Haxornas Forsvarare

JAN GUILLOU
Ett historiskt reportage
pirat
FRLAGET
Bildleverantrer Kungliga Biblioteket: 51, 132 (Hjrne) Statens Konstmuseer: 132 (Rosenhane), 141, 146 Stockholms Stadsmuseum: 132 (Thegner) Bilderna p sidorna 215, 239 och 261 r hmtade ur Hxornas Europa 14001700.
ISBN 91-642-0099-X Jan Guillou 2002
Utgiven av Piratfrlaget Omslag: Kaj Wistbacka, illustration Ateljn Arne strm, form
Tryckt i Danmark hos Nrhaven Paperback A/S 2004
Innehll
I Om hur Blkulla frvandlades frn fantasi till verklighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
1. Vallflickans mte med fel prst vid fel tidpunkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 2. gonvittnesskildring frn Blkulla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 3. Blkulla blir juridik och teologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 4. Frn den ljusa medeltiden till 1500-talets mrker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 5. Reformationen vertog den katolska hxtron. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 6. Tv olika vrldsbilder kolliderar och drmed hxpanik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
II
Om vgen mot frintelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

1. Gertruds beknnelser och de frsta processerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Den frsta massavrttningen i Mora . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. En frvirrad verhet frsker avrtta lagom mnga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Hxornas frsta, och frsiktiga, frsvarare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5. verhetens nya taktik en slutgiltig lsning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6. Den onde prsten i Torsker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1. Somliga medborgare hjda ver varje misstanke. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. En gift medellders kvinna med gott anseende och god ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Den ytterst impopulra frdelningen av skulden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Processen mot pastorskan Fontelius. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 17 19 21 25 26 31 33 34 36 39 40 41 45 47 48 50
III Om vilka som dmdes och vilka som inte kunde dmas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
IV
Om Djvulens nederlag i Stockholm och en historiefrfalskad hjlte. . . . . . . . . . . . 39

1. Men p vgen mot Stockholm lg Uppland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Och i Vstmanland avstyrde en biskop p egen hand hela spektaklet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Stockholm 1675 dukat bord fr den lille mytomanen frn Gvle . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Ngra sregna specialiteter bland vinnande barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5. Stockholmskommissionen och brjan till slutet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6. Den oerhrda hndelsen den 11 september . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7. Myten om Urban Hjrnes hjltemodiga insatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Om varfr hxprocesserna inte var ngot stort bekymmer fr verheten . . . . . . . . . 53

1. Den styrande adelns betydligt viktigare angelgenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 2. Och kungamaktens ondligt viktigare angelgenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57
VI
Om 1600- och 1700-talens massaker p sexfrbrytare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63

1. 700 mn brnda p bl fr tidelag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 2. Men homosexuella kom undan eller fanns inte? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 3. Och flest kvinnor avrttades fr barnamord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71
Hxornas frsvarareTOC.fm
2007-07-11 07.58
VII Om hxorna i Danmark, Norge, Finland, Estland och Island . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

1. I Danmark lrde sig hxorna aldrig att flyga ordentligt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. I Norge var hxorna nstan politiskt korrekta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. I Finland blev kvinnliga hxor en protestantisk nyhet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. I Estland var hxan snarare varulv n flygkunnig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5. P Island var hxorna mn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1. En mjligen orttvis betraktelse om reformatorn Martin Luther . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Hxjgaren Christian IV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Bdeln och bedragaren Mster Hkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Hradshvding Psilanders farliga idealism . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 75 75 75 75 77 79 82 85
VIII Om det raka blodspret frn Hxhammaren till hradshvding Psilander. . . . . . . . 77
IX
Om den goda inkvisitionen som trodde mer p rttsskerhet n hxor . . . . . . . . . . . 89

1. Den romerska inkvisitionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 2. Den spanska inkvisitionen p Sicilien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 3. Inkvisitionen i Portugal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89
Om hxornas advokat som rddade minst 5 000 mnniskoliv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91

1. Det brjade med en flicka som hade ngot ovanligt spnnande att bertta . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Pkldda paddor och andra baskiska hxspecialiteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Inkvisitionen griper in med katastrofalt resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Skdespelet som skapade 5 000 nya hxor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5. Inkvisitor Salazars rddningsexpedition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6. Rttegngen infr La Suprema. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 91 91 91 91 91 93 93 93 93 93
XI
Om Blkulla, hxpanik och barnvittnen i vr egen tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93

1. Den djvulska pedofilsekten i Bjugn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Incestpanikens spridningsvgar och psykologernas uppfinningsrikedom . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Den mest fruktansvrde brottslingen i nordisk historia? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Satanssekten som lade sina ritualmrdade barn i massgrav utanfr Sdertlje. . . . . . . . . . . . . 5. Det yngsta barnvittnet i Nordens historia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
XII Efterord och kllor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Kllor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Rttelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96
ii
iii
Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage
I
I Om hur Blkulla frvandlades frn fantasi till verklighet
1. Vallflickans mte med fel prst vid fel tidpunkt
Gertrud Svensdotters bevisligen goda frmga att bertta och hennes livliga fantasi blev orsak till mnga mnniskors dd. Det r sam. Det r ocks i detalj dokumenterat intill varje halshuggning, brinnande bl och sista piskrapp. Eftervrlden har drfr dmt Gertrud Svensdotter hrt och beskrivit henne som medvetet ondskefull. Henne vill jag dock frsvara. Anklagelsen om hennes ondska r meningsls redan av den anledningen att hon var ett barn nr hon drogs in i mardrmmen. Hon var fdd uppe i Lillhrdal i Hrjedalen men hade blivit nedskickad till slktingar i byn sen i sterdalarna. Hon bodde hos sin farfars syster och frmodligen var det varken bttre eller smre n att bo uppe i Lillhrdal. Men det r troligt att hennes far Sven Nilsson Hwass hade velat bli av med henne, tminstone tillflligt, p grund av en del vardagliga misshlligheter i familjen. Gertruds mor hade dtt i barnsng och hennes far hade funderingar p att gifta om sig med en nittonrig piga som hette Mrit Jonsdotter. Det hade lilla Gertrud svrt att frlika sig med. Och s blev hon nedskickad till slkten i sen vid stra Dallven. Det var inget mrkvrdigt beslut, vare sig fr samtiden eller fr eftervrlden. Men det skulle leda till att Mrit Jonsdotter brndes p bl. P hsten 1667, i slutet av september eller brjan av oktober, var Gertrud ute och vallade getter vid en plats som heter Horn-mansng i nrheten av lven. Hon var elva r gammal och ansvarade inte bara fr getterna utan skert ocks fr den tv r yngre Mats Nilsson. I fbodkulturen var sm barns arbete sdant som kunde sktas i hemmet eller nra hembyn och pojkar och flickor kunde utan problem utfra sysslorna tillsammans. Nr pojkarna blev ynglingar upphrde fr deras del allt arbete med djur utom hstar och nr flickorna blev ldre kunde de brja sommararbeta p fbodarna med tillverkning av ost och smr, ett arbete som tillmttes stort vrde bde ekonomiskt och i social prestige. Men nu, denna satans hst, var Gertrud och Mats ute tillsammans fr att passa byns getter. Ngon gng under dagen blev de ovnner om ett stycke brd, det blev slagsml och den tv r ldre Gertrud vann. Senare p eftermiddagen fann de att ngra av getterna hade frirrat sig ut p en liten holme i lven som kallades Lislen. Det hade regnat mycket den sommaren och kanske var lvens lopp ngot stridare n vad som var vanligt s hr i den tidiga frgrika hsten. Mats vgade hursomhelst inte g ut i lven trots att Lislen lg nra lvstranden utan det blev Gertrud som vadade ver och ledde tillbaka getterna med ett stadigt grepp om deras horn s att ocks hon sjlv gick skrare. Det r hela saken, tminstone som eftervrlden kan tolka och frst den. Bara detta r vad som faktiskt hnde. Men nr den niorige Mats, tilltufsad i slagsml och mjligen skamsen ver att han inte vgat g ut efter getterna fastn han var pojk, berttade om hndelsen fr sin far mste han ha lagt till ett och annat. Han kom med en vernaturlig frklaring till att Gertrud men inte han sjlv kunnat vada ut i lven. 10 Den trstande fadern tog inte ovntat sin lille sons parti. Och nog verdrev fadern ngot, eller bttrade tminstone p historien, nr han trffade nmndemannen Olof Matsson i grannbyn. Och nmndeman Matsson frbttrade skert historiens dramatik nr han i sin tur berttade den fr byarnas kyrkoherde Lars Elvius. Men drmed var fan ls. Fr den version av hndelsen med getterna p Lislen som Lars Elvius nu hade att ta stllning till gick ut p att Gertrud hade kunnat g p vattnet som Jesus Kristus sjlv. Fast detta mirakel hade en ond frklaring, eftersom Gertrud frst hade anropat Djvulen om hjlp, vilket hon ocks hade ftt. Djvulen hade infunnit sig i egen hg person och smrjt Gertruds ben och ftter med en magisk salva. Drfr hade hon men inte lille Mats kunnat rdda getterna. Kyrkoherde Lars Elvius tog sig an frgan med strsta allvar. Han kallade till sig Gertrud och inledde en lng serie frhr, om vilka vi dessvrre inte vet ngonting efSida 1
Hxornas Frsvarare.fm
tersom han inte frde ngot protokoll. Frhren varade emellertid i flera mnader och mste i sak ha gtt ut p att Gertrud skulle erknna ett frbund med Djvulen. Hon nekade ihrdigt och lnge. Men efter nyret 166768 kom en Erich Erichsson, 15 r gammal, till kyrkoherde Elvius hjlp. Gossen Erich visste bertta att Gertrud minsann ofta farit till Blkulla och ven frt en av hans smsystrar dit, liksom en del andra namngivna barn. Frhren med Gertrud hade knappast varit ngon hemlighet p bygden och eftersom kyrkoherden tog saken p s stort allvar hade han p olika stt berrt den med de flesta av sina frsamlingsbor, bde i sin predikotjnst och i sin sjlavrd. Det ena syna vittnet efter det andra anmlde sig tjnstvilligt och s skapades en ohllbar situation fr den nekande Gertrud. Fr hennes del blev det drmed klokast att beknna s mycket 11 som frvntades. ven om Gertrud sjlv inte var tillrckligt bevandrad i kristen tro, srskilt inte i den svrbegripliga frgan om Ndens under, s br den samvetsgranne kyrkoherden ha anstrngt sig tskilligt fr att frklara den saken. Frst med beknnelsen kan en kristen bli frlten av Gud och mnniskor. Men den som nekar, som den redan verbevisade Gertrud, och framhrdar i sin synd frbryter sig drmed ytterligare mot bde Gud och mnniskor. Innebrden av detta r enkelt att begripa och i religis mening fullkomligt logiskt: erknn och allt kan bli frltet! Problemet med att erknna ngot som inte r sant blir emellertid det snart vxande kravet p att frtydliga: Om du nu far till Blkulla som vittnena anger och du sjlv s godeligen beknt, vem var det d som lrde dig den onda konsten? Vilka av dina grannar har du sett i Blkulla? Tnk nu lilla flicka p att du inte blir fri frn synden frrn du fullkomligt och rligt lttat ditt hjrta! Och allteftersom Gertrud beknner, och rykten om hennes beknnelser sprider sig, kommer nya barn in i handlingen, ibland frivilligt, ibland ledda i rat av sina frldrar, dock nstan alltid med livfulla och entusiastiska skildringar av livet i Blkulla. n frstod inte barnen vilka ohyggliga konsekvenser deras berttelser skulle f. Och senare nr den saken uppenbarades i all sin blodiga konkretion var det fr sent att brja ta tillbaka. Vid fjrdingstinget i september 1668, knappt ett r efter hndelsen med getterna vid lven, angav Gertrud Svensdotter 19 personer, drav tta vuxna, fr Blkullafrd. Den som hon utpekade som sin lrare i de sataniska konsterna blev, fga verraskande fr oss i eftervrlden, Mrit Jonsdotter som hennes far hade tnkt gifta om sig med. Sida 2
2007-07-11 07.57
Snart skulle hxblen resas. Historien med Gertrud och getterna ute p en holme i Dallven blev trots sin skenbara obetydlighet inledningen till ett av de mrkaste kapitlen i den svenska 12 rttshistorien. Paniken spred sig snart ver stora delar av landet och nr eldarna slocknade ett knappt decennium senare hade mer n 300 mnniskor avrttats. De allra flesta efter att ha beknt.
2. gonvittnesskildring frn Blkulla

Blkulla var vid den hr tiden, under hxhysterins frsta r, en munter och i huvudsak ljus plats. Allteftersom bdelsyxorna och hxblen arbetade sig vidare frn lvdalen i stra Dalarna och ut i landet kom emellertid denna Djvulens boning att frdystras avsevrt. Legenden om Blkulla r frn brjan nrmast att betrakta som en folklig sgen och vlknd minst tvhundra r innan den frvandlades till juridisk verklighet. I hela Europa tog sig hxor p olika stt alla kunde inte flyga till fest hos Djvulen fr att ta de vidrigaste ting, helstekta barn med grodor, paddor och ormar i ss av fladdermusblod, och fr att ha sexuella orgier bde inbrdes och med Djvulen. S hade det varit frn senmedeltiden och framt. Men kalasen hos Djvulen i Dalarna var till en brjan jmfrelsevis anstndiga och dessutom bde gemytliga och kulinariskt angenma. Det mste till ngra rs bearbetning av de frhrande svenska prsterna fr att f Blkulla att bli en otrevlig plats. En av de prster som jmte Lars Elvius kom att bli nrmast heltidssysselsatt under flera r med hxfrhr och rttegngar var kyrkoherden i Mora, Elavus Skragge. Frn hans hand finns en utfrlig redogrelse, en sorts sammanfattning av lget i Blkulla omkring r 1670. 1 det fljande terger jag, ngot frkortat, hans berttelse som han skrev ner den sjlv. Jag verstter dock hans ord till modernt sprk. Fr en sdan text skall egentligen inte lsas p ett lderdomligt, groteskt stavat och till hlften 13 latiniserat sprk med tysk ordfljd. Det ger bara ett orttvist komiskt och overkligt intryck. Och det pastor Skragge skrev var sannerligen inte avsett att verka komiskt eller orimligt. Tvrtom, det fljande plitade han samvetsgrant ned som bde det vittne och den sjlasrjare han var: Enligt vittnesuppgifter i lvdalen tar man kontakt med Djvulen genom att diskret ge sig ut till en avsides belgen plats dr tv vgar korsas. Dr klr man av sig naken och springer runt vgkorset tre varv, p varje varv med allt hgre stmma kallande Satan. De ord som anvnds r vanligen: Antifar, kom och fr oss till Blkulla!
I 2. gonvittnesskildring frn Blkulla

Nr Djvulen drvid infinner sig kan han vara kldd p flera stt, men oftast i gr jacka, rda byxor och bl strumpor. Han har rtt skgg, br hg hatt som r utsmyckad med frgglada tofsar och bollar, liksom hans knstrumpor. Djvulen frgar nu dem som kallat honom om de r beredda att tjna honom med kropp och sjl. Nr den frgan besvarats med ja, stter han sig p det riddjur eller den tingest han fr tillfllet disponerar fr ndamlet, och ber sina gster sitta upp. Drefter br det ivg ver kyrkor och hav och stora moar fram till den vidstrckta grna ng dr Blkulla r belget. Vid de kyrkor man passerar p vgen gr man uppehll och d mste gsterna fara upp till kyrkklockorna fr att med tnderna lsgra metallfragment eller rost. Nr man sjlv lrt sig att frdas p detta stt fr man ett magiskt horn av Djvulen med hxsalva samt en sadel med trspikar att fsta sadeln med. Nr kreaturen sadlats och r klara fr avresa vnder man dem upp och ned och kr dem med bakdelen frst Fr transporten kan dock en mngd ting anvndas, bakspadar, till och med mnniskor, eldgafflar och annat. Och nr man rider p getter, och har mnga barn med sig fr transporten, stter man en stng i ndan p geten s att alla skall f plats 14 Frldrarna som sitter och vakar ver barnen hela ntterna, fr att frhindra att de frs bort, brukar rycka och skaka dem s fort de mrker att barnet tycks vara p vg att rvas bort. Dessvrre ofta frgves, vilket visar sig av att barnet har blivit kallt. Stter man drvid ett tnt ljus mot barnets hr brinner det inte och detta tillstnd kan vara upp till flera timmar. Nr barnen senare kommer till medvetande klagar de ofta hgljutt, grter och kallar Gud s gott de kan Om sjlva Blkulla r vittnesuppgifterna samstmmiga. Blkulla ligger vid en behaglig ng med vidstrckt utsikt ver ett vackert landskap. Framfr sjlva huvudbyggnaden finns en stor mlad portal och dr innanfr framfr storstugan en beteshage dr gsterna kan slppa ut sina riddjur vid ankomsten. Inne i den stora salen r det dukat med lngbord dr krring-ar str p huvudet vid kortndarna och tjnstgr som kandelabrar eftersom de har stora ljus nedstuckna i de nedre kroppsppningarna. Bakom salen har Satan en kammare dr flera sngar r bddade med fint krusade lakan. Det frsta som frvntas av gsterna r att de avsvr sig tron p Gud och verlmnar sin kropp och sjl till Satan, som de kallar Liothe. Han skr dem drefter i ett finger och skriver med blodet in namnen i en stor bok och lter dpa om dem till namn som Stygging, Gudsdd, Herreskmspdig och allehanda svordomar. Satan ger dem drefter en lderpung som r avsedd att frvara de metallfragment som de karvar loss frn kyrkklockorna och drtill en sten s att de skall kunna nedsnka pungen med dess innehll i havet d de flyger frbi. I det sammanhanget skall de uttala formeln att s som detta aldrig kommer ter till kyrkklockan s kommer heller aldrig min sjl till himlen. P en del barn kan man iaktta rr efter de snitt som Satan gr nr han skriver in dem i sin frsamling. En flicka hade ett stort och tydligt rr ver hela fingret och frklarade det med att Satan 15 tog i lite fr ivrigt eftersom hon inte hll fram sin hand p rtt stt. Efter dessa frberedelser stter sig gsterna till bords och de som Satan uppskattar mest sitter finast bordsplacerade. Barnen fr vanligtvis st nere vid drren, men Satan ser till s att ocks de blir serverade. Man ter kl, flsk, brd, smr, mjlk och ost. Somliga sger att maten smakar utmrkt, andra har motsatt uppfattning. Efter mltiden blir det dans, svordomar och slagsml. Satan spelar sjlv, i lvdalen p en harpa som han stmmer med en eldgaffel. Men i Mora dremot disponerar han ett helt spelmanslag. Efter dans och frlustelser gr Satan in i kammaren med dem han behagar och har samlag med dem, vilket ju mnga kvinnor har beknt. P frgan hur detta upplevs r svaret vanligtvis att det inte r ngon mrkbar skillnad p samlag med Satan och ordinarie sdana frlustelser, utom mjligen att Satan ofta upplevs som mycket kall. De barn som frs in i kammaren lter Satan sammanviga innan han lr dem hur samlagen skall genomfras. Drefter fder de paddor och ormar Han visar dem himmelriket och helvetet och frklarar att himmelriket r till fr dem som tjnar honom och helvetet fr de andra. I helvetet visar han dem en stor djvul som ligger kedjad som en drake i elden och han sger att den som beknner fr mnniskor eller prster om sin samvaro i Blkulla kommer att frtras av denna drake, eller hotar han att slppa den ls s att hela Sverige drabbas av undergng. Och d det brjade ryktas om att man i Stockholm tillsatt en kunglig kommission mot trolldom snde Satan dit ngra av sina tjnare fr att mrda kungen och regeringen och p s stt frhindra kommissionens ankomst till Dalarna. En del personer har ju mycket riktigt beknt att de nattetid flugit till ett stort hus i Stockholm i syfte att 16 frgra kommissionens medlemmar. Det skulle ha gtt till s, att de stack dem i huvudet med knivar, men knivarna blev d helt mjuka s att ingen skada uppstod. Sida 3
Barnen berttar ocks om en vit ngel som hindrar dem frn att gra sdant som Satan befaller, eller hller ngeln sin hand i vgen fr den mat som Satan frsker stoppa i dem
2007-07-11 07.57
pert kmpande prsterna. Kyrkoherde Lars Elvius noterade att han d och d fick huvudvrk till fljd av sdana attentatsfrsk och en prst i Mora redogjorde fr hur han ftt nattliga besk av satansfolk som s nr hade lyckats strypa honom. Det r tv helt olika vrldsbilder som har kolliderat. Om Blkulla hade folket skmtat s lngt tillbaka man kunde minnas utan att uppfatta sdant tal som farligt eller ens srskilt krnkande. Men nu kom en vldsam omsvngning och alla skmt som nyss varit harmlsa kom att bli ddligt farliga fr den som utsattes fr dem eller kunde sgas ha talat om sdana saker tidigare. Upphovet till den psykiska epidemi som snart skulle svepa ver landet r mtet mellan Gertrud Svensdotter och kyrkoherde Lars Elvius efter den till synes obetydliga hndelsen med getterna p en holme ute i lven. Nr Gertrud och kyrkoherde Elvius med sina tv helt olika vrldsbilder mttes blev det som en 18 kemisk reaktion som framkallade ett helt nytt mne, hxpanik. Ingen av de tv kan sgas ha varit en ond mnniska, ingen av dem hade ett ont uppst. Gertrud var ett barn p elva r och oskyldig redan av den anledningen. Och kyrkoherde Lars Elvius kom i det fljande frloppet att handla efter sitt samvete och bsta frstnd. Det r svrt att se hur han skulle ha funnit en annan utvg. Han gjorde bara vad en man i hans stllning mste gra. Han var som vi alla en produkt av sin tid, han var en typisk 1600-talsman.
3. Blkulla blir juridik och teologi

S ser allts grunddragen ut i Blkullasagan efter ett par rs frhr med ngra hundra barn. Ett stort antal variationer tillkommer av bde komisk och mer satanisk natur. Dansmusiken i Blkulla kan exempelvis framstllas av musikanter som trumpetar med ndorna och de paddor och ormar som barnen fder strax efter sina sexuella vningar lggs i en stor kittel och kokas ihop till den hxsalva som alla behver fr att kunna flyga. I alla sina varianter r emellertid Blkullasagan en kompromiss mellan folklig fantasi om ett gemytligt gstabud ungefr s som man skulle kunnat nska sig i verkligheten och grov brottslighet. Fr hade man bara farit p kvast eller upp och nedvnd ko till Blkulla fr att ha trevligt, dansa och ta gott s uppfylldes tminstone inte kraven fr ddsstraff. Att bola med Djvulen r sledes inte bara en fantasieggande synd. Det r brottsligt redan av den anledningen att vanlig otrohet mellan gifta mnniskor var ett grovt brott som i vrsta fall kunde straffas med dden. Till det kommer en mer frfinad teologisk aspekt som nog f av de beknnande barnen kunde inse: hela arrangemanget frutstter en pakt, ett ingnget avtal, med Satan. Och fr samtidens teologiska expertis var detta det vrsta brottet. Men frn Blkulla utgick ocks en mer vardaglig brottslighet som skert de flesta mnniskor knde till. Den allmnna frestllningen 17 om trollkvinnor var sedan urminnes tider att dessa kunde stlla till stor skada p skrd och boskap. De hade exempelvis sina bror, konstgjorda magiska sm vsen som kunde smita ver till grannens kor och tjuvmjlka dem. Brorna sg ibland ut som vanliga sm kattungar, ibland som vita harar och hade i undantagsfall ett mer fantasieggande utseende, ungefr som sydamerikanska bltdjur. Att denna typ av vlknd brottslighet skulle dyka upp i upphetsade barns berttelser, fr att drefter bekrftas i de utpekade kvinnornas beknnelser, var nrmast sjlvklart. Men pstenden om hur Blkullaresenrerna skulle frska mrda medlemmar av den kungliga specialdomstolen i trolldomsml verkar mer vara en konstruktion av frhrande jurister, som vill ha ngot konkret att dma p, n av fantasifulla barn. Ett liknande frhllande kan man ana bakom pstenden om hur Satans anhngare frskte mrda de mot trolldomsraseriet tapSida 4
4. Frn den ljusa medeltiden till 1500-talets mrker

Birger jarls mor Ingrid Ylva (ca 11801255) var en av sin tids mest vrdade kvinnor och det redan lngt innan hennes son Birger ervrade den politiska makten. Om henne sades det att s lnge hon hll sitt huvud hgt kunde intet ont drabba folkungatten. Varfr legenden gr gllande att Birger jarl lt begrava henne stende i en pelare i Bjlbo kyrka nr hon dog. Arkeologiska frsk att kontrollera uppgifterna har visat sig resultatlsa. Men Ingrid Ylva hade ocks ett gediget rykte om sig att vara trollkunnig. En legend beskriver exempelvis hur folkungarnas Bjlbo en gng blev utsatt fr ett verraskande anfall av fiender. Lget var kritiskt. Men d gick Ingrid Ylva upp i kyrkans torn, rev snder ngra kuddar och skakade ut innehllet i luften. Varje litet dun frvandlades i samma gonblick det tog mark till en riddare kldd i rustning.
I 3. Blkulla blir juridik och teologi

Legenderna om Ingrid Ylvas trollkunnighet kan inte uppfattas som frtal utan snarare som motsatsen. Hxprocesserna p 1600-talet lg s lngt bort i den mrka framtiden att ingen vettig mnniska skulle ha kunnat frestlla sig ett sdant barbari. Lagstiftningen p Birger jarls och Ingrid Ylvas tid hade frvisso stadganden mot trolldom. Men det hade inte varit tillrdligt 19 fr ngon av hennes eller hennes slkts mnga fiender att frska fra fram trolldomsanklagelser vid tinget. Det hade med allra strsta sannolikhet slutat med elnde fr anmlaren: Detta r okvdningsord till kvinna. Jag sg du red p en fllgrind med utslaget hr och ls grdel i trolls hamn, d det vgde jmnt mellan dag och natt. Sger man att hon kan frgra kvinna eller ko, det r okvdningsord. (ldre Vstgtalagen, Rttslsabalken 5:5). Vad vi ser r fr det frsta en mer n ttahundra r gammal frtalsparagraf. Den som gjorde sig skyldig till grovt frtal av detta slag hade dryga bter att vnta. Fr det andra fr vi en tydlig bild som handlar om en hxa p mystisk skymningsritt i vrnatten. Men detta var frtal och ingenting annat, det kunde allts inte bli freml fr ngon sanningsprvning. Och fr det tredje skymtar det som i verkligheten var medeltidens trolldom, nmligen frgring: Att frgra ngon r nstan uteslutande detsamma som att frgifta. Frgring med ddlig utgng, giftmord sledes, betraktades som grovt mord (till skillnad frn lindrigare mord, exempelvis i slagsml). Om man frgiftade annans boskap s var det skadegrelse med ungefr samma tfljande ersttningskrav som idag. Ingrid Ylvas rttstrygghet var emellertid stark, eftersom inga trolldomsrykten runt henne handlade om att gra ont eller frgra. Tvrtom var hennes trolldom god, en sorts vit magi. Och det var inte frbjudet. Till detta kommer att om Ingrid Ylva mot all sans och frnuft hade anklagats fr otillten trolldom s hade hon haft goda mjligheter att vrja sig nr det kom till den bevisning som krvdes enligt landskapslagarna. Hon hade skyddat sig med en 20 eller flera tolfter edgrdsmn, en sorts karaktrsvittnen, s som lagen freskrev. Det sger sig sjlvt att en kvinna i Ingrid Ylvas sociala stllning hade kunnat kommendera fram en mer n tillrcklig rad av slktingar som gick ed p hennes oskuld. Varefter den som gjort sak mot henne hade hamnat i en ytterst brydsam, och dyrbar, situation. Vra allra ldsta knda lagar r allts hgst konkreta nr det gller brott som har med trolldom att gra. Antingen handlar det om giftmord eller ocks om skadegrelse, eller om frsk till ettdera: Nu tillvitas det henne (dvs trolldom) och sker frgring syns p bonden eller p hans husfolk eller p hans boskap; d vrjer hon sig med tretolftsed eller bte fyrtio marker. Misstnkes hon fr en sdan sak, men det syns ingenstdes p hans boskap, d vrje hon sig med tolvmannaed eller bte tre marker. (stgtalagen) Konkreta grningar som frgiftning och skadegrelse var sledes inga teoretiska eller abstrakta brott p Ingrid Ylvas tid och utgjorde drmed inte heller ngra juridiska problem. Dremot var det svrare att hantera allmnt hokus pokus. Vidskepelse saknades inte heller p medeltiden men blev efterhand, genom kyrkans inflytande, kriminaliserat: Far kvinna med vidskepelse, bte hon sexton rtugar tre gnger, den frsta till biskopen, de tv andra till hradet och kungen. (Yngre Vstgtalagen, Rttslsabalken 11) Den medeltida katolska kyrkan hade dock ett ngot kluvet frhllande till magi och vidskepelse. Inte minst mste ju kyrkans egen vita magi ha gjort det svrt att vertygande argumentera 21 fr att sdant varken fungerade eller vore tilltet. Varje kyrka kunde uppvisa tminstone ngon undergrande helgonrelik, under hela medeltiden bars Erik den heliges benknotor runt krarna i Uppland fr att garantera en god skrd, vigvatten var en starkt undergrande medicin och s vidare. Kyrkan mste allts haft det besvrligt med sina dubbla budskap om att all form av icke auktoriserad magi var verkningsls men nd mste frbjudas och straffas. En bermd kyrklig lag frn 900-talet och framt, den s kallade Canon Episcopi, frdmer kategoriskt alla frestllningar om flygande hxor, med eller utan kvastar eller riddjur, som hdelse: Ty om en orknelig mngd som vilsefrts av denna falska uppfattning tror att detta r sant, och drigenom avviker frn den rtta tron, delar den hedningarnas villomeningar. Dessa ord var s sent som p Ingrid Ylvas tid, r 1234, infrda i kyrkolagen under pven Gregorius IX. Om kyrkoherde Lars Elvius i lvdalen sledes hade mtt Gertrud Svensdotter p 1200-talet hade det sannerligen inte blivit ngra hxbl. Dremot hade han strngt frmanat henne att inte sprida vidskeplighet omkring sig och han hade lagt henne en bot p, sg tio Ave Maria, fem Pater Noster och en dag p vatten och brd och stilla eftertanke. Sida 5
Den dramatiska frndringen mellan den ljusa medeltiden och det mrka 1600-talet har uppsttt till fljd av fyrahundra rs intellektuell och vetenskaplig utveckling. Det kan i frstone verka som en svrsmlt tanke, eftersom den dels kolliderar med vra invanda frestllningar om den mrka medeltiden, dels med tanken att utveckling i intellektuell och vetenskaplig mening alltid r ngot som gr framt mot ngot bttre. Fljaktligen tnker vi oss ltt att eftersom de hxprocesser vi har hrt talas om, de frn 1600-talet, var ett svart och skrmmande kapitel i mnsklighetens historia, s mste allting ha varit etter 22 vrre under medeltiden. Det blir nstan sjlvklart att betrakta de hysteriska hxprocesserna p 1600-talet som medeltidens sista onda suck Fr drefter kom ju upplysningen och ljuset. Och med en viss psalms knda ord: Frn mrkret stiga vi mot ljuset:' Om sledes Lars Elvius genom ngra av de magiska krafter som han sjlv trodde p, hade kastats 400 r tillbaka i tiden, s hade han ingalunda framsttt som ngon modern avancerad tnkare. Tvrtom. Hade han brjat tala om Blkullafrder i sinnevrlden, och allts inte som vidskeplighet eller djvulska illusioner, s hade medeltidens kyrkliga expertis betraktat honom som en farlig stolle av just det slag kyrkan stndigt mste bekmpa med upplysning och sjlavrd. Hade han framhrdat s hade han i vrsta fall riskerat att dmas som kttersk spridare av irrlror och tminstone lngre sderut i Europa slutat sina dagar som brnd p bl. Levande. Det hade han visserligen inte riskerat om han i stllet kunnat resa lika lngt framt i tiden, till 2000-talet. Men ironiskt nog hade hans trovrdighet varit lika lg nu som p 1200-talet. Skillnaden hade bara varit att kyrkans stllning r ondligt mycket svagare idag n p Ingrid Ylvas tid. Frn 1200-talet och framt kretsade kyrkans ideologiska utveckling huvudsakligen kring kamp mot vantro, vidskepelse och ktteri. Det r ocks en grym historia som krvde ett mycket strre antal ddsoffer n den betydligt senare epoken med hxjakt. Skillnaden mellan dessa tv mrka kapitel i kyrkans historia r dock i ett avseende klar och tydlig. Ktteriet fanns i sinnevrlden och var periodvis utbrett och till och med ett verkligt hot mot kyrkans ledande stllning. Drfr upphjde pvemakten all kamp mot sdan vantro till rangen av korstg. Albigenser, valdenser, katarer och andra var verkligen gudstroende i opposition mot den katolska kyrkan och i den meningen tvivelsutan skyldiga och i mnga fall beredda att d fr sin tro p kttarblet. 23 Sida 6
2007-07-11 07.57
Men vad trolldom betrffar stannade svl den vrldsliga som den kyrkliga makten fram till 1300-talet vid att enbart straffa maleficium (att gra ont, frgring) i dess mnga men vanligen hgst begripliga och konkreta former. Dremot gnade svl den kyrkliga som den vrldsliga verheten p 1300- och 1400-talen bara frstrtt intresse t folkliga frestllningar om att nattetid bege sig till hemliga orgiastiska mten, med eller utan ridverktyg. Tro p sdan vidskeplighet var bara en milt straffvrd form av vanfrestllningar som kunde behandlas inom ramen fr den vanliga sjlavrden: be si och s mnga bner, ngra dig och gr inte om det! Den kyrkliga tolkningen av ktteriets krna hade varit enkel -det var Djvulens verk. Det tog dock den katolska kyrkan 200 r av anstrngningar att vinna ver Djvulen i kttarstriden. Men under stridens gng var de intellektuella ingalunda overksamma. Tidens frnmsta vetenskap var skolastiken, enkelt uttryckt en avancerad verkurs i kristen analys. I samma takt som lrda arbeten frfattades fjrmades visserligen vetenskapen frn folket och den kristna grundtron. Det r f ens kyrkligt skolade personer i vr tid som kan flja logiken i ett raffinerat skolastiskt arbete som diskuterar... tja, sg frgan om vad som uppstr om en rtta olyckligtvis lyckats boa in sig i ett skrin dr oblaten frvaras. Har oblaten anfrtts ven i en gudomlig mening av rttans gnagande och orenlighet? Har rttan nu kommit i tnjutande av Helig ande? Kan sledes en s upphjd rtta inte sls ihjl p vanligt stt? Svaren p de tre frgorna r nej, nej och jovisst. Men p 500 sidor. Allvarligare problem fanns frvisso att sysselstta de intellektuella. Strst av allt var frgan om hur man skulle frst Djvulens anlopp mot mnniskorna. Stora olyckor i tiden fanns att grubbla ver, de spetlska, den frhrjande digerdden, hungersnd och krig. 24 Det enkla var att frklara dessa olyckor som Djvulens verk. Det svra var att frst innebrden i denna straffdom, d Djvulen inte kunde verka av egen kraft utan bara med tilltelse av Gud. I tiotusentals kyrkliga skrivarceller knde sig nu tidens intellektuella manade att analysera dessa frgestllningar. Deras metod skulle inte kallas vetenskaplig idag eftersom deras kllmaterial bestod av funderingar som andra skrivit ned fre dem och det de tillfogade bestod av nya funderingar dr, rtt men enkelt uttryckt, den egna fantasin var den enda nya kllan. Den enda vetenskap som arbetar med sdana metoder i vr tid r nationalekonomin.
I 4. Frn den ljusa medeltiden till 1500-talets mrker

I lager p lager samlades de skolastiska texterna, frfattade av mn som lovat sexuell avhllsamhet och antingen led helvetiska kval av den anledningen (eftersom Djvulen metodiskt och uthlligt frestade dem med nattliga fantasier) eller ocks heroiskt motstod varje frestelse frn Djvulens frnmsta verktyg, nmligen kvinnokroppen. Det ngar vta drmmar blandat med sexualskrck och kvinnohat ur munkcellerna. Lrda avhandlingar skrevs om demoner i kvinnogestalt som verfaller munkar vid middagsvilan, ofta i gestalt av en svart nunna, eller i nattens ensamhet i sovsalen fr att kttsligen kunna frena sig med de stackars troende, dra ned dem i synden och drmed gldja sin Mstare. Sex mellan mnniska och demon, som fram till 1200talet hade betraktats som vidskeplighet av s visserligen fnig men oskyldig art att den inte ens var straffbar, kom genom skolastikens vetenskapliga framsteg att bli bevisad verklighet en bit in p 1300-talet. Under, frsta hlften av 1400-talet brjade hxorna flyga, det vill sga flyga i bokstavlig och vetenskapligt bevisad mening. Enligt folktron hade det flugits lnge, men nu blev det sant. Folktro och kyrklig dogmatik brjade smlta samman. 25 Den frsta vetenskapligt belagda flygturen kan dateras till 1428. En nunna som stlldes infr rtta i Rom, Matteuccia de Francesco, erknde efter en lng upprkning av sdant som var standard, lkedomsbesvrjelser och krleksramsor med magisk effekt, att hon flugit till ett valntstrd, frvandlad till en fluga men nd ridande p en demon i skepnad av en bock sedan hon smrjt sig med en salva dr blod frn nyfdda barn var den viktigaste ingrediensen. Den teologiska expertisen godtog hennes berttelse och drmed var flygvallen genombruten. Det r sledes p 1400-talet som hxprocesserna kommer igng i Europa men till en brjan i mycket blygsam omfattning. Emellertid kulminerade den skolastiska vetenskapens samlade resultat r 1484 nr pven Innocentius VIII gick till frontalangrepp mot hxeriet. Han utfrdade en bulla (en sorts generalorder till hela kyrkan), dr han utnmnde de tv ledande hxexperterna Jacob Sprenger och Heinrich. Institoris till verinkvisitorer. Drefter publicerades dessa tv dominikanermunkars banbrytande verk i mnet, Malleus Maleficarum, den s kallade Hxhammaren. Den boken, som i stndigt nya upplagor kom att ges ut fram till r 1699, r sannolikt en av de mest ondsinta skrifter som ngonsin publicerats. Till skillnad frn Mein Kampf r den ocks i stora drag helt begriplig. I Hxhammaren finns nu fr frsta gngen den frdiga teoretiska konstruktionen av en hxa. Fr det frsta r det en frn Gud avfallen mnniska, sledes en kttare, I Om hur Blkulla frvandlades frn fantasi till verklighet Sida 7 redan det skl fr ddsstraff. Fr det andra r det en person som ingtt ett frbund med Djvulen och gett honom bde sin sjl och sin kropp, det senare dessutom vanemssigt och i olika gruppsexritualer. Vidare besker hxan med jmna mellanrum svarta sabbatsvningar och har som tack fr sin underkastelse belnats med onda frmgor som att framkalla ovder och slagregn, sprida sjukdomar eller frgra djur och mnniskor eller frstra skrdarna 26 och r kort sagt ett ont vsen som till varje pris mste utrotas. Hxbrottet har nu ftt den definition som kom att bli gllande. Tidigare hade trolldomsbrott bara frekommit i lindrigare form och enbart som maleficium. Nu r analysen utvidgad och innehller ytterligare fyra avgrande moment, djvulspakten, metamorfosen (frvandling av sig sjlv eller andra till exempelvis djur), djvulssabbat och nattflygande. Det som tidigare var vidskepelse hade upphjts till hgsta gllande kyrkliga dogm. Hxhammaren r indelad i tre volymer, de frsta tv beskriver problemet och den tredje anger riktlinjer fr hur man skall lsa det. Vad den beskrivande delen betrffar s uppvisar den en frbluffande mngd praktiska kunskaper som de tv dominikanermunkarna inhmtat vid sina skrivpulpeter. De vet allt om hur hxorna br sig t fr att flyga, hur de hmmar mnniskors barnalstringsfrmga eller rentav stjl den manliga lemmen, vilket sgs vara ett mycket vanligt oskick i deras repertoar. Vad de tv frfattarna stadkommit verkar vara en tmligen komplett insamling av tidens folkliga frestllningar och sagor i Europa. Nr det gller frgan om hur man skall bekmpa hxorna r de tv munkarna inte ovntat stenhrda. Eftersom hxeriet r ett undantagsbrott s gller inga vanliga rttsliga regler. Den romerska rtten hade redan mer n tusen r tidigare slagit fast att tortyr av en romersk medborgare var ett otilltet rttsmedel. Dock fanns ett undantag, nr det gllde majesttsbrott. Man kunde tortera en gripen grningsman efter mordet p Caesar i syfte att f honom att ange konspiratrer och medgrningsmn. Allts bygger nu Hxhammarens frfattare vidare p en analogi, dr man beskriver hxeri som det hgsta av alla majesttsbrott, nmligen mot Gud. Sledes r tortyr av hxor tillten och mer n s, en varmt rekommenderad metod. Hxorna har nmligen en illistig bengenhet att neka nr de 27 anklagas. Och drtill har Djvulen ofta gett dem medel att gra sig oknsliga fr tortyr. Varav logiskt fljer att den hxa som inte erknner nr hon torteras ens det grymmaste mste uppfattas som skyldig.
2007-07-11 07.57
1500-talets ngot kluvna konstnrssyn p hxor, hr i Hans Baldung Griens tappning. Kropparna r lckert och pornografiskt avbildade, vi befinner oss ungefr i Kubers tidevarv och bilderna svarar perfekt mot det dtida kvinnoidealet. Avsikten r som synes inte enbart att betraktaren skall frfasa sig. ven om det var bildernas formella skl att tillverkas. Fr att nd frskra sig s gott det gr mot Djvulens finter br hxorna rakas rena frn allt kroppshr innan tortyren inleds, eftersom de brukar gmma sina av Djvulen tillverkade sm tortyrskydd i hret, ven knshret eller hret under armarna. Vad vittnen och vrig bevisning gller rekommenderas ocks ett totalt undantagstillstnd gentemot gllande rtt. Ddsfiender fr grna vittna (eftersom det nd r vars och ens skyldighet att vara ddsfiende med en hxa), hustru fr vittna mot man och omvnt, svida de inte vill fria den misstnkte. 28 Frfattarna r kvinnohatare av det mest ursinnigt fanatiska slag. De redovisar en utfrlig argumentation till std fr tanken att det egentligen bara r kvinnor som kan sluta trolldomsfrbund med Djvulen. I sdana resonemang har de fr vrigt starkt std frn en mngd andra skribenter inom tidens intellektuella elit. Det var redan vetenskapligt bevisat att kvinnan var av naturen skvallrig och brcklig i tron. Belgg fr det senare finner man ju redan i ordet kvinna, femma p latin. Det r nmligen svart p vitt, eftersom ordet r sammansatt av fe, som kommer av fides (tro), och minus. Allts har kvinnan mindre tro. Sida 8 Och det var som alla vet Eva som genom att lta sig frledas av Djvulens frestelser gjorde att ven den oskyldige Adam mste lmna paradiset. Eva r dessutom skapad av ett krokigt revben, fljaktligen r hela hennes intellekt krokigt och bjer sig, inte t det goda hllet utan t det onda. Trots att Gud skapade kvinnan blev hon nd som skapt t Djvulen skulle man kunna sammanfatta. Det tog sexualneurotiska klosterintellektuella knappt 250 r att totalt omvrdera bilden av kvinnan. P den ljusa medeltiden, i exempelvis 1200-talets Sydfrankrike, var det sannerligen raka motsatsen. D p riddarnas och trubadurernas tid upphjdes kvinnan till nrmast gudomligt ideal (frutsatt att man inte var gift med henne, den heta lgan gllde alltid en otkomlig jungfru). Riddar Roland och hans brder frn Chanson de Roland skulle inte ha trott sina gon om de lst Hxhammarens kvinnoskildringar. Birger jarl hade fr vrigt reagerat p samma stt och hans mor Ingrid Ylva hade frmodligen skrattat ihjl sig. 29
I 4. Frn den ljusa medeltiden till 1500-talets mrker
5. Reformationen vertog den katolska hxtron

Men med reformationen och Martin Luther kunde historien ha tagit ett helt annat flde och rddat bland andra kyrkoherde Elvius i lvdalen frn eftervrldens avsky och hrda dom. En frndring med reformationen, som man skulle tro hade omedelbart lindrande verkan p kyrkomn plgade av sexuella fantasier, var att ven prstvigda mn nu kunde bilda familj. Martin Luther sjlv hade som bekant mnga barn. Olyckligtvis var han blint och vertygat hrtroende. Han vittnade om hur han stndigt sg demonerna flyga runt sitt huvud, och d menade han bokstavligen, i sinnevrlden. Dessutom hade Martin Luther den strsta respekt fr Djvulens flitiga konster att frleda mnniskorna och han lyckades hlla mer n jmna steg med de katolska intellektuella p detta kunskapsomrde. De protestantiska ideologerna tog sledes vid dr de lmnat sina mer bildade katolska trtobrder. Reformationslitteraturen ger en mngd exempel p nya vetenskapliga bevis fr kvinnans lghet, list, kttja och allmnna frdrv. r 1595 lades en vetenskaplig disputation fram i sjlvaste Wittenberg, dr Martin Luther inlett reformationen, som i 51 teser bevisade att kvinnan inte hade sjl och sledes inte kunde rknas som mnniska. Reformationen medfrde allts ingen frndrad syn nr det gllde hxeri eller antagandet att Gud nskade se dessa sataniska konster bekmpade. I de nordiska lnderna skulle det nd drja nrmare hundra r innan man brjade komma igng med en mer systematisk jakt p hxor. De vetenskapliga instrumenten lg visserligen blanka och frdiga p operationsbordet. Men samhllsutvecklingen p detta omrde frdrjdes dels av en svrlslig motsttning, om det var den vrldsliga makten eller den kyrkliga makten som hade det avgrande ansvaret i kampen mot Djvulen. Dels hade vissa reformer sptt p frvirringen om vad som egentligen var brott och synd och vad som i s 30 fall var s allvarlig synd att den krvde lagens hrdhandskar. Fr i och med den katolska kyrkans avskaffande, p diktat uppifrn, hade alla kloster stngts och de prster som inte antagit den nya kristendomen frdrivits. Protestantismen sg dessutom strngt p katolsk vidskepelse i form av exorcism, tillbedjan av helgonben, frestllningar om vigvattnets undergrande effekter och annat som ditintills hade varit laglig och av samhllet sanktionerad vit magi. Resultatet av att driva arbetslsa munkar ut p landsbygden fr att ska sig uppehlle med de konster de behrskade, eller numera mot viss ersttning pstod att de
behrskade, blev snarare att en mer oskyldig form av trolldom kade. Katolska ritualer blandades upp med gammal knd folklig lkekonst. Sledes kade nu lvjeriet och signeriet, milda och i regel harmlsa former av trolldom, som en lpeld ver de nyreformerade nordiska lnderna. Signeri r en rent verbal konst, bner och magiska formler blandas fr att till exempel bota sjukdom. Lvjeri r samma konst fast i praktisk hantering. Med hjlp av katthjrnor, dda mnniskors ben, naglar eller hr, grna frn en oskyldigt hngd yngling som man viss natt p visst stt grvt upp frn galgbacken, torkade paddor, fladdermusblod, nystulen oblat, vigvatten, ormskinn, grna den sllsynta vxten alruna, som i s fall ocks den enligt viss ritual mste ha grvts upp frn galgbacken, kunde en hel del ofog stadkommas. Man kunde stta sjukdom p grannen eller hans boskap eller stadkomma en obetvingligt uppflammande krlekspassion hos fjr jungfru eller ovillig yngling. I denna villervalla, skert frvrrad av alla munkar som redan genom sitt latin ansgs besitta magiska krafter, uppstod nu hart nr omjliga grnsdragningsproblem. Fr ven lngt efter reformationen var den officiella instllningen att det brott som p allvar skulle bekmpas var maleficium, den gamla frgringen, 31 medan harmlsa former av lvjeri och signeri kunde avfrdas med bannor och kyrklig tukt. Men hur skulle man exempelvis bedma sdant lvjeri som en viss Conrad, tysk invandrare, svarade fr i Stockholm 1584? Han hade lrt en kokerska i en borgarfamilj den p kontinenten vlknda konsten att frgra genom att sticka nlar i en vaxdocka som frestllde det tilltnkta offret. Var detta verkligen frgring i den traditionella meningen, ngot likstllt med giftmord? Enligt den samtida uppfattningen var det tveklst s. Men vi vet inte hur eller ens om Conrad bestraffades. Huvudansvaret fr lagarna och deras tillmpning lg nu enligt protestantisk ordning hos kungamakten ven nr det gllde kampen mot Djvulen. Men prsterskapet drev p s gott de kunde, eller vgade. Fr med den temperamentsfulle Gustav Vasa var det sannolikt inte klokt att stta sig eller diskutera maktfrgor. Men redan vid Erik XIV:s krning i Stockholm 1561 talade rkebiskopen Laurentius Petri i sin krningspredikan om hur kungamakten har ansvaret att bekmpa avgudadyrkan och trolldom. Och hans frslag till frbttring och kungliga krafttag var att infra Bibeln som lag. Av detta blev inget av tills vidare och ven om flera lagfrslag i den riktningen formulerades under svl Erik XIV som under de fljande Vasa-snerna s tycks skepsis ha varit rtt utbredd inom verheten. ven om de frsta ansatserna till en mer ordnad hxjakt nu brjar Sida 9
framtrda s vacklar den vrldsliga makten. Till och med Karl IX, som inte var en hrskare knd fr sin mildhet, tvekade s sent som 1593 att ta stllning i ett ml mot ngra trollkonor i Stockholm eftersom han menade att de kunde ha beknt rena frvillelser eller inbillningar och att det vore olmpligt att avrtta dem innan man utrett saken bttre. Vid samma tid lt riksrdet Gustav Baner helt sonika friknna en kvinna som utfrligt erknt sin trolldom drfr att han 32 menade att hennes beknnelse inte tydde p ngon farlig skarpsinnighet utan snarare p enfald och okunnighet. P samma stt bestmde hans kollega Erik Sparre nr det gllde en bonde i Mora som stod till svars fr att ha utslungat en del frbannelser mot en ovn som drefter verkligen drabbats av sjukdom eller olycka, vilket ju var ett graverande bevis fr den misstnktes onda och olagliga frmgor. Emellertid avfrdade Erik Sparre den bevisningen med att det kunde hnda bde en och tv gnger att ngon kastade ord efter en ovn utan att mena mer n just ord, men att slumpen drefter kunde stlla till det. Dessa tidiga exempel p hxornas frsvarare visar att det redan frn brjan i hxjakternas tidevarv fanns makthavare som litade mer till sitt eget sunda frnuft n till invecklade kyrkliga analyser. Exemplen visar dremot inte att ngon av dem i och fr sig skulle ha betvivlat hxeriets existens; det hade varit detsamma som hdelse. Med tiden vervann Karl IX sin tveksamhet. r 1607 befallde han en fogde i Hlsingland att avrtta en trollkona och ret drp rekommenderade han tortyr i ett trolldomsml i Vrmland. Men hans beslut r 1608 att g kyrkan till mtes blev ett av de mest avgrande i den svenska hxjaktens historia, ett steg ver ddens flod utan tervndo. Gamla testamentets lagar och budord infrdes som ett tillgg till den gllande Kristoffers landslag och alla brott mot Guds lag kom att jmstllas med hgmlsbrott. Fljden blev ett mer n hundrarigt blodbad. Ty vad som nu kom att bli gllande lag var inte bara de stndigt citerade raderna ur Andra Mosebok 22:18: En trollkona skall du icke lta leva. Redan i nsta vers str betydligt mindre knda ord som skulle komma att skrda mer n dubbelt s mnga ddsoffer: Var och en som beblandar sig med ngot djur skall straffas med dden. 33
2007-07-11 07.57
Och i Tredje Mosebok 18:29 lser vi fljande bestmmelse: Ty var och en som gr ngon av dessa styggelser skall utrotas ur sitt folk, ja var och en som gr sdant. En generell ddsstraffsparagraf, sledes. Och sdant som skulle straffas med dden rknas upp i de fregende verserna: incest i alla de former som idag skulle innefattas i definitionen, men drtill svgrar, svgerskor, svgerskors systrar och s vidare. Drtill samlag med tv nra slktingar, exempelvis tv systrar eller mor och dotter. Drtill det brott vi idag skulle kalla otrohet mellan gifta parter (dubbelt hor), liksom enkelt hor, samlag med kvinna som har menstruation, all form av homosexualitet samt tidelag fr bde man och kvinna. Den svenska synden hade blivit kriminaliserad. Och dessutom belagd med ddsstraff. Drmed fanns det lagliga instrumentet fr den kommande massakern. Men det skulle drja nnu drygt sextio r innan tiden var mogen. Frgan r d frsts vad det r som fr tiden att mogna och tminstone det enkla svaret r intellektuell och moralpolitisk utveckling. Den framvxande staten kan frvisso ha ett intresse av att fostra och tukta folket och med bdelsyxan hgst konkret visa sin makt. Just detta motiv brukar ofta fras fram som en av de viktigaste bakomliggande orsakerna till hxprocesserna. Men den frklaringen hller inte. Fr om verheten inte r enig utan beter sig som skeptikerna och riksrden Gustav Bana och Erik Sparre i exemplen ovan s fr bdlarna inte mycket att gra. Och det alldeles oavsett hur vl skickade bdlar kan tyckas vara nr det gller att stta skrck i allmnheten. Kyrkoherde Lars Elvius, nnu inte fdd nr Guds ord blev lag, och den allmoge i stra Dalarna som han skulle sjlavrda mste bda var fr sig bli vertygade om det goda eller tminstone det ndvndiga i att brnna hxor p bl. Det r inte s svrt att frst hur Lars Elvius kom till sin vertygelse. Under hela hans uppvxttid svllde den vetenskapliga 34 litteraturen, nu gammal katolsk skolastik omstpt i protestantiska former, p alla nordiska universitet och lrdomsanstalter. Litteraturen i mnet r s omfattande att inte ens den specialiserade historieforskningen kan verblicka den. Men innehllet skiljer sig inte p ngot betydelsefullt stt i sak frn det som redan stod att lsa i Hxhammaren. Nr Lars Elvius som ung djkne kom till Vsters, och senare som teologistudent till Uppsala, hade det mesta av det som en viss Gertrud Svensdotter en dag skulle komma att beknna
Sida 10
I 5. Reformationen vertog den katolska hxtron

fr honom, eller f hans utdragna hjlp att beknna, sedan lnge varit vetenskapligt analyserad och bevisad sanning. Nr Lars Elvius mtte den elvariga Gertrud som sades ha gtt p vattnet nr hon skulle hmta tv getter ute p Lislen i Dallven fll alla pusselbitarna p plats fr honom. Allt stmde. Dr fanns djvulspakt, nattflygande, metamorfoser och sataniska sexorgier. Men Gertrud kan inte ha haft en ringaste aning eller ens frestllning om vilken vrld av lrdom hon nu skulle komma att bekrfta med sina underhllande berttelser. Hennes vrld var en annan och mer jordisk. regn i en lada eller fbod, d som nu, finns inte s mycket annat att gra n att bertta spkhistorier fr varandra. Och ngot eller ngra barn kommer d att visa sig mer talangfulla i den konsten och fr dessutom genom publikens stigande frvntningar skl att utveckla sin frmga; jag var sjlv ett sdant barn, lyckligtvis inte i Dalarna vid mitten av 1600-talet. Men ur vilken frestllningsvrld hmtade Gertrud material till sin underhllning? Naturvetenskapligt levde hon i en annan verklighet n vr. Trollen ute i skogen var lika verkliga som bjrnen eller vargen och en dramatisk angelgenhet fr barn som vallade fr eller 36 getter. Dessutom spelade just trollen nog en inte s oviktig roll i tidens barnuppfostran. Fr tvrtemot vad man kanske skulle frestlla sig var barnuppfostran p Gertruds tid liberal nr det gllde bestraffningar. Frldrarna tog ogrna till ris eller andra fysiska metoder. Dremot hade man en rik fauna att hota med fr den som inte sktte sig. Fr med trollen, vittrorna, skogsret och sjaret, ncken i lven och vttarna under vrdtrdet var det s att man mste upprtthlla en balans i samlevnaden. Dessa varelser var nmligen inte alltid onda. Nr kolaren somnade ifrn sin mila kunde det gott hnda att ngot av skogens vsen kom honom till undsttning och rddade kolhrden frn att brinna upp. Vttarna under vrdtrdet skyddade familjen, liksom den enstrige tomten, bara de fick vara ifred och man inte frtrnade dem. Dock kunde de frtrnas av vanartiga barn, vilket barnen ocks stndigt och med eftertryck pmindes om. Inte ens Djvulen, i Dalarna under flera pseudonymer som exempelvis Liutan eller Liothe, var annorlunda i avseende p dubbelnatur. Han var ena sidan sjlvklart ond, liksom trollen, den sidan av hans natur som med kraft och ihrdighet predikades i alla kyrkor. Men enligt alla gonvittnesrapporter frn rttegngsprotokollen framstr han andra sidan som en gstfri storbonde, en vlvillig vrd fylld av glada upptg p ett gott kalas. Bilden av honom r som hmtad frn en kurbitsmlning: hg hatt med band i glada frger, rda byxor, tofsar eller bollar p de bl knstrumporna, gr vst och rtt skgg, som klippt och skuren att ta plats i ett senare tiders folkdanslag. Den kontinentale, franske eller tyske Djvulen sg mer ut som i en modern amerikansk skrckfilm med vingar, spetsiga ron, reptilgon, fjll och lng svans. P Gertruds tid var all sjukdom i viss mening ett angrepp av onda andar. P den ljusa medeltiden hade det funnits en mjlighet att vnda sig till kloster fr att f dubbel behandling, bde 37 bner och medicin, mot sdant ont. I klostren bedrevs inte bara exorcism, sdan lkekonst som utfrs av dagens frikyrkliga predikanter Sida 11
6. Tv olika vrldsbilder kolliderar och drmed hxpanik

