Beata Agrell

Denddegrsucc.DdsrunanochDanAndersson
(131:) En upprrande frgiftningsolycka, som krvde tvenne ddsoffer, har under natten till torsdagen intrffat p hotell Hellman, Bryggaregatan, i Stockholm. S inleder Stockholms Dagblad den 17 september 1920 sin rapport om de spektakulra omstndigheterna kring frfattaren Dan Anderssons och frskringsinspektren Elliot Erikssons dd.1 Orsaken var cyanvtefrgiftning p grund av ovdrade sngklder impregnerade med detta gift, som anvnts fr bekmpning av ohyra. Hndelsen uppmrksammades i ett stort antal dagstidningar, och i flera av dem vergick nyhetsartikeln i en ddsruna. ven de fristende ddsrunorna denna dag var mnga, och den snabba publiceringen kunde ge intryck av att det var en celebritet som gtt bort. Dan Andersson var d 32 r och mitt uppe i sin grning som frfattare, med tv novellsamlingar, tv diktsamlingar och tv romaner publicerade. Ngot genombrott kan man dock inte tala om; hans senaste bok, romanen David Ramms arv (1919), hade frst refuserats av Bonniers, och sedan efter publicering p Tidens frlag blivit hrt kritiserad p bde estetiska och moraliska grunder.2 Den positiva kritik, som trots allt kom, prglades av frbehll och fr tiden avskrckande kodord av typen ruskig realism, ohygglig intensitet, psykisk dekomposition och andra vinkar om ett dekadent-ansttligt innehll.3 Men nu var han allts dd, Dan Andersson, och det under omstndigheter som i ett slag gjorde honom till rikskndis. Historien om hans dd blev hett stoff med feta rubriker i de flesta tidningar, och kunde p en del hll rentav konkurrera med artiklar kring det pgende andrakammarvalet 1920. I denna nyhetsfrmedling kom ocks diktaren

JusteradversionavartikelmedsammatitelisaArping&MatsJansson(red.)Kritikensdimensioner. FestskrifttillTomasForser.BrutusstlingsBokfrlagSymposion.Stockholm/Stehag2008,ss.131148

med p ett hrn: ddsrunorna var legio och publicerades grna i anslutning till nyhetsartikeln eller rent av som en avslutande del av den kanske som en tillmpning av det (132:) redaktionella grepp som kallades den omvnda pyramiden: att den viktigaste eller mest sljande informationen textens clou placeras frst, s att eventuella strykningar enkelt kan gras bakifrn.4 I vrt exempel ryker i s fall ddsrunan frst. Men det finns ocks andra mjliga frklaringar, som vi strax skall se. Ddsrunan som tidningsgenre saknar dock inte allmnt intresse. Utver information om den dde ger den ocks inblick i mentalitet och tankeformer, svl tidens som tidningens och artikelfrfattarens.5 I Dan Anderssons fall vittnar ddsrunorna inte minst om hur vlknda kulturmyter kan f liv genom en spektakulr dd. Frmst frsts den romantiska myten om det ofrstdda geniet, vars betydelse uppenbaras frst efter dden fr att inte sga genom den, eller skall vi kanske sga: genom ddsrunan. Men ocks den borgerliga framgngssagan kunde gra sig gllande, om n som tragedi: hr var en vars skra bana mot hjderna avbrutits i frtid, till olycka fr mnskligheten eller tminstone den bildade allmnheten. Vissa ddsrunor kunde emellertid ocks, i strid mot genrekonventionerna, andas kritik av diktaren, och ytterligare andra kunde ansl ett polemiskt tonfall till angrepp p den kritiska offentlighet som inte frsttt att ta vara p diktaren och de vrden han ven efter sin dd representerar. Ddsrunan visar sig hr vara en bde rymlig och komplex genre med plats fr svl argumenterande som beskrivande och berttande inslag.6 Men frst och sist r uppgiften vrderande: att avge det vergripande och sammanfattande omdme som skall bli den ddes eftermle. Den uppgiften innebr ocks att direkt eller indirekt stta sig till doms ver de vrden han representerar inte bara estetiskt eller professionellt, utan ocks etiskt och politiskt. Som dagstidningsgenre nrmar sig ddsrunan i det avseendet recensionen, med den skillnaden att det i ddsrunan r hela frfattarskapet som recenseras, dessutom sammanlst med frfattarens personlighet och liv, vilket prvas mot tankefiguren det estetiskt

meningsfulla frfattarlivet.7 Det r mot den bakgrunden ingen tillfllighet, att Per Rydns kritikhistoria ftt titeln Domedagar.8 Ddsrunan, eller nekrologen, r vl ingen lustig genre precis, men en genre r den, ofta av domedagstyp, drtill ofta brukad och flitigt lst,9 och det gr den tminstone intressant. Dessutom ger den en gonblicksbild av stort receptionshistoriskt vrde, srskilt om den sammanlses med andra ddsrunor ver samma frfattare. Ddsrunan r en srskild sorts frskvara i regel skriven inom ett dygn efter ddsfallet10 och drfr lttare att hitta (133:) i lgg och mikrofilmrullar n recensioner. Ty recensioner fre frstadagsrecensionens och kultursidans epok kan vara tidsmssigt utspridda och terfinnas var som helst i tidningen,11 drtill med ett ovisst antal tidningar som tnkbara publiceringsfora, vilket gr skandet till en ndls trial-and-errorprocess. En ddsruna ver samma frfattare r inte lika svrtkomlig och fungerar i frekommande fall som en recension av hela frfattarskapet innan de receptionshistoriska omdmena cementerats. Ddsrunan fngar frfattarens dd som nyss timad hndelse, vilket skiljer den frn senare minnesord, hyllningsartiklar och kritiska litteraturhistorier ven om den kan ha drag av samtliga. Ddsrunan r drfr gnad att vcka viss reflexion, inte bara ver sitt freml och receptionshistoriens nycker, utan ven ver sin genre. I det fljande vill jag d anstlla reflexion ver denna genre och dess frhllande till ngra slktingar; och jag skall gra det med ddsrunor ver Dan Andersson som skdningsexempel. Nrmast fljer dock ngra genreteoretiska stdjepunkter hmtade frn den frvnansvrt rikhaltiga forskningen om ddsrunan. Ddsrunaigenreperspektiv Nekrolog i) (kortare, skriftlig) levnads- 1. minnesteckning ver en nyligen avliden person, ddsruna. (SAOB, sp. N472)

