenbok, Mettinger 2007: 47-64. Hr redovisar jag ven den tidigare forskning jag bygger p.

90
frbannelse om ni inte lyder Herrens, er Guds, bud utan lmnar den vg jag i dag befaller er att g och i stllet fljer andra gudar, som ni inte knner. ( 5 Mos 11:26-28) Se, jag stller dig i dag infr liv och lycka eller dd och olycka. Om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och om du lskar Herren, din Gud, vandrar hans vgar och fljer hans bud, stadgar och freskrifter, d skall du f leva och bli talrik, och Herren, din Gud, skall vlsigna dig i det land som du kommer till och tar i besittning. Men om du stnger ditt hjrta och inte vill lyssna utan lter dig frledas att tillbe andra gudar och tjna dem, d sger jag er i dag att ni skall frintas. Ni fr inte leva lnge i det land som du kommer till och tar i besittning nr du gr ver Jordan. Jag tar i dag himmel och jord till vittnen p att jag har stllt dig infr liv och dd, vlsignelse och frbannelse. Du skall vlja livet, s att du och dina efterkommande fr leva. Du skall lska Herren, din Gud, lyssna till honom och hlla dig till honom, ty detta ger dig liv, och du fr leva lnge i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fder Abraham, Isak och Jakob. (5 Mos 30:15-20)

Vr text har tankemssiga frbindelser med huvudider i den s.k. Deuteronomistiska litteraturen, knd frn det stora litterra verk som i GT inledes med 5 Moseboken (p latin: Deuteronomium).134 I denna litteratur spelar prvningstanken en viktig roll: frestllningen att Gud prvar Gudsfolket eller fromma individer. Gud prvar, testar, mnniskor. Det finns i GT olika verb fr prva. Ett r ban, som anvndes om att prva delmetaller men ocks mnniskor.135 Grundbetydelsen r ungefr att faststlla halten hos ngot. Det verb som anvndes i D-litteraturens prvningstexter r emellertid det mera allmnna niss. Ett nyckelstlle har vi i 5 Mos 8:
Hela den lag som jag i dag ger dig skall ni troget flja fr att f leva och bli talrika och komma till det land som Herren med ed har lovat era fder och ta det i besittning. Tnk p hela den vg som Herren, din Gud, har ltit dig vandra under dessa fyrtio r i knen, fr att tukta dig och stta dig p prov, fr att utrna om du r beredd att hlla hans bud eller inte.

134

Detta D-verk omfattar 5 Moseboken, Josua, Domarboken, 1-2 Samuelsboken samt 1-2 Kungaboken. 135 Fr detta verb, se stllen som Sak 13:9 (om metaller), Jer 11:20 (hjrta och njurar); 12:3 (hjrta); 17:10 (njurar).

91
Han tuktade dig med hunger och lt dig ta manna, ngot som varken du sjlv eller dina fder knde till. Han ville lra dig att mnniskan inte lever bara av brd utan av alla ord som utgr frn Herren. (5 Mos 8:1-3)

kenvandringen var en tid, heter det, d Gud ville stta dig [Israel] p prov [niss] fr att utrna om du r beredd att hlla hans bud eller inte (v 2). Mrk hr att det finns en omedelbar frbindelse mellan lydnaden fr Guds bud och begreppet liv (v 1 och 3). Andra likande prvnings-texter finns i 2 Mos 15:25-26 och kap. 16 (mrk v 4). S lngt har det handlat om Guds test av gudsfolket. Det finns ocks berttelser som handlar om prvningen av individer. Avsnittet om Abrahams offer av Isak (1 Moseboken 22) r vrd att lsas noga. Den inleds med formuleringen en tid drefter satte Gud Abraham p prov [niss]. Denna inledande vers ger nyckeln fr tolkningen av det hela. Berttaren vet och Gud vet att det som nu utspelas r ett experiment, ett gudomligt test, fr att faststlla karaktren av Abrahams tro. Abraham sjlv har ingen aning om att han genomgr ett sdant test, liksom inte heller Isak vet ngot om detta. I berttelsens avslutning fr vi hra om den vlsignelse som fljde drfr att du lydde mig (v 18). Hr mter vi allts konstellationen prvning lydnad vlsignelse. Liknande r frhllandet i Jobs bok. Ramberttelsen visar att Job genomgr ett prov som skall faststlla om han fruktar Gud eller inte (Job 1:8-9; jfr 1 Mos 22:12). I kapitel 42 fljer den gudomliga vlsignelsen.136 Med dessa texter i bagaget kan vi nu tervnda till Edenberttelsen. Denna text innehller inte verbet niss, prva, testa. Det framgr emellertid att texten talar om ett gudomligt experiment fr att faststlla om mannen och kvinnan skulle lyda Guds vilja (2:16-17). En detalj i texten framstr nu i relief. Gud planterar tv trd, kunskapens och livets. Mannen och kvinnan r emellertid bara medvetna om existensen av det ena, kunskapens trd. De vet inte om att de undergr ett gudomligt test. Och de vet inte om att det finns en gudomlig belning, en vlsignelse, frknippad med lydnaden: att f ta av det andra trdet, livets trd. Det liknar fallet Job. I Jobsbokens inledning sger klagaren: r det d fr intet, som Job fruktar Gud? (Job 1:9, 1917). Bibel 2000 har Det r vl inte utan orsak som Job r gudfruktig. Hebreiskan har innm, fr intet, gratis. Vad det handlar om r att faststlla
136

Till texterna om Abraham och Job, se Veijola 1988 och 2002.

92 om Job fruktar Gud utan tanke p egen vinning. r han lika from ocks d vlsignelserna uteblir? Vi har allts i GT tre viktiga texter som handlar om hur Gud prvar individer: Edenberttelsen, Abrahams offer av Isak och ramberttelsen i Job. I samtliga dessa fall gr huvudpersonenerna sin vg genom prvningen utan att veta om vad som frsiggr p berttelsens vervning, det plan dr Gud och berttaren rr sig. Men det finns en avgrande skillnad. Abraham och Job bestod provet. S icke det paradisiska paret. De fll igenom i Guds tentamen. Dessa tre texter om gudomliga test har allts tre motiv gemensamma:
Berttelsen handlar om en gudomlig prvning, ett test. Syftet r att faststlla om den som prvas r lydig/gudfruktig. Den som prvas r sjlv omedveten om situationens art.

Texterna handlar om hrsamhet utan honorar. Att den tekniska termen prva (niss) endast finns i en av dem (1 Mos 22) kan inte skymma allt det som dessa texter har gemensamt. Mnniskans olydnad mot Guds vilja r sledes uppenbar. Denna olydnad har en djupare aspekt av hybris, det mnskliga vermodet. tandet av den frbjudna frukten innebar att mnniskan sjlvsvldigt vertrdde grnsen till Guds domner. Kunskap och evigt liv var ju gudomliga prerogativ. Den saken framgr av 3:2224. Ormen sger till kvinnan att den dag ni ter av frukten ppnas era gon, och ni blir som gudar [eller: som Gud] med kunskap om gott och ont (3:5). Och nr mannen och kvinnan har tit av frukten sger Herren Gud i sin himmelska rdsfrsamling att nu har mnniskan blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont (3:22). Allt som allt kan vi konstatera, att olydnaden mot Guds bud r central i Edenberttelsens tematik. Visserligen saknas termerna synd och synda i texten, men det r alldeles klart att det r detta det hela handlar om. Och Adam och Eva representerar hr hela mnskligheten. Gr vi ett steg vidare, ppnas vrt perspektiv mot konsekvensen av det frsta mnniskoparets handlande. Texten gr det klart att syndens ln r dden. och olydnadens konsekvens: dden Vad som ledde oss till vr temabestmning som olydnaden och dess konsekvenser var en djupanalys av textens intrig, skeendet som ett test arrangerat av Gud. Nr vi nu finner dden vara

93 ytterligare ett viktigt led av temat, d kan vi styrka denna iakttagelse med olika iakttagelser av strukturer i Edenberttelsen. Livets trd symboliserar det eviga livet. Liv hade ju mnniskan redan (2:7). Nu handlar det om Liv i hgre potens. Vr text har vissa inclusio-strukturer som mste noteras. Slunda mter vi livets trd i brjan och slutet av berttelsen (2:9 och 3:22-24). Att detta trd str mitt i trdgrden (2:9) r vl en markr fr dess tematiska centralitet. Mrk att vgen till livets trd sprras nr mannen och kvinnan drivs ut ur Eden. En vikig inclusio freligger ocks med att mnniskan r skapad av jord (2:7) och sen, efter olydnaden, mste tervnda till jord (3:19; jfr 23). Av jord till jord, de orden sammanfattar mnniskans hela existens. Hon r en stoftvarelse. Vissa utlggare har tnkt sig att mnniskan fre sin olydnad hade fri tillgng till livets trd och t av detta. Den tanken finner jag svr att acceptera. Gud sger ju i slutet av texten: Nu fr hon inte plocka och ta ocks [p hebreiska: gm] av livets trd, s att hon lever fr alltid (3:22). Hon har dittills ej tit av det.137 Det stt p vilket ett litterrt verk slutar har ofta stor betydelse som en fingervisning om vad det hela gr ut p. Edenberttelsen har faktiskt vad som ser ut som tv avslutningar. (a) Den ena r 3:14-19 med Guds domsord. (b) Den andra r avsnittet om frdrivningen ur Eden (3:22-24). Bda avsnitten betonar dden, att mnniskan gr miste om det eviga livets mjlighet, som den viktigaste konsekvensen av olydnaden. I den frsta avslutningen mter vi motivet av stoft till stoft: jord skall du ter bli (3:19). I den andra finner vi hur Gud stter P fr mnniskans ambitioner att n oddlighet. Han placerar keruberna med det ljungande svrdet att vakta vgen till livets trd (3:24). Texten slutar med en musikalisk fermat och i moll-tonart. Vi drar allts slutsatsen att textens tema r olydnaden och dess konsekvenser. Vad Edenberttelsen sger formuleras koncist med Paulus-ordet om att syndens ln r dden (Rom 6:23). Sjlva ordvalet i den grekiska formuleringen hos Paulus r tnkvrd: syndens opsnia (plur.) r dden. Ordet opsnion (s i sing.) betyder soldatln, soldatsold. Syndens ln som r dden fr man som ersttning fr en hrd och omnsklig tillvaro i syndens tjnst. Men bibellsaren vet att stllet har en fortsttning: men Guds gva r evigt liv i Kristus Jesus, vr herre.