Om Gertrud Svensdotters fysiska liv vet vi nog det mesta av betydelse. Det beror p att forskningen lagt ned en beundransvrd mda fr att spra henne inte bara i rtttegngsprotokollen utan ocks i kyrkbckerna. Hon spelade ju p stt och vis huvudrollen i den framvxande tragedin. Ingenting tyder p att hon skulle ha varit srskilt annorlunda eller avvikande. Visserligen var hon i ngon mn utsocknes eftersom hon kom flyttandes norrifrn vid tta rs lder. Dialekterna i lvdalen har i alla tider varit s avvikande frn andra former 35 av svenska att sprkvetenskapen behandlar dem som ett annat sprk, ett sprk som fram till vra dagar r i stort sett obegripligt utanfr regionen. Barn brukar lra sig sprk fort och ingenting i protokollen tyder p att Gertrud var mobbad eller illa behandlad av omgivningen. Man kan tminstone ltt frestlla sig att det skulle ha visat sig nr hon genom omstndigheternas spel fick en ohygglig makt att hmnas. Men den enda person hon uttrycker illvilja eller hat mot r den Mrit Jonsdotter som var p vg att bli hennes styvmor och antingen direkt eller indirekt bar skulden till att hon mste flytta hemifrn och ner till slkten i lvdalen. Hon hade inget lyte, var knappast ful eller tjock. Hon levde i en region med ett betydande kvinnoverskott, eftersom det var stor tgng p unga mn i de svenska stormaktskrigen, och hon tillhrde dem som gifte sig tidigt, redan i 17-rsldern. De forskare som grubblat mest ver Gertrud har resonerat sig fram till att det nog bara var i ett avseende som Gertrud skilde sig frn andra barn. Hon hade en ovanligt stark berttarfrmga. Och det var helt skert ingen socialt obetydlig begvning i f-bodkulturen dr sgner och sagor spelade en stor roll och dessutom var det enda nje som fanns i stllet fr framtidens litteratur och bildskrmar. Och nr barn tar skydd undan ett sommar-
i framfr allt USA, utan ocks behandling med medicinalvxter. De katolska klostren drev som mest omkring 25 sjukhus i Sverige. Men i och med reformationen lades inte bara sjukhusen ned, snart raserades ocks klostertrdgrdarnas produktion av medicinalvxter. Veterinrer eller lkare fanns helt enkelt inte p 1600talets landsbygd. De f medicinutbildade som Sverige kunde uppbda levde i Stockholm eller i universitetsstderna dr de kunde f betalt fr sitt arbete. nd rknade huvudstaden Stockholm vid den hr tiden hgst ett tjugotal lkare. P en befolkning som delvis bodde ttt sammanpackad och p bara ngra decennier flerdubblats upp till 40 000 invnare. I den folkmedicin som stod till buds, ofta praktiserad av udda individer som kallades kloka, flyter magi och lkekonst samman p ett stt som gr det omjligt att skilja mellan medicinsk behandling i ngon mening och lvjeri eller signeri. Fr barn blev inte bara sjuka. Om olyckan var framme rkade man ut fr att, n vrre n sjukdom, f sitt barn bortrvat av trollen och ersatt med en trollunge. I s fall krvdes list och knep. Om man misstnkte att ens barn var bortbyting borde man behandla det illa s att det skrek och jmrade sig. D skulle trollmor finna sitt eget barns lidande outhrdligt och byta tillbaka. Om ngon blivit bergtagen av trollen kunde man befria honom eller henne genom olika ritualer som att exempelvis hrma kyrkklang utanfr berget. Ngra signerskor som stlldes infr rtta av rkebiskop Abraham Angermannus r 1596 redogjorde fr hur de med olika konster kunde bota tandvrk, torskabett (en sorts munsvamp), lvablst och nckbett (hudsjukdomar), spenbld (infekterade brstkrtlar), vredet (vrickning eller stukning), gast-kram (vrk lite hr och var), trollskott (hekseskudd p dagens 38 norska, ett mycket passande ord fr ryggskott), liksom sjukdomar som vi skulle uppfatta som frkylning eller rentav lunginflammation. Redan beteckningarna p olika sjukdomar och kommor visar hur de ansgs ha sitt ursprung i naturens andevsen. Men vad sger att dessa kloka inte rent faktiskt kunde stadkomma en hel del med sin p erfarenhet och mnga frsk baserade lkekonst? Om de aldrig haft framgng med sina behandlingar s skulle ju ingen ha anlitat dem. Problemet fr de kloka var den inte orimliga frestllningen att den som kunde bekmpa ont ocks kunde skapa ont. Drfr levde de kloka ibland farligt, fr om de misslyckades med en behandling som de tidigare bevisligen klarat av sg att de frst behandlade frstoppning eller allmnt magont med framgng och drefter misslyckades med synbarligen samma komma fast det Sida 12
2007-07-11 07.57
d var en brusten blindtarm s lg slutsatsen nra till hands att de gjort ont med flit. Och d vore det juridiskt sett frgan om maleficium, en frbjuden magi som var straffbar i frhllande till skadan. Brusten blindtarm sledes med ddsstraff. I de enstaka hxprocesser som frebdar den hysteriska massaker som inleddes efter att slumpen frt Gertrud och kyrkoherde Elvius samman frekommer en hel del signerskor och lvjerskor som antingen misslyckats med ngon behandling eller ocks hotat ovnner, eller ovnliga, med allskns magiskt ont. Men i de stora hxprocessernas tid r dessa kloka en liten minoritet av alla dem som straffades med dden. Mjligen lg de kloka srskilt illa till under de frsta angiverivgorna, och i de drefter fljande rttegngarna ansgs det som en belastning att ha slktskap med ngon man, kvinna eller familj dr de magiska lkekonsterna utvades. Men Gertruds fantasi var en mycket viktigare faktor fr de svenska hxprocessernas inledning n frekomsten av enstaka barfotalkare och kvacksalvare p landsbygden. 39 I Gertruds kultur och milj dr hennes fantasi ftt spira fritt var ondskan inte svrbegriplig utan ytterst konkret. Om skrden slog fel ett r fanns f reserver och ett hungerr vntade. Om inte Gud straffade mnniskorna med detta s var det lgre, onda krafter som lg bakom. Och om den enes ko dog och grannens ko frodades s lg det nra till hands att frklara orttvisan med brott. Om en ko sinade, men inte grannens, s var frklaringen att ngon, kanske rentav grannen sjlv, anvnde sig av en mjlkhare. Ty hade man inte hrfrleden sett en vit hare passera? En prst i ngermanland fick en kvinna dmd p en sdan observation. n idag kan vi p en del medeltida kyrkors kalkmlningar se den vita haren som kommer ter till trollkonan och spyr upp sin stulna mjlk. Emellertid var alla nordiska harar vid denna tid periodvis vita, den helbruna tyskharen hade nnu inte invandrat. Nr Gertrud Svensdotter kom till frhr hos kyrkoherden Lars Elvius hade de allts i mngt och mycket samma vrldsbild nr det gllde konkreta freteelser i naturen. Bda var lika vertygade om existensen av sdant som vi i dagens vrld avfrdar som skrock och vidskepelse. Men det som skiljde dem t p djupet var frstelsen av ondskan. I det avseendet var Lars Elvius utrustad med ett bagage av teoretisk lrdom som mste ha varit fullkomligt obegripligt fr lilla Gertrud liksom fr de allra flesta av hennes ldre slktingar. Nu mts de tv sent p hsten 1667, frmodligen i prstgrden eller i sakristian, kanske hellre i sakristian fr att f lugn och ro frn allt stk i prstgrden. Gertrud r blek och trumpen eftersom hon hlls insprrad i lnsmansgrden och nu n en gng hmtas till det trstlsa
I 6. Tv olika vrldsbilder kolliderar och drmed hxpanik

frhret som aldrig tar slut. Dagarna r korta och solen str lgt, det blir inte mycket ljus som trnger in genom det lilla dragiga fnstret i den tjocka och med husmossattade stockvggen. Snart mste rummet lysas upp med tminstone ett enda av de dyrbara vaxljusen som stlls i en lykta p de 40 mrknade furubordet, ganska nra Gertruds ansikte s att Lan Elvius kan se henne i gonen. Kyrkoherde Elvius r kldd i svart rock, vit krage och snva knbyxor. Kragstvlarna har han lagt av inomhus och han bt grova svarta skor. Han r en mktig man i bygden och vl medveten om sin betydelse. Han r fjrde generationens prst i lvdalen och tmligen frmgen, han har flera kor n de flesta. Han har nyligen eftertrtt sin far som kyrkoherde. Framfr honom sitter Gertrud med snkt huvud. Hon r nu tolv r och inte lngre kldd i ngon barnkolt utan som en liten kulla, nstan vuxen. Med hennes dialekt har kyrkoherden inget besvr, han r infdd lvdalning och talar lvdalsml lika obehindrat som svenska. Nu r han i sina bsta r, 44 r gammal, och han har sex egna barn att srja fr, mellan ett och tolv r gamla. Han r vl medveten om att ocks hans barn kan vara i fara. Gud har gett honom ett uppdrag som han inte fr vika frn. Dagligen har han terkommit till detta i sina bner nr han bett om styrka och klokskap fr att klara det ohyggligt svra uppdrag som Gud lagt i hans hnder. Nu mste han efter sitt samvete och efter sina kunskaper och bsta frmga utrna sanningen. Fast det r en sanning som Gertrud inte har den ringaste mjlighet att frst, eftersom det rr sig om resonemang p en abstrakt niv som bara teologiskt utbildade, liksom Lars Elvius, kunde begripa. Huvudfrgan tycktes inte vara vad som utspelades vid en eller annan mrklig resa till Blkulla. Hur mycket Gertrud n frskt vara sin frhrare till lags med ven de mest succartade berttarponger, som nr grannkrringarna spelade basun med ndan, s r prsten alltid ute efter ngot annat. Somt viftar han undan och vill alls inte hra talas om igen. Men andra smsaker kan han vrida och vnda p i det ondliga, som vad man sa till Djvulen nr han skulle sticka en i fingret. Huvudfrgan var om hr frelg si eller s mnga fall av 41 pactum diaboli, en olaglig frbindelse med Djvulen och ett brott lika allvarligt som prstamord. Fr att faststlla de avgrande frhllandena enligt sin egen vrldsuppfattning kan Lars Elvius inte grna ha gtt rakt p sak genom att exempelvis frska verstta pactum diaboli till lvdalsml och dessutom undervisa om begreppets teologiska och juridiska innebrd. Han mste ha lirkat sig fram, han mste ha frskt med strnghet och auktoritet i brjan, vilket tydligen inte I Om hur Blkulla frvandlades frn fantasi till verklighet Sida 13 gick s bra eftersom hon nekade s lnge. Drefter mste han ha frskt vinna hennes frtroende och f henne att brja bertta. Vilket inte var s ltt eftersom hon lnge och tjurigt bara sg ner i golvet. Drfr brjade han om p nytt, gng p gng. Han frklarade den mirakulsa Nden p nytt och han berttade n en gng om hur det blev desto strre gldje i himmelen av en enda omvnd syndare n av hundra rttfrdiga mn. Liksom Fan sjlv hll han fram det frestande betet: Beknn och du blir renad frn all synd, frlten blir du ocks. Men fortstter du att vrenskas och neka hamnar du i frdmelsen, liksom alla de andra sjlar som du hindrar mig frn att rdda. S brjade det. Snart skulle hxblen resas runt om i Dalarna, snart skulle tusentals barn vara beredda att vittna, snart spred sig det stora ovsendet, som man sade lite nedltande i Stockholm, norrut mot Hrjedalen, ngermanland och Vsterbotten och drefter Gstrikland, Uppland och slutligen Stockholm. Nr vndpunkten ntligen kom i Stockholm hade hundratals mnniskor halshuggits och brnts p bl. 42
2007-07-11 07.57
Sida 14
I 6. Tv olika vrldsbilder kolliderar och drmed hxpanik
II
II Om vgen mot frintelse
1. Gertruds beknnelser och de frsta processerna
Nr Gertrud Svensdotter efter lngt och envist motstnd brjade beknna sina sataniska synder blev hon desto mer talfr. Men nu hade hon ocks brjat f konkurrens och mste anstrnga sig fr att upprtthlla sin stllning som den ledande barnstjrnan i skdespelet. Det r svitt dokumenten berttar Gertrud som r frst med att infra berttelsen om de vita nglarna i Blkulla. Hon beskriver en ung vitkldd man med milda gon som talat vnligt till henne och frklarat att hon fr mnsklighetens fromma mste sprida sanningen om Blkulla ver hela landet. Den vite hade ocks sagt att om folket inte ville bttra sig s skulle hela Sverige drabbas av hungersnd och svlt. Blkullas vita nglar blev snart populra bland de vittnande barnen. Ngot r efter Gertruds frsta version bebor de vita ng-lama en hel granngrd till Blkulla och har utvecklat sig till ett arbetslag ivrigt sysselsatt med att hjlpa de bortfrda barnen. Det r svrt att se phitten om de hjlpande vita nglarna annat n som ett berttartema avsett att underfrsttt minska barnens skuld fr sin delaktighet i synden. Barnens situation var ju dubbel, de var dels offer fr ett grovt brott trollkonorna som mot deras vilja frde dem till Blkulla och dels brottsliga sjlva p grund av de 43 synder de lockats till nr de vl kom dit. Blkullas vita nglar illustrerar i all enkelhet ett grundlggande tema i den kristna tron, frltelse fr synd genom en mer eller mindre mirakuls nd. Fr om nu Guds egna representanter i Blkulla s tydligt visade att de ville skydda och frlta barnen borde vl den vrldsliga rttvisan, hradsrtten, handla och tnka p samma stt? Flera av de jurister som snart skulle brja visa sig alltmer skeptiska mot barnvittnesml tycks ha anat att nglarna var till fr att mildra barnens egen skuld och en hel del listiga frhrsfrgor brjade stllas i mnet: Fr om nu dessa nglar ville hindra er frn att ta maten i Blkulla, varfr hindrade de er inte exempelvis frn att bola med Djvulen? ven om dessa Blkullas nglar frn brjan var en uppfinning av Gertrud Svensdotter s var det inte enbart dygdig undergivenhet och samarbetsvilja som prglade hennes beknnelser. Hon passade ocks p att ge igen mot kyrkoherde Lars Elvius. Nr hon stlldes infr rtta i lvdalen i september 1668 erknde hon exempelvis att hon hade mjlkat (ungefr: ta makten ver) pastorns hustru fregende sommar, liksom hon fr vrigt mjlkat prstfamiljens informator Erik Andreae. Som motiv att angripa prstfrun angav Gertrud att hon frn sina vistelser i Blkulla visste att prstfamiljen bestod av storljugare. Hon antyder att prstfrun ocks varit i Blkulla, att Satan i vart tall hade en lskarinna med just hennes namn och att de barn som avlats i denna orena frbindelse rkade ha samma namn som barnen i Lars Elvius egen familj. Dessa frsk till angiveri tog rtten emellertid inte p allvar. Dremot betraktade man hennes vriga utpekande av nrmare 20 personer som mer vlgrundat, i synnerhet nr det gllde Mrit Jonsdotter som skulle ha varit den som lrt Gertrud hur man flg till Blkulla och sledes var mest ansvarig fr att dra in henne i synden. Efter rttegngen i lvdalen dr Gertrud tillhr dem som 44 tills vidare dms till dden sndes protokollen fort upp till Hrjedalen s att saken utan drjsml kunde drivas vidare dr uppe. Snart transporteras Gertrud och en ngot ldre flicka som visat sig vara ett nstan lika begvat vittne, Glichs Anna Olsdotter, upp till Lillhrdal dr nsta process tog vid. Under tiden hade prster och lnsmn brjat bearbeta de nya anklagade. Drmed hamnade Mrit Jonsdotter i en fullndad mardrm. Mot sig hade hon nu inte bara tv dokumenterade stjrnvittnen, bda sjlva dmda och ngerfulla och drmed srskilt trovrdiga. Mot henne stod ocks hela den upphetsade bygden och hennes egna syskon. Dessutom belastades hon av tv rent faktiska omstndigheter. Hon hade ett rr p vnster lillfinger, vilket visade p Djvulens typiska snitt nr han ville komma t nykomlingars blod fr att skriva in dem i Blkullas svarta bok. Och efter hrd press erknde Mrit ocks att hon kunde lsa i salt, en ganska allmn folklig trollkonst mot ryggskott p mnniskor eller ont p kreatur. Man Sida 15
strdde ut salt i en ring, lste ngon vers och bjd patienten p saltet. Den vers som Mrit beknde ld: Vr Herre Jesus, han rese fjll och fjr, bote flog och finnskott, vattenskott och all den skott som skjuten r mellan himmel och jord. Guds ord och amen. Det var inte alltid detta fungerade, ppekade Mrit, och dessutom hade det ingenting med Blkulla att gra. Hon nekade konsekvent till alla sdana grvre anklagelser. Men hon befann sig nu i en knkfull storstuga i Lillhrdal med upphetsad allmnhet utanfr, alla de tillresta nyfikna som inte ftt plats vid rttegngsfrhandlingen. Mot henne vittnade frst Gertrud som berttade hur hon fr flera r sedan blivit lrd av Mrit att fara till Blkulla och hur de frsta gngen ridit dit p en blackig kviga som gts av Gertruds far, men hur de senare till och med anvnt fadern sjlv som ridverktyg och hur Mrit i Blkulla bett Satan frgifta honom med ormgift. Nr fadern Sven Hwass kallades att vittna erinrade han sig 45 inte bara att han verkligen haft en blackig kviga just som beskriven utan ocks att han vid den angivna tidpunkten haft en del vrk och symptom som helt skert tydde p att han behandlats illa bde som riddjur och vid frtring av ormgift i Blkulla. Glichs Anna Olsdotter, som kom nere frn lvdalen och sledes bara kunde ha trffat Mrit i Blkulla, knde dock igen henne genast bland sex andra misstnkta, vilket rtten fste stor vikt vid. Gertrud kunde frsts ha beskrivit henne p vittnenas gemensamma transport upp frn lvdalen men det fll tydligen ingen in i den upphetsade stmningen. Glichs Anna kunde drefter fylla p med ungefr samma uppgifter som Gertrud lmnat, att Mrit var en stadig gst i Blkulla och van att bola med Djvulen. Mrit vrjde sig hela tiden bestmt, bedyrade sin oskuld och anklagade de tv vittnena fr att ljuga. Men Gertrud och Glichs Anna hade ett starkt frsvar p den punkten. De hade bda valt att beknna, trots att de drmed dragit p sig en ddsdom. Men de hade inte beknt fr att gra ngon illa, utan fr att de genom Guds nd hade blivit upplysta om sin skyldighet att rdda s mnga som de kunde frn den eviga frdmelsen. Vrst fr den tappert kmpande Mrit mste det ha varit nr hennes smsyskon vl frberedda och bearbetade av omgivning och prster brjade vittna mot henne. Det var den 16-riga Mrit, Lill-Mrit som hon kallades, och brderna Olof och Joen, 14 och 10 r gamla. Lill-Mrit berttade hur hon redan fr tta r sedan hade blivit frd till Blkulla fr frsta gngen av sin storasyster. De hade ridit p en ko med rumpan frut och huvudet efter. Vl i Blkulla hade Lill-Mrit uppfrt sig ngot s nr dygdigt, mest suttit p en stubbe och bjuSida 16
2007-07-11 07.57
dits p rgbrd och smr. Dock hade Satan skurit henne i fingret och skrivit in henne i Blkullaboken. Och den ko de ridit p dog till fljd av sina vedermdor. Hon berttade hur storasyster bolat mnga gnger med Djvulen, 46 sjlv hade hon inte gjort det s ofta men frsta gngen nr hon var nio r. Av Djvulen hade hon liksom sin storasyster ftt ett horn med svart och grn smrja s att hon kunde ordna sina egna flygturer. Det hornet hade hon hllit gmt bakom en rotvlta ute i skogen och ven om hon kunnat peka ut platsen s var det inte s konstigt att hornet hade frsvunnit. Djvulen hade skert skaffat undan det nr han fick veta att hon beknt. Till Blkulla brukade hon fara p jularna och p psknatten och olyckligtvis hade hon ridit ihjl flera kor. Stor-Mrit hade ocks lrt henne att tjuvmjlka med bror och en kniv som man stack in i vggen. Gemensamt hade de stulit matvaror frn bonden Halvar Svensson och verlmnat dem till Satan (bonden Halvar frnekade visserligen i sitt vittnesml att han blivit av med ngra varor, men fr sdana synvillor som hans fanns en mngd djvulska frklaringar). Smbrderna upprepade liknande berttelser och alla syskonen frklarade att de var oroliga fr Stor-Mrit och fruktade att hon inte skulle beknna, eftersom hon var mycket starkare frbunden med Djvulen n de sjlva. De tog sin ldre syster i famn och frskte med skrik och trar beveka henne att verge Satan och p nytt bli ett Guds barn. P samma stt bearbetades hon infr rtten av sin grtande mor som besvor henne att ge sig Gud hn och inte neka lngre och drmed dma sig sjlv till undergng. Nr hennes mor och smsyskon till slut tvingades ge upp tog kyrkoherden vid. Han bermde henne fr hennes goda kristliga sinne och fr hur vl hon lste sina bner, han frestade henne med beknnelsens lttnad och vlsignelse, men allt frgves. Mrit Jonsdotter mste ha varit en mnniska med enastende sjlsstyrka, eftersom hon kunde st emot all denna psykiska tortyr. 1 hennes pressade belgenhet var det mnga som gav upp och erknde. Vid dessa frsta rttegngar i Lillhrdal i Hrjedalen, som 47 skulle fljas av mnga fler, dmdes ett tiotal personer till dden. Men bara tv av dem, Mrit och Karin nka, mot sitt nekande. Hoppet var emellertid inte helt ute med en ddsdom vid hradsrtten. Alla ddsdomar skulle vid den hr tiden understllas Svea hovrtt som brukade rensa ganska friskt i underrtternas ddsdomar. Fast det skedde mer p grund av formella kriterier n ngon egentlig bevisprvning. I hovrtten var man ytterst restriktiv nr det II 1. Gertruds beknnelser och de frsta processerna

gllde att dma barn till dden eller att lta ett ddsstraff g i verkstllighet dr den dmde inte hade erknt. Gertrud Svensdotter och Glichs Arma, som varit bde vittnen och brottslingar, fick sina ddsdomar mildrade till straffet att tre sndagar i rad st med ris i hnderna och skmmas utanfr kyrkporten fr att drefter hudstrykas. Hovrtten bekrftade sledes inte heller ddsdomen mot Mrit Jonsdotter, eftersom hon hade nekat sig igenom hela sin process. Fr henne hade man i stllet en verraskning i beredskap, en metod som man tillmpade ngon tid innan den blivit alltfr vlknd. Hon dmdes att fras ut p avrttningsplatsen som om hon skulle d. Dr skulle prsterna ge henne en sista chans att erknna. Gjorde hon det skulle straffet enligt hovrttens beslut omedelbart verkstllas. Nekade hon skulle hon rddas tills vidare. Mrit bestod provet och verlevde ngra r tills hon nd avrttades, fortfarande mot sitt nekande. Ocks hennes lillasyster Lill-Mrit, som vittnat mot henne och kommit undan med kyrkostraff och hudstrykning, fick sitt straff ndrat till dden. De tv systrarna avrttades tillsammans. Svitt man kan frst hade Lill-Mrit d blivit galen och hade, enligt hovrttens protokoll, underliga affekter och lten fr sig. Processerna i lvdalen och Hrjedalen hade i inledningsskedet kostat ngot dussin mnniskor livet. Men de strnga straffen hade p intet stt dmpat hysterin, tvrtom. Processerna hade blivit en ond cirkel. Ju fler mnniskor som avrttades desto mer 48 verkligt och hotfullt frefll Satans raseri. Fr varje halshuggen och brnd kom fem eller sex nya att anklagas. Ddsstraffet fungerade allts inte avskrckande androm till varnagel utan fick motsatt verkan. Drmed inleddes den trstlsa och skrckinjagande marschen mot rena massprocesser. Efter nattvard och vlsignelse vidtog vandringen ut mot avrttningsplatsen, en sandudde som stack ut i lven dr man rest tre bl. Ett halvdussin prster deltog i paraden med uppgift att trsta och lugna de ddsdmda. Det var ett stort skdespel och Mora hade denna dag mngdubbelt antal invnare eftersom tusentals mnniskor kommit frn grannsocknarna fr att se dramat. Framme vid avrttningsplatsen kallades en kvinna, den 25-riga Karin, tillbaka d det visade sig att hon var havande; hon skulle bendas till efter nedkomsten. Detta knsloladdade avbrott ledde till en stunds tumultartade scener eftersom tv andra kvinnor nu grtande brjade ta tillbaka sina beknnelser. Prsterna mste ingripa och fick arbeta en god stund med vertalning fr att f de tv ngrande att lugna ner sig, upprepa sina beknnelser och godvilligen giva sig under dden. 49 Drefter vidtog 15 halshuggningar och de ddas kroppar hivades upp p de tre blen, sju p det frsta, fem p det andra och de terstende tre p det tredje. Enligt en av de nrvarande prsterna, Georg Moreaus, var det ett grsligt spektakel. Blen antndes och fick brinna ut. Drefter vidtog risbestraffningen av de 36 barn mellan 9 och 15 r som hade vittnat mot trollkonorna men d oundvikligen angivit ocks sig sjlva fr satanisk brottslighet. De straffades med olika antal slag, beroende p hur gamla och stryktliga de ansgs vara och p hur syndfulla konster de hade beknt. Hela skdespelet br ha tagit mer n fem timmar i ansprk. Tv dagar senare fljde nya massavrttningar i lvdalen. Nr sjlva massprocessen i Mora var avslutad och bara avrttningarna terstod skrev den kungliga specialdomstolens ordfrande Lorentz Creutz en rapport till det kungliga rdet (regeringen) i Stockholm. I hans brev kan man indirekt utlsa vilka frgor som br ha varit tvistemnen i rdet innan man snde ut en specialdomstol fr att ta tag i hxepidemin. Ordfrande Creutz urskuldar sig fr de hrda domarna, samtidigt som han frsvarar dem. Han brjar med att bermma taktiken med snabba avrttningar, hr versatt till modern svenska: Med hjlp av de snabba och ovntade avrttningarna har vi lyckats injaga en betydande rdsla hos dem som gnat sig t sdant hr djvulskap och jag frmodar att detta, nst Guds hjlp, skall leda till att ondskan hmmas och trngs tillbaka. Och vidare om bde nyttan och ndvndigheten av dessa avrttningar:
2. Den frsta massavrttningen i Mora

Det var en klar och vacker dag i Mora den 25 augusti 1669. Rttegngen som letts av den frn Stockholm utsnda specialdomstolen, den Kungliga Trolldomskommissionen, hade just avslutats. Av ett sextiotal anklagade hade 23 erknt sig skyldiga till Blkullafrd med barnafrande samt bolande med Djvulen. De 22 kvinnor och ende man som hade erknt frdes till sockenstugan dr de skulle f ta emot nattvarden av prsterna. Men nu ngrade sig sju av kvinnorna och tertog sin beknnelse. De terfrdes utan vidare resonemang till fngelset i Mora. II Om vgen mot frintelse
Sida 17
2007-07-11 07.57
Illustration till ett av 1600-talets mest spridda sensationsreportage frn massavrttningen i Mora 1669. Bilden gjordes ret drp i Tyskland, varfr konstnren lter brnna hxorna levande och fjttrade vid en ple. Flygande hxor och smdjvlar ger fart och flkt t reportagebilden, som frmodligen r en av de bilder genom alla tider som mest pverkat omvrldens syn p Sverige. Berttelsen om hxorna i Mora hade exempelvis stor betydelse fr en senare hxprocess i Nordamerika. P s vis har vi faktiskt ftt en hel del utrttat, genom att allmogen hr i landsorten nu r njd och tillfredsstlld. Ovsendet har ju varit till den grad skrckinjagande att de hgljutt framhvt att om inte verheten grep in med kraft s skulle de fredra att deras barn togs ifrn dem och ddades, hellre n att Djvulen skulle Sida 18 fortstta att ha barnen i sitt vld. Jag kan sledes frskra Er, 50 Herrar Grevliga Excellenser, att utan denna snabbhet i hanteringen hade vi antagligen sttt infr en fullkomligt vidrig situation. Allmogen blev emellertid alls inte njd med massavrttningarna. 51 En del barn hade visserligen brjat dra ronen t sig, eftersom det II 2. Den frsta massavrttningen i Mora

med srskild pedagogisk tydlighet visat sig att det inte var helt riskfritt att vittna fr unga Blkullaresenrer. Men frldrarna blev bara misstnksamma av barnens pltsliga ovilja att bertta nya historier och satte t dem desto hrdare. Genast efter avrttningarna i Mora spred sig hxpaniken till de angrnsande socknarna Orsa och Rttvik. verallt restes krav p rannsakningar av misstnkta och srskilt av alla dem, merparten av dem som rannsakats i Mora, som frskonats frn ddsstraff i brist p beknnelse. Bara sex dagar efter massavrttningarna i Mora och lvdalen, den 31 augusti, skriver pastor Elavus Skragge, han som nedtecknat den sammanfattande beskrivningen om hur Blkullafrderna gick till, en bn till landshvdingen Gustav Duwall om nya krafttag. Ty fortfarande, menar han, frs barn dagligen till Blkulla av sdana misstnkta som har slppts fria och verallt hrs grt och klagan frn bde frldrar och allt mer hrdfrt frhrda barn. Och hr i Mora, fortstter pastorn, talar man redan om en ny rannsakning som vi i det snaraste frvntar oss och med stor lngtan och underdnighet vill be Er om. Nya rttegngar blev det, med nya ddsdomar. Redan i december var domstolsfrhandlingarna igng p nytt i Mora. Den 10 december avkunnades 55 domar, mot 40 vuxna och 15 barn. Men det var nd en avsevrd skillnad. Fr den hr gngen hll sig den kungliga specialdomstolen, som kunde dma till dden med omedelbar verkstllighet, borta och verlt hanteringen t det lokala domstolsvsendet. Vars ddsdomar inte fick verkstllas utan att frst understllas Svea hovrtt i Stockholm. verheten hade gjort fiasko med sitt snabba och resoluta ingripande och frskte nu vinna tid. Fljaktligen vxte ocks motsttningarna som funnits bland de hga herrarna i Stockholm nr de nu brjade inse att trolldomsraseriet hll p att vxa till en pest som kunde sprida sig runt om i landet. 52 Lagrum som gllde ddsstraff fr trolldom fanns visserligen sedan medeltiden och frstrktes nr Karl IX upphjt Bibelns bestmmelser om synd till gllande svensk lag. Andra Moseboks stadgande om att en trollkona skall du icke lta leva var i och fr sig tydligt. S lngt inga problem. Men i sina arkiv hade hovrtten bara ett ftal ldre ml som rrde trolldom och man saknade drmed bde praktik och teori nr det gllde bedmningen. Ytterligare ett problem var att processerna i lgre instans fullt klart innehllit en del inslag som var helt frmmande fr tidens rttstillmpning. Man hade anvnt sig av tortyr fr att f fram beknnelser, p en del hll hade det varit regel snarare n undantag. Och tortyr var inte tillltet enligt lag. De protokoll hovrtten fick se var censurerade och frsknade. Dessutom hade svl barn som medbrottslingar tilltits att vittna, ocks det klara brott mot den gllande ordningen. Komplikationen nr det gllde barnvittnen, liksom fr vrigt med hela den svenska vgen av hxprocesser, var emellertid att svenska hxor tycktes specialiserade p att fra barn till Djvulen. Det svenska beteendet var nstan oknt i den europeiska hxtraditionen, inte ens den i hxeriets metoder utomordentligt utfrliga Hxhammaren kunde redogra fr detta specifika hxbeteende som nu uppsttt i Dalarna. Men eftersom barnen intog en avgrande roll i Blkullaresandet var det svrt att bortse frn just deras vittnesml, ven om de inte skulle ha kunnat 53 godknnas i andra sammanhang. Mngden barn hade ocks betydelse. Trolldomskommissionerna gav sig in p resonemang om att ett barn kunde rknas som ett fjrdedels vittne. Den trollkona som haft 20 barn vittnandes mot sig hade sledes haft fem hela vittnen. Tortyren tycks man inte ha haft ngra informationer om. Hur omfattande bildningen var bland hovrttens ledamter nr det gllde vriga Europas diskussioner de fregende hundra ren i mnet hxprocesser r inte gott att veta. mnet var mer teologi n juridik. Men hade de ett minimum av kunskap borde de ha varit vl medvetna om att hxeri rknades som ett crimen exceptum, ett undantagsbrott dr vanliga rttsregler sattes ur spel. Den franske, ytterst inflytelserike och rttslrde Jean Bodin hade redan i slutet av 1500-talet konstaterat att skulle man flja vanliga rttsregler nr det gllde hxor skulle inte ens en p miljonen skyldiga ka fast. Jean Bodin, hyllad som sin tids Aristoteles, hade ocks med kraft hvdat att var och en som ifrgasatte undantagsmetoder mot misstnkta hxor i sjlva verket var en hxornas frsvarare. Sledes en hxa sjlv, sledes en som sjlv borde brnnas p bl. Vilket ocks skedde i en del fall. Sida 19
3. En frvirrad verhet frsker avrtta lagom mnga

Eftersom den lagliga ordningen var den att alla ddsdomar i riket skulle understllas hovrtterna hade det varit Svea hovrtt i Stockholm som ftt ta emot den frsta vgen av trolldomsdomar frn Dalarnas underrtter. Hr fanns nu pltsligt lnga serier av ddsstraff att ta stllning till. Och dessutom gllde domarna ett svrbegripligt brott.
Svea hovrtt bemdade sig emellertid inte ver hvan nr det gllde den frsta vgen av inkommande trolldomsml frn Dalarna. Kanske underskattade man faran, kanske trodde man sig kunna bli av med problemet genom att handla snabbt och beslutsamt. Hovrtten njde sig till en brjan med att sortera lite i de domar man fick in. Man tog bort alla underriga frn ddslistan, liksom alla dem som inte beknt, och faststllde resten av domarna. Nr det snart visade sig att ngra resolut snabba ddsdomar alls inte hejdade utvecklingen vnde man sig till riksdrotsen Per Brahe som i sin tur tog upp frgan i rdet. Rdet var vid den hr tidpunkten Sveriges hgsta maktcentrum. 54 Tronfljaren, den blivande Karl XI, var nnu ett barn satt under frmyndarregering. Per Brahe ville berva de vanliga domstolarna makten att dma i hxeriml och tillstta en srskild kommission fr att f politisk kontroll p utvecklingen. Han var uppenbart skeptisk till hrda och frment avskrckande metoder och ppekade att nr man frr i vrlden frskt g till rtta med alltfr hrda metoder mot trollpack s har det lett till att hela provinser har blivit besmittade. Och han varnade vidare vid kommissionens tillsttande att frfar man alltfr skarpt mot dem som r smittade s lr det bara ka p trolldomen, eftersom dessa mnniskor inbillar sig mycket som inte har med verkligheten att skaffa. Per Brahe var inte ensam i rdet om sin frsiktiga hllning. verbeflhavaren Karl Gustav Wrangel ppekade till exempel att enligt hans erfarenheter frn Pommern stod det klart att ju mer man rr i den hr saken, desto vrre blir det... lter man det bliva orrt s lr det upphra. En annan rdsmedlem med skeptisk hllning var Gustav Soop som ansg att en lkare borde flja med kommissionen upp till Dalarna fr att kunna avgra vilka som kunde vara melankoliker eller hypokondriker bland vittnen och beknnare. Men den avvaktande, frsiktiga eller skeptiska hllningen var i minoritet i rikets hgsta styrande organ. Lorentz Creutz, som utsgs till ordfrande i denna frsta Kungliga Trolldomskommission i Dalarna, tycktes inte hysa ngra tvivel nr det gllde den centrala frga som skeptikerna bland hans kolleger i sjlva verket hade berrt: Var trolldomen en frga om djvulska illusioner eller en realitet? Rdsmajoriteten tycks ha haft en instllning liknande den man kan skymta nr Svea hovrtt hll i yxan: Det gller att fort och beslutsamt bli av med problemet, lt oss drfr avrtta lagom mnga.
2007-07-11 07.57
Fr att faststlla vad som skulle bli lagom mnga definierade 55 man bevislget fr skyldiga s att det skulle glla gamla frhrdade trollpackor som sedan ungdomen med sdant djvulskap umgtts, avsagt Gud och Satan sig alldeles tillsvurit samt mycket ont utrttat, och sina brott frivilligt tillsttt och beknt hava. Med de till synes restriktiva instruktionerna for kommissionens ordfrande Lorentz Creutz till Dalarna och tvingades redan efter en frsta omgng frhandlingar rapportera hem till Stockholm att ett drygt tjog mnniskor avrttats. Och drmed spred sig paniken ytterligare och n fler processer var att vnta. Lorentz Creutz och de andra inom den rdsmajoritet som fresprkat hrda metoder och snabbt och beslutsamt agerande hade haft fel i sina prognoser. Per Brahe, Karl Gustav Wrangel och Gustav Soop hade haft rtt nr de rekommenderat en frsiktig terhllsamhet. Det mste vara drfr som Lorentz Creutz frefll s verdrivet optimistisk nr han rapporterade hem efter den frsta massavrttningen i Mora. Det kan fr en nutida lsare verka som ett betryggande skydd fr en trolldomsanklagad att inte kunna dmas utan egen beknnelse. Men d r det ngra inte helt ovsentliga skillnader mellan vr tid och 1600-talet som vi underskattar. Beknnelsen sgs inte enbart som ett bevis. Mnga av de nekande, exempelvis en kvinna i Dalarna som hade inte mindre n 105 barn vittnande mot sig, var redan verbevisade. Det var inte dr det rttsliga problemet, eller snarare samhllsansvaret, lg. Dremot ansgs det ytterst olmpligt att avrtta en mnniska som inte hade beknt, eftersom hennes sjl d var frdmd. De som beknde fick ju ta emot nattvarden och syndernas frltelse innan de gick till bdeln och blet. Drmed dog de bde smrtfritt och saliga. De som avrttades mot sitt nekande skulle dremot komma att bli en fara fr sin omgivning, eftersom de blev osaliga andar och sledes spken. Av den logiken fljer ocks att tortyr inte bara var ett stt att 56 bttra p bevisningen genom att tvinga fram en beknnelse. Tortyr var snarare en omsorg och sjlavrd, en hjlp fr den brottsliga trollkonan att rdda sig sjlv. Under de frsta rens hxprocesser avrttades med f undantag bara misstnkta som hade beknt. Det stora flertalet som nekade, med eller utan tortyr, gick sledes fria. Politiken att avrtta lagom mnga misslyckades drfr att de lagom nd var mer n tillrckligt mnga fr att sprida hxpaniken i allt vidare cirklar ut frn Dalarna
Sida 20
II 3. En frvirrad verhet frsker avrtta lagom mnga

till andra delar av landet. Och politiken att strikt begrnsa avrttandet till enbart dem som hade beknt fungerade dubbelt. Fr nr det spred sig att man kunde neka sig fri och det spred sig tmligen snabbt s kade de misstnktas frmga hgst mrkbart att st emot bde fysisk och psykisk tortyr, och beknnelser och avrttningar minskade i samma takt. Men d kade den uppjagade befolkningens krav p att man skulle dma de misstnkta ven om de inte beknt. Nr den kungliga kommissionen tvingades tervnda fr andra gngen till Dalarna, ngot man helt skert hade velat undvika, mttes man allts av befolkningens krav p skrpt hrdhet. Och skrpt hrdhet blev det, men inte s som allmnheten hade krvt. I stllet gav sig kommissionen nu med kraft p vittnen och angivare. Det var en ny taktik. I Rttvik dmdes bara tre av 65 anklagade hxor till dden, men i gengld en hop skalkaktiga drngar till gatlopp, lgnaktiga gossar till att stupas med ris, vanartiga kvinnspersoner till stocken med ris i handen. Kommissionens ordfrande Lorentz Creutz hade nu en uttalad mlsttning att avstraffa en hop vanartiga barn och andra av Satan uppeggade mnniskor som bedraga den enfaldiga allmogen. Creutz hade tidigare bevisligen tillhrt den majoritet inom den stockholmska verheten som trott p alla Blkullahistorier 57 som verklighet. Den nya taktiken att med avsevrd kraft ge sig p vittnen och angivare tyder nog p att han efter ett samlat intryck av erfarenheter frn praktiskt arbete brjat ndra uppfattning. Emellertid var hans nya taktik fr sent pkommen fr att hindra att hxpaniken spred sig till andra landskap. Bara 18 ddsdomar avkunnades och verkstlldes p kommissionens andra resa uppe i Dalarna. Det kan i nutiden frefalla ngot egendomligt att tala om bara 18 ddsdomar. Men nr man summerar de frsta rens hxjakt i Dalarna s blir antalet anklagade 279 personer, dribland 15 procent mn, och bara 35 avrttade. Mer n 550 barn hade upptrtt som vittnen. Mot den bakgrunden frefaller det mig ngot orttvist att beskriva den i Stockholm uttnkta metoden att avrtta lagom mnga som helt misslyckad. Dessutom frbttrade och frnyade man sin taktik p andra resan nr attacken pltsligt sattes in mot vittnen och angivare. Fr just efter denna andra resa tycks det ha brjat gro ett allvarligt tvivel hos den tidigare s paniskt vertygade allmnheten. Nu hade man ftt se alldeles fr mnga erknna att de ljugit och fantiserat fr att drefter dmas till ris eller gatlopp. Tidigare hade huvudstaden verhopats av skrivelser frn Dalarna dr stndigt nya frsamII Om vgen mot frintelse lingar krvde att f kunglig dmande kommission. Nu brjade skrivelserna tvrtom handla om att man helst ville slippa nya rannsakningar och kommissioner. Drmed dog hxjakten i Dalarna ut. Det hade tagit drygt tre r. Men ryktet om Satans raseri i Dalarna hade flugit lngvga. Det stora antalet samtidigt avrttade i Mora 1669 hade till och med blivit freml fr den tidens sensationsjournalistik. nda nere i Tyskland publicerades lrda verk av teologer illustrerade med fantasifulla kopparstick av ungefr samma sanningshalt som moderna pressbilder frn fjrran krig. Den litteratur som spreds om hndelserna kom att n nda bort till Salem i den 58 Nya Vrlden och skulle i sinom tid bilda underlag fr de mest knda hxprocesserna i Amerikas historia. Inte s underligt d att spnningen hade stigit till det olidliga i de landskap som grnsade till, eller lg i nrheten av, Dalarna. Satan var ls och p vg mot Hlsingland. nnu terstod ngot hundratal mnniskor att brnna.
4. Hxornas frsta, och frsiktiga, frsvarare