Som texttyp r ddsrunan en hybrid, slkt med ett flertal genrer: frn den moderna nyhetsartikeln, notisen, kortbiografin och recensionen till den klassisk-retoriska apostrofen, reminnet, epitafiet och elegin. Likt de tv sistnmnda r ddsrunan en genre som svarar p en bestmd typ av situation: dden och med den frbundna sammanhang. Som sdan bruksgenre styr ddsrunan ocks lsarens syn p bde dden och den dde: elegins, elogens och epitafiets dd r en annan n ddsrunans; en ddsruna hopsatt med en nyhetsartikel ger ytterligare andra signaler. Aktuell forskning om ddsrunan bygger p detta pragmatiskperformativa genrebegrepp: att de olika stt p vilka vi uppfattar, upplever och svarar p en situation prglas av de genrer vi anvnder;12 ty genrer utgr de retoriska kontexter inom vilka vi erknner, iscenstter och terskapar olika situationer, praktiker, relationer och identiteter.13 Men ocks omvndningen gller: nr likartade retoriska responser p terkommande situationer schematiseras till genrer, s bidrar (134:) de slunda uppkomna genrerna i sin tur till att strukturera de stt p vilka dessa situationer uppfattas.14 Genrer r i det perspektivet bde funktionella och kunskapsteoretiska, och ddsrunans genre svarar mot andra situationer, behov, frvntningar och frestllningar n exempelvis elegin (sorgedikten) och elogen (reminnet). Ddsrunans uppgift i dagspressen r kanske inte frmst att trsta de efterlevande eller prisa den dde oftast en man utan att gra hans liv officiellt erknt och drmed frse honom med en publik identitet.15 Ddsrunan konstituerar dden som en social tilldragelse med krav p bekrftelse av individens medborgerliga vrde. Via ddsrunan konstitueras den dde som en medborgare, vars liv speglas i de institutionella sammanhang dr han deltog.16 Enligt en uppfattning utgr ddsrunan inte minst i de stora dagstidningarna en semi-ritualiserad skrningspunkt fr etiska, politiska och professionella vrldar.17 Som etablerad genre fungerar den drvid som en sekulariserad rite de passage : syftet r att underltta skilsmssan frn den dde och omvandla den enskildes sorg ver hans frnvaro till nrvaron av ett kollektivt minne, som objektiveras just i ddsrunan.18 I en redaktionell dagstidning iscenstts objek-

tiveringen ven via ddsrunans kvasijuridiska funktion: att avge ett auktoritativt slutomdme ver den dde svl hans samhlleliga insatser som hans personlighet och denna dom ver dd man r vad som lever kvar i det kollektiva minnet.19 I dagspressen kan ddsrunan sledes, som ocks Elaine Showalter ppekar, f funktionen att samla upp kaotiska knslor av chock och sorg i ett enande offentligt nu.20 Men som genre r ddsrunan det dominerande uttrycket fr den bortgngnes offentliga betydelse. Drfr har den ocks uppfattats som en politisk praktik i syfte att hgtidlighlla och bekrfta den makt, prestige och sociala nrvaro som prglar den ddes srskilda grupp.21 Som tidningsgenre kan den ocks spegla och frstrka tidningens egen mer eller mindre medvetna ideologi.22 Ddsrunans vrdekonserverande betydelse betonas inte minst av tongivande modernister som TS. Eliot och Ezra Pound. Nr en stor diktare dr, skriver Eliot, r ngonting oersttligt p vg att frsvinna, ett andligt vrde, som varken biografier eller textanalyser kan bevara, utan som endast kan objektiveras i ddsrunans form.23 Samtidigt str det klart att de bda hgmodernisternas egna vningar i ddsrunans genre inte bara syftade till att inprnta minnet av den dde, utan ocks till att styra receptionen av deras egna frfattarskap.24 Bda sg dden som den stund d de sjlva skulle upptas och infrlivas i en erknd konstnrlig (135:) gemenskap och drmed listas som frebilder fr nsta generation.25 Bda ansg att postuma hyllningar r en viktig aspekt av litteraturhistorien, eftersom de bidrar till att ge den hyllade frfattaren en plats i den historien och i gllande kanon.26 Ddsrunan antar i det perspektivet en performancekaraktr, inte olik den Tomas Forser noterat hos dagens postmodernt narcissistiska recensenter.27 I vissa kulturer uppfattas ddsrunan ocks sjlv som en klart sknlitterr genre, och exempelvis England har en lng litterr tradition av fiktiva ddsrunor.28 I egenskap av hybridgenre kan ddsrunan sledes anta flera olika former: som till exempel en lsvrd historia, en slagkraftig nyhetsrapport och/eller en vrderande minnesteckning.29 Den biografiska berttelsen och det positiva omdmet uppfattas dock av hvd som grundlggande

inslag, och mot den bakgrunden beskrivs ddsrunan grna som en borgerlig genre, modellerad efter den individualistiska framgngssagans heroiska mnster.30 Men genren ger ocks utrymme fr varianter, som bryter mot detta positiva grundmnster: en negativ (avskrckande), en tragisk (medlidsam), en ironisk (distanserat tvetydig) och en otraditionellt positiv (vid sidan av framgngssagans mnster).31 Till dessa avvikare kunde ocks lggas den tragisk-demoniska variant, som sedan Romantiken inte sllan prglar ddsrunor ver bortgngna frfattare. Utmrkande fr den r ett anti-borgerligt och ambigust perspektiv, dr anstt och fascination blandas. I ddsrunor ver frfattare brukar annars den borgerliga framgngssagans mnster motsvaras av tankefiguren det estetiskt meningsfulla frfattarlivet, det vill sga frestllningen att liv och dikt fljs t i en gemensam utveckling.32 Mer om detta i det fljande. En ddsruna skulle enligt Eliot visserligen ge de viktigaste biografiska uppgifterna, men frmst beskriva den stllning som den dde tnjt i livstiden hans symboliska kapital skulle vi vl idag med Pierre Bourdieu sga; samt vad gller frfattare ge ett begrepp om vad kvalificerade kritiker i hans tid ansg om honom.33 Fr Eliot r vrderingsaspekten och formandet av eftermlet sledes avgrande och verordnat den biografiska berttelsen. Ddsrunan artar sig hr snarast till en sorts samlingsrecension av verket och frfattarlivet,34 och den modellen anvnds ocks flitigt i Dan Anderssons fall. Fortsttningsvis skall vi flja hur denna recensionsmodell varieras och ingr mer eller mindre harmoniska freningar med andra genrer av olika slag. En recension, skriver Tomas Forser, r en text om en annan text inskriven i massmediernas dramaturgiska krav och jrnhrda lnelag.35 Han (136:) fortstter: Stark eller svag r en sdan text alltid villkorad bde av genrehistoriens formsprk och journalistikens nu. Den handlar om en annan text. Men den handlar ocks sjlv och berttar d sin egen historia.36 Hr anges i komprimerad form en rad vsentliga aspekter av recensionen i dess kontext: metalitterra och genrehistoriska liksom pragmatiska och performativa. Dessa aspekter r lika giltiga fr ddsrunan, sedd i ljuset av genrediskussionen ovan. I ddsrunans fall

