mneskonferensen Teorins stllning i litteraturvetenskapen, Uppsala 22-23 mars 2012

Berttande som tilltal teori, estetik eller praktik?

Beata Agrell Mitt paper tar upp en aspekt av berttandet som inte har en stark stllning inom litteraturteorin och knappast heller r vidare utforskad. I vart fall verkar intresset bland narratologer och retoriker vara minimalt. Det r tveksamt om den aspekten hr till den strukturalistiska narratologin, men den har nd ftt ett namn i Grard Genettes s kallade standardnarratologi: la narration eller the narrating act, kort sagt berttandet eller den berttande akten, till skillnad frn den avslutade berttelsen eller texten (rcit, narrative discourse) och historien eller det kronologiska frloppet (histoire, story). Den outforskade aspekt av berttandet jag vill belysa r berttandet som en yttrandeakt, det vill sga tilltalsdimensionen. Men det r inte mycket till teori jag har att stdja mig p. Vad jag har r en praktik, byggd p egen lsning av svl litteratur som teori, och drutver vissa frfattares och konstnrers explicita estetik. De teoretiska synstt jag kan behva mste jag sjlv bygga samman av begrepp som addressivitet (Bachtin), responsivitet (Asplund), performativ och illokutionr funktion (Austin), implicit lsarroll (Iser), repertoar (Iser, McCormick), retorisk situation, exigency [ndlge] (Bitzer, Miller), sociopoetik (Svedjedal) Men visst finns det teorier om allmn narrativitet och fiktion. Det frmodligen senaste bidraget p omrdet r kognitions- och evolutionsteori, som anlgger ett s kallat biokulturellt perspektiv. Men dr r de aspekter Genette urskiljt sammanslagna till ett homogent narrative. Deras kunskapsintresse r att frklara varfr narrative alls ingr i mnsklig kultur. Exempelvis Brian Boyd hvdar att narrative tillgodoser ett evolutionrt betingat informationsbehov 1 och frser oss med frklaringar och redskap fr att resonera kring handling. Narrative fiction tillgodoser det lika elementra behovet av cognitive play with patterns of social informat2 ion. Hr handlar det inte om att utforska narrativitetens olika aspekter, utan om att fokusera 3 de specifika kompetenser som narrative frser med i evolutionen av den mnskliga djurarten. Liknande perspektiv anlgger forskare som David Herman, Lisa Zunshine och Jonathan Gottschall. Inte berttandet eller ens berttelsen, utan historien och intrigen intresserar dem, och i fokus str karaktrerna. Beroendet av andra mnniskor under evolutionen har skapat ett behov av mind-reading att mta och tolka karaktrer. Detta har i sin tur drivit fram narra4 tive som grundlggande i mnsklig kultur. Karaktrsanalysen r ett evolutionrt behov och 5 drfr ocks litteraturvetenskapens centrala uppgift. Mnniskan r ett av naturen och evolutionen betingat djur, och denna inom naturvetenskaperna sjlvklara kunskap borde prgla 6 ocks vra litterra textanalyser. Bde Gottschall och David Herman skriver bcker om 7 mnniskan som det litterra djuret. Att omrdet r bde aktuellt och hett vittnar en stor debatt om i Critical Inquiry 2011-12 med bland andra Gottschall som central deltagare. Fr egen del menar jag nog att analys av litterra karaktrer r frfelad s lnge karaktrerna inte stts in i textens, berttandets och den litterra traditionens sammanhang: en litterr karaktr r inte en psykologisk person utan en artefakt i ord. Och den litterra text som karaktrerna befolkar r varken ktt och blod eller papper och trycksvrta. Sjlv behver jag flera