137

Se Mettinger 20007: 18-21.

94 En sista frga: Vad r det d fr sorts kunskap som kunskapens trd representerar? Mnga har stllt den frgan och mnga r de svar som har getts. P basis av tidigare forskning, sammanfattad av Claus Westermann och Howard N. Wallace, kan man notera fljande som de viktigaste tolkningarna:138 1. Frvrvandet av mnskliga egenskaper. Man har sett texten som en text om mnniskans utveckling frn barnastadiets naivitet till den vuxnes autonomi och betonat mnniskans oberoende och sjlvbestmmande. Texten handlar d om mnniskans mognad. 2. Sexuellt medvetande. Man har tnkt sig att de tv trden handlar om tv olika vgar till evigt liv: personlig oddlighet genom att ta av livets trd och stllfretrdande oddlighet genom sexuell alstring av avkomma. Den sexuella polariteten mellan man och kvinna blir tydlig efter tandet av frukten. 3. Etisk kunskap. Flera har gtt p den linjen. Frukten frn kunskapens trd skulle ge kunskap om vad som r etiskt rtt eller fel. Ser man det s str man dock infr en paradox: mnniskan skulle ntt etiskt medvetande genom en akt av olydnad mot Gud! Och vidare: Vad vore det fr pong att Gud allena skulle kunna skilja mellan gott och ont och frvgra sina skapade varelser denna frmga? 4. All-kunskap. Detta r numera den gngse tolkningen, ven om man r medveten om att texten ocks rymmer aspekter av allmn och sexuell mognad. Allkunskaps-tolkningen utgr frn ett sprkligt fenomen i hebreiskan, nmligen merism. Nr man i hebreiskan talar om de tv yttersta polerna i ett spektrum r detta ofta ett stt att tala om hela spektrum, totaliteten. Havet och fasta landet i Ps 95:5 avser hela jorden. Unga och gamla i Job 29:8 avser alla. Himmel och jord i 1 Mos 1:1 betyder allt, kosmos. I linje hrmed uppfattar man kunskapen om gott och ont som universell kunskap, allvetande, inkluderande ocks det som ligger mellan dessa bda poler. Man br nog inte lta detta perspektiv utesluta att texten ocks kan tnkas anspela p mnniskans utveckling mot autonomi och sexuellt medvetande. Sammanfattning om textens tema Edenberttelsen har som sitt mne det gudomliga experimentet, Guds test, gjort fr att ta reda p om de frsta mnniskorna var villiga att lyda Gud. Textens tema r olydnaden och dess konsekvenser. Berttaren har rentav en tes, lt vara att den inte explicit satts p prnt: syndens ln r dden. Vr slutsats om
138

Westermann 1976: 328-333 och Wallace 1985: 115-132.

95 textens tema byggde bl.a. p studiet av texter om Gudomliga test. Edenberttelsen belystes ocks genom en jmfrelse med texten om hur Abraham beordras att offra Isak (1 Moseboken 22) och med Jobsbokens ramberttelse.
Edenberttelsens genre: Vad fr sorts berttelse?

Mer eller mindre utan att tnka p saken har de flesta av oss omedvetet en knsla fr ndvndigheten att kommunicera p rtt vglngd. Skriver vi en ddsruna uttrycker vi oss inte i fotbollsreferatets hejiga stil. En platsanskan formulerar vi inte i samma stil som ett personligt brev till en god vn. Allt har sin speciella form. Begreppet genre relaterar till de etablerade formerna av muntlig och skriftlig kommunikation. Och genrerna har olika karakteristiska drag som har att gra med deras form, innehll och funktion.139 Texter ger vanligen vissa signaler om vad det r fr genre vi har att gra med. Sdana signaler brukar vi kalla fr genremarkrer. En viktig sdan r symboliska namn. Ett bra exempel har vi i berttelsen om Kain och Abel. Efter brodermordet flydde Kain till landet Nod, ster om Eden (1 Mos 4:24). Sjlva ordet Nod rymmer associationer till obestndighet och rotlshet (jfr 4:12, 14). Landet Rotlshet r inte ngot vi placerar p kartan ver Frmre Orienten, lika lite som vi p ngon karta sker efter staden Frdrv i John Bunyans Kristens resa. Vi frstr att det r symboliska namn. P motsvarande stt r ocks namnet p de paradisiska mnniskornas trdgrd ett symboliskt namn: Eden. Den hebreiska rot vi har i ordet Eden r frknippad med lyx, lycksalighet, sllhet. Sllhetens trdgrd, s heter platsen dr de frst mnniskorna placeras av berttaren. Och beteckningarna fr de tv som utgr det paradisiska paret r ocks sdana att de uppenbarligen valts fr de vertoner och associationer de ger. Mannen kallas fr dm, en beteckning som frbinder honom med det hebreiska ordet fr jord, adm. Mannen r jordvarelsen. Kvinnan fr namnet Eva. Hon skulle ju bli en moder till alla som lever (3:20). Eden, Adam, Eva beteckningar som dessa har en symbolik. Likas utgr de tv speciella trden som Herren Gud planterar i Eden markrer som ger oss en fingervisning om textens genre: de
139

Fr en utfrligare diskussion av genrebegreppet, se Mettinger 2007: kap. 4 med litteraturhnvisningar.

96 tv trden utgr ju symboler fr kunskap och Liv (jag skriver Liv med versal fr det handlar ju om liv i hgre potens n det liv som ges mnniskan i 2:7, det handlar om evigt Liv). P basis av iakttagelser som dessa drar vi slutsatsen: berttelsen r avfattad som en symbolberttelse. Den var aldrig avsedd att lsas som en krnika, en rapport, om en historisk engngshndelse. Edenberttelsen handlar om det som sker gng p gng i individens liv och slktets historia, om det mnskliga upproret mot Guds vilja. Vissa berttelser i en kultur fungerar som prototyper fr existerande frhllanden i frfattarens eget nu. De sgs av forskarna vara paradigmatiska, frebildliga. Denna prototypiska eller paradigmatiska funktion kan de fullgra p tv olika stt
legitimerande, sanktionerande: genom att ge en motivering fr samhllets institutioner. etiologiskt, frklarande: genom att stta in mnniskolivets hrda villkor i ett perspektiv som ger svar p frgan Varfr?.

Nr vi resonerar om Edenberttelsen i sdana kategorier har vi anlagt ett funktionellt perspektiv. Vad gller berttelsens legitimerande funktion s kan vi notera att den ger argument fr vikten av att lyda Lagen, Torah. Lagen spelade en central roll i det teokratiska samhllslivet i Juda efter exilen. Till sin samtid sger Edenberttelsen att olydnaden mot Lagen leder till undergng. Vad gller berttelsens frklarande funktion s kan vi notera att den handlar om den stora gtan i den mnskliga tillvaron: att det liv som skapas av Gud slutar i dd och undergng. Edenberttelsen stter in dden i ett djupperspektiv dr mnniskans uppror mot Gud visar elndets yttersta rot. Synd och dd hr samman. Mnniskan gick miste om det eviga livet. Det r dessutom s att berttelsen tar upp sdant som hr hemma mitt i livet, ocks nr det r som bst. Vi noterar att Guds strafford innehller frbannelser. Dessa avser dock endast ormen och marken, inte mannen och kvinnan. Men mannen och kvinnan drabbas i sina huvudroller. Mannen skall f slita i sitt anletes svett fr brdfdan. Kvinnan skall fda sina barn under smrta. Om jag ter fr knyta an till berttelsens legitimerande funktion tror jag vi br stta in kvinnans underordning i detta sammanhang. Man mste stlla sig frgan om inte berttarens eget nu med dess patriarkaliska samhllssystem speglas i texten. Hr r det emellertid intressant att lgga mrke till sjlva den hebreiska formuleringen och det intertextuella spelet mellan Hga Visan och Edenberttelsen. Det heter i Edenberttelsen:

97

Din man skall du tr och han skall rda ver dig. (3:16)