utgrs den andra texten av hela frfattarskapet, inskrivet i frfattarlivet och sammanfrt till en text som ddsrunan sledes konstituerar. Den r vad den beskriver och utgr drmed en performance, med klart performativ karaktr.37 ven ddsrunans text om en annan text r sledes sjlv en handlande, som bde konstruerar, instiftar och dmer denna andra text. Vilken denna text blir och hur den konstrueras styrs lika mycket av massmediernas dramaturgiska krav och journalistikens nu som av ddsrunans genrehistoriska formsprk. Och, kan tillggas, av de maktstrukturer och ideologiska diskurser som den dde, ddsrunan och/eller ddsrunans frfattare ingr i.38 Forser betonar ocks recensionens nnu i modern tid klassisktretoriska karaktr. Bde till uppbyggnad och syfte liknar den det klassiskt-retoriska talet: komponerad enligt principen om exordium, narratio, argumentatio och peroratio r recensionen vl gnad att vcka sympati, undervisa och emotionellt pverka lsaren.39 Dessa frmgor prglar ocks sjlva kritikerrollen: frmgan att rtt dela mellan ethos, logos och pathos.40 Och samma krav stlls p ddsrunan, som ju ligger nnu nrmare det ceremoniella retoriska talet: medan recensionen kan sgas motsvara det rdgivande talet (genus deliberativum),41 s motsvarar ddsrunan, liksom gravdikten, det lovprisande (eller klandrande) talet (genus demonstrativum). Men som vi skall se r ddsrunans grnser inte alltid s ltta att faststlla i praktiken. Ddsrunansgrnserochdetestetisktmeningsfullafrfattarlivet I de uppjagade skriverierna i anslutning till Dan Anderssons dramatiska dd tenderar texttyperna att blandas och genrerna, som redan ppekats, att skjutas in i varandra. Den inledningsvis citerade nyhetsartikeln i Stockholms Dagblad den 17 september rapporterar utfrligt om frgiftningsolyckan under feta tvspaltiga, men fr tiden typiskt taffliga rubriker som Frfattaren Dan Andersson och en Bollnsbo frgiftade av cyanvte, Olyckan upptcktes (137:) frst vid 2-tiden torsdags e. m., Frgiftningen orsakad av cyanvte.42 Avslutningsvis mter emellertid

ofrmedlat rubriken Dan Anderssons frfattargrning, satt i mager kursiv, och under den kommer en helt annan sorts text en frfattarskapsrecension eller ddsruna. Drefter fljer signaturen O. Rs., dvs. Olof Rabenius.43 Drmed aktualiseras frgan om ddsrunans grnser: var brjar och slutar den? Signaturen ser formellt ut att underteckna hela textpaketet, men avser kanske endast frfattarskapsavsnittet; nyhetsartiklar var i allmnhet osignerade. Men placeringen tyder nd p att de bda artiklarna skall lsas tillsammans.44 I s fall kan nyhetsdelen, med sin dramatiska rubriksttning och skakande berttelse, sgas motsvara exordium och narratio i det klassiska schemat; medan Rabenius text, med sammanslagningen liv-dikt och den argumenterande och vrderande ansatsen, motsvarar argumentatio och peroratio. Sammanslagningen liv-dikt avlgsnar behovet av en strikt biografisk berttelse och kar utrymmet fr argumentation och vrdering, samtidigt som nyhetsartikelns berttelse om ddsfallet kan sgas ta ver den biografiska narratio-funktionen i Rabenius framstllning. I Dan Andersson finner nu Rabenius en ganska stark och utprglad individualitet, ett originalgeni av kraft och lidelse, men utan konstnrlig frmga: Ngot hgre mtt av plastisk och objektiv formkraft besatt icke skalden; hans dikter ro mestadels rivna och oroliga i stilen. Det r enbart som uttryck fr diktarens personlighet och de som detta verk har ngot intresse:
Isinadiktermladehanvildmarksbohmenslivmedenromantisktlsslppt inbillningochmedgrella,disharmoniskafrger.Dettragisktdemoniskahos nedbrutnaenslingar,hosstigmnochtrashankarvardetlynne,hanskte tergiva[]Detfannslidelseochsjlsstridbakomhansframstllningavdessa figurer,somuttrycktefrfattarensegnakvaldaochirrandeknslor.

Modellen fr Rabenius framstllning r frsts den romantiskdemoniska konstnrsmyt som ytterligare framhvs i beskrivningen av romanen David Ramms arv: detta verk biktar frfattarens livsngest och framlgger hans erfarenheter frn tillvarons nattsida med ruskig realism. I detta tydligen nrmast sinnessjuka frfattarskap kan Rabenius endast rekommendera ngra snger, vilka trots artistisk ofullgngen-

het har en viss suggestiv verkan. Med sockrade dimunitivformer av ett slag som annars enbart anvndes om tidens kvinnor karakteriserar Rabenius denna anstndiga del av (138:) diktarens lyrik som ngra sm krleksvisor, skra nyponblommor, vuxna p heden. Peroratio slutklmmen tervnder emellertid till den kraftiga accenten i Anderssons diktning och stter fram den som uttryck fr en begvning och ett temperament ver alldagliga mtt. Slutomdmet r hvligt men knappast entusiastiskt: Onekligen har vr litteratur genom hans tidiga bortgng han var fdd 1888 lidit en frlust. Den romantisk-demoniska konstnrsmyten i Rabenius ddsruna varierar och p stt och vis inverterar bde den borgerliga framgngssaga som brukar strukturera den typiska ddsrunan och den litteraturkritiska tankefiguren det estetiskt meningsfulla frfattarlivet. Intetdera har i Dan Anderssons fall tydligen kunnat realiseras, enligt Rabenius om p grund av frtida dd eller ofrmga vare osagt. Tankefigurens grundform r estetisk liv och verk ses som tv sidor av en och samma process; men Rabenius argumentation slirar mellan estetisk och psykologisk tillmpning. Argumentationen vittnar i s mtto om den nnu pgende vergng frn historisk-estetisk till genetiskpsykologisk diskurs, som det positivistiska genombrottet medfrt, bde i litteraturhistorisk forskning och litterr kritik.45 Rabenius lser verket som uttryck fr frfattarens psyke, men detta anvnds i sin tur till att frklara verket. Drmed gr resonemanget i cirkel vilket strider mot modern positivistisk logik; samtidigt som verk och liv i slutndan skiljs t vilket strider mot den ldre romantiska historismen, enligt vilken liv och verk utgr en oskiljbar, rent estetisk enhet.46 Ddsrunor ver frfattare kommer sllan med ngot nytt, utan teranvnder det som redan sagts i recensioner. Den demoniska varianten av tankefiguren det estetiskt meningsfulla frfattarlivet hade redan tidigare anvnts i recensioner av Dan Anderssons verk, i synnerhet av romanen David Ramms arv. Den demoniska tankefigur som strukturerar Rabenius ddsruna terfinnes i exempelvis Oscar Wieselgrens tidskriftsrecension av David Ramms arv 1920. ven Wieselgren betonar frnvaron av konstnrliga kvaliteter, ty av

ron av konstnrliga kvaliteter, ty av komposition eller formell genomarbetning finnes dr intet spr.47 Skildringen griper likafullt genom en s ohygglig intensitet att den icke kan lmna ngon oberrd Det finnes inga frsonande drag i skildringen, icke ens ett frsk att tcka eller skyla verklighetens fruktansvrda nakenhet. Liksom hos Rabenius framhvs skildringens patologiska drag, vilka verfrs p frfattarens person:
Heladenorediga,episodiskaochytterstlsligtsammanhngandefram stllningsformenvittnarocksofrtydbartomenpsykiskdekomposition,som (139:)kanskeredangttalltfrlngtfrattkunnahejdas.Intrycketavatthela bokenalltigenombehandlarngotsjlvupplevatremellertidsstarkt,att manknappastknnersiggarttattnrmareingpattanalyseraden.