Hlsingland brjade det med en skrytande skrddare vid namn Jns Gudmundsson som hamnade i dispyt med pigan Margareta Ersdotter frn Knda by. Hon hade varit p besk i Dalarna och kunde bertta hiskeliga och imponerande historier om hur Satan hrjade dr nere. Jns som inte ville vara smre menade d att nr det gllde sdant djvulskap var man p intet stt mindre drabbad i Hlsingland n vad de var i Dalarna, tvrtom. Nr han tvingades frtydliga sina antydningar om de tv landskapens jmbrdighet i frga om hxor namngav han ett antal kvinnor frn Ovanker som minst lika hiskeliga hxor som de som fanns i Dalarna. Det skvallret skulle inte bara st honom sjlv dyrt. Han stlldes infr rtta av ngra av dem han utpekat. Det var ju inte vilket skvaller som helst han hade kommit med. Han blev allts svarande i ett vanligt frtalsml. Ngra frtydliganden kunde han d inte komma med utan fick gra avbn fr att han, som han ursktade sig, med dristigt tal hade frsvarat sin hembygd. Med det menade han bara att man minsann inte var smre i Hlsingland n i Dalarna.
Sida 21
De kvinnor som Jns Gudmundsson utpekat friades hgtidligen frn alla anklagelseoch sjlv btflldes han fr frtal. Men i sin dom tillfogade hradsrtten taktiskt att den lmnade det 59 frdolda under Guds dom, som allt efter Sitt behag i sinom tid uppenbarar. Kort drefter haglade om inte Guds s dock allmnhetens uppenbarelser i Hlsingland och snart var processerna igng. Anklagelserna blev de gamla vanliga, frn och med nu r det nstan identiska historier och vittnesml som skall dyka upp var gng en hxpanik inleds. Utpekade kvinnor har frt barn till Blkulla och dr bedrivit de vanliga orgierna, barnen har tvingats avsvra sig Gud och med blod hmtat frn vnster lillfinger skrivits in i Blkullas frteckning. Anklagelsernas nrmast monotona uniformitet beror inte bara p rykten och spridda kunskaper om vad som gt rum p andra hll i landet, utan skert n mer p att prsterna vid det hr laget lrt sig vad de skulle frga efter. Fljande r har hovrtten i Stockholm att ta stllning till 22 ddsdomar frn Hlsingland. Man bestmde sig fr att faststlla tta ddsdomar och benda resten med samma kriterier som man anvnt tidigare, framfr allt att benda minderriga till kroppsstraff och kyrkoplikt. S lngt var ingenting nytt i hanteringen. Dremot var det nu som hovrtten fr frsta gngen dmde en kvinna till dden mot hennes nekande och enbart p vittnesml frn barn och andra kvinnor som beknt och pekat ut henne. Det var ett avsteg frn tidigare principer. Den som blev frst att dmas till dden p detta stt var Mrit Jonsdotter i Lillhrdal. Nu var hon, efter nra fem rs kamp fr sitt liv, frlorad. Hennes blotta nekande kan icke hjlpa eller frn livsstraffet befria, konstaterade hovrtten. Hovrttens ra de ledamter verkar ha trttnat p att stndigt f Mrit Jonsdotters rende p sitt bord. Omedelbart efter att ddsdomarna i Ovanker, den frsta stora processen i Hlsingland, hade verkstllts inleddes nya processer dr ytterligare 19 hxor dmdes till dden. Och s spred 60 sig paniken enligt tidigare mnster till alla byar i landskapet och snart var hundratals mnniskor inblandade som misstnkta eller vittnen. Det stod klart att hovrtten i Stockholm p nytt skulle riskera att drnkas i trolldomsml med ddsstraff. Man vnde sig d tmligen omgende till rikets styrande och bad om avlastning, eftersom allt annat arbete i domstolen annars riskerade att lggas t sidan. Det var sledes dags fr en ny kommission. Ledningsuppdraget den hr gngen gavs t en erfaren jurist och mbetsman vid namn Gustav Rosenhane, som i det fljande skall spela en av de sorgligt sllsynta hjlterollerna i den hr historien. Sida 22
2007-07-11 07.57
Detsamma kan emellertid ocks sgas om ngra av hans bisittare, framfr allt den unge assessorn vid hovrtten Anders Stiernhk, professorn i juridik Carl Lundius och hradshvding Erik Theet. Kommissionen skulle best av tta vrldsliga och sex andliga medlemmar som var permanenta och p varje plats man beskte skulle man adjungera sex av de bsta nmndemnnen som stod till buds. Kommissionen fick nu ta tag i de hundratals anklagelser som fanns att behandla i Bollns, Ovanker, Jrvs och Delsbo. Processmaterialet br vid det hr laget inte ha erbjudit ngra verraskningar fr kommissionens medlemmar. Det liknade punkt fr punkt allt sdant som presenterats redan under processerna nere i Dalarna. Ett stort antal barn hade berttat om hur de mot sin vilja hade frts till Blkulla och ett antal kvinnor hade med eller utan tortyr beknt och andra inte. Menigheten var upphetsad, barn vaktades nattetid och hindrades sova, eller hlls tillsammans i s kallade vakstugor (s att de kunde jmfra sina erfarenheter och frbttra sina historier med nya impulser) och allmnhetens fretrdare i socknarna krvde som vanligt krafttag och mnga avrttningar. Vad som r nytt r emellertid att det i denna Rosenhanekommission fr frsta gngen uppstod en rejl och tydlig motsttning 61 bland medlemmarna. Prster och lokala nmndemn intog konsekvent en benhrd attityd och yrkade genomgende p ddsstraff. Mot denna majoritet stod en grupp av de juridiskt mer kvalificerade, Rosenhane sjlv, Stiernhk, Lundius och Theet. Bland bevarade dokument frn denna kommissionsresa till Hlsingland finns en sorts promemoria som fr tanken till ett hemligt dokument av sammansvurna. Hr beskrivs exempelvis hur man kommit verens om att g till vga fr att ifrgastta bevisningen genom att stlla motfrgor, korsfrhra och jmfra frhrsutsagor. Ett exempel p orimligheter man br angripa r berttelser om de vita nglarna i Blkulla och deras bengenhet het att vilja rdda barn frn smsaker, som att ta olmplig mat, samtidigt som de tycks mindre bekymrade ver att barnen bolar med Djvulen. Liksom ppekas det suspekta i att nglarna skulle ha ltit hlsa hem till mnskligheten att barnen inte behvde arbeta med spinneri p lrdagar och torsdagar. Vilket ju snarare frefaller vra ett frslag frn listiga sm lttingar n frn nglar som oroar sig ver barnasjlar i fara. Frfattaren till denna sammanfattande instruktion fr skeptiska hxdomare r med strsta sannolikhet den yngste juristen i kretsen, hovrttsassessorn Stiernhk, vilket i s fall stmmer bra med hans senare insatser i
II 4. Hxornas frsta, och frsiktiga, frsvarare

hxprocesserna. Stiernhk var en man som med sitt tvivel och sunda frnuft kom att rdda mnga mnniskoliv. Hans dokument beskriver vidare hur man mste stta t frldrarna med frgor om hur de vertalat eller pverkat sina barn och om hur vissa vittnesml med uppenbara svagheter borde angripas. Exempelvis berttelser om personer som setts fullt sysselsatta i arbete vid tidpunkter d de enligt barnvittnesml skulle ha varit i Blkulla. Mlet fr den kritiken r barnens vanligaste frklaringar om hur den misstnksamt vakande omgivningen kunde bedras med exempelvis ett vedtr eller en 62 halmkrve som lades i den bortfrdes sng och formades till en perfekt avbild av offret. Pstenden om sdana substitut var standard i barnvittnesmlen. Det var ju den enda mjliga frklaringen till hur de sjlva kunde ha alla spnnande upplevelser i Blkulla att bertta om, trots att deras frldrar vakade ver dem som hkar. Nvl, sger Stiernhk, lt oss godta att hxorna kan manipulera med sdana substitut. Men kan denna halmkrve, detta vedtr eller vad det nu r, verkligen tala, rra sig, g omkring och arbeta medan den verkliga kroppen r borta? Jag skulle uppskatta en frklaring p den punkten... Med samma energi skulle man gna sig t varje liten motsgelse i sak som dk upp i olika barnvittnesml: Men nu har ju den upp och nedvnda hsten som ni red p i din brors version enligt dig frvandlats till en ko? Och enligt din syster s hade Djvulen faktiskt ingen svans den dagen? Hlsingekommissionens skeptiska minoritet kring Rosenhane och Stiernhk utvecklade en gemensam instllning som i korthet gick ut p att egen och frivillig! beknnelse skulle vara ett avgrande krav fr ddsdom. De sg d inte lngre beknnelsen som en frga om sjlavrd utan som ett avgrande bevis. Dessutom krvde de att beknnelsen inte fick vara dunkel eller osannolik. Drmed hade de fyra 1600-talsjuristerna i praktiken intagit en hllning som deras nutida efterfljare i dagens Svea hovrtt rimligtvis borde instmma i. Eftersom man fr frmoda att dagens hovrttsassessorer och lagmn nog skulle betrakta varje frivillig beknnelse i mnet som dunkel och osannolik. Minoriteten kring Rosenhane hade allts intagit en position som i praktiken betyder att de inte ville dma ngon alls fr hxbrott. Men de var i minoritet i kommissionen och majoriteten hade en helt annan uppfattning. Inte minst bland de lokala nmndemnnen vckte allt som tydde p mjukhet mot hxeriet kraftig indignation: 63 D uppsteg nmndemnnen sgandes, att om inte dessa krringar bliva av daga tagne som bortfr deras barn (till Blkulla), s vilja de sjlva g under bdeln. II Om vgen mot frintelse Majoriteten av prster och lokala nmndemn drev igenom sina ddsdomar. Kommissionen var drmed uppdelad i tv ofrsonliga lger. Det verkade som om minoriteten hade frlorat. De kunde inte komma s mycket lngre med formalistiskt ifrgasttande av vittnesml och krav p egen och frivillig beknnelse. De riskerade att under resten av kommissionens resa bara flja med som en sorts laglig gisslan i kraft av sina mbeten men nd alltid bli verrstade av en blodtrstig majoritet. D genomfr ordfranden Gustav Rosenhane sjlv en elegant, och kanske ngot vgad, kupp. Han skriver till kung Karl XI, som fortfarande r tonring men nu myndig och krnt, som befann sig p Eriksgata i Dalarna. I sitt brev lindar Rosenhane sirligt in sin kritik mot att dma sdana som inte beknt till dden, ppekar att man riskerar ett blodbad eftersom mnga socknar nu har blivit smittade och befarar att massavrttningar inte kan f ovsendet att upphra och funderar ver hur man egentligen borde frfara med dem som inte har beknt... Han fr ett svar frn kungen som borde ha ftt bde honom och hans medkonspiratrer inom minoriteten att hoppa jrn-fota av gldje: ...att ngra f allenast av dem som till den svra synden ro vertygade och sjlva det hava beknt (min kursivering) samt roten och upphovet till bemlte ovsende varit... kan avrttas men att de andra br skonas frn ddsstraff. Drmed var den blodtrstiga majoriteten tills vidare blockerad av kungens hga och ndiga befallningar. Prsterna i kommissionen blev djupt irriterade ver den nya begrnsningen i mjligheten att utdma ddsstraff. Frmst var de, till skillnad frn gruppen kring Rosenhane, vertygade om att barn inte kunde ljuga om s svra brottssaker som Blkulla 64 frder. Bland annat hnvisade man till Psaltaren 8:3: Av barns och dibarns mun har du upprttat en makt, fr dina ovnners skull, fr att nedsl fienden och den hmndgirige. Barnens berttelser var allts ett av Gud instiftat vapen mot ondskan. Nr en av prsterna i de skert mycket upphetsade diskussionerna drog fram bibelordet om Guds frbannelse ver svrdet som icke utgjuter blod, svarade Rosenhane med eftertryck att ingen i hans krets av domare skulle tveka att lta avrtta den som stllt sig i Djvulens tjnst. Men det gllde att frst bevisa den saken! Prsterna bet sig fast i argumentationen att djvulskonsterna bevisligen existerade, bde enligt vrldsliga erfarenheter och enligt Guds ord. De kritiska juristerna bestred inte detta i sak men krvde att bli vertygade i varje enskilt fall.
Sida 23
Men vad trodde nu Rosenhane, Stiernhk och de andra inom den kritiska minoriteten innerst inne? Det fr vi dessvrre aldrig veta. Det r mjligt, men kanske inte helt sannolikt, att de hade velat avfrda hela Blkullalegenden som sagor och vidskepelse som inte hrde hemma i en rttssal. Det fanns faktiskt, som vi skall se senare, ett ftal mnniskor p 1600-talet som till och med ppet bestred att hxeriet existerade i verkligheten. Men att framfra en sdan stndpunkt ppet var inte oproblematiskt, det vore fritnkeri och i vrsta fall talbart som en form av hdelse. Och hade Rosenhane eller Stiernhk redovisat en sdan stndpunkt s hade de diskvalificerat sig sjlva som medlemmar i kommissionen och drmed i hgsta grad motverkat sitt kritiska syfte. Drfr valde de kanske den mer taktiska metoden att frska pverka systemet inifrn. De gick med p att hxeriet fanns, anslt sig i ngra fall till och med till en enstaka ddsdom dr saken redan var frlorad, men hvdade att brottet nd inte var s vanligt som processmaterialet lt ana. Och att man just drfr mste g juridiskt formellt och noga till verket nr man skulle dma (fr gjorde man det skulle nd den 65 vervldigande delen av de misstnkta komma att friknnas). Fljaktligen fortsatte de sin taktik att peta i och kritisera bevisningen: Frn all juridisk doktrin kan vi inhmta kunskapen att i synnerligen grova brottml mste domaren krva bevis bortom varje rimligt tvivel... (Stiernhk) Sanguis innoxius acceptissimum sacrificium hosti generis humani (Oskyldigt blod r det bsta offret till mnniskoslktets fiende, Rosenhane) Det frefaller mig synnerligen betnkligt att enbart p barnvittnesml flla ngon till ansvar i ett ml som gller den tilltalades hela tillvaro och goda rykte... (Theet) Det br ppekas att det vore lmpligare att behandla eljest ostraffade personer s att inte ens angiverier frn flera pstdda medbrottslingar kan bilda underlag fr beslut om tortyr och n mindre utan kristallklara motiveringar i vrigt dma dem som skyldiga. (Lundius) Citaten, som jag skrivit om till nutida juridisk jargong, r hmtade frn kommissionens protokoll dr de nedtecknats i samband med olika rstfrklaringar. Motsttningen mellan ena sidan hxornas frsvarare, detta avsnitts hjltegestalter, och andra sidan prsterskapet och lokala nmndemn var frvisso hrd och utan mjlighet till kompromiss. Fr en nutida lsare blir det d ltt att uppfatta Rosenhane, Stiernhk, Lundius och Theet som en sorts nra anhriga, moderna och frnuftiga mnniskor. Och mot dem stod allt s vidskepliga prster och bnder? Sida 24
2007-07-11 07.57
Det r frmodligen att gra det alldeles fr enkelt och svart- vitt. Rosenhane och de andra var sannerligen inga liberaler; jag terkommer i ett senare kapitel till mnniskosynen p 1600-talet. Och motsttningen gllde faktiskt inte s mycket vidskeplig 66 tro eller inte som rena sakfrhllanden. Ty om vissa grundlggande frgor mste de bda stridande fraktionerna i kommissionen, trots tydliga olikheter i vrigt, ha varit helt verens: Fr det frsta r trolldom ett mycket allvarligt brott som skall straffas med dden. Fr det andra r omstndigheterna i trolldomsml ofta dunkla och snriga och det leder till utomordentligt besvrliga bevisfrgor. Men ven om man r verens s lngt kan man komma till helt olika slutsatser om hur problemen skall angripas. Rosenhane-minoriteten skulle sga, att eftersom trolldom r ett allvarligt brott med svr pfljd s mste man ta srskilt stor hnsyn till rttsskerheten. Prst- och nmndemannamajoriteten skulle svara att just eftersom brottet r s allvarligt har vi en samhllelig plikt att se till att det utrotas. Och nr det gller bevisfrgorna skulle Rosenhaneminoriteten sga att de mnga felkllorna, motsgelsefulla uppgifter frn barn och andra mindre trovrdiga vittnen, gr att man mste hlla srskilt hrt p beviskraven. Och prsterna och bnderna skulle svara att just nr det gller dessa brott r barn trovrdiga vittnen och dessutom det viktigaste bevismaterialet vi har. Och det ligger i brottets natur att vi inte fr annat att bevisa med n barnvittnen, beknnelser och utpekanden frn medskyldiga. Detta r inte ndvndigtvis en frldrad 1600-talsdiskussion. Vi kan mitt i vr egen tid stlla upp ett liknande mnster: Fr det frsta r sexuella vergrepp mot barn inom familjen ett mycket allvarligt brott som samhllet br gra sitt yttersta fr att bekmpa. Fr det andra r omstndigheterna i sdana ml ofta dunkla och snriga och leder till utomordentligt besvrliga bevisfrgor, exempelvis nr det gller minderriga barns trovrdighet. Vem bland oss moderna mnniskor kommer nu att bli den 67 som ansluter sig till minoriteten kring Rosenhane, och vilka av oss kommer att instmma med majoriteten av vidskepliga prster och bnder? II 4. Hxornas frsta, och frsiktiga, frsvarare

Eftersom en sdan diskussion kan frvandla ett hyggligt sllskap av normalt bildade och aldrig s liberalt anstndiga storstadsintellektuella i vr egen tid till ett inferno av anklagelser och motanklagelser, och i vrsta fall skapa lngvarig ovnskap, s r det inte s konstigt att Rosenhanekommissionen av r 1672 sprngdes av sin motsvarande diskussion. Prsterna i kommissionen brjade bekymra sig om Rosenhanes andra och mer betungande plikter i samhllet. De freslog att alla terstende ml i de omrden som kommissionen skulle tcka nu terlmnades till de lokala domstolarna (fr att sledes i sinom tid n en gng hamna hos den av verbelastning i mnet kvidande Svea hovrtt). Kommissionen hade drmed upphrt att fungera. Men s icke Djvulen som nu med stormsteg, eller snarare p ryktets vingar, var p vg norrut. verheten skulle komma frst till just den egna socknen vxlade mellan hot om att det eljest skulle bli inbrdeskrig till att man hade betydligt fler trollkonor just hemmavid n vad grannen kunde prestera. Kommissionens president Carl Sparre rapporterade till Stockholm efter rannsakningarna i Hrnsand dr man haft 400 barnvittnesml att bearbeta att kommissarierna brjade arbeta klockan sju p morgonen och slet fram till tta eller nio p kvllen, eller s lnge de ver huvud taget kunde uthrda. Under tiden steg naturligtvis upphetsningen i staden bland frldrar och barn som hll en sorts konferenser fre sina framtrdanden i rtten och, fr man vl sga, repeterade och kollationerade sina kommande vittnesml. P andra veckan inkom en skrivelse frn de frda barnens frldrar dr man som extra ptryckning framhll att om inte trollpackorna i det snaraste kunde halshuggas s borde tminstone barnen f bli ddade s att de slapp vidare plga sig sjlva 69 och sina frldrar med Blkullafrder. Den uppretade kommissionen hade inga svrigheter att ta reda p vem som frfattat denna skrivelse. Det var f personer som kunde skriva, n frre som kunde skriva myndighetsliknande. Klockaren Anders Mattson, sjlv far till tv barn bland Blkullaresenrerna, avsljades snart, slpades infr kommissionen, frmanades det strngaste att inte lgga sig i och tvingades be om urskt. Det stod emellertid klart att en formlig massaker var under uppseglande vid denna Norrlandskommissions arbete. Kommissionen gjorde onekligen en hel del fr att sjlva hjlpa till med den saken. Man skrev brev till Kungl. Maj:t och stllde snirkligt ledande frgor om hur vissa problem borde behandlas, viktigast frgan om hur man skulle frfara med alla som inte erknde. Den nu alltfr vlknda politiken att inte utan vidare avrtta folk som nekade hade, menade man, brjat ge olyckliga resultat. Som man frgar brukar man f svar. Det kungliga svaret kom inte bara att i praktiken godknna tortyr som frhrsmetod utan faststllde dessutom att erknnande inte lngre skulle vara obetingat ndvndigt fr en fllande dom. Och, kanske mest olycksbdande, man fick inte lta sig frskrckas av risken fr en kommande massaker, ty: Det stora antalet offer r frvisso beklagligt. Som emellertid Guds ra och landets rening frn synd och hemskelse gr i frsta rummet, s kan man av myckenheten icke taga ngon regel till frskoning. Sida 25
5. verhetens nya taktik en slutgiltig lsning

President fr den nya Norrlandskommissionen blev guvernren i omrdet, Carl Sparre, som ingalunda visade ngon entusiasm fr sitt uppdrag. Till en brjan lyckades han med olika finter frhala arbetets inledning med ngra mnader. Genom olika administrativa misstag kom denna kommissions sammansttning att bli sdan att presidenten och hans lrde bisittare bara fick en tredjedel av rsterna. Man hade ingenting lrt av erfarenheterna frn den kommission dr Rosenhane, Stiernhk, Theet och Lundius hade tvingats arbeta i minoritet mot bnder och prster. Borta var ocks de sjlva. Den nya Norrlandskommissionen 68 innehll inga kritiker av Rosenhanes eller Stiernhks typ. Varfr vet vi inte. De sjlva kan ha uppfattat uppdraget som meningslst och trstlst. Omgivningen kan ha uppfattat dem som besvrliga typer som bara strdde grus i maskineriet och skapade motsttningar. Frn brjan stod det emellertid klart att denna kommission skulle f mycket att gra. Nr man inledde arbetet i Sollefte den 8 september 1674 hade man 150 hxor att dma. Nr det avsnittet var klart i december hade man dmt 48 till dden och helt eller delvis friat resten. Men i samma takt som domar och avrttningar framskred spred sig paniken i regionen. Snart sagt varje socken i ngermanland och Hlsingland var angripen och p andra ret hade man ver 400 misstnkta att behandla, frutom den flerdubbla mngden av barnvittnen. Drtill kom drivor av skrivelser frn alla socknarna som tvlade i att komma frst att f njuta kommissionen, och argumenten fr att den goda II Om vgen mot frintelse
verheten hade n en gng bytt taktik. Nu var man tillbaka till tanken att med beslutsam skoningslshet lsa problemet. Vgen till en slutgiltig lsning av hxfrgan lg ppen. [70]
2007-07-11 07.57
ns, en frsamling under Torskers pastorat. Kyrkoherde i Torsker var Johannes Wattrangius som var sex r ldre n Laurentius. S lngt hade allts allt gtt salig Christoffer Mlares familj vl. Hans nka hade inga ekonomiska problem, hans tv sner hade bda tjnst i Guds hus. ret var 1672 och allt var frid. Men nsta r brakade helvetet loss i Hrnsand. Bland de frsta som pekades ut som hxa var Hustru Elisabeth Christoffer Mlares och hennes folkilskna och ogifta syster Mosis Britta.. Mosis Britta hade dragit uppmrksamheten till sig genom svordomar i sig ett brott p 1600-talet och allmnt vrdslst sprk. Misstankarna mot hennes syster, nkan Elisabeth, verkar mer konstruerade p avundsjuka. Men nr barnen i Hrnsand brjade flyga till Blkulla och vara med om exakt samma saker som alla barn dessfrinnan i hxprocessernas spr, s kunde vem som helst rka illa ut. Ett vittne berttade om nkan Elisabeth att nr boskapen i norra stadsdelen brukade slppas ut p vrbete s hade korna ofta stannat utanfr Elisabeths fnster. Hon hade sledes, s gott som bevisligen, en bra med vilken hon kunde tjuvmjlka andras kor. Och snart verhopades bde hon och hennes syster Mosis Britta av barnvittnesml. Gossen Jns Jnsson klagade ver att nkan Elisabeth misshandlade honom varje natt, eftersom han [72] beknt att det var hon som frde honom till Blkulla. Han berttade vidare att de p resan brukade anvnda repslagaren Per Mrtensson som farkost och att repslagaren spelade cittra och fiol i Blkulla. n mer besvrande fr den vilt nekande repslagaren var pstendet att han brukade slicka Djvulens hund i ndan. Karin Jnsdotter, elva r, berttade ingende hur Elisabeth ridit med henne till Blkulla p en fet man och nr Elisabeth kom och hmtade henne stack hon en nl i vggen som genast ppnade sig s stort att man kunde kra genom hlet med hst och vagn. En hustru Margaretah berttade under ed att det fr ngra r sedan hade suttit breskarn (en svampvxt, men p 1600-talet betraktat som typiska spr efter bror) p drrar och trsklar i hennes hus. Hon och pigan hade d samlat ihop spren och brjat brnna dem i en ppen spis. I detsamma stod anklagade Elisabeth i drren, rusade fram till spisen, spottade tre gnger och bar bort de brinnande resterna. Detta var ett graverande bevis, enligt den allmnna kunskapen att om man brnde breskarn s framkallade man omedelbart den hxa som gde bran. II 6. Den onde prsten i Torsker
6. Den onde prsten i Torsker

Spret fram till den strsta massavrttningen i hxprocessernas epok brjar i norra delen av Hrnsand. Dr levde och verkade mlaren och borgaren Christoffer Larsson, svitt man kan frst i hgnsklig vlmga och i sitt anletes svett av Guds vlsignade arbete. Hans hustru Elisabeth hade ftt honom tv sner, Lars r 1645 och Pr ret drefter. Christoffer Mlare mste haft god ekonomi, eftersom bda snerna fick g i trivialskola och gymnasium i Hrnsand och drefter kunde skickas ivg till Uppsala fr att lsa teologi. Lars och Pr lg vid Uppsala universitet mellan 1667 och 1672, det vill sga under den uppflammande hxepidemins frsta skede; det r ingen djrv gissning att den saken mste ha varit ett av de dominerande samtalsmnena vid den teologiska fakulteten under nstan hela deras studietid. Frn ungefr 22 rs lder till nrmare 30-rsldern fick de tillflle att fylla sina sinnen med den moderna teologins alla specialkunskaper om hxeriet och Djvulens rasande anlopp mot mnniskorna. Deras far fick inte gldjen att uppleva deras examen och tfljande prstvigning r 1672, eftersom han tycks ha dtt ret innan. Men nkan Elisabeth kunde tminstone trsta sig med att ha ordnad ekonomi och tv sner som blivit prster, vilket var ett steg uppt fr barn i den lgre borgarklassen. Vanligtvis producerade landets prster sjlva den nya generationens sjlasrjare. Just det frhllandet innebar frsts ett karrirproblem fr Lars och Pr, numera Laurentius Hornaeus (efter Hrnsand) och Petrus Hornaeus. Den av brderna som steg snabbast i karriren blev Laurentius som hittade en lagom gammal prst med ogift dotter. Seden var att den nya prsten, om han inte var son till den gamle, skulle konservera nkan, det vill sga gifta sig med henne, vilket naturligtvis kunde te sig hrt fr en inte 30 r [71] fyllda nyutexaminerad prst. Men Laurentius hade sledes fart upp spret till kyrkoherden Olaus Erici Rufinus som praktiskt nog redan var nkling. Dock hade kyrkoherden en ful dotter, Britta Rufina, som han inte lyckats gifta bort. Nu kunde bda parter lsa sina problem, Laurentius kunde rdda Britta Rufina frn glasberget och i gengld f ett pastorat. Brodern Petrus kunde inte ordna det lika ltt utan fick nja sig med en lgre adjunktsbefattning i Sbr medan hans bror Laurentius kunde bli komminister i YtterlnSida 26

nkan Elisabeth vrjde sig med att hon inte grna kunde vara hxa eftersom hon uppfostrat tv sner som bda blivit prster, den ene nu verksam i Sbr, den andre i Torskers frsamling. Det frsvaret fll emellertid tmligen platt, dels fr att rtten konstaterade att likvl som en god mnniska kan f onda barn s kan det frhlla sig tvrtom. Dels infann sig ju inga av dessa gudsmn till sin mors frsvar. Varfr fr vi aldrig veta. Men om ngra mnniskor i Hrnsand skulle haft kunskap i frgan om Elisabeth for till Blkulla med barn, hon hade nu slutligen 28 barn vittnandes mot sig, s borde det ju vara hennes sner. Men de hll sig undan. Drmed var deras mor dmd till dden. [73] Hon nekade in i det sista, men fll till fga ute p avrttningsplatsen dr hon beknde, fick motta nattvarden och syndernas frltelse, halshggs och brndes tillsammans med sin syster. Eftert intygade de barn som vittnat mot henne att nu kunde de ter sova tryggt om natten. Hennes son Laurentius Hornaeus skulle drefter utveckla sig till en av epokens mest formidabla hxjgare. Han fick uppdraget av sin kyrkoherde Wattrangius i Torsker och kom snabbt att bli ofrtrttlig i hxornas spr. Han specialiserade sig p att frhra barn. Laurentius Hornaeus har en hvdatecknare som inte r vem som helst, och vars frtjnst det r att vi kan flja hxjgaren s ttt i spren. Det r sonsonen Jns Hornaeus, ocks han prst, som av kyrkoherden i Torsker fick uppdraget att noga nedteckna hela historien p grundval av vad han sjlv knde till om farfar och dokument som fanns kvar i Torsker men som senare har frkommit. Sonsonen Jns Hornaeus brjade skriva sitt arbete omkring 1735, det vill sga omkring 60 r efter de hndelser han skildrar. Men avsikten med hans uppsats kan inte grna ha varit annan n att fr mnsklighetens fromma lta oss lra av misstag i det frgngna. Det var sin egen farfar han skildrade, och ngra av de mnniskor farfar plgat hade sjlva kunnat bertta fr honom. Som klla r han allts mycket trovrdig. n idag, berttar prsten Jns Hornaeus, fasar folk fr att g frbi det hus dr farfar bodde. Ty om de barn han kallade till sig inte var samarbetsvilliga s som han begrde lt han piska dem. Ville de inte vittna mot sina nrmaste lt han hugga upp en vak i isen och sade att han mnade drnka dem nr han tryckte ner dem i det kalla vattnet. De barn som han ansg mindre stryktliga fste han in i bakugnen, lade halm och ris utanfr som han tnde p och ltsades att han skulle steka dem levande. Jag minns en del av dessa vittnen, som genom slika hrda medfarter voro hlsolsa i all sin tid, skriver Jns Hornaeus. [74] Hans hxjagande farfar anlitade ocks tv s kallade visgossar. Det var ett nytt yrke som hade uppsttt bland kringdrivande fattiga det var ndr som dock hade fantasi eller djrvhet att sl sig p kxjakten som fdkrok. En visgosse var en person som, oavsett om han hade egna erfarenheter av Blkulla eller ej, hade frmga att knna igen hxor och peka ut dem. I Laurentius Hornaeus hade tv sdana phittiga barn funnit en ivrig arbetsgivare. Han lt dem st i kyrkporten dr hela frsamlingen mste passera p vg in till hgmssan och de som pekades ut slpades omedelbart bort till fngsligt frvar i vntan p de frsta frhren och, inom kort, en vxande krets av barnvittnen. Dock hade ju gudsmannen Laurentius inte gift sig med sin hustru Britta Rufina fr hennes sknhets skull utan fr att hellre konservera henne n en gammal ofruktsam prostnka. Bortsett frn att hon kldde sig enkelt som alla andra bondkvinnor i frsamlingen sg hon tydligen ut som en typisk hxa. Fljaktligen blev hon utpekad vid kyrkporten av en av de unga experterna. De som var i nrheten drog efter andan. Men hustru Britta Rufina fann sig snabbt och rddade, om n med ett ndrop, livet genom att omedelbart ge den unge visgossen en rfil. Nr pojken frstod att det var hustru pastoris han hade pekat ut tog han genast tillbaka och skyllde p att han ftt solen i gat nr han trott sig se hxmrket i hennes panna. Dagen efter, den 15 oktober 1674, inleddes trolldomsprocessen i Torskers pastorat med ett hundratal anklagade frn Dals, Torskers och Ytterlnns socknar. Det var frhandlingar i hradsrtten som allts inte kunde verkstlla eventuella ddsdomar utan att frst f godknnande frn antingen hovrtten eller Kungliga Trolldomskommissionen. Man hll till i Hammars gstgivaregrd, eftersom det behvdes gott om utrymme fr att sammanfsa s mnga anklagade och dessutom horden av barnvittnen. [75] Frhandlingarna frdes efter vl invade mnster med angivelser och motangivelser och flockar av rabblande barnvittnen. Efter tre veckor var man frdig. Att de flesta anklagade oavsett beknnelse dmdes till dden fljde mnstret, hgre instans brukade ju gallra rtt flitigt bland ddsdomarna innan de skulle g i verkstllighet. Men av flera skl skedde inte s den hr gngen, Trolldomskommissionen var drnkt i arbete, hade ftt en kunglig order att prva en hrd och slutgilSida 27
tig lsning och inte snegla p antalet ddsdmda och var dessutom splittrad i grl om vem som skulle bestmma vad. Ngonstans i detta kaos kom kommissionen att godknna alla domar frn Torsker. Vi vet inte hur det gick till. Avrttningsdagen inleddes med att kyrkoherde Wattrangius, sjlv en flitig hxjgare som bland annat ftt en kvinna dmd till dden fr att hennes kor hade kommit in p kyrkogrden, straffpredikade i Torskers kyrka. Drefter fick de dmda ta emot nattvarden. Nu frst gick det upp fr frsamlingen att det verkligen skulle bli frga om massavrttning, mnga hade svvat i villfarelsen att de som nekat, frmodligen de flesta, hade en god mjlighet att skonas. De dmda reagerade med frtvivlan, deras anhriga med iskall beslutsamhet. Prsten Jns Hornaeus, sonsonen som skrev ned denna historia, citerar sin farmor Britta Rufina, syna vittne, om det fljande i kyrkan: D brjade de frst vad som skulle ske. Hr ropades himmelsskriande p hmnd ver dem som hade frorsakat deras oskyldiga dd, men hr hjlper varken rop eller trar. Frldrar, mn och brder hllo spetsgrd... Det vill sga, mnnen i frsamlingen samlades runt de dmda med htjugor och andra vapen fr att se till s att ingen frskte smita eller ngon komma till de dmdas hjlp; det var deras fruar, fstmr, mdrar och systrar de hll innanfr denna [76] omringning. Ater till Britta Rufinas berttelse s som hennes sonson tergav den: De drevos, sjuttioen stycken, av vilka endast tvenne kunde sjunga en psalm, som de under vgen upprepade sedan de sjungit den tillnda. Mnga dnade under vgen av matthet och ddsngslan, vilka av sina anhriga slpades fram till rtteplatsen, som ligger mitt i pastoratet, en halv mil frn alla tre kyrkorna och kallas Blberget. Uppe p avrttningsplatsen hade man ordnat det s, att halshuggningarna skulle ske nedanfr blen fr att inte drnka dem i blod och p s vis gra det svrt att f elden att ta sig. Det var i och fr sig vlbetnkt; 71 mnniskors blodsprutande halsar br ge drygt tv och en halv hektoliter blod, ett par fyllda badkar. Anhriga hjlpte till att slpa kropparna upp p blet och tog hand om deras klder. Drefter gick var och en hem till sitt i den norrlndska midsommarnattens ljus. Enligt berttelsens nedtecknare pastor Jns Hornaeus utan sinnesrrelse. En tiondel av befolkningen i bygden var avrttad. Eftersom de flesta var kvinnor betyder det var femte kvinna, ung som gammal. Sida 28
2007-07-11 07.57
Men varken frsamlingens eller deras sjlasrjares blodtrst var stillad. I ett brev till konungen undertecknat av sex prster begrde man att f avrtta ven de barnvittnen som hade syndat i Blkulla. Ett liknande brev sndes till Trolldomskommissionens president Carl Sparre. Men avrttningarna i Torsker hade enligt Carl Sparre varit ett byrkratiskt misstag. Kommissionen hade beslutat verkstlla ddsdomarna utan att, som han uttryckligen beordrat, frst inhmta hans godknnande (han hade varit frnvarande, upptagen av krigstjnst). Kommissionens nonchalans mot chefens givna order gjorde Carl Sparre rasande eftersom han sjlv brjat tvivla p sttet att dma hxor. Och drfr beslt han helt sonika att tills vidare ajournera kommissionens verksamhet. I sitt vredesmod och tvivel [77] rkade han drigenom rdda hundratals liv. Fr dr satt nu prster och hradsrtter i hela Norrland ver hopade av trollkonor som de just dmt till dden p lpande band. De kunde visserligen dma p, men avrttningarna var genom en verhetens nyck instllda. Samtidigt ndde trolldomshysterin huvudstaden Stockholm dr allt skulle komma att f ett tvrt slut. En tid efter hxprocessernas avveckling i Stockholm upphvdes ett pbud frn 1670 att prsterna skulle hlla srskilda hxbner i kyrkorna. Nu skulle tvrtom prsterna enligt ny ndig befallning brja frkunna att detta av Satan inrttade blodbadet ej var rdeligt understdja. Med andra ord. Allt hade varit ett misstag. Pastor Laurentius Hornaeus och hans nrmaste verordnade, den lika nitiske hxjgaren kyrkoherde Wattrangius, levde i hgnsklig vlmga i mnga r. De mste allts bda ha tvingats stlla sig upp i kyrkorna i Torskers frsamling, blicka ut ver de glesa bnkarna p kvinnosidan och frklara att... ja, antagligen att Djvulen i sin rasande list frmr injaga illusioner i mnniskornas sinnen och skapa en frestllning om verklighet dr ingen finns, men att detta inte r mnniskornas fel, srskilt inte ngot fel hos dem som vigt sitt liv t kampen mot ondskan och att sprida Guds ord. Eller hur det nu mste lindas in, det outhrdligt hrda budskapet: Jag ber s mycket om urskt fr alla dda och allt var bara ett misstag. Det vore en fantastisk filmscen. De tv vispojkarna som hrjat i bygden hittades bda ihjlslagna. Det gjordes inga anstrngningar att leta upp och rannsaka deras mrdare. Mjligen var kretsen av tnkbara grningsmn alldeles fr stor. II 6. Den onde prsten i Torsker

Massavrttningarna i Torsker blev kulmen p 1600-talets svenska hxhysteri. Ty nr Djvulen nu reste till Stockholm skulle han mta sitt enda, men avgrande, nederlag. [78]
Sida 29
2007-07-11 07.57
Sida 30
II 6. Den onde prsten i Torsker
III
III Om vilka som dmdes och vilka som inte kunde dmas
1. Somliga medborgare hjda ver varje misstanke
Det fanns mnniskor som inte kunde komma ifrga som hxor, framfr allt medlemmar av adeln. Svitt knt har ingen adlig person ens stllts infr rtta misstnkt som hxa i Sverige. Det frhllandet r typiskt fr hela Europa, ven om det gr att leta upp enstaka undantagsfall. P 1400-talet dmdes en hgadlig marskalk av Frankrike till dden fr svarta mssor och barnoffer. Det var emellertid verkliga brott och idag skulle vi betrakta honom som en galen pedofil och sexfrbrytare. I Ungern anvnde sig konkurrerande adelsfamiljer av hxerianklagelser i kampen om makten. Undantag finns alltid. I brjan av Karl XI:s regeringsperiod var adelns stllning starkare n ngonsin i svensk historia. Tv frmyndarregeringar ganska ttt inp varandra, under drottning Christinas och Karl XI:s omyndighetsperioder, hade skapat koncentration av makten i hnderna p framfr allt den betitlade hgadeln som varken frr eller senare uppndde motsvarande rikedom och inflytande. Det var lag p att alla mbeten i riket skulle innehas av adliga personer och i den mn adeln inte kunde frka sig biologiskt i takt med tillvxten av mbeten fick man nyadla dugliga [79] personer som dock alltid skulle st under den gamla adeln i rang. Ocks domstolsvsendet behrskades av adeln. Enstaka frsk att ange medlemmar av adeln finns det visserligen exempel p. En av de mest aktiva pigorna bland hxvittne - na under den korta processperioden i Stockholm fick fr sig att hon hade makt att knpa huvudet av vem som helst. Hon angav grevarna de la Gardies hustrur som Blkullaresenrer. Det var emellertid ett frsk som mste ha bottnat i total brist p knsla fr ordningen i riket. Den frnmste av brderna, Magnus Gabriel de la Gardie, var riksmarskalk och slkt med kung Karl XI genom sitt gifterml med dennes faster Maria Eufrosyne. Den piga som frskte ange kungens faster som hxa mste antingen ha varit grundligt socialt felinformerad om lget i verklassen eller ocks drabbad av ngon sorts angivarens storhetsvansinne. Rtten lmnade hennes anklagelser t sidan med en fnysning och bad pigan vara s god att terg till att bertta om vissa nkor uppe p Sder. Kort sagt, adliga personer kunde inte ens misstnkas fr trolldom. Prster kunde mjligen misstnkas men i praktiken aldrig dmas. Mot prster var det emellertid betydligt vanligare med anklagelser frn barnvittnen n det var mot adliga personer. Biskopinnan och ngra prstfruar i Hrnsand blev angivna som Blkullaresenrer och fr att ha frt barn dit. Dessa vittnesml frklarade den Kungliga Trolldomskommission som fick det delikata uppdraget att hantera rendet med att Satan utspred frvirring och ville skapa oskerhet genom att f oskyldiga dmda. Och prosten Nerbelius i samma kommission som med kraft hvdat att barn alltid talade sanning i trolldomsfrgor fick visserligen en del besvr med den instllningen nr han sjlv angavs av barnvittnen. verheten enade sig snart om att ven om barn i princip alltid talade sanning nr de angav hxor s gllde inte principen om de angav adel, prster eller prstfruar. [80] Ocks hr finns ett alldeles srskilt intressant undantag som jag skall terkomma till, prostinnan Fontelius i Gvle. S hr lngt, men bara s hr lngt, r det helt okontroversiellt att beskriva vilka mnniskor som kunde eller inte kunde komma ifrga fr misstankar om trolldom. Hr samlas all expertis, historieforskningen, socialantropologer, psykologer och andra beteendevetare, folklivsforskare, feminister och klasskampsteore-tiker i endrktig gemenskap. Men ett steg till s upphr enigheten. En populr teori, som lanserades p 1920-talet av den brittiska frfattaren Margaret Murray, gr gllande att hxor inte bara fanns i verkligheten utan var en srskild etnisk grupp, the little people, som i historiens gryning dragit sig undan till otillgngliga trakter fr att ostrt bedriva sin magiska fruktbarhetskult. Nr kulten som utvades i sektliknande former organiserade som terroristceller spred sig ver Europa, i grupper om 13, s var upptckten bara en tidsfrga. De europeiska hxprocesserna skulle i s fall ha varit ett folkmord som riktat sig mot en avvikande etnisk grupp, vilken utrotaSida 31
des. Snr som, frsts, p enstaka sm celler som verlevt och som man n i denna dag kan se samlas vid Stonehenge i sdra England var midsommar. Den hr teorin r allmnt avfrdad av samtliga de vetenskapliga discipliner som nrmat sig problemet med hxornas identitet. Den i vr samtid faktiskt rtt aktiva druidkulten p de brittiska arna, som naturligtvis beropar sig p urldriga traditioner och kunskaper, r mer att se som en av nutidens mnga yttringar av vidskepelse under samlingsbeteckningen New Age. Beslktad med Murrays teori om verkliga hxor r den nnu levande frestllningen att hxorna i sjlva verket var narkomaner. Jag minns att min historielrare i gymnasiet kom med den frklaringen och jag lser den faktiskt till min hpnad p nytt i en flora fr nyttovxter, utgiven 1985, som jag just slagit upp fr att finna ngra latinska vxtnamn. [81] Narkomaniteorin r ett av mnga frsk att gra hxprocesserna rationella s att de skall g att frst i detta och frra rhundradet nr brottet inte lngre ansgs fysiskt mjligt och drmed orimligt att beknna, som s mnga nd gjorde. Hallucinatoriska vxtgifter har funnits lnge i den nordiska naturen och de exempel som brukar nmnas r bolmrt (Hyoscyamus niger) och spikklubba (Datura stramonium) och den sderut i Europa beslktade belladonna (Atropa belladona). Om den senare lser jag i min flora: Vxten har liksom bolmrten kulturhistoriskt intresse. Den anvndes i Mellaneuropa under medeltiden och senare p sam ma stt som bolmrten i Norden, dvs som ett medel att frstta sig i ett drmlikt tillstnd med s starka hallucinationer att de efter uppvaknandet togs fr verkliga upplevelser, t ex resor till Blkulla. Alla tre vxterna r utomordentligt giftiga, men ocks nyttiga medicinalvxter om de kan prepareras och framfr allt doseras, rtt. mnet i spikklubba, hyoscyamin, anvnds mot astma, mnet atropin i belladona anvnds vid gonoperationer p grund. av sin frlamande och bedvande effekt men ven invrtes mot, fr stark magsaftsavsndring eller njur- och gallstenskolik. Bolmrt har liknande medicinska mjligheter, liksom fr vrigt fingerborgsblomma (Digitalis purpurea). Den nordiska svampfloran erbjuder ett mngdubbelt strre register av bde medicinska anvndningsomrden och mjligheter till berusning. Men tanken att man skulle kunna frklara den stora nordiska hxpaniken med att ngot tusental mnniskor lrt sig att med yttersta raffinemang behandla dessa gifter r alltfr lngskt Redan ndvndigheten av att prva sig fram med doseringe skulle ha krvt ett mrkbart och omtalat antal ddsoffer. Teorin om hallucinationer Sida 32
2007-07-11 07.57
framkallade av ett narkotiskt rus p bolm r emellertid sympatisk, eftersom den syftar till att p ngot ra, tionellt stt frklara ondskan; hxorna skulle p grund av sin [82] narkomani ha varit subjektivt vertygade om sina Blkullaresor och drfr beknt en inbillad verklighet. ven om frklaringen r godhjrtad kan den inte vara sann. Visserligen anvnde sig hxorna enligt ofta upprepade utsagor av en grn eller svart salva som de ftt av Djvulen fr att kunna flyga, samma salva som Gertrud Svensdotter pstods ha ftt sina ftter ingnidna med innan hon skulle g p vattnet och rdda getterna. Men denna salva kunde aldrig materialiseras i sinnevrlden. Djvulen tycks alltid i sista stund ha kommit fre och snappat undan sitt horn med flygsalva just nr en beknnare pekat ut platsen dr den skulle finnas. Vilket ju rimligtvis br tolkas som att dessa horn med flygsalva var phitt i lika hg grad som exempelvis krringarna i Blkulla som tjnstgjorde som kandelabrar eller det spelmanslag som trumpetade med ndorna. Om man nd vill klamra sig fast vid teorin om de knarkande hxorna s hopar sig svrigheterna att frklara ytterligare. Eftersom det verkliga narkotiska preparatet skulle ha existerat i sinnevrlden s frefaller det omjligt att frklara hur det alltid lyckades frsvinna. Fr det verkliga preparatet kunde ju inte konfiskeras av Djvulen s fort det skulle uppvisas? Och hur utfrliga somliga hxors beknnelse n var s har man inte ngonstans sett frklaringar om hallucinatoriska rtpreparat. Till detta kommer mngden av flygande resenrer. De vxter som freslagits r knappast allmnt frekommande och kunde inte ha burit en s stor produktion som skulle ha behvts fr att f tusentals personer p vingarna. Och f alla att dosera rtt! Och de flesta som upplevde resor till Blkulla var barn, tusentals barn. Om bolmrt och spikklubba cirkulerat bland s mnga barn skulle frlusterna i dda ha blivit avsevrda. Fr att drmed ta ett djupt andetag och frska sammanfatta s lngt: Hxorna fanns inte i verkligheten, var inte en hemlig fruktbarhetskult och de var inte narkomaner. Nrmast beslktad med narkomaniteorin r tanken att[83] hxorna i sjlva verket var de kloka, de lvierskor och signer skor som var den enda till buds stende medicinska hjlp so allmogen kunde vnda sig till. Strre delen av stadsbefolkningen ocks, fr den delen. Den frklaringsmodellen kan inte avfrdas utan vidare. Sdana kloka var en hgriskgrupp nr det gllde utpekanden i en uppflammande hxpanik, Mnga av dem blev ocks avrttade och i de drefter fljande rttegngarna var det en belastning att ha slktskap med nIII 1. Somliga medborgare hjda ver varje misstanke

gon man, kvinna eller familj dr signeri eller magiska lkekonster utvades. Men och det r en tungt vgande invndning dessa kloka var en mycket liten minoritet av de dmda och avrttade. Rent befngd blir denna frklaring om medicinkunniga ka gummor dock frst nr den stts in i ett modernt knspolitiskt perspektiv. D uppstr den skert mycket attraktiva genus-vetenskapliga frklaringen att den framvxande skolmedicinen p Europas universitet sammansvor sig i knskamp. Enligt fljande logik: Det var mn som studerade skolmedicin p universiteten. Det var kvinnor som behrskade den mer avancerade folkliga medicinen. Allts krvde de manliga lkarna att staten grep in fr att undanrja den kvinnliga konkurrensen, allts hxprocesser. Teorin om den manliga lkarsammansvrjningen krver att samtliga inblandade lyckades hlla projektet hemligt i 350 r utan att ngon lmnade s mycket som en anteckning efter sig med ens den minsta antydan om projektet. Applicerar man teorin p den svenska verkligheten vid tiden fr hxprocesserna skulle det i s fall ha handlat om att rdda marknadsandelar fr hgst ett par tjog lkare i stderna, mn som nd aldrig skulle ha drmt om att praktisera p landsbygden. Lkaren Urban Hjrne, som vi skall mta som kommissionsmedlem i Stockholm i fljande kapitel, skulle ha blivit ytterligt frvnad om han hrt vilka anklagelser som skulle riktas mot honom drygt tre sekler efter hans dd.[84] Fr att sammanfatta p nytt: Hxorna fanns inte i verkligheten, var inte en hemlig fruktbarhetskult, inte narkomaner men heller inte en undanrjd medicinsk konkurrens. S lngt r allting fortfarande ngotsnr enkelt och bara delvis kontroversiellt, nmligen nr det gller feministiska teoribyggen. Men statsvetare, idhistoriker, socialantropologer och ekonomer har ocks dragit sina strn till stacken av frklaringar. Antropologerna gr jmfrelser med Afrika i modern tid och pekar p exempelvis frndringar i Kenyas kaffeomrden dr en ny social organisation och produktionsordning p ngot stt skulle komma att framkalla gamla hxfrestllningar och s gr de jmfrelser med jordbruksproduktionens kris i Dalarna under senare hlften av 1600-talet. Eftersom alla r verens om att det var underklassen och inte verklassen som drabbades ppnas ocks ett vitt flt fr klasskampsteorier. En sdan modell sger att hxprocesserna var ett instrument fr verklassens intresse att hlla folket p mattan genom att stta skrck i det. Frfattaren Per Anders Fogelstrm, som studerat hxprocesserna i Stockholm och ocks skrivit om dem, drog slutsatsen att frklaringen till hndelsefrloppet var ett pigornas uppror mot verheten. Mjligen tnkte han p pigan som frskte ange grevinnorna de la Gardie. Mjligen missfrstod han helt enkelt innebrden i ordet piga, som inte ndvndigtvis betydde underklass utan vanligen bara ogift kvinna, till skillnad frn hustru eller nka. Det finns ocks en hel del nationalekonomiska frklaringsmodeller. Men de gr inte att redogra begripligt fr. I stort sett alla vetenskapliga discipliner har ngon gng frklarat hxprocesserna utifrn den egna specialiserade infallsvinkeln. Jag har nnu inte sttt p ngon matematisk frklaring, men det skulle inte frvna mig om det fanns ven en sdan, med formler och allt. [85] Alla frsk till originella frklaringar till den synbarligen obegripliga ondskan stupar dock p en grundlggande frga Vet man egentligen vilka de avrttade var? Fr om man inte ve det s sysslar man mest med gissningar och kannstperier, inte olikt skolastikerna p medeltiden. Det har emellertid gjorts en grundlggande utredning om hxornas identitet i Sverige. Den terfinns i professor Bengt Ankarloos doktorsavhandling, Trolldomsprocesserna i Sverige. Sedan det arbetet publicerades 1971 vet man tminstone vilka det var som dmdes under de frsta massprocesserna i Dalarna frn 1668 och framt. Egendomligt nog har inte denna kunskap lyckats tukta den vildvuxna floran av nsketnkande och hem-tillverkade teorier nr det gller hxornas identitet.
2. En gift medellders kvinna med gott anseende och god ekonomi

De som anklagades fr trolldom i Sverige var till vervgande delen kvinnor, bara 15 procent av de anklagade var mn. Proportionerna mellan mn och kvinnor bland trolldomsanklagade varierar en hel del i Europa och det r ingalunda s som de flesta nutidsmnniskor nog frestller sig att hxeri var ett brott dr enbart kvinnor kunde misstnkas, med den tidstypiska frestllningen att hxprocesserna var en mnnens frfljelse och undertryckande av kvinnor. I Essex i England var andelen anklagade mn s lg som sju procent, men i Wrzburg i Tyskland var den 50 procent och i Island och Estland nra 100 procent. Men den svenska hxan var en kvinna. Srskilt som andelen mn i processerna tenderade att sjunka dramatiskt nr det nrmade sig dom och avrttning. Bara en procent av de avrttade var mn.
Sida 33
Merparten av de kvinnor som anklagades fr trolldomsbrott [86] var unga, drygt 60 procent terfinns i ldersgrupperna 15 till 44 r. Men nr kvinnorna senare i frloppet dms s kommer ldre kvinnor att bli den strsta gruppen. Det berodde dels p en del tydliga instruktioner frn verheten om att koncentrera avrttningarna p gamla och ofrbtterliga trollkonor som utvat sin synd lnge, dels p domstolarnas kriminologiska frhoppningar att unga omvnda och beknda synderskor skulle ha en bttre prognos om de fick leva. Fljaktligen kom nkorna, som utgjorde 15 procent av kvinnobestndet, att bli nra 50 procent av de avrttade. Gifta kvinnors andel av kvinnobestndet var 50 procent men bland de avrttade sjnk deras andel till 40 procent. Den typiska svenska hxan r allts en kvinna i 50-rsldern, bara ngot mer sannolikt gift n nka eller ogift (piga). Men vem var nu denna 50-riga svenska hxa? I hlften av fallen var hon utpekad av ngon i slkten, oftast barn men det kunde tminstone till en brjan lika grna vara en kvinnlig slkting som sjlv anklagats frst, brjat beknna och drmed ocks angett andra. Vuxna mn pekade inte ut hxor annat n i undantagsfall. Hon var inte en kvinna med allmnt dligt rykte fr exempelvis superi, snatteri, skvaller eller skrlevnad. Tvrtom, det hrde snarare till ovanligheterna. Dremot hade en tredjedel av de dmda hxorna ngot skvaller om sig fr pstdda trollkonster. Men det var allts inte det mest typiska. Hon var inte fattig, snarare tvrtom. Den stora majoriteten dmda hxor i Sverige tillhrde tminstone i Dalarna dr Ankarloo har underskt saken medelgruppen eller vre medelgruppen bland allmogen. Detta r knappast vad man skulle frvnta sig, och inte heller vad alla representanter fr olika vetenskaper spekulerade i fre Ankarloos underskning. Somliga har som sagt spekulerat ven drefter. [87] Vr svenska hxa r allts ett rekorderligt fruntimmer i medelldern med gott anseende i bygden, mor till flera barn och ansvarig fr ett hushll som r jmfrelsevis vlbestllt, och har inte sysslat med ngon mystisk magi. Hur hxan sg ut i vriga Europa vet vi mindre om med un.. dantag fr de lnder dr det var manlig majoritet bland de dmda. Dr handlade det om illasinnad trolldom av typen frgring (Island) eller andra konkreta skadeverkningar, exempelvis d man upptrdde i skepnad av en varulv (Estland). Sida 34
2007-07-11 07.57
Engelska hxor, som inte kunde flyga och inte brndes p bl, har underskts en del och tycks till skillnad frn de svenska hxorna ha tillhrt de fattigaste skikten av befolkningen. Det r inte s sannolikt att det kommer att kunna forskas fram ngon allmnt representativ bild av den europeiska hxan. Sverige har nr det gller mjligheterna till sdana underskningar ett frsteg i den tidigt utvecklade byrkratin. Den svenska militrdiktaturen p 1600-talet hade nmligen en utomordentlig kontroll ver medborgarna, vilket var en frutsttning fr stndiga utskrivningar och tvngsrekryteringar till armerna. Hr finns allts en tidig folkbokfring i form av kyrkbcker, husfrhrslngder och skattelngder att jmfra med protokollen ver dmda i hxprocesserna.
3. Den ytterst impopulra frdelningen av skulden

