Tentamen II Drkt- och interirhistoria Veronica Setterhall (vese001@hgo.

o.se) PM Valda portrtt: Marchesa Brigida Spinola Doria av Peter Paul Rubens, 1606: http://www.marquise.de/en/1600/pics/1606_1.shtml Lady at Harpsichord av Vermeer, 1670: http://www.marquise.de/en/1600/pics/1670_1.shtml (Bilderna gick inte att dra ner frn sidan p.g.a. copyright-skydd.) Den jmfrelse jag valt att gra handlar frmst om tidsmssig skillnad, men ven skillnader i stnd frekommer mellan portrtten. Om jag brjar med en drkt- och inredningsanalys av Rubens-portrttet frn 1606 s ser man klart och tydligt influenserna frn den fregende renssansen, men ocks nya element ssom skrningen i fram p livstycket (slutar i en spets). Pipkragen har ntt sin extremform och ter sig verkligen som ett kvarnhjul kring kvinnans hals. I inredningen bakom ser man fortfarande de tunga pilastrar av tr som varit populra under 1500-talet med sin antikiserande form. Det rda draperiet signalerar rikedom. Klnningens snitt pekar framt i sitt fria flde av det guld- och silverskimrande sidentyget ven om livstycket r stelt precis som det skulle fortstta vara under ett tag till under 1600-talet. Avsaknaden av tunga brokadtyger och valet att istllet ha slta, skimrande sidentyger gr att klnningen knns mer 1600-tal n 1500-tal och dr finns en tydlig parallell till det andra portrttet; den uppkldda ledigheten. I sin hgra hand har hon en solfjder en populr accessoar bland de rika. Drkten har mycket 1500-tal i sig i det att den r full av drktsmycken och hon har ven en tung guldkedja hngande frn halsen ner mot hften. Hennes hr r uppsatt i en mycket konstfull uppsttning som strcker sig upp mot kragens kant och nstan lutar p den. Verkar vara gjord p en stllning och det ser ut som om hon har tv stycken snckor fastsatta p huvudets vnstra sida. Frgskalan har mnga av renssansens element i sig. Guld och rtt var frger som kungligheter och hgt stende adelsmn anvnde sig av eftersom de signalerade rikedom och styrka. Portrttet har en stark knsla av manierism i sig. Vi har att gra med en hgt stende person. Det syns inte bara i hennes kldedrkt utan ven posen pekar p att hon r betydande. Perspektivet gr att hon nstan ser ner p oss och hnderna, som r mycket slta och fina (i ordets dubbla bemrkelse), lter hon avslappnat hnga ner vid sidorna. Dock ser hon nstan lite manligt krigisk ut i sin stela position och skrningen p livet i fram och rmarna samt axelklaffarna som pminner om vra svenska kungars kyller. Detta r definitivt ett representationsportrtt fr att hvda personens status och inge en knsla av auktoritet. En ordentlig kontrast till detta portrtt kan vi hitta i Vermeers portrtt av en kvinna vid en cembalo frn 1670. Hr ser vi en mycket mer ledigt kldd dam sitta och gna sig t vad som mer ter sig som en fritidssyssla n som ett poserande fr ett portrtt. Miljn knns mycket mer privat och hemtrevlig om man vill anvnda det ordet. Slta vitkalkade

vggar och endast en tavla eller en spegel hr och var r typiskt fr de Hollnska/Flamlndska borgerliga hemmen vid den hr tiden. Hennes frisyr r mycket enklare n den vi ser i det andra portrttet. Endast en knut i nacken med ett band lindat kring och lsa lockar framme i pannan. Detta portrtt ter sig, fr ett nutida ga, mer som en vardagsskildring, ett informellt portrtt. Men ven hr s vill man ju framhva vissa saker. Det att kvinnan avbildas i en hemmadrkt (nstan en nightgown) som ser ledig och avslappnad ut och prlbandet kring hennes hals avsljar att hon r ganska vlbrgad. Stolen hon sitter p ser ut att ha en tygeller gyllenlderkldd rygg och den rejla frgyllda tavelramen hade inte vem som helst hemma. Cembalon (ven om jag mer tycker det ser ut som en spinett) r ett fint instrument och sdana hade bara vlfrsedda borgarfamiljer rd med. Tyget i hennes klnning avsljar ven det att hon har det vl stllt. Det r rikligt fldande sidentyg och en guldkant p den yttre hemmarockens rm. P rmkanten ser man ven