Till din man skall din tr vara heter det i 1917 lite mera ord fr ord. Samma formulering, med samma nyckelord, tr, terkommer i Hga Visan, men dr det r kvinnan som talar om mannens tr till henne: Jag r min vns, och till mig str hans tr (Hga Visan 7:11; 1917). Lt det konstateras klart: Kvinnans underordning framstr i berttelsen som ett resultat av olydnaden; det handlar inte om ngot som r Guds ursprungliga vilja och skapelseplan. Den var ingalunda inbyggd i skapelsen frn brjan. Den r ju snarare en del av sekvensen olydnad frhr strafford . Och, som Hga Visan klargr: i krleken mellan man och kvinna frngas det patriarkaliska samhllets fdernervda begrnsningar fr kvinnan.
Teodicproblemet: Frgan om det ondas ursprung

I vr diskussion av Skapelseberttelsen kom vi in p frgan om det onda.140 Vi fann att Skapelseberttelsen har en lucka vad gller frgan om det ondas ursprung. Skapelsen r perfekt nr den framgr ur Guds hand. Samtidigt vet vi som lser berttelsen i dag att vrt nu r prglat av konflikter, lidande och dd. Sociologen Max Weber, som var s fenomenal p att se vrldens religioner i fgelperspektiv, har lanserat en typologi fr de olika teodicmodeller som han fann. Han gjorde fljande gruppering: predestinations-modellen (allt r frutbestmt) dualism-modellen (Gud och Ondskan i kamp) vedergllnings-modellen (lidandet som straff fr synden)141 Den franske filosofen Paul Ricoeur har i ett sammanhang gjort en jmfrelse mellan de tv senare:142

140

Se ovan. Fr en ngot bredare diskussion se Mettinger 2007: 58-60; 80-83 och 132-133. 141 Weber 1993: 138-150 (arbetet r ursprungligen publicerat 1922). Fr en djupare och mera varierad typologi till teodicfrgan, se Laato och de Moor 2003: xx-xxx. 142 Fr det fljande, se Ricoeur 1969: 171-174; 232-278.

98 (a) Dualism-modellen r den vi har i det babyloniska skapelseeposet Enuma Elish. Likas mter vi den i Psaltarens kaoskampsskildringar (Ps 74:12-17; 89:10-13). (b) Vedergllnings-modellen: I GT:s urberttelser (1 Moseboken 13) mter vi inte ngon kaoskampsskildring. Vad vi mter r en helt annan modell, nmligen Edenberttelsens skildring av Adams fall. Det betyder att vi hr snarast har vad Weber skulle kallat fr vedergllnings-modellen. Det onda har sitt ursprung i mnniskan sjlv. Hon syndar och fr bra konsekvenserna. Ricoeur stller allts mot varandra kaoskamps-texterna och berttelsen om Adams fall. Jag vill emellertid ta ytterligare ett steg och frdjupa resonemanget. Vi sg i vr narratologiska analys att Ormen hamnade innerst i den serie av kinesiska askar som Guds frhr och strafford utgr (3:14-19). Det tyder ju p att Ormen r viktigare n vad som frst synes vara fallet. ena sidan r Ormen listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort (3:1). Ormen r allts en av Gud skapad varelse. andra sidan ppnar sig i Ormens gestalt ett annat perspektiv. Edenberttelsen r en mycket sen berttelse, vilket frklarar att vi inte finner ngra anspelningar p den hos de ldre profeterna.143 I Israels ldre teologiska tnkande spelar kampen mellan Gud och Ondskan en viktigare roll n i senare tid. Den gamla traditionen gr i dagen i Jesaja:
Den dagen skall Herren med sitt svrd, sitt hrda, vldiga, skarpa svrd, sl Leviatan, den snabba ormen, Leviatan, den ringlande ormen, han skall drpa draken i havet. (Jes 27:1)

Om man kunde verkstlla ett exegetiskt DNA-prov p ormen i syndafallsberttelsen skulle det nog visa p en slktskap med Ormen i den ldre kaoskampstraditionen. Ormen i 1 Moseboken 3 r ingen neutral och ofarlig storhet. Hans sanna natur visar sig nr han anstiftar mnniskans uppror mot Guds bud. Frfattaren har inrangerat ormen bland Guds skapelser, men denne har inte till fullo avlagt sin gamla natur.

143

Se Mettinger 2007: 134-135 samt 85-98 fr synpunkter p dateringsfrgan.

99
Avslutning

Vad som inspirerade mig till en egen forskningsinsats p Edenberttelsen var en regnig sommar p vrt torp i Smland. Likt Uta-napishti i sin farkost i den babyloniska syndaflodsberttelsen satt jag i sommarstugan och hoppades landa p fast mark nr regnen var ver. Jag bestmde mig fr att gna ngra veckor t babyloniska texter. Lmplig lektyr fann jag i Gilgamesheposet, dr flodberttelsen ju ingr. Efter lsningen av hela eposet kom jag att tnka p Adapamyten som jag kort dessfrinnan gnat en omlsning. De bda texterna visade sig vara av stort intresse fr tolkningen av Edenberttelsen. Gilgamesheposet handlar om urtidshjlten Gilgamesh, konung ver Uruk. Av gudarna fr han gudomlig vishet redan i brjan av berttelsen. Nr hans nra vn Enkidu dr utvecklar sig resten av berttelsen till en skildring av hur Gilgamesh sker uppn evigt liv. Han uppsker t.o.m. den mesopotamiske syndaflodshjlten, Utanapishti, fr att av denne f veta hur han skall komma ver det han s ivrigt sker: oddlighet. Den gvan fr han inte, men vl ett tips om hur han kan finna forntidens Viagra, en rt p havets botten som gr den gamle mannen ung p nytt. Han finner rten men frlorar den igen. Slutresultatet r allts negativt. Gilgamesh har vishet (kunskap) men fr aldrig evigt liv. Adapamyten i sin tur berttar om en annan urtidshjlte, Adapa, som likas har gudomlig vishet i utgngslget. Vad berttelsen drefter handlar om r att han erbjds mjligheten att f evigt liv men i sin naivitet tackade nej. Han hade begtt ett brott hr p jorden och blev kallad upp till himmelen fr att st till svars. Dessfrinnan hade han ftt rdet att om han i himmelen erbjds en mltid, s skulle han tacka nej. En sdan skulle omedelbart dda honom, fick han veta. Han tackade allts nej till en mltid utan att ana att den faktiskt skulle gett honom evigt liv. De bda texterna hade en sak gemensamt: bda talade om en hjlte som i utgngslget hade ftt gudomlig vishet. Gilgameshtexten handlar sen om hur hjlten frgves sker uppn evigt liv. Adapamyten om hur hjlten genom slarv missar att gra detta. Allts: motivkombinationen vishet och oddlighet prglar bda texterna. D kom jag att tnka p Edenberttelsens tv trd: kunskapens trd och livets. Samma motivkombination! Men jag rkade veta att tyska kolleger verkstllt en veritabel avskogning av Eden: Livets trd sg de som ett senare tillgg till texten, ett inslag som de drfr eliminerade. Nu slog det mig att de mste ha totalt fel p denna viktiga punkt. Syndafallsberttelsen

100 handlar om en intrig dr tv speciella trd r viktiga och med ett felaktigt val som fr srdeles olyckliga konsekvenser: valet att inte lyda Guds bud. Det r nu inte s att Edenfrfattaren har lnat sin berttelse och dess intrig frn dessa litterra verk frn Mesopotamien. Vad det handlar om r att dessa tv verk innehller ett motivpar, vishet och oddlighet, som terkommer i frukten p de tv speciella trden i Bibelns Eden. Bda berttelserna, Gilgamesh och Adapa, varierar allts tematiken vishet (kunskap) och oddlighet (Liv). I Bibelns omvrld var de tv ett fast etablerat motivpar. De skymtar f.. under ytan i Hesekiel 28.144 En sista frga: r Edenberttelsen kunskapsfientlig? Av fljande skl menar jag att den frgan mste besvaras nekande.Min analys har visat att Edenpoeten befinner sig i en kulturmilj, kanske rentav ett traditionssammanhang, dr vishet och oddlighet r ett etablerat motivmssigt tvillingpar. Ville han nu fra in ett gudomligt test i detta sammanhang var mjligheterna begrnsade. Utifrn frfattarens villkor skulle texten .h. inte fungera om han valt att gra livets trd till testfallet. Liv hade ju mnskorna redan och livets trd symboliserade mjligheten till evigt liv. Men evigt liv, oddlighet, var ngot som endast gudar hade i Frmre Orienten. Och gudar hade automatiskt gudomlig kunskap. Omstndigheterna tvingade allts Edenpoeten att gra kunskapens trd till testfallet och livets trd till den potentiella belningen. Det r alltid vrt att reflektera ver texters intentionsdjup. I en ldre typ av almanackor ges tidpunkten fr solens upp och nedgng. Lika lite som Almanacksfrlaget hr i Sverige vill uttrycka ngon speciell uppfattning om astronomi med sdana formuleringar, lika lite hade Edenpoeten ngon intention att nedvrdera kunskapen. * Edenberttelsen r ett sofistikerat litterrt msterverk, en berttelse om ett test, utan den tekniska termen fr testa, om budordet, utan exakt terminologi fr bud, och om synden, utan att ngon av de hebreiska beteckningarna fr synd frekommer. Vr lsning av berttelsen som icke desto mindre en berttelse om synd och skuld illustrerar sanningen i Gunnar Ekelfs ord i hans dikt Poetik i samlingen Opus Incertum:

144

Se Mettinger 2007: 85-98.