Fast nr vi nu har bilden av den svenska hxan framfr oss, den vlbestllda bondmoran eller hantverkarhustrun med gott rykte, ordnad ekonomi och utan ngon srskild flck p sitt rykte, s kommer vi oundvikligen och genast tillbaka till frgan var fr? Vem var det som orsakade hennes dd? Att hon befanns skyldig i sjlva processen berodde i regel p [88] att ett antal barn hade vittnat mot henne och eftersom hon tillhrde dem som dmdes till dden var ett eller flera av barnvittnena ofta hennes egna barn. Domstolarna menade visserligen att barn generellt talade sanning om Blkullaverksamheten men fste srskild tilltro till barnvittnen som utpekade nra och kra, eftersom de menade att sdana vittnesml mste ha inneburit en svr pfrestning p familjesammanhllningen och drfr var sprungna ur desto strre rlighet. Men nsta frga blir d vem eller vilken samhllelig kraft som stod bakom bdeln. Srskilt om vi har en god bild av vem den ddsdmda var uppstr ett utmrkt lge att prva de stndigt terkommande och alltid lika populra klasskampsteorierna, eller fr den delen teorierna om knskamp. Var sledes massavrttningarna mellan 1668 och 1676 ett uttryck fr verhetens vilja att tukta medborgarna, stta skrck i dem eller vnda bort uppmrksamheten frn svlt och krig? Jag mste medge att sdana tankebanor kan te sig srskilt frestande frn en vnsterstndpunkt. Men ingen har lyckats visa att det var s. Som frloppet utspelade sig under dessa r r det snarare tydligt hur verheten i Stockholm togs p sngen och snart vacklade mellan tvra kast i taktiken mot ovsendet.
III 3. Den ytterst impopulra frdelningen av skulden

Nr den frsta Kungliga Trolldomskommissionen skickades till Dalarna under ordfrandeskap av Creutz var taktiken att man skulle sl till snabbt och avrtta lagom mnga. Det fungerade inte s bra, eftersom paniken spred sig desto vrre. Nsta gng man for till Dalarna togs hrdhandskarna till mot vittnen och ryktesspridare med hudflngning och gatlopp. D upphrde visserligen ovsendet i Dalarna men hade i stllet spritt sig norrut. Den frsta Norrlandskommissionen lyckades manipulera kung Karl XI att besluta att bara sdana som beknt godvilligt fick avrttas. Det var ett led i den intrigerande minoritetens taktik fr att inom systemets ram motarbeta det. [89] Den andra Norrlandskommissionen tergick till hrdhan skar och massavrttningar och lyckades manipulera kung XI att bde rekommendera tortyr och hvda att nian inte sk lta sig avskrckas av det stora antalet dda. Drefter upphrde den kommissionen drfr att den sjl vldigt lades ned av sin ordfrande Sparre. P s vis kom fr vrigt denne Sparre att bli den enskilde svensk som rddade flest mnniskoliv under hxprocesserna, frmodligen utan att ens sjlv tnka p den saken. Detta r sannerligen inte en verhet som skrider till verk med ngon genomtnkt och beslutsam plan att fra klasskam' mot underklassen. Det r bara en frvirrad verhet som dess. utom r oskicklig i att systematisera gjorda erfarenheter och konferera inbrdes. Den som slpade den svenska hxan till bdel och bl var den allmnna opinionen. Och i s fall r alla klasskampsteorier om svl verhetens listiga avledningsmanvrer som pigornas uppror skjutna i sank. Den allmnna opinionen i de landskap som hrjades av hxpaniken bestod av samma samhllsklass som brndes. Den frvirrade verheten i Stockholm bombarderades med, skriftliga krav frn nordliga socknar om att snda nya kommissioner, se till att f igng verkstlligheten p avkunnade dds; domar, ge tillstnd att avrtta barnvittnen utver redan avrtta de trollkonor och s vidare. Drivkraften bakom denna allmnna opinion var till stor del nitiska och uppviglande prster som dessutom fungerade som en sorts frberedande frunderskningsledare i de omrde kommissionerna hade p sin arbetslista. Men det fanns ett avgrande skl till att prsternas propagandistiska arbete fungera och verkligen piskade upp opinionen, och det var omsorgen o barnen. I alla bevarade skriftliga opinionsyttringar, om det s r protokoll [90] frn olika processer eller brev till Stockholm med blodtrstiga krav, r det alltid barnens vl och ve som betonas mest och starkast. Allmogen slogs ursinnigt fr att rdda sina barn frn undergng och riktade den kampen mot den frvirrade verheten. Ibland var denna verhet inte bara frvirrad och vankelmodig utan dessutom cklad. Nr Anders Stiernhk skulle utnmnas till ledamot av den frsta Norrlandskommissionen varnades han av sin far, den ldre och betydligt mer erfarne juristen, fr hur svrt det var fr samvetet att uthrda den lga hopens skrn efter dd och korsfstelse. Och sjlv redogr han chockad fr hur han bevittnade den s kallade risslitningen i Bollns av misstnkta som hade skonats frn ddsstraff. Somliga stod inte ut, skriver han, utan svimmade efter 80 slag (80 slag!) och sdana excesser frklarade han med bndernas hmndgirighet. Lynchningar av friknda eller icke dmda hrde heller inte till ovanligheterna. Man kan frsts hvda att prsterna som piskade upp denna blodtrstiga opinion representerade verheten. Det r sant i s mening att prsterna utgjorde det andra stndet efter adeln och i ngon sorts strikt klassanalytisk mening tillhrde en verklass som dmde och avrttade underklassen. Men d br man nog ppeka att prsterna i realiteten inte var mer n ett tredje stnd. Adeln bestod av hgadeln som hanterade rikets alla hgre mbeten och lgadeln, sdana som Rosenhane och Stiernhk, som satt p alla lgre mbeten, framfr allt i domstolarna och militrapparaten. Drfr kunde det kyrkliga tredje stndet aldrig ha genomfrt en vergripande samhllsplan eller klasskamp p egen hand. Dessutom r det svrt att frestlla sig hur prsterna skulle ha kunnat resonera i sdana konspiratoriska politiska banor. De trodde ju faktiskt i de allra flesta fall att de ftt ett uppdrag av Gud att stoppa Djvulens raseri och mnga av dem [91] utvecklade en outtrttlig flit i det hga uppdraget. Att denna gudsnit ocks kunde frvandlas till ondska ser vi i fallet med pastor Laurentius Hornaeus som lt sin mor d utan att lyfta ett finger till hennes hjlp och drefter stoppade barn i isvakar eller hotade att steka dem i ugn. Att prsterna dessutom kunde gra ont p ett aningslst stt ser vii fallet med Lars Elvius som p fullt allvar trodde att Blkullaresenrer angrep honom p ntterna fr att hindra honom att utfra Guds arbete bland mnniskorna. Men det fanns undantag ocks bland prsterna. Kyrkoherden i Gvle, Petrus Fontelius var ett enastende undantag. I ett minst sagt utmanande uttalande hvdar han att han utrttat mycket gott i sina predikningar genom
Sida 35
att han ngot dmpat den gemena mening som vulgus (latin, den lga hopen) till frne haft, s att de icke tro det s grovt vara som det sjes. Den instllningen hll p att kosta hans hustru livet.
2007-07-11 07.57
Kvar fanns ngra snopna barnvittnen som kommit rnnande fr att stlla upp och bekrfta de unga experternas utpekanden. Frmodligen slutade den lilla lokala hxprocessen i Valbo med att barnvittnen fick ett kok stryk, ven om man inte fann anledning att protokollfra en sdan processuell vstgtaklimax. I staden Gvle var det allts inte lnt att g till kyrkoherde Fontelius med antydningar eller funderingar om trollkonor. Senare nr brket var igng intygade flera representanter fr stadens borgerskap att den som gtt till pastorn med sdant blivit [93] snpligt avvisad och bde privat och frn predikstolen, riskerade att kallas pack och vrldens avskum. I sina predikningar hade kyrkoherden flera gnger framhllit att man skulle avhlla sig frn att lyssna p barnens fantasier och hellre kl dem med ris om de kom sladdrande med hxhistorier. Han intog allts en i tiden lika djrv som kontroversiell hllning, ytterligare manifesterad av att han under flera r kompromisslst vgrade att frestava den bn mot hxeriet som enligt pbud frn rikets hgsta styrelsemakt skulle upprepas med jmna mellanrum i landets alla kyrkor. Skert var kyrkoherden en man som var svr att ha att gra med fr borgerskapet i Gvle. Nedsttande berttas om honom att han lg och lste bittida och sent och att ingen d fick stra honom. Att ha lsvanor i Gvle var helt skert betydligt mer misstnkt n i Uppsala. Eftersom han dessutom var en berest man, man vet att han varit bde i Frankrike och Italien, kan man nog utg frn att han inte hyste ngon strre respekt fr Gvlebornas bildningsgrad eller insikter i demonologi eller teologi. Sklet till att Fontelius drogs in i ett lngvarigt brk med borgmstaren r dock nrmast skrattretande trivialt. Borgmstare Falck var ovn med en rdman Johan Andersson, vilket emellertid kyrkoherden inte hade ngon del i. Men borgmstaren fick fr sig att rdman Andersson och hans hustru hade ftt alldeles fr fina platser i kyrkan nr bnkarna av ngon anledning flyttades om. Krnkt sina egna och framfr allt hustruns vgnar skte d borgmstare Falck upp kyrkoherden och besvrade sig ver den sidovrdnad som han menade hade visats hans hustru. Den hr gngen kunde Fontelius tydligen kontrollera sitt temperament och bad ofrbehllsamt om urskt fr den icke avsedda skymfen och frskrade att han alls icke haft fr avsikt att srskilt gynna rdmannens hustru. Men saken var inte ur vrlden s enkelt fr nsta gng kom borgmstaren med fullkomligt orimliga krav som snarare ger intryck av en tydlig vilja [94] att stadkomma brk. III 4. Processen mot pastorskan Fontelius
4. Processen mot pastorskan Fontelius

Petrus Fontelius sg tydligen inte mycket ut fr vrlden, eftersom han beskrivs som en liten bjd gubbe med grtt skgg och blekt ansikte. Men han visade en andlig resning och ett mod som f i hans samtid. Frn r 1669 var han kyrkoherde i Gvle, den utnmningen kan inte ha varit ett kliv uppt i karriren fr honom, eftersom han kom frn Uppsala universitet dr han varit Vstgta nations inspektor, professor i teologi och drtill rektor magnificus. Det r oklart vad som var anledningen till hans steg nedt i den sociala hierarkin, eller om det ens var det p 1600-talet, men universiteten var lika lite d som nu ngra fridsamma inrttningar fjrran frn vrldens lga intriger. Och att Petrus Fontelius var en stridbar person som hade ltt att skaffa sig fiender framgr [92] med eftertryck av det brk han hamnade i med staden Gvles med mktigaste man, borgmstare Falck. Kyrkoherde Fontelius var mer n skeptisk till hxpaniken, det verkar faktiskt som om han helt enkelt inte trodde alls p vare sig barnvittnen eller beknnelser. Han hade viss personlig erfarenhet av sjlva hxdmandet eftersom han under en kort period tillhrt den Hlsingekommission dr ocks den kritiskt instllde Stiernhk fanns med. Ur det perspektivet r det lite frvnande att han inte gjorde sig bemrkt redan d genom att hgljutt ansluta sig till kommissionens kritiska minoritet. Eller om han gjorde det fast dokumentation saknas, eller om han blev ovn med de andra gudsmnnen, gav upp och lmnade spektaklet i vredesmod. r 1673 ingrep han dock bevisligen i en hxprocess som pgick i Valbo utanfr Gvle. Processen hade franletts av tv unga gossar, den ene borgarson frn Gvle, som gav sig ut fr att vara experter p hxor och drfr knt igen eller p annat stt utpekat ett antal personer. Petrus Fontelius infann sig personligen i rtten och lyckades med en skarpsinnig utfrgning av de tv unga experterna f dem att bli oskra och drefter till den grad brja emotsga sig sjlva att domstolen tappade frtroende fr dem. Drefter plderade han som en advokat fr de misstnktas oskuld och vann p varje punkt. De misstnkta frikndes.
Sida 36

P vren 1673 gick nmligen rdmannen Johan Andersson en lrdagskvll fr att ta nattvarden i kyrkan. Kort drefter infann sig borgmstare Falck och frklarade att eftersom han och rdmannen var ovnner s borde rdmannen och hela hans familj frbjudas att i fortsttningen ta nattvarden i kyrkan. Man kan ltt frestlla sig hur den temperamentsfulle kyrkoherden exploderade av ilska ver borgmstarens idiotiska tilltag. En enkel, knappt lskunnig kommunalpolitiker kom in och frskte ge kyrkoherden order att utdela kyrkostraff: Utsklld och skert frbannad i mer n ett avseende lmnade borgmstaren sin kyrkoherde som fiende p allvar. Nsta tillflle att visa den saken kom nr Fontelius strax drefter hll brllop fr en av sina dttrar. Borgmstarfamiljens bnkar stod d demonstrativt tomma. I en annan tid hade en aldrig s politiskt mktig borgmstare kunnat gra mycket lite t en egensinnig kyrkoherde som inte tog order som andra. Men nu var det 1673, nra kulmen p hxpaniken i riket. Snart brjade de frsta ryktena lpa om att kyrkoherdens fru, Katarina Rolandsdotter Bure1, en prstdotter frn Nora, var en av stadens ledande hxor, om inte den frnmsta. Och d brjade barnvittnena rada upp sig, i frmsta ledet borgmstarens 13-rige son Hkan. Att hxrykten var en farlig sak som inte utan vidare gick att vifta undan ens fr en kyrkoherde mste Fontelius ha varit vl medveten om. Men han var nd en universitetsman, van vid nstan lika illasinnade intriger, och alls inte handfallen nr det gllde att producera juridisk skriftvxling. Allts frskte han ta initiativet och gra ett frtalsml av saken. Tanken var frsts god. Om han och hans fru vann ett frtalsml frst s skulle det bli svrt att komma drefter med samma sak i form av hxeri-anklagelser fr sdant som redan var dmt osant. Men detta insg ocks borgmstare Falck som satt i den lokala [95] tingsrtten och krnglade med frhalning av frtalsmlet. Fontelius svarade med att beropa jv mot Falck som mste trda tillbaka frn mlets behandling. Det kunde tyckas som en seger, men d svarade Falck med att jvsfrklara hela tingsrtten och hnskt frgan i sin helhet till den Kungliga Trolldomskommission som var i antgande. Nr s halva kommissionen, man hade desperat delat p sig fr att hinna med, i brjan av februari kom till Gvle och inledde sitt arbete fortsatte den formaljuridiska striden. Skulle kommissionen prva frtalsmlet eller hxerianklagelserna frst? Kyrkoherde Fontelius stred frtvivlat fr att frtalsfrgan skulle avgras innan horden av barnvittnen slpptes in. Men nu lg hans extrema politiska instllning honom i fatet och han hade uppenbart kommissionen emot sig. Anklagelserna mot honom sjlv brjade radas upp. Fr hade han inte lnge vgrat att lsa upp hxbnen i kyrkan och bara visligen terupptagit den nr kommissionen var i antgande? Hade han inte dessutom medverkat till att flera trollkonor frikndes i Valbo? Var det inte sant att han frbjudit frldrar att frga ut sina barn om hxor och i stllet rekommenderat risbastu? Hade han inte kallat ryktesspridare fr pack och avskum med mycket mera? Men vrst av allt, och oerhrt provocerande, var hans ord att han bedmde detta tal om ett Satans raseri som blott frvirrade fantasier. Det var en uppfattning som i sig kunde leda till ddsstraff, om man inte var adlig eller prst. Vid precis samma tid ingick i domsklen mot en kvinna som dmdes i Ockelbo ppekandet att det som mest lg henne i fatet var att hon dragit p sig graverande misstankar genom att hon bermt sig fr att alltid ha betraktat detta med Satansvsendet och barnafrande till Blkulla som ett gyckleri. Det blev allts hxprocessen mot kyrkoherdens hustru Katarina [96] Bure som skulle tas frst. Drmed var det dags att brja paradera flocken av barnvittnen, som var ver 20 stycken. Den 14-riga Annika Gotthalksdotter berttade att hon frsta gngen tagits till Blkulla av pastorskan Fontelius tta dagar fre jul, men att hon p senare tid varit dr med henne ytterligare fyra gnger. Till Blkulla hade de ridit p ingen mindre n borgmstare Falck. Falck vittnade och intygade att han var m i kroppen p morgnarna och mycket trttare n han brukade vara, vilket sledes tydde p att han varit ridverktyg till Blkulla. Borgmstarens 13-rige son, som var den mest ihrdige och utfrlige av de vittnande barnen, intygade att pastorskan ofta tog honom till Blkulla tillsammans med hennes egna barn Petrus, Lars, Lisken, Carin och Annika och att alla barnen hade blivit omdpta i Blkulla, skurna i fingret och ftt sina namn inskrivna med blod i den svarta boken. Pastorskan hade ocks undervisat dem i frbannelsebner och alla hade de tvingats bola Sida 37
Se antavlan Catharina Rolandsdotter Bure /FB
med Djvulen fast pastorskan var den enda som tyckte om det. P senare tid hade hon kommit och misshandlat honom varje natt fr att han hade beknt. Katarina Bure vrjde sig envist och vltaligt och ppekade att bde osmja och mutor lg bakom dessa barnvittnesml och hon frklarade att om barn tvingas brja fundera i mnet s kommer de oundvikligen att drabbas av fantasier om vad som helst, vilket dock inte har med verkligheten att gra. Hon redovisade sledes, fast med mer frsiktiga ordalag, ungefr samma vrldsbild som sin man. Men det gjorde bara hennes position smre, eftersom rtten betraktade en sdan instllning som en galen inbillning. Andra trolldomsanklagade kvinnor som beknt frhrdes p nytt och brjade som vanligt komma med utpekanden mot den som frhrarna ville ha som medbrottsling. Det sg mrkt ut. Att paret Fontelius egna barn tvingades infinna [97] sig fr att vittna hjlpte inte stort, trots att de alla friade sin mor. Fr d observerade rtten att barnen inte grt nr de vittnade. Trar var nmligen enligt gllande praxis ett tecken p sanningsenlighet, liksom det var typiskt fr hxor att inte kunna grta nr de nekade. Den som frskte hlla huvudet kallt lpte allts n strre risk att bli av med det. Som en sista desperat tgrd ingrep nu kyrkoherde Fontelius, med verkliga trar och vl spelad underdnighet och bad rtten att hans hustru skulle slippa hktet i vntan p dom och han svor p att hon inte skulle rymma. Det gick rtten med p. Paret Fontelius rymde omedelbart sderut. I ddsdomen som avkunnades ngra dagar senare pekade rtten srskilt p den redbare borgmstaren Falcks lidanden d han med sorg ftt erfara att hans son under lng tid frts till Blkulla av pastorskan och dessutom hade sonen intygat att han dagligen misshandlades av henne. Eftersom hon nu dessutom hade rymt s hade hon slutgiltigt bevisat sin skuld. Beklagligtvis kunde hon genom sin rymning ocks fortstta sin brottsliga grning, eftersom en del av de barn hon tidigare frt till Blkulla nu varje natt var offer fr hennes hantering. Ytterligare fem kvinnor dmdes till dden tillsammans med pastorskan Katarina Bure den 9 mars 1675. En av dessa2 som hade beknt hade ftt nden att bli begravd p kyrkogrden i stllet fr p avrttningsplatsen. Det privilegiet hade rtten visserligen frordnat ocks fr Katarina Bure men inte av mildhet eller sympati utan
2007-07-11 07.57
beroende p hennes samhllsstllning. Man hade funnit det olmpligt att behandla liket efter en prstfru p samma stt som vanliga trollkonor i de lgre klasserna. Petrus Fontelius och Katarina Bure saknade inte inflytelserika vnner och frn en sorts politisk asyl i rebro inledde de skriftvxlingen fr att f domen upphvd. Deras fall hade blivit uppmrksammat och flera hgre stndspersoner kom till deras undsttning, dribland en grevinna. [98] Till en brjan blev det en seg prestigekamp mellan kommissionen, som inte grna sg att de skulle bli verkrda av intrigerande klassbrder och kunglig nd, och de krafter inom domkapitel och verklass som stod p paret Fontelius sida. Men Katarina Bures sak avgjordes mer av sjlva tidpunkten n av ngon intrigernas konfrontation inom verklassen. Hxprocesserna hade inte lng tid kvar nu nr avgrandet i Stockholm nrmade sig, och efter kollapsen i Stockholm frikndes Katarina Bure genom kunglig nd och kyrkoherdeparet kunde tervnda till Gvle. Och drefter beslutade Kungl. Maj:t att frbjuda den tidigare obligatoriska hxbnen och i stllet beordra alla landets prster att intyga att detta av Satan inrttade blodbadet ej var rdeligt understdja. Om det hade varit en fantastisk filmscen att se prsten Laurentius Hornaeus, den lika sadistiske som nitiske hxjgaren, stiga upp i sin frsamling, blicka ut ver de av honom sjlv kraftigt decimerade bnkraderna p kvinnosidan och frskra att allt bara hade varit ett misstag s vore det inte s mycket smre filmscen att se kyrkoherde Petrus Fontelius genomfra samma kungliga befallning. Den ene vit, den andre svart. nd hade dessa kyrkomn haft tillgng till exakt samma kunskapsmaterial, ven om Fontelius mste ha varit den mer bildade av de tv. Var skillnaden mellan dem moralisk eller intellektuell? En av de kvinnor som avrttades i Gvle och som dmts i samma process som pastorskan Fontelius r alldeles srskilt intressant fr fortsttningen. Det var hustru Karin Nilsdotter. Hon hade som alla andra angivits av ett antal barnvittnen, men ett av barnen var hennes son, den d elvarige Johan Johansson Griis. Efter avrttningen av hans mor sndes han till slktingar i Stockholm, vilket bde fr honom sjlv och andra skulle ta en nde med frskrckelse. [99]
Se antavlan Anna Israelssdotter Bure /FB.
Sida 38
III 4. Processen mot pastorskan Fontelius
IV
IV Om Djvulens nederlag i Stockholm och en historiefrfalskad hjlte
1. Men p vgen mot Stockholm lg Uppland
Konsten att sprida hxpanik hade alltmer professionaliserats. Men i de norra landskapen hade bedragarnas marknad urlakats av att s mnga processer redan genomfrts att fretagsamma unga pojkar skte sig sderut frn Gvle fr att finna nya frsrjnings-mjligheter. Snart vandrade visgossarna runt i Uppland och skte arbete hos mer eller mindre lttlurade prster. Visgossarnas frckhet hade dessutom tilltagit. Tv av dem reste omkring i socknarna nrmast Uppsala, pekade ut hxor och uppgav sig oblygt ha ett srskilt uppdrag frn Kungl. Maj:t, varfr de tog ut kostnader fr resor, kost och logi frn allmogen. den oreda de stllde till fick myndigheterna upp spret, lt diskret infnga dem och snde den ene till frhr infr hovrtten i Stockholm, dr han framgngsrikt spelade frstndshandikappad fr att klara sig. Den andre fick i all diskretion respengar hem till Norrland. Men hxsmittan var redan spridd i Uppland. Och med brjan i den norra delen av landskapet, som ligger nrmast Gvle, [101] var snart de lokala processerna igng enligt samma mnster som p andra hll i landet. Prsterna var drmed ocks i farten med informella frhr och upprttande av listor p misstnkta trollkonor och barn som hade frts till Blkulla. Allting skulle nu normalt tala fr att katastrofen snart skulle f samma om. fattning som p andra stllen dr Blkullalegenden spritt sig. Men tillflligheternas spel gjorde att Uppland i sin helhet skulle komma undan med bara tv avrttade och brnda hxor. En sdan tillfllighet var att Anders Stiernhk just hade rvt sin nyligen avlidne fars mbete som hradshvding i norra Uppland. Och det var just dr tingsfrhren med misstnkta och vittnen p allvar skulle tas upp hsten 1675. Och Anders Stiernhks instllning knner vi sedan tidigare. Under hans ledning kom domstolen att konsekvent underknna alla barnvittnen p den grunden att de sade emot varandra, eller sig sjlva, och att deras redogrelser drfr saknade trovrdighet. Vi fr tnka oss att allmogen blev missnjd med en sdan antiklimax nr upphetsning och rykteskarusell drivit frloppet nda fram till riktiga domstolsfrhandlingar. Med vad som frefaller som en listig undanmanver frklarade d Stiernhk fr medborgarna under hans domvrjo att de naturligtvis kunde, kanske rentav borde, g till kungs med besvr s att kungen i sin nd kunde tillstta en riktig kommission fr att med kraft ta itu med den upplndska hxplgan. Stiernhk hade inte ringaste tckning fr att p detta stt inge frhoppningar om hrdare tag med riktig hxdomstol. Antingen ville han bara vinna tid eller ocks hade han en god frestllning om vad det kungliga svaret skulle bli. Fr vid den hr tidpunkten krntes Karl XI i Uppsala och i anslutning till krningen pgick en riksdag. En del besvr i troll- domsfrgan inkom frsts till denna riksdag, bland annat frn de hraden som Stiernhk gjort besvikna med att avfrda all bevisning. [102] Men det beslut som dessa besvr frn Uppland konkret resulterade i ser mest ut som en irriterad undanviftning med den kungliga handen: ... och vill vi att allmogen sjlv sdant vsende inbrdes avstyrer med gudsfruktan och flitiga bner till Gud sker frekomma och avvrja. ven bortsett frn att kungen kan ha tyckt att krningsriksdagen hade betydligt viktigare saker att hantera det pgick in i det sista en maktstrid mellan honom och hgadeln s var det avfrdande svaret om att var god drj och be helt konsekvent med det oklara lge som rdde just d i hxprocessandet. Andra Norrlandskommissionens president Sparre hade ju mer eller mindre sjlvsvldigt lagt ner kommissionens verksamhet. ven om han gjort det i vredesmod eller av prestigeskl s hade han fogat en mer formell Sida 39
motivering till sitt beslut. Han hade begrt att expertis i Stockholm skulle utarbeta konsekventa regler fr hur dmandet skulle g till, allts att man skulle tillstta en utredning. Vilket lika vl d som nu kunde vara ett stt att vinna tid och tills vidare bli av med en besvrlig frga. Den fr ndamlet tillsatta utredningen i Stockholm hade hittills inte utrttat ett dugg. Inte heller frn Uppsala domkapitel som hade frgan p remiss hade det hrts ngonting. Det var inte med ngon iver som verheten kastade sig ver hxproblemet. Frgan bollades vidare till hovrtten i Stockholm som i sin tur bollade den tillbaka till Anders Stiernhk i Uppland. Och han i sin tur fortsatte att frhala processen utan att ett enda hxbl restes, Stiernhk visade sig nyo ovanligt petig med bevisningen nr han skulle prva anklagelserna. Tiden gick. Till slut blev det nd ndvndigt fr landets ledning att tillstta tv kommissioner. Ovsendet hade tilltagit i sjlva huvudstaden och hovrtten gjorde som frr, att man bittert klagade ver hur allt annat och viktigare arbete skulle hamna i bakvatten Om man p nytt skulle brja tvingas syssla med hxor. [103] Fr den kommission som skulle dma ver Uppland och Vstmanland tillsattes emellertid Anders Stiernhk som president och vid sin sida fick han en grupp professorer i Uppsala Ngon anslutning av lokala nmndemn eller prster var d inte lngre tal om. Nu nrmade sig frsts sanningens gonblick fr Stiernhk Som hradsdomare hade han frmodligen ganska lttvindig kunnat tillta sig att bara avfrda vittnesml, i all synnerhet som eventuella ddsdomar nd skulle faststllas i prvning av er hgre rtt. Men nu hade han blivit den hgre rtten sjlv, med rtt och skyldighet att utdma ddsstraff. Men hall manvrerade listigt. Fr det frsta kom hans kommission fram till att eftersom de flesta av ledamterna bodde Uppsala, och eftersom de vriga nd ltttare kunde skaffa sig tillfllig bostad dr n ute p landsbygden, s skulle kommissionen den hr gngen inte resa runt. Man skulle ha sitt ste i Uppsala. Vidare beslt man att inleda sin verksamhet mitt i skrdetiden och innebrden av det beslutet kan man inte grna ha va rit omedveten om. Det som nu skulle brgas var den frsta god skrden efter tv svltr. F bnder om n aldrig s upphetsad av hxfrgor skulle vilja resa med sina barnvittnen till Uppsal just nr den goda skrden skulle inhstas. Nsta led i denna uppenbara frhalningstaktik blev att man infordrade alla lgre domstolars beslut i Uppland och utsatt dem fr skoningslst petig kritik, som att det Sida 40
2007-07-11 07.57
man tagit del a bara visat sig vara summan av barnens svar in gemen men inte sjlva barnens svar in specie och srskilt fr sig ver var punkt... Man lade allts underrtterna ett ondligt tidsdande stt att ta om allting frn brjan. ven om Stiernhk och hans frmodligen helt infrstad bisittare skert hade kunnat frlnga denna byrkratiska metod att rdda liv s kom slutet fortare n ngon av dem hade kunna [104] ana. Sent p hsten inkom ett kortfattat men nd i sak mycket dramatiskt besked frn de erfarenheter som kommissionen i Stockholm gjort tidigare under sommaren och i september. Stockholmskommissionens ordfrande Coyet berttar, liksom i frbigende: S mycket oss veterligt r, bestr detta barnafrande mest av idel osanning... Det var ver. Vad som terstod fr Stiernhks kommission i Uppland blev d bara att p lpande band friknna alla som dmts i underrtter och bestraffa en del vittnen med prygel.
2. Och i Vstmanland avstyrde en biskop p egen hand hela spektaklet

Den Stiernhkska Trolldomskommissionen hade ocks haft Vstmanland under sin domvrjo. Men dr kom hxpaniken att kvvas i sin linda och det med en kyrklig insats som inte hrde till det typiska under dessa r. I trakterna av Vsters hade p samma stt som i Uppland norrlndska experter p hxor givit sig till knna redan sommaren 1675. Det rrde sig om tre kvinnor frn Gvle som stllde till mycket ovsen. Om nu dessa viskrringar, eller vad vi skall kalla dem, hade ftt kontakt med en pastor Lars Elvius eller nnu vrre en Laurentius Hornaeus s hade utvecklingen frmodligen tagit en helt annan och frskrckande vndning. Men viskrringarna fick att gra med en teolog av en helt annan kaliber, biskop Rudbeckius. P hans initiativ togs de till fnga och sattes i cell, han kom snabbt verens med landshvdingen Posse om hur saken skulle sktas drefter. Landshvdingen skrev en rapport till hovrtten och fick tillstnd att upprtta lokal specialdomstol som skulle dma kvinnorna fr frtal och skvaller. Drmed statuerade man ett snabbt exempel av rakt motsatt innebrd n vad som hittills hade varit det vanliga. [105] Rudbeckius hade redan 1671, nr hxpaniken rasade som vrst i Dalarna, frfattat en teologisk analys i mnet. Hans budskap var att man mste hantera trolldomsrykten med yttersta skepsis och frsiktighet. Hans centrala tankegng var att ven om Djvulen fanns och stllde till mycket frtret drom mste varje teolog ha
IV 2. Och i Vstmanland avstyrde en biskop p egen hand hela spektaklet

varit fast och dogmatiskt vertygad p 1600-talet s gjorde inte det Blkullafarandet mer trovrdigt i sig. Det kunde tvrtom frhlla sig s att Djvulen med sken och bedrgeri spred panik och lurade mnniskorna att brja dma varandra fr brott som inte fanns. En sdan sak skulle gldja Djvulen desto mer, till skillnad frn att f sina egna hxor halshuggna och brnda i stor mngd. Biskopens resonemang hade haft stor betydelse fr den minoritet av skeptiska jurister som i olika kommissioner mer eller mindre frgves frskt streta emot blodtrstiga nmndemn och lokala prster. Flera av de skeptiker vi knner till frn tidigare hade ofta och med gillande citerat Rudbeckius, dribland Rosenhane, Lundius och Stiernhk och inte minst Petrus Fontelius, kyrkoherden i Gvle. Dr faller allts en pusselbit p plats nr det gller denne Fontelius och hans ibland till synes nstan halsstarriga motstnd mot Blkullatron. Han hade helt enkelt haft intellektuellt skarpare teologiska instrument i sin hand, samma tankegngar som den aktade biskop Rudbeckius, nr han gtt emot den frvillade lokala opinionen i Gvle som han inte utan tydligt frakt kallade fr vulgus, den lga hopen. Slutsatsen av detta r bde nedslende och upplyftande: det hade hela tiden funnits en annan mjlighet fr kyrkan. Men mn som Rudbeckius och Fontelius hamnade i minoritet nr paniken brakade loss. Precis som hxornas frsvarare Stiernhk och Rosenhane och andra jurister som frskt st paniken, opportunismen och dumheten emot med byrkratiska metoder inom systemet. [106] Trngboddhet, social nd och smuts blev grogrunden fr skvaller och trtor, ovnskap och smbrott. Stadsdelen var knd fr alla sina brk och det var ett av sklen till att man inrttat en helt ny domstol, Sdra kmnrsrtten, dr dagens Stadsmuseum ligger, i brjan av Gtgatsbacken. Hr uppe bodde murarmstare Galle och hans hustru Britta Sippel och hon var som klippt och skuren fr att utpekas som hxa nr paniken fick fste i Stockholm p vren 1675. Fr det frsta hade hon sedan gammalt ett rykte om sig. Nr murarmstaren skulle fria till henne hade han varnats frn flera hll att Britta var en sdan som lade nycklarna under grytan nr hon kokade (ett skert tecken p trolldom) och dessutom var hon folkilsken och grlsjuk redan innan hennes man blev sjuk och inte lngre kunde frsrja henne och barnen. Han kallades d Nslsen drfr att sjukdomen man sade att det [107] var fransosen (syfilis) hade frtrt hans nsa. Och fljaktligen kallades hans illa sedda hustru fr Nslsan. Redan sju r tidigare hade hon faktiskt vunnit ett frtalsml som gllde pstdda hxkonster infr kmnrsrtten. En skeppare Cornelius hade vitt och brett berttat hur hon genom trollkonster, utan att ens vara nrvarande, tre gnger lyckats f hsten att kasta av honom nr han skulle bege sig ut till Dalar. Eftersom han inte infr rtten kunde underbygga sin anklagelse, med mer n att han knde p sig hur det lg till, dmdes han fr frtal och fick bota till Britta Sippel som nnu inte blivit Nslsan eftersom hennes man murarmstaren fortfarande var i fullt arbete med kyrkobygget och hade flera anstllda. Vren 1675 kokade emellertid stadsdelen av hxrykten och nrmast sjlvklart riktades misstankarna i frsta hand mot Ns-lsan, men de smittade ocks av sig p hennes syster Anna Sippel, som var gift med en bagarmstare och hade det mycket gott ekonomiskt stllt, och frn Anna smittade misstankarna vidare av sig p hennes vninna mssmakerskan Anna Vipp upp med nsan Mnsdotter. Nr den tolvrige Johan Johansson Grus kom till Stockholm i maj mnad fr att bo hos en slkting som var hkare p sgatan hade han redan fregtts av en viss bermmelse. Han gossen frn Gvle som angett sin egen mor och ftt henne brnd p bl och han hade varit flera gnger i Blkulla. Hkarebodarna dit mnga hade renden, och lika mnga ltt kunde gra sig renden, fungerade som veritabla skvallercentraler. Och nu nr manegen redan var
3. Stockholm 1675 dukat bord fr den lille mytomanen frn Gvle

P bara de senaste 50 ren hade Stockholms befolkning vuxit frn 8 000 till 40 000 invnare. Expansionen hade tv sidor, frst den militra stormaktens kade behov av bostder och palats i huvudstaden, i andra hand invandring av fattiga mnniskor frn landsbygden av ungefr samma slag som i vissa huvudstder i tredje vrlden idag. Stadsdelen Sder representerade bda dessa sidor. Dels fanns hr nya palats fr hgadeln som ansg det sundare att bo lite ovanfr Gamla stan eftersom luften var friskare hr uppe. Gtgatan var en fin adress, ungefr som vissa gator p dagens stermalm. Men i kkstderna runt nybygget av Katarina kyrka trngdes en fattigare befolkning i sammangyttrade grnder med hantverkare, hkare, arbetslsa sjmn, avdankade soldater, nkor som gnade sig t spinneri, roddarmadamer, finska pigor, lskonor och fyllbultar.
Sida 41
krattad anlnde den lille hxspecialisten Johan frn Gvle och snart skulle han bli knd under artistnamnet Gvlepojken. Redan frn brjan hade han en tacksam och nyfiken och snart mycket lraktig publik bland kvarterets barn. Snart sades det om honom att han visste s mycket om Blkulla att det var som om han varit barnfdd dr. Tv av hans frsta epigoner [108] blev drabanten Myras tv pigor Agnes och Annika som var ngra r ldre n han sjlv. Det drjde inte lnge frrn de bda myrapigorna, som de kallades, kunde anfktas och svimma lika skickligt som Gvlepojken och inom kort var de hans jrnlikar ocks i gonvittnesskildringar frn Blkulla, eftersom de nu pltsligt hade brjat fras till Blkulla bda tv. De tre barnen hade s gott som sjlvklara hxor att peka ut, Nslsan, hennes syster bagarhustrun Anna och mssmakerskan Vipp upp med nsan. Det kunde inte grna misslyckas. Oroliga ldre kom och frgade om det var sant att... Och fick svar som de frgade. Brasan tog sig fort och snart inrttades p flera hll s kallade vakstugor fr hotade barn. En ryttmstare Gr, som sjlv hade nio barn, varav flera stycken brjat fras till Blkulla av de tre utpekade hxorna, var en av de ivrigaste organisatrerna. Genom vakstugorna spred sig paniken ytterligare. Resultatet kunde inte grna bli annat om man fste samman ett dussin barn under nattlig bevakning, eventuellt med en rabblande prst, men framfr allt med tillkallade experter som Gvlepojken och Myrapigorna. Infr den uppjagade gruppen kunde dessa experter utfra det ena konststycket efter det andra. Bland annat kunde de se genom vggar och knna p sig nr hxorna korn: Just nu r hon ute vid grinden... nu har hon kommit fram till farstun och se dr! Dr sticker hon en nl genom vggen, ser ni henne inte! Jo, alla sg. Och i vild strid mot Nslsan nr hon frskte trnga sig in i en vakstuga, genom att som vanligt ppna vggen med en nl, jagades hon med yxa s intensivt att man lyckades hugga av henne ngra hrstrn som senare framvisades infr rtten som teknisk bevisning. Antalet frda barn och blivande vittnen kade fr var dag. Anmlningarna till den lokala kmnrsrtten p Sder haglade. Katastrofen nrmade sig obnhrligt. [109] De pdrivande aktivisterna fanns bland befolkningen upp p Sder, de tre hkarna Lindh (dr Gvlepojken bodde), Abrahamsson och Keiser, ryttmstare Gr och klockaren i Katarina, Erik Simonsson.
2007-07-11 07.57
Motstndet fanns bland stadens styrande som vid det hr laget mste ha varit vl medvetna om vilket elnde som var p vg. verstthllaren Rlamb och borgmstaren Olof Thegner beslt sig fr att frska sanera hxpaniken genom att tillstta en lokal specialdomstol med Thegner som ordfrande. Uppdraget var att frska rannsaka misstankarna i stilla ro, uppmana frldrarna att ta det lugnt och sluta med ryktesspridning och vertala prsterna i stadsdelen att de i sin tur skulle tala frstnd med folk. Dessa goda initiativ skulle emellertid snart visa sig hopplsa infr den ryktesflod som redan brutit igenom alla frdmningar. Borgmstare Thegner brydde sig inte ens om att kalla de tre utpekade, systrarna Sippel och mssmakerskan Anna, infr rtten. I stllet tog han itu med barnvittnena och deras frldrar. Han frmanade dem, han skllde ut dem, han frskte f dem att frst det orimliga i att lita p den dr Gvlepojken. Nr Gvlepojken sjlv slutligen fr instlla sig infr rtten beslutar han sig fr att n en gng skapa sensation. Vilket han lyckas med ver hvan och p mer n ett stt. Infr den blandat frstummade och vredgade menigheten och domstolen beknner han hur det i sjlva verket r han sjlv som r hxan, men att han antagit Nslsans skepnad fr att frvilla. Hon r allts oskyldig, och om det r ngon man br frukta s r det han, Johan Johansson Griis, tolv r. Hade det varit ngra r tidigare s hade domstolen med en trtt suck frklarat Gvlepojken sinnessjuk och slngt ut honom eller i bsta fall skickat honom till Danvikens hospital fr vrd, just s som man faktiskt behandlat en beknnande piga ret innan. [110] Men nu klipper borgmstare Thegner och hans rdmn till med verraskande kraft. De dmer Gvlepojken till dden p hans egen beknnelse. Domen r i alla avseenden orimlig. Inte minst str den i ptaglig kontrast till allt vad rttens ordfrande tidigare predikat om det ljevckande i att ta Gvlepojkens phitt p allvar. Men det r taktik. Borgmstaren vet mycket vl att han utfrdat en dom som mste g till den verbelastade och av trolldomsml. demonstrativt ointresserade hovrtten fr att bekrftas eller, vilket utan tvivel skulle bli fallet, ndras till ngon lindrigare pfljd. Barn kunde n s lnge inte dmas till dden. P det br sttet kunde dock Gvlepojken oskadliggras inom verskdlig tid eftersom han som ddsdmd mste sitta i hkte. Dessutom kunde domen frhoppningsvis ha en sunt pedagogisk effekt p Myrapigorna och andra barn som gav sig ut fr att vara hxspecialister.
Sida 42
IV 3. Stockholm 1675 dukat bord fr den lille mytomanen frn Gvle

De upphetsade aktivisterna i stadsdelen lt sig frsts inte nja med detta svek frn borgmstaren. Frutom att vissa barn nu genast brjade flyga till Blkulla med borgmstare Thegners fru skte man std frn kyrkan fr att kringg alla frsk frn verheten i staden att skapa lugn. Det kyrkliga motdraget under ledning av den starkt kxtroende kyrkoherden Berelius i Katarina blev att ordna katekesfrhr med barnen. Det formella uppdraget frn stadens ledning hade visserligen varit att undervisa och tala lugnande till bde barn och frldrar. Men de seanser som nu inleddes i kyrkans sakristia fick snarare formen av ondliga rader av barn som vittnade om resor till Blkulla. Allt antecknades, hgen av bevis vxte. Och nr kyrkoherden slunda hade skaffat fram en tillrckligt imponerande mngd bevis gick initiativet tillbaka till medborgargardet p Sder som frfattade skrivelser till riksrdet och presidenten i Svea hovrtt dr de framhll hur deras barn varje [111] natt frdes till Blkulla av alla de hxor som en alltfr slapp verhet lt springa omkring p fri fot. Man framhller ocks att kyrkans trst med katekesfrhr inte frbttrat lget utan bara gjort hxorna frckare och mer vermodiga. Bland de sju undertecknarna finns ngra av de ivrigaste aktivisterna, ryttmstare Gr, klockaren Erik Simonsson och hkaren Hindrich Abrahamsson. Ngra dagar senare fljer en ny liknande skrivelse som r undertecknad av 48 frldrar till barn som bevisligen har frts till Blkulla vid flera tillfllen. Det r bara en tidsfrga innan rikets verhet mste gra ngot. Ingenting tycks kunna stoppa den vxande floden av medborgerliga krav p krafttag och rannsakning. Alla frsk att stmma i bcken hade varit frgves. Kungen griper till slut in och p vren 1676 mste den knotande Svea hovrtt n en gng brja syssla med hxml. Den som frst stlldes infr hovrtten r mssmakerskan Anna Vipp upp med nsan Mnsdotter. Det som till en brjan mest lg Anna Mnsdotter i fatet var en form av cirkelbevis. Hon hade ofta och ibland hgljutt, vilket mnga vittnen kunde styrka, oroat sig fr att hon var misstnkt. Vid ett tillflle hade hon till och med grtit offentligt om sin olycka i Hindrich Abrahamssons hkarbod. Till en brjan frsvarar hon sig bde skickligt och framgngsrikt och kan motbevisa flera anklagelser. Hon har inte kallat kyrkoherde Pontinus i Jacobs frsamling fr den halte djvulen. Hon medger att hon r bekant med den misstnkta Britta Sippel (Nslsan) men hnvisar till att Britta r bde dpt och kristen. Eftersom hon emellertid inte grter i rtten, utan frsker hlla huvudet kallt, mste hon finna frklaringar ocks till det. Men s kommer de vittnande barnflockarna. Klockaren har skickat fram tv av sina barn som intygar att Anna frt dem till [112] Blkulla, ryttmstare Gr har tv dttrar och en son i elden. Och s tar de standardmssiga redogrelserna vid. P vg till Blkulla brukar Anna alltid stanna och skava p kyrkklockorna, i Blkulla ligger hon med Djvulen under bordet och piskar de barn som beknt med fltade ormar. Hon terfrs till hkte i vntan p dom. Vid nsta rannsakning r det systrarna Sippels tur. Britta Nslsan var s gott som dmd p frhand. Ryttmstare Gr har dessutom lmnat in sin pstdda tekniska bevisning mot henne i form av en hrtuss som sgs ha klippts av med ett yxhugg d hon med sin nl frskte trnga in genom vggen till en vakstuga. Det finns ytterligare materiell bevisning mot henne. Enligt barnvittnena har Djvulen piskat henne med ris och klubba och drfr har tv barberare och klockaren Simonsson beskt henne i hktet, tvingat henne att kl av sig naken och funnit beviset i form av en stor rd flck p ryggen. Hela krntruppen av barnvittnen kompletterar bevisningen, Myrapigorna, ett nytt stjrnvittne vid namn Lisbet Carlsdotter, som vertagit Gvlepojkens ledande roll, och naturligtvis ryttmstare Grs vldresserade barn och klockare Simonssons. Men vrst av allt, tv av hennes egna dttrar instmmer med de andra barnvittnena. Brittas hetsiga upptrdande i rtten r inte heller till hennes frdel. Hon far ideligen ut i vilda anklagelser och frbannelser mot vittnena och har vid ett tillflle kommits p med att bra en dold kniv i klderna. Vilket hon olycksbdande frklarade med att hon hellre ville avrttas som skyldig drpare n som oskyldig hxa. Och nr hennes dttrar vittnar mot sin moster, bagarhustrun Anna Sippel, s anklagar hon systern fr att vara skyldig. Anna Sippel r i mycket sin fraktade och hetsiga systers motsats. Hon hller p sin vrdighet och betonar att hon kommer frn bttre familj med bttre ekonomi n bde sin syster Nslsan och mssmakerskan Anna Vipp upp med nsan. Hon skryter med sitt fina umgnge, bland annat stadskaptenens (polischefens [113]) hustru som hon drmed gr en rejl bjrntjnst, och hon redogr fr vilka hga kunder i samhllet hon har fr de olika mediciner hon tillverkar p fritiden, exempelvis frun till arkitekten Jean de la Valleo och borgmstarinnan Thegner. Hon frefaller till en brjan stark och sker och har dessutom blivit friad en gng tidigare i den lgre rtten. Sida 43
Frsta riktiga orosmolnet kommer nr en piga som tidigare varit anstlld hos Anna berttar att matmor prompt hade velat komma ver blodet frn hennes frsta menstruation och nsta piga berttar om matmors egendomliga vana att bada alldeles fr ofta, och att det r otckt att g ned efter 61 i bagarhusets kllare, och att det finns en stor svart hund som spkar p tomten drfr att galgbacken tidigare hade befunnits p den nuvarande tomten. Pigan berttar att hon var sjuk i tre r efter att hon slutat sin tjnst hos bagarmor Anna. En 13-rig flicka berttar att hon en gng ftt en rdisa av bagarens hustru och drefter blivit sjuk. Redan s lngt r det farliga vittnesuppgifter men det blir snart mycket vrre. Djvulen levererar pengar till en tunna i bagarens kllare varje torsdag. Och nr hon frdes till fngelset hade Anna spottat p en skrddare som hnade henne och dr efter hade skrddaren brjat hosta blod och dtt. ver 50 vittnen framtrder med liknande historier. Britta Sippels sexriga dotter berttar att hon sett morbror bagaren knda deg med baken i Blkulla. Brittas ldsta dotter utstts fr en hrd press innan hon vittnar mot bde sin mor och moster men passar som hmnd p att ange borgmstare Thegner och rdman Frank (vilket rtten inte tror p och senare med hrda metoder tvingar flickan att ta tillbaka). Utgngen av mlet r given, alla tre kvinnorna dms till dden. Ingen av dem erknde ens vid det sista frestandet med nattvard och frltelse p avrttningsplatsen. Drefter lt hovrtten kalla in ngra av de bsta berttartalangerna [114] bland barnvittnena fr att inhmta Djvulens recensioner. Rttens ledamter ville helt enkelt veta frn barnen hur avrttningarna hade uppfattats hemma i Blkulla. De hedersamt utvalda barnen gjorde inte sina hrare besvikna, de berttade mlande dels hur rasande Djvulen blivit vid beskedet att tre av hans bsta hxor hade avrttats. Dels meddelade barnen en del smicker infr rtten, eftersom de sade sig ha uppdrag frn Djvulen att hlsa att han betraktade hovrtten som en skarpsinnig och vrdig motstndare och att han fredrog sdant starkt motstnd. Man kan verkligen undra hur de rade hovrttsledamterna uppfattade berm frn det hllet. De tre frsta fallen, systrarna Sippel och mssmakerskan Anna, hade hovrtten gnat mycket tid. Men i fortsttningen gick det fortare. De fljande hxorna var ocks lttare att handskas med eftersom tv unga kvinnor spontant anmlde sig sjlva direkt efter systrarna Sippels avrttning. Det var en ung finska vid namn Margareta Matsdotter och den s kallade ngsjpigan, Maria Jransdotter. Varfr dessa tv ville bli dmda och avrttade har aldrig framgtt. Sida 44
2007-07-11 07.57
De tv nya hxorna som anmlt sig sjlva utgjorde inget besvr fr hovrtten, eftersom erknnandet brukade vara sjlva kruxet och flocken av barnvittnen tagits med verraskning s att det inte blev s mnga vittnesfrhr att gna tid t. De samarbetsvilliga hxorna kunde ocks hllas i rtt lsa tyglar. ngsjpigan fick bo hemma fram till den fllande domen och hennes far fick ndigt tillstnd att begrava henne p kyrkogrd. Enda problemet med de tv frivilliga hxorna var att de p grund av sin ungdom mste ange ngon som de lrt sig trolldomen av. ngsjpigan pekade ut en vlknd hxa som redan begtt sjlvmord i hktet och fick instmmande frn sin medbeknnerska Margareta Matsdotter. Mer besvrligt blev det nr rtten krvde att de skulle peka ut ngon levande hxa och de valde en skepparhustru frn Ladugrdsgrdet, Anna Lrkan [115] Persdotter. Lrkan var nmligen inte det minsta trakterad av sitt pstdda sllskap och nekade vilt. Hovrtten mste emellertid ha funnit tanken att ngon oskyldig skulle anmla sig sjlv som hxa fullkomligt orimlig. Sledes fste man lika stor tilltro till deras utpekande som beknnelse. Drfr brydde sig rtten inte heller om den frvirring som uppstod nr barnvittnena, som ju tagits p sngen av dessa helt nya hxor, brjade infinna sig fr att bekrfta misstankarna. Det visade sig till exempel att barnvittnet Liskin Persdotter, som sade sig ha blivit frd av Margareta Matsdotter, vilket denna villigt erknt, kom med helt andra berttelser om vad de tv egentligen haft fr sig i Blkulla n vad hxan sjlv hade beknt. En Stiernhk skulle hr ha blivit utomordentligt petig med att skdliggra skillnaderna mellan den beknnandes och hennes vittnes versioner. Liskin pstod att de alltid for genom skorstenen, Margareta Matsdotters version var att de alltid for genom fnstret. Enligt Liskin tervnde de genom vggen, enligt Margareta genom drren och s vidare. Hovrtten godtog utan vidare hxans frklaringar att hon nog mindes dligt och att allt skert var som lilla Liskin berttat. Av de tre som nu skulle dmas lg skepparhustrun Lrkan avgjort smst till. Hon nekade ihrdigt och motstod till och med hrda frhr. Mot sig hade hon tv vna och ngerfulla beknnande medbrottslingar, sjlv var hon en gammal krring. P grund av att hon ansgs frhrdad i sitt envetna nekande dmdes Lrkan att brnnas levande och hennes angiverskor till det skonsamma ddssttet med halshuggning fre blet. De sista dagarna fre avrttningen bearbetade de tv angiver-skorna sin nekande och av dem sjlva pstdda medbrottsling s att hon till slut erknde och kunde bendas till halshuggning fre blet. Dessa tre var de enda av Stockholms hxor som beknde.
IV 3. Stockholm 1675 dukat bord fr den lille mytomanen frn Gvle