synstt och metoder fr att arbeta med text: fenomenologi och strukturanalys, men ocks retorik, traditionshistoria, bokhistoria och litteratursociologi; ja, ibland ocks lite kognitionsteori och statistik! Men nu var det allts frga om BERTTANDE. Berttande r en akt och process dr ngon be8 rttar ngot fr ngon i en viss retorisk och social situation. Detta fr brukar vi glmma bort. Men det r vrt att srskilt uppmrksamma: att berttande har formen av ett tilltal som manar til svar. Berttandet r allts inte autonomt, utan riktat p en lsare. Det r frst i lsakten som tilltalet frigrs, men lsakten r ocks det frsta svaret. Utan lsakt inget berttande. Berttandet r en social handling. Som tilltal r berttandet interaktivt och prglat av responsivitet i G H Meads och Johan Asplunds mening. Men det r inte primrt historien eller fiktionsvrlden som responsiviteten manar till svar p, inte heller berttelsen eller texten, utan just berttandet som tilltalsakt, och 9 svaret utgrs i frsta hand av lsakten. Ls mig som lser er, heter det hos Lars Ahlin; Sartre ser lsandet som svar p skrivandet och drmed som det msesidiga givandets ceremoni: konsten r en appell till friheten, och jag svarar p appellen genom att lsa. I lsandet aktiveras hela min person, men den r fritt utgiven, liksom ven den godtrogenhet med vilken jag tar emot berttelsen: Det r som en passion i kristen mening, det vill sga, som nr en frihet beslutsamt frstter sig i ett tillstnd av passivitet fr att genom detta offer uppn en viss hinsideseffekt. Lsaren gr sig godtrogen. Han stiger ned i godtrogenheten, och ven om denna kommer att sluta med att sl ihop ver hans huvud som en drm, tfljs den hela tiden av medvetandet att vara fri. (48) P s vis blir berttandeprocessen ocks en krleksakt dr tv friheter ger sig hn utan frbehll och skamlst stter sina frdomar och vrderingar p spel. Frestllningen om konsttillgnelsen som en krleksakt bortom alla hvdvunna estetiska vrden aktualiseras ven i Ulf Lindes utlggning av Duchamps konstsyn: konstnren inbjuder betraktaren till ett nytt seende, och betraktaren svarar med att gra sig till offer fr ett estetiskt eko, bortom alla smaknormer: Hans lge kan jmfras med en lskandes eller troendes, en som utan att veta varfr gr sig av med sitt krvande ego och handlst ger efter fr ett underbart och outgrundligt tvng. (Spejare, s 46) Men texten kan ocks synas stta lsaren ifrn sig. Som hos lutheranen Lars Ahlin eller katoliken Flannery O'Connor i det protestantiska bibelbltets USA: I en tid av frsvagad tro kan konstnren behva ta till vldsamma litterra medel fr att f fram sin vision fr en fient10 11 lig publik, skriver hon i en ess. Hon syftar till en ansttseffekt som skakar om lsaren. 12 Men ven anstten kan vara en krlekshandling i betydelsen ett stt att upprtta en relation. S till exempel i hennes mest knda novell, A Good Man Is Hard To Find (Partisan Review 1953). Den handlar om en frrymd mrdare, som skjuter ner en hel familj p tre generationer. Slutligen kan texten ven synas likgiltig eller helt stum i frhllande till lsaren och den retoriska situationen. Det r den hrdkokta prosans nstan berttarlsa strategi. Men stumheten r en synvilla: berttandet pgr hela tiden fr fullt, mest som showing men ocks som telling; och ven showing visar sig vara telling. S exempelvis i Hemingways The Killers (Scrib13 ners Magazin 1927). Dr r det tv yrkesmrdare som sker sitt offer.

I OConnors novell fr mrdaren, The Misfit, ta god tid p sig, s att stort utrymme ges t att visa hur familjemedlemmarna frhller sig till dden som konkret existentiell realitet till skillnad frn hur de under resan lekte med tanken att mta det ddshot som den efterlyste mrdaren utgjorde. Vi ges ocks inblick i kontrasten mellan den sorglsa utflykt som inleder berttelsen och dess tragiska slut. Samtidigt r berttandet spckat med antydningar som bde fregriper tragedin och kommenterar berttandets tilltal, och de riktas till lsaren, inte till karaktrerna. Framfr allt frevisas hur ovarsamma de nnu aningslsa familjemedlemmarna r i sina relationer till varandra: hur de irriteras, retas, grlar, slss som skulle de leva i evighet med varandra och inte behvde ta vara p tiden. Men s mter de allesammans dden, inte kollektivt utan en och en, i tur och ordning. Till sist r bara farmodern kvar. Hon frsker vinna the Misfit t Jesus, men misslyckas eftersom the Misfit genomskdar hennes hyckleri. nd hnder det ngot mellan dem i hennes ddsstund: en epifani, som frammanar en synvnda men samtidigt utlser det ddande skottet. Infr dden faller hycklande roller och ngsliga konventioner bort; hon ser ett gonblick sin mrdares mnsklighet, och han glmmer sitt mrdarjag. Men nr hon rr vid honom i en antydd smekning rkar han i panik och skjuter henne. She would of been a good woman if it had been somebody there to shoot her every minute of her life r hans slutkommentar. P stt och vis har hon ocks frberett den genom att klda sig s att hon ser snygg ut om hon skulle mta dden: In case of an accident, anyone seeing her dead on the highway would know at once that she was a lady, frklarar berttaren. Alla dessa hndelser och karaktrer r framberttade av en torr och saklig men tydligt nrvarande tredjepersonsberttare. Fenomenen uppstr i berttandet och upphr nr det r frbi, och de r inte till fr sin egen eller berttarens skull, utan fr lsaren. Berttandet stller fram dem till vrt beskdande, och vr sak r att reagera p dem. Men kan vi ocks lta bli att svara p detta tilltal? O'Connor har gjort allt fr att vcka reaktion genom att gestalta s starka och ansttliga motiv i sina lsares kultur som mjligt. Att inte reagera vore detsamma som att beknna sig till de ansttliga vrderingar hon satt i spel. Man kan frga sig vilken exigency, vilket ndlge, som den hr berttelsen sjlv r ett svar p. Ngra forskare skyller p frfattarens autoimmuna sjukdom, SLE, som vid denna tid befann 14 sig i ett akut stadium och tog livet av henne nr hon var 39 r. De menar att den motsgelsefulle Misfit r en metafor fr denna lika motsgelsefulla sjukdom och att berttandets tilltal vdjar om frstelse fr svaghet.Men exigency i retorisk mening r inte privat utan avser ett gemensamt ndlge. Vad det handlar om frevisas i sm steg redan p berttelsens ytplan i bilden av familjen: hr r ett efterkrigsamerika som vunnit hela vrlden men frlorat sin sjl, det vill sga regredierat till ett egoistiskt barnstadium av habegr och makthunger utan frmga till mellanmnskliga relationer. I The Killers (1927 i Scribner's Magazine) mter en annan typ av tredjepersonsberttare, men lika illistig. Han gmmer sig ofta i karaktrernas dialog, men han kommer till tals oftare n man tror. Alla karaktrernas yttre beskrivs ordentligt, liksom hur de sitter, str, gr eller ligger. Inte minst liggandet r viktigt, fr det knnetecknar det tilltnkta offret i slutscenen. Berttandet brjar med att nrma sig titelfigrerna, the killers, p vg in i en restaurang och stter dem i dialogisk konfrontation med personalen. Detta r spritfrbudets tid, men gsterna krver och fr alkohol. Men det r tydligt att de kommit fr att mocka grl: den ena krnkande provokationen efter den andra skjuts av mot vrden, som inte vgar kasta ut dem eller ens frsvara sig. De frklarar ocks ppet att de tnkt dda svensken Ole Andresen, som snart