101
Det r till tystnaden du skall lyssna tystnaden bakom apostroferingar, allusioner tystnaden i retoriken Vad jag har skrivit r skrivet mellan raderna

Skapelseberttelsen: Edenberttelsen

Sabbaten Lagen

Fig. 4.5 Skapelseberttelsen och Edenberttelsen r texter som ger en teologisk grund fr tv viktiga samhllsinstitutioner: Sabbatsfirandet och lydnaden fr Lagen (Torah). De har en legitimerande funktion. ______________________________________________________

inledningen

berttelsens corpus

avslutningen

Livets trd

allt rr sig om Kunskapens trd

Livets trd

Fig. 4.6 Det mesta i Edenberttelsen kretsar kring Kunskapens trd. Livets trd figurerar endast i inledningen och avslutningen. Men det spelar en mycket viktig roll under ytan i texten. Nr mnniskan missar Livets trd gr hon miste om det eviga livets gva.

Sammanfattning

Vr genomgng av berttelsen om Eden och syndafallet har gett fljande huvudsynpunkter. 1. Genre: Vi har hr att gra med en symbolberttelse i eminent mening. Edenberttelsen skall inte lsas som en rapport om en

102 historisk engngshndelse. Den vill bertta om vad som sker gng p gng i individens och mnniskoslktets liv. 2. mne och tema: Berttelsen har som mne ett gudomligt test fr att prva det frsta mnniskoparets lydnad mot Guds bud. Texten fr vrdefull belysning av 1 Moseboken 22; 5 Moseboken 8 och Job 1. Dess tema r olydnaden och dess konsekvenser. Bland konsekvenserna r dden den viktigaste. I sin olydnad gr mnniskan miste om mjligheten till det eviga Livet. 3. Hur mnga trd? Paradisiskt skogsbruk blir ekologiskt och exegetiskt acceptabelt frst nr man rknar med tv speciella trd i Eden. Motorsgsattackerna mot livets trd har inget fog fr sig. 4. Funktion: Berttelsen r frebildlig, paradigmatisk, och ger en fundamental motivering fr Torah, fr Lagens roll i gudsfolkets liv och vill ge en frklaring till ddens ofrnkomliga roll i mnniskolivet. 5. Motivparet vishet och oddlighet har, i alla sina omvandlingar, en konstant, en musikalisk tonika, som leder vra associationer till grnsen mellan mnskligt och gudomligt.

103

Kap.5. Ett nytestamentligt perspektiv: Kristus och skapelsen

De frsta kristna sg Kristus som nrvarande och aktiv vid sjlva skapelsen. Om Kristus var ett med Gud och sjlv gudomlig, kunde han inte ha ett ursprung inom tidens grnser; om Guds son inkarnerades som mnniska kunde han inte ha brjat existera vid en viss tidpunkt under Herodes den Store.145 Kristus r pre-existent; han har en frut-tillvaro. Detta perspektiv blir speciellt klart i den s.k. Kristushymnen i Fil 2:5-11. Denna urgamla text talar om honom som gde Guds gestalt men avstod frn allt och blev som en av oss. Texten fortstter med att efter mniskoblivandet skildra Kristi upphjelse, ja den talar rentav om hans superupphjelse146: han tilldelas det namn som r ver alla andra namn.147 P samma linje som denna Kristushymn ligger 2 Kor 8:9 om Kristus som var rik men blev fattig, dvs blev mnniska. Vissa stllen i NT talar om Kristus som inte bara pre-existent utan delaktig i sjlva den gudomliga skapelseakten. S heter det i Hebreerbrevet:
nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att rva allting liksom han ocks har skapat vrlden genom honom. (Hebr 1:2)

Hgst intressant i detta sammanhang r Joh 8:25, ett omtvistat stlle, som kan versttas p flera olika stt.148 En frsummad men intressant mjlighet r den som Hugo Odeberg stannar fr i sin versttning av evangelierna:

145 146

S frklaras tankegngen av Richardson 1958: 155. Fil 2:9 anvnder verbet hyperhypso, med elementet hyper som frstrkning till det enkla hypso, upphja. 147 Se Mettinger 1987 kap. 2, srskilt sid. 25-29. 148 Se Kieffer 1987: 194.

104
De sade d till honom: Vem r du? Jesus sade till dem: Begynnelsen, som jag ock talar till eder om. (Joh 8:25)149

Odeberg menar allts att Jesus talar om sig sjlv som Begynnelsen, brjan p sjlva skapelsen (jfr Upp 3:14 och 22:13). Denna uppfattning styrkes enligt min mening av de majesttiska Jag rutsagor som finns i den omedelbara kontexten i Johannes 8. I versen fre heter det: Ty om ni inte tror att Jag r, skall ni d i era synder. versttningarna brukar hyfsa detta till att jag r den jag r. Formuleringstypen frekommer ocks lngre fram i samma kapitel (v 28, 58). Vad vi hr har r det gudomliga Jag r som freligger som gudsnamn i 2 Moseboken 3.150 Explicita utsagor om Kristus som inte bara pre-existent utan aktiv vid sjlva skapelsen har vi i NT annars huvudsakligen i tv olika typer av sammanhang. Den ena freligger i Johannesprologens referens till Jesus som Ordet genom vilket allt har blivit till (Joh 1:3, jfr v 10). Forskarna talar hr om Logoskristologin. Till bakgrunden hr hr i eminent mening GT:s utsagor om det skapande gudsordet som vi ovan behandlade i kap. 2); Gud sger sitt Varde, och kosmos blir till.
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt det som finns till. (Joh 1:1-3; jfr v 10)

Att trdarna bakom Johannes 1 ocks lper frn andra hll r en annan sak, men vi gr hr ej in p detta. Den andra typen av sammanhang handlar om Kristus som den preexistenta, frutexisterande Visheten. Det oftast frekommande av Jesu s.k. kristologiska titlar, t.ex. Messias, Mnniskosonen, Guds Son, Herren, antyder inte ngot om Jesu pre-existens. Denna tanke utvecklas emellertid i anslutning till just den s.k Vishetskristologin (Jesus = Guds Vishet).151 Det r srskilt hos Paulus och i
149

Odeberg 1996: 257 och se Sderlunds Frord sid. 24. Mitt tack till Rune Sderlund som i ett intressant samtal om pre-existens och skapelse gav mig hnvisningen till Odebergs versttning. 150 Hrom hos Mettinger 1987: 49-55. 151 Dunn 1980: 163-212. Dunn sger: The earliest christology to embrace the idea of pre-existence in the NT is Wisdom christology (s. 209). Om Kristi preexistens i NT, se Hamerton-Kelly 1973.

105 Matteusevangeliet denna aspekt av kristologin kommer till uttryck.152

Logoskristologin

Vishetskristologin

Johannes 1 1 Moseboken 1 Guds skapande Ord

Kolosserbrevet 1 Orsprksboken 8:22-31 Visheten vid skapelsen

Fig. 5.1 Kristi fruttillvaro (pre-existens) och aktivitet vid sjlva skapelsen presenteras i Nya Testamentet i tv olika typer av texter.

Det r den tanketrden som gr i dagen i Kolosserbrevet 1.153 Hr finns ett avsnitt som har bedmts som en tidig Kristushymn (liksom Fil 2:5-11). Hr ingr en serie majesttiska utsagor om Kristi aktivitet i sjlva skapandet:
15 Han r den osynlige Gudens avbild, den frstfdde i hela skapelsen, 16 ty i honom skapades allt i himlen och p jorden, synligt och osynligt, troner och herravlden, hrskare och makter; allt r skapat genom honom och till honom. 17 Han finns fre allting, och allting hlls samman i honom. 18 Och han r huvudet fr kroppen, fr kyrkan, han som r begynnelsen, frstfdd frn de dda till att verallt vara den frmste. 19 Ty Gud beslt att lta all fullhet bo i honom 20 och att genom hans blod p korset stifta fred och frsona allt med sig genom honom och till honom, allt p jorden och allt i himlen. (Kol 1:15-20)

152

Se 1 Kor 1:24 (jfr 1:30) och Kol 1:15-20 (som vi strax skall diskutera), samt Matt 11:19 (jfr Luk 11:49). 153 Fr tolkningen av detta stlle har jag haft srskilt god nytta av Burney 1926 och Hartman 1985:35-56.