Hovrtten var nu uppe i sex verkstllda hxbrnningar och [116] ett sjlvmord av misstnkt hxa i hktescell. De offentliga skdespel som avrttningarna inneburit ledde frsts till en accelererad hxpanik och ryktesspridning. Hovrtten skulle komma att drnkas av stockholmska hxml om den inte kunde rdda sig undan med att begra en ny trolldomskommission. Karl XI hade mer angelgna problem att syssla med, han befann sig i Skne fr att leda ett till synes hopplst krig mot Danmark. Nrmast i frbigende gav han order om att tillstta tv nya kommissioner, en fr Uppland och Vstmanland (Stiernhks kommission) och en fr Stockholm. Det var sledes en massaker p vg. Detta var inte lvdalen dr hxbrnningar snart mste upphra om inte av annat s av brist p brnsle. Detta var huvudstaden med 40 000 mnniskor. Ett par hundra brnda hxor hade i det lget inte varit ngon stor verraskning. Men stor verraskning blev det nd och av ett helt annat slag nr den Kungliga Trolldomskomissionen ver Stockholm inledde sitt arbete. frn alla mjliga hll. Lget var onekligen sdant att om denna lilla fruktade bermdhet spnde gonen i en s gllde det nog att kvickt komma p god fot med henne. Ett hgst begripligt skl fr frldrar att hetsa sina barn att gra karrir som hxvittnen var allts rent kommersiellt. Den elvariga Kerstin Jacobsdotter hade visserligen inte skapat sig s stor trovrdighet genom sina ord, hon var tveksam i sina utpekanden, men desto bttre lyckades hon med sina akrobatiska konststycken. Hon kunde bli anfktad p det mest frbluffande och trovrdiga stt. Drigenom illustrerade hon en sorts inre kamp nr hxorna kom fr att ta henne. Det var mnga barn i vakstugorna som sysslade med denna konst, men Kerstin Jacobsdotter var den skickligaste. Sent omsider beknde hon att detta var ngonting hennes mor hade trnat henne i sedan hon var mycket liten fr att hon skulle kunna frtjna allmosor. Hon var allts en sorts gatuartist. Efter att hon beknt sina lgner infr kommissionen kunde hon ge syn fr sgen genom att nrsomhelst och p kommando drabbas av anfktelser infr den frstummade kretsen av hga domare. Att somliga frldrar hade ett rent cyniskt vinstsyfte i att trimma in sina barn i vittnescirkusen innebr dock inte att detta [118] var det typiska frldramotivet. Frldrarnas iver var nog i allmnhet ngon sorts strvan efter att hjlpa till att utforska sanningen. De var alla drabbade av psykosen och mste oroligt frga sig om ven deras egna barn kunde hra till hxornas offer. Eller om de alls inte var s frskonade som det verkade utan att barnen tvrtom redan hade lrt sig att skickligt dlja sina synder. Drfr bevisade det ingenting om barnen nekade svida man inte gjort sitt yttersta fr att verlista dem och f dem att beknna. Stryk och hot br ha varit den nrmast till hands liggande metoden. Men det finns ocks exempel p mer sofistikerade stt att lura barn i fllan. Lisbet Wellendorf, sju r gammal, lurades att under vaksamma gon leka med dockor. Hennes mor tolkade d noga dockornas frehavanden tills hon sg tydliga bevis fr att dockleken i sjlva verket var en tergivning av det som frekom i Blkulla. D slog hon till med sina frhr, men visade dessvrre inte lngre prov p samma raffinemang eftersom hon stllde pstenden mot ja eller nej: Och d var det allts Anna Vippnsan som frde dig till Blkulla? Eller hur? Det var hon! Nr flickan hade beknt gav sig modern genast p den ngot ldre brodern och frmdde honom att fylla i de redan frdiga beknnelserna. Denne Mattis Wellendorf och hans syster blev tv tunga vittnen mot just Anna Vippnsan Mnsdotter. Sida 45
4. Ngra sregna specialiteter bland vinnande barn

Strax efter avrttningarna av de tre sista kvinnorna som hovrtten dmde triumferade den nya vittnesstjrnan efter Gvlepojken, Lisbet Carlsdotter, med pstendet att om hon s ville skulle det till slut bara finnas tre levande kvinnor kvar i Stockholm. Hon menade sig sjlv och de tv vninnorna i vittnesverksamheten, Myrapigorna Agnes och Annika. Knslan av triumf r p stt och vis frstelig. Alla hon och Myrapigorna hittills hade pekat p var nu halshuggna och brnda. Och stadskaptenskan Remmer satt redan hktad. Ambitionerna hade rentav stigit nnu hgre eftersom en av deras yngre kolleger i vakstugorna uppe p Sder hade brjat f visioner om grevinnorna de la Gardie. [117] Lisbet Carlsdotters uttalanden visar att hon var maktberusad av den tilltro som hennes utpekanden mttes med, men knappast att hon ledde ngot pigornas uppror. Infr en nekande kvinna i hovrtten talade hon hnfullt om att det inte lnade sig att sticka upp mot henne, ty vem Lisbet Carlsdotter r vet till och med grevarna, men vem fan r du? Ett tidigt utslag av kndis-dille med andra ord. Men Lisbet Carlsdotter hade ocks ett rent professionellt syfte, drtill hetsad av sin mor. Det fanns pengar att tjna p hxutpekanden, inte minst i form av rena mutor. En indirekt form av utpressning tycks ocks ha frekommit eftersom Lisbet ver hopades med gvor
Senare berttade Mattis att han snart upptckt de frdelar det innebar att ha bekant, eftersom han mttes av mycket mkande och mer moderliga omsorger och trst n ngonsin tidigare. I vakstugorna var det inte ovanligt att en del frslagna barn tvingade andra barn till instmmanden genom en sorts utpressning. Den 15-rige Johan Huup berttade mycket klargrande infr kommissionen om hur sdant kunde g till: En lrdag, fjorton dagar fre pingstafton befann jag mig med min syster hos en skepparhustru p Ormsaltaregrnd. Klockan [119] 10 p aftonen, d vi voro dr frsamlade, och stugan var full med hustrur och barn, och de begynte lsa och sjunga, brjade Lisbet Carlsdotter att rasa och anfktas och ropade till mig: `Du tjnar min Jsse, varp ock Melcher sade till mig: `Johan beknn dig s grna strax frr n du bliver utlrd, ty du haver uti fyra frbannelsens bcker lst, och du r nu p den femte boken, sledes lrer du snart bliva utlrd, och d frer du barn, om du icke beknner dig snart , D sade vidare Lisbet Carlsdotter, det r sant som Melcher sger att Tysk-Anna frer dig. Detsamma sade de ock om skollrarens dotter Greta och de berttade en mngd saker om huru jag frdades till Blkulla och vad jag dr bestllde, och vad Greta gjorde, och de sade att jag hade fyra hustrur och tre barn (i Blkulla) och Greta hade tre mn och tre barn, och de fortforo att sledes ropa och skrika p mig och Greta, varver jag bitterligen grt och gick ssom i samvetskval, s att jag intet annat ville n att g i Strmmen fr den djvulskapens skull de s hade pbrakt mig, och slunda upphrde de ej frrn jag och Greta mste taga p oss allt det de sade Fyra dagar senare, nr Johan hade tagit tillbaka sin beknnelse, upprepades samma procedur i en vakstuga hemma hos skollrarens hustru Anna Fltz. Flera barn brjade skrika och anfktas och pekade ut Johan och pstod nyo att han skulle bli utlrd och sjlv brja fra barn till Blkulla om han inte beknde. De vuxna brjade instmma, bland dem Anna Fltz och skollraren och en av dem hotade med att anmla Johan till hovrtten om han inte beknde. Johan var allts 15 r och drmed straffmyndig. Hovrtten hade kunnat dma honom till dden p de andra barnens vittnesml. Han fll till fga p nytt och beknde. Barnen blev i mycket som en egen sekt med egna lagar och regler och uppfinningar som att bli fullrda efter ett visst pensum studier i Blkulla. [120] En av de hxspecialister som tubbade och hotade Johan Huup att beknna, den phittige smedsdrngen Melcher Olsson, hade uppfunnit ett originellt stt att sl mynt av Sida 46
2007-07-11 07.57
sina kunskaper om Blkulla. Vid det hr laget krvdes det skert viss originalitet fr att hvda sig, eftersom s mnga barn redan varit i Blkulla att det gtt inflation i frmgan att peka ut hxor. Det lnade sig sledes inte lngre att frska sl sig fram som bara en visgosse bland andra. Men Melcher Olsson hade en genuint egen affrsid. Han brjade vitt och brett skrodera om hur han efter att hustru Karin Ambjrnsdotter hade frt honom till Blkulla blivit s moraliskt upprrd Over vad han fick se att han hamnade i slagsml med Djvulen sjlv. Som den vrste lutherske straffpredikant hade han nmligen rivit snder boken dr Djvulen med blod frtecknat alla nya barns namn, s det r klart att det blev brk. Emellertid klarade sig Melcher rtt bra i slagsmlet med Djvulen eftersom han lyckades f med sig ngra blad ur den hemliga boken. P oknt men skert tappert stt tog han sig drefter hem frn Blkulla och nu hade han allts 50 namn p barn som-ftt sina sjlar inskrivna med blod i Djvulens register. Nr Melcher spritt denna historia tillrckligt, marknadsfringskampanjen, var han framme vid sjlva frsljningen. Han pstod att om ngon frlder kunde f tillbaka sitt barns inskrivna namn i original, det han hade gmt p hemligt stlle, s skulle barnets sjl rddas till det facila priset av en daler per sjl. Kunderna gav honom allts ett barnnamn, eventuellt en halv daler i frskott, och s gav han sig ivg till Liljeholmen dr han pstod att han gmt sin satansskatt. Vl ute p Liljeholmen stal han en kyckling som han skar halsen av och skrev drefter ner det efterfrgade namnet med blod P en lapp. Eventuella stavningsbrister skyllde han p Djvulen eller p det frhllandet att allting var s bakvnt i Blkulla. Hur lnge han hll denna affrsrrelse igng r oklart. Dremot [121] levde han en tid hgt p stadens krogar, blev vermodig och sg sig inte om efter misstnksamma frfljare nr han gav sig ivg p det som skulle bli hans sista kycklingexpedition. Han kte fast och dmdes till gatlopp. Infr rtten frklarade den ngerfulle Melcher att han innerst inne haft ett gott syfte d han behvde ett startkapital fr att bli militr och frsvara fosterlandet mot dansken. Eftersom gatlopp var ett s hrt straff att det fanns en betydande risk att den som utsatts fr det aldrig ngonsin skulle kunna bli militr, tycks det inte som om rtten lt sig imponeras av den patriotiska frklaringen till Melchers bedrgeri. Det ligger ocks i hndelseutvecklingens logik att de under hrpanikens tillvxt alltmer vltrimmade barnen utnyttjades av sina frldrar till att gra upp en eller annan gammal ofrrtt. IV 4. Ngra sregna specialiteter bland vinnande barn

Sin vakstuga betraktade skollrarens hustru Anna Fltz som en gonsten. Men problemet var att hon hyrde av klockaren Krull i Tyska kyrkan. Klockaren var inte srdeles frtjust ver skrik och psalmsng hela ntterna och nr han klagade rkade barnen sl snder ett av hans fnster nr de lmnade vakstugan en morgon. Han hotade d med vrkning om han inte fick lugn och ro, och med ens visste alla barnen i vakstugan att Krull hade piskat dem i Blkulla och att hans djvulska uppgift dr var att spela p klockor precis som han gjorde i Tyska kyrkan. Frn och med nu fick han finna sig i att larmande och hcklande barn stod och klockspelade varhelst de sg honom i staden. Nr stadskaptenskan Remmer rannsakades en polischefs-hustru infr rtta! anmrkte stadskaptenen sjlv att hr fick han betalt fr gammal ost fr att han en gng satt fast ryttmstare Gr fr smuggling. Det var nmligen just ryttmstarens barn som visade sig srskilt kunniga om just polishustruns frehavanden i Blkulla, i all synnerhet som ett par av dem tvingats resa till Blkulla oftare med henne n ngon av de anda hxorna. [122] De enda representanter fr bildning och lrdom i 1600talets Stockholm som hade svrt att upptcka dessa felkllor i barnens vittnesml var de ldre prsterna det tycks ha funnits en generationsmotsttning bland de teologiskt lrde. Kyrkoherdarna frlitade sig p Bibelns frskran att barn talade sanning ven i svra sexualbrottml. I vr tid r hllningen till barnvittnesml aningen mer komplicerad. Periodvis har dock barnpsykologer och vittnespsykologer bde lekt med dockor fr att bevisa sexualbrott som i hemlighet frtrngts i barnasjlar och p sin vetenskapliga heder frskrat att barn i vissa svra stunder alltid talar sanning. Vad Gvlepojken betrffar r hans betydelse fr de stockholmska hxprocesserna avsevrt vervrderad. Frmst spelade han en viktig roll p vren och sommaren 1675 nr han som nyanlnd expert frn hxblen norrver snabbt lrde upp ngra epigoner bland barnen p Sder. Kanske var det i stressen av en allt starkare utmaning om rangen som frste hxavsljare som han till slut i ren desperation vertrumfade alla andra barn genom att gra sig sjlv till hxan Nslsan. Men drigenom slog han ut sig sjlv ur leken eftersom han blev hktad. Dessutom kom den sista lgnen att kosta honom livet, s liten han var. domskommission som nu tilltrdde under ordfrandeskap av hovrttsdomaren Coyet hade som det sg ut uppgiften att administrera ett blodbad. Sex andliga ledamter stod mot sju vrldsliga. Fr eftervrlden har det framsttt som om bara namnet p en av de vrldsliga ledamterna, den unge lkaren Urban Hjrne, r vrt att bevara [123] i minnet. Andra, som dock spelade en viktigare roll i frloppet, som den gotlndske hradshvdingen Chronander och kaplanen i Storkyrkan Erik Noraeus, r dremot glmda. Och nr kommissionen snart brjar delas i tv lger s gr motsttningarna inte alls vid linjen kyrkligavrldsliga som man ltt skulle kunna tro. Frargligt nog har ju historiska frlopp ofta den egenheten att de inte hnger ihop som man vill tro, eller har lurats att tro. Men till en brjan, innan kommissionen blivit tillrckligt. varm i klderna fr att hamna i motsttningar, jktade man p i gamla och vl uppkrda hjulspr. I slutet av juni 1676 avkunnas de frsta tv ddsdomarna mot Anna. Simonsdotter Hack (Tysk-Annika) och Malin Matsdotter (Rumpare-Malin). Bda hade haft egna barn bland vittnena och ansgs fullt verbevisade. Rumpare-Malin var dock stursk och nekade envetet och provocerade rtten att dma henne till att brnnas levande, utan fregende halshuggning. Urban Hjrne gjorde d sin frsta bemrkta insats i kommissionen nr han freslog att man fre blets antndning skulle lta nypa henne med gldande tnger s att hon mjligen skulle frlora medvetandet och drmed lida ngot mindre av sjlva blet. Av detta frslag blev intet. P avrttningsplatsen upptrdde Tysk-Annika underdnigt och andktigt, sjng och bad, knppte hnderna och strckte dem mot himlen och fick nattvarden. Rumpare-Malins upptrdande var ett helt annat. Hon visade ingen ddsngest, stigandes friskt upp p blet, svarande prsterna dristigt, talade ock med skarprttaren, ltandes sig av honom till hnder och ftter utan ngot motstrvande jrnsls. Hon nekade fortfarande benhrt. Hennes dttrar som bda vittnat mot henne frskte in i det sista beveka henne att erknna men hon vgrade att ens ta dem i hand och frbannade dem [124] fr deras lgner. Enligt de kortfattade berttelser som har bevarats frn hndelsen brann Rumpare-Malin till dds utan att ge ifrn sig ett enda ljud av klagan. Vilket frsts strkte omgivningen i vertygelsen att hon var en srdeles frhrdad hxa som ftt Djvulens hjlp att st emot en sdan outhrdlig plga.
5. Stockholmskommissionen och brjan till slutet

Stockholms hkten var verfyllda med misstnkta hxor som redan dmts i underrtterna och takten i angiveriet accelererade allt snabbare. Den nyutnmnda troll-
Sida 47
Jag skulle sjlv, precis som lsaren, vilja veta mycket mer om denna hndelse. Den rymmer en hel roman. Emellertid r det refererade i stort sett all kunskap som finns bevarad om hur denna mrkligt viljestarka mnniska mtte sin dd. Efter dessa frsta och som det skulle visa sig sista avrttningar som kommissionen lt verkstlla brjade emellertid motsttningarna att vxa. Tre av de yngre andliga bisittarna, kaplanerna Noraeus, Leufstadius och Sparrman, deklarerade att de fann det orimligt att frena ddsdomar med sitt andliga uppdrag. En vertalning tog vid dr det ppekades att de sannerligen inte var de frsta prsterna, och sannolikt heller inte de sista, som fick det ansvaret. Likvl kom de i fortsttningen att konsekvent hra till den sida som ville dma mest skonsamt. Nsta motsttning handlar om voteringsordningen. Presidenten Coyet hade tillmpat metoden att lta domstolen frst ta stllning till skuldfrgan och drefter till straffet. Men som hradshvdingen Chronander ppekade s innebar det att alla skyldiga skulle dmas till dden utan mjlighet till lindrigare straff. P 1600-talet fanns nmligen en mjlighet att dma till lindrigare straff om bevisningen inte var helt sker, en form av halv skuld som r frmmande fr dagens rttstillmpning. Kort efter detta formalistiska brk inleddes dragkampen om Margareta Matsdotter Duvans liv. Hon hade avgett beknnelse under tortyr och kommissionen fann frst skl att ndra hennes ddsdom till rispiskning. Men under natten ndrade sig presidenten Coyet och ville pfljande dag riva upp beslutet mot en person som han menade hade alltfr mnga vittnen emot sig och dessutom hade erknt. [125] Kaplanen Noreaus bemtte honom med att beknnelsen vrdels, eftersom den hade vinglat hit och dit och var framkallad under tortyr. Dessutom ansg han att barnvittnesml var osker bevisning. Duvan dmdes emellertid vid nsta votering till dden p nytt, eftersom tv ldre prster som hade varit frnvarande nr hon bendats till rispiskning nu hade tervnt. tersnd till hktet tertar Duvan nyo sin beknnelse och nu lgger sig verstthllaren Rlamb i saken och striden om hennes ddsdom ser ut att n en gng blja ver till hennes frdel. Under alla dessa uppslitande diskussioner i kommissionen hade Urban Hjrne varit frnvarande. S lngt var allts hans enda knda insats att han ville lta stta gldande jrn p den ddsdmda Rumpare-Malin. Nu fick emellertid kaplanerna Noraeus och Leufstadius med sig Sida 48
2007-07-11 07.57
den nyanlnde Urban Hjrne p ett studiebesk hos Duvan i hktet s att han skulle f ta del av hennes uppriktiga botfrdighet. Han lt sig vertygas av de tv kaplanerna och anslt sig nu till dem som ville att ddsdomen mot Duvan p nytt skulle rivas upp. Samma dag inkom hradshvdingen Chronander med ett betnkande dr han ifrgasatte tilltron till bde beknnelser och barns och de medskyldigas angiverier. Diskussionen ledde till att man bestmde sig fr att bli mer noga i vrderingen av barnvittnesml. Bland annat kom man fram till att ngra av de barn som vittnat mot stadskaptenskan Remmer bara hade upprepat vad de redan hrt andra barn sga och sledes inte tillfrt ngot de sjlva knde till. Dessa diskussioner under augusti mnad lade grunden fr den kommande omsvngningen. [126]
6. Den oerhrda hndelsen den 11 september

Arbetsdagen i kommissionen brjade med att man n en gng skt upp avrttningen av den omstridda Duvan och ytterligare en kvinna. Drefter brjade man trska igenom frhr i den ondliga kn av vittnen. Dock tycks man frn brjan ha varit mer misstnksam och skeptisk n tidigare. En sillpackare avfrdades och skickades helt sonika hem p den formella grunden att han visat sig fr okunnig nr man frhrde honom p vissa kristendomsstycken. Ocks ett stt att bli av med ett besvrligt vittne. Drefter lyssnar man frstrtt, eller kanske trtt misstnksamt, p den 15-riga Annika Thomsdotter som beklagar sig ver att hon piskats s mycket i Blkulla att hon nu blivit nstan orkesls och drefter frlorat sin tjnst som piga. Hennes underfrstdda krav p ngon sorts ersttning fr satanisk sveda och vrk vcker misstankar om hennes rena uppst och s brjar ngon man vet inte vem pressa henne allt hrdare p sanningshalten i dessa originella uppgifter. Pltsligt brjar hon grta och beknner att det bara r Myrapigorna som lrt henne att bertta om Blkulla. Hon har aldrig varit dr utan bara tvingats av andra barn att stlla upp p samma historia. Detta gonblick r hxprocessernas vndpunkt. P dagens journalistiska jargong r det utan tvekan vad som skulle kallas en bomb i rttssalen. Frn ivrigt intresserade kommissionsdomare fr hon nu frgan om hon knner till ngra andra barn som frmtts att ljuga p samma stt som hon sjlv. D anger hon genast pigan Kerstin Jnsdotter. IV 6. Den oerhrda hndelsen den 11 september

Och. Kerstin Jnsdotter fanns nra till hands, eventuellt redan i salen eller bland vntande vittnen utanfr, och kunde snabbt kallas fram. Hon utpekar ocks Myrapigorna och Lisbet Carlsdotter [127] som dem som tvingat henne med i bedrgeriet. Innan det blivit lunchdags har tta barnvittnen gjort samma typ av medgivanden och samtidigt tagit tillbaka sina utpekanden. Nu skulle emellertid programmet vara slut for dagen och sex ledamter avtgade till andra mten. eller angelgenheter. Men fyra av kommissionens medlemmar drjer sig kvar i rttssalen och fortstter upprullningen av barnvittneslgnen. Det r presidenten Coyet, lkaren Olaus Bromelius, kaplanen Noraeus och Urban Hjrne. Under de fljande timmarna fr de ytterligare nio barn att g med p att de tvingats med vld, lurats, utpressats eller av andra skl, som alls inte r deras egen skuld, ljugit ihop hela historien om Blkulla och sledes inte lngre kan st fr sina utpekanden av de hxor som skulle ha frt dem dit. Men med Myrapigorna Agnes och Annika gr det smre. De str p sig, liksom Lisbet Carlsdotter. Det br visserligen inte ha frvnat presidenten Coyet och hans bisittare, eftersom dessa tre hade dubbel anledning att sl ifrn sig. De hade inte bara ljugit infr rtten och snt oskyldiga mnniskor i dden, de hade dessutom tvingat andra med sig i brottet, andra som nu var mer n villiga att skylla ifrn sig p just dem. Man skickar Myrapigorna i cell och fortstter att bearbeta Lisbet Carlsdotter. Vad som inom kort skall visa sig problematiskt r att Coyet lovar henne straffimmunitet om hon bara erknner och hjlper till att stlla allt till rtta detta erbjudande att bli kronvittne faller hon till sist grtande till fga. Hon medger att hon aldrig varit i Blkulla och att hon ljugit om bde Nslsan och stadskaptenskan Remmer. Men ocks hon sger sig vara ett offer fr andra barns ptryckningar, frmst Gvlepojken och Myrapigorna. Anledningen till att hon knt sig tvingad att hnga fast vid sina lgner r att hon annars skulle gra sin mor och sina mer frnma morbrder besvikna. [128] Lisbet Carlsdotter stts i cell. Klockan har blivit en bit ver nio p kvllen nr Coyet, Bromelius, Noraeus och Urban Hjrne vandrar hemt i septemberkvllen. Vad som terstr fr kommissionen r nu ett enkelt och ett svrt problem. Det enkla blir att behandla den lnga raden av frestende friknnanden. Det svra blir att fatta rtt beslut om hur man skall behandla de ljugande barnvittnena. Redan denna frsta men lnga dags genomgng av beknnelser har visat att det finns en aktivistisk krna bland de ljugande barnen som bestr av Lisbet Carlsdotter, Myrapigorna, Gvlepojken och ytterligare tv pigor uppe frn hkarbodarna p Sder. Det var till en brjan inte sjlvklart hur allmnheten och inblandade skulle frhlla sig nr ryktet kom utom den omsvngning som skett infr kommissionen. Lisbet Carlsdotters mor beskte sin dotter i cellen och frmdde henne att ta tillbaka det hon just beknt och st fast vid sina ursprungliga anklagelser. Och tillsammans med drabanten Myras hustru och svgerska skte hon upp Myrapigorna i samma rende och frmdde tminstone en av dem, Agnes, att gra detsamma som Lisbet Carlsdotter. Andra, som hkaren Hindrich Abrahamsson, som haft ett stjrnvittne i sin brorsdotter Kerstin, gmde henne till en brjan, vnde tvrt nr hon gripits och brjade frskra rtten hur hrt han skulle straffa henne och hur glad han var fr att sanningen ntligen uppenbarats. Ryttmstare Gr och hans familj lmnade Stockholm p obestmd tid. De mnniskor som nyss varit maktberusade av sina mjligheter att f fast i stort sett vem som helst bland Stockholms kvinnor (upp till grevinnegrnsen) fick nu uppleva samma ngest som dem de sjlva frfljt. Det fanns mnga hmndlystna som var ute efter dem, inte minst stadskaptenen Remmer, vars fru nu ntligen blivit frigiven, och hans nitiska underlydande polismn Per Nsvis och Per Tistel (jo, de hette s) som vnde upp och [129] ned p hela Sder i jakten p efterlysta menedare. Lisbet Carlsdotter infngas och frs i triumf till hktescellen. Den frste som dms blir Gvlepojken. Kommissionen njer sig med att bara faststlla den ursprungliga ddsdomen som han ftt nrmast som ett rtt skmt av kmnrsrtten under borgmstare Thegner. Gvlepojken hngdes p Htorget. Han hade nnu inte fyllt 13 r. Drefter dmdes Lisbet Carlsdotter och de tv Myrapigorna till dden. De avrttades den 20 december 1676 och var d enligt kyrkliga noteringar ngerfulla och gick starkt ropande till Gud om sina synder till straff. Nr det gllde ddsdomarna mot barnen blev det egentligen bara diskussioner i rtten om fallet Lisbet Carlsdotter. Innan hon beknde hade hon ju utlovats straffimmunitet av presidenten Coyet. A andra sidan var kommissionen i princip vertygad om nyttomoralen i att statuera exempel bland barnen, med undantag fr kaplanen Noraeus som bestmt motsatte sig alla vidare ddsstraff.
Sida 49
Rtten lste problemet med att hnvisa till att Lisbet Carlsdotter hade rymt, tertagit sitt erknnande om lgn och p nytt spelat samma komedi och drfr brutit den verenskommelse hon haft med presidenten Coyet. I vrigt plockade man mer eller mindre p mf ut ett antal barn som skulle piskas offentligt. Hrdast dom i det avseendet fick den 15-riga Annika som anklagat sin mor Nslsan och sin moster Anna, vilka ju bda hade avrttats. Flickan dmdes att fyra dagar i rad piskas p fyra torg med vardera tolv slag per omgng och drefter skulle hon genomg vissa skamritualer i kyrkan och slutligen sitta ett r p tukthus. Den senare delen av straffet behvde aldrig genomfras eftersom hon dog till fljd av sina skador frn piskringen. [130]
2007-07-11 07.57
7. Myten om Urban Hjrnes hjltemodiga insatser

Berttelsen om Urban Hjrne som vi knner den, och som tminstone jag sjlv minns den frn skolan, r som gjord fr en sedelrande historisk roman. Det var min utgngspunkt, jag hade fr avsikt att skriva den romanen och s ofta som Urban Hjrne behandlats litterrt var idn som sdan knappast originell. Men legenden var oerhrt frestande. Hr, i slutet av det mrka rhundradet nr det frsta gryningsljuset frn upplysningstiden skymtar svagt vid horisonten, mts en vidskeplig och grym hxkommission fr att utan betnkligheter dma en lng rad kvinnor till yxa och bl fr ett brott som frnuftsmssigt inte kan existera. Men i denna krets av grobianer finns nd en intellektuell hjlte, drtill en naturvetenskapsman som egentligen sysslade med helt andra saker n religion och juridik. Modig och envetet och med vertygande intellektuell skrpa fr han den ene efter den andre av kommissionens medlemmar att inse det orimliga i vad som hller p att ske. Till slut har han majoriteten p sin sida och drmed kommer det mrka kapitlet om den svenska hxhysterin ntligen till sin final. Dessutom r det en tolvrig pojke med det fantasieggande namnet Gvlepojken som r upphov till alltsammans. Vilket frsts leder till ett dramatiskt mte i rttten mellan den intellektuellt omutlige Hjrne och den med fantasi och berttarfrmga rikt utrustade unge mytomanen. Vilka scener! Frresten skulle det kunna bli lika bra teater som film, ungefr som Tolv edsvurna mn med Henry Fonda. Ungefr s. Det var min utgngspunkt.
Urban Hjrne (16111724), sjlvportrtt, Paris 1670. Gustaf Rosenhane, Olof Thegner och Urban Hjrne. Tv jurister och en lkare, som hrde till den grupp av skeptiker som fick slut p hxprocesserna i Sverige. Gustaf Rosenhanes insatser drvidlag r obestridliga, medan Urban Hjrne och hans hvdatecknare betydligt verdrev just hans insatser. Olof Thegner var den som dmde Gvlepojken till dden fr att f tyst p honom. Lsaren kan skert frestlla sig med vilken bestrtning, drefter molande besvikelse, jag fann att jag blivit lurad n en gng av historieundervisningen. Urban Hjrnes livsde r visserligen intressant och skulle nog duga till en biografisk roman. Han var [131][132] fdd i Nyenskans i den svenska provinsen Ingermanland, dr Sankt Petersburg ligger idag. Han gjorde en ventyrlig karrir, blev vetenskapsman och frfattare till skdespel i Uppsala, gifte sig tre gnger, hade sammanlagt 25 barn och fljande motto: Min gosse, akta dig fr tre ting, fr gamla horor, fr rtt vin och fr nya doktorer. Det finns nog en hel del att bertta om Urban Hjrne. Men inte att det var han som fick stopp p hxprocesserna i Sverige.
Sida 50
IV 7. Myten om Urban Hjrnes hjltemodiga insatser

Redan nr man lser hans sjlvbiografi, som finns bevarad (tnk er med vilken spnd frvntan jag gick hem med den frn Kungliga Biblioteket), br misstnksamheten vakna. Han gnar mest utrymme t sin levnadsbana fram till dess han kom sig upp i Uppsala och intresserar sig drefter mest fr sina teorier om hlsobrunnens medicinskt undergrande egenskaper, i frsta hand hans eget fynd Medevi klla. Men hxprocesserna avfrdar han mer i frbigende och med en inte helt kldsam martyrattityd om hur han, trots att han gjort sig oerhrd mda att utrna sanningen, ftt utst s mnga hrda ord och till och med frtal fr den saken. Och detta bara fr att han inte var lika frdomsfull som de andra. Dessutom skriver han ngot dunkelt om hur han genom vetenskapliga experiment ute p fltet har avsljat barnvittnen genom att, nr de anfktades och menade sig vara i en annan vrld, hlla fram ammoniak eller hjorthornsolja under nsan p dem fr att f fram en omedelbart avsljande effekt. Gustaf. Rosenhane (16191684) ungdomsportrtt Detta lter mycket vertygande, trots de glidande formuleringarna dr en apotekare Hessler nd tycks vara inblandad i [133] frloppet. Men det r definitivt inte sant att denna drastiska metod att f skdespelande sm hxvittnen att kvickna till skulle vara Urban Hjrnes uppfinning. Den franske ambassadren Feuquires, som umgicks med grevarna de la Gardie och vid eller flera tillfllen frevisades s kallade vakstugor som kvllsnje p spatsertur, skrev hem i en rapport redan i april 1676, lngt innan ngon kommission i Stockholm var konstituerad, om hur det r omjligt att f dem att komma till sans annat n med starksprit... Den legend om sig sjlv s som hxornas rddare som Urban Hjrne uppfann utvecklades sedan vidare i en skrift till Hirne ttens Minne vid mitten av 1700-talet och dr str det hela mer oblygt och rakt p sak: Hirne frklarade sig omsider uppenbarligen emot alla de andra ledamternas tankar, svl muntligen som skriftligen, och visade att det ej annat var n ondska, skvaller och sjlvsvld. Erhll ock omsider, sedan han s hrt drev p, att en skarpare examen blev anstlld, samt frhr och rannsakningar annorledes och i en annan ordning inrttade, srdeles att de klagande och vinnande icke fingo vara tillsammans eller p en gng frhras. Utslaget visade sig d helt annorlunda och den 11 september 1676 befanns, att Hirnes utsago var vl grundad. Vackert skrivet, dock inte sant. Men det var nd vad jag fick lra mig i skolan drygt 250 r efter att legenden sattes p prnt. Kaplanen Erik Noraeus hade strre betydelse fr den avgrande omsvngningen i Stockholmskommissionen n Urban Hjrne. Men vem skulle idag veta vem Erik Noraeus var?
Olaf Thegner (16151689) Efter denna insikt infinner sig tv frgor: Fr det frsta, hur kommer det sig att jag och s mnga andra r grundlurade p historien om Urban Hjrne? Fr det andra, vad br man skriva i stllet fr den havererade historien om hxornas noble frsvarare? Den lttaste av de tv frgorna r den om hur vi blivit lurade. Urban Hjrne sjlv har en icke obetydlig skuld till den saken.
Sida 51
Vad Urban Hjrne dremot verkligen utrttade av betydelse i kommissionen var att han frfattade ett utfrligt betnkande om kommissionens erfarenheter dr han klart och logiskt, och punkt fr punkt, gick igenom vad man till slut hade kunnat dra fr samlade slutsatser av erfarenheterna efter vndpunkten den 11 september 1676. [134] Ingen roman om Urban Hjrnes hjltedd och konfrontation med Gvlepojken sledes; arbetsnamnet p romanprojektet var ngot i stil med Urban Hjrne och Gvlepojken. Frmodligen. trffades de aldrig i verkligheten. Men hxprocesserna passar Over huvud taget illa fr romanbyggen. Frloppet r alldeles fr stort, alldeles fr splittrat och innehller alldeles fr mnga knda personer och mnskliga den fr att kunna klmmas in i en roman. I s fall mste man skra ut ett litet avsnitt, exempelvis sommaren 1676 i Stockholm som det hr kapitlet handlar om och som har ett distinkt och dessutom lyckligt slut. Men en sdan roman blir bara i bsta fall dramatisk underhllning, romanformen gr det omjligt att f till ngon begriplighet i vad som skildras och vilka vervganden och ider som lg bakom ngot s groteskt som att brnna mnniskor p bl fr ett brott som inte existerar. Mrkligt nog r den vanligaste litterra formen nr det gller hxor grovt frenklade barnbcker. Ondskan i dessa bcker framstr antingen som metafysisk eller som manlig, men bckerna har vanligtvis lyckligt slut. Om det historiska kllmaterialet r tunt, som exempelvis nr det gller den svenska medeltiden, kan romanformen passa utmrkt. Frfattaren kan med sin fantasi frska fylla i de mnster som vi bara kan ana men inte veta ngot skert om, ungefr som nr arkeologer med ritningar rekonstruerar ett hus med utgngspunkt frn ett ftal ruinrester. Men nr det gller 1600-talet r kllget ett annat. Vi har namn och adress p de flesta mnniskor som avrttades som hxor, liksom vi knner deras domare. Fantasi och phitt fyller allts ingen viktig funktion i ett sdant sammanhang. Reportage r den enda formen som duger. Redan nr jag slpat hem hlften av det kllmaterial jag nu arbetar med d fortfarande i tron att jag hll p med ett kammarspelsliknande drama om Urban Hjrne och Gvlepojken upptckte jag vilken [135] enorm kraft det finns i historien om hxorna. Och hur mycket som vii eftervrlden har missfrsttt eller feltolkat, eller manipulerats att feltolka av skribenter som varit ute i ett eller annat bestmt politiskt syfte.
2007-07-11 07.57
Utmaningen att gra reportage om det frlopp som andra gjort romaner eller dramatik av, eller doktorsavhandlingar som f mnniskor lser, blev lika omedelbar som drabbande vid upptckten av bluffen med Urban Hjrne. Ett avsljande som jag fr vrigt fann i Ankarloos doktorsavhandling. S hr sitter jag skrivandes mitt reportage och kan inte annat. [136]
Sida 52
IV 7. Myten om Urban Hjrnes hjltemodiga insatser
V
V Om varfr hxprocesserna inte var ngot stort bekymmer fr verheten
1. Den styrande adelns betydligt viktigare angelgenheter
I vr tid har det diffusa minnet av 1600-talets hxbrnningar drjt sig kvar som en oerhrd hndelse och den perfekta mardrmmen. Vi kan knappast ta till en starkare bild fr att beskriva det absoluta vergreppet; ddsdom och fasansfull avrttning fr ett brott som inte existerar. Hxprocesserna blir en ytterst anvndbar och ofta missbrukad metafor fr vermaktens ondska, vare sig man vill utnyttja bilden fr att beskriva mnsklig orttfrdighet och ojmlikhet eller i ett feministiskt syfte fr att skdliggra vergrepp mot kvinnor. Bland de minnesmrken som har rests p olika hll i Sverige dr hxor avrttats understryker inskriptionerna grna hur kvinnor dog oskyldiga och hur de dmdes av mn. Emellertid r hxprocesserna politiskt mer anvndbara idag n de var p 1600-talet, d de varken kunde beskrivas s felaktigt som idag eller lnkas in i ngon oppositionell ideologi. Den bondebefolkning som utsattes fr hxpaniken och de drygt 300 avrttningarna uppfattade inte frloppet som ngot som helst uttryck fr verhetens tyranni utan [137] var tvrtom betydligt ivrigare n de styrande att f till nnu fler avrttningar. Desto mrkligare skulle det d ha frefallit den svenska 1600-talsbefolkningen om de ftt veta att deras ttlingar drygt trehundra r senare skulle komma att betrakta just hxbrnning. arna som den i srklass mest intressanta, fantasieggande och upprrande hndelsen i deras tid. Fr s r det ju. Mycket kan sgas om utvecklingen i riket under Karl XI:s tid men nd r hxprocesserna det vi minns bst, eller tror oss minnas, eftersom de anvnts och teranvnts p s mnga olika stt i litteratur, dramatik och politisk agitation. Peter Englund, som p senare r framtrtt som den store skildraren av svenskt liv p 1600-talet, skrev sin doktorsavhandling just om verhetens politiska och ideologiska utveckling under frmst Karl XI:s tid (Det hotade huset, 1989). Det r som sig br en utomordentligt grundlig genomgng av tidens stt att tnka och om frndringar i bde statsfrvaltningen och synen p mnniskan. Men inte med en rad omnmns de hndelser som frfattarens mindre historiskt kunniga men samtida lsare skulle betrakta som det strsta och mest mrkliga. Ordet hxprocess finns ingenstans i doktorsavhandlingens text. Min avsikt med detta lilla ppekande r sannerligen inte ngot dilettantens frsk att hitta fel hos en professionell historiker, tvrtom. Det kan nmligen och hgst troligen frhlla sig s n mer fascinerande att Peter Englund gjorde alldeles rtt. Fr i den vrld, de styrandes vrld, det vill sga adelns, som han skildrar mste hxprocesserna ha varit lika avlgsna som oviktiga. 1600-talet r stndssamhllets tid, i Sverige som i de flesta andra lnder. Adeln r det frmsta stndet och skter mbeten och kriget. Prsterna r det andra stndet och skter religion och moralisk uppfostran, borgarna skter all handel och bnderna frsrjer dem alla. [138] Det r en enkel och tydlig modell som bygger p frestllningen om en av Gud instiftad ordning. De fyra stnden jmfrs ofta med de fyra elementen just fr att understryka att denna ordning r fr evigt. Men av uppfattningen om den eviga ordningen fljer ocks slutsatsen att varje frndring r farlig. De fyra stnden mste hllas strikt tskilda och ingen fr lmna sitt stnd. En prst kan inte bli bonde. En adelsman kan inte bli borgare, lika lite som en bonde skulle kunna lmna sitt stnd. Men i ideologin om denna eviga ordning med de fyra stnden ingick ocks frestllningen att alla var beroende av varandra och att det var just drfr som ingen fick lmna sitt uppdrag med mindre n att det skulle leda till kaos och undergng fr hela systemet. ven om sledes bnderna var ondligt underlgsna adeln i rang och prestige var de lika ndvndiga fr samhllets fortbestnd. De styrande i staten bestod dock uteslutande av adelsmn. En ofrlse man kunde enligt lag inte inneha ett hgre mbete. Den ordningen fick givetvis modifieras nr stormakten Sveriges mbetsverk och allmnna byrkraSida 53
ti brjade svlla. Det enkla receptet blev d att nyadla dugliga personer. r 1650 bestod adeln av 50 procent nyadlade och 1690 hade den siffran stigit till 80 procent. Ett sdant stort tillskott av nyadel kom oundvikligen att bli en pfrestning fr de traditionella uppfattningar som fanns inom den gamla adeln om hur den gudomliga ordningen egentligen skulle frsts. En adelsman var, tminstone i brjan av 1600-talet, genom sin fdsel en mer duglig person n alla andra. Man frestllde sig att adeln, bland annat genom att strikt gifta sig inom sin egen krets, avlade fram allt bttre egenskaper fr just de tv huvudsakliga ndamlen krig och frvaltning. Betydelsen av anor bakt i tiden sammanhngde delvis med en mytisk frestllning [139]som fanns p flera hll i Europa att adeln frn brjan varit ett annat folk som en gng i historiens gryning kommit ridande som ervrare och alltsedan dess avlat fram allt mer frfinade, egenskaper. Och delvis gick samma tankegng igen i frestllningen att ju ldre anor en adelsman hade desto dugligare var han. Duglighet var allts i frsta hand en genetisk egenskap. Duglighet och adelskap var samma sak. Ju finare anor desto dugligare man. Det som frmst utmrkte en adelsman frutom hans medfdda duglighet var hans frikostighet och lyxliv. Han skulle spendera pengar inte i frhllande till vad han tjnade utan i frhllande till hur adlig han var. Den instllningen var naturligtvis ekonomiskt frdande fr somliga, som i s fall fick lna pengar fr att vidmakthlla sin status. Vad som dremot inte var tilltet fr en adelsman var att tjna pengar p affrer, d det vore att snka sig under sitt stnd och bete sig som en enkel borgare. Frn 1500-talets slut till en god bit in p 1600-talet var det till och med lag p att adeln inte fick gna sig t handel och industri. Det gick mjligen bra att leva med det frbudet s lnge frsrjningen kunde ordnas genom omfattande krigsplundring och stlder i utlandet och frlningar i form av kungliga gods och drmed ett vxande antal underlydande arrendebnder. Men med allt lngre perioder av fred och en vxande ekonomi inom landet kom den arrogant aristokratiska hllningen till pengar med ndvndighet att frndras drastiskt. Mellan 1660 och 1690 frdubblades produktionen av stngjrn i Sverige och den svenska jrnexporten kom att dominera Europa. Denna vxande ekonomi behvde frsts kapital och adeln, framfr allt den mindre frdomsfulla och mindre traditionalistiska nyadeln, investerade vxande belopp i den nya ekonomin. Den ldre och finare adeln avhll sig lnge frn att snka sig till att tjna pengar p detta vulgra stt och det Sida 54
2007-07-11 07.57
Magnus Gabriel de la Gardie med sin hustru Maria Eufrosyne, faster till Karl XI. Greven och riksrdet markerar diskret med sin vnsterfot att hans kungliga hustru r hgre i rang n han sjlv. Men ngon brist p sjlvfrtroende ser man frsts inte hos en man som liksom sin samtid var vertygad om att adeln var en hgre och dlare mnniskoras, genom sin blotta brd kapabel till alla ledande funktioner i riket. Mlning av H. Munnichhoven. fick snart till fljd att nyadeln[140] vxte fram som en helt ny typ av industriellt verksam samhllsgrupp just under Karl XI:s tid. Eftersom denna adliga inblandning i handeln i princip var olaglig vxte naturligtvis oron inom borgarstndet som gng efter annan vnde sig till rikets hgsta styrande med framstllningar och krav om att begrnsa den nyrika adelsekonomin.[141] Man hnvisade till traditionen och tankarna om samhllets gudomliga balans och krvde att vart stnd ven i fortsttningen mtte hlla sig inom sina egna skrankor. Denna strid, som ytterst handlade om landets ekonomiska framtid, kulminerade 1668, samma r som hxprocesserna tar sin brjan med att Gertrud Svensdotter sgs ha gtt p vattnet nr hon gick ut i sterdallven fr att hmta frlupna getter. 1671, nr den frsta Norrlandskommissionen tillsattes fr att ta itu med den hxpanik som spritt sig norrut frn Dalarna, avgjordes striden tillflligt mellan borgarstndet och den nya ekonomiadeln med en sorts kompromiss som gick ut p att om adelsmn sysslade med handel s skulle de nd betala samma avgifter och skatter som borgarna och kunde allts inte beropa ngon adlig skattefrihet.
V 1. Den styrande adelns betydligt viktigare angelgenheter

1673, nr hxpaniken i Norrland nrmar sig de stora massavrttningarna, stod den politiska striden om adelns ekonomiska rttigheter fortfarande i centrum fr all diskussion om rikets angelgenheter. Som nnu en sorts kompromiss fr att stilla borgarnas oro utfrdades nya bestmmelser om att gynna svenska borgare framfr utlndska. Men ocks detta var en kontroversiell stridsfrga dr adeln slogs p tv fronter. ena sidan frde man en hrd kamp mot det andliga stndet fr att driva igenom en kad religis tolerans. Bakom den instllningen fanns frsts inga liberala motiv utan bara merkantila adelns utrikeshandel underlttades om man fick ha frbindelser med andra handelsmn n blott dem som omfattades av den enda sanna och rtta lutherska tron. andra sidan frskte man bemta borgarstndets anstrngningar att begrnsa utlnningars rtt att bedriva handel i Sverige med resonemang om den samlade statsnyttan. Med dagens politiska sprkbruk skulle man sga att adeln var fr nringsfrihet och borgarstndet fr nringstvng. 1675, nr hxprocesserna nrmade sig slutet i Stockholm,[142] gjorde borgarstndet en sista anstrngning att frsvara sina handelsprivilegier genom att hnvisa just till de gamla principerna. Man argumenterade fr att adeln skulle hlla sig till sin heder och inte besudla sig med ngon handel som mer frdomsfria och lgre stende personer kunde skta desto mer konfliktfritt. Den kulan visste nog var den tog. Visserligen hade redan s mycket adligt kapital investerats i den vxande jrnhanteringen att det skulle bli omjligt att med lagar och frbud organisera ngon sorts tertg. Men nr borgarna i sin argumentation riktade in sig p adelns hedersbegrepp strdde de, skert hgst medvetet, salt i ett ppet sr. Ty vid sidan av frgan om rikets ekonomi och krigsmaktens finansiering var den strsta politiska frgan fr de styrande, det vill sga adeln, de uppslitande rangstrider som pgick mellan 1660 och 1680 allts under hela hxpaniken. Och rangstriden var alls inte den struntsak som det kan frefalla fr en nutida lsare, en frga om p vilket stt man skulle passera varandra i en' drrppning eller vem som skulle huga fr vem frst. Rangstriderna gllde i sjlva verket hela sktseln och frvaltningen av det framtida svenska riket. Inom adeln fanns sedan de senaste hundra ren ett noga reglerat klassamhlle. Riddarhuset var bokstavligen indelat i tre klasser. Frsta klassens adel var hgadeln, grevar och friherrar. Andra klassen bestod av srskilt gammal adel eller slktingar till riksrd. Tredje klassens adel, den vervldigande strsta gruppen, bestod av nyare adel utan vare sig titlar eller urldriga anor. Att Riddarhusets klassindelning var betydelsefull fr den enskildes ffnga sger sig sjlvt. tskilliga mer eller mindre obskyra slktforskare hyrdes in fr att bevisa kundens egentliga, fast hittills oknda, medeltida anor. De stndigt verksamma. slktforskarna fick ocks betalt fr att bekmpa varandra och skadegldjen blev inte obetydlig nr ngons psttt utomordentliga[143] anor kunde ifrgasttas. En sdan skandal i societeten uppstod nr tten de la Gardie anklagades fr att hrstamma frn vanlig ofrlse i Sydfrankrike och alls inte frn, ja vad det nu var. Men materiellt viktigare var rangordningen fr den som ville gra karrir i staten vilket var det enda fredstida arbete adeln var hnvisad till. Fr om rangordningen d skulle glla kom duglighet alltid att komma i andra hand efter graden av adelskap. Den statliga rangordning som 1664 faststlldes av rikets rd som i hgsta grad bestod av mn som var part i mlet sg ut p fljande stt. Etta i rang var de hgadliga. Tva de som hade urldriga anor och p tredje plats rangordnades man efter sin tjnst. Det fjrde kriteriet var hg och aktningsvrd lder. En 16-rig greve och ljtnant Brahe eller de la Gardie stod sledes skyhgt ver hga mbetsmn med namn som Stiernhk eller Rosenhane. Den lgadliga majoriteten p Riddarhuset fresprkade inte ovntat att man skulle infra likhet inom adeln nr det gllde befordringar till statliga eller militra mbeten. Lika sjlvklart satte sig grevarna emot en sdan ordning som, menade man, skulle stra den samhlleliga balansen och gra alla lika som svineftter. Striden om den samhlleliga rangordningen kulminerade 167275, mitt under hxprocesserna, och slutade tills vidare med att en ny rangordning utfrdades dr rikets fjorton hgsta tjnster ordnades och nio steg infrdes i stllet fr den fregende ordningen med fyra steg. Principen fr en mer adelsdemokratisk ordning av statsfrvaltningen stod drmed infr sitt genombrott. Och det var ingen ofarlig princip, eftersom den unge Karl Xl och hans umgnge av lgadliga radikaler drev utvecklingen vidare fram till 1680 rs stora reduktion av adliga storgods. Tanken[144] om den enskildes duglighet som viktigare n hans anor var allts ett politiskt sprngstoff som i grunden skulle frndra det samhlle dr den konservativa aristokratiska eliten alltid satt sig emot varje liten frndring. Infr de stora inrikespolitiska frgorna, handelns liberalisering och uppmjukningen av det stelbenta adelsvldet, mste ovsendet bland viss allmoge rrande Blkulla ha framsttt som trivialt p grnsen till struntfrga. Sida 55
Om nutida jurister, tnk landets elit av frsvarsadvokater, fick chansen att frsvara hxerianklagade skulle de sjlvklart slppa allt de hade fr hnder och ila till hxornas frsvar. Om inte annat skulle den nutida innebrden av heder (kndisskap) och ra (pengar) utgra en oemotstndlig lockelse. S var det ingalunda bland rikets jurister p Karl XI:s tid. Nr den frsta Kungliga Trolldomskomrnissionen skulle sttas samman i Stockholm sommaren 1669 slingrade sig tskilliga jurister efter bsta frmga fr att slippa undan ett jobb som dc inte kan ha uppfattat som vare sig rofullt eller ens intressant: Johan Bure ursktade sig med hnvisning till hlsoskl. Johan Rothoff hnvisade till tvingande privata skl och nr de frsamlade d vnde sig till assessorn Magnus Utter, bad denne Kong!. Rtten att excusera honom eftersom han hade en del processer att skta som var av avgrande betydelse fr hans egen vlfrd... Enligt senare noteringar i Svea hovrtts arkiv dr citatet r hmtat visar sig en av de viktigare processer fr vlfrden som tv av de icke-kommissionsvilliga hade att skta handla om en privat tvist angende bnkplaceringar i Storkyrkan (hedern, sledes). verhetens nrmast demonstrativa ointresse fr hxprocesser sammanhnger dock inte bara med att det fanns betydligt viktigare inrikespolitiska frgor vid denna tid. Hxpaniken var drtill ett problem som bara rrde det lgsta stndet, bnderna.[145] I den adliga frestllningsvrlden eller ideologin p 1600-talet var visserligen bondestndet en omistlig del av samhllets konstruktion och balans. Men vid den hr tiden fanns inte i ngon mening ett begrepp som mnniskovrde, n mindre frestllningar om lika mnniskovrde. Den franska revolutionen var inte ens tnkbar som mardrm. I religis mening var bnderna visserligen mnniskor, eftersom de hade sjl, men de var utan tvekan en lgre sorts mnniskor, en annan ras som man skulle sga senare i historien.[146] 1 den adliga ideologin byggde samhllet p tre hrnstenar: ojmlikhet, msesidigt beroende (bnderna frsrjde riket, adeln frsvarade det) och helhet, balansen som inte fick rubbas mellan de olika stnden. S sent som 1672 blev det strid p Riddarhuset om introduktionen av en Magnus Reijer drfr att han pstods ha en frfader som bedrivit handel. Och sdant var enligt en Anders Liliehk (gammal adel) ytterst betnkligt. Samme Liliehk var ocks en av de drivande inom den konservativa falangen nr det gllde att vidmakthlla frbudet fr adliga att gifta sig utanfr sitt Sida 56
2007-07-11 07.57
Bondestndets talman Per Ohlsson, portrtterad p kunglig befallning av hovmlaren D. K. Ehrenstrahl. Hukande bonde kommenderad in i salongerna, sledes. Bonden r god, snll och enfaldig, det hundlika r skert helt avsiktligt. Enda faran med bnder var att de kunde rka ut fr uppviglare, annars sgs de som fogliga. stnd (exempelvis med rika borgardttrar), eftersom sdan beblandning riskerade att tunna ut den adliga dygden och hedern, det vill sga den nedrvda och verlgsna kompetensen. Om sdant kunde bli stora stridsfrgor i Riddarhuset mitt under pgende hxprocesser r det inte svrt att frestlla sig hur lite man bekymrade sig om ovsendet i det lgsta stndet. Det enda som kunde oroa den styrande klassen nr det gllde bnder var faran fr att de kunde rka ut fr uppviglare. Ty folket var i grunden gott och ville vl. Bonden var visserligen okunnig och dum, fdd sdan, liksom han var fdd till ett visst utseende och kroppsbyggnad. Han var fattig, trasigt kldd och lat av naturen om man inte sg till att milt men bestmt driva p honom. D kunde han dock utveckla en avsevrd flit och han blev med lite hjlp frn verheten, godsherren till vilken han punktligt skulle[147] betala sina arrenden, stillsam och tillfreds med sin lott.
V 1. Den styrande adelns betydligt viktigare angelgenheter