skall komma, men inte fr att han gjort dem ngot, utan p grund av en bestllning. Berttaren stter ocks fram egna iakttagelser av signifikanta detaljer, som frtydligar den redan otrevliga bilden av de bda skurkarna: de r kldda likadant i trenchcoat, hatt och svarta handskar, och de ter med handskarna p. De stlls fram mer som mrdarmaskiner n som mnniskor, ett intryck som frstrks av att berttaren liknar dem vid a vaudeville team. Nr Ole inte kommer och mrdarna gtt ppnas fr stor lttnad, men den blir inte lngvarig. Fr vrden sker upp Ole i bostaden fr att varna honom, men Ole vet redan. Det r bara en tidsfrga innan mrdarna hittar honom. I medvetande om detta r Ole redan som dd: han ligger p sngen med ansiktet mot vggen och vntar i fatalistisk trosvisshet. Han vill inte ens frska fly eller gmma sig. nd beskrivs han som en jtte, a heavyweight prizefighter and he was too long for the bed. Typiskt fr detta berttande r att vi inte fr veta ngonting om bakgrunden: vem Ole r, vilka the killers r, vad de gjort eller inte gjort. Det r bara den existentiella situationen infr dden som berttaren skildrar. Det r i princip samma grepp som OConnor tillmpade. Men ocks hr kan finnas en exigency fr texten att svara p: frbudstidens laglshet och grymhet med Al Capone i bakgrunden. Mrk vl, att ingen av texterna speglar den situation och det ndlge de kan tnkas svara p. De utgr berttanden som svarar p det. Drfr r texterna inte realistiska. Men de har ett starkt frhllande till verkligheten, och berttandet r ocks prglat av den kulturella repertoar och de litterra medel som stod till buds just dr och d: den amerikanska Sderns faulknerska groteskteknik och tjugutalets hrdkokta kriminalidiom. ***
1