106 Hymnen bestr av tv delar. Bda talar inledningsvis om Kristus som den frstfdde: den frstfdde i hela skapelsen (v 15) resp. den frstfdde frn de dda (v 18). Bda delarna innehller var sin serie av markerade prepositioner: skapelsen har gjorts i, genom och till Kristus (v 15; v 19-20). En liknande serie har vi i Rom 11:36: Ty av honom och genom honom och till honom r allting. Skapelseakten och hela Guds skapade vrld r hr kopplade till Kristus i en utsaga som kanske var ett stende element i sjlva liturgin. Kolosserbrevets Kristushymn har blivit freml fr intensiv forskning. Bland bidragen r det srskilt ett ett relativt frsummat sdant som jag vill dra uppmrksamheten till. Det r en uppsats av C.F. Burney frn 1926. Burney visar hur hymnen i frga representerar en djuptolkning i rabbinsk stil av tv gammaltestamentliga sammanhang, nmligen 1 Mos 1:1 (i begynnelsen ) och Ords 8:22-31. I Ordsprksboken 8 mter vi den personifierade Visheten, ett vsen med unik relation till Gud, ett vsen som r nrvarande vid sjlva skapelsen.
22 Herren skapade [bttre: fdde] mig som det frsta, som begynnelsen av sitt verk, fr lnge sedan. 23 I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns. 24 Innan djupen blev till fddes jag, nr det nnu inte fanns kllor med vatten, 25 innan bergen ftt sin grund, innan hjderna fanns fddes jag, 26 nr han nnu inte gjort land och flt eller mullen som tcker jorden. 27 Nr han spnde upp himlen var jag dr, nr han vlvde dess kupa ver djupet, 28 nr han fyllde molnen druppe med kraft och lt djupets kllor bryta fram, 29 nr han satte en grns fr havet och vattnet stannade dr han befallt, nr han lade jordens grundvalar, 30 d var jag som ett barn hos honom. Jag var hans gldje dag efter dag och lekte stndigt infr honom, 31 jag lekte i hela hans vrld och gladde mig med mnniskorna. (Ords 8:22-31)

107

Citatet ovan terger stllet enligt Bibel 2000. Ngra detaljkommentarer: Tv gnger omtalas Visheten som fdd (av Gud) (v 24-25). Detta br f vara vgledande fr tolkningen av v 22. Verbet som i Bibel 2000 ovan verstts med skapa r det hebreiska qn. Det har betydelser som kpa, frvrva, skapa. P en handfull stllen har det dock betydelsen f ett barn, dvs fda (1 Mos 4:1b; 5 Mos 32:6; Ps 139:13). Jag menar att belgget i Ords 8:22 hr till denna grupp och verstter drfr till skillnad frn versttningen i Bibel 2000 med Herren fdde mig 154 Med trefaldig emfas omtalas allts Visheten i Ordsprksboken 8 som fdd av Gud och har drmed en unik relation till Gud sjlv, till JHWH. Vidare: Visheten r nrvarande vid sjlva skapelsen. Mot bakgrund av detta r det nog helt riktigt att koppla utsagan om Kristus som den frstfdde i hela skapelsen hos Paulus i Kol 1:15 till utsagan om Visheten som fdd av Gud. Vad vi har i Kolosserbrevet 1 r just Vishetskristologi. I Kristushymnen noterar vi nnu en sak: Paulus har, som Burney framhller, lst Skapelseberttelsens frsta ord, I begynnelsen skapade Gud , i ljuset av stllet om den pre-existenta Visheten i Ordsprksboken 8. Jag skall hr inte g in p detaljerna. Paulus djuptolkar p rabbinskt manr Bibelns frsta ord, bert. Det frsta elementet r hr prepositionen be, i, genom, till. Drfr heter det i hymnen i honom genom honom till honom (Kol 1:16). Det egentliga substantivet i 1 Mos 1:1 r rt, begynnelse. Samma ord frekommer i Ords 8:22: Visheten skapades som begynnelsen (av hans vg). Logiken hos Paulus blir d fljande: I begynnelsen skapade Gud, dvs Genom Begynnelsen skapade Gud och Begynnelsen r enligt Ords 8:11 Visheten, och Visheten r Kristus. S kan Paulus sga att Kristus r Begynnelsen (Kol 1:18). Jfr Joh 8:25 som jag nmnde i inledningen till detta kapitel. Se ocks Uppenbarelsebokens ord om Kristus som han som r brjan till Guds skapelse (3:14) och utsagan Jag r A och O, den frste och den siste, brjan och slutet (22:13). Den pre-existenta Visheten ssom inte bara nrvarande utan sjlv aktiv vid skapelsen omtalas i apokryferna, i Salomos Vishet 7:22: Visheten, hon som med sin konst har format allt. Det r en fin tergivning i Bibel 2000 av det grekiska originalet som har pantn technitis, ung. konstformaren av allt.

154

Jag fljer hr Burney 1926: 165-166.

108

1 Mos 1:1 i/genom Begynnelsen

Ords 8:22 Genom Visheten

Kol 1:15-20 Genom Kristus

Fig. 5.2 Kolosserbrevet 1har en bakgrund i tv olika GTsammanhang.

Sammanfattning

1. Kristi pre-existens, hans fruttillvaro framhlles i ett antal nytestamentliga texter. Det r allts en urkristen frestllning. Tv av texerna frefaller rentav vara tidiga kristna hymner, allts element frn urkristen gudstjnst, nmligen Fil 2:5-11 och Kol 1:15-20. 2. NT talar inte bara om Kristi fruttillvaro utan om hans aktiva medverkan vid sjlva skapelsen. Mrk att detta drag finns bde i Logos-kristologin och i den troligen nnu ldre Vishetskristologin. Joh 1:1-3 och Kol 1:15-20 vittnar klart om detta. 3. Kolosserbrevet 1 dagalgger en djuplsning av 1 Mos 1:1 (I begynnelsen skapade Gud ) i ljuset av Ords 8:22 (Visheten som fdd av Gud och som begynnelsen av hans vg/verk), en djuplsning i bsta rabbinska stil. 4. Om Visheten som aktiv vid sjlva skapelsen lser vi ven i den apokryfiska Salomos Vishet 7:22. Visheten kallas dr fr pantn technitis, ung. konstformaren av allt, i Bibel 2000 vackert tergivet med hon som med sin konst har format allt.

109

Slutord
Den moderna astrofysiken har genom sina resultat slagit oss med hpnad. Det m handla om den gradvis vxande insikten att kosmos kom till genom en ursmll fr ca 14 miljarder r sedan, om kvantmekanikens paradoxer eller om naturkonstanternas frunderliga finkalibrering. Som moderna mnniskor gr vi till astrofysiken fr att studera vad som skett med universum frn brkdelen av den frsta millisekunden fram till nu. Det betyder inte att Bibelns skapelseberttelse skulle vara en text att frpassa till glmskan. Genom att gra distinktionen mellan textens mne och textens tema fick vi syn p djupt liggande trdar i textens stora vv. Skapelseberttelsen vill bringa lsaren till insikt om ting som rr frhllandet mellan Gud och mnniska. Den vill tala till lsaren om Gudsgemenskapen som ngot som r inprogrammerat i skapelsen frn brjan. Dylikt mts inte med naturvetenskapliga mtinstrument. Jag vill framhlla, att jag menar att det som med ngot skiftande innehll marknadsfrs i paket med texten Intelligent Design (jorden 6000 r gammal, etc.) inte br uppfattas som vetenskap.155 Det finns inom vetenskapssamhllet i stort en enighet om hur demarkationslinjen kring begreppet vetenskap ser ut. Till kriterierna hr frmst att en vetenskaplig teori skall vara empiriskt prvbar och (under givna omstndigheter) falsifierbar. Den skall vara konsistent, dvs icke sjlvmotsgande, baserad p upprepade observationer, korrigerbar och dynamisk. Enligt min mening mter inte Intelligent Design-teorierna dessa kriterier. Samtidigt r det s att universum faktiskt i sina olika strukturer rymmer drag som leder betraktarens tanke till en skapande vilja bakom, en programmering, en design. D anvnder vi begreppet i den mening vi ovan sttte p det i vrt kapitel ovan om astrofysiken och vrldens tillkomst. Det r dags att terervra begreppet design frn de amerikanska fundamentalisterna. Det r ju en bra term som frtjnar ett bttre de n att monopoliseras av
155

Googla p ntet: Wikipedia, Intelligent Design. Man fr d upp en balanserad och mycket innehllsrik artikel om Intelligent Design. Demarkationsproblemet fr vetenskap diskuteras sakligt i detta bidrag.

110 ytterlighetsgrupper som har sin alldeles egna syn p vad som skall vara vetenskap. Som tnkande mnniskor mste vi stlla frgan: Varfr finns det ngonting och inte ingenting? Jag vill inte sticka under stol med att jag tror p existensen av en Gud som r universums Skapare. Jag tror, inte drfr att naturkonstanterna och universums mrkligheter leder mig att gra det. Men drfr att jag tror blir det mera begripligt att universum r inrttat som det r, med strukturer som utgr ett under av perfektion. Universum r ett konstverk signerat p baksidan (a tergo) med initialerna D.C., Deus Creator.

111

Litteraturfrteckning
Albrektson, Bertil. 1981. Om versttningen av 1 Mos 1:1. Opublicerat internmaterial fr Bibelkommissionen. Angerstorfer, A. 1979. Der Schpfergott des Alten Testaments (Regensburger Studien zur Theologie 20). Frankfurt: Peter Lang. Attridge, Harold W. & Robert A. Oden Jr. 1981. Philo of Byblos, The Phoenician History (The Catholic Biblical Quarterly Monograph Series 9). Washington D.C.: The Catholic Biblical Association of America. Barbour, Ian G. 1997. Religion and Science: Historical and Contemporary Issues. New York: Harper Collins. Barrow, John D. 1995. Universums fdelse (eng. orig. 1994: The origin of the universe, Orion). Stockholm: Natur och Kultur. 2003. The Constants of Nature. New York: Random House Vintage. Barrow, John D. & Frank J. Tipler. 1986. The Anthropic Cosmological Principle. Oxford: Clarendon Press. Barton, John. 1984. Reading the Old Testament: Method in Biblical Study. Philadelphia: Westminster. Bauks, Michaela. 1997. Die Welt am Anfang: Zur Verhltnis von Vorwelt und Weltentstehung in Gen 1 und in der altorientalischen Literatur (WMANT 74). Neukirchen-Vluyn: Neukirchener.

