VERBETS FORMER

Ett verb kan böjas i flera former:

• Infinitiv – Efter ”att” eller som verb 2
ex. ”jobba”
• Presens – Nu, verb 1
ex. ”jobbar”
• Preteritum – Då, verb 1
ex. ”jobbade”
• Supinum – Efter ”har” eller ”hade”, verb 2
ex. ”jobbat”
• Imperativ – När man säger till någon att göra något,
verb 1
ex. ”jobba!”
Verb- Efter att/ Nu, verb 1 Då, verb 1 Efter har/hade, Säga till
grupp verb 2 (presens) (preteritum) verb 2 (supinum) någon att
(infinitiv) göra något
- slutar nästan alltid - slutar nästan - slutar alltid verb 1
- slutar med ar/er/r alltid med de/te med t (imperativ)
nästan alltid
med a - är ofta
kort

1 jobba jobbar jobbade (har/hade) jobbat Jobba!

2a ringa ringer ringde (har/hade) ringt Ring!

2b köpa köper köpte (har/hade) köpt Köp...!

3 bo bor bodde (har/hade) bott Bo...!

4 skriva skriver skrev (har/hade) skrivit Skriv!

4 vara är var (har/hade) varit Var...!

4 komma kommer kom (har/hade) kommit Kom!

Om det bara finns ett verb (verb1) i en sats
måste det stå i presens eller preteritum:

Ex. ”Jag äter” (presens)

”Jag åt” (preteritum)
 Om det finns flera verb måste det första (verb 1)
stå i presens eller preteritum:

Ex. ”Jag börjar äta nu”. (presens)

”Jag började äta efter en stund” (preteritum)
”Jag har ätit frukost” (presens)
”Jag hade ätit frukost” (preteritum)
”Jag ska äta snart”(presens)
”Jag skulle äta snart” (preteritum)
”Jag tänker försöka börja äta lite senare” (presens)
 Verben (verb 2,3…) som kommer efter
står i infinitiv eller supinum.

Ex. ”Jag började äta efter en stund” (infinitiv)

”Jag har ätit frukost” (supinum)
”Jag tänker försöka börja äta lite senare”
(infinitiv)
Undantag

Direkt efter ”att” kommer alltid infinitiv.

Ex. ”Att läsa är roligt” (infinitiv)

När man säger till någon att göra något använder man
imperativformen (verb 1):

Ex. ”Skriv två meningar!” (imperativ)

”Köp lite mjölk!” (imperativ)
 TEMPUS
”Tempus” betyder ”tid” och är ett grammatiskt
ord för hur vi böjer och sätter ihop verben
beroende på vilken tid vi berättar om.
 NU, OFTA eller ALLTID - Presens
För att berätta om något som händer just nu
eller ofta, eller som alltid gäller, används
presensformen:

Ex. ”Jag står här och väntar på dig.” (nu = presens)

”Tränar du på gym?” (ofta = presens)
”Jorden snurrar runt solen.” (alltid = presens)
 FRAMTID
För att berätta om framtiden används olika
verbformer och uttryck. Det finns några olika
regler för hur de olika sätten används:
 presens + tid

För något som vi vet eller har bestämt om

framtiden används ofta
presensformen + tid.

Ex. ”Min kompis åker i morgon” (presens + tid)

”Vi läser klart boken om en vecka” (presens + tid)
 ”ska”/”tänker” + infinitiv

Om någon har bestämt eller planerar att något

ska hända används också ”ska” eller ”tänker”+
infinitiv

Ex. ”Ali ska köpa en tröja till sin dotter.”

(”ska” + infinitiv)
”Nancy tänker flytta till Stockholm”
(”tänker” + infinitiv)
 ”kommer” + infinitiv

Om man bara tror att något kommer hända

används ”kommer” + infinitiv

Ex. ”Det verkar som att det kommer regna i morgon”

(”kommer” + infinitiv)
 DÅ eller FRAM TILL NU
För att berätta om något som hände eller har
hänt används två olika former. Det är viktigt att
veta när man ska använda vilken form!
 Preteritum

För en avslutad händelse som hände vid en

speciell tidpunkt eller speciell period används
preteritumformen

Ex. ”Jag gick på Polhemsskolan i ett år”

(händelsen är avslutad = preteritum)
”Mina vänner var i Spanien i somras”
(”i somras” är en speciell tidpunkt = preteritum)
 ”har” + supinum (= perfekt)

För en händelse som inte är avslutad eller en

händelse där tidpunkten inte är viktig används
har + supinumformen.

Ex. ”Jag har studerat på SFI i ett år”

(händelsen är oavslutad = har + supinum)
”Mina vänner har varit i Spanien tre gånger.”
(tidpunkten är inte viktig = har + supinum)