En bild som ofta anvndes fr att beskriva frhllandet var fadern i relation till sina barn. Man tyckte nmligen orn sina bnder, och bondeplgare var sllsynta och vann fga respekt bland sina likar. Adelns frhllande till sina bnder d var ungefr som deras frhllande till sina jakthundar idag. Om nu somliga bland allmogen fick fr sig att de skulle fara p upp och nedvnda kor till Blkulla s var det mjligen beklagligt men kunde bara frklaras av deras naturliga enfald. Men just denna enfald var ju en del av den gudomliga ordningen och drfr omjlig att gra ngonting t. verheten kunde mjligen hjlpa till med lite avrttningar s att det blev lugnt igen och bnderna kunde terg till mer nyttiga sysselsttningar. Problemet mste ur de styrandes synvinkel sett ut ungefr som om ngon ftt in svinpest i sin kreatursbesttning, ett frargligt men vergende problem om man bara agerade snabbt och beslutsamt. hade Sverige en negativ handelsbalans som ngra r senare p fullt allvar skulle frklaras med i huvudsak adelns import av siden, strutsplymer och annat ryschpysch. som ansgs ndvndigt fr adlig kldsel. Krigsmakten hade frfallit under den fr 1600talsfrhllanden ovanligt lnga fredsperioden och flottan var, som det snart skulle visa sig p det mest frskrckande stt, i ett bedrvligt skick. Sveriges stormaktskostym var tvivelsutan alldeles fr vid, besittningarna p tysk mark var freml fr mnga lystna blickar och Danmark hade en sjlvklar avsikt att frska terervra de stora landomrden som man tvingats lmna ifrn sig efter Karl X. Gustavs frhrjande krig. Mjligen hade en extremt skicklig, eller tursam, diplomati kunnat rdda landet frn tminstone ngot av de kommande krigen. Men fr en svrt skuldsatt stat som den svenska minskade ocks det diplomatiska manverutrymmet. Eftersom Frankrike erbjd subsidier p 400 000 daler om ret blev det ett anbud som[149] knappast gick att frkasta men alliansen med Frankrike innebar bland andra konsekvensen att den aggressiva sjmakten Holland, med stora handelsintressen i stersjomrdet, kom att bli fiende. Drtill en fiende som snart skulle liera sig med Danmark. Stormmolnen hopade sig vid horisonten och den unge kungen saknade tillrckliga kunskaper fr att sjlv ta ngra avgrande initiativ. Utrikespolitiken frblev till en brjan i samma hnder som den varit under frmyndarregeringen. S mycket mste nd ha sttt klart att det i frsta hand gllde att undvika krig mot Danmark. P inrdan frn rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie beslt Karl XI att fria till den danske kungen Kristian V:s yngsta syster Ulrika Eleonora. Rikskanslern, som tycks ha varit upphov till idn, lindade in den realpolitiska ndvndigheten i ett frslag som i tur och ordning pongterade den gemensamma religionen, den unga prinsessans dygdighet och ndvndigheten av att f Danmark p sin sida. Emellertid gick inte den danske kungen med p att kombinera frlovningen med ett frbund eller frlngt fredsavtal. Han hade sina skl. Nr frlovningen mellan de unga tu som aldrig hade trffats proklamerades i juni 1675 var det knappt tv mnader kvar till den danska krigsfrklaringen. Den danska instllningen var allts tmligen klar: grna frlovning, men frst ett rejlt revanschkrig och vissa grnsjusteringar. nnu en militr katastrof var p vg. Den franske ambassadren Feuquires drog t skruvarna vad det gllde subsidierna. Ingenting skulle betalas ut om inte Sverige snde en arm mot Brandenburg. Men s fort Sida 57
2. Och kungamaktens ondligt viktigare angelgenheter

r 1672, mitt i den drygt tta r lnga hxpaniken p landsbygden, tilltrdde Karl XI formellt kungamakten. Han var 17 r gammal och det ekonomiska och utrikespolitiska lget var sdant att han mycket vl hade kunnat bli den kung med vilken hela den svenska stormaktsepoken avvecklades. Hans maktvertagande frgiftades av intriger och manvrerande mellan rivaliserande adelsgrupper. Hgadeln fruktade hans umgnge med unga mn ur lgadeln, vars radikala rojalism riktade sig mot hgadeln. Det var en fruktan som hade gott fog fr sig, ven om utlndska diplomater som skildrat den unge kungen i en mngd bevarade rapporter knappast tycks ha[148] frestllt sig att han bara tta r framt i tiden skulle krossa hgadelns makt och infra kungligt envlde med hjlp av sina vnner bland den radikala lgadeln. De utlndska observatrerna beskrev kungen som blyg och tafatt, en tmligen obildad ung man vars uppfostran till kung lmnade mycket vrigt att nska. Men de gjorde ocks den intressanta, och fr den nra framtiden betydelsefulla iakttagelsen, att han frvandlades s fort han satt till hst. D, men frst d, framstod han som en suvern. Riket hade tolv rs frmyndarstyre bakom sig dr rdsaristokrati och hgadel lyckats frskingra det mesta av det som varit Sveriges militra stormakt vid Karl X Gustavs dd 1660. Fga verraskande hade man kraftfullt frsummat att fortstta den reduktion till statskassan av ondiga frlningar till adeln som Karl X Gustav inlett, Trots den vxande handeln med jrn p export
den svenska expeditionen hade landstigit p tysk jord skulle subsidierna i gengld hjas frn 400 000 till 600 000 riksdaler. Riksrdet gick med p dessa krav utan ngra invndningar frn den unge kungen. Medan ambassadr Feuquires drev dessa frhandlingar i Stockholm umgicks han naturligtvis privat med den svenska aristokratin och kom drigenom att bifoga sin intressanta fotnot[150] till den svenska hxhistorien. Fr det var nu han roat noterade i en av sina rapporter hur han deltagit i det lilla kvllsnjet i en vakstuga och hur barnen dr till synes var omjliga att vcka upp ur sina anfktelser med mindre n att man hll fram stark sprit under nsan p dem. Det r en mycket talande scen. Tv grevar de la Gardie infinner sig med frnm utlndsk gst i en vakstuga som hlls ppen p deras direkta order och fr deras njes skull. Barnen spelar upp sina sm frestllningar, vilka ju tas p djupaste allvar av nrvarande prst och anfrvanter. Men fr de hga grevarna, som av diskretion hller sig till franska sprket, r detta bara ett kvllsnje bland den lustiga underklassen. Grevarna och ambassadren hade ju mycket viktigare ting att sysselstta sina tankar med p arbetstid, exempelvis Sveriges krigsinsatser p fransk sida, en allians som redan hade kostat krigsfrklaring frn bde Holland och Danmark. Under tiden hade Karl XI terupptagit den av hans far beslutade reduktionen av ondiga adelsfrlningar och befallt att den, som han hade all anledning att frmoda, mktiga svenska. flottan skulle lpa ut fr att sl dansken innan hollndarna kunde komma till undsttning. Dessutom gllde det att skydda det svenska krigsfretaget mot Brandenburg. I juni 1675 led svenskarna ett av sina frsta militra nederlag p lnge i slaget vid Fehrbellin. Ngot stort militrt avgrande var det inte, men dels en prestigefrlust, dels en orovckande pminnelse om att de svenska armerna inte lngre leddes av den overvinnelige Karl X Gustav utan av en tonrig kung utan erfarenhet. Och n strre besvikelser vntade. Den mktiga flotta som Karl XI kommenderat ut redan p sommaren kom inte ivg frrn till hsten och lyckades d inte ens ta sig fram till ngon strid. Frklaringen var vldsamma frsummelser nr det gllde underhll av materiel och utbildning av officerare och manskap.[151] Och dessutom, vilket blev en nog s tydlig illustration fr Karl XI om vdan av att lta bara hgadliga mn f de hgsta tjnsterna, hade flottans ledning anfrtrotts en fullkomligt inkompetent person, frvisso greve. Gustaf Otto Stenbock hade utnmnts till riksamiral nr hans kollega och vn i rdet, Carl Gustav Wrangel, skulle bli riksmarsk. Stenbock var besvgrad med bde Sida 58
2007-07-11 07.57
rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie och riksdrotsen Per Brahe. S om han ville bevrdiga sig att ta jobbet som rikets hgste amiral s var ingen dremot, i vart fall ingen som rknades. Eftersom han hade goda anor, och drigenom en framavlad talang fr allt krigiskt, s var han enligt tidens adelslogik ett ytterst lmpligt amiralsmne. ven om han aldrig ngonsin varit p sjn. Samma obefintliga sjmanskap vidhftade ocks hans tv nrmaste mn, Nils Brahe och Clas Stiernskld. Om den senare anmrkte en utlndsk diplomat ironiskt: Han r verste fr Livgardet utan att ha varit militr, amiral utan att ha varit till sjss, diplomat utan att ha varit anvnd i kansliet. Nr dessa tre landkrabbor till amiraler skulle engagera den svenska flottan mot Danmark och den stora sjmakten Holland r det inte att undra p att det gick som det gick. Det r heller inte att undra p att Karl XI fick en illustration till vdan av principen brd fre duglighet som han aldrig skulle glmma. Flottan skulle ha lpt ut under sommaren men kom inte ivg frrn lagom till hststormarna i oktober. Man kom inte ens halvvgs till tysk kust innan man tvingades vnda. Fartyg hade kolliderat, andra rkat ut fr masthaverier eller lckage, provianten hade varit s usel att 4 000 man insjuknat och sjuklget frvrrades med ytterligare 200500 man per dag. Alla planer p fortsatt sjoffensiv mste uppges. Samtidigt fick Karl Xl de frsta rapporterna om hur en norsk-dansk arme hade brutit in i Bohusln och Vstergtland. Nr kriget nu var ett faktum ven p svenskt omrde mste[152] en riksdag inkallas fr att finansiera det. Riksdagen kallades till Uppsala och skulle frutom beslut om krigsanstrngningarna medverka vid krningen av Karl XI. Det militra nederlaget i Brandenburg och flottans magnifika fiasko blev naturligtvis brnsle fr borgarstndet och lgadeln nr de nu kom med frnyade krav p rfst med frmyndarregeringens frsummelser, krav p fler indragna adelsgods och en mer beslutsam fortsttning p den reduktion som Karl X Gustav frordnat. Borgarstndets talman var borgmstaren i Stockholm, Olof Thegner som allts helt pltsligt ftt lgga alla bekymmer med Gvlepojken, ljugande barn p Sder och hxerianklagelser lngt t sidan. Karl XI var inte sen att utnyttja de ppna och vldsamma motsttningarna mellan stnden. Han lovade att tillstta en underskningskommission fr att granska hgadelns frsummelser mot att stnderna beviljade medel till kriget.
V 2. Och kungamaktens ondligt viktigare angelgenheter

Och s typiskt fr tiden mitt under den hetsiga riksdagen fick man gra avbrott fr att med glans och stt och ondliga frskringar frn alla stndens talesmn om trohet och endrkt medverka till kungens krning i Uppsala domkyrka. Vid denna tid hade allts hxpaniken ntt Uppland och den unge juristen och hradshvdingen Anders Stiernhk slet som bst med att frhala och ogiltigfrklara de begynnande processerna i norra Uppland. Det var allts till denna riksdag han rdde den med hans petighet s missnjda allmogen att snda delegationer fr att f kungen intresserad av att tillstta en ny kunglig kommission med rtt att dma hxor till dden. Mot bakgrund av det katastroflge som riket befann sig i och vad riksdagen hade att gra upp mellan stridande fraktioner r det inte s konstigt att svaret frn kungen i frga om ny hxkommission blev ytterst kortfattat, en handviftning som till sin innebrd p modernt sprk inte blev annat n uppmaningen[153] att hlla kften och be till Gud. Men den lnga raden av katastrofer fr riket, ondligt mycket. viktigare n trolldom bland allmogen, var lngtifrn slut. Karl Xl hade frn och med nu sysselsttning dygnet om fr att frska organisera rikets verlevnad. Efter stora anstrngningar hade flottan restaurerats s att den ntligen kunde lpa ut p nytt i april 1676 samtidigt som lget hrdnade fr Nslsan, hennes syster Anna och Vippnsan bland de hxerimisstnkta p Stockholms Sder. Frvisso hade Karl Xi gjort upp rkningen med landkrabbeamiralen Stenbock som stllts infr krigsrtt och dmts att betala den hisnande sunman 100 000 daler i skadestnd fr sina frsummelser. Desto mrkligare kan det d frefalla att han till ny riksamiral utnmnde en viss Lorentz Creutz. Just det, riksrdet Lorentz Creutz, han som blev president i den frsta Dalakommissionen och s optimistiskt rapporterat hem till sina kolleger grevarna i rdet hur han snabbt och beslutsamt sett till att lta avrtta ngot drygt dussin kvinnor (lagom mnga) och hur drmed saken tills vidare borde vara ur vrlden eftersom avrttningarna gjort s djupt intryck p allmogen. Riksrdet Creutz var kammarrd och en bde erfaren och duglig mbetsman. Men han var lika mycket landkrabba som sin fretrdare Stenbock och saknade ver huvud taget militr erfarenhet, trots sina gener. Hans karrir hade varit helt civil. Mot bakgrund av den misstnksamhet som redan fanns hos den unge kungen vad gllde inkompetenta men frnma mns utnmningar ter sig Creutz befordran till riksamiral som ett lika gtfullt som katastrofalt misstag. Det skulle kosta mer n tio gnger s mnga mnniskoliv som ngra hxprocesser. Berttelsen om det strsta nederlaget i den svenska flottans historia skulle duga gott till en hel roman av, skall vi kalla det omvnd Hornblower-typ. Fr resurser saknades sannerligen inte.[154] Amiralsskeppet Kronan, dr nu riksrdet och nyutnmnde riksamiralen Creutz skulle lra sig att behrska sin sjsjuka svl som de marina termer som krvdes fr hans beflsordning, var ett av samtidens strsta fartyg och hade s mycket som 126 kanoner. I svensk rlogshistoria r regalskeppet Vasa, som sjnk omedelbart efter sjsttningen i Stockholm 1628, det enda fartyg som kan mta sig med Kronan. Men Kronans de skulle inte bli mycket mer att skryta med infr historien n Vasas fiasko. De order den nye riksamiralen Creutz ftt var enkla och konkreta. Han skulle uppska den danska flottan och sl den. Frutsttningarna var teoretiskt goda, eftersom amiralen frfogade ver 59 fartyg med en besttning p 11 000 man varav 5 000 marinsoldater. Fr att gra en lng roman kort. Den 25 maj mttes de bda flottorna verkligen mellan Bornholm och den sknska kusten. Marinhistoriker menar att hr fanns lget att sl den danska flottan som nnu inte ftt sina vntade frstrkningar frn den marina bjssen Holland. Men danskarna hade Nils Juel som hgsta befl, en av tidens skickligaste amiraler. Och han var frsts inte s angelgen att g i strid just nu mot en betydande numerr vermakt. P grund av virrig beflsfring p den svenska sidan kom danskarna undan. Och nsta dag hade den hollndska flottan anlnt och d var styrkefrhllandet omvnt och svenskarna drog sig undan. Det blev ngra dagars kattens lek med rttan innan de tv flottorna mttes den 1 juni vid lands sdra udde. Tmligen omedelbart besegrade den svenska flottan sig sjlv. Efter en del virriga frsk att tminstone formera sig i slagordning missuppfattade riksamiralen Creutz ett signalskott frn sin viceamiral p det nst strsta fartyget Svrdet och Creutz beordrade pltsligt en vansinnig manver att vnda utan att minska p segelytan, ett rent nybrjarfel. I vndningen krngde fartyget ver s att vatten strmmade in genom kanonportarna, kanonerna[155] slets loss och en brinnande lunta hamnade i krutfrrdet,
Sida 59
Kronan sprngde sig sjlv i luften utan att ens ha avfyrat ett frsta skott i drabbningen. Riksamiralen och fre detta trolldomsdomar en Creutz fljde med 650 man ner i havsdjupet. Den vriga delen av flottan tog till flykten eller nedkmpades. Viceamiralen Claes Uggla p Svrdet som var riktig sjofficer stannade och slogs tills hans fartyg snktes. Ocks han gick till botten med strre delen av sin besttning. Efter katastrofen vid land behrskade Sveriges fiender havet. Vid denna tidpunkt, nr den svenska flottan p en enda dag frlorat tusentals sjmn och officerare, nrmade sig avrttning-arm fr de frsta tre hxorna som skulle brnnas i Stockholm. Fljderna av nederlaget till sjss fick en sjlvklar fortsttning till lands. Den danska armen landsteg frst vid Ystad och ockuperade Gotland. Anfallet mot Ystad var visserligen framgngsrikt men bara en skenmanver fr att dlja den verkliga avsikten som var att landstiga utanfr Landskrona med 15 000 man. Karl XI hade 3 000 man under sitt befl i Skne. En lng rad av nederlag och frlorade stder fljde. Snart var danskarna i besittning av strre delen av landskapet. Stderna och befstningarna Helsingborg, Landskrona, Kristianstad, Karlshamn och Kristianopel lg i fiendens hnder. Kriget fr den 21-rige Karl XI hade hittills varit en obruten rcka av nederlag och retrtter. Det r just under den hr tiden som han under ngon daglig regeringsrutin i flt beslutar att tillstta de tv kommissionerna i trolldomssaken fr Stockholm och Uppland och Vstmanland. Den frgan kan inte ha behandlats under mnga minuter i det lge som rdde. Det var snart augusti 1676 och fjrran frn krigskatastrofen i Skne hade en hjlpprst i Storkyrkan, Anders Noraeus, brjat knna allvarliga tvivel vad gllde somliga barns pstenden om resor till Blkulla. Att det han sysslade med nog i det stora hela, det katastrofala lget fr riket, var en struntsak mste Anders[156] Noraeus ha insett. Men han var inte militr, hans ansvar enligt bde luthersk tro och moralisk ordning var att grva dr han stod, att ansvara fr det mbete som var just honom sjlv lagt och skta det efter bsta frmga och samvete. Kung Karl XI knde med strsta sannolikhet inte ens till pastor Noraeus namn, n mindre kan han vid denna tidpunkt haft tid att bekymra sig ver ngra trollkonor mer eller mindre i Stockholm. Hans rike stod p randen till en fullkomlig katastrof. En avdelning p 3 000 man ur den danska armn hade satt sig j rrelse fr att frena sig med den dansk-norska arme som redan plundrat bde Bohusln och Vstergtland, ockuperat Vnersborg och brandskattat Skara och
2007-07-11 07.57
Lidkping. Det var av stor vikt att frska hindra de tv armerna att frenas i Vstergtland. Karl XI gick desperat och fr frsta gngen till offensiv. Och den 17 augusti vann den svenske kungen fr frsta gngen ett slag, segern vid Halmstad som den kallas, eller ibland och mer sakligt korrekt, slaget vid Fyllebro. Mjligen anser historieskrivarna att den senare beteckningen ngot frtar glansen av denna Karl XI:s frsta seger. Dock var detta, vet vii efterhand, den psykologiska vndpunkten. Med en hpnadsvckande blandning av mod och dumdristighet vann Karl XI drefter det ena blodiga slaget efter det andra. Nu kom ntligen det drag i hans personlighet fram som en del diplomater redan hade tyckt sig se: till hst var han suvern. Han introducerade en ny taktik fr kavalleriattacker som delvis skulle komma att frndra krigfringen till lands. Det r krigshistoria, och som hjltehistoria raka motsatsen till sjslaget utanfr lands sdra udde. Mycket kort: Sverige vann. Det r sledes inte att frvna sig ver att det blir svrt att i bio grafier ver Karl XI:s kritiska frsta r vid makten finna ngra utvikningar om hxprocesser. Ett enda snkt fartyg utanfr land innebar i bde mnniskoliv och framfr allt i nationella, politiska termer s ondligt mycket mer n ngot ovsende[157] bland en trots allt begrnsad del av den svenska allmogen. Den efter omstndigheterna nrmast mirakulsa segern ver Danmark, som innebar att Skne och de andra nyervrade landskapen frn Danmark svitt vi kan frst blev svenska fr all framtid, strkte sjlvklart kungamakten i frhllande till adelsmakten. Resten av Karl XI:s regeringstid innebar i huvudsak fred men samtidigt en grundlig omorganisation av hela det svenska krigsvsendet. 1680 genomfrdes kungligt envlde med hjlp av kungens radikala unga adelsvnner och drmed blev det allvar med reduktion och indragning av adliga gods. Hlften av alla tidigare lttsinnigt bortslsade frlningar under frmyndarregeringarna togs tillbaka till kronan. Landets ekonomi sanerades och handelsbalansen blev till slut positiv. En ny adlig stil infrdes efter hgt kungligt fredme: mttlighet, enkla klder, spar- samhet. Allt detta och lngvarig fred drtill var sledes en vidunderlig omdaning av det svenska samhllet. Men under tta r av denna omvandlingsprocess brndes drygt 300 kvinnor som trollkonor innan hysterin kom till ett abrupt slut i Stockholm. Om Karl XI sledes ftt veta att det som i eftervrlden skulle diskuteras mest frn hans regeringstid var de dr hxbrnningarna skulle han nog ha funnit historiens dom ngot orttvis.
Sida 60

I all synnerhet som han frmodligen, fast inte ens skert, knde till att det inte ens var trolldom som ledde till de flesta ddsstraffen under hans regeringstid. Under 1600-talet avrttades betydligt fler vldsbrottslingar n trollkonor. Ddsstraff var i sig ingenting mrkligt och hade fullkomligt std i vad vi idag skulle kalla det allmnna rttsmedvetandet. Dessutom fanns ett annat brott fr vilket nstan enbart mn avrttades och som krvde dubbelt s mnga liv vid yxa och bl som hxeriet: tidelag.[158]
Sida 61
2007-07-11 07.57
Sida 62
VI
VI Om 1600- och 1700-talens massaker p sexfrbrytare
1. 700 mn brnda p bl fr tidelag
I den kristna frestllningsvrlden har synd mot naturen alltid varit ett begrepp av central betydelse. Drmed avses all form av sexualitet som str i strid med den av Gud inrttade ordningen. Den mest inflytelserike av 1200-talets teologiska tnkare, Thomas av Aquino, definierade fyra avgrande sdana synder mot naturen: onani, sexuellt umgnge med demoner eller djur, sexuellt umgnge med personer av samma kn och sexuellt umgnge mellan man och kvinna fr njes skull och i andra stllningar n den kristligt godknda. Avgrande fr hur denna kristna sexualmoral skall tilllmpas i samhllet blir d hur lngt de vrldsliga lagstiftarna vgar g nr de skall kriminalisera synden. I de flesta ldre europeiska lagar slogs homosexualitet och tidelag samman till ett och samma brott. I en engelsk lag frn 1290 stadgas att den som haft samlag med judar, boskap eller en person av samma kn skall begravas levande, liknande bestmmelser finns i ldre dansk, norsk, fransk och spansk lagstiftning. I England bestraffades frn 1530-talet och framt tidelag och homosexualitet under beteckningen the detestable and abominable [159] vice of buggery committed with mankind or beast spanska lagar beskrivs brottet som el pecado nefando (den skndliga synden). Vad som emellertid skulle f en frdande konsekvens fr svenskt vidkommande var Karl IX:s radikala tgrd r 1608 att gra Bibelns lagbud till bihang till gllande svensk lag. Drmed var all synd kriminaliserad, dessutom jmstlld med hgmlsbrott och drfr belagd med ddsstraff. Det gllde d inte bara, inte ens i frsta hand, trolldomsbrott och tidelag. All synd var straffbar i och med denna reform, I princip blev det drmed ddsstraff p allt sexuellt umgnge utanfr ktenskapet, enkelt hor, till och med mellan trolovade. Likas blev det ddsstraff fr dubbelt hor (dr brottslingarna var gifta med ngon annan) och alla former av blodskam och givetvis homosexuella grningar. Det visade sig snart i praktiken omjligt att vidmakthlla ddsstraffet fr vanlig otrohet eller utomktenskaplig sexualitet En alltfr stor del av befolkningen skulle i s VI Om 1600- och 1700-talens massaker p sexfrbrytare fall ha avrttats. Under frsta halvan av 1600-talet nedsattes straffet fr otrohet till lindrigare former av skamstraff eller kroppsstraff fr att drefter i all diskretion verlmnas till kyrkan fr bot och sjlavrd. Tidelaget kom dremot att utveckla sig till en svensk specialitet och resultera i ett s stort antal avrttade att det saknar motsvarighet i ngot annat land, Vrt svenska ord, tidelag, har heller ingen motsvarighet p exempelvis danska eller norska. Det finns tv mjliga vgar att ska en frklaring till att just Sverige drabbades av en s enastende vg av tidelag. Den ena teoretiska frklaringen r dock mindre trolig, ehuru den mjligen skulle vcka viss frtjusning hos somliga av Sveriges grannar, nmligen att just svenskar vore srskilt kulturellt eller psykiskt disponerade fr denna form av sexualitet. Den andra och mer sannolika frklaringen r att tidelag ingick i Karl IX:s ddsstraffspaket, vilket kom att gra brottet extremt [160] uppmrksammat och drmed srskilt angelget att bekmpa. Ytterligare ett skl till att det blev en vg av tidelagsbrott i Sverige r mrkligt nog en strafflindring som intrffade vid mitten av 1600-talet. Fram till dess hade fyra brott ansetts s srskilt grova att den skyldige mste brnnas levande: trolldom, barnamord, tidelag och viss form av incest. Tv olika principer bakom ddsstraffet hade hamnat i motsatsstllning. Den ena principen var avskrckning, en hgst trolig effekt nr det gller en s ohyggligt smrtsam dd som att brnnas levande. Den andra principen var emellertid den kristna frsoningen. Fre sin avrttning skulle den skyldige beknna och f sina synder frltna. Och eftersom protestantismen hade avskaffat sjlens lnga och plgsamma reningsperiod i purgatorium, skrselden, s kom sledes den frsonade protestantiske brottslingen direkt till himlen efter sin dd. Och att halshuggas var som alla visste normalt en snabb och smrtfri dd. Nr reglerna fr ddsstraffets exekverande ndrades 1640 s att den som skulle brnnas fick nden att frst bli halshuggen var Sida 63
tanken att detta skulle gra det lttare fr tidelagsmn och andra som riskerade blet att beknna. Folk som fruktade att brnnas levande hade erfarenhetsmssigt visat sig ytterst obengna att beknna och den allmnna principen var ju att inte dma ngon till dden mot sitt nekande. Dessutom misstnkte myndigheterna, med fog som det snart skulle visa sig, att folk dessutom var ovilliga att anmla andra fr brott om straffet skulle bli s fruktansvrt som att brnnas levande. Humaniseringen av ddsstraffet fick snabbt effekt, sannolikt lngt ver frvntan. Nu inleddes en flod av angiverier och spontana beknnelser som skulle komma att ka undan fr undan i mer n hundra r. Avrttningar av tidelagsmn kom snart att bli en ofta upprepad begivenhet.[161] Det var f tidelagsfrbrytare som hade sn otur att de togs p bar grning, men just detta drabbade drngen Per Mattsson nr han stod bakom ett sto ute p en ng i Rasbo socken i Uppland. En av mjlnarna frn Wistebo kvarn i nrheten rkade komma frbi s olyckligt, fr bde sig sjlv och drngen Per, att han blev vittne till hur brottet fullbordades. Det var till en brjan inte sjlvklart hur mjlnaren skulle agera. Han rdgjorde med bde sin mjlnarkollega i kvarnen och med sin hustru innan han bestmde sig fr att samvetet krvde att han anmlde brottslingen. Den som bevittnat ett brott blev nmligen delaktig i synden om han inte anmlde. Drngen Per bad dock fr sitt liv: Kre Far tig med mig, jag skall aldrig s gra mer, om Fan hrtills ftt rda med mig s kan jag hrefter omvnda mig. Men mjlnarens samvete krvde anmlan och samma dag angav han drngen Per fr kronobetjnten. Rttegngen blev okomplicerad och drngen Per beknde grtande att han fullbordat brottet med ett sto som tillhrde hans far. Fljaktligen dmdes han att halshuggas och drefter brnnas p bl sig sjlv till vlfrtjnt npst och androm till sky och varnagel. Dessutom skulle det sto som varit freml fr uppvaktningen ddas av skarprttaren och grvas ned p avrttningsplatsen, eller brnnas. S skulle alltid ske med de djur som kunnat identifieras. Enligt den freskrivna ordningen fick nu Per Mattsson omedelbart efter rttegngens slut besk av sin frsamlingsprst som inledde arbetet med att frbereda honom infr dden. Eftersom han redan beknt s var den svra delen av sjlavrden redan avklarad, nu gllde det att trsta och f delinkventen att frbereda sig bde infr dden och det offentliga skdespel som vntade. Sida 64
2007-07-11 07.57
Avrttningsdagen inleddes med bn och nattvardsgng i kyrkan innan prsten fljde den ddsdmde till avrttningsplatsen.[162] Infr den vntande publiken skulle den dmde nu n en gng visa sin nger och frskrades drefter om Guds nd med berttelsen om Jesu sista ord till den botfrdige rvaren: Den ene av frbrytarna som hngde dr smdade honom och sade: r inte du Messias? Hjlp d dig sjlv och oss. Men d tillrttavisade honom den andre: r du inte ens rdd fr Gud, du som har ftt samma straff? Vi har dmts med rtta, vi fr vad vi frtjnar. Men han har inte gjort ngot ont. Och han sade: Jesus, tnk p mig nr du kommer med ditt rike. Jesus svarade: Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset. (Lukas 23:39-43) Efter denna uppmuntran skulle prsten enligt handboken vnda sig till publiken med en bn om att syndaren skulle st fast i sin tro och f d som en salig mnniska. Drefter blev det psalmsng och slutligen prstens sista ord: Kre broder, tnk nu p ingenting, utan p Jesum Kristum, som har lidit dden fr dig: tvivla inte. Han r frvisso med dig och ger dig bistnd. S lngt hr det ha varit en vacker och vrdig ceremoni. Det var en februaridag nr Per Mattsson skulle d och mycket folk ute p avrttningsplatsen i Grns by i Uppland. Runt det upp-snickrade blet med stupstocken p en plattform hgst upp stod en spetsgrd med sockenmn med lnga stavar eller htjugor i hnderna fr att hlla folk p behrigt avstnd. Publiken var ovanligt stor, nrmare tusen personer, och en del hade klttrat upp i trden fr att kunna se bttre. Prsten hjlpte Per med en svart bindel fr gonen och drefter fick han bja sig ned p kn med huvudet ver stupstocken. Men det blev honom inte frunnat att f en fridfull och smrtfri dd. Bdeln Anders Wulff hade supit hela natten och gtt runt i grdarna p morgonen och tjatat till sig mera brnnvin. Nu ntrade han med synbar svrighet det rangliga blbygget.[163] Hans frsta hugg trffade Per i ryggen, nsta tog nrmare halsen och det tredje s nra huvudet att en del hr slets av och klibbade fast p kroppen. Nu tog sig Wulff fr att frska skra och slita av huvudet, vilket till slut lyckades. Drefter, njd och lttad, daskade han det avhuggna huvudet ngra gnger mot stupstocken till allmogens fasa och indignation. Fr den som hade otur att rka ut fr en full bdel kunde sledes hdanfrden bli nog s besvrlig och plgsam ven efter det liberaliserade yx- och blstraffet.
VI 1. 700 mn brnda p bl fr tidelag

Om den 20-rige Christopher Larssons avrttning berttas att bdeln Salmon Isachsson hgg frsta gngen ver axlarna p delinkventen och drefter frskte anvnda yxan som skrverktyg under Christophers skrik av smrta och protest. D det inte gick s bra fortsatte exekutionen med fem eller sex hugg innan huvudet ntligen fll. P samma klumpiga stt gav sig den berusade bdeln drefter p skllkon och det bruna stoet s att det vart ett ohrligt larm och anskri. Publiken var i uppror, trngde sig framt och begrde att omedelbart f stena bdeln. Dessa historier hrde till undantagen. Anledningen till att de finns bevarade s i detalj r att de berusade bdlarna i sin tur stlldes infr rtta anklagade fr tjnstefel, fr vilket de bda btflldes. Varefter de strngt frmanades att i fortsttningen ta det mer varligt med brnnvin under arbetets utfrande. Eftersom avrttningarna i de allra flesta fall avlpte utan ngra skandalscener av ovanstende slag kom frsoningstanken med ddsstraffet att f en mycket starkare verkan n avskrckningen. En mycket stor andel av de som avrttades fr tidelag, en vxande andel under den drygt hundrariga perioden, angav sig sjlva och mnga berttade att de hade inspirerats av att de varit vittne till en eller annan offentlig avrttning. Det r bland dessa sjlvangivare man br leta efter eventuellt oskyldiga. Det fanns nmligen flera hgst begripliga skl att komma med en falsk beknnelse.[164] Fr det frsta kunde det vara ett kristligt stt att beg sjlvmord utan att drmed gra sig skyldig till ddssynd. Den katolska frestllningen om sjlvmord som ett obotligt straff levde fortfarande kvar, sjlvspillingar fick inte begravas i vigd jord. Tanken hos dem som angav sig sjlva fr tidelag i syfte att p s vis genomfra sitt sjlvmord med hjlp av lagens arm var att den mindre synden att ljuga skulle uppslukas av de syndernas frltelse man fick som ddsdmd. Srskilt invalidiserade soldater tycks ha kunnat tnka sig denna allra sista utvg till paradiset. Men det frekom ocks att frbrytare som dmdes till det fruktade fstningsstraffet drabbades av akut samvetsnd och pltsligt passade p att erknna ett tidelag ngon gng i ungdomen. Ocks en del av tidens mycket hrda kroppsstraff, exempelvis gatloppet, kunde framkalla pltsliga tidelagsbeknnelser. Under frsta halvan och mitten av 1600-talet nr domstolarna brjade komma igng med rannsakningar av tidelagsmn gick en betydande del av rttens anstrngningar till att frska frm den misstnkte att beknna. Mot slutet av perioden, drygt hundra r senare, var frhllandet nrmast det omvnda. Utan prut avvisades exempelvis ngra beknnande tidelagsmn, ibVI Om 1600- och 1700-talens massaker p sexfrbrytare land skrikande av protester och hotelser nr de leddes ut, som inte vunnit rttens tilltro med berttelser om samlag med bjrnar, katter eller hns. Ju lngre tidelagsperioden varade desto vanligare blev det att sjlvangivare dmdes fr falsk beknnelse. Naturligtvis mste en och annan sjlvmordsbengen tidelagsbeknnare ha lyckats i sitt uppst att bli justitiemrdad. Eftersom gruppen sjlvangivare i sin helhet utgjorde knappt 20 procent av dem som dmdes blir dock den tnkbara gruppen oskyldiga beknnare ganska liten, kanske mellan 40 och 50 personer. Slutsatsen mste nmligen bli att det vervgande flertalet av de cirka 700 mn som avrttades fr tidelag faktiskt var skyldiga. Det kan tyckas som en i frstone ngot djrv slutsats med [165] tanke p att det vervldigande flertalet av dem som stlldes in_ fr rtta var angivna av andra. Och ett angiveribrott som leder till ddsstraff ppnar frsts stora mjligheter fr den som vill driva elakt spel mot sin ovn grannen, eller sin farfar som envisas med att leva verdrivet lnge sittandes p ett intressant arv, eller fr svartsjukas eller frsmdd krleks skull. Men det vervgande antalet angivare var likar med dem de anmlde, drngar anmldes av andra drngar eller pigor. Och bara i en tiondel av fallen har forskningen kunnat belgga ovnskap eller konflikter mellan man och kvinna, ekonomiska konflikter, svartsjuka eller andra tnkbara sidomotiv. Det r mjligt att det kndes ngot lttare att ange ngon som man hyste agg mot, men ur skuldsynpunkt har sdana motiv hos anmlaren ingen betydelse. Det avgrande frhllande som gr att man mste stanna vid slutsatsen att de allra flesta som avrttades faktiskt var skyldiga r domstolarnas ovilja att dma ngon mot hans nekande. Och bengenheten att erknna kan inte grna ha kat hos ngon enda man bara fr att han blev angiven av en ovn. Man kan mjligen invnda att en stor del av de kvinnor som angavs fr trolldomsbrott rkade illa ut p grund av illvilja eller avundsjuka frn omgivningen, den senaste doktorsavhandlingen om svenska hxprocesser understryker det temat. Och hxorna var ju oskyldiga. Trots det erknde de flesta av dem som avrttades och brndes. Det fanns emellertid en avgrande skillnad i processen mot de kvinnor som misstnktes fr trolldom och de mn som misstnktes fr tidelag. Hxeribrottet rknades av den teologiska och den juridiska expertisen som ett crimen exceptum, ett brott som var undantaget frn vanliga processregler. Sledes torterades ett inte obetydligt antal av de kvinnor som erknde Blkullafrd, med eller utan myndigheternas tillstnd eller tysta medgivande. Men nr det gller misstnkta fr tidelag finns bara ett knt fall dr Svea hovrtt har rekommenderat tortyr, det gllde [166] en man som vinglat fram och tillbaka med sitt erknnande s att mlet drog ut p tiSida 65
den. I allmnhet torterades dock inte de tidelagsmisstnkta fr att man drigenom skulle pressa fram en beknnelse. En n viktigare skillnad i behandlingen infr rtta nr det gller de tv brotten r horden av barnvittnen som upptrdde i trolldomsmlen. Den kvinna som till slut hade konfronterats med flera tiotal vittnande barn, i extrema fall ver hundra, var i sak redan verbevisad. Vad hon d hade att vlja mellan kunde te sig enkelt: Antingen att avrttas utan fregende nattvard och syndernas frltelse och drmed g till evig frdmelse efter dden, eller ocks beknna och komma till himlen omedelbart efter bdelns hugg. I tidelagsprocesserna frekom inga barnvittnen utan man hll tmligen hrt p de formella regler som gllde med tv vuxna vittnen som full bevisning. Eller trovrdig beknnelse. En tredjedel av alla dem som rannsakades fr tidelag frikndes helt. En tredjedel dmdes till lindrigare straff fr frsk eller p grund av bara halv bevisning. Och en tredjedel avrttades. Av dem som avrttades hade mer n 95 procent erknt sig skyldiga. Kort sagt, tidelagsmnnen var till skillnad frn hxorna faktiskt skyldiga till det brott de dmdes fr. Tidelagsbrottet var lika exklusivt manligt som hxeribrottet var kvinnligt, mindre n en procent av dem som rannsakades fr tidelag var kvinnor. Kring detta faktiska frhllande har det funnits en del vetenskapligt grubbel och frsk till bde sociologiska frklaringar och frklaringar ur ngon tidsenlig gendervetenskaplig aspekt. Det frefaller mig dock, ltt rodnande, som ett ondigt tankearbete. ven med den risk det i vr tid innebr att komma med biologiska frklaringar till olikheter mellan mns och kvinnors beteende m det vl tilltas att gra det enkla ppekandet att mannen r mer funktionellt utrustad [167] fr tidelag n kvinnan. Fr de kvinnor som frsker sig p brottet uppstr inte bara ett begrnsat antal djur att ge sig p, vilket bland annat utesluter de hos mnnen s populra ntkreaturen och hstarna. Dessutom torde samarbetsvilligheten hos handjur i mjlig storlek, vi fr tnka oss baggar, bockar och hundar, vara begrnsad. Medan de djur som utsattes fr manliga nrmanden mste ses som i sammanhanget passiva offer fr husbondens eller drngens missriktade omsorger. Tidelag som brottml avskaffades 1944 och skulle idag, i vad mn det alls kunde bli en rttssak, sannolikt behandlas enligt djurskyddslagstiftningen och inte enligt brottsbalken. En dansk porrfilmstjrna som fr ngra r sedan upptrdde tillsammans med en tamgalt blev freml fr upprrda djurvnners anmlan. Porrstjrnan
2007-07-11 07.57
frsvarade sig med att bde hon och den andre artisten trivdes med sitt jobb och drmed rann den juridiska frgan ut i sanden. Slunda uppfattar vi tidelaget idag som en bisarr freteelse ute i den pornografiska marginalen, mjligen som ett uttryck fr sinnesrubbning. Drfr blir det desto svrare att frska frestlla sig en tid nr vra alls inte srskilt avlgsna frfder grtande av syndabeknnelser dmdes till dden p lpande band fr detta brott. Det frsta man rentav frgar sig r om det kanske var frgan om galningar som samhllet gjorde sig av med. Den frgan gr dock att utan vidare besvara med nej. Precis som nr det gller hxprocesserna finns ett omfngsrikt rttsligt arkiv bevarat och drfr vet vi tmligen exakt vilka de dmda var. Eller rttare sagt, vi vet det drfr att en enda forskare, Jonas Liliequist vid universitetet i Ume, doktorerat p det svenska tidelagsbrottet (vilket inom parentes pekar p hur mycket mer vetenskapligt lockande hxprocesserna med sin jmfrelsevis stora mngd arbeten tett sig fr forskningen trots att mindre n hlften s mnga hxor avrttats som tidelagsmn). Sinnessjuka mn avrttades inte fr tidelag. Eftersom lagen [168] frbjd avrttning av ngon brottsling som inte var kapabel att frst sitt brott och enligt kristen logik sledes inte syndat p samma stt som en normalt medveten frbrytare s var domstolarna uppmrksamma p frgestllningen. 1 tveksamma fall anstrngde sig rtten att inhmta omdmen frn slkt, bekanta och byprsten om den misstnktes psykiska status och resultaten av sdana underskningar redovisas tmligen klart i protokollen. Om ngon var fjollig s var det en personlig avvikelse som dock inte kunde jmstllas med sinnessjukdom. Om en misstnkt noterades till exempel att han var smfnig men ej alldeles avvita (sinnessjuk) eller fne. 1600-talets psykiatriska terminologi kan te sig ngot grovhuggen men liknar i mycket de distinktioner som grs idag. Om ngon nutida frbrytare sgs ha lidit av en psykisk strning vid tidpunkten fr brottet som dock ej r att jmstlla med sinnessjukdom s svarar ett sdant modernt rttspsykiatriskt omdme i sak tmligen precist mot 1600-talstermen fjollig eller rentav smfjollig. Emellertid r det bara ett par procent av domarna som uppvisar denna psykiatriska frgestllning. Sinnessjuka var tidelagsmnnen sledes inte. Nsta frga blir d om de tillhrde ngon minoritet i samhllet som majoriteten av ett eller annat skl var fientlig till eller rentav ville gra sig av med. Letar man efter etniska minoriteter blir svaret nej, i materialet frekommer bara ett par samer, ett ftal finnar och mer verraskande frre n tio ryska krigsfngar. VI 1. 700 mn brnda p bl fr tidelag
Sida 66

I tidens, krigspropaganda ingick nmligen anklagelsen mot just ryssar fr att vara ett folk srdeles begivet p tidelag. nd slog inte detta pstdda nationella karaktrsdrag igenom i den svenska brottsstatistiken. Nsta frga blir d mjligen om de dmda var knda hustruplgare, misshandlare eller fyllbultar som var till frtret fr sin omgivning. Sdana misstnkta fall finns visserligen i materialet, [169] men d hamnar de i den kraftigt underrepresenterade gruppen gifta medellders mn. Den i srklass strsta gruppen dmda mn befann sig i ldern 1519 r och den nst strsta ldersgruppen var 2024 r, tillsammans utgr dessa tv ldersgrupper mer n 60 procent av de dmda. Vr tidelagsman r allts en tonring eller yngling. Nsta frga blir d vilken grupp i samhllet han tillhrde. Mer n hlften av tidelagsynglingarna tillhrde gruppen drngar och var sledes ogifta bnder. Den nst strsta gruppen r soldater och drefter sprider sig statistiken ner till gossar och vidare till s sm grupper att de inte fr ngon statistisk innebrd, exempelvis fjorton pigor, fyra nkor, sex borgare, sex kyrkvaktmstare eller klockare, sex krgare och s vidare. Nrmast sjlvklart lyser adeln med sin totala frnvaro i statistiken och prsterna fick bara med tv representanter. Tidelagsbrottet var allts en lantlig form av kriminalitet, koncentrerad kring i stort sett samma fbodskultur som hxeribrottet. Den typiske tidelagsmannen var en tonring mellan 15 och 19 r, med gott frstnd, hyggligt anseende utan att behftas av ngra elaka rykten, ostraffad och av bonde-, turpar- eller soldatslkt. Tidelagsbrottet var sledes sin tids allvarligaste form av ungdomskriminalitet. Och eftersom brottet kade r frn r fick verheten grubbla tskilligt ver orsakerna. De flesta pojkar som stlldes infr rtta frhrdes tmligen ingende om hur de kunnat hamna i denna synd vid s unga r d, menade man, sexualiteten nnu inte var en del av det mnskliga livet. Pojkarna berttade en efter en hur de sett djuren bestiga varandra och hur de hrt andra pojkar viska och skvallra om saken. Nr Jonas Eriksson, tolv r, beknde infr tinget i Torstuna nekade han till att han ngonsin sett mnniskor i akten men hade sedt bckarna s gira. Och p samma stt svarade tiorige Lars Larsson [170] infr Bllige ting nr han fick frgan om hur ett barn kunde drabbas av en sdan frestelse; nr djuren slpptes ut p vren hade han sett en stridslysten hingst bestiga ett sto. Ibland tycks pojkarna ha varit fullkomligt aningslsa om de fruktansvrda konsekvenser deras lek kunde medfra. Nr Anders Larsson och Pr Andersson, bgge tolv r, krde gdsel tillsammans sommaren 1707 turades de om att ha tidelag med mrren tv gnger var under arbetets gng. Vad vi ser, tminstone med dagens gon, r pubertetens oroliga sexualitet i kombination med ett samhllssystem som inte ger den ngot som helst legalt utlopp fr unga mnniskor, ocks onani var ju frbjuden. Och till detta allt tissel och tassel och, inte minst, den extra spnning som faran medfrde. Alla offentliga processer och avrttningar tjnade dessutom som en stndig pminnelse om att det fanns sex p nra hll, som visserligen var farligt fr utvaren om han kte fast men som knappast kan ha blivit mindre intressant av just den anledningen. Denna tankegng om exemplets makt, som liknar dagens diskussion om huruvida videovldet gr ungdomen mer brotts-bengen, var ingalunda frmmande fr 1600-talets svenska verhet. Med tiden kom man att omprva tanken p att avskrckningen med offentliga rttegngar och avrttningar var det viktigaste medlet i brottsbekmpningen den stigande brottsstatistiken talade ju fr motsatsen. 1726 frordnade ett kungligt brev om inskrnkningar i offentligheten vid tidelagsml. Och den linjen fortsatte med ett senare beslut om att tidelagsrttegngar skulle hllas infr lyckta drrar, eftersom framfr allt ungdomar annars riskerade att s wl af missgirningsmannens, som witnens berttelser, inhemta kunskap om the, wid sdan styggelses bedrifwande, frlupne omstndigheter hwarigenom, och t the f hra thet, som them tilfrne warit obekant, syndig lusta hos them uppwckas kan. Det r denna verhetens strategi, att undan fr undan skrpa [171] diskretionen kring brottet som, tillsammans med domstolarnas allt strre ovilja att dma sjlvangivare, till slut fr vgen av tidelagsbrott att ebba ut. Efter 1778 har ingen avrttats fr tidelag, ddsstraffet avskaffades formellt 1864 och sedan dess befinner sig brottet i glmska nda fram till 1944 nr det avskaffades. terstr frgan om statens roll fr den drygt hundrariga vgen av tidelagsbrott. Var massavrttningarna en metod fr den framvxande statsapparaten att uppfostra medborgarna till insikten om var makten fanns? Det r en stndigt terkommande frklaringsmodell som syftar till att f det till synes obegripliga att framst som visserligen grymt men nd som en medveten realpolitisk tanke. Samma frklaring brukar dyka upp nr det gller hxprocesserna. Men fakta r svra att f ihop med den frldaringen. Och det r ingen tvekan om att statens ursprungliga motiv fr att belgga bland annat tidelag med ddsstraff var religist snarare n politiskt. Karl IX, som genom Sida 67
VI Om 1600- och 1700-talens massaker p sexfrbrytare
sitt initiativ att gra Bibelns drakoniska straffbestmmelser till gllande lag gav upphov till massavrttningarnas tidevarv, frklarade i ett brev till allmogen i Memmings hrad i stergtland r 1606 varfr en tidelagare mste straffas hrt s frampt wy icke vela upp oss draga gudz vrede och sarnka upp oss stoor landzplgor, som gud plgar straffa bde land och folch medh nr sdhana missgirningar warde frskohonade. Med andra ord, om inte syndaren straffades s skulle Guds hmnd drabba hela landet. Men Karl IX betonade ocks ett andra motiv fr ddsstraffet, nmligen omsorg om syndaren sjlv. Ty, menade han, det r bttre att kroppen lider och straffas androm till varnagel n att sjlen utan tervndo snds till helvetet. Den tanken stod sig genom hela 1600-talet, att syndaren kunde beknna, f syndernas frltelse och drefter komma direkt till himlen utan att behva passera katolikernas skrseld. Ddsstraffet var allts avsett ocks som en omtanke om syndaren, liksom tortyren senare i hxprocesserna [172] var sjlavrd snarare n rttsinedel fr att f fram beknnelse som bevis. Det tog lite tid fr tidelagsbrottet att komma igng p allvar frn det att Karl IX r 1608 infrt Bibelns straffbestmmelser som gllande svensk lag. Kunskapen om de sexuella syndernas frfrlighet och drmed hga straffvrde mste frst predikas i kyrkorna ett par decennier. Men nr utvecklingen vl tog fart kring 1635 pekar de statistiska kurvorna brant uppt frn ngot tjugotal ml om ret kring 1640 till nrmare ett hundratal i slutskedet efter 1745. Under hela denna tid finns mrkligt nog bara en kort period med vikande tendens fr tidelagsbrottet under hxornas hgkonjunktur 166875. I brjan av tidelagsperioden var statliga initiativ fr att f igng en tidelagsprocess ganska vanliga. Det var folk som togs in fr att frhras om ngot rykte och drefter fick vrja sig bst -de kunde. Men redan frn brjan var angiveri det vanligaste upphovet till rannsakning fr tidelag. Och mot slutet, en bit in p 1700-talet nr myndigheterna brjade f nog, blev sjlvangivelser den nst vanligaste orsaken till en tidelagsprocess. Ngon statlig uppfostran av befolkningen fr att bryta ned en positiv instllning till tidelag var det aldrig frgan om, brottet sgs hela tiden med allmn avsky. Den uppmrksamhet som skapades kring alla offentliga avrttningar, rttegngar och kroppsstraff och ptvingade beknnelser i kyrkan skrpte frsts intresset fr brottet liksom allmnhetens vaksamhet nr det gllde att upptcka det. Och lika ohyggligt pinsamt fr brottslingen som pikant spnnande fr omgivningen mste
2007-07-11 07.57
det ha varit att se syndaren komma in i kyrkan, avdelas en pall som srskild stplats och drefter svara p frgan: Beknner du att du haver bedrivit tidelag och denna och dina andra synder Gud den allrahgste svrligen frtrnat, denna kristliga frsamling hgeligen frargat och ditt samvete jmmerligen besvrat? [173] Kyrkan var, inte minst genom den stndigt inhamrade tesen att den som inte angav en syndare sjlv blev delaktig i synden, den viktigaste kraften bakom angiverierna. Och angiveri var sledes under hela perioden det viktigaste sklet till att en misstnkt syndare slpades infr rtta. Det var ocks det kyrkliga budskapet om hur lyckligt man kunde d p stupstocken frutsatt att bdeln var ngorlunda nykter som fick antalet sjlvangivare att ka nda upp till en femtedel av de rannsakade. Men d frst trttnade verheten p alla dessa ondiga sjlvangivelser, inskrnkte rtten att dma sig sjlv och beordrade kyrkan att behandla brottet mer som en sjlavrdsfrga i strsta allmnhet utan att dra in domstolarna. Det var sledes med tidelagsbrottet som med hxprocesserna mycket mer det kristliga folket sjlvt som lg bakom det stora antalet avrttade n ngon verhet i politisk mening.
2. Men homosexuella kom undan eller fanns inte?