112 Beauchamp, Paul. 1969. Cration et sparation: tude exgetique du chapitre premier de la Gense. Paris: Montaigne. Bird, Phyllis A. 1997. Missing Persons and Mistaken Identities: Women and Gender in Ancient Israel. Minneapolis: Fortress. Bjrndalen, Anders Jrgen. 1971. Om syntaks, stil og mening i Genesis 1,13a. Sid. 29-52 i Deus Creator: Bidrag til skapelsesteologien (Festskrift I.P. Seierstad). Utgivare ej angiven. Oslo: Universitetsforlaget. Block, Per. 1997. Kriterier fr en vetenskaplig tolkning av Gamla testamentet. Sid. 96-121 i Kristna tolkningar av Gamla testamentet, utg. Birger Olsson. Stockholm: Verbum. Brawer, A., se Lightman, A. Brunner, Hellmut. 1964. Der Geburt des Gottknigs (gyptologische Abhandlungen 10). Wiesbaden: Harrassowitz. Burbidge, G., & E.M. Burbidge & W.A. Fowler & F. Hoyle, 1957. Synthesis of Elements in Stars. Reviews of Modern Physics 29: 547-650. Burney, C.F. 1926. Christ as the ARXH of Creation (Prov. viii 22, Col. I 15-18, Rev. iii 14). Journal of Theological Studies 27: 160-177. Carlsson, Agge. 1977. P-prologen i Gen. 1:1 2:3. SE 41-42: 5768. Clifford, Richard J. 1994. Creation Accounts in the Ancient Near East and in the Bible (Catholic Biblical Quarterly Monograph Series 26). Washington, DC: Catholic Biblical Association. Collins, Francis S. 2006. The Language of God: A Scientist Presents Evidence for Belief. Svensk versttning Evolutionens Gud, 2009, Libris). New York: Free Press.

113 Culler, Jonathan. 1986. Structuralist Poetics: Structuralism, Linguistics and the Study of Literature. London: Routledge. Dalley, Stephanie. 1991. Myths from Mesopotamia. Oxford - New York: Oxford University Press. Danielsson, Ulf. 2008. Stjrnor och pplen som faller: En bok om upptckter och mrkvrdigheter i universum. Mnpocket. Stockholm: Bonniers. Davies, Paul. 1990. Den kosmiska planen (eng. orig. 1987, The Cosmic Blueprint). Stockholm: Prisma. 1993. The Mind of God: The Scientific Basis for a Rational World (svensk vers. I huvudet p Gud: Den vetenskapliga grunden fr en lagbunden vrld. 1993, Stockholm: Prisma) New York: Simon & Schuster. Dietrich, Manfried. 2001. Das biblische Paradies und der babylonische Tempelgarten. Pp. 281323 in Das biblische Weltbild und seine altorientalischen Kontexte, utg. Bernd Janowski & Beate Ego. Tbingen: Mohr Siebeck Dunn, James D.G. 1980. Christology in the Making: A New Testament Inquiry into the Origins of the Doctrine of Incarnation. London: SCM. Drr, L. 1938. Die Wertung des gttlichen Wortes im alten Testament und in der antiken Orient. Ebach, Jrgen. 1979. Weltentstehung und Kulturentwicklung bei Philo von Byblos (BWANT 108). Ego, B., se Janowski, B. Erikson, Gsta. 1990. Adam och Adapa. Svensk Teologisk Kvartalskrift 66:122-128.

114 Foster, Benjamin R. 1997. Epic of Creation. Sid. 390-402 i The Context of Scripture vol. 1, utg. William W. Hallo & K. Lawson Younger. Leiden: Brill. Fowler, W.A., se Burbidge. Garr, W. Randall. 2003. In His Own Image and Likeness (Culture and History of the Ancient Near East 15). Leiden: Brill. Gesenius, W. 1980. Gesenius Hebrew Grammar as edited and enlarged by the late E. Kautzsch second English edition [1910] by A.E. Cowley. Reprint. Oxford: Clarendon. Greene, Brian. 2003. The Elegant Universe. New York: Random House Vintage. 2005. Det stoff varav kosmos vves: Rummet, tiden och verkligheten (Eng. orig. The Fabric of the Cosmos: Space, Time and the Texture of Reality). Stockholm: Norstedts. Grether, O. 1934. Name und Wort Gottes im Alten Testament (Beihefte zur ZAW 64). Giessen. Gulkowitsch, Lazar. 1931. Die Bildung von Abstraktbegriffen in der hebrischen Sprachgeschichte. Leipzig: E. Pfeiffer. Gunkel, Hermann. 1910. Genesis bersetzt und erklrt (Gttinger Handkommentar zum Alten Testament 1:1). Gttingen: Vandenhoeck. Gustafsson, Bengt. 2009. Blomman, vrldarna och ormen Ngra tankar om universum och mnniskans utveckling. Sid. 71-86 i Darwin och vr Herre: En festskrift. Utg. Helle Klein & Stefan Edman. Stockholm: Cordia. Hamerton-Kelly, R.G. 1973. Pre-existence, Wisdom, and the Son of Man. Cambridge: Cambridge University Press. Hartman, Lars. 1985. Kolosserbrevet (KNT 12). Uppsala: EFSfrlaget.

115 Hawking, Stephen W. 1990. Kosmos: En kort historik. (Eng. orig. A Brief History of Time, 1988). Stockholm: Prisma. 1998. A Brief History of Time. Updated and Expanded Tenth Anniversary Edition. New York: Bantam Books. 2004. Gdel and the End of Physics. Frelsning som finns p ntet. Googla: Hawking, Gdel. Hess, Richard S. 1990. Splitting the Adam: The Usage of dm in Genesis IV. Sid. 115 in Studies in the Pentateuch (Supplements to Vetus Testamentum 41). Utg. John Emerton m.fl. Leiden: Brill. Hidal, Sten. 1996. Nstan till en Gud: Mnniskobild och mnniskosyn i Gamla testamentet. Stockholm: Verbum. Hoffman, Yair. 2002. The First Creation Story: Canonical and Diachronic Aspects. Pp. 31-53 in Reventlow & Hoffman 2002. Hoyle, Fred. 1982. The Universe: Past and Present Reflections. Annual Review of Astronomy and Astrophysics 20: 1-35. 1994. Home is Where the Wind Blows: Chapters from a Cosmologists Life. Mill Valley, California: University Science Books. Hoyle, F., se ven Burbidge. Hygen, Johan B. 1974. Guds allmakt og det ondes problem. Oslo: Universitetsforlaget. Illman, Karl-Johan. 1979. Old Testament Formulas about Death (Meddelanden frn Stiftelsen fr bo Akademi Forskningsinstitut 48). bo: bo Akademi. Isham, C.J. 1999. Quantum theories of the creation of the universe. Sid. 51-89 i Quantum cosmology and the laws of nature: Scientific perspectives on divine action. Ed. R.J. Russell, S. Murphy & C.J. Isham. Vatikanen: Vatican Observatory.

116 Janowski, Bernd. 2001. Das biblische Weltbild: eine methodologische Skizze. Sid. 3-26 i Janowski & Ego & Krger 2001. Janowski, Bernd & Beate Ego & Annette Krger utg. 2001. Das biblische Weltbild und seine altorientalischen Kontexte. Tbingen: Mohr. Johnson, Bo. 1992. Ursprunget: Bibelteologisk kommentar till Frsta Moseboken. Stockholm: Verbum. 2000. Den aronitiska vlsignelsens innebrd. SE 65: 87-92. Jnsson, Gunnlaugur A. 1988. The Image of God: Genesis 1:26-28 in a Century of Old Testament Research (Coniectanea Biblica OT Series 26). Stockholm: Almqvist & Wiksell. Jrgensen, Bent Raymond & Uffe Gre Jrgensen. 2007. Videnskaben eller Gud? Kpenhamn (urspr. 1996): DR. Kaiser, Otto. 1998. Der Gott des Alten Testaments: Wesen und Wirken. Theologie des Alten Testaments Teil 2. Jahwe der Gott Israels: Schpfer der Welt und des Menschen. Gttingen: Vandenhoeck. Keel, Othmar. 1972. Die Welt der altorientalischen Bildsymbolik und das Alte Testament: Am Beispiel der Psalmen. Zrich Neukirchen: Benziger och Neukirchener. Keel, Othmar & Silvia Schroer. 2002. Schpfung: Biblische Theologien im Kontext altorientalischer Religionen. Gttingen: Vandenhoeck & Ruprecht. Kieffer, Ren. 1987. Johannesevangeliet 1-10 (KNT 4A). Uppsala: EFS-frlaget. Koch, Klaus. 1965. Wort und Einheit des Schpfergottes in Memphis und Jerusalem: Zur Einzigartigkeit Israels. Zeitschrift fr Theologie und Kirche. 62: 251-293.