Romanen skulle allts vittna om en frfattarperson i upplsning och kanske redan bortom all rddning. Den i och fr sig bermmande slutklmmen ter sig mot den bakgrunden varken som fljdriktig eller realistisk: Man fr endast hoppas, att dess egenartade och rikt begvade frfattare icke med den sagt sitt sista ord i vr litteratur. I Carl-August Bolanders recension i Dagens Nyheter, En svensk pote maudit (21.11 1919),48 terkommer samma variant av tankefiguren, men dr r vrderingen av demonin helt annorlunda: Trck, smuts, lidande, last r det fullt av i denna bok, litteraturtanterna skola skert frfasa sig och idylloptimisterna sl ifrn sig med hnderna. [---] Men det r ingen ung estet som frlst sig p satanisterna, det r en bok som sklver av erfarenhetens frtvivlan. Det r drfr den griper som den gr. Och s den hnfrda slutklmmen: En pote maudit, men vilken poet, det r en lyrisk lidelse i denna bok som den svenska litteraturen inte ofta ser maken till. Bolanders perspektiv r mer estetiskt n psykologiskt: han terfr ansttligheterna p en litterr tradition, med Charles Baudelaire och Oscar Wilde som stora namn, till vilken nu ocks Dan Andersson sllar sig som en av diktarmysteriernas invigda. I Bolanders tillmpning av tankefiguren synes det estetiskt meningsfulla frfattarlivet p vg att realiseras fullt ut: det borgar just demonin fr.

Ddsrunansgrnser,genreblandningochperformativfunktion Att kritiker knutna till borgerligt-konservativa organ som Stockholms Dagblad och Svensk Tidskrift var mttligt entusiastiska ver Dan Andersons frfattargrning r inte frvnande mer frvnande r i s fall den klart positiva bild som flera andra borgerliga tidningar levererar.49 Men skillnaden mot vnsterpressens bedmningar r nd verraskande stor. Social-Demokraten hedrade skalden med inte mindre n tre olika ddsrunor tre dagar i fljd. Den frsta (17.9 1920), signerad Oscar Olsson studiecirkelns fader50 var sammanskriven med nyhetsartikeln, alldeles som i Stockholms Dagblad, men efter ddsrunan fljer i Social-Demokraten en tredje texttyp, formellt ett brev till den dde, men utan underskrift. Nyhetsartikelns tvspaltiga (140:) rubriker i tre niver direkt under varandra mter redan p tidningens frsta sida: En ung diktares tragiska dd Dan Andersson frgiftad, Tv personer antrffas p torsdagen dda p sina resanderum i hotell Hellman, Slarv vid desinfektion med cyankalium den nrmaste orsaken till den hemska olyckan. Efter en kort, enspaltig redogrelse fr [den fasansfull [a] olycka[n] fljer en ny mellanrubrik, Dan Anderssons diktning, drtill frsedd med en genreverskridande asterisk, som hnvisar till en not, dr frfattarskapets viktigaste verk frtecknas. Denna del av textpaketet, signerad Oscar Olsson, utgr vad som kunde kallas den egentliga ddsrunan, men bilden av frfattaren tecknas helt och hllet utifrn frfattarskapet, utan std av vare sig extern biografi eller socialdemokratisk ideologi. Inte heller lses verket som vittnesbrd om frfattarens psykologi. Som frfattarskapets sammanhllande tema framhlls [m]nniskans obotliga trnad bortom meningslsheten, prglad av livskampen i fattigdomens smuts och ohyra och elnde men utan explicit klassmssiga eller sociala perspektiv: i allmnhet tar fattigdomens frbannelse sig uttryck i ett patos av hgre art, allmngiltigare och vidare. Olssons textinriktade lsart r ovanlig i denna den biografistiska heroismens tid, men n mer anmrkningsvrd i ett socialdemokratiskt organ r kanske dess till

synes a-politiska tendens. Men den r andra sidan i linje med den klassisk-humanistiska litteratursyn som tidningens ledande kritiker, Erik Hedn, fresprkade. (Mer om det nedan.) Ovanlig r emellertid ocks omtolkningen av naturens roll i detta frfattarskap, som n idag grna karakteriseras med klichn vildmarksromantik. Frvisso, skriver Olsson, ger Dan Andersson oss vrt land, skogslandet, i all dess vildnaturs fgring och mrka dslighet, med dess trollkunniga och religisa mystik, men: Naturen intar emellertid aldrig ngon dominerande plats i hans diktning. Livskampen r alltid det centrala. Hgst stter Olsson De tre hemlsa, frfattarens djupaste och sannaste bok om livets lidande, och karakteristiken av den romanen ger mlande uttryck fr kritikerns eget pathos, hans svl personliga som litterra engagemang: Mnniskans lidandes historia str hr skriven med friskt rtt blod utan levrade plumpar och osnygghet. Det str som en strlglans omkring den gripande skriften. Livets ofrgngliga kraft och sknhet ven bland livets smuts och elnde! Olssons ddsruna. avslutas p konventionellt vis med en uppmaning om tack till diktaren fr vad han gav, samt underskrift; men drefter fljer, som nmnts, en ny rubrik, Ord om en dd (Kurs. BA), som ngot (141:) oegentligt vergr i ett brev med direkt tilltal i Du-form. Brevet r osignerat, men refererar till det skrivande jagets personliga mten med den dde diktaren och r laddat med bde subjektiva knslouttryck och poetiska klicher: Spelman var Du fdd, vida i vrlden hade Du vandrat, oro bodde i Ditt blod. Ont hade Du slitit, och gra voro de dagar Du hade framfr Dig. Men vardagens dslighet kunde Du besegra, det sprang fram rosor vid din [sic] vg, Du vandrade fram. Trots klichbilden av Dan Andersson som en diktare frn de djupa skogarnas mrker tenderar emellertid det anonyma brevet att ge mer biografisk information n den signerade ddsrunan. I brevet omnmns exempelvis hans engagemang i Ruyard Kipling, planerna p sjmansliv i Kiplings anda, samt resan till London fr att leva som en bland storstadens frtappade och utsttta underfrsttt i spren av Jack London och Avgrundens folk: Ner i det djupaste mrkret ville Du vandra, se