tools for reasoning about action. Narratives may record practices previously successful or unsuccessful. [---] Narratives may offer explanations outcome O occurred because we performed action Aor analogues, parallels, or partial models for reasoning, as when indirect memories of Easter Island, the Holocaust, or Hiroshima guide our decisions today. Or they may merely introduce us to more of the range of human behavior, so that we have a richer context for understanding when we encounter something new. (Brian Boyd, On the Origin of Stories: Evolution, Cognition, and Fiction, Cambridge Massachussetts: The Belknap Press of Harvard University Press, 2009, 166) Fiction, like art in general, can be explained in terms of cognitive play with patternin this case, with pattterns of social informationand in terms of the unique importance of human shared attention. [---] Even more than other social species, we depend on information about others capacities, dispositions, intentions, actions, and reactions. Such strategic information catches our attention so forcefully that fiction can hold our interest, unlike almost anything else, for hours at a stretch. (130) A biocultural approach to fiction will focus especially on the shared understandings that make us able and eager to tell and listen to stories. It therefore operates upon premises different from other approaches current in literary studies. It suggests that the most fruitful research program will consist not in looking for codes in the language of narrative, in the structuralist mode, or in analyzing how ideology or the contestation of ideologies determines narrative, in the poststructuralist mode, or in erecting a taxonomy of possibilities (of communicative positions, temporal relations, or character roles), in narratology. It will focus instead on the deep, specieswide competences that enable us, first, to understand events in ways similar to but richer than those of other animals (Chapter 10); second, to form and follow representations of events, or narratives (Chapter 11); third, to invent stories as a kind of cognitive play, in this case with social information (Chapter 12). It will show how these capacities and inclinations build up slowly from simpler predecessors but alter markedly as they pass through the major evolutionary transition of human ultrasociality. (130) Literature pervasively capitalizes on and stimulates Theory of Mind mechanisms that had evolved to deal with real people, even as on some level readers do remain aware that fictive characters are not real people at all. The novel, in particular, is implicated with our mind-reading ability to such a degree that I do not think myself in danger of overstating anything when I say that in its currently familiar shape it exists because we are creatures

with ToM. As a sustained representation of numerous interacting minds, the novel feeds the powerful, representation-hungry complex of cognitive adaptations whose very condition of being is a constant social stimulation delivered either by direct interactions with other people or by imaginary approximation of such interactions. (Lisa Zunshine, Why we read fiction, 2006, 10)
5

In short, the traditional job of literary scholars has been to explore why characters act and think as they do, and to explain significances in the messages that texts convey to readers. (Jonathan Gottschall, Literature, Science, and a New Humanities, 2008, 17) In short, the theories of human nature that have dominated the recent history of literary theory and criticism now exist almost exclusively in the humanities. (18) In my view, the origins of the crisis, and its dogged permanence, are principally traceable to one basic cause: literary scholars only rarely succeed in accumulating more reliable and durable knowledge. [---] In other words, literary studies is not a discipline where we reliably succeed in producing firmer and surer understandings of the things we study. In stark contrast to the sciences, in literary studies we have only argument and counterargument. Often these arguments center on permanent questions that have been in place, more or less, from the earliest Greek beginnings. And the debates seem to revolve in continuous circles, bending with fashions and the pronouncements of our charismatic leaders. (Gottschall, 7) Se vidare debatten om litterr darwinism i Critical Inquiry vol. 32, winter 2011. The literary animal : evolution and the nature of narrative / Ed. Jonathan Gottschall and David Sloan Wilson, Evanston, Illinois: Northwestern University Press, 2005 resp. Zoonarratology: Narrative Pathways to Nonhuman Worlds (in progress) Se James Phelan, Judgments, Progressions, and the Rhetorical Experience of Narrative, i Experiencing Fiction: Judgments, Progressions, and the Rhetorical Theory of Narrative, Columbus: The Ohio State University Press, 2007, 3. v. Ruth Finnegan, The How of Literature, Oral Tradition, 20 (2005:2), 164187. Bark och lv, Stockholm: Bonniers, 1961, 62. Anders Tyrbergs Anrop och ansvar: berttarkonst och etik hos Lars Ahlin, Gran Tunstrm, Birgitta Trotzig, Torgny Lindgren. Stockholm : Carlsson, 2002 betonar tilltalsdimensionen, men knyter den till en egocentrerad identitetsproblematik som representerar ett perspektiv motsatt det som jag r ute efter och som jag ven tror r frmmande fr den evangeliskt-lutherske Ahlin. In an age of waning belief, [the] artist may have to resort to violent literary means to get his vision across to a hostile audience. (O'Connor, Novelist and Believer, i sin Mystery and Manners: Occasional Prose, ed. Sally Fitzgerald and Robert Fitzgerald, Farrar, Straus and Giroux, 1969, 155). an essential displacement of the reader (a.a. 155). Flannery O'Connor, "On Her Own Work," i Mystery and Manners, 107-18.

10

11 12 13

Theory of omission/ isbergstekniken: If a writer of prose knows enough about what he is writing about he may omit things that he knows and the reader, if the writer is writing truly enough, will have a feeling of those things as strongly as though the writer had stated them. The dignity of movement of an ice-berg is due to only one-eighth of it being above water. A writer who omits things because he does not know them only makes hollow places in his writing. (Hemingway; cit.eft. Charles M. Oliver, Critical companion to Ernest Hemingway : a literary reference to his life and work, New York: Facts on file, 2007, 1999, 545) Carl S. Horner, Misfit as Metaphor: The Question and the Contradiction of Lupus in Flannery O'Connor's "A Good Man Is Hard to Find", Disability Studies Quarterly, Volume 25, No. 4, Fall 2005.

14