117 Kragh, H., se Pedersen, O. Krger, A., se Janowski, B. Kng, Hans. 2007. The Beginning of All Things: Science and Religion. (Tyskt orig. Der Anfang aller Dinge, Mnchen: Piper 2005). Grand Rapids, Michigan: Eerdmans. Laato, Antti & Johannes C. de Moor. 2003. Introduction. Sid. vii liv i Theodicy in the World of the Bible, utg. A. Laato och J. C. de Moor. Leiden: Brill. Lambert, W.G. 1994. Enuma Elish. Sid. 565-602 i Texte aus der Umwelt des Alten Testaments III:4. Utg. Otto Kaiser. Gtersloh: Gtersloher Verlagshaus. Lembke, Martin. Det kosmologiska valet: Om Gud, big bang och universums existentiella mysterium. STK 83: 6-15. Lennox, John C. 2007. Gods Undertaker: Has Science Buried God? Oxford: Lion. Levenson, Jon D. 1988. Creation and the Persistence of Evil. San Francisco: Harper & Row. Lightman, Alan & Roberta Brawer. 1990. Origins: The Lives and Worlds of Modern Cosmologists. Cambridge, Mass.: Harvard University Press. Maag, Victor. 1980. Kultur, Kulturkontakt und Religion, utg. H.H. Schmid & O.H. Steck. Gttingen: Vandenhoeck. Martinsson, Roger Poirier. 2005. Snt r livet: Om vetenskapens skande efter livets brjan. Stockholm: Norstedts. May, Gerhard. 1978. Schpfung aus dem Nichts: Die Entstehung der Lehre von der Cratio ex Nihilo (Arbeiten zur Kirchengeschichte 48). Berlin: de Gruyter. Mettinger, Tryggve. 1974. Abbild oder Urbild: Imago Dei in traditionsgeschichtlicher Sicht. ZAW 86: 403-424.

118 1987. Namnet och Nrvaron: Gudsnamn och Gudsbild i Bckernas Bok. rebro: Libris. 1993. Intertextuality: Allusion and Vertical Context Systems in Some Job Passages. Sid. 257-280 i Of Prophets Visions and the Wisdom of Sages. Essays in Honour of R. Norman Whybray (JSOTSup 162). Utg. H.A. McKay & D.J.A. Clines. Sheffield: Sheffield Academic Press. 1995. Yahweh Zebaoth. Kolumn 1730-1740 i Dictionary of Deities and Demons. Leiden: Brill. 2001. Vad r nytt i vr nya Bibel (recensionsartikel ver Bibel 2000). Tro och liv 60: 4-12 2007. The Eden Narrative: A Literary and Reliogio-historical Study of Genesis 23. Winona Lake, Indiana: Eisenbrauns. Morris, Richard. 1995. Universums hemligheter: Frn stora smllen till till tidens slut. Vsters: ICA Bokfrlag. North, John. 2008. Cosmos: An Illustrated History of Astronomy and Cosmology. Chicago - London: University of Chicago Press. Odeberg, Hugo. 1996. De fyra evangelierna och Apostlagrningarna. Stockholm: BV-frlag. Oden, R.A., se Attridge. Pedersen, Olaf & Helge Kragh. 2000. Fra kaos til kosmos: Verdensbilledets historie gennem 3000 r. Kpenhamn: Gyldendal. Pettersson, Torsten. 2005. Bibelns relation till verkligheten: En principiell jmfrelse med sakprosan och sknlitteraturen. Sid. 21935 i Litteraturen og det hellige: UrtekstIntertekst Kontekst (Acta Jutlandica 80/1. Teologisk sereie 21). Utg. Ole Davidsen Aarhus: Aarhus Universitetsforlag.

119 Philo av Byblos, see Attridge & Oden. Se ven Ebach. Podella, Thomas. 1993. Der Chaoskampf im Alten Testament: Eine problemanzeige. Sid. 283-330 i Mesopotamica Ugaritica Biblica. Festschrift fr K. Bergerhof. Utg. M. Dietrich och O. Loretz (Alter Orient und Altes Testament 232). NeukirchenVluyn: Neukirchener. Polak, Frank H. 2002. Poetic Style and Parallelism in the Creation Account (Genesis 1.12.3). Sid. 2-31 i Reventlow & Hoffman 2002. Polkinghorne, John. 1994. The Faith of a Physicist (The Gifford Lectures for 1993-94). Princeton: Princeton University Press. Prince, Gerald. 2003. A Dictionary of Narratology. Revised edition. Lincoln: University of Nebraska Press. Rashi, se Silbermann. Rees, Martin. 2002. Summa sex storheter: De grundlggande krafter som styr universum. (Eng. orig. Just Six Numbers, 1999, Weidenfeld). Stockholm: Natur och kultur. Reventlow, Henning Graf, & Yair Hoffman, utg. 2002. Creation in Jewish and Christian Tradition (Journal for the Study of the Old Testament. Supplement Series 319). Sheffield: Sheffield Academic Press. Ribberfors, Roland. 1998. Ngra tankar kring naturkonstanter, naturlagar och begynnelsevrden sett ur ett fysikperspektiv. Opublicerat PM. Linkpings universitet. Ricoeur, Paul. 1969. The Symbolism of Evil. Boston: Beacon. Richardson, Alan. 1958. An Introduction to the Theology of the New Testament. London: SCM. Rimmon-Kenan, Shlomith. 2005. Narrative Fiction: Contemporary Poetics. 2nd edition. London: Routledge.

120 Russell, R.J., Murphy, N., och C.J. Isham, utg., 1999. Quantum cosmology and the laws of nature: Scientific perspectives on divine action. Rom 1999: Vatica Observatory Publications. Schmidt, Werner H. 1967. Die Schpfungsgeschichte der Priesterschrift (WMANT 17). 2 Upplagan (frsta uppl. 1964). Neukirchen-Vluyn: Neukirchener. Schroer, S., se Keel, O. Silbermann, A.M. 5745. Chumash with Targum Onkelos, Haphtaroth and Rashis Commentary. Jerusalem: The Silbermann family. Singh, Simon. 2006. Big Bang (Eng. orig. Big Bang, 2004, Conville). Stockholm: Leopard. Ska, Jean Louis. 1990. Our Fathers Have Told Us: Introduction to the Analysis of Hebrew Narratives (Subsidia Biblica 13). Rom: Editrice Pontificio Istituto Biblico. Smith, Mark S. 2010. The Priestly Vision of Genesis 1. Minneapolis: Fortress. Sternberg, Meir. 1987. The Poetics of Biblical Narrative: Ideological Literature and the Drama of Reading. Bloomington, Indiana: Indiana University Press. Stordalen, Terje. 1992. Genesis 2,4: Restudying a locus classicus. ZAW 104: 163-177. 1994. Stv og livspust: Mennesket i det Gamle Testamente. Oslo: Universitetsforlaget. 2000. Echoes of Eden: Genesis 23 and Symbolism of the Eden Garden in Biblical Hebrew Literature (Biblical Exegesis and Theology 25). Leuven: Peeters. Sderlund, Rune. 1996. Frord till Odeberg 1996.

121 Tengstrm, Sven. 2000. En gudsvind? SE 65: 77-86. Tipler, F.J., se Barrow. Trible, Phyllis. 1985. God and the Rhetoric of Sexuality (Ouvertures to Biblical Theology 2). Philadelphia: Fortress. Veijola, Timo. 1988. Das Opfer des Abraham: Paradigma des Glaubens aus dem nachexilischen Zeitalter. ZTK 85: 12964. 2002. Abraham und Hiob: Das literarische und theologische Verhltnis von Gen 22 und der Hiob-Novelle. Pp. 12744 in Vergegenwrtigung des Alten Testaments: Beitrge zur biblischen Hermeneutik. Festschrift fr Rudolf Smend zum 70. Geburtstag. Utg. Christoph Bultmann & Walter Dietrich & Christoph Levin. Gttingen: Vandenhoeck & Ruprecht. Wallace, Howard N. 1985. The Eden Narrative (Harvard Semitic Monographs 32). Atlanta, Georgia: Scholars. Weber, Max. 1993. The Sociology of Religion. (Tyska originalutgvan 1922). Boston: Beacon. Wellhausen, J. 1895. Prolegomena zur Geschichte Israels. 4 uppl. Berlin: Reimer. Wenham, Gordon J. 1987. Genesis 115 (Word Biblical Commentary 1). Waco, Texas: Word Books. Westermann, Claus. 1976. Genesis. 1. Teilband: Genesis 111. (Biblischer Kommentar Altes Testament 1:1). NeukirchenVluyn: Neukirchener. 1984. Genesis 111, trans. John J. Scullion S. J. Minneapolis: Augsburg. Wikander, Ola. 2005. Enuma elish: Det babyloniska skapelseeposet. Stockholm: Wahlstrm & Widstrand.