vra armaste brder, dela deras lger, knna deras frtvivlan vid avgrundens rand. Men brevets avslutning till skillnad frn Olssons ddsruna frefaller oavslutad och prglas mer av vanmktig sorg n uppbygglig tacksamhet: vi bja i sorg vra huvuden vid Din br. Och nr maktlshet slr kvvande ver oss. [sic] Inte minst genom detta (o)grammatiska avbrott i stllet fr slutklm framstr detta brev som mer pindariskt-sublimt n klassiskt-retoriskt, helt genomsyrat av pathos som det r. Dess mest knnbara funktion r vl att upphva effekten av Olssons retoriskt korrekta slutklm p ett nrmast Dan Anderssonskt vis. I detta aggregat av tidningsartiklar kring Dan Anderssons dd mter en sammanhngande diskurs men tre olika genrer, som alla bde svarar p och konstituerar ddens situation. Men de konstituerar dden p olika stt, och fr drigenom olika funktioner, vilka triggar olika sorters svar frbundna med olika typer av behov.51 Nyhetsartikeln konstituerar dden som skandals frstasidesnyhet med samma nyhetsvrde som det pgende valet. Placering, rubriksttning och layout svarar hr mot bde informationsbehov och sensationshunger.52 Ddsrunan i Olssons tappning, ter, konstituerar dden genretypiskt som en social tilldragelse och bekrftar den ddes medborgerliga vrde, dvs, det kulturella och konstnrliga vrde som frfattarskapet utgr. Detta frblivande vrde uppmanas vi, lsare av ddsrunan, att lta trsta oss av och knna tacksamhet fr. Slutappellen kanoniserar sledes frfattarskapet i ett kritiskt omdme och markerar drmed ddsrunans performativa karaktr. (142:) Det performativa draget bidrar ocks till att ge ddsrunan karaktren av en rite-de-passage: berttelsen om den lidandesvg, som frfattarskapet via ddsrunan p en gng r och gestaltar, lyfter ocks fram det som en hyllning till [l]ivets ofrgngliga kraft och sknhet ven bland livets smuts och elnde och mynnar ut i tacksgelse. Detta r en rituell ordning, som frut ppekats genretypiskt gnad att omvandla den enskildes sorg ver frnvaron av den dde till nrvaron av ett kollektivt minne, som ddsrunan objektiverar.53 Fr denna delvis stllfretrdande funktion borgar ju ocks Olssons personligt engag-

erade ton: det skrivande jaget gr sjlv med frfattarskapet p dess lidandesvg, och den apostroferade lsaren gr med honom. Det anonyma brevet slutligen, den direkta apostrofen, etablerar en jag-du-relation, dr livet konstitueras som en serie personliga mten med diktaren och dden som en personlig frlust av hans nrvaro. Slutackordet prglas av sorgens vanmakt. Det skrivande jaget iscenstter hr inte bara sin personliga sorg, utan ocks sin personliga relation till den dde. Om den dde i Olssons ddsruna gjordes till allas egendom, s kan han hr synas privatiserad. Men bara till synes, fr avsndaren r anonym, tilltalet r riktat mot duet/den andre, och det skrivande jaget vergr i slutstycket till att tala i vi-form. De personliga mten med frfattaren som omtalas kunde i det perspektivet lika grna vara envars personliga mte med hans verk. Ddsruna,minnesrunaochauktoriseratslutomdme Lsta tillsammans utgr denna triad av artiklar en bestmd komposition, som ocks far sin fortsttning i vnnernas minnesrunor, nrmast Harry Blombergs ddsruna i samma tidning dagen drp (SocialDemokraten 18.9).54 Hr r det tveklst frfattarens person som beskrivs och hyllas, drtill av en kollega och arbetarfrfattare liksom han sjlv. Ingressen stter tonen, frst genom att likna den dde vid en lom, en ropandes rst som viner ver hstliga skogsvatten; sedan med vlbekanta Dan Andersson-klicher: en tillvarons utlnning, en sndrig skugga, mrkt av livsngest och frmlingskap, prvad i lidandets ugn och kampen vid Jabboks vad. Ett biografiskt avsnitt betonar lika frutsgbart svrigheten att frena det hrda fysiska slitet fr brdfdan med frfattarskap. Men karakteristiken av frfattarskapet verraskar dock genom att ta avstnd frn andra Dan Andersson-klicher, som vildmarksdiktare och social diktare. Skogen, kolmilan och fattigdomen har givit stoff till hans dikt, men aldrig varit i (143:) centrum fr den, enligt Blomberg; till exempel skogen har diktaren sett som en skogsbo ser den, inte som naturskildrare:

Urhansdiktslrentillmtesenluktavkrrochmyrmedblommandeskvat tram,skntter,dnandehstskogarochkvickabckdragomvren.Menallt dettaharsattsgakommitmedpkpet,nrhanskildradedettunga, trstlsaslpetidekargademarkernaiDalarnasfinnskogar.

De avslutande personliga minnena bekrftar att det r en vn som talar om en vn och i slutraden ocks till samme vn: Gamle vn! Samma intima tonfall och samma klicher varierar vnnen Torsten Fogelqvists minnesruna i Dagens Nyheter, Dan Andersson in memoriam, publicerad redan 17.9.55 Liksom Blomberg inleder han med att likna den dde vid en fgel men inte vildmarkens lom utan diktens albatross, inlnad frn den Baudelaire som Dan Andersson vid denna tid hll p att verstta:
DanAndersson[]frdadessomenfrmlinggenomlivet,frtrogenmeddess lidanden,skarpsyntfrdessfasorochelnde,menfrmmandefrvadsom andrakalladessrealiteter,enalbatross,somavsinastoravingarhindradesatt g.JagkommeratttnkapdennaBaudelairesliknelse,bdedrfrattden varstrffandehrochdrfrattDanAndersson,justhllpmedatt versttaBaudelaire.