Om man med utgngspunkt frn tillstndet i nutiden skulle gissa ver konsekvenserna av att infra Bibeln som strafflag vad gller synd mot naturen s vore rimligen homosexualitet det brott som skulle skrda flest ddsoffer. Mjligen nst onani, men det brottet vgade inte ens Karl IX belgga med ddsstraff. Drfr r det minst sagt verraskande att det bara finns ett tjugotal redovisade rttsfall som gller homosexualitet under hela 1600- och 1700-talen. n mrkligare kan det te sig att 1734 rs lag, det frsta sammanfattande och moderna lagverket i svensk historia, helt saknar bestmmelser om homosexuell brottslighet. Att frklaringen till det inte r att ska i ngon tidens tolerans mot sexuella avvikelser torde dock framg av ovanstende berttelser.[174] Sverige hamnar hr i en mrklig motsatsstllning till frhllandena nere p den europeiska kontinenten. Dr nere fanns inga tidelagare. Men homosexuella fanns det.
Sida 68
VI 2. Men homosexuella kom undan eller fanns inte?

Under 1400- och 1500-talen inleddes en omfattande rttslig frfljelse mot homosexuella i Spanien, dr man kallade synden fr den italienska, och i Italien, dr man kallade synden fr den spanska. P 1600och 1700-talen inleddes omfattande kampanjer i England och Holland. Jakten p homosexuella i just Holland fick drag av hxpanik mellan 1730 och 1752 d omkring 500 mn rannsakades fr homosexbrott och ett sjuttiotal avrttades. Mot den bakgrunden ter sig den jmfrelsevis obetydliga frfljelsen i Sverige, men ven i Danmark och Norge, som ngot gtfull. Periodens sprkbruk var fyllt av mustiga skllsord med laddning av skam eller sexualitet. Frutom att man kunde frolmpa varandra med att anvnda ord som tjuv och sklm, eller anspela p ngons vana att dricka tillsammans med bdeln, eller att han var en hudavdragare p hstar fregngare till 1800-talets flbuse kallade man varandra frsts koridare, hstknullare (mreknipsare), horbock, bytjur, mrrfitta eller hundfitta, ynkrygg eller komjlkare. Men ordet bg, eller ens ngot ord med sdan innebrd, r mrkligt frnvarande bland skllsorden. Lt oss drja ngot vid epokens enda egentliga homosexhrva, som det skulle ha hetat p senare tiders tidningsprosa. r 1719 stlldes kaptenen Johan von Hoen infr rtta, anklagad av ett stort antal av sina underlydande soldater. Infr processen vidtogs en hel del frsiktighetstgrder fr att vcka s lite uppmrksamhet som mjligt. Kaptenen och hans likaledes arresterade soldater frdes till Stockholms sdra stadshus dr de hlls fngslade under processen. Fngvaktare och andra rttsbetjnter tvingades svra tysthetsed om sdant de kunde komma att hra under frhandlingarna. En del av de soldater som anmlt [175] sin kapten dmdes som delvis skyldiga sjlva, bland annat fr det ofrsiktiga yttrandet att kaptenens frehavanden faktiskt berett dem ett visst nje. Men i stllet fr gatlopp, ett i hgsta grad offentligt straff och det som framfr allt var krigsmaktens straff, dmdes de till ensamcell p vatten och brd och bibellsning i tre veckor. Kapten Johan von Hoen dmdes frst till dden men bendades, mjligen drfr att han var adlig, till en mnads fngelse p vatten, brd och bibellsning, fr att drefter landsfrvisas i tysthet med frbud att ngonsin terkomma till riket. S lngt r de rttsliga tgrderna och processen fullt begripliga. ret var allts 1719 och vi befinner oss d i senare delen av den dystra period nr den svenska synden var belagd med ddsstraff. verheten hade brjat byta taktik och trodde allt mindre p det offentliga ddsstraffets avskrckande effekt utan brjade tvrtom anse att all form av offentlighet riskerade att sprida synden ytterligare. VI Om 1600- och 1700-talens massaker p sexfrbrytare Tv fngar som 1734 dmdes p Marstrands fstning fr den onmnbara eller i vart fall namnlsa synden, eller som domstolen motiverade sitt ddsstraff, synden som i vrt rike r stum och okunnig, avrttades diskret en tidig morgon. Och i stllet fr att brnna deras kroppar lt man grva ned dem p avrttningsplatsen. Samma procedur upprepades senare med ytterligare tv fngar. Taktiken var direkt lnad frn ett frslag frn Svea hovrtt om hur man skulle g till vga fr att utrota tidelagssynden ur riket. Tanken var att s snart denna namnlsa synd blev knd skulle den vcka lust och nyfikenhet och sprida sig p samma stt som tidelagsbrottet hade gjort. Det r ocks denna tystnadens taktik som kan frklara att 1734 rs lag inte innehller ngra bestmmelser om homosexualitet. Frvisso dmdes enstaka homosexuella ven i fortsttningen till dden i all diskretion. Men d tillmpades helt enkelt [176] bestmmelserna om tidelagsbrottet. Frsiktighetstgrderna kring kapten Johan von Hoens process r sledes inte srskilt mrkliga mot bakgrund av verhetens vilja att tysta ihjl brottet. Men desto konstigare ter sig de inblandades frvirring och ofrmga nr det gller att frst sjlva brottet. Sjutton soldater och en trossdrng hade skriftligen anmlt sin kapten. Men i anmlan, som i den fortsatta handlggningen, saknas konkreta beskrivningar om vad kaptenen egentligen gjort sig skyldig till. Ngon term som sodomi eller liknande nmns inte, det heter att kaptenen hasslerat sina underlydande. Eller att han gjort oss fattige soldater mycket illa. Trots att detta pgtt i tta r hade ingen tidigare tagit ngot initiativ till anmlan, antagligen fr att man inte frstod brottet. Soldaterna beskrev ocks kaptenens nrmanden som att de inte kunnat frst vad sdant hade att betyda ven om de insg att ngot var galet och att de drfr knde sig illa till mods. Somliga hade dock klart fr sig att det handlade om ngot som var syndigt och fult. Men kaptenen sjlv hll inte sitt beteende fr att vara ngon synd och pstod att han inte ens knde till att det var frbjudet i Guds lag. Kaptenens beropade rttsvillfarelse kan naturligtvis ha varit en undanflykt, men det r i s fall nd mrkligt att han efter att Guds lag gllt i ver hundra r i riket inte drar sig fr att spela okunnig. I Bibeln r saken kristallklar: Om en man ligger hos en annan man som man ligger hos en kvinna, s gr de bda en styggelse. De skall straffas med dden, blodskuld vidlder dem. (Tredje Mosebok 20:13) Sida 69
Otnkbar r nd inte kaptenens villfarelse eftersom en samtida prst vid namn Jacob Bothius i Mora aningslst skriver i sina syndabeknnelser frn 1707 att en kttjans okynne ftt honom att om ntterna hantera unga piltars hemliga lemmar d de legat i hans sng. Det bekymrar honom visserligen, eftersom [177] han fr in saken i sina syndabeknnelser. Emellertid var han betydligt mer ngerfull nr det gllde sitt eget onanerande och att han legat okyskt med sin hustru (mjligen i en frbjuden stllning sledes) och att han en gng genomfrt ngot som mste uppfattas som ett avbrutet samlag med henne. Svl rttens som de inblandades handfallenhet vid mlet mot Johan von Hoen ter sig desto mrkvrdigare nr man jmfr med de andra syndabrotten som infrts samtidigt med sodomi. Vad gller framfr allt tidelag och trolldom ledde ju infrandet av Guds lag till formliga epidemier. Inte s med homosexualitet. nd hade ddsstraffet tillmpats tveklst och offentligt redan frn brjan av 1600-talet. 16-rige drngen Olof Nilsson dmdes 1629 att brnnas levande fr att ha vldtagit en ttarig pojke under knivhot. Tv kyrkoherdedrngar dmdes 1655 av bo hovrtt till halshuggning och efterfljande bl fr den synd de utvat med varandra. Och s sent som 1680 halshggs och brndes en ung drng i lvdalens hrad i Vrmland fr att han utnyttjat en niorig pojke som kvinna. Frst 1713 frordnade ett kungligt brev att kroppsstraff fr denna synd skulle ga rum i avskildhet, att frltelse skulle utdelas i hemlighet i sakristian och att fngen drefter skulle fras diskret till tre rs vistelse p Marstrands fstning fr frsk till homosexuell grning. Men denna myndigheternas ngot senkomna taktik att undvika frargelse och spridning av homosexualiteten riktar sig nd mot det enda syndbrott som faktiskt inte hade blivit populrt bland allmogen eller frlett ungdomen. Den folkliga okunnigheten om homosexualitet tycks hur man n vrider och vnder p saken ha varit monumental med vr tids perspektiv. Riktigt s frhll det sig dock inte bland den hgsta. verheten. Den franske generalen Francisco de Miranda som gstade Stockholm p Gustav III:s tid skriver 1787 i sina dagboksanteckningar [178] om hertiginnan och kungens svgerska Hedvig Elisabeth Charlotta att hon var en mycket lskvrd kvinna, ung och ser bra ut synd bara att hon r begiven p Trip, som man sger, men det r inte att frundra sig ver d nstan alla hovmnnen hr sgs vara Ped (mnnen ro Pederastas och kvinnorna Tribadas, sger man hr).
2007-07-11 07.57
Hertiginnan sjlv har lmnat dagboksanteckningar efter sig som tminstone nr det gller mnnen otvetydigt bekrftar den franske generalens iakttagelser om sederna p Drottningholm: Det levnadsstt som frs hr r verkligen s skandalst som mjligt det r i alla fall inte operaflickornas hgljudda munterhet som fr nrvarande r det mest sttande, utan oanstndigheterna rr sig i synnerhet p ett annat omrde som blygsamheten frbjuder mig att ens nmna. Man har alldeles ndrat smak hr i landet och tycks vilja infra de italienska sederna. Vid den hr tiden r idn om likhet infr lagen frvisso nnu inte tillkommen. Men det r onekligen en tankevckande bild man fr av ett aristokratiskt hovliv i full frd med att gna sig t sdant som de enligt gllande lag skulle ha halshuggits och brnts p bl fr om de tillhrt ngot av de lgre stnden. Ur teologisk synvinkel var dock brottet lika stort om det begicks av en adelsman vid hovet som om det begicks av en drng ute p landet. F prstmn skulle dock om de till ventyrs snubblat ver kunskap om saken ha dristat sig till att p ngot stt frska tillrttavisa det hgsta stndet p denna punkt. Mot de avancerade italienska sederna vid hovet str sledes den folkliga omedvetenheten om ens existensen av homosexualitet i bjrt kontrast. Eftersom det inte ens fanns ord fr saken mste en utvare av homosexualitet g ganska lngt innan det kunde bli rttssak. Det illustreras exempelvis i mlet mot drngen Arvid Andersson som under hela sitt vuxna liv antastat ynglingar utan att stllas till ansvar. Det var frst nr samtalsmnet [179] rkade komma upp vid en sltter och det visade sig att alla mn i arbetslaget hade erfarenhet av Arvids nrmanden som det blev uppstndelse och rttssak. Av de antastade mnnens vittnesml framgr samma oskerhet och frvirring som bland kapten Johan von Hoens soldater. Bristen p termer r pfallande, det blir nyo tokeri och galenskap eller ordet hasslera som r synonymt med att retas eller stta t ngon. Det homosexuella beteendet framstod som obegripligt. Det leder till slutsatsen att den statliga preventiva diskretionen kring brottet hade betydligt mindre effekt n den folkliga omedvetenheten om det. Sanningen tycks helt enkelt vara att homosexualitet var ytterst ovanligt. Dessvrre r det ett i vra dagar kontroversiellt konstaterande. Fr enligt den mest accepterade nutida uppfattningen om homosexualitet fds i varje samhlle och varje politiskt lge en given kvot mnniskor som homosexuella, en del hvdar fem procent, andra tio procent eller mer.
Sida 70
VI 2. Men homosexuella kom undan eller fanns inte?

1 s fall blir blott 20 rttsfall rrande homosexualitet under tv sekler omjligt att frklara. Visserligen mste denna torftiga brottsstatistik innehlla ett visst mrkertal det r rimligt att anta att de flesta homosexuella nrmandena inte lagfrdes. De var oklara till sin innebrd, man visste inte vad man skulle anmla, frvaren var kanske husbonde eller som Johan von Hoen officer. eller socialt verordnad. Men om mellan fem och tio procent av befolkningen ftts homosexuell hade kunskapslget svremotsgligen varit ett annat. Den motsatta frklaringsmodellen vad gller homosexualitetens natur r att det r samhllet som formar det sexuella beteendet. Kort sagt, finns inga homosexuella s blir man det inte sjlv. Frsiktigt uttryckt ligger det utanfr ramen fr det hr reportaget att g s mycket lngre in i den diskussionen och stlla till [180] brk och ilska i en frga som fr mina utgngspunkter just nu trots allt r en sidofrga. Men att sexualiteten i alla dess former nd styrs av samhllets omgivande normer och kultur fr vi ofta illustrerat i dagens kriminaljournalistik. Inte minst den skadeglada uppstndelse som hedersmord bland invandrarminoriteter frn Medelhavsomrdet stadkommit visar p konflikten mellan sexualitet och politisk eller kulturell norm. Sociala och politiska normer pverkar all sexualitet. Ett nutida tonrsparty i en villafrort vilken som helst skandinavisk sommarnatt skulle ha lett till ett stort antal ddsstraff p den tiden Guds lag gllde som rttesnre. got men inte s dramatiskt att man mste grubbla ver frklaringar. Ngot mrkligt kan det i frstone synas att sexualbrotten minskade [181] med ungefr en fjrdedel under samma tid. Men d skall vi hlla i minnet att den hr grovhuggna statistiken bara handlar om sdana brottslingar som straffades med dden. Det var sledes inte sjlva synden som minskade nr det gllde olika former av olaglig men frivillig sexuell samvaro mellan parter som inte var gifta med varandra. Det var helt enkelt s att hovrtten efter 1655 slutade att dma till dden fr lnskalge (tv ogifta parter) och enkelt hor (ena parten gift) fr att man eljest fruktade alltfr stora frluster bland de lgre stnden. Barnamord var ett lika exklusivt kvinnligt brott som tidelag var ett manligt. Eftersom brottet nstan uteslutande handlar om att dda sitt eget barn omedelbart efter fdseln, eller fosterfrdrivning, r barnamordet att se som en form av sexualbrott. Det ovlkomna barnet var fljden av en otillten frbindelse och det var det brottet, och den sociala utsttningen och skammen, som barnamrderskan frskte undslippa. En del jurister och till och med prster frde frn slutet av 1600-talet ett resonemang om att det fanns ett samband mellan barnamorden och den uppenbara kyrkoplikt (att beknna i kyrkan infr hela frsamlingen) som alltid utdmdes i fall av lnskalge och hor. Fr att undvika den ohyggliga skammen, menade man, drevs mnga kvinnor att dlja sitt havandeskap in i det sista och sedan frska gra sig av med barnet nr det fddes. Att dda sitt eget barn var en form av hedersmord. ven om barnamord r det enskilda brott fr vilket flest svenska kvinnor har dmts till dden har den akademiska vetenskapen visat ett ptagligt svalt intresse fr saken, i all synnerhet om man jmfr med hxeriet. Drfr finns f vetenskapliga arbeten som utreder frhllandena kring brottet. Dock finns en underskning av barnamrderskor i Vsternorrland 186190 som visar att de dmda eller misstnkta kvinnorna i regel kom frn torpar- eller bondefamiljer. De levde inte i ktenskap nr de blev med barn och ungefr hlften av dem [182] hade tidigare ftt barn och drfr mist sin tjnst som piga, tvingats flytta och frsrja sig p tillfllighetsarbeten. Genomgende lyser barnafadern med sin frnvaro. Skammen och rdslan fr att mista sitt arbete var det vanligaste motivet som kvinnorna uppgav. Men det var allts under senare delen av 1800-talet. Det finns starka skl att anta att skammen och rdslan mste ha varit nnu mycket strre p 1600- och 1700-talen, eftersom ett utomktenskapligt barn samtidigt var bevis p ett begnget brott som dels skulle leda till offentlig syndabeknnelse i kyrkan, dels kunde straffas mycket Sida 71
3. Och flest kvinnor avrttades fr barnamord

Om man rknar efter i Svea hovrtts ddsdomar frn 1654 (d alla ddsdomar i fortsttningen skulle understllas hovrtten) och fram till 1756 r det ingen tvekan om att vldsbrotten belgger frstaplatsen och d som nu i huvudsak handlar om manliga grningsmn. P andra plats kommer sexualbrotten utom tidelag och med det avses olika former av utomktenskaplig heterosexuell frbindelse. P tredje plats kommer tidelag. P fjrde plats barnamord och p femte plats trolldom, hxprocesser. Dubbelt s mnga kvinnor avrttades fr barnamord som fr trolldom och kvinnornas andel i sexualbrotten r av naturliga skl omkring hlften. Under perioden kade tidelag mest, med flera hundra procent. Nst strsta kning hamnar p barnamord med omkring 50 procent. Vldsbrotten kar visserligen nVI Om 1600- och 1700-talens massaker p sexfrbrytare
hrt. Den tidens tankevrld innebar lika mycket status och anseende fr den gifta kvinnan nr hon fdde barn som vanra fr den ogifta. Utomktenskapliga frbindelser var sledes ett hot mot den gifta kvinnans monopol p bde sexualitet och barnafdande, s den kvinna som blev med barn utom ktenskapet hade sannerligen inget frskonande att vnta frn sina medsystrar. Inte frn lagen heller. Barnamordet sgs av verheten, liksom tidelaget, som ett samhllsfarligt brott (tidelaget p grund av risken fr demonisk avkomma) och drfr var det fortfarande i 1734 rs lag ingen tvekan om den hrdhet med vilken brottet mste bemtas: Kona som av olovlig beblandelse varder havande och det ej uppenbarar frr fdslen, sker enslighet vid sjlva fdslen, och drefter lgger fostret lnn; hon skall halshuggas och i ble brnnas, evad hon fregiver (ven om hon pstr) fostret vara dtt ftt eller ej fullgnget. Det hjlpte allts inte att hvda att barnet var ddftt. Om den misstnkta inte kunde bevisa den saken hur nu det skulle ha gtt till s skulle hon obnhrligt halshuggas och brnnas. Ngot liknande krav p omvnd bevisbrda stlldes inte p den gifta kvinna som pstod sig ha legat ihjl sitt barn i sngen, en alls inte otnkbar form av primitiv barnbegrnsning. Sklet [183] r enkelt. I den gifta kvinnans situation fanns inte risken att frlora sin heder och inte den oerhrda ngesten infr vad ett horeriml skulle fra med sig. Att barnafderna fr det mesta hll sig undan frn det rttsliga efterspelet till att ha gjort en ogift barnamrderska havande sammanhnger fr deras del frsts med rdslan fr konsekvenserna. ven om de inte dmdes som delaktiga i sjlva barnamordet s vntade rannsakning fr horeri. Visserligen hade de alltid mjligheten att neka och senare p 1800-talet kunde man svra sig fri frn faderskap infr tinget. En ovanlig historia med ngot s extremt ovanligt som lyckligt slut intrffade dock i Lindes Bergslag, rebro ln r 1663. Karin Eriksdotter anklagades fr att, efter ihrdiga lften om framtida ktenskap, ha ltit sig lgras av drngen Erik. Hon blev med barn, och det dolde hon fr alla utom Erik. Vid fdseln hade hon inte frvissat sig om att barnet haft liv utan ltit det ligga orrt i hennes sng i tta dagar d det brjade stinka och hon bar ut det och frskte gmma det i en annan stuga dr det frsts hittades. Alla rttsliga kriterier var nu uppfyllda fr att utan prut dma henne till yxa och bl. Sida 72
2007-07-11 07.57
Men drngen Erik bad fr henne och bekrftade infr rtten sitt ktenskapslfte och svor p att gifta sig med henne om hon bendades. Rtten lt sig bevekas och fick ett akut anfall av med mnsklighet som inte frefaller ha varit srskilt vanligt vid denna tid. Karin Eriksdotter friades frn anklagelsen om barnamord p villkor att ktenskapslftet frn Erik infriades och kom undan med tvngsbeknnelse i kyrkan utan att ens piskas vid kyrkoporten. I en tid nr varje otrohetstillbud p den svenska landsbygden innebar ngest och risk fr de mest frfrliga pfljder, i vrsta fall dden, var dock frhllandet fr rikets aristokrati jmfrelsevis lttvindigt. Om detta finns mycket lustigt att bertta, hr [184] dock bara tv pikanta historier. Gustav Adam Banr var onekligen en slarver, knd fr att inte riktigt kunna skilja p hovstallarna dr han frde befl och hovsalongerna. Dock var han son till den bermde fltherren Johan Banr och upphjdes kanske mest drfr till grevligt stnd 1654. Han gjorde sig snart knd som Dulle-Banren (dulle betyder stolle) men gifte sig naturligtvis s som brden bjd med Katarina Lilie som var dotter till fltmarskalken Axel Lilie. ktenskapet blev snart sndrigt, mjligen drfr att det inte var s mycket mer n ett resonemangsktenskap. S lngt ingenting konstigt eller fr tiden ovanligt. Dulle-Banrens tilltag att ppet och demonstrativt flytta hem till en annan adelsfrken, Maria Skytte, vckte dock visst uppseende. Enligt den lag som tillmpades med konsekvent strnghet ute i landet var nu Dulle-Banren skyldig till enkelt hor och skulle enligt lagens bokstav ha dmts till kyrkoplikt och offentlig piskning, eftersom Svea hovrtt just vid denna tidpunkt i praktiken avskaffat ddsstraffet fr enkelt hor. Men om ngot sdant blev det naturligtvis inte ens tal. DulleBanren levde vidare i hor tills hans lagvigda hustru dog och han trots bittra arvstvister med sin svrfar Axel Lilie rvde henne. Varefter han gifte om sig med sin lskarinna efter att sledes ha levt i grav brottslig synd minst ett decnnium. Skandalernas skandal stod dock Axel Lilies son Gustaf fr. Hans goda anor frde ocks honom till hovet dr han gjorde snabb karrir och blev en favorit hos nkedrottningen Hedvig Eleonora. Emellertid fanns en ung vacker kvinna vid hovet som skulle bli hans frdrv. Det var Karl XI:s kusin, prinsessan Juliana av Hessen-Esschwege. Gustaf Lilie brjade uppvakta henne med gldande krlekspoesi. Dessvrre stannade hans uppvaktning inte vid poesi. [185]
VI 3. Och flest kvinnor avrttades fr barnamord

En vacker dag nr prinsessan Juliana var ute och spatserade i vagn tillsammans med den intet ont anande nkedrottningen fdde hon pltsligt ett vlskapt gossebarn inne i vagnen, mitt utanfr slottet Makals, Magnus Gabriel de la Gardies residens dr ocks Julianas moster Maria Eufrosyne bodde. Slutsatsen att det var krlekspoeten Gustaf Lilie som var skandalens lede frfrare var inte svr att dra. nkedrottningen Hedvig Eleonora blev ursinnig - Juliana hade varit ptnkt som drottning t Karl XI - och krvde det strngaste straff hon kunde tnka sig, att Gustaf Lilie skulle sndas utomlands med tillrcklig reskassa och att Juliana skulle dra sig tillbaka ngon tid p lantligt slott. Brottet som de tv hade begtt var allts lnskalge fr vilket lagen freskrev beknnelse i kyrkan och offentlig piskning. Ute p sin tillflliga frvisning lantligt slott tycktes dock Juliana inte ha tagit ngon varning av det intrffade. I sin tjnst hade hon en hollndsk kpmansnka Marchand som i sin tur hade en son i Julianas lder som arbetade som sekreterare hos den hollndske ambassadren i Stockholm. Den unge mannens besk hos sin mor blev allt ttare. Kort sagt, 1679 fdde prinsessan Juliana ter en utomktenskaplig son. Den hr gngen ingrep verheten p s vis att de unga syndarna tvingades gifta sig samt att Karl XI upphjde frfraren Marchand till friherrligt stnd under namnet Lilienburg. Det senare var helt enkelt ett rtt skmt frn kungens sida, eftersom den tidigare frfraren Gustaf Lilie, som fr vrigt snart fick nd frn sitt landsfrvisningsstraff, hade varit herre till Lilienborg. Horeri i de hgsta adelskretsarna kunde allts bestraffas med att bli upphjd till friherre under fnigt namn. Dock var tanken att adligt lnskalge skulle betraktas p samma stt som nr grningen begicks av de lgre stnden och bestraffas sammalunda, lika omjlig som... tja, som ett brott mot den gudomliga ordningen helt enkelt. [186] I ett protokoll frn Gta hovrtt av r 1706 finner vi den absoluta kontrasten till prinsessan Julianas obekymrade skrlevnad. Pigan Kerstin Nilsdotter rannsakades fr lgesml med drngen Sven Persson. Brottet hade avsljats genom att hon ftt missfall. Men hon frklarade d att hon hellre ville beknna barnamord p sig, n lida den skammen att vara hora. En nd som emellertid rtten inte unnade henne eftersom hon var oskyldig till missfallet. Men fr Kerstin Nilsdotter var dden med yxa och bl lindrigare n frlust av hedern. Under 1700-talet blev barnamord en allt vanligare metod att beg sjlvmord, utvecklingen var allts densamma som med tidelagsbrottet. Skillnaden var emellertid VI Om 1600- och 1700-talens massaker p sexfrbrytare avsevrd rent praktiskt. Tidelag var ett brott som man kunde ljuga p sig, frutsatt att man inte kom dragandes med historier om bjrnar eller katter. Men fr barnamord krvdes en konkret bevisad grning om man ville ta livet av sig med lagens starka arm. I ett ml frn Stockholms Sdra Frstads kmnrsrtt r 1740 redogrs fr ett fall av kta barnamord i sjlvmordssyfte. Christina Johansdotter hade efter en pratstund med sin vninna skoflickarens hustru frgat om hon fick lna med sig vninnans barn fr att visa upp det fr en bekant frn landet. Det fick hon. Men i stllet fr att visa upp barnet tog hon det till en huggkubbe och slog huvudet av det med tv yxhugg. Infr domstolen erknde hon att hon efter sin trolovades dd hade varit deprimerad och sedan flera mnader grubblat ver sjlvmord. Men om hon tog livet av sig skulle hon ju bli fr evigt frtappad (och utan mjlighet till terfrening med den lskade). Om hon dremot blev avrttad s skulle hon garanterat komma till paradiset. Hon berttade ocks att hon fr en tid sedan sett en kvinna halshuggas fr barnamord och d nskat att hon vore i den avrttades stlle. Hon var ingalunda den enda barnamrderskan av denna sjlvmordstyp som gav sig p andras barn och hon [187] representerade ett vxande problem p 1700-talet. Avrttningens humanisering i brjan p 1600-talet nr man inte lngre skulle brnna delinkventerna levande var naturligtvis ett viktigt skl till att alltfler sjlvmrdare brjade dyka upp bland svl barnamrderskor som sjlvangivna tidelagsmn. Men en nnu starkare orsak var att avrttningen garanterade salighet fr sjlen och att procedurerna fick en alltmer hgtidlig och sakral karaktr. Avrttningarna frvandlades till hgtidliga ceremonier. I Stockholm blev det vanligt att de ddsdmda och deras familjer infrskaffade srskilt vackra avrttningsklder i vitt eller svart tyg utsirade med vackra band och broderier. Och man ordnade formliga religisa processioner med hst och vagn och s mnga prster man kunnat stdsla fr fljet ut till avrttningsplatsen vid Skanstull. Genom att d p detta stt blev man kndis tminstone fr en dag. Dessutom, och finast av allt, man fick en plats reserverad i paradiset och detta i en tid nr de flesta mnniskor gruvade sig, inte fr dden i sig utan fr att d utan att ha hunnit med tillrckliga religisa frberedelser. verhetens jurister kunde inte undg att observera problemet. I vrsta fall framkallade man till och med barnamord dr enda syftet fr mrderskan varit att komma till paradiset. Det fanns tv mjliga reformvgar att g. Man kunde ska hjlp hos den teologiska exSida 73
pertisen som inte borde haft vervldigande svrigheter att teoretiskt reda ut missfrstndet och visa hur barnamord och sjlvmord i sjlva verket ledde till helvetet och eviga kval. Men en sdan politik skulle antagligen bli svr, eller i vart fall lngdragen, att genomfra. Befolkningen var redan frvissad om den goda sidan av ddsstraffet. Man valde den andra vgen, att allteftersom gra ddsstraffet till det det ursprungligen var tnkt att vara, nmligen avskrckande. Fina klder och ceremonier vid avrttningen frbjds och i stllet infrde man skamstraff och kvalfulla kroppsstraff som [188] preludier till sjlva bdelsyxan. Enligt en frordning frn 1754 skulle sdana dmda som mrdat som ett listigt stt att beg teologiskt korrekt sjlvmord stllas tv dagar i rad vid skample p ngot av stadens torg med en tavla ver huvudet dr brottet beskrevs och drefter piskas offentligt. Till avrttningsplatsen skulle de sedan fras med frbundna gon. Gustav III fngade problemet i ett ntskal nr han konstaterade att barnamrderskan inte var avskrckt av sitt straff, ty den beredelse hon undergr, den medymkan, den besynnerlige art av bldighet och uppbyggelse som hos skdarne uppkommer vcker icke ngon avsky fr brottet; tanken hlles endast vid ddssttet och den nskan hres icke sllan bland en grtande menighet, huru lyckeligt det vore att s vl beredd kunna d. Problemet med de riktiga barnamorden avsedda som frtckta sjlvmord fick verheten rtt snabbt bukt med sedan man infrt obehagliga ddsstraff. Problemet med barnamord i form av mord p sitt eget nyfdda barn varade in p 1900-talet. Det var en brottslighet som inte kunde regleras med lagar och mer eller mindre hrda straff utan bara med samhllets mycket lngsamt frndrade syn p skammen hos den ogifta modern. Hedersmord p egna barn kommer sannolikt fr evigt att toppa den svenska statistiken nr det gller antalet avrttade svenska kvinnor.
2007-07-11 07.57
Sida 74
VI 3. Och flest kvinnor avrttades fr barnamord
VII
VII Om hxorna i Danmark, Norge, Finland, Estland och Island
1. I Danmark lrde sig hxorna aldrig att flyga ordentligt
...
2. I Norge var hxorna nstan politiskt korrekta

...
3. I Finland blev kvinnliga hxor en protestantisk nyhet

...
4. I Estland var hxan snarare varulv n flygkunnig

...
5. P Island var hxorna mn

...
VII Om hxorna i Danmark, Norge, Finland, Estland och Island
Sida 75
2007-07-11 07.57
Sida 76
VII 5. P Island var hxorna mn
VIII
VIII Om det raka blodspret frn Hxhammaren till hradshvding Psilander
1. En mjligen orttvis betraktelse om reformatorn Martin Luther
P 1800-talet frdes en intensiv teologisk debatt mellan protestanter och katoliker om vilken sida som borde lastas fr de vrsta historiska brotten i kristendomens namn. Naturligt nog kom hxprocesserna att st i centrum fr den diskussionen. Protestanterna pekade p den Heliga Inkvisitionen. Katolikerna pekade p den lynchjustis som tidvis prglade de protestantiska lnderna. Debatten lr ha slutat oavgjord och r sedan dess dd; ekumeniska strvanden blev med tiden viktigare n att fortstta kampen frn reformationen och motreformationens dagar. Kvar i den katolska vrlden finns dock en vag frestllning om att det var protestanterna som var de vrsta skurkarna och Man skulle d vnta sig en motsvarande religionschauvinistisk frestllning hos oss i den protestantiska vrlden. Men ngon sdan balans finns inte, antagligen drfr att avkristnandet har gtt mycket lngt, srskilt i de nordiska lnderna, jmfrt [225] med de katolska lnderna. Det ingr i en allmnt kck jargong uppe i Norden att beskylla Luther fr bde det ena och det and ra, inte minst att vi arbetar och betalar skatt fr mycket. Flj. aktligen r det inte s konstigt att jag p tskilliga stllen i litteraturen om hxprocesserna har sttt p utfrliga och mer eller mindre sofistikerade resonemang om Martin Luthers skuld. Frgan r ingalunda ointressant men heller inte okomplicerad. Martin Luther kommer man emellertid inte runt utan vidare. Han r sannolikt den mest inflytelserike filosofen i Europas historia. tminstone om man, med hans eget betraktelsestt, ser mer till det praktiska resultatet n till pverkan och prestige inom lrdomsinstitutioner. Halva Europa brt sig loss frn den katolska kyrkan till fljd av den utveckling som inleddes med att Martin Luther den 31 oktober 1517 spikade upp sina 95 kritiska teser p kyrkporten i Wittenberg. Frn brjan gllde hans kritik av kyrkan handeln med avlat, att syndernas frltelse kunde kpas fr pengar. Men i den strid som genast blossade upp mot en opponent som dock n s lnge verkade inom systemet kom han snart att gra sig omjlig och bannlyst. I viss mening var den kritik som Luther utvecklade mot den katolska kyrkan demokratisk eftersom han betonade vikten av Bibelns text som den rena kllan snarare n den oerhrda mngd av skolastiska tolkningar som gjorde den teologiskt lrda expertisen till de enda korrekt troende. Tendensen att verlasta den kristna tron med det ena kongressbeslutet (kyrkomten, koncilier) efter det andra hade ju sedan kyrkans frsta rhundraden varit ett hgst ptagligt problem. P mnga stt liknar Muhammeds reformation p 600-talet Martin Luthers knappt tusen r senare dri, att det i frsta hand gllde att undanrja trons alla intellektuella komplikationer och gra den direkt tillgnglig fr var man. Martin Luther var vad vi idag skulle kalla [226] fundamentalist, han ansg att den rena tron redan fanns formulerad i Bibeln och att Bibeln var Guds ord och tolkade sig mer eller mindre av sig sjlv. Det fanns drfr inget behov av en spetsfundig verhet eller andligt specialistvlde. S lngt r allt gott och vl, s lngt Martin Luthers huvudsakliga insats. Men i marginalen av hans stora inflytande finns inte bara en grovhuggen antisemitism utan ocks en nrmast fanatisk tro p hxor fr vilken han mrkligt nog inte kan ha funnit srskilt mycket std i den gudomliga bibeltext han annars alltid hnvisade till. I sin ungdom hade han visserligen varit ngot kluven i frgan. Nr han fortfarande var katolik, om man s fr sga, predikade han angende hxfrgan dels att det bara var vidskeplighet att tro p hxor som red p kvas-
Sida 77
tar, dels att det var frbjudet att gra s; en i hans tid inte ovanlig ambivalens i hxfrgan bland katolska intellektuella. 1 reformationen och den tfljande katolska motreformationen uppstod emellertid en tvlan om principfast hrdhet nr det gllde hxor och just i denna frga fanns drfr ingen stor oenighet i sak. Utom mjligen i det avseendet att den katolska sidan hvdade att det faktiskt fanns ett svar p den omdiskuterade frgestllningen om samlag mellan demoner och mnniskor kunde leda till avkomma, eftersom en viss Martin Luther var ett vandrande bevis fr den saken. I denna tvlan om vem som var minst mjuk mot hxeriet gav sig Luther ocks p de ktterska jurister som kom med gnlliga invndningar om bevis: Juristerna krver alltfr mycket av bevis, dundrade han. Hxornas sjlva grningar r bevis nog fr att man skall kunna ge dem det straff de vl frtjnar androm till varning och avskrckning s att folket lr sig att avhlla sig frn sdant djvulskap. Mot sdana skall man icke visa barmhrtighet och jag skulle inte tveka att sjlv brnna dem. [227] Denna instllning kom snart att omfattas av de allra flesta reformationspredikanterna i Luthers efterfljd. 1 Zrich fick han std frn teologen Zvinglis och dennes efterfljare och i Geneve frn Jean Calvin. Reformationen mildrade inte p ngot stt den hxtro som hade finslipats inom den katolska kyrkan i slutet av 1400-talet, i Luthers katekes p svenska kom det att heta om hxorna att de flyga i luften som kajor och krkor och skjuta p oss utan uppe_ hll. Och i hans kyrkopostilla fr prsternas uppbyggelse r det n vrre: Dr svva de ssom skyn ver oss, flaxa och flyga allestdes omkring oss ssom humlor i orkneliga hopar, lta ock ofta se sig i lekamlig skepnad; draga fram ssom eldslgor p himmelen i drakskepnad eller andra skapelser; s ock i skogar och vid vatten, dr man ser dem springa som bockar eller flyga som villosken, krypa i trsk och plar, att de mnga drnka eller bryta nacken av mnniskorna, och ro grna i de rum och vrr ssom dehus etc., s att de innehava luften och allt som r omkring och ver oss, s vidt som himmelen r. Alla dessa fantasier r icke-lutheranska i den meningen att Luther sjlv knappast kunde ha funnit ngot std fr sina flygande och flaxande hxor i Bibeln. Man kan tycka att Martin Luther lyckades bekmpa betydligt mer fundamentala katolska frestllningar n hxtron. Han avskaffade skrselden, den prvotid i vilken en icke helt frtappad sjl mste plgas fr att renas Sida 78
2007-07-11 07.57
i si eller s antal tusen r innan det blev dags att skrida in i himmelriket. Ett frlopp som fr vrigt kunde snabbas p om efterlevande betalade till kyrkan. Men den katolska hxtron vertog han rakt av. Man kan frvisso anklaga Martin Luther fr en underltenhetssynd, att han inte med samma skarpsinne och kraft vnde sig mot hxfrestllningarna i tiden som mot avlat och skrseld. Men frgan r hur meningsfulla sdana eftervrldens domar r. [228] Bland teologiska intellektuella i Martin Luthers samtid var hxtron varken avgrande fr sjlva gudstron eller kontroversiell. Han hade, liksom Karl Xl, betydligt viktigare slag att vinna i kriget om den rtta tron. Ur rent demonologisk synvinkel hade det in te spelat ngon roll fr de skandinaviska lnderna om vi frblivit katolska, hxprocesser hade vi med strsta sannolikhet ftt genomleva nd, /ned precis samma teologiska instrument. Martin Luther var i stort sett samtida med Hxhammarens frfattare och han trodde som de. Dremot stadkom Luther en kraftig frsmring fr rttsskerheten bland Nordens hxor, ven om han inte kan ha haft en ringaste tanke p den effekten av sin lra om staten och statens makt. Fr enligt Luther hade fursten ett avgrande ansvar fr folkets andliga svl som timliga vlfrd. Kungen var i den meningen kyrkans hgste ansvarige i landet. Det r frsts denna tankegng som fick de skandinaviska kungarna att s snabbt anamma den nya tron; Gustav Vasa hade som vi alla ftt lra oss i skolan inget emot att verta kyrkans egendomar och bli dess chef. Det var p kungamaktens befallning som lnderna i Norden antog reformationslrorna. En indirekt fljd av den frndringen blev ocks att det var den vrldsliga makten, kungens makt, som ansvarade fr all domsverksamhet. Religisa brott skulle inte dmas av specialister utan av samma domare, och nmndemn, som alla andra brott. Effekten av den frndringen blev, nr det gllde trolldomsbrotten, att de misstnkta utlmnades till en blodtrstig och vidskeplig allmnhet i mycket hgre utstrckning n i de katolska lnder dr specialisterna inom inkvisitionen fick hantera hxorna, med mindre blodvite som fljd. Mer om det i ett fljande kapitel. [229] Det r nr verhetens sofistikerade demonologiska teorier sammansmlter med en folklig vidskepelse som hxpaniken uppstr. Och den frutsttningen banade Martin Luther i hg grad vg fr nr han formulerade sin lra om statsmakten. Men det hade han med allra strsta sannolikhet inte den bittersta aning om.
VIII 1. En mjligen orttvis betraktelse om reformatorn Martin Luther

Han tog emot Hxhammaren frn sina fregngare och skickade den utan nrmare reflektioner vidare. Detta objektiva intellektuella brott r hans synd. I sitt frsvarstal infr den Allra Hgsta domstolen br han ha hnvisat till en av sina brande tankegngar, att det inte r i det yttre utan i mnniskans hjrta man skall ska synden. ihop med Christian IV eftersom James var hans svger. Dessa bda hade en gemensam erfarenhet av hxors djvulskap som prglade dem fr resten av livet. Hsten 1589 nr Christian var tolv r skulle hans syster Anne ge sig av p sin brllopsfrd mot Skottland dr ett praktfullt firande var frberett i Leith utanfr Edinburgh. Men det bar sig inte bttre n att osannolikt envetna stormar till havs omjliggjorde verfarten och tvingade in skeppen tv gnger till den norska kusten. Till slut mste man genomfra brllopet under betydligt enklare former i Oslo i stllet fr i Skottland. Den teologiska expertisen var liksom James sjlv vertygad om att hr frelg ett ovanligt illasinnat anslag frn bde danska och skotska hxor. Nr James slutligen kunde tervnda med sin brud till Skottland tog han itu p allvar med hxorna p hemmaplan. [231] Hxorna anklagades fr att ha frskt omintetgra de lngtgende handelsavtal som giftermlet var avsett att besegla. Hur James bar sig t fr att uppspra de skyldiga r tmligen oklart, men det r desto klarare att han deltog personligen i bde hxjakt och frhr och att tortyr anvndes konsekvent genom hela processen. I Skottland ledde kampanjen till att ett trettiotal kvinnor brndes p bl. I Danmark dr myndigheterna drev en hxkampanj i solidaritet med kung James stannade antalet offer ngonstans mellan sex och tretton. En av dessa, en Ane Coldings, frrades till och med epitetet Djvulens Moder. Fr kung James var detta inledningen till en livslng besatthet av hxfrgor och tta r senare gav han ut ett lrdomsverk i mnet, Daemonologi (1597). Det finns en omfattande brevvxling mellan James och Christian IV dr hxfrgan r ett stndigt terkommande mne fr utbyte av erfarenheter och nya uppslag nr det gller uppsprande och frintande. Med den observans Christian brjat utveckla i och med hxornas attack mot hans svger och syster och all efterfljande korrespondens i mnet s r det inte s konstigt att han snart brjade gra egna erfarenheter. Vid 22 rs lder gjorde han en lng resa upp till norska Finnmark fr att drmed slutligen ha beskt alla rikets provinser i Skandinavien. Innan hans skepp skulle inleda terfrden kidnappade en av sjmnnen en ovanligt stor svart hankatt frn en samekvinna. Han till och med stal katten infr hennes gon nr skeppet skulle g och kunde frn relingen hna den rasande garinnan. Fljaktligen blev terfrden sderut en mardrm av ovanligt elakartade stormar som vid flera tillfllen hll p att tvinga de kungliga skeppen i kvav.
2. Hxjgaren Christian IV
Den dansk-norska dubbelmonarkins kung Christian IV (15771648) har gtt till historien som en god och duglig kung. Inte minst i Norge eftersom han som ingen av sina fretrdare och knappast ngon av sina eftertrdare intresserade sig fr utvecklingen i de norra provinserna. Han beskte Norge ett trettiotal gnger, frsta gngen vid 22 rs lder. Det var han som gav namn till de norska stderna Christiania (tidigare Oslo, ett namn som tertogs senare), Kongsberg och Kristiansand. Under sin regeringstid gjorde han sig knd fr att alltid visa flit och han gnade stort intresse t att utveckla handel och industri och drtill en intensiv byggnadsverksamhet. Kpenhamn r i huvudsak ett monument ver hans tid som byggherre. P det utrikespolitiska fltet var han visserligen mindre framgngsrik, han hade oturen att vara samtida med Gustav II Adolf och dennes hrdfra generaler under 30-riga kriget men lyckades tminstone dribbla sig fram i diplomatin s att Norge stannade kvar under hans krona. [230] 1 eftervrldens bild av honom blev kung Christian IV en god, moralisk och flitig kung, lt vara med mycket god aptit och en del privata utsvvningar. Mindre knd r han dock som Danmarks och Norges ledande hxjgare. Det var under hans regeringstid som de flesta hxprocesserna genomfrdes bde i Danmark och Norge och det r ingen tillfllighet. Hans rent personliga engagemang spelade en avgrande roll fr den saken. Hans kxfanatism har sitt ursprung i hans lutherska moral. Han var strngt uppfostrad att bli en kung av Guds nde och uppfattade uppdraget som en skyldighet att vaka ver folkets goda seder, bekmpa slseri och dryckenskap och synden. Att vara kung av Guds nde innebar att man mste sl ned skoningslst p omoraliska beteenden och stndigt arbeta fr att uppfostra understarna till en hgre moral. I den lutherska katalogen av synder intog som vi sett hxeriet en nstan lika framtrdande plats som hor. I brittisk historia r den frmste bland kungliga hxjgare James VI av Skottland, som 1603 blev James 1 av England och Skottland, och det hnger i hgsta grad
Sida 79
Oturligt nog sgs Christian IV ha blivit frtjust i katten, vilket ledde till besvrliga diskussioner eftersom mer n en man ombord redan hade genomskdat orsaken till det svra vdret. Man [232] enades dock om att katten mste lmna skeppet. Men fr att ngot mildra den rttmtiga garinnans raseri hivade man inte bara katten verbord utan placerade den i en liten balja med vad man uppskattade till ngra dagars proviant. Stormen upphrde naturligtvis samma kvll. Ngra r efter denna hndelse utfrdade Christian IV strnga frhllningsorder till sina nordligaste provinsguvernrer och fogdar att srskilt hlla efter den samiska trolldomen uppe i Finnmark. I vrsta fall r det drfr kattens fel att de norska samerna rkade s jmfrelsevis illa ut under hxpanikens epok. Genom kungens personliga intresse och iver kom hxprocesserna i Danmark att bde pbrjas i stor skala och kulminera snabbare n p andra hll i Norden. Under 161213 inleddes en strre process i den danska smstaden Kge, en hndelse som gtt till historien som Kge huskors. Kungen lt d befalla att en av hxorna skulle avskiljas frn den pgende massprocessen och levereras till Kpenhamns slott fr vidare frhr och tortyr under hans hga studium. Under tiden brndes elva av de 15 kvinnor som rannsakats i Kge. Det gick inte bttre, sannolikt smre, fr den kvinna som levererats som frskskanin till kungen, eftersom hon frhrdes och torterades i drygt tv veckor innan hon brndes levande infr monarken. Ngra r senare den 29 augusti 1617 lt kung Christian infnga tv misstnkta kvinnor fr egen rkning, vilka levererades till Voldingsborgs slott. Dr studerade han p nytt tortyrens mrkliga frmga att framkalla intressanta och religist korrekta beknnelser och lt brnna den ena av dem tmligen omgende efter bara ngon vecka. Den andra studerade han dock nda till den 17 december samma r nr ocks hon fick brnnas som privatfrestllning infr kungen. Mellan de tv privata avrttningarna hann han med att utfrda den lag som skulle framkalla den stora toppen i dansk avrttningsstatistik, Om trollfolk och deras medhjlpare. Lagen kom [233] att infras i hela det danska riket och utka hxjakten i bde Norge och Island. I sin iver att utka vetandet, eller prva teorierna, eller av andra skl som vi inte kan veta ngot om, gav sig kung Christian ocks in p den intrikata frgan om bara allmogen kunde bli hxor. Han ville prva om inte till och med adliga personer kunde hemfalla t hxeri, en frgestllning som i Sverige liksom de flesta andra europeiska lnder skulle ha varit politiskt och socialt
2007-07-11 07.57
omjlig. Men enligt strikt demonlra fanns niga hinder fr vare sig prster eller adliga personer att frsvra sig t Djvulen. Hans testfall blev adelsdamen Christenze Kruckow som enligt sladder var misstnkt fr att ha kastat ngon form av frbannelse ver en grannfru p Nakkablle slott s att den olyckliga kvinnan nedkom med flera ddfdda barn i rad. Rttsvsendet dr merparten av domarna sjlvklart var adliga visade sig dck ytterst trgt och ovilligt infr kungens proper om att starta process. Till slut utfrdade han en formell skrivelse med befallning till Hjesterett att ta upp saken .men mttes nd av ppet trots. Men s ltt gav kungen inte upp man kan tnka sig att det nu gtt prestige i saken. I smyg lt han inkalla en lnsherre som han beordrade att i sin tur befalla en viss prst att komma med anklagelser mot Christenze Kruckow. Nr prstens anklagelseakt var framlagd skulle lnsherren och hans fogdar snabbt men diskret lta gripa den misstnkta hxan. Efter gripandet befallde kungen att hum skulle med flid eksamineres (tortyr) og ikke med hendes afliving iles, sledes man kan erfare yderligere om hendes bedrift. Denna utdragna examination pgick i 17 dagar innan hon blev avrttad. Dock blev hon inte brnd p bl utan halshuggen med svrd i kraft av sitt adliga privilegium. Exakt vad hon hann erknna under dessa tv dryga veckors tortyr r inte bekant. Hgst sannolikt r hon den enda hxan i nordisk historia som har avrttats med svrd. [234] Trots sin pfallande iver att med Guds nd vaka ver understarnas moral levde varken kung Christian eller hans son kronprins Christian ett dygdigt privatliv. Vad som r tilltet fr Jupiter r inte tilltet fr en oxe. Krleksdramer och svartsjukeintriger frekom ofta vid hovet och vid ett tillflle upptckte kung Christian att det fanns skl att misstnka hans andra hustru Kirsten Munk fr ngon form av trolldom (hon hade haft en lskare). Den hgst eventuella, men i s fall ocks hgst pikanta, kungliga hxprocessen rann dock ut i sanden. Det hade varit svrt nog att f en adelsdam dmd, hur skulle det d inte te sig att slpa sjlvaste drottningen infr en hxtribunal? Dremot slutade intrigerna runt kronprinsens lskarinna Anne Lykke med tminstone ett kungligt ddsstraff. Anne Lykke var impopulr vid hovet eftersom hon frefll orimlig som geml t en kronprins trots att hon frvisso var adlig. Enligt skvallret lockade hon kronprinsen i dryckenskap, osedlighet och annat frdrv och det slutade med att kungen utfrdade ett direkt frbud mot att de unga tu vidare skulle trffas. VIII 2. Hxjgaren Christian IV
Sida 80

Anne Lykke gjorde sig nu skyldig till trolldom. Jo, p riktigt. Hon stdslade en trollkunnig kvinna vid namn Lamme Heine som fick uppdraget att p magisk vg dels framkalla kungens dd och dels frstrka kronprinsens krlek till Anne. Uppdraget innehller visserligen sakligt sett tmligen vanliga hxkonster, men man mste nd knna en viss hpen beundran fr den kloka gumma som utan vidare tog sig att genomfra konsterna p den hga niv som det onekligen handlade om. Visst hokus pokus pbrjades, men kungen fick nys om intrigen och tillsatte en underskningskommission som skulle ledas av hans frmste teologiske expert p hxkonster, biskop Hans Poulsen Resen. Kommissionen fann bevis, svitt man vet ocks en del tekniska bevis fr den pgende trolleriverksamheten och verlmnade saken t domstolarna. Fga frvnande befanns [235] Lamme Heine skyldig i frsta instans den hr gngen besvrade sig kungen inte med att ge sig p anstiftaren Anne Lykke, mjligen vis av erfarenheten om hur besvrligt det var att f adliga hxor dmda. Hxan Lamme Heine lyckades dock f sin sak prvad i en hgre instans dr domarna friknde henne! Kungen, som var vertygad om trolldjvulens skuld, gav frsts inte upp men det tog honom tre r av olika besvr och intriger fr att slutligen f Lamme Heine dmd och avrttad fr lgnaktighet. Vid flera tillfllen d det frefll vara uppenbar risk fr att ngon hxa skulle friknnas lade sig kung Christian beslutsamt i saken. ven i till synes bagatellartade trolldomssaker kunde d stora kungliga resurser pltsligt stllas till frfogande. Ett sdant ml med kunglig intervention var processen mot Maren Spliids som var en fattig skrddarhustru. En annan skrddare vid namn Didrik anklagade henne fr att genom trolldom ha gjort honom arbetsofrmgen. Tretton r efter den pstdda trolldomen hade Didrik pltsligt erinrat sig alltsammans just nr Maren och han sjlv hamnade i grl. Maren Spliids nekade frsts och mlet gick fram och tillbaka i underrtterna r 1637 utan att leda till ngot konkret. Normalt skulle ett sdant fall ha hamnat i den stora korgen av friknnanden eller icke dmda ml. Men tv r senare fick skrddaren Didrik mjligheten att sjlv lgga fram sin sak fr kungen, som blev s personligt engagerad att han skrev till sin lnsherre i Ribe och krvde en grundlig genomgng av mlet d det ikke er forsvarligt for Gud at lade saadanne uhyrlige Gerninger hengaa upaatalt og ustraffet en nog s tydlig indikation p hur majesttet sjlv sg p skuldfrgan. Den hga befallningen fick genast effekt och en ny process inleddes det fljande ret, varvid den misstnkta hxan Maren [236] Spliids rekvirerades till Kpenhamns slott fr att underg vetenskaplig examination med tortyr och teologisk expertis. P kungliga slottet fanns nu en ny hovpredikant som var teolog med internationell ryktbarhet och dessutom hxexpert, biskop Jesper Brochmand. Han tog sig att personligen leda frhren s att hans majestt skulle tillfrskras allra bsta tnkbara vetenskapliga resultat. Fljaktligen inleddes nu ngra veckors helvete fr den misstnkta Maren Spliids. Alla formellt gllande rttsprinciper sattes t sidan, om inte annat krvde den kungliga prestigen ett positivt resultat. Maren Spliids torterades p alla upptnkliga stt och fick dessutom genomg vattenprovet som givetvis bevisade att hon flt. Hon brts snabbt ned och brjade beknna, vilket inte rddade henne undan fortsatta plgor eftersom avsikten helt klart var att f fram en sorts mnsterbeknnelse. Under bis kop Brochmands ledande, men frmodligen alls inte milda, hand formulerade Maren till slut en beknnelse som var som en teologiskt perfekt provkarta p alla dc demonologiska kunskaper som hndelsevis experten Brochmand sjlv besatt. Hon. brndes p bl den 10 november 1641. Kungen var ven denna gng personligen nrvarande och dessvrre kan man inte frmoda annat n att han drog en suck av njd lttnad nr stegen med den fastspnda Maren ntligen vltes ned ver de hga. flammorna. I kung Christian IV har vi allts att gra med en ovanligt farlig fanatiker eftersom han besitter kunglig makt. Hans speciella intresse fr hxfrgor kan inte ha varit oknt bland rikets mbetsmn och domare. Detta var ocks en tid nr utnmningen av mbeten, srskilt i Norge, knts allt fastare till kungens personliga makt. Fljden blev rimligtvis att varenda ngot snr framsynt karririst snart kom att visa sig srskilt nitisk nr det gllde att jaga hxor. Den samtida monarken i Sverige var drottning Kristina som [237] var tmligen ointresserad av hxfrgor och under hennes regeringstid (16321654) var hxeribrottet jmfrelsevis obetydligt i Sverige. Senare, efter sin abdikation, frklarade hon helt frankt att hon fr egen del aldrig hade trott p frestllningarna om ngra flygande hxor. Den stndpunkten, formulerad nr hon inte lngre behvde ta regeringsansvar fr sina sikter, r sannolikt en frskning av vad hon ansg p den tiden hon hade makt. Men sakligt sett r det svrt att komma frbi att en skeptisk regent som Kristina hade en dramatiskt annorlunda effekt p hxblen n en fanatisk aktivist som kung Christian IV.
Sida 81
Vad jag frsker fra fram r allts terigen den ngot frargliga och illa sedda synpunkten att personligheten kan ha avgrande betydelse fr historien.
2007-07-11 07.57
3. Bdeln och bedragaren Mster Hkan

I slutet av 1500-talet och under de tv frsta decennierna av 1600-talet hrjade Mster Hkan i trakterna runt Jnkping. Historien om honom r som hmtad ur en roman av P 0 Enquist. Mster Hkan var bland annat specialist p vattenprovet och i det avseendet var han fre sin tid i Sverige. Fr tvrtemot vad mnga tycks frestlla sig s frekom vattenprovet knappast alls (undantag finns alltid) under den stora vgen av svenska hxfrfljelser p 1600-talet. Vanligt var vattenprovet bara i de protestantiska tyska smstaterna dr man dessutom praktiserade ett vgprov enligt teorin att en hxa fr att kunna flyga bra mste vara mycket lttare n hon ser ut. Misstnkta kunde vgas p ett srskilt instrument och befinnas vga fr ltt. Vattenprovet var emellertid en kontroversiell metod och en stor del av den teologiska expertisen avfrdade det som bde [238] [239] bluff och okristligt. Dels menade teologerna att detta var ngot som i allt fr hg grad liknade s kallade gudsdomar frn mer eller mindre hednisk tid. Exempelvis tnkte man d p det prov som bestod i att den misstnkte skulle bra gldande jrn i sina bara armar fr att med Guds hjlp undkomma utan brnnsr och drmed bevisa sin oskuld. Det var frmtet att tro att man kunde beordra Gud att ingripa i den mnskliga rttvisan. Dels argumenterade man mot vattenprovet genom att hnvisa till att Djvulen kunde tnkas manipulera sdana prov genom att lta oskyldiga flyta och skyldiga sjunka. En del av dessa argument kan fr oss i nutiden se ut som om det bara rr sig om skickliga hrklyverier som egentligen r avsedda att dlja kritikerns verkliga men socialt och politiskt riskabla uppfattning att vattenprov och dylikt bara var fnoskighet, en kritik inom systemet av ungefr samma slag som juristen Anders Stiernhk och ngra av hans kolleger anvnde sig av fr att tminstone sabotera s mnga hxprocesser som mjligt. Somliga teologer som hade s stor prestige att de knappast kunde misstnkas fr ktteri var emellertid mindre inlindade i sin kritik. En sdan teolog med ledande stllning i Danmark p 1500-talet var Niels Hemmingsen och han avfrdade utan omsvep vattenprovet som detta ljevckande och nya pfund som sSida 82 Att flyta som en gs var den egenskap som genomgende tillskrevs hxor nr de testades med vattenprovet. Konstnren har som synes hjlpt till att upphva fysikens lagar. Dock r det nstan omjligt att bevisa sin oskuld genom att sjunka fr den som hller andan. Vattenprovet var snarare en tysk specialitet och anvndes sllan i Sverige. ger sig kunna visa att en skyldig kvinna med hnder och ftter sammanfjttrade skulle flyta som en gs om man kastar henne i vattnet. 1 slutet av 1500-talet fanns dock ingen sdan inflytelserik teolog i Jnkping. Och eftersom hxprocesser var sllsynta vid den hr tiden s var de troligen publikt intressanta lngt utver rutinmssiga avrttningar av tjuvar och vldsmn. Fr stderna Stockholm, Jnkping och Vadstena finns ett gott kllmaterial som visar att mellan 1490 och 1614 avrttades blott 34 hxor. Brottet var allts fortfarande mycket exklusivt och br ha uppfattats som extra spnnande. [240] Med de frutsttningarna skapade Mster Hkan sin affrside. Han var helt uppenbart en berest person, sannolikt hade han vistats i Tyskland, eftersom han introducerade nya ideer i form av bde vattenprov och betydelsen av att kunna finna ngot hemligt tecken stigma diaboli p den misstnktas kropp. Myndigheterna i Jnkping med omnejd kom att uppfatta honom som en nstan oumbrlig expert, ngot som Mster Hkan skickligt utnyttjade med god frtjnst. Redan vanligt VIII 3. Bdeln och bedragaren Mster Hkan

bdelsarbete utan medfljande expertomdmen i den juridiska prvningen var vlbetalt, yrket var trots sin oumbrlighet i ddsstraffens tid omgivet av bde vidskeplig skrck och social stigmatisering. Det frsta spret efter Mster Hkan dyker upp i Jnkping 1588 d en kvinna som friknts frn trolldomsmisstankar hotas med att om misstanken uppstr p nytt s vntar Mster Hkan och vattenprovet. Tv r senare kastas tv kvinnor i vattnet i Jnkping, bda visade sig flyta som en gs. Och nu framgr det tydligt att det r Mster Hkan som arrangerat det hela. Drefter blir spren allt ttare efter honom i rttsdokument runt om i Smland och Vstergtland. Overallt upptrder Mster Hkan som den store auktoriteten och tortyrexperten. 1594 agerar han i Habo socken dr han rannsakat och utletat Tyskabillan det samma hon ock fr rtten beknde huruledes hon den djvulskonsten lrt hade. Protokollsnoteringen ger ett intryck av att Mster Hkan var svl polis som verbevisande klagare, torterare och slutligen bdel allt i ett. Det han utletat var ngon form av fysiskt bevis som bara han var expert p. Och Tyskabillans erknnande i slutet p hanteringen var nog inte srskilt godvilligt. Drefter frekommer Mster Hkan i en process med s tydliga oklarheter att man skulle kunna beskriva frloppet som en fyrahundra r gammal deckargta. Omkring 1599 var han inkallad [241] som expert vid en hxrannsakning i Rydaholms socken, stbo hrad. Tre kvinnor utsattes fr vattenprovet under hans verinseende men bara tv befanns skyldiga. Den tredje, som tydligen lyckades sjunka p ngot stt, hette Elin i Horsns och hon frikndes. Det r svrt att tnka sig att Elin helt p egen hand lyckades slingra sig ur det prov som i princip ingen klarade utan att andas in vatten. Ocks fr en skicklig simmare i vr tid skulle det vara svrt att dyka ner och hlla sig fast lagom lnge under vattnet tminstone med de frutsttningar som Elin hade. De som prvades i vatten p detta stt hade sina hnder och ftter sammanbundna... Misstankarna fr manipulerat vattenprov faller nu tungt p Mster Hkan. P ngot stt mste han ha hjlpt Elin och fr det br han p ett eller annat stt ha ftt ersttning fr sitt uteblivna avrttningsarvode. De tv skulle nmligen komma att trffas p nytt ngot tiotal r senare. Denna gng var det fogden i Sunnerbo som vnde sig till stthllaren i Jnkping med en begran att f hyra in Mster Hkan fr vattenprov och eventuell avrttning. Kort drefter anlnde Mster Hkan med ett instruktionsbrev frn stthllaren som bland annat bemyndigade bdeln att utfra vattenprov. Den misstnkta hxan var p nytt Elin i Horsns. Procedurerna inleds med frhandlingar mellan Mster Hkan och fogden om hur ersttning skall utg ifall den misstnkta p nytt visar sig vara oskyldig.- Mster Hkan vill frst ha ett garantiarvode, men lovar sedan att ordna saken nd. Han gr till verket med betydande frslagenhet. Han skryter med sin stora erfarenhet och sger sig kunna se p hxan om hon r skyldig och freslr drfr ett nytt men fantasieggande test. Han arrangerar det s att han skall f betrakta den misstnkta [242] i smyg, utan att de har ngon nrkontakt och utan att hon kan se honom. Detta intressanta prov r det frsts ingen som motstter sig, srskilt inte som Mster Hkan frklarar att smygtittandet beror p att vissa hxor kan vara utrustade med det onda gat. Om han sledes mter henne ansikte mot ansikte skulle hon kunna frvilla hans eljest knivskarpt avsljande blick. Nr han s fr betrakta henne genom ngot titthl, eller hur man nu gick till vga, sger han att han ftt en vision att hon har djvulsmrket dolt p sin kropp i form av ngon sorts fdelsemrke under hgra brstet. Finner man detta stigma diaboli p den plats han angett r saken klar. Ngra kvinnliga vittnen tillkallas, fr kl av och underska hxan och sgo, att hon hade samma mrke som mstermannen omtalat hade, dr upp de sig storligen frundrade. Man behver nu inte vara kommissarie Wallander fr att ana ugglor i mossen. Varfr var det s viktigt fr Mster Hkan att betrakta Elin i smyg s att hon hlls ovetande om vad han skulle avslja? En rimlig frklaring r att han i vart fall i tjnsten, sannolikt ocks privat efter avklarat vattenprov, hade en tidigare erfarenhet av hennes nakna kropp. Drav den till synes frbluffande exakta iakttagelsen frn ett titthl utan nrkontakt. Hade han dremot kommit med detta pstdda avsljande i Elins nrhet fr vi nog tnka oss att hon genast och indignerat hade frklarat bdelns precisa kunskap med att de bda begtt hor tillsammans, vilket under alla omstndigheter skulle ha frringat det intressanta avsljandet om hennes fdelsemrke. Men nu r hon fast, fr efter beviset med det misstnkta djvulsmrket under hger brst s verlmnas hon p ond t Mster Hkans vidare examinationer.
Sida 83
Han rakar av henne allt hr ovan och nedan. Detta med att raka knshret p blivande tortyroffer var en tysk specialitet och en teknik som fanns rekommenderad redan i Malleus Maleficarum. [243] Sklet var att hxor kunde f ngot som liknade en liten hrboll av Djvulen som skyddade mot tortyrens smrtor och detta magiska motmedel brukade de gmma ngonstans i kroppsbehringen. Den tortyr som Mster Hkan drefter genomfrde frefaller visserligen inte srskilt raffinerad men br allteftersom ha blivit nog s smrtsam. Han tog en laddstake frn en bssa, en lng smal stlstng, och filade av och an mellan hennes fingrar medan han utfrgade henne om trolldomen. De frsta tio minuterna under sdan behandling skulle nog Mnga mnniskor klara av i Elins prekra situation. Men nr huden mellan fingrarna r bortsliten och metallen brjar nrma sig hinnorna i handens ben mste smrtan bli hart nr outhrdlig ven om livet str p spel. Elin stod emot stillvida att hon inte erknde trolldom. Dremot erknde hon ett annat brott som skulle medfra ddsstraff och det mste hon sjlvklart ha varit medveten om. Hon uppgav att hon hade giftmrdat sin man Bengt. Vid den hr tiden brndes hxor levande. Det mer traditionella giftmordet kan ha straffats med en mildare avrttningsform. I s fall gjorde den torterade Elin samma enkla kalkyl som mnga skulle gra efter henne, att hellre ta ett snabbt ddsstraff n att frska st emot en s beslutsam torterare som Mster Hkan. Protokollet noterar, ngot hycklande fr man vl sga, att Elin inte beknt mordet under tortyr, eftersom detta brott inte var sklet till att hon torterades. Drav fljde, menade man, att hon erknt mordet godvilleligen. Den allmnna opinionen krvde nu Elins avrttning efter samdrktigt rop frn prster, nmnd och hela hradet, som begrde att en sdan ogrningskropp skulle tagas av vgen. Stthllaren i Jnkping, verste Olof Hrd, snde en befallning till fogden att ntligen lta avrtta Elin och frskrade att [244] den pskyndande proceduren skulle han med Guds hjlp frsvara hos vr ndiga hga verhet. Elin avrttades, vi vet inte hur. Mster Hkan kvitterade ut sitt arvode och red vidare. Men den rttsliga historien om Elin som kunde sjunka var inte slut drmed. Fyra r senare stlldes fogden i Sunnerbo infr rtta, talad av Svea hovrtt fr att han genomfrt avrttningen utan klartecken frn hgre inSida 84
2007-07-11 07.57
stans. Hovrtten misstnkte ocks att tortyr anvnts fr att framtvinga 'erknnandet om ett brott av sdant slag giftmord dr tortyr inte var tilltet. Det var ju bara hxor som vid den hr tiden kunde torteras eftersom deras brott var ett crimen exceptum. Det kan tyckas ngot underligt att versten och stthllaren Olof Hrd som beordrat fogden att genomfra avrttningen utan vidare krusiduller inte sjlv rkade illa ut. Frklaringen r antagligen mycket enkel. versten var adlig och det var inte fogden. nnu 1618 dyker Mster Hkan upp som expert i ett trolldomsml i Konga hrad. Nu varierar han tricket att knna p sig att den misstnkta har ett hemligt djvulsmrke p kroppen: Och frrn mstermannen M. Hkan. i Jnkping fick se samma trollkvinna, sade han vad tecken hon skulle hava sframt hon var skyldig, nmligen att hon skulle hava ett mrke ovanfr hjrtat, antigen p brstet, armarna eller hnderna, som satan skulle suga och dia bloden utav henne sedan kom hon p vattnet, flt hon lttare n en gs, s att mstermannen henne tv gnger nedstoppade, och hon genast med hast uppflt och lg p vattnet som ett torrt tr, det hradsnmnd och ver hundrade mnniskor sgo. Vad gller vattenprovet s hade Mster Hkan vid den hr tidpunkten, nstan 30 r efter att han frsta gngen dyker upp i dokumenten, en spass stor erfarenhet av mnniskans frunderliga frmga att flyta om hon hller andan att han obesvrat [245] roade sig med att infr hundratalet skdare genomfra en extrafrestllning. Att han inte som i fallet Elin hade hanterat denna kvinnas nakna kropp tidigare fr vl antas framg av att han i sin angivelse om var djvulsmrket skulle finnas hade varit skenbart exakt men att de skert oerhrt observanta kontrollanter som skulle efterforska saken faktiskt hade ftt till uppgift att underska s mycket som en femtedel av den misstnktas kropp. F av oss skulle klara en sdan examination, alltid finns det ngot fdelsemrke ngonstans som inte ser ut som de andra. Till detta kommer att knappast ngon vuxen mnniska bland allmogen p 1600-talet kan ha haft hnder utan rr och blessyrer. I sista hand skulle beviset terfinnas dr. Mster Hkan hade vid det hr laget tskillig rutin. Ingen lurade honom p hans bdelsarvode. Jmfrt med Martin Luther r Mster Hkan givetvis en mycket liten fisk i vrt onda historiska akvarium. Han mrdade fr pengar och med bedrgeri och i den branschen var han sannerligen inte ensam i Europa. Han var heller inte ensam om att hitta p en srskild teknik fr att avslja hxor. Under den fljande hxpaniken vandrade ju visgossarna runt i en stor del av norra Sverige. Och i Skottland var deras motsvarighet sjlvlrda nlVIII 3. Bdeln och bedragaren Mster Hkan

experter som kunde examinera hxors kroppar med stor noggrannhet nda tills de fann den avgrande punkten dr den misstnkta saknade knsel. Det blir s om tortyren pgr tillrckligt lnge. Men i sin smlndska och vstgtska domn var nd Mster Hkan en man som stadkom en skillnad p ngot dussin mnniskoliv som han tog fr vinnings skull. Han var den mrka motsvarigheten till hxornas frsvarare Anders Stiernhk; det skulle ha varit utomordentligt intressant att lyssna till Mster Hkans sista bikt nr han frberedde sig fr sin egen dd och det fortsatta eviga livet. Om han var den fullblodscyniker [246] vi kan frledas att tro att han var, s ljg han p sig eller erknde ett brott som medfrde halshuggning nr karriren var slut. P s vis fick han ju syndernas frltelse och for raka vgen till himlen. De flesta mn i hans position skulle drmed ha ltit en laglsare vikariera med sjlva domarjobbet, fr halva lnen, och sjlva ha rest till exempelvis Stockholm i strvan efter nnu en och kanske rentav bttre befattning. Men s icke Nils Psilander, ty han hade en mission att fylla. Han hade nmligen upptckt att Djvulen hrjade srskilt svrt just p land, vilket krvde ansvarsfulla och kraftfulla insatser frn ngon som visste bttre n den fkunniga allmogen. Och en sdan man var onekligen Nils Psilander, av hans efterlmnade noteringar fr man en god bild av vad han hade lst och den bilden visar p en oklanderlig bildning, srskilt i hxfrgan. Men nr han brjade sin domartjnst 1655, mer n ett decennium innan den stora hxpaniken brt ut i Sverige, representerade han den allra mest moderna kunskapen om hxproblematiken och levde i s mtto i en helt annan frestllningsvrld n omgivningen p land. Det hade decenniet fre hans ankomst frekommit ett och annat trolldomsml p land, med ett genomsnitt strax under en process om ret. Och d hade det rrt sig om gamla vlknda och fga upphetsande saker som vanligtvis inte ledde till ddsstraff signerier och lvjande, en och annan anklagelse fr sinande ko och s vidare. Detta var den omoderna och traditionella trolldomsprocessen frn medeltiden och framt, handfasta och konkreta smbrott som inte tillmttes ngon srskilt satanisk innebrd. Den vrsta brottsanklagelsen kunde d rra sig om maleficium medan det nya avancerade och betydligt vrre brottet djvulsfrbund var oknt p land. Det skulle det nu bli ndring p. Vid en rannsakning som tog sin brjan 1662 kan man ana den frsta frskjutningen i dmandet. Bonden Olof Hansson i Lemland och hans svrmor [248] Kirstin Hansdotter anklagades fr att ha lst formler fr att skada andras boskap. Av protokollet framgr att Psilander ville ha ddsstraff men att nmnden var enig om att detta var alldeles fr bagatellartat fr en sdan pfljd och mlet slutade med btesstraff. Men domen formulerades s att det nd rrde sig om en sorts djvulspakt och vi kan ana Psilanders iver att f in den nya och avgrande aspekten i processen. Eftersom de bda anklagade indignerat slagit ifrn sig alla insinuationer om att det skulle ha behvt ta till ngot frbund med Djvulen bara fr s enkla smsaker som att lra sig sp, framsga helande besvrjelser eller likartade enkla trollkonster, och eftersom deras ord inte kunde motbevisas, kom de billigt undan. Men i protokollet str det nd att de gjort sig skyldiga till pactum implicitum, en om inte direkt s nd underfrstdd pakt med Djvulen, precis s som hade predikats i Dorpat. Frmodligen begrep ingen i Psilanders nmnd den Sida 85
4. Hradshvding Psilanders farliga idealism

Mster Hkan visste mycket vl vad han gjorde. Han anvnde medvetet bedrgliga metoder fr att med god frtjnst ta livet av sina offer. Vad han innerst inne trodde eller inte trodde om frekomsten av hxor fr vi frsts aldrig veta. Men med den omfattande erfarenhet han hade av exempelvis vattenprovet kan man nog ta fr givet att han mycket vl frstod hur det lg till. Alla mnniskor flt oavsett om de var skyldiga eller ej. Svida de inte, vilket sannolikt skedde i fallet med Elin i Horsns, fick hemlig hjlp av bdeln. Cynikerns raka motsats r idealisten, mannen som brs av en intellektuell vertygelse eller politisk id s stark att verkligheten fr anpassas efter hans redan frdigprogrammerade ideologiska karta. Sdana mnniskor kan frvisso visa sig vl s ddsbringande som en Mster Hkan. Hradshvding Nils Psilander var en sdan vertygad hxtroende idealist. Han kom frn en svensk och vad vi idag skulle kalla intellektuell familj. Hans far hade studerat vid universitetet i Wittenberg och drefter blivit prst i Sverige. Sjlv hade han legat vid det nya svenska universitetet i Dorpat, den lrdomsanstalt dr det frn frsta brjan massproducerades prster fr att kunna ta itu med trolldom och vidskepelse i de svenska stersjprovinserna. I det strikt lutheranska Dorpat var hxfrgan sledes en stor sak och ven om Nils Psilanders studier snarare gjorde honom till jurist n teolog (grnserna mellan teologi och andra vetenskaper var mer flytande p 1600-talet) s mste han [247] ha varit genomindoktrinerad i hxfrgan nr han 1655 belnades efter en del arbete i statens tjnst med fullmakt som hradshvding p land.
raffinerade nymodigheten. Men denna intellektuellt intrikata metod att diagnosticera ett djvulsfrbund stmmer till punkt och pricka med vad som var allmngods i Dorpat dr Psilander studerat och i Riga dr den svenske verstepredikaren Herbert Samsonius frklarat att till och med tron p att en fyrklver kunde bringa lycka var en form av vidskepelse som mste ses som, just det, pactum implicitum. Vad Psilander emellertid behvde fr att komma igng att praktisera alla sina moderna teorier var en ngot mer dramatisk hxa n de som d och d frekom p land och bara tvingades besvara rutinmssiga frgor om spkonster och liknande. Bondhustrun Karin Persdotter som talades 1665 fr spdom kan till en brjan inte ha frefallit Psilander som annat n nnu ett av dessa trista fall dr det inte gick att knyta ihop scken kring brottet djvulsfrbund. Hon hade vid ett flertal tillfllen frskt terfinna stulet gods, fr vilket hon fick lite betalt om hon misslyckades och mer betalt om hon lyckades. Frmodligen [249] var det missnjda kunder som hade anmlt henne. Hon frklarade infr rtten att hon varit sjuk nda sedan barndomen, vilket inte kan ha verkat det minsta upphetsande p hradshvding Psilander. Men s tillgger hon aningslst att sjukdomen var ett verk av Satan som p senare r hade kompenserat saken genom att uppenbara sig fr henne och hjlpa henne med olika konster. Om Psilander varit p vg att resignerat nicka till under frhandlingen br han nu ha satt sig upp kpprak och klarvaken. Krringen begrep tydligen inte sjlv vad hon just hade gjort dmt sig sjlv till blet fr djvulsfrbund s hr gllde det att lirka sig fram lite frsiktigt fr att se vad som ytterligare kunde dras ur denna frsta riktigt kta lndska hxa. Psilander frklarade att han godtog den anklagades mrkvrdiga frklaring till sjukdomen men att han hade nnu ngra frgor att stlla. Den anklagade, som sjlv br ha uppfattat sitt phitt om Satan som en sorts frmildrande omstndighet eller tminstone ett stt att gra sig mrkvrdig, ovetande som hon var om lrdomen i Dorpat, lt sig aningslst luras i fllan och brjade bertta utfrligt. Redan som barn hade hon blivit betraktad som, och knt sig, annorlunda och hon var inte den enda i sin slkt som var synsk. Och s hade hon som sagt trffat Satan och han hade lovat hjlpa henne ur fattigdomen. Psilander mtte skickligt ha dolt sin upphetsning vid den hr tidpunkten, fr nr han stller ifrgasttande fljdfrgor om hon verkligen trffat Djvulen, om man verkligen skall tro p sdant... svida hon inte varit i Blkulla frsts?
2007-07-11 07.57
S gr hon omisstnksamt med p att hon faktiskt varit i Blkulla. Detta r en storvinst fr Psilander. Dels kan han nu locka ur henne observationer frn Blkulla, den som sger sig ha varit dr mste ju ha en hel del att bertta, dels kommer han i det fljande att kunna f fram namn p andra lnningar som ocks varit dr. Karin dras djupare ner i fngstgropen, medger att hon [250] varit ofta i Blkulla och att Djvulen bitit henne i brsten och sugit blod (Dorpatteorier) och att man fortfarande kan se mrkena efter hans tnder. Nr Karin brjar ana att hon hller p att prata p sig en ddsdom frsker hon ta tillbaka alltsammans, men man lyckas vertala henne att avlgga en fullstndig beknnelse. Utan tortyr. Hon dmdes till dden enligt Andra Mosebok 22:18, En trollkona skall du icke lta leva, vilket ju var gllande svensk lag. Det brdskade emellertid inte med avrttningen. Karin hade hittills inte angett ngon medskyldig lnning. Hon sattes tills vidare i fngelse p Kastellholm dr Psilander och behjlpliga prster brjade beska henne och till slut frmdde henne att ange 13 nya hxor; hon fick allts leva s lnge hon angav. ntligen hade de stora mjligheterna ppnat sig fr Psilander. De nrmaste ren lpte processerna snabbt och smidigt mot raden av kvinnor som Karin hade tvingats ange. I mars 1668 hade man avverkat sex ddsdomar. Psilander behandlade nya dmda som han brjat med Karin; de frdes till Kastellholm och brjade f besk av Psilander sjlv och av en srskilt nitisk hxspecialiserad prst vid namn Bryniel Kjellinus. Gngen i processen var fljande. Frst anklagades kvinnorna fr att ha blivit sedda i Blkulla. Den misstanken var nog fr en kroppsunderskning och p alla kvinnor man underskte fann man ett eller annat tydligt djvulsmrke, i ndfall fick man leta p hnderna dr ju alla mnniskor hade ngot rr. Eftersom de misstnkta nu belastades bde av att ha blivit sedda i Blkulla och dessutom av ett djvulsmrke s motiverade det i sin tur fortsatt examination under tortyr. Den metod man anvnde p land var tumskruvar. Tydligen var metoden effektiv, eftersom alla som frhrdes beknde. Exempelvis dmdes nkan Ebba till dden p grund av tv angiverier, ett djvulsmrke och beknnelse under tortyr, trots att hon inte var [251] anklagad fr ngon som helst frgring eller annan ond grning. Det var enligt Psilanders moderna teorier sjlva djvulsfrbundet som motiverade ddsstraffet. S lngt kan det se ut som om Psilander, fullt i verensstmmelse med sin fasta vertygelse att Djvulen hrjade srskilt svrt p land, var p vg att f igng en massprocess utan nde. Ju fler som angavs av torterade VIII 4. Hradshvding Psilanders farliga idealism
Sida 86

desto fler skulle visa sig ha ett djvulsmrke ngonstans (alla p land tycks ha haft det) och kunde drefter under tortyr tvingas ange nya hxor. Om Psilander haft lyckan att verka hemma i egentliga Sverige ngra r senare hade han skert kunnat g till historien som en utomordentligt framgngsrik skrivbordsmrdare. Men p land innan den svenska hxpaniken ens hade brjat var Psilander en politisk extremist som mer och mer vckte den mindre bildade omgivningens misstnksamhet. Han fick till exempel besvr med en del pinsamma avsljanden om vad han och hans nitiske Sancho Panza, prsten Kjellinus, hade haft fr sig med de dmda hxor som de trakasserade i fngelset p Kastellholm. De hade tvingat ett par kvinnor att frska vrja sig med uppenbara lgner. Pastor Kjellinus hade nmligen varit mycket angelgen att komma ver ngot prov p den bermda hxsalvan, frutan vilken det inte skulle g att flyga. Han hade hotat den dmda hxan Lisbeta att lta brnna ner hennes hus om han inte fick se ett prov p hxsalva. Drfr hade hennes olyckssyster Ebba lyckats stjla lite skokrm frn ngon av fngvaktarna som hon smugglade ver till Lisbeta som i sin tur, frmodligen med en lttnadens suck, kunde skicka hxsalvan vidare till den stollige men farlige prsten. Nr skokrmsskandalen avsljades vckte det viss stigande misstnksamhet bland nmndemnnen, eftersom de ju faktiskt sett ett mycket tydligt prov p en falsk beknnelse. De brjade ppet stlla frgan om inte tortyren kunde ha en liknande [252] olycklig och alls icke avsedd effekt. Hradshvding Psilander svarade d med att trappa upp det vetenskapliga raffinemanget i bevisfringen med hjlp av ngra av tidens allra senaste rn frn universitetet i Dorpat. Ett rykande frskt verk, Prozesse wider die Hexen, av den akademiskt hgt erknde Michael Freude rekvirerades med ilfart. Och i enlighet med instruktioner i det nya bokverket brjade man genomfra nlprovet. Men nmndens misstnksamhet var inte undanrjd med denna nya metod, ven om nlprovet visade sig fungera p ett hgst frunderligt stt. Nr det emellertid blev dags fr en ny Margeta, som var hustru till en Lars Hansson och som ocks hon hade blivit angiven av den frsta hxan Karin Persdotter, kom vndpunkten. Nmnden lt sig inte nja med att Margeta hade ett djvulsmrke som alla andra och att djvulsmrket pstods vara oknsligt fr nlstick. Man vgrade att skicka henne till tortyrkammaren och krvde i stllet att en hgre kyrklig myndighet, dock inte med pastor Kjellinus inblandad, skulle prva saken. Efter ngon tid fick man ett kyrkligt analyssvar som emellertid varken bekrftade eller dementerade anklagelsen. Nmnden beslt sig d enhlligt fr att stlla denna mrka sak under Guds dom, vilket var som ett villkorligt ddsstraff men i praktiken ocks frigivning. Nmnden hade till slut revolterat mot hradshvding Psilander och den lilla lndska vgen av hxprocesser var ver. I den stora historien r den en liten parentes, men den r ett intressant undantag frn regeln att det var folket och dess nmndemn som drev p och intellektuella som Anders Stiernhk som med vxlande framgng frskte streta emot. P land var det faktiskt tvrtom. Men som mnga dogmatiska politiska extremister bde fre och efter honom hade Psilander skapat ett alldeles fr stort avstnd [253] mellan sig sjlv och det folk han ville tjna (som det skulle ha hetat i vr tid) eller snarare uppfostra (som det hette p hans tid). Det srskilt intressanta, eventuellt ocks obehagliga, med mn som Nils Psilander r att de inte kan beskrivas som medvetet onda. Skert hade Psilander de bsta av avsikter, vertygad som han var om sina egna verlgsna intellektuella utfrsgvor och insikter i modern vetenskap. Hr ser vi blodspret frn Martin Luther till det hxjagande prsterskapet i hans efterfljd, till kung Christian IV och hans mbetsmn, nda ner till hradshvding Psilander p land och lngst ner den cyniske bedragaren Mster Hkan. Hxprocesserna p 1600-talet har sitt upphov i ideologi politisk ideologi och teologisk r samma sak vid denna tid. Utan Martin Luther ingen kung Christian IV eller ideologiproduktion p universiteten frn Wittenberg till Dorpat. Utan dessa prster och deras frestllningar om djvulsfrbund skulle Blkullaresenrerna ha frdats straffritt i sin fantasi. Emellertid r denna enkla ideologiska modell fr hxprocesserna den minst populra bland nutidens intellektuella och forskare som hellre ser maktpolitiska frklaringar (klasskamp uppifrn) eller ekonomiska, sociologiska eller rentav meteorologiska frklaringar: Hxprocesserna i Dalarna sammanfll med flera rs missvxt i rad och p Island med srskilt strnga vintrar. Hxprocesserna i Danmark sammanfll med en stark nedgng i bndernas export av spannml, vilket fick dem att omedelbart brja ange varandra som hxor (trots att deras export av oxktt samtidigt kade). Sida 87
Hxprocesserna sammanfll med den nnu outvecklade 1600-talsstatens behov av att etablera sin absoluta auktoritet och drfr dog drygt 300 svenska kvinnor i hxprocesser (och, i s fall, mer n dubbelt s mnga mn avrttades fr tidelag). [254] Genom att avrtta miljoner kvinnor som var lkekunniga och intellektuellt verlgsna kunde mnnen skerstlla sin strvan att som grupp vara verordnade kvinnor och dessutom neutralisera kvinnornas medicinska konkurrens. Den hr typen av finurliga frklaringar har alla det gemensamt att de vill skjuta sjlva ideologin i bakgrunden, och det r inte helt ltt att frst varfr, om man bortser frn varje vetenskaplig disciplins naturliga strvan att alltid fredra de egna tankemodellerna framfr andra vetenskapers. Men mrkligt nog r den hr typen av akademiska och antiideologiska bortfrklaringar praktiskt taget obefintliga nr det gller 1900-talets ondligt mycket mer omfattande katastrofer i skrdade mnniskoliv. Ingen frklarar utrensningarna i Stalins Sovjetunion med annat n ideologi. Tvrtom frklaras alls inte massvlten i Maos Kina p 1950-talet med vder och vind utan just med ideologi. Man vill d snarare hellre gra Karl XI eller Christian IV till en sorts Stalingestalter. Vilket faller p sin egen orimlighet. Karl XI hade ver huvud taget inte tid med ngra hxor och Christian IV drevs av sin religisa ideologi och inte av ngon intrikat maktlra av de slag som nnu inte uppfunnits. Hxprocesserna r till sin krna kristen ideologi, ondligt mycket mer n ngot annat som vder och vind eller ekonomiska konjunkturer. Drav det raka blodspret frn Hxhammaren till hradshvding Nils Psilander. [255]
2007-07-11 07.57
Sida 88
VIII 4. Hradshvding Psilanders farliga idealism
IX
IX Om den goda inkvisitionen som trodde mer p rttsskerhet n hxor
1. Den romerska inkvisitionen
...
2. Den spanska inkvisitionen p Sicilien

...
3. Inkvisitionen i Portugal
...
IX Om den goda inkvisitionen som trodde mer p rttsskerhet n hxor
Sida 89
2007-07-11 07.57
Sida 90
IX 3. Inkvisitionen i Portugal
X
X Om hxornas advokat som rddade minst 5 000 mnniskoliv
1. Det brjade med en flicka som hade ngot ovanligt spnnande att bertta
...
2. Pkldda paddor och andra baskiska hxspecialiteter

...
3. Inkvisitionen griper in med katastrofalt resultat

...
4. Skdespelet som skapade 5 000 nya hxor

...
5. Inkvisitor Salazars rddningsexpedition

...
6. Rttegngen infr La Suprema

...
X Om hxornas advokat som rddade minst 5 000 mnniskoliv
Sida 91
2007-07-11 07.57
Sida 92
X 6. Rttegngen infr La Suprema
XI
XI Om Blkulla, hxpanik och barnvittnen i vr egen tid
1. Den djvulska pedofilsekten i Bjugn
...
2. Incestpanikens spridningsvgar och psykologernas uppfinningsrikedom

...
3. Den mest fruktansvrde brottslingen i nordisk historia?

...
4. Satanssekten som lade sina ritualmrdade barn i massgrav utanfr Sdertlje

...
5. Det yngsta barnvittnet i Nordens historia

...
XI Om Blkulla, hxpanik och barnvittnen i vr egen tid
Sida 93
2007-07-11 07.57
Sida 94
XI 5. Det yngsta barnvittnet i Nordens historia
XII
XII Efterord och kllor
Denna text blev tvivelsutan mitt livs mest stillasittande reportagearbete. Det gr inte ndvndigtvis anstrngningen mindre. Det var betydligt enklare att bestiga Matterhorn. Men ett reportage r det och ingenting annat. Ambitionen r allts att texten skall vara sann i journalistisk mening och att det tydligt skall framg vad som r redovisning av fakta och vad som r resonemang. Litteratur br man emellertid inte gra av hxprocessernas epok, tminstone inte fr svenskt vidkommande, ven om det var min frsta avsikt. Men det r en hgst vsentlig skillnad nr det gller kllor och faktisk kunskap om vi jmfr 1600-talet och 1100- och 1200-talen. Med en mttlig verdrift kan man pst att vi har namn och adress p de flesta personer som brndes p bl fr trolldom i Sverige, liksom p deras domare. I ett sdant kunskapslge har den litterra fiktionen ingen meningsfull uppgift utan skulle bara rra till bilden. Allts journalistik. A andra sidan, om denna text varit litteratur skulle jag med rtta ha kunnat anklagas fr plagiat frn flera hll, framfr allt frn professor Bengt Ankarloo och universitetslektor Jonas Liliequist och den danske forskaren Gustav Henningsen. Mitt eget bidrag [348] till kunskapsbilden r tminstone vad gller 1600-talet ytterst blygsamt. Vad jag avsett att stadkomma drvidlag r en sorts versttning till journalistik av den akademiska forskningens redan publicerade rn och kunskaper. Det arbetet skall inte verskattas, jag avser alls inte att upptrda i lnta fjdrar. Men det skall heller inte underskattas. Fr om det hade varit en enkel sak hade andra journalister redan gjort det. Mina tv fregngare i mnet, Lars Widding och Per Anders Fogelstrm, som bda tillhr den yppersta journalistiska eliten, begrnsade sig klokt till ett kort och dramatiskt avsnitt, nmligen slutet p de svenska hxprocesserna i Stockholm 167576. De skrev fr vrigt med en teknik som kan sgas vara new journalism lngt innan begreppet existerade; journalisten lnar 1800-talsromanens komposition och stilgrepp men bibehller kravet p korrekta fakta. Vad gller det obnhrliga kravet p att sakuppgifter skall vara korrekta har jag ftt en ytterst geners och vrdefull hjlp frn professor Bengt Ankarloo, vars granskning har besparat lsarna ett trettiotal direkta felaktigheter samt ett dumt resonemang. Samma hjlp har jag ftt frn Jonas Liliequist vid Ume universitet med kapitel VI. Jag frestller mig att Bengt Ankarloo, vars arbete i mnet r det sannolikt mest grundlggande i Europa, fr samma konstiga knsla vid lsningen av min text som jag sjlv fr nr jag ser ngon av mina romaner i en s kallad lsa-ltt-version fr invandrare och frstndshandikappade. Ytterst frsynt meddelade han mig att han tyckte att jag frenklat en del, bland annat i terminologin. Och det r ju sant, det var avsikten. Akademisk text r av flera skl, delvis nrmast principiella, olslig fr strre delen av mnskligheten. Hr r inte platsen att frska reda ut varfr det frhller sig s, det vore dessutom ofint att bita den hand som s generst frsett mig. [349] Vad gller den fljande kllfrteckningen har jag gjort ett mycket strngt urval i stllet fr att frska imponera s som akademikerna gr genom att frteckna allt de snuddat vid. Jag begrnsar mig till de kllor som antingen varit grundlggande fr mitt arbete, eller dr jag hmtat vsentlig information, eller dr en lsare som vill veta mer skulle f nje av lsningen. Stockholm i juni 2002 Jan Guillou [350]
Sida 95
2007-07-11 07.57
Kllor
Ankarloo Bengt, Trolldomsprocesserna i Sverige, Lund 1996 Ankarloo Bengt & Henningsen Gustav, Hxornas Europa 14001700, Lund 1987 Dagbladets Helgemagasin, Oslo 23 mars 2002 Duckert Hege m fl, Satans Kvinnfolk, Oslo 1989 Englund Peter, Det hotade huset, Stockholm 1994 Fogelstrm Per Anders, Historia kring Stockholm Hxorna i Katarina, Stockholm 1966 Fogelstrm Per Anders, En bok om Sder, Stockholm 1953 Gadelius Bror, Urban Hjrne och hxprocesserna i Stockholm 1676, Stockholm 1909 Gadelius Bror, Hxor och hxprocesser, Falkping 1963 Henningsen Gustav, Hxornas advokat historiens strsta hxprocess, Kristianstad 1987 Kringstad Hans, Bjugn-Formelen, Oslo 1997 Krfve Eva, Den stora ondskan i Valais, Stockholm 1992 Lagerlf-Gnetay Birgitta, De svenska hxprocessernas utbrottsskede 16681671. Bakgrund i vre Dalarna. Social och ecklesiastik kontext, Stockholm 1990 Liliequist Jonas, Brott, Synd och Straff Tidelagsbrottet i Sverige under 1600- och 1700-talet, Ume Universitet 1991 Lindeberg Per, Dden r en man, Stockholm 1999 Linnel Tore, Nyttovxter, Uppsala 1985 Lundmark Lennart, DN Kultur/ess den 7 och 8 mars samt 24 maj 2002 Rystad Gran, Karl XI En biografi, Falun 2001 Trondarnes Distriktsmuseums skriftserie Nr 3/2002, Europas Hekseprosesser og trolldomsforlgelsene i Troms Widding Lars & Jacobson-Widding Anita, Nr hxblen brann, Stockholm 1980 berg Alf, Hxorna de stora trolldomsprocesserna i Sverige 16681676, Gteborg 1989 [351] Sida 96
Rttelser
Efter att frsta upplagan av denna bok granskats av ett stort antal, och ibland mycket uppmrksamma, lsare och recensenter fanns anledning att gra ngra smrre frndringar. Det gller frmst avsnitt 3 i kapitel XI om den pstdde seriemrdaren Thomas Quick dr bland annat orden fogsvans bytts mot handsg och dockor till figuranter, samt har ocks Thomas Quicks verkliga och dokumenterade brottskarrir beskrivits ngot fylligare. Dessa korrigeringar innebr frvisso ingen skillnad i sakinnehllet men br nd genomfras med viss noggrannhet. Av strre betydelse r att fljande tv meningar i avsnitt 4, samma kapitel, har tagits bort: 1998 utnmndes Eva Lundgren till professor och chef fr Nationella sekretariatet fr genusforskning vid universitetet i Gteborg. Denna institution har fatt regeringens uppdrag att vetenskapligt bevisa att mn som grupp r verordnade kvinnor som grupp. Pstendet om det Nationella sekretariatet fr genusforskning m vara i sak korrekt men i sammanhanget ponglst. Professor Eva Lundgren i Uppsala, den drivande kraften bakom frestllningen om hemliga satansdyrkande sekter i Sverige, har hr nmligen frsetts med en merit som tillkommer en helt annan och till sataniska inbillningar fullkomligt oskyldig person, docenten i Gteborg Eva Gothlin, tidigare med efternamnet Lundgren. Namnfrvxlingen r mhnda uppenbar fr personer i de tv akademikernas nra krets, icke desto mindre en pinsam blamage. Eva Gothlin, fre detta Lundgren, har naturligt nog haft all anledning att distansera sig frn sin namne i Uppsala, just fr att undvika namnfrvxling. Jag har framfrt mina urskter till Eva Gothlin och upprepar dem hrmed rodnande. Stockholm i oktober 2002 Jan Guillou [352]

Haxornas Forsvarare

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Haxornas Forsvarare

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

JAN GUILLOU

Ett historiskt reportage

ISBN 91-642-0099-X Jan Guillou 2002

Om vgen mot frintelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Om Djvulens nederlag i Stockholm och en historiefrfalskad hjlte. . . . . . . . . . . . 39

Om varfr hxprocesserna inte var ngot stort bekymmer fr verheten . . . . . . . . . 53

Om 1600- och 1700-talens massaker p sexfrbrytare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63

VII Om hxorna i Danmark, Norge, Finland, Estland och Island . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

VIII Om det raka blodspret frn Hxhammaren till hradshvding Psilander. . . . . . . . 77

Om den goda inkvisitionen som trodde mer p rttsskerhet n hxor . . . . . . . . . . . 89

Om hxornas advokat som rddade minst 5 000 mnniskoliv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91

Om Blkulla, hxpanik och barnvittnen i vr egen tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

I Om hur Blkulla frvandlades frn fantasi till verklighet

2. gonvittnesskildring frn Blkulla

I 2. gonvittnesskildring frn Blkulla

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

I Om hur Blkulla frvandlades frn fantasi till verklighet

3. Blkulla blir juridik och teologi

4. Frn den ljusa medeltiden till 1500-talets mrker

I 3. Blkulla blir juridik och teologi

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

I Om hur Blkulla frvandlades frn fantasi till verklighet

I 4. Frn den ljusa medeltiden till 1500-talets mrker

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

I 4. Frn den ljusa medeltiden till 1500-talets mrker

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

5. Reformationen vertog den katolska hxtron

I Om hur Blkulla frvandlades frn fantasi till verklighet

I 5. Reformationen vertog den katolska hxtron

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

6. Tv olika vrldsbilder kolliderar och drmed hxpanik

I Om hur Blkulla frvandlades frn fantasi till verklighet

I 6. Tv olika vrldsbilder kolliderar och drmed hxpanik

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

I 6. Tv olika vrldsbilder kolliderar och drmed hxpanik

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

II Om vgen mot frintelse

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

2. Den frsta massavrttningen i Mora

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

3. En frvirrad verhet frsker avrtta lagom mnga

II Om vgen mot frintelse

II 3. En frvirrad verhet frsker avrtta lagom mnga

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

4. Hxornas frsta, och frsiktiga, frsvarare

II 4. Hxornas frsta, och frsiktiga, frsvarare

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

5. verhetens nya taktik en slutgiltig lsning

6. Den onde prsten i Torsker

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

II Om vgen mot frintelse

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

II Om vgen mot frintelse

II 6. Den onde prsten i Torsker

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

2. En gift medellders kvinna med gott anseende och god ekonomi

3. Den ytterst impopulra frdelningen av skulden

III 3. Den ytterst impopulra frdelningen av skulden

Hxornas Frsvarare Ett historiskt reportage

4. Processen mot pastorskan Fontelius