122 2010. The Hebrew Consecutive Waw as a North West Semitic Augment: A Typological Comparison with Indo-European. VT 60: 260-270. Wildberger, Hans. 1965. Das Abbild Gottes, Gen 1:26-30. Theologische Zeitschrift 21: 245-259 och 481-501. Wingren, Gustaf. 1949. Predikan: En principiell studie. Lund: Gleerups. Wolde, Ellen van. 1989. A Semiotic Analysis of Genesis 23. (Studia Semitica Neerlandica 25). Assen: van Gorcum. 1994. Words Become Worlds: Semantic Studies of Genesis 1 11 (Biblical Interpretation Series 6). Leiden: Brill. Whrle, Jakob. 2009. Dominium terrae: Exegetische und religionsgeschichtliche berlegungen zum Herrschaftsauftrag in Gen 1,26-28. ZAW 121: 171-188.

123

Frkortningar
BWANT JSOTSup KNT SE TDOT THAT TLOT TWAT WMANT ZTK Beitrge zur Wissenschaft vom Alten und Neuen Testament Journal for the Study of the Old Testament. Supplements Kommentar till Nya Testamentet Svensk Exegetisk rsbok Theological Dictionary of the Old Testament (engelsk versttning av TWAT) Theologisches Handwrterbuch zum Alten Testament Theological Lexicon of the Old Testament (engelsk versttning av THAT) Theologisches Wrterbuch zum Alten Testament Wissenschaftliche Monographien zum Alten und Neuen Testament Zeitschrift fr Theologie und Kirche

124

Ordlista ver termer

Agnostiker. En ateist frnekar existensen av en Gud. Den som tror p existensen av en Gud har en teistisk tolkning av verkligheten. En agnostiker str mitt emellan dessa bda poler och menar att man mste hlla bda alternativen ppna: att Gud finns och att Gud inte finns. Med en deistisk uppfattning (jfr deist) avses en tro p en Gud, men en Gud som inte ingriper i vrlden utan bara skapat den.) Antropiska principen: Princip som frsker dra vissa slutsatser om universum utifrn det faktum att vi existerar och kan iaktta det. Universum har blivit sdant att mnskligt liv kunnat uppst. Antropomorfism (subst.) antropomorf (adj.) anvndes om gudsfrestllningar som anvnder analogier, jmfrelser, frn mnniskolivets omrde i formuleringarna om Gud. Jfr grekiskans anthropos, mnniska. Deistisk, se agnostiker. Denotation, se konnotation. Empirisk, se transcendens. Entropi, ett mtt p o-ordningen i ett fysikaliskt system. Etiologisk, en etiologisk berttelse r orsaksfrklarande; ett frhllande i nuet, t.ex. att alla dr, frklaras utifrn en urbegivenhet. Etymologi, sprkvetenskaplig term som betecknar ett ords sprkliga hrledning. Exegetik, det vetenskapliga studiet av bibeltexterna. Intrig, en berttelses viktigaste hndelser, kedjan av situationer och hndelser, distinkta frn de agerande gestalter som r involverade i dem och det tema de bidrar till att illustrera. Jussiv, en hebreisk verbform fr befallning eller nskan. terges i 1917-rs svenska bibelversttning med konjunktiv. Bibel 2000 anvnder i princip inte konjunktiv. Konnotation. Den utomsprkliga storhet som ett sprkligt uttryck syftar p, refererar till, kallas fr referens. Ungefr samma sak kallas ibland fr denotation. Med konnotation menas det som drutver underfrsts, ordets vertoner, bibetydelser. Kosmisk bakgrundsstrlning, mikrovgsstrlning som nr oss frn alla hll i universum. Strlningen r ekot frn ursmllen, Big Bang. Den uppstod i ursmllen och har sen p grund av universums utvidgning tnjts ut frn infrard vglngd till mikrovgor. Ej att

125 frvxla med rdfrskjutningen. Bakgrundsstrlningen upptcktes av Penzias och Wilson 1964. Kosmogoni, frestllningar eller teorier om vrldens tillkomst. Kosmologi, studiet av universums uppkomst och utveckling. Kvantfysik, system eller teori som utgr Max Plancks upptckt att energi existerar i urskiljbara enheter, kvanta. Kvark, kvarkar r elementarpartiklar som kan kombineras till sammansatta partiklar som protoner och neutroner. Merism, stilistisk figur vanlig i hebreiska texter som uttrycker en totalitet genom att ange de bda yttersta polerna i ett kontinuum. Gammal och ung r en merism fr alla. Metafysik, se transcendens. Multiversum, alternativmodell till universum, teorin att det finns mnga olika universa fre eller efter eller samtidigt med varandra. Narratologi, studiet av berttelsers natur, form och funktion. Paradigm, en mnesmatris, forskarkollektivets gemensamma uppfattning rrande ett visst problemomrde. Inom ett paradigm bedrives normalvetenskap, prglad av en additivt vxande kunskapsmassa. Ett olst problem som tacklas p ett helt nytt stt kan genom sin lsning f vida konsekvenser och leda till ett paradigmskifte. De gamla tankemodellerna erstts d av en ny totaluppfattning av ett problemomrde. Relativitetsteorin och teorin om Big Bang stadkom ovntade paradigmskiften. Performativ, ett yttrande, t.ex. Jag lovar att komma, genom vilket den talande utfr just den handling som anges i yttrandet (hr ett lfte). Planck-tiden, omkring 10-43 sekunder, en oerhrt liten del av en sekund, tidpunkten fr det allra tidigaste universum, d det var en punkt av oerhrd tthet. Pre-existens, frut-tillvaro, t.ex. Kristi frut-tillvaro fre hans mnniskoblivande. Prsterliga traditioner, ett skikt i Mosebckerna som srskilt utmrkes av intresse fr tabernaklet och gudstjnstlivet. Rot. I hebreisk ordbildning r ordroten det primra. Den finns med i alla avledningar av roten. Roten br en grundbetydelse som i ngon mn gr igen i avledningarna. Rdfrskjutning, kning av vglngden hos ljusstrlarna beroende p ljuskllans fart, ett tecken p universums utvidgning. Ej att frvxla med den kosmiska bakgrundsstrlningen. Singularitet, en punkt i rummet eller tiden i vilken ngon storhet, t.ex. ttheten, blir ondlig. I Big Bang tnkes universum ha uppsttt i en singularitet. I kvantfysiken rknar man inte lngre med en sdan ursprunglig singularitet.

126 Symbol, ett iakttagbart tecken eller sinnebild (freml eller handling) som str fr, representerar och uttrycker ngot icke iakttagbart. Den religisa symbolen kan vara ett ursprungligen profant freml som inte ndvndigtvis behver ha ngon yttre likhet med sin urbild. Teistisk se agnostiker. Tema, en betydelsekategori i en berttelse eller annat litterrt verk: det som berttelsen egentligen handlar om, det som berttelsens olika element bidrar till att illustrera och uttrycka. Br skiljas frn berttelsens mne. Berttelsen om den frlorade sonen har som mne en son p villovgar men temat r Guds grnslsa faderskrlek. Teodicproblemet, problemet hur man skall frena tron p en god och allsmktig Gud med existensen av ondska i Guds vrld. Termodynamik, generaliserad vrmelra, fundamental gren av fysiken. Termodynamikens andra lag gr ut p att entropin (se d:o) i ett slutet system enbart kan tilltaga; allt gr mot vrmedden. Transcendens, Det som r tkomligt fr vra jordiska sinnen och kan mtas och vgas betecknar vi som den empiriska verkligheten. Transcendens betecknar sdant som ligger bortom sinnevrlden eller den mnskliga kunskapen, det helt annorlunda. Ett transcendent gudbegrepp betonar Guds upphjdhet ver vrlden och hans totala olikhet i jmfrelse med det mnskliga. Den troende menar att den totala verkligheten inte bara omfattar det empiriskt konstaterbara utan ocks ett omrde som inte kan greppas med vra jordiska sinnen. Detta r den transcendenta delen av den totala verkligheten. Reflexionen/spekulationen om denna del av verkligheten betecknas som metafysik. mne, se tema.

Copyright: T. Mettinger 2011 By the CC legal code (CC by nc nd), see below.

You are free:

127
to Share to copy, distribute and transmit the work

Under the following conditions: Attribution You must attribute the work in the manner specified by the author or licensor (but not in any way that suggests that they endorse you or your use of the work). What does "Attribute this work" mean? The page you came from contained embedded licensing metadata, including how the creator wishes to be attributed for re-use. You can use the HTML here to cite the work. Doing so will also include metadata on your page so that others can find the original work as well. Noncommercial You may not use this work for commercial purposes. No Derivative Works You may not alter, transform, or build upon this work.

Foto: Solvi Mettinger

Tryggve N.D. Mettinger

r professor emeritus i GT:s exegetik vid Lunds universitet. Han r en internationellt knd bibelforskare och har innehaft gstprofessurer vid en rad utlndska universitet. Han r ledamot av Kungliga Vitterhetsakademien i Stockholm. Kungliga vetenskapssocieteten i Uppsala tilldelade honom 2008 Thuruspriset fr hans insatser i humanistisk forskning (historisk-arkeologiska klassen). Freliggande arbete, I Begynnelsen, behandlar 1 Moseboken kap. 13 och ger en analys av Skapelseberttelsen och Berttelsen om Eden och syndafallet. Den inleds med en utblick mot den naturvetenskapliga diskussionen om universums tillkomst. Arbetet publiceras hr i sin ntversion och fr fritt skrivas ut, kopieras och anvndas i hgskolekurser, bibelstudiecirklar och andra sammanhang.