Med denna liknelse byts den genretypiskt borgerliga framgngssagans mnster ut mot romantikens tragisk-demoniska diktarmyt, enligt vilken diktaren r en del av dikten. Samtidigt aktualiseras frsts tankefiguren om det estetiskt meningsfulla frfattarlivet men p den punkten r Fogelqvist inte entydig: Kanske hade aldrig de geniala mjligheter han bar inom sig och som glimtvis skymta i hans bcker gtt i blom. Han hrde icke till dem som kunna inrtta det t sig, ta vara p mjligheterna, hushlla med geniernas gvor. Hr antyds att diktarens natur var sjlvfrbrnnande (som Baudelaires) p ett stt som kunnat hindra hans utveckling mot ett estetiskt meningsfullt frfattarliv. Han hrde till de drar som g och leta efter livets innersta mening och som glmma att de skola ha tak ver natten och brd fr morgondagen, heter det vidare. Men just denna vrldsfrmmande drskap knyter tydligen i slutndan samman liv och dikt till en estetiskt meningsfull helhet, som Fogelqvist lter Ruyard Kiplings dikt om dikten tolka i den ddes egen versttning: Ett vilset ljus. En lgas flmt. Ett stundom

halvslckt bloss. Men eld och sng, en verklig eld, en verklig sng. (144:) Det var Dan Anderssons korta orosliv och lnga dikt. Med det personliga tillgget: Jag r tacksam fr att jag fick lra knna honom. Han var ett sorgebarn, en frhoppning, en vn. Det r trffande och retoriskt effektivt. Fogelqvists kollegiala stmma hade sin srskilda auktoritet, men det var nd inte den rst alla vntade p. Frst p fjrde dagen den 20 september bestiger arbetarrrelsens ledande litteraturkritiker tribunen och avger sitt omdme.56 Erik Hedns ddsruna (Social-Demokraten 20.9) inleder med att i Dan Anderssons frtida dd, liksom p frsk, se det estetiskt meningsfulla frfattarlivet realiserat om n med en viss hemsk fljdriktighet: att den som i sin diktning mer n ngon levande svensk diktare och kanske mer n ngon bortgngen, givit uttryck t livsndens obotliga elnde ocks fick skdliggra detta med sin dd. Liv och verk lses hr samman, och denna helhet tolkas med std av den romantisk-demoniska konstnrsmyten: hos Dan Andersson var i sllsynt grad stark sjlskraft, rik ursprunglighet och slende intelligens frenade med tydliga och farliga frstrelsekrafter. Men denna spnning var ocks frfattarskapets styrka och originalitet: Han ste stndigt ur erfarenheten eller ur mnniskoandens stora skapelser direkt, och hans intensitet [van av en s sjlsskakande, s sjlspinande makt att man mste g till de stora ryssarne fr att finna ngot liknande. Men Hedn ser ocks en utveckling p vg bort frn den livstrtta pessimism som prglat diktarens tidiga verk: Hans prosapoetiska skaparkraft var s tydligt stadd i lngsamt, men skert tg mot de stora verken att den [] skert ven upptckt den livsvilja, som dock mste finnas bakom den verkliga storheten. Hr fljer som synes en ny tillmpning av tankefiguren, enligt vilken frfattarens frtida dd inte (tragiskt-ironiskt) fullbordar utan avbryter en pgende utveckling mot det estetiskt meningsfulla frfattarlivet. Ty redan den kraft, varmed han skildrade dem [sina undergngsmrkta hjltar], den seghet, varmed han ter och ter kom tillbaka till det snderslitande mnet utan att lta sig sjlv snderslitas drav, [rjde] att han i motsats mot sina bckers

hjltar ej tnkte lta sig frintas. Med denna argumentation har Hedn bddat fr sin magnifika pero ratio: S vart hans verk ett vittnesbrd om the indomitable soul of man, om mnniskoandens okuvlighet, liksom det var ett vittnesbrd om den svenska arbetarklassens okuvliga och skaparkraftiga idealitet det mest hoppfulla som verhuvud existerar i Sverige. Med denna slutklm lyckas Hedn hlla diktaren ren frn politiska etiketter och samtidigt anvnda (145:) denna renhet fr att sjlv gra en politisk markering: som vittnesbrd om mnniskoandens okuvlighet vittnar Dan Anderssons verk ven om okuvligheten hos svensk arbetarklass.57 Mot Hedns subversiva, med frfinad retorisk list komponerade ddsruna, str den litteraturpolitiskt militanta ddsruna, som Folkets Dagblad Politiken publicerade den 18.9, under rubriken Dan Anderssons personlighet och diktning, signerad K. E..58 Inledningen lyfter fram Dan Andersson som en sllsynt egenartad personlighet, vilken ocks prglat hans verk. Men det psykologiska spret verges redan efter ngra rader; i stllet fljer en ursinnig kritik av den svenska samtidslitteratur, som den ddes verk s vlgrande avvikit frn redan vid debuten: Svensk diktning ver huvud hade allaredan vid denna tidpunkt rkat i ddvatten; den mrgfattiga poesi, som fddes under jmmer och vnda av ngra framsparkade versmakare, ndde knappast lngre n till bokhandlarens disk. Det var en litteratur som inte ens den borgerliga publiken on ide lsa, samma gamla Kpmat, ver vilken de nyligen gspat i Idun och Veckojournalen m. fl. liknande publikationer, och [de] voro ddligt frskrckta att terigen behva intaga det osvikliga smnmedlet. ven borgarpressen, heter det, talade om litterr stiltje, men glmde d den frnyelse som arbetarlitteraturen tillfrt: Man gitte icke i allmnhet meddela lsarna med ett ord, att inom arbetarklassen, dr tidernas rrelser vckt andarna, en fruktbrande diktning begynte spira. Dan Andersson var frsts en av dessa marginaliserade pionjrer, men hade han ftt leva, s skulle minsann storheten i hans verk ha tvingat ven de motstrvigaste att stifta bekantskap med hans diktning. Liv och verk fljs t: Kampen fr tillvaron skildrar han i

grella frger, ty han har varit med ver allt och sjlv erfarit fattigdomens och frtryckets olika former. Fortsttningsvis betonas svl den politiska kraften i frfattarskapet, som att verket skapats i objektiv och framfr allt strngt konstnrlig anda samma dubbla krav som Hedn brukade stlla vid bedmning av arbetarlitteraturen.59 Slutklmmen konstaterar bde att Dan Andersson som diktare ntt lngre n de flesta och att [h]an dog fr tidigt. Det frfattarliv som hr recenserats framstr sledes som estetiskt meningsfullt, men som sdant p en gng frverkligat och avbrutet. Denddegrsucc (146:) Att studera ddsrunans genre r som framgtt ett grnslst fretag, inte minst om Dan Anderssons namn skall avgrnsa diskursen. Samtidigt r just den diskursen belysande fr genrens mngfald, frgreningar och allmnt textgenererande kraft. Dan Anderssons dd 1920 var en spektakulr nyhet i bde journalistisk och litteraturkritisk mening, och den intrffade vid en tidpunkt d den svenska dagspressen befann sig i sin mest expansiva fas ngonsin;60 dessutom samma r som socialdemokratin befann sig i regeringsstllning fr frsta gngen och ett val med fri och lika rstrtt (fr mn) var p gng. Eftersom Dan Andersson rknades som arbetarfrfattare blev han bedmd bde frn vnster och hger, och eftersom han ocks i och med sin tragiskt frtida dd? rknades som en betydande, om n ifrgasatt, frfattare, kunde en strid om ideologisk hemvist fr hans namn frmrkas i spalterna. Detta trots att hemlshet var ett av ddsrunornas vanligaste attribut i beskrivningen av den dde. Ddsrunans genre har i detta sammanhang framsttt som en mngfrgrenad hybrid med recensionen och biografin och kanske hagiografin som viktiga slktingar, men ocks med frbindelser till juridiska, rituella och andra performativa diskurser och funktionssammanhang. Ddsrunan har urgamla anor, bland annat till gravdikt och parentation, men det grundmnster som terkommit i materialet fr

min analys bygger p den borgerliga framgngssagan varierad, inverterad, korrumperad, exempelvis via den tragisk-demoniska konstnrsmyten; eller frtydligad med std av tankefiguren det estetiskt meningsfulla frfattarlivet. I Dan Anderssons fall kan man sga att den dde gjorde strre succ n den levande.61

ext=I&i_rphr=j%E4rtelius,20051101http://www.ne.se/rep/nekrologiefterm%C3%A4let somkonst?i_h_word=efterm%C3%A4let,091227.
11

Frstadagsrecensionenrenrelativtsenfreteelse,somblivitregelidestoradag stidningarnafrstisent1950tal.VidtidenfrDanAnderssonsddvarvenkultursidanett nrmastokntbegrepp;r1920varGteborgsHandelsochSjfartstidningensamom dennanymodighet,ochendagligkultursidadrjdeimngafallndatill1970talet.Se TomasForser,Kritikavkritiken.1900taletssvenskalitteraturkritik(Grbo:Anthropos, 2002),ss.29f.,33f.43;samtDensvenskapressenshistoria,III,ss.71f.,184f. SeAnisBawarshi,TheGenreFunction,CollegeEnglish,62,(2000:3),[ss.335360],s. 35.DetsynsttpgenrersomhanprvartergrpCarolynMillerspragmatiska,retorisk performativasynpgenrersomtypiserade,semiotisktmedieradehandlingar.Set.ex.Mill ersnumeraklassiskaartikelGenreasSocialAction,QuarterlyJournalofSpeech,70 (1984),ss.151167.Sev.MichailM.BachtinsdialogiskresponsivagenrebegreppiFrgan omtalgenrer(195253;tr.1979),vers.HelenaBodin,Genreteori,red.EvaHttnerAu relius&ThomasGtselius(Lund:Studentlitteratur,1997),ss.203239,samtForsers tillmpningavdetsammaiKritikavkritiken,s.107f. Bawarshi,TheGenreFunction,s.336. Bawarshi,TheGenreFunction,s.340.

12

Noter
(146:)Osign.,Tragiskolyckaphotellhr.Tvddsoffer,StockholmsDagblad17.9 1920. Gstagren,Krleksomialltingbor.DanAnderssonslivochdiktning19161920(diss., Gteborg:Zindermans,1971),ss.308314.
3 4 2 1

Set.ex.OscarWieselgren,Urbokmarknaden,SvenskTidskrift1920,s.44.

13 14 15

SeDensvenskapressenshistoria,III,DetmodernaSverigesspegel(18971945),red. GunillaLundstrm,PerRydn&ElisabethSandlund(Stockholm:Ekerlidsfrlag,2001),s. 79f. Publicitetenomdeddasgermycketomdelevandeochhar[]ocksettpresshis torisktintresse,skriverPerRydniGammaltochnytt,ifrf:sVrdagligalsning.Ngra sidortillbelysningavdensvenskadagspressensgenrerochhistoria(Stockholm:Norstedts, 1981),[ss.3649]s.44f. (147:) Beskrivning,berttandeochargumentationr,enligtSeymourChatman,defundamentala texttyperna.Sekap.NarrativeandTwoOtherTextTypes,ihansComingtoTerms.The RhetoricofNarrativeinFictionandFilm(Itacha&London:CornellU.P.,1990).
7 8 6 5

Bawarshi,TheGenreFunction,s.356.Ddsrunansfremlharavhvdvaritenman; seDemoor,FromEpitaphtoObituary,s.26 BridgetFowler,CollectiveMemoryandForgetting:ComponentsforaStudyofObituar ies,TheoryCultureSociety,22(2005:6)[ss.5372],s.61. Fowler,CollectiveMemory,s.61. Fowler,CollectiveMemory,s.61.

16

17 18 19

SeThomasOlsson,Detestetisktmeningsfullafrfattarlivet,Samlaren1989,ss.2737.

PerRydn,Domedagar.Svensklitteraturkritikefter1880,Press&Litteratur,14,Skrifter utgivnaavAvdelningenfrpressforskningvidLitteraturvetenskapligainstitutioneniLund (Lund,1987). Ddsrunanrdenmestlstadelenavtidningen,enl.MarysaMoore,DisinferringIdeol ogyfromaCorpusofObituaries:aCriticalPostMortem,DiscourseSociety,13(2002)[ss. 495536],s.500. ArneJrtelius,Eftermletsomkonstochsomdemokratiskrttighet, http://wwwne.se/jsp/search/show.section.jsp?LartJd=RP9933&Lword=j%E4rtelius&Lht

10 9

Fowler,CollectiveMemory,s.61,samtDemoor,FromEpitaphtoObituary,s.259. Ddsrunanssocialtrituellafunktionnrmarsigismttoocksbegravningens;ochliksom begravningenkundevenddsrunangrastillettinlggiklasskampenlngtinp1900 talet;seBirgittaSkarinFrykman,Sistaordet,enrevolutionistillhet.Omarbetarbe gravningarnassocialasprk,Arbetarrrelseocharbetarkultur.Bildochsjlvbild(Stock holm:Carlsson,2007),[ss.32173],ss.67,104f. ElaineShowalter,Waytogo.OnwhyobituariesareabusinessintheUSandanartin theUK,Guardian,Saturday,September2,2000,http://www.guardian.co.uk/print/ 0,,4058089103418,oo.html,070913 http://www.guardian.co.uk/books/2000/sep/02/books.guardianreview5,091227.Demoor, FromEpitaphtoObituary,s.260. Fowler,CollectiveMemory,s.62.Demoor,FromEpitaphtoObituary,s.262. Demoor,FromEpitaphtoObituary,ss.260..

20

21 22

10

23 24 25 26 27 28

Demoor,FromEpitaphtoObituary,s.262. Demoor,FromEpitaphtoObituary,s.264,269,273.. (148:)Demoor,FromEpitaphtoObituary,s.272. Demoor,FromEpitaphtoObituary,s.261,264.. Forser,Kritikavkritiken,s.161.

41 42 43

SeForser,Kritikavkritiken,s.32.,omkritikensrdgivandefunktion. SeDensvenskapressenshistoria,III,ss.7881omrubriksttning.

OlofRabenius(18821948)varlrare,versttare,litteraturkritikeriStockholmspressen, samtfrfattaretillbl.a.HansLarsson:Ensvenskdiktarfilosof(1944). StdfrdenmisstankengerForsersppekandeatttidningarunderdefrstadecennier naavfrrasekletbehandlarkonstkulturensomnyheter(Kritikavkritiken,s.33).Menjfr nedan,not50. Olsson,Detestetisktmeningsfullafrfattarlivet,ss.27f.,36.Idettagenetiskbiografiska perspektivanvndsdenpsykologiskabiografinsomfrklaringtillverketskaraktr,medan tidigarelitterraportrttrerochlitteraturhistoriskaklassicister,t.ex.avtypenAtter bom,hadeanvntverketfrattbeskrivafrfattarensomettmedsittverk(s.34).Seven Forser,Kritikavkritiken,ss.137f.ombiografisklitteraturkritiksommedelvgmellanlittera tursociologiochnykritik. Dengenetiskabiografinanvndersigavbiografifrattgeenfrklaringtilltext,men uppfattarsamtidigtdenlitterratextensomettdirektareuttryckfrsinupphovsmann vaddenlitterreportrttrenmenar.(Olsson,Detestetisktmeningsfullafrfattarlivet, s.3).ILisbethLarssonsSanningochkonsekvens.MarikaStiernstedt,LudvigNordstrmoch debiografiskaberttelserna(Stockholm:Norstedts,2001)utvecklasresonemangetattAt terbomsochandraromantikersbiografiskakunskapsintresseintevarinriktatpfrfatta rensindividuellapsykologiskaliv,utanphansverkochhurhangenomdettauttryckte intesigsjlvutanngotannatstrreochmerallmngiltigt(s.251),medandremotden vetenskapliga,avpositivismenprgladebiografismenidetsena1800talet,arbetademed betydligtenklaredirektkopplingarmellanfrfattareochverk(ss.253255). OscarWieselgren,Urbokmarknaden,SvenskTidskrift1920,s.44. Forser,Kritikavkritiken,s.33,rknarBolander(18881969) somettavdetunganamn DNknutittillsigkring1920. T.ex.ErnstKlein,DanAnderssoninmemoriam,SvD17.9,samt.osign.iDanAndersson dd,GHT17.9,DanAnderssondd,GT17.9,DanAnderssonavliden,GP18.9. OscarOlsson(18771950)varsocialdemokratochpionjrisvenskfolkbildning,bl.a.ge nomattinfrastudiecirkelnsompedagogiskform.SevidareBirgittaAhlmoNilssonsartikel idennasvolym,medhnvisningar..FrOlssonsomlitteraturkritikerseMargaretaFahl gren,Litteraturkritikeriarbetarrrelsen.EnstudieiErikHednsdagskritik19091925,Skrif terutgivnaavLitteraturvetenskapligainstitutionenvidUppsalauniversitet,14(diss.,Upp sala,1981),ss.42f. SeBawarsi,TheGenreFunction,s.355. Redandettatidiga1900taluppvisaralltstendensertilldentabloidiseringsomForser analyseratidetsena1900taletslitteraturkritik:Kritikenunderlggsjournalistikensall

44

Demoor,FromEpitaphtoObituary,s.260.v.Showalter,Waytogo.Ettintressant exempelpfiktionaliserandeterbrukavddsrunansgenreisvenskmodernismgerMats JanssonsanalysihansDensistebarden.OrdochbildhosSvenAlfons(Stockholm/Stehag: BrutusstlingsBokfrlagSymposion,2005),s.277.

29 30 31 32

45

Demoor,FromEpitaphtoObituary,s.261. Fowler,CollectiveMemory,s.62. Fowler,CollectiveMemory,s.6266.

46

Olsson,Detestetisktmeningsfullafrfattarlivet:dennatankefigurbottnaridenmod ernaepokensestetiskanorm,denidealistiskaestetiken,ochdennasfrestllningomdet nrafrhllandetmellandetkonstnrligagenietslivochverk.(s.27f.).Figureninnebr, attdetsamladekonstnrligaverketbeskriversammautvecklingskurvasomsinupphovs manslivskurvdochdrmedrettsantuttryckfrsinskapare(s.28).

33 34

Demoor,FromEpitaphtoObituary,s.269.

Iforskningenkringddsrunanppekasocksengenrehistoriskfrskjutningfrn sedelrandeberttelsetillslagkraftigrecension;set.ex.BarbaraKay,BritishObituaries, NationalPost,ElectronicEdition,February02,2004, http://www.barbarakay.ca/archive/20040202BritishObituaries.htm,070913 http://www.barbarakay.ca/index.php?option=com_content&view=article&id=317&Itemid= 3,091227.

35 36 37

47 48

SeForser,Kritikavkritiken,s.20. Forser,Kritikavkritiken,s.20.

49

SeForser,Kritikavkritiken,s.161,omkritiksomperformance,samtJonathanCullerom termhistorienfrnJ.L.Austin,viaJ.Derrida,tillJ.Butler,iPhilosophyandLiterature:The FortunesofthePerformative,PoeticsToday,21(2000:3)[ss.503519],s.504. SeJudithButler,BodiesThatMatter:OntheDiscursiveLimitsofSex(NewYork:Rout ledge,1993),s.235,omperformativaperformances:statementswhich,intheuttering, alsoperformacertainactionandexercisebindingpower.[pstendenvilka,i[sjlva]yt trandeakten,utfrenvisshandlingochutvarbindandekraft.]

39 40 38

50

51 52

Forser,Kritikavkritiken,s.56. Forser,Kritikavkritiken,ss.53f.

11

mnnavrderingarochdetkrvsprivatiseringar,elitfokusering,spetsningavinformation. Denkritiskatextenblirettsupplementtilldenuppseendevckandeartikeln.(Kritikavkri tiken,s.150).Menjfrovan,not42.

53 54 55

SeFowler,Collectivememory,s.61.Seovan,s.4mednot17. HarryBlomberg(18931950),DanAnderssoninmemoriam,Soc.D.18.91920.

Fogelqvist(18801941),frfattare,folkbildareochrektorfrBrunnsviksfolkhgskolavar ettannatavdetunganamn,somDNknutittillsigkring1920;seForser,Kritikavkritiken, s.33.

56 57

FrHednsledanderollseFahlgren,Litteraturkritikeriarbetarrrelsen,ss.11,12f.,148.

SeFahlgren,Litteraturkritikeriarbetarrrelsens.136omHednstroplitteraturens betydelseiklasskampen. Enutfrlignyhetsartikelhadeinfrtsredan17.9underrubrikernaFrfattarenDanAn derssonddgenomfrgiftning,HarjmteenannanresandeomkommithotellHellman iStockholm.Artikelnavslutadesmedenrudimentrddsruna,dvs.enkortbiografioch vrderingavfrfattarskapet:enavdemestlovandeblandvraungadiktare,denfrms teidenungaskara[n]avungaurarbetarklassensledutgngnafrfattare.Samtidigtutlo vasettutfrligareeftermletilldenddeskaldensminnetillnstadag.

59 60 61 58

Fahlgren,Litteraturkritikeriarbetarrrelsen,s.99. SeDensvenskapressenshistoria,III,ss.148150.

Segren,Krleksomialltingbor,ss.217219omdetentusiastiskamottagandetavden postumanovellsamlingenChimokamas.Denddegrsuccrgrensslutord.

12