en spets och underskjortan (chemise) som har mycket tyg r av fint vitt linne. Frgerna r helt annorlunda n i det andra portrttet, klarbltt och guldgult tyg. En mer ljus och luftig frgskala i hela portrttet. Gemensamt har allts bilderna att de vill framhva knslan av en betydelsefull person, ven om vi rr oss i olika samhllsskikt. Metoderna fr att gra detta r dock helt olika. I det frsta portrttet (Rubens) bygger det mycket p en stel representativ bild med framhvandet av drkten fre personen. Klnningen och den enorma kragen tar upp i stort sett hela blickfnget och ansiktet blir i sammanhanget ganska anonymt (ven om det faktiskt r riktigt uttrycksfullt mlat). I det andra (Vermeer) fokuseras det mer p personen och att hon genom att hon faktiskt har pengar kan tillta sig att vara s avslappnad och visa upp sig i en ledig vardagsdrkt. Det r mer de subtila detaljerna ssom hennes prlhalsband som avsljar att hon r av rang. Idealen r radikalt olika, bde fr att vi rr oss i olika miljer svl stndsmssigt som geografiskt, men framfr allt fr att tiden har frndrats. Portrtten jag har valt r bra exempel p de idealskiften som skedde under den hr tiden. Dessa skiften i idealen gr att avlsa ganska tydligt i svl inredning och kldsel som levnadsstt. Om brjan av 1600-talet fortfarande varit frgat av det genomgende representativa livet s hade slutet av rhundradet mer av det vi idag skulle knneteckna som privatliv och i inredningen mer hemknsla. Att visa upp att man kunde leva avslappnat med oknppta klder och gna sig t en fritidssyssla ssom att spela ett instrument blev ngot efterstrvansvrt snarare n att dlja det bakom en stelt uppsnrd klnning dr inget visas av din personlighet. Jag tycker att de senare portrtten utstrlar en frihet p ett helt annat stt, men man br komma ihg att hela 1600-talet genomsyrades av en kultur som bestod mycket av representation och oron ver vad andra kunde tnkas tycka. Att lyckas se avslappnad ut p ett egentligen ganska tillkonstlat stt var en vl invad konst, men just att idealet har ndrats till att hellre framhva det vardagliga och fritt avslappnade n det konstlat representativa r en ganska radikal frndring.

Frgor: 1. Den rumsplan som etablerades under 1600-talet kan sgas ha varit en effekt av att livet gick mer och mer mot att bli uppdelat mellan officiellt liv och privatliv. Denna uppdelning gjorde ocks att man kunde lsa in ett slags maktspel i detta. Blev du bjuden till en fin persons privata rum tydde det p att du var vl ansedd. I ett aristokratiskt hem var det vanligt att huset/slottet var uppdelat i olika lgenheter. En fr mannen i huset och en fr kvinnan. Ofta var de s gott som symmetriska med samma typ av rum p samma plats. Sedan fanns ocks andra officiella rum som t.ex. matsalar och, inte att frglmma eftersom detta var tiden d de blev mycket populra, gallerier. I lgenheterna kom man vanligtvis in i ett frmak/frrum (antechambre) som var ett slags mottagningsrum. Innanfr detta lg sovrummet/kammaren. Ofta var inte detta sovrum det verkliga sovrummet utan mer ett representativt sdant. Innanfr detta rum brukade det dock finnas ett mindre rum kallat garderobe. Det var snarare dr som man sov eller hade som personligt arbetsrum eller liknande. Dessa rum var vanligtvis avsevrt mindre n det officiella sovrummet/kammaren s de var lttare att hlla varma. I anslutning till lgenheterna kunde det ocks finnas rum avsedda fr tjnare s de fanns nra till hands. En annan rolig detalj r att det var vanligt att det fanns bakvgar in och ut ur lgenheterna genom passager och trapphus som lg i anslutning till de privata rummen. Man ville kanske kunna smita ivg osedd frn beskare som oannonserat dk upp. Denna struktur fr hur rummen skulle placeras var ursprungligen fransk och drfr mycket vanlig dr. Den blev som en slags standard. ven vra svenska herrar Tessin tog intryck av detta eftersom de bda vistades i Frankrike och drfr kan man hitta spr av rumsplanen i deras skapelser. 2. Paret som avbildats r ett typiskt borgerligt flamlndskt par frn mitten av 1600talet (jag skulle sga omkring 1660). Det jag frmst tycker r utmrkande fr dem bda r den svarta frgen p klderna som levde kvar i dessa lnder ett bra tag efter att modet skiftat p andra platser. Mannens hga hatt r typisk fr detta mode och just denna variant hittar man sllan p andra platser n i Holland/Flandern. Hans nstan kjolliknande byxor (rhingravebyxor) och skokanoner r resultatet av ett mode som gick mot vidare och vidare byxor till dess man nstan kunde vara tv personer i ett par. Kragen liknar en pipkrage som det regnat p vilket var just den utveckling som dessa kragar fick nr modet ndrades. Man vill grna ha stora mngder spetsar och fina kragar, men inte lngre se ut som om huvudet lg p ett fat och d blev allts effekten att man lt dessa kragar falla ner mot axlarna. Skorna (eller r det stvlar?) med sin rakt skurna t och ngra centimeter hga klack r typiska fr mitten av 1600-talet. De otaliga krigen hade satt sina spr i skomodet genom att ge skorna en ganska ordentlig klack. Klackarna var frn brjan en skerhetsdetalj fr att inte ka genom med foten i stigbygeln under vild ritt. Jackan r mycket kort och det r mest skjortan som syns med sitt rika tyg. ven detta typiskt fr 1660-talet.Av det mode som introducerades 1666 av Englands kung, d.v.s. vst och rock och en mer vertikal linje, syns nnu inte ett spr utan det r fortfarande en mer horisontell linje med stora tygsjok och mycket favrer (bandrosetter) som gller i drkten. Man kan sga att detta r den mest extrema

formen innan modet slog om. Dock gr ju den mrka frgen att intrycket inte r lika extremt som p t.ex. franska drkter frn samma tid.ven kvinnan har en stor p axlarna nedfallande krage av mycket tunt linne eller spets. Hennes drkt har livstycket skuret i en lng spetsig avslutning i fram. Det ser ocks ut att vara tckt av rosetter p mittstycket. Typiskt fr mitten av 1600-talet r just kontrasterna mellan hrt och mjukt i kvinnodrkten. Livstycket r fortfarande stelt, men i resten av klnningen har vi fldande tyger och mjuka detaljer ssom rosetter och spetsar. En hnvisning till idealet att kunna visa upp sig p ett ledigt avslappnat stt. Hennes enkla frisyr med en slt mittbena och mjuka lockar p sidorna av huvudet var hgsta mode under denna tid. Hon har ocks turen att vara begvad med mrkt hr vilket var efterstrvansvrt d. 3. Politeness och Civility r vl idag lttast att verstta med artighet och hvlighet - att bete sig p ett fr tillfllet passande stt. Under 1600-talet fanns det otaliga regler fr hur man skulle bete sig fr att leva upp till den standard man hade fr artighet, framfr allt i de hgre stnden. Du var tvungen att trnas in i denna kultur frn barnsben fr att kunna fra dig korrekt och uppfattas som belevad. Denna artighetskultur omfattade allt frn hur du skulle hlsa p folk till hur du korrekt bar kldesplagg och valde frg i din drkt. Man skulle kunna pst att hela 1600-talskulturen kretsade kring detta. Fr att bli accepterad i vissa kretsar och kunna skaffa dig en karrir var det av yttersta vikt hur du uppfattades av andra. Tag t.ex. Samuel Pepys som vi lst en del om. Hans liv och framgng verkar i mycket ha kretsat kring detta. Bar du fel frg p dina klder - t.ex. en frg som endast kungen normalt hade - kunde du uppfattas som en upprorsmakare. Hlsandet i form av att lyfta p eller ta av sig hatten infr sdana av hgre rang n du sjlv var en hel vetenskap eftersom det krvde att du hade knnedom om vilka alla var i ett sllskap och kunskap om hur folk skulle graderas bde jmfrt med dig sjlv och dem sinsemellan. Politeness och civility avspeglades ocks i hg grad i inredningar och kldsel. Fr att visa att du var en person av god rang som frstod sig p hur man frde sig krvdes av din drkt och ditt hem att du kunde visa upp god smak. Att ha en fin inredning och att visa folk till rtt rum innebar att du visade dem